Skip to main content

Full text of "Historisk tidskrift"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



HISTORISK TIDSKRIFT 



SVESSKA HISTORISKA FÖRENINGEN 



E. mLDEBRAND 



ELFTE ÅEQÅHOEN. 

1891 



STOCKHOLM, 1891. 



11777A 



Innehåll: 

Afhandlingar. 

Sid. 
Om Tordenskjold och svenskarne. 4 — 6 (med 2 kartor samt bilagor 1 — 6). 

Af A. Hammarskjöld 1. 

Sverige och Ryssland efter freden i Kardis III — IV. Af J. E. Noedwall... 93. 

Svenska släkter med sparren öfver ett blad till sköldemärke (med 4 tabeller). 

Af G. Djurklou 137. 

Anteckningar om Lappmarken, särskildt med hänseende till kristendomens 

införande därstädes. Af E. W. B 209. 

Några anmärkningar om uppkomsten och karaktären af frihetstidens författ- 
ning. Af S. J. BöETHius. 233. 

Våra äldsta historiska folkvisor. Af H, Schuck 281. 

Svenska flottan under Vasakonungarne. Af. A. Hammarskjöld 319. 

Strödda Meddelanden ooh Aktstycken. 

S:t Sigfrid och hans mission. Af H. Hildebrand 73. 

Gustaf III och emigranterna. Af T 185. 

Ett bref från Karl Xll:s läger 1707 197. 

Arvid Gustafsson [Stenbocks] berättelse om dråpet på fältmarskalken Ivar 

Månsson [Stiernkors] 271. 

Falsk ursprungsbeteckning. Af E. Wrangel 355. 

Engelbrekt Engelbrektsson. Af K. H. K 362. 

En Karolins meritlista 365. 

Underrättelser 89, 200, 277, 367. 

Öfversikter och granskningar. 

Om riksrådsvalen under frihetstiden. Akad. afh. af L. Stavenow. Anm. af Kj. i. 

Registrum ecclesiae Aboensis. Utg. af Finlands statsarkiv genom R. Hausen. 

Anm. af K. H. Karlsson 9. 

Kalmarkrigen af A. Larsen. Anm. af S. Bergh 13. 

Handskriftprof 15(X) — 1800 utg. ur Lunds universitetsbiblioteks handskrift- 
samling. Anm. af Ehd 19. 

Historia do Infante d. Duarte por J. Ramos-Coelho Anm. af J. Vising 25. 

Die Berichte des kaiserlichen Gesandten Franz von Lisola ans den Jahren 

1655 — 1660 herausgegeben von A. F. Pribram. Anm. af E. F 29. 

Be diplomatiska förbindelserna emellan Sverige och England 1624 — maj 1630 

Akad. afh. af A. Rydfors. Anm. af P. Sondén 36. 



1Ö5138 



Sid. 

Liste des Diplomateg FrttD9ais en Suéde 1541 — 1891 par le C:te F. U. 

Wrangel 39. 

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Senare afdelnin- 
gen III. Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611 — 1640. Per Brahes 
bref 1633 — 1651. Anm. af A. Rfs 45. 

Vore Folkeviser fra Middelalderen af J. C. H. R. Steenstrnp. Anm. af H. 

SCHUCK 53. 

Hanserecesse von 1431 — 76 heransgegeben von G. v. d. Ropp, VI och 
Hanserecesse von 1477 — 1630 heransgegeben von D. Schäfer, IV. Anm. af 

K. G. Grandinson 65. 

Les relations de la France avec la Suéde ju8qu'å nos jours par A. Strindberg 69. 
Om förändringen af Sveriges allianssystem &ren 1680 — 1682. Akad. afh. af 

R. Fåhreus. Anm. af L. S 77. 

o 

Historiska anteckningar om Sveriges nötkreatursafvel af Fr. Åkerblom. Anm. 

af J. L — R 86. 

Pommern während des nordischen siebenjährigen Krieges von O. Bliimcke. 

Anm. af F. W 89. 

Lateinische Litteratardenkmäler des XV. und XVI. Jahrhunderts. Herans- 
gegeben von M. Hermann und S. Szamatolski. I — III. Anm. af H. S. 90. 

Tidskriftsöfversikt 21, 42, 72, 92. 

Bilagor. 

Historisk Bibliografi för 1890. Upprättad af Kr. Settervall. 
Svenska Historiska Föreningens årssammankomst den 27 febr. 1891. 
Unionsbrevet fra Kalmarmödet 1397. Spörgsmål til hr O. S. Rydberg fra Kr. 

Erslev. 
Svar på hr prof. Kr. Erslevs spörsmål af O. S. Rydberg. 



Svenska Historiska Föreningens årssammankomBt 
i Stookliolm den 27 februari 1881. 



Sedan riksarkivarien C. 2\ Odhner Öppnat sammankomsten , upp^ 
lästes af sekreteraren följande 

Årsberättelse för I890. 

I den inbjudan, som i februari 1880 utgick till bildande af en 
Svensk historisk förening, uppgafs såsom ett af densammas förnämsta 
syftemål »att grunda och vidmakthålla en historisk tidskrift, redigerad 
efter en sådan plan, att den borde blifva af intresse ej blott for 
fackmän, utan ftfven för hvarje historiskt bildad persons», hvarjämte 
föreningen skulle, »när tillgångarna sådant medgifva», understödja andra 
historiska skrifters uigifvande, samt främja »andra med föreningens 
ändamål sammanhängande företag». I de den 10 maj 1880 på den 
konstituerande sammankomsten antagna stadgarna angåfvos också så* 
dana uppgifter för densamma. 

Den sålunda bildade föreningen har under förlidet år tillryggalagt 
första årtiondet af sin tillvaro, och det kan därföre måhända vara skäl 
att för ett ögonblick se till, i hvad mån den kunnat lösa sina upp- 
gifter. Af den ursprungligen utsedda styrelsens tio medlemmar, till- 
höra ännu nio densamma. Någon annan förändring har icke skett i 
dess sammansättning, än att med anledning af f. d. statsrådet Carl- 
sons död och i sammanhang med professor Odhners förflyttning till 
Stockholm såsom riksarkivarie, professor Martin Weibull inträdt i 
styrelsen såsom dess i Lund bosatte medlem. Enhet i ledningen af 
föreningens verksamhet har sålunda visserligen förefunnits. Denna 
verksamhet åter hur hufvudsakligen riktats på utgifvande af den histo- 
riska tidskriften. Det är jämförelsevis små tillgångar föreningen ännu 
förfogar öfver, och styrelsen, som eger bestämma öfver dess literära 
verksamhet, har därföre icke vågat inlåta sig på utgifvandet af några 
andra skrifter, om än fråga därom mer än en gång varit väckt. Den 
»fosterländska häfdaforskningen» har styrelsen däremot vid sidan af 
tidskriften sökt främja genom undersökningar af enskilda arkiv. Tack 
vare egarnes tillmötesgående ha sålunda förteckningar öfver familje- 



arkiven pä Espelanda och Bergshammar kunnat upprättas och ha 
sedan utgifvits som bilagor till årgångarna 1882 och 1885 af Historisk 
tidskrift, med hvilkeu dessutom såsom bilagor följt tvänne förteck- 
ningar öfver handlingar ang. Sverige i engelska urkunds- och arkiv- 
publikationer. 

Afven i Öfrigt har styrelsen hittills ej ansett tiden vara inne att 
utvidga föreningens verksamhet. Den har likväl förlidet år tagit 
under öfvervägande lämpligheten af att hålla tätare sammankomster i 
syfte att därigenom väcka allmännare deltagande för föreningens sträf- 
vanden. Utsikterna att i hufvudstaden kunna påräkna den aktiva 
medverkan i form af föredrag eller meddelanden, som härför är er- 
forderlig, har under der senaste åren ej obetydligt ökats genom de 
många unga krafter, som numera på olika områden där äro verk- 
samma. Frågan är därföre fortfaran<^ föremål för styrelsens pröfning. 

Utgifvandet af Historisk tidskrift har sålunda i hvarje fall under 
de förflutna tio åren varit hufvudresultatet af föreningens verksamhet. 
Denna tidskrift hade i Historiskt bibliotek utgifvet af C. Silfverstolpe 
haft en föregångare, till hvilken den i mycket^ kunde ansluta sig. 
Den fullständiga öfvergången till ett periodiskt organ medförde emel- 
lertid vissa förändringar, vid hvilka den i Frankrike i början af 1870- 
talet genom G. Monod m. fl. grundade »Revue historique» särekildt 
ansågs kunna i tillämpliga delar lända till förebild, i det densamma 
på den tiden mer än andra historiska tidskriftsföretag tycktes till- 
godose olika intressen. Genom att bereda plats för längre elkr kor- 
tare uppsatser och kritiska undersökningar af historiska frågor, genom 
meddelande af historiska aktstycken eller berättelser af intresse, genom 
notiser om företeelser af vikt för den historiska verksamheten inom 
och utom Sverige, genom recensioner af arbeten i synnerhet berörande 
svensk historia samt öfversikter af grannländernas historiska literatur, 
genom öfversikter af innehållet i in- och utländska historiska tid- 
skrifter, i främsta rummet för så vidt det angår svenska ämnen, har 
Tidskriften velat blifva en föreningspunkt för dé historiska sträfvan- 
dena och forskningarna i vårt land. I afseende på uppisatsernas be- 
skaffenhet har Tidskriften tagit som rättesnöre: 1) att alla större ar- 
tiklar skulle vara grundade på själfständiga studier, innehålla eller på- 
peka nya resultat; 2) att följaktligen åt den vetenskapliga forskningen 
ett gifvet utrymme borde beredas; 3) att på samma gång ämne och 
framställningssätt gärna borde vara sådana, att de kunde intressera 
icke blott fackmän, utan äfven en större allmänhet, och att om möj- 
ligt hvarje häfte borde innehålla åtminstone uågot af allmännare in- 
tresse. 

I hvad mån Tidskriften lyckats fylla dessa uppgifter, därom till- 
kommer det ej styrelsen att döma. Svårigheterna ha icke varit obe 
tydliga både i ett och annat hänseende, och det mera populära ele- 
mentet har visserligen ofta fått vika för det strängt vetenskapliga — 
af naturliga skäl, enär det ej alltid stått i redaktionens förmåga att 
jämnt afväga proportionerna dem emellan; den har ofta icke haft 
något val, då de nyss nämnda synpunkterna skulle fasthållas. For 



att emellertid både underlätta begagnandet af Tidskriftens med 1890 
afslutade tio första årgångar och på samma gång gifva en fullstän- 
dig bild af sättet, hvarpå den sökt fylla sin uppgift, har styrelsen 
förlidet år beslutat att en innehållsöfversikt till dessa årgångar skulle 
utarbetas och till föreningens medlemmar utdelas. Ett antal af öfver 
100 större och mindre uppsatser eller artiklar, af öfver 600 mer och 
mindre utförligt omnämnda arbeten, af öfver 120 refererade periodiska 
skrifter samt tio års Bibliografi öfver den historiska literatoren ang. 
Sverige må i kvantitativt hänseende anföras såsom exempel på Tid- 
skriftens verksamhet. Ingen period af Sveriges historia före Earl 
Johans regering har därvid lemnats oberörd. Antalet medarbetare 
har under de tio åren kunnat beräknas till 86, och det har propor- 
tionsvis ökats. Under det omkring 30 personer lemnade bidrag till 
de två första årgångarna, ha 38 lemnat sådana till de två sista. 
Medan redaktionen i början stundom kunde befinna sig i verklig för- 
lägenhet, när det gällde att fylla ett häfte, har detta under de senare 
åren lyckligtvis ej varit fallet, och antagligen skall detta förhållande 
fortfara. Tidskriften kan sålunda sägas ha blifvit ett organ för en 
växande vetenskaplig verksamhet på det historiska arbetsfältet. 

Förhållandena i ekonomiskt hänseende äro icke lika lofvandé. 
Under det att hela antalet medlemmar 1882 uppgick till vid pass 
2000, utvisar revisionsberättelsen för 1890 ett antal af 952 med- 
lemmar, som erlägga full årsafgift (däri ej inberäknade prenumeranter 
genom posten), samt 121 medlemmar i Norge och Danmark, sålunda 
1073 ärsmedlemmar, hvartill komma 42 ännu lefvande, som erlagt 
ständig ledamotsafgift, i allt 1115 medlemmar. De ständiga med- 
lemmames antal har ej ökats under året. Ärsmedlemmar tillkommo 37. 

Styrelsen har under året, såsom sedvanligt, haft tvänne samman- 
träden för att ordna Föreningens verksamhet och utse funktionärer. 
De senare ha fortfarande varit desamma som närmast föregående år. 

Tionde årgången af Historisk tidskrift har under året utkommit, 
innehållande 18 längre och kortare uppsatser samt granskningar af 
ungefär lika många utkomna historiska arbeten. Utom Historisk bib- 
liografi för 1889 har med Tidskriften följt Förteckning öfver »Acta 
Svecica» i »A collection of the State Papers of John Thurloe» utar- 
betad af K, Setterwall. 

Om Föreningens ekonomiska ställning upplyser den af utsedda 
revisorer afgifna berättelsen. 



Därefter upplästes följande 

Revisionsberättelse. 

Af Svenska Historiska Föreningen utsedde att granska de af 
Föreningens skattmästare förda räkenskaper för år 1890, få under- 
tecknade, efter verkställdt uppdrag, härom afgifva följande berättelse: 



Inkomsterna hafra varit följande: 

Saldo från år 1889 Kronor 11,019: 34 

951 årsafgrifter för 1890 a 5 kr » 4,755: — 

5 afgifter genom poatprenumeration å 4,54 » 22: 70 

7 afgifter for föregående år » 35: — 

H. K. H. Kronprinsens årsafgift » 50: — 

^« P ... ^ T. , iö9 för 1889 1 , ^ , 

67 afgifter fr. Danmark ^g ^^ ^^^^^ ^^| å 3 kr. 

med 15 % afdrag » 170:8 5 

€4 afgifter fr. Norge (hvaraf 1 för 1888) å 2,55 » 163: 20 

Redovisning från Samson & Wallin » 134: 40 

» » Fritze » 288:40 

För försålda årgångar och häften » 105:50 

Räntor uppburna den 31 dec. 18 90 » 397: oi 

Summa inkomster kronor 17,141: 40. 

Utgifterna, 
A redaktionskonto kronor 2,738: 75 

o 

A distributionskonto » 301: 04 

o 

Å diversekonto ..- » 594: 14 

A boktryckarekonto » 2,510: — 

Summa utgifter kronor 6,143: 93 
Behållningen till 1891 utgör sål edes » 10,997:47 

Summa kronor 17,141: 40. 
Af behållningen ärö insatta 

i Sveriges Riksbank: 
å depositionsräkning ^ kronor 5,000: — 

i Stockholms Handelsbank 

å depositionsräkning » 5,000: — 

å upp- och afskrifningsräkning » 550: 69. 

Kontant i kassan finnas » 446: 78 

Summa kronor 10,997: 47. 

Då räkenskaperna äro förda med noggrannhet och omsorg samt 
försedda med fullständiga verifikationer, få vi tillstyrka full ansvars- 
frihet för styrelsens förvaltning under år 1890. 

Stockholm den 10 februari 1891. 

Harald Wieeelgren. Otto Bergström, 



Med anledning af denna revisionsberättelse beviljades styrelsen 
den tillstyrkta ansvarsfriheten. 

Till medlemmar af styrelsen återvaldes de 10 förutvarande. 



Till revisorer återvaldes löjtnant O. Bergström' och bibliotekarien 
H. Wieselgren och till deras suppleanter iil. doktor B. Lundstedt 
och fil. doktor S. Bergh. 

Professor S, J. Boéthiua höll därefter ett föredrag med titel: 
»Några anmärkningar om statshvälf ningen 1719 och det därur fram- 
gångna samhällsskicket». 



Om Tordenskjold och svenskarne 

AF 

A. HAMMARSKJÖLD 



Aret 1717 hade nyss ingått. Tordenskjold var således i 
sitt 27:de år. Först 1709 hade han blifvit sjökadett, men nu 
var han kommendör i flottan och öfverbefälhafvare Öfver den 
ståtliga nordsjöeskadern. Det namn, han fått af sin konungslige 
vän och gynnare, var redan fräjdadt öfver alla tre Nordanlanden. 
Peder Wessel hade haft djärfva drömmar, men Peder Torden- 
skjold hade högre och stoltare; »denne bragdernas son» hade 
nämligen fattat den djärfva planen att eröfra Göteborg eller 
åtminstone att förstöra flottan, varfven och magasinerna där- 
städes. Kröntes företaget med framgång, skulle han vinna 
en lysande ära och på ett afgörande sätt ingripa i krigets 
gåiig. Framgången berodde hufvadsakligeu på den otroliga djärf- 
heteo i själfva företaget. Om han kunde oväntad komma 
öfver staden och som en hafsörn störtade ned på sitt byte, 
kunde ej det stolta rofvet gärna undslippa honom. 

Tordenskjold tyckes redan tidigt hafva uppj^jort denna plan, 
men snart tillstötte flera omständigheter, hvilka måste egga honom 
att sätta den i verket. Dessa voro den ogunstiga sinnesstämning, 
som i Köpenhamn mer och mer gjorde sig gällande mot honom 
och som hade sin förnämsta orsak i svenskarnes allt mer till- 
tagande kaperier. 



> Se ärg. 1890 sid. 340. 
Hist. Ttdskrift 1891 



A. HAMMARSKJÖLD 



Sedan 1710 hade svenskarne börjat idka kaperi. ^ Under 
det stora Nordiska kriget hade nämligen svenska sjöfarten mer och 
mer aftagit, enär den stördes både af vänskapliga och fiendtliga 
makters kryssare. Svenska regeringen hade visserligen en lång 
tid sökt skydda densamma genom konvojer, men när dessa 1713 
upphörde, måste handeln aftyna och kaperiet tilltaga. Genom 
sitt kaparreglemente af år 1715 lyckades Karl XII sätta än 
mera lif i det sistnämnda. Enligt detta reglemente utsträcktes 
friheten att idka kaperi till alla vänskapliga makters undersåtar, 
som däraf ville begagna sig, och det fordrades blott, att anmälan . 
därom gjordes, samt att hvar och en försåg sig med tillstånds- 
bref. Hvarje fienden tillhörigt fartyg skulle anses som god pris, 
äfvensom alla neutrala makters fartyg, som gingo på Finland 
och Östersjöprovinserna, emedan Karl XII förklarat dessa land 
i blokadtillstånd. »I reglementet talas hvarken om borgen för 
möjliga skadeersättningar, ej heller om någon andel i vinsten för 
kronan»; ty i sista punkten säges det, att »allt, som kan upp- 
bringas och af domaren för pris förklaras, det skall komiss- 
haf våren och dess redare tillfalla, utan någon den ringaste af- 
gift till Kongl. Maj:t eller publicum». Kaperiet tog nu ett stort 
uppsving, och ansenligt var det byte, som kaparne vunno. En 
ny och förmånlig organisation fick kaperiet genom en förordning 
af den ^^/26 januari 1716.^ Enligt denna skulle alla »kaprar» i 
och omkring Göteborg sättas uti ett kompani under Lars Gathen- 
hielm, som samma år blef adlad och året därpå kommendör i 
flottan. Han bedref nu kaperiet dels med kronans fregatter, 
som han mot kaution fick låna, dels med egna fartyg. Att 
han, såsom några påstå, egt 50 fartyg i sjön är osäkert, men 
säkert är, att han och brodern, amiralitetskaptenen Kristian, 
idkade kaperi med ett stort antal fartyg. Karl XII gynnade 
Lars Gathenhielm på flera sätt, bland annat fick han förse sig 
med skeppsvirke från kronans skogar, dock mot betalning. 

Med en häpnadsväckande våghalsighet, lycka och vinst be- 
drefvo dessa »kaprar», af hvilka några voro engelsmän och frans- 
män, sitt yrke. Både i Kattegat, Skagerack, utanför Lindesnäs 
samt i själfva Nordsjön, ja, ända nere vid den holländska eller 



' Till grund för denna framställning om kaperiet ligger W, Berg, >Samlingar 
till Göteborgs historia», d& ej andra källor angifvas. 

* Lagermark, Striderna vid Vestkusten 1717 och 1718, s. 6. Detta arbete 
är en fort^^ättning af samme författares afhundling >Karl XIl:s krig i Norge 1716 >. 



OM TORDENSKJOLD OCH SVBN8KARNB 3 

engelska vallen svärmade de omkring och togo det ena fartyget 
efter det andra. Understundom var det nästan endast genom 
desse »kaprar» Sverige upprätthöll postförbindelscn med det öfriga 
Europa. Den kungliga posten öfverfördes nämligen ofta af dem 
till Nederländerna.* Det byte de togo fördelades mellan kapte- 
nerna i förhållande till hvad hvar och en af dem lemnat till 
fartygens utrustning. Bytet måste ha varit ansenligt, ty Gathen- 
hielm lär ha kunnat göra kronan betydliga penningeförsträck- 
ningar, understundom till och med stora föräringar. I så fall 
var det icke alldeles utan' skäl, som Gathenhielm kunde skrifva 
till Karl XII, att han gick :^till sjös i den allerunderdånigste 
förmodan att göra Eders Kongl. M:t och fäderneslandet ett 
allernådigst nöje och välbehag.»* Konungen följde ock med 
stort intresse och »nådigt nöje» den dj ärf ve hall ändingens företag, 
hvilket man kan se af hans brefvexling med generalguvernören 
Mörner. Till denne skref nämligen konungen flere gånger, att 
han »låter sig i nåder väl behaga hvad kommendör Gathenhielm 
föreslår.» Och Karl XII gjorde mera än detta; han höll sin 
mäktiga hand öfver den lycklige kaparen, så att dennes många 
och farliga fiender ej kunde störta honom i förderfvet.* 

Att svenskarnas kaperier väckte oro, harm och missnöje i 
Köpenhamn är ej att undra på. Någon måste blifva syndabock 
för den skada och de förluster, som genom dem tillfogades 
staten och den enskilde, och denne blefTordenskjold. Man ansåg 
nämligen, att de svenske kaparne aldrig skulle ha vågat eller 
kunnat uppträda med en så stor djärfhet och framgång, om 
Tordenskjold i tid varit ute med sina örlogsskepp. Nu hade 
han i stället handlat försumligt och ej visat sig vuxen sin plats 
som chef för nordsjöeskadern. Dessa beskyllningar voro dock i hög 
grad orättvisa. Han hade själf i februari öfverfört trupper från 
Danmark till Norge, och redan i samma månad hade han flere 
skepp och galerer ute: dock hade han af brist på folk och för- 
nödenheter ej kunnat utsända så många som han velat. Men 
de, som voro ute, gjorde fleré priser, så t. ex. kapten-löjtnant 
Grip, hvilken utom andra priser tog ett holländskt skepp, som 



* Amiralitetets i Göteborg skrifvelser i Riksark. 

* Gathenhielm till Karl XII 1716 Vio» -^-miralitetets i Göteborg skrifvelser. 
' Fryxell, XXIX, ss. 78 — 80, har, såsom man af W. Bergs Samlingar till 

Göteborgs historia, II s. 143 — 68 kan se, många oriktiga uppgifter och orättvisa 
omdömen om Gathenhielm. 



A. HAMMARSKJÖLD 



förde 115 man svenska officerare och soldater, hviika Ivckats 
fly \xY krif^sfångenskapen och nu voro på hemfärden. 

Den ^722 f^l^i*- hade Tordenskjold fått konungens befallning 
att före månadens slut vara färdig att med hela eskadern gå 
till sjös. Denna order kom honom dock ej tillhanda, förrän tre 
veckor därefter. Samtidigt eller i mars månad anlände flere 
engelske kryssare till Norge, som förkunnade, att amiral Byng 
snart skulle komma efter med 25 rangskepp, hviika skulle ope- 
rera i Östersjön. Kort därefter gick Tordenskjold till sjös med 
5 fartyg. Nu blef det en svår tid för de svenske kaparne, hviika 
äfven fingo att göra med engelska kryssare. Tordenskjold 
konvojerade som oftast handelsflottorna samt tvang Gathenhielms 
fregatter, men endast för en kort tid, att söka skydd under 
Elfsborgs kanoner. Han kryssade äfven några dagar utanför 
denna fästning, men den ^/]2 april seglade han till Jutland, där 
han två dagar senare, till sin stora harm, stötte på en dansk 
eskader, som utgått från Köpenhamn för att skydda de danska 
handelsskeppen. Tordenskjold misstänkte, att det var hans 
fiender, som öfvertalat konungen till detta steg. Så var ock 
förhållandet. Ty Tordenskjold hade genom sin hastiga lycka 
och befordran skafiat sig en mängd afundsmän och ovänner, 
hvilkas antal han själf ökade genom sitt öfvermod, sin själf* 
rådighet, sin brist på subordination och sin hänsynslöshet. Hans 
fienders intriger gjorde honom utom sig af förbittring. Han 
beslöt därför »att stoppa till munnen på dem» genom en lysande 
bragd. Den plan, han sedan länge rufvat öfver, ville han därför 
nu bringa till utförande. Den ^V22 apnl seglade han upp till 
Fredrikstad, konvojerande 125 handelsfartyg. Utanför denna 
stad förenade han sig med sin därifrån utlupna galereskader, 
som tagit 1500 — 1600 man landttrupper ombord. Den '-f-^ gick 
han åter till sjös, 96 segel följde honom, af dessa voro öfver 
60 kofferdiefartyg. På höjden af Göteborg tänkte han lemnade 
sistnämnda under betäckning af en fregatt och själf styra rakt 
på Göteborg för att kasta sig öfver denna stad. Men som vinden 
var konträr, följde han handelsskeppen ned till Fredrikshavn, 
hvarifrån han onsdagen om aftonen eller den ^/^g maj med 
en gynnande vind styrde upp mot Göteborg, i beräkning att i 
gryningen den ^/^^ maj vara utanför inloppet till staden, som 
då genast skulle angripas. Men emedan chefen på fregatten 
Söe-riddaren, kapten Vosbein, som ansåg sig förnärmad af Tor- 



OM T0RDBN8KJ0LD OCH SVENSKARNE 



denskjold, ej lydt sin chefs order att taga på släptåg skott- 
pråmen Arken Noae, kom Tordenskjold »formedelst» detta far- 
tygs »slette seilads ikke her forend klokken 6 om morgenen». 
Det var då för sent att skrida till anfall. Tordenskjold måste 
därför hela den dagen ligga stilla för ankar för att af bida nat- 
tens mörker, ty endast därunder kunde företaget hafva någon 
utsikt till framgång. Det var nämligen farligt att på ljusa dagen 
försöka passera Elfsborgs fästning, så »föyelig» än Tordenskjold 
fann vinden för »sitt dessein». Detta ofrivilliga dröjsmål måste 
dock i hög grad försvåra företaget. Tordenskjold hade först kastat 
ankar inom Yinga på Danmarksfjärden, men längre fram lade 
han sig på Riföfjärden en half mil från Elfsborg. Hans eskader 
bestod af linieskeppen Låland och Fyen, de bägge skottpråmarna 
Hielperen och Arken Noae, 9 galerer, 2 halfgalerer, 1 snau samt 
14 dubbla och enkla slupar.^ 

Företaget hade under alla omständigheter varit svårt att 
utföra, till och med om man lyckats öfverraska svenskarne; men 
nu, då de voro förberedda på anfallet, var det farligt, om icke 
omöjligt. Dessutom voro de krafter, som stodo Tordenskjold till 
buds, icke tillräckliga. Han förfogade nämligen endast öfver 
197 — 224 eller 203 — 213 kanoner,^ men som han ej lät de bägge 
linieskeppen deltaga i attacken, kunde han vid densamma ej 
använda dessas 100 kanoner. Garde har också klandrat Torden- 
skjold för detta, ehuru han på samma gång medger, att han 
därigenom skulle utsatt dem för den ögonskenligaste fara, »da 
der ikke kunde regnes på at vinden just skulde vende sig for 
at gjöre tilbagetoget muligt» — obegripligt nog säga Garde och 
Rothe, att vinden redan den */]3 maj var ostlig. 



* Garde, sid. 80 — 81. >Af Particulair Signaler,» hvilket aktstycke svcn- 
Bkame funno på galeren Lacretia, och som är undertecknadt af Tordenskjold själf 
ombord p& Låland den 2 maj, framgår, att Tordenskjold ej vid detta tillfälle haft 
hels sin eskader med, ty den bestod enligt nämnda aktstycke af 3 linieskepp — 
utom Fyen och Låland namnes Sydermanland — 4 fregatter, 2 skottpråmar, v hel- 
gal^rer, 2 halfgalerer, 3 snaner, 3 huckerter (Amiralitets i Göteborg skrifvelser): 
således 25 fartyg utom de 14 dnbbla och enkla slnparne. Nåffra andra fartyg 
torde ock ha hört till hans eskader, men för tillfället varit nte på kryssning. 

' Garde säger, s. 81, att linieskeppen och skottpråmarne tillsammans 
förde 170 kanoner, men såsom jag längre fram närmare skall visa, förde Arken 
Note 42 kanoner i st. for 24, således bör det vara 188 kanoner. Be 9 galererna 
sknlle (enl. Garde 1 not sid. 18) föra 9 — 36 kanoner, men jag menar 15 — 25 
kanoner (enligt en nppgift af vice amiral Strömstierna den ^'/^ 1718). FÖröfrigt 
torde jag få tillägga, att jag mer och mer funnit min uppfattning bekräftad, att 
både Garde och Rothe, då de angifva kanonantalet, endast mena de gröfre kano- 
nerna. Se t. ex. Rothe II, s. 71 — 73. 



6 Å. HAMMABSKJÖLD 



Högsta befälet i Gröteborg liksom öfver alla svenska trup- 
perna vid vestra gränsen innehades denna tid af fältmarskalken 
grefve Karl Gu^staf Mörner, som, jämte det att han var guver- 
nör öfver Göteborg och Bohuslän, äfven var generalguvernör 
öfver Närike, Värmland, Dalsland, Yestergötland och Halland. 
Sin första bragd hade han utfört år 1701, då han efter slaget 
vid Diina som generalmajor i spetsen för 1500 man kavaUeri 
och dragoner besatte Mitau och där bemäktigade sig sachsiska 
härens stora förråder. Den tiden var han en naiv och lefnads- 
glad man, som bland annat dråpligt skref följande till en af 
sina vänner: »jag försäkrar Bror, att jag har så godt, att här 
icke är en i staden, som icke håller af mig, efter ingen har 
torts röra någonting, och allt hvad som på slottet är, har jag 

förseglat, som äro mycket vackra saker Jag logerar hos 

en köpman, som tillika är den förnämste kommissarien här, och 
har fått hela hans källare med allehanda vin. Gud gifve jag 
nu råkade mina goda vänner, då skulle de tacka mig.»^ 

Sedan dessa glada dagar hade tiderna mycket förändrats 
och Karl Gustaf Mörner med dem. Men han hade med mod 
och skicklighet deltagit i sin konungs krig, särskildt hade han 
utmärkt sig vid Klissow. Under fälttåget i Norge 1716 hade 
han likaledes visat sin duglighet som general. Nu var han fält- 
marskalk och generalguvernör. Man har påstått, att han i sist- 
nämnda egenskap icke har varit fri från egennytta, men äfven 
om så varit fallet, måste man dock erkänna, att han med nit, 
vaksamhet, duglighet och kraft förvaltade sina ämbeten, åtmin- 
stone det militära. 

Tordenskjold hade visserligen sökt hålla sin plan mot Göte- 
borg hemlig och för den skull endast konfererat med generalen 
en chef i Norge baron Vedel, »ikke foragtende ordsproget, at 
få gjaBmrae bedre end raange.» Men detta oaktadt hade Mörner 
fått underrättelser om, att något vigtigt måtte vara å bane. 
Redan tidigt hade han förnummit, att i Fredrikstad soldater 
fördes ombord på galereskadern. Och äfven om han ännu ej 
trodde, att det var Göteborg som anfallet gällde, fick han dock 
snart veta det genom en svensk ryttmästare, som föregående 
år af norrmännen blifvit tagen till fånga och vid denna tid på 
sitt hedersord fått tillåtelse att återvända till Sverige. I Udde- 



' Acta Historica, Mörners bref dat. Mitan den 15 juli 1701. 



OM T0RDBN8KJOLD OCH SVENSKARNE 



valla sammaDträffade denne med Mörner och berättade för ho- 
nom, att det i Fredrikstad « varit ett allmänt tal om, att Torden- 
skjold skalle angripa Göteborg. På sin väg till Sundsborg fick 
Mörner i Tanums prostgård höra, att Tordenskjolds flotta passerat 
där förbi enligt uppgift med 3,600 man landttrupper ombord, 
således omkring 2,000 mer, än det verkliga antalet var. Till 
konungen skref Mörner den ^^, att han »gjort den anstalt som 
möjligen ske kan.» Alldeles fri från oro öfver fiendens före- 
hafvande lärer han dock ej ha varit, ty efter ett kort besök i 
Sundsborg återvände han så godt som omedelbart därefter till 
Göteborg, dit han anlände den */\^ maj. Genast vid an- 
komsten ur vagnen måste han stiga till häst för att taga försvars- 
anstalterna i ögonsikte.^ Mörner måtte dock långt för detta ha 
gjort sina anstalter, ty den *-j^ visste Tordenskjold, att fienden 
genom uppförande af skansar och »grov skyt dagligen fortifice- 
rer sig meget stserk ved Gothenborg, Elfsborg og Gamle og 
Nye Verv.»* Häri hade ej Tordenskjold bedragit sig. Vid hans 
framkomst tili Göteborg voro mellan Käringberget och Gamla 
Elfsborg vid ofvannämnda varf* två batterier uppförda, hvar- 
dera af 12 grofva kanoner. 

Försvaret af själfva inloppet till staden åter hade vice ami- 
ralen Olof Strömstierna ordnat. Trots olyckan vid Dynekil åt- 
njöt han fortfarande konungens förtroende. Personer, som aldrig 
gjorde svårigheter eller sågo sådana samt därjämte väl fullgjorde 
sina plikter, stodo ju alltid väl hos Karl XII. Strömstierna 
hade därför ock efter vice amiralen grefve Axel Lewenhaupt, 
som ådragit sig konungens missnöje, blifvit kommenderande ami- 
ral i Göteborg. Han hade äfven visat sig detta uppdrag värdig, 
ty med stor energi och duglighet hade han gått i författning 
om eskaderns ökande och förstärkande. Kort efter olyckan vid 
Dynekil hade han nämligen åter börjat skaffa sig en galer- 
eskader. Häri lyckades han dels genom att upptaga de i nyss- 
nämnda vik sänkta fartygen, med hvilka han förenade några 
andra, som ej varit med vid Dynekil, nämligen galererna Bellona 



* Mörner till Karl XII den '/«» Generalguvernörernas skrifvelser. 

^ TordenBkjold till amiralitetet. Rothe, II, s. 161—62. 

' Tordenskjold uppger endast det ena batteriets kanonaotal, men om det 
andra säger han *ligeléde$ med omtrendt 12 sviere kanoner besat.» Rotbe, Il^s. 
184 bar dock »12 og 16 svsere kanoner». Honom bar Garde följt. Tornqvist, s. 
88 angifver ej kanonantalet vid någotdera batteriet. 



8 Ä. BAMMAR8JLJÖLD 



och Victoria samt brigantinerna Sjöman och Kristiaoia, deifi 
genom nybyggnader.^ 

Samma egenskaper laide han ock nu i dagen vid de f&r- 
svarsani^talter han vidtog mot Tordenskjold. Tvärs öfver älfveii 
från Nya varfvet — något ofvanför det ena batteriet — till 
Hisingen förtöjde han 4 fregatter och gaieren Wrede. Inloppet 
var därjämte tillspärradt med en bom eller grof jämketting. 
Bristen på båtsmän och soldater g.jorde att flera fartyg ej kunde 
användas vid försvaret. Af de förstnämnde hade endast få 
änder vintern behöfts i Göteborg, och man hade ej ännu hunnit 
inkalla de perm it terade. En annan del var ute med Gathen- 
hielms kaparefartyg. Af landttrupper åter funnos i staden och 
dess närhet sachsiska regementet och Smålands tremännings 
regemente under öfverstarne Zengerlein och Cronstierna. Dessa 
trupper posterades längs stranden af Käringberget. Till staden 
drog man äfven den i dess närhet liggande grenadier bataljonen, 
som blifvit beordrad att afgå till Strömstad, men ännu ej kunnat 
afmarschera, utan därför varit förlagd mellan Kongelf och 
Uddevalla. 

Af ofvannämnda skildring torde framgå, att Mörner haft 
rätt, då han den —^ skref till Karl XII, att han »gjort den 
anstalt, som möjligen ske kan.» Tordenskjold skulle således i 
alla händelser ej kommit öfver svenskarne oförberedda, äfven 
om han från Fredrikstad kunnat styra rakt på Göteborg eller 
anfalla den ^/^^ maj i daggryningen, såsom han haft för afsikt. 
Strömstierna hade brandvaktslupar ute för att icke blifva öfver- 
raskad samt sannolikt äfven före Tordenskjolds ankomst sina 
fartyg förtöjda vid inloppet samt bommen för detsamma, åtmin- 
stone om natten. 

På eftermiddagen den ^^^ maj for Tordenskjold själf och 
mönstrade hvart fartyg af sin flotta, och sedan gudstjänst hållits, 
kommenderades allt manskap såväl af båtsmän som af soldater 
att till pråmarna och galererna öfvei*gå från linieskeppen, som 



' Enligt Ström stiernas förslag — bland Amiralitetets i Göteborg skrifvelser 
— dat. Lund ^% 1717 skulle galereskadern komma att bestå af: 7 galerer (4 
nnder byggnad) 1 galiot, 1 pråm (fr. Landskrona), 1 brännare, 6 brigantiner (3 
under by^nad), 4 skärb&iar. Dessa fartyg fordrade en besättning af 1(£5 båtsman 
och 1684 soldater. — Örlogseskadern bestod af fregatterna Halmstad, Kalmar, 
Stettin och Varberg om 40 å 44 kanoner, samt Fredrik och Charlotta om 36 
och 28 kanoner. Dessa behöfde 1,220 båtsmän, soldater och nnderoffieerare. En- 
ligt Karl XII:s resolution '^4 på Wilsters memorial skulle besättningen på bägge 
eskadrarna tillsammans bestå af ottikring 4,200 man. 



OM T0RDBM6KJ0LD OCH SVBNSKABNE 9 

hvartdera hade öfver 500 mans besättning. På hvart linieskepp 
kvarstannade endast 50 båtsmän, t Vinden hade under dagen 
varit »föyelig», men mot aftonen vardt det stiltje. Omkring kl. 9, 
då det något mörknat, lät Tordenskjold bogsera fram galererna 
mot och förbi Elfsborgs lastning. Klockan 1 V2 på morgonen 
föi^nnnade kanonernas dån för Göteborgs innevånare att Tor- 
denskjold skridit till anfall. Kanonaden öppnades af Elfsborgs 
fästning och Arken No8e, hvilken under den tappre kaptenlöjtnant 
Grip gick i spetsen för flottan. Arken passerade förbi fäst- 
tiingen trots den häftigaste eld, som den likväl endast med 
några få skott besvarade. Ett af dessa krossade dock fäst- 
ningens flaggstång. Efter Tordenskjolds order skulle Grip styra 
rakt mot svenska eskadern och sysselsätta d.enna, tills den andra 
pråmen, Hielperen, samt galererna hunnit komma fram, hvilket 
snart skulle ske. Grip fullgjorde sitt uppdrag med sin vanliga 
tapperhet. Han avancerade jnot de svenska fartygen, som 2 å 
3 stycken skiftevis halade sig ut på strömmen och besköto 
honom. Under 1 ^1^ timma måste Arken Nose ensam uthärda 
såväl elden från fartygen som från ett af batterierna och Elfs- 
borgs fästning, ty så länge dröjde det, innan Tordenskjold och 
de öfriga fartygen och sluparna hunno fram.^ Meningen var, att 
de sistnämnda skulle hålla sig nära stranden af Hisingen för 
att tillhandahålla de bränn verktyg, med hvilka de svenska far- 
tygen, varfven och magasinerna skulle stickas i brand, sedan 
Tordenskjold lyckats genombryta Strömstiernas slaglinie. 

Med Tordenskjolds ankomst vardt kanonaden fruktansvärd, 
och striden fortgick sedan under fem timmar med sådan häftig- 
het å båda sidor, att Tordenskold själf säger, att »i nservaerende 
krig er ikke passeret en naer så skarp batalj»^ som denna strid, 
hvilken var den 18:de i hans lif. I ryggen hade han fästningen 
Elfsborg, i fronten Strömstiernas eskader och batteriet vid Nya 
varfvet, på högra sidan batteriet på Käringberget, som dessutom 
var besatt med de bägge infanteriregementena. Ofver dessa för- 
des kommandot af prins Fredrik af Hessen, hvilken dagen förut 
på eftermiddagen af en tillfällighet ankommit till Göteborg.^ 

Tordenskjolds lysande mod har aldrig i någon batalj strålat 
med större glans än i denna. Ofverallt måste han vara tillstä- 



* Rothe, II, 8. 181, Grips bref. 

' Rothe, II, B. 185, Tordenekjolds bref till amiralitetet den '/•• 

* Geijer, Acta et Litterse, s. 149 — 50. 



10 A. HAMMARSKJÖLD 



des »og regalere alting, hvor den störste ild var». Medan han 
inidt i värsta kulregnet «tod i sin slup och kommenderade, 
krossade två 36 <S kulor slupen. Han hade knappt hunnit kasta 
sig i en annan, förrän årorna på denna blefvo bortskjutna.^ 
Äfven hans fartyg ledo mycket af svenskarnes eld. Redan i* 
början af attacken fick galeren »Lovisa från Ghristiansand» fem 
grundskott, dess besättning vardt visserligen räddad, men far- 
tyget, som var »en stor och skön galer», togs af svenskarna. 
Pråmarna och galererna voro illa sönderskjutna, bägge pråmarna 
samt somliga galerer voro dessutom »så igenomborrade, att tim- 
mermännen ännu den ^^/^^ maj haft därpå att arbeta.»' 

Men äfven de svenska fartygen ledo betydlig skada, ty »de 
blefvo tämligen genomborrade»,^ närmare detaljer därom saknas 
likväl. Tordenskjold påstår, att ett svenskt fartyg varit nära 
att sjunka och att det jämte två andra inhalats, hvarefter två 
nya fartyg intagit de sistnämndas plats.^ Att de svenska far- 
tygen lidit mycket, framgår ock otvetydigt ur svenska källor, 
så magra dessa än äro. Däremot torde förlusten af manskap 
varit mycket ringa att döma af prins Fredriks bref till sin gemål. ^ 

Till kl. 6 Vo fortsattes denna häftiga eldstrid. Men till slut 
insåg Tordenskjold, att det var omöjligt att forcera Strömstiernas 
linie, ty lika litet här som vid Dynekil vanhedrade denne 
amiral den gamla äi^orika »blaagule» flaggan. Men »lyckan, som 
nästan aldrig öfvergaf Tordenskjold, friade honom äfven vid 
detta tillfälle från total undergång genom en gynnande ostlig vind,»^ 
som han begagnade för att draga sig tillbaka till linieskeppen. 

Om Strömstierna haft mera sjöfolk på sina fartyg, så att 
han kunnat förfölja fienden, skulle denne »icke sluppit tillbaka 
utan svåra förluster.» Under reträtten återtogo dock svenskarne 
den vid Dynekil förlorade galeren Lucretia. Sist vid återtåget 

* Samma bref till amiralitetet, Rothe, II, s. 184. 

^ Se den ntyäxlade bätsinannen Berndt Langhs »sannfärdiga berättelse» upp- 
satt af Lars Baick den 14 maj, Amiralitetets i Göteborg- skrifvelser. 
' Mörner till Karl XII den Vö- 

* Tordenskjold till amiralitetet den ^Va- Han synes mig dock göra sina 
egna förluster sä små och svenskames så stora som möjligt. 

'Lagermark, s. 12 not 1. L:8 uppfattning af Karl XII:s bref till Ulrika 
Eleonora (Geijer, Acta et litterte s. 150) kan jag ej biträda. Konungen menar 
OTedersägligen de svenska fartygen med ordet >våra*j ej »soldater eller båtsman 
eller ock bådadera.» Ty han skrifver »man menar, att deras (danskarnes) fartyg 
skall blifvit tämligen väl tillpyntade, och att de haft en god afgång på folk, våra 
skola mycket därvid blifvit träffade». 

* Torn q vi 8 1, s. 89, hvilken sålunda instämmer med den danske niilitär- 
författaren Garde (se sid. 83, 84). 



OM T0BDBN8KJOLD OCH SVENSKABNE 11 

var Arken ^ Noae, liksom den varit först vid anfallet. Utanför 
Nya Elfsborg kom dock pråmen på grand. Den blef nu häftigt 
beskjaten från fästningen, och samtidigt närmade sig 2 svenska 
galerer för att äntra Arken. Men Grip mottog dem med ett så 
väl riktadt lag, att de måste draga sig tillbaka med oförrättadt 
ärende. Kort därefter lyckades Grip med tillhjälp af en norsk 
galer få sitt fartyg flott, så att han kunde förena sig med eska- 
dern. Först klockan 8 upphörde kanonaden. Ungefär vid denna 
tid hade Tordenskjold med de flesta fartygen återkommit till 
linieskeppen, som lågo V2 mil utanför Elfsborg. Den dansk- 
norska eskaderns förluster uppgifvas till 52 döde och 119 sårade.^ 

Om förlusterna på svenska sidan finnas inga uppgifter. I 
ett knapphändigt bref till Karl XII skrifver Mörner att de ännu 
ej kunde närmare angifvas, ty han var så uttröttad af nattvak 
och hade dessutom så mycket i hufvudet, att han ej kunde när- 
mare skildra striden, men general-adjutanten Sparre skulle mundt- 
ligen berätta konungen »alla partikulariteterna.»^ Att de svenska 
fartygen blifvit rätt illa tilltygade är redan omnämndt. 

Tordenskjold stannade ännu några dagar kvar i närheten 
af fåstningen. Det berättas, att han svurit att snart förnya 
anfallet. Man arbetade därför på varfvet med största ifver för 
att få alla fartygen i ordning. Sjöfolk tillkallades äfven. Den 
^/^o maj hade Mörner bägge de eröfrade galererna och 3 andra 
färdiga. »Om de 2, som voro under byggnad, äfven varit det, 
skulle vi icke länge betänka oss, förrän vi skulle gå på dem. 
Fregatterna lagar vice -amiralen till, som han tror bäst få fär- 
diga.» Strömstierna ville ha landt trupper på galererna, men det 
stred mot konungens befallning.^ 



^ Bet är möjligt, att denna nppzift är riktig, men förrän man fått se Tor- 
denakjolds egen rapport om förlnstema, knnna dessa ej med säkerhet nppgifras. 
Rothes uppgifter behöfva kontrolleras. Som han och många danska författare efter 
honom ofta' uppgifva sTenskames förlaster efter ftngars och öfverlöpares utsago, 
torde det icke vara nr vägen att anföra, hvad Berndt Langh säger om danskarnes 
förluster. I sin berättelse säger han, att de »förlorat med döda och kvästa efter 
allmänt tal 636 man med öfver- och underbefäl.» Häribiand voro många offi- 
cerare och isynnerhet af landmilisen. »På skeppet Låland, hvarest alla blesserade 
blefvo ombord förde att förbindas, voro alla rum uppfyllda, och icke hinte de för- 
bindas innan kl. 12 om natten, hvaraf ock dagen efter några genom döden aflidit.» 
Langhs öfriga uppgifter stämma i hnfvndsak med flere af Tordenskjolds egna, 
därför torde hans utsago icke alldeles böra lemnas utan afseende (jfrs. 10 not 2). 

' Mörner till konungen den 'z^. 

' Mörner till Karl XII "/»• Tordenskjolds uppgifter, att Mörner låtit sam- 
mandraga 10,000 man landttrnpper till Göteborg, äro alldeles ogrundade. Det enda 
krigsfolk han atom grenadierbatal jonen tillkallade var båtsmän. 



12 A. HAMMABBKJÖLD 



Tordenskjold var å sin sida icke heller overksam. Den ^/^^ 
maj sände han 2 halfgalerer och 3 dubbelslapar upp i Kongs- 
backaviken för att sticka 2 på varfvet stående galerer i brand. 
Detta misslyckades dock, men i stället uppbrände de >en skön 
repslagarebana i Onsala socken» och »commandear Gathenhielms 
moders gård,» samt flere fartyg och skeppsförnödenheter. ^ Den 
L maj drog sig Tordenskjold tillbaka till Galtöhufvud. Häri- 



10 



/ SI 



26 



från höll han fortfarande Göteborg i blokad ända till den ^ / 
maj på aftonen, då han upphäfde densamma och afseglade till 
Norge. Härunder plundrade han i bohuslänska skärgården. 

Tordenskjold afseglade på grund af flere samverkande or- 
saker. Han kände sig för svag att upptaga en ny strid med 
svenskarne, och en sådan kunde när som helst väntas, enär 
Strömstierna kort förut till stor del fått enrolleringsmanskapet 
ombord och beredde sig att utlöpa.^ Härtill kom att stor sjuk- 
lighet rådde bland Tordenskjolds manskap. Han hade för den 
skull »mycket ringa besättningar på sina skepp och pråmar 
samt galejor».^ 

Tordenskjold hade företagit anfallet på Göteborg för att 
genom en lysande bragd stoppa till munnen på sina belackare. 
Hans motgång gaf dem nu endast ytterligare anledning till 
klander. Den mäktigaste af hans ovänner var vice amiralen 
Gabel, hvilken allt sedan Tordenskjolds seger vid Dynekil lär ha 
visat honom en viss afvoghet, som dock af åtskilliga omständig- 
heter torde kunna förklaras, om den än icke kan gillas. Kort 
efter biokadens upphäfvande skref han nu i sin egenskap af 
öfverkrigssekreterare, d. v. s. ungefär hvad vi nu skulle kalla 
sjöminister, till Tordenskjold ett bref, som icke kunde blifva 
annat än obehagligt för mottagaren. 

Gabel klandrade först och främst biokadens upphäfvande 
samt befallde i konungens namn Tordenskjold att hålla sig 
beredd att i förening med 3 engelska skepp förnya densamma. 
Han synes vidare hafva tämligen detaljeradt föreskrifvit Torden- 
skjold det sätt, hvarpå han skulle umgås med engelsmännen. 



^ Rothe, II, 8. 188, Tordenskjold tiU amiralitetet den '^'g. Hvad Torden- 
skjold här >efter tillforladelig Efterretoing» säger om Strömstierna och kommen- 
danten pä Elfsborg saknar all grund. 

^ Rothe, II, s. 203, Tordenskjold till öfveramiralitetet. Mörner till Karl 
XII den '%. 

' Langs berättelse. Tordenskjold till Fredrik IV den >% och >Ve, Rothe, 
8. 219^22 och s. 224. 



OM TOBDENSKJOLD OCH SVEKSKABNE 13 

Därefter lät amiralen honom veta, att konungen icke var nöjd 
med den »sista aktionen9. Och till sist fick Tordenskjold det 
bäskaste pillret i förmaningen, att vara »facil» i sitt umgänge 
med sina underordnade.^ 

När Tordenskjold mottog Gabels bref, var han sysselsatt 
med förberedelser till trupptransporter ned till Danmark samt 
med anordningar för konvojerandet af 140 handelsskepp. Dagen 
därpå, den ^/^^ juni, afseglade han till Fladstrand. Den ^/^^ 
juni styrde han åter app mot Norge, konvojerande 58 handels- 
fartyg. Han hade nu äfven med sig pråmarna Hielperen och 
Arken Nose, som efter 6öt«borgsblokadens upphäfvande varit bef- 
ordrade ner till Danmark. Den ^Y^g juni kastade han ankar i 
Larkulen. Redan före sin afresa från Laurvig hade Torden- 
skjold för galereskadern begärt nytt och tillräckligt manskap af 
landttrupperna, ty af det han fått i slutet af april återstod efter 
knappt en månads tjänstgöring endast en fjärdedel eller 400 
man i tjänstbart skick. Denna begäran afslog Vedel visserligen 
icke, men han ansåg, att Tordenskjold begärde för mycket folk, 
då galereskadern var förminskad med 2 fartyg och det endast 
var fråga om en blokad, ej om att gå anfallsvis till väga.^ 
Äfven på ammunition och proviant yrkade Tordenskjold, innan 
han ville atsegla till Göteborg: det vore oförsvarligt att låta 
folket af brist på proviant »crepera».* På klagomålen öfver brist 
på proviant kunde Vedel svara genom att hänvisa till sina före- 
gående skrifvelser. Konungen hade nämligen förbjudit honom 
att för flottans räkning taga någon proviant ur de för landt- 
regementena upprättade magasinema. Han menade, att han 
bistått Tordenskjold med allt hvad han kunnat, ja, lämnat ho- 
nom mera än^ han strängt taget haft rätt till. Sålunda kunde 
han* ej vara skuld till, att Tordenskjold ej följde sina order och 
förfogade sig till sin post.^ 

Att Tordenskjold skulle gå till sjös under juni månad och 
det både med örlogsskeppen, fregatterna och galereskadern för 
att hindra svenska sjömakten att sätta sig fast vid Norges 
kuster eller i Dynekil och Strömstad, var en af Vedels lifligaste 



> Detta framgår af Tordenskjolda bref till Fredrik IV ^^L, Rothe, II, a. 
22a— 27. 

' Lagermark, a. 15. 

»Rothe, II, 8. 234, Tor4en8kjold till Vedel den =»% 1717. Se äfven 
följande sidor. 

* Lagermark, a. 16. 



14 A. HAMMAB8KJ6lD 



önskningar.^ Vedel fraktade nämligen, att svenskarna vid denna 
tid ånyo skulle vara färdiga att inbryta i Norge; i slutet af juni 
fann han dock, att denna fruktan var ogrundad. Ehuru sist- 
nämnda skrifvelse var svar på Tordenskjolds bref af dagen 
fprut, i hviiket han först låter Vedel förstå, att han tänkte an- 
falla Strömstad, kan det dock icke sägas innehålla en befall- 
ning till ett sådant företag. En sådan kunde ju Vedel icke 
heller enligt sin egen uppfattning gifva, emedan »han aldrig af 
konungen fått någon befallning att blanda sig i sjöväsendet.» 
Men om än detta bref ej innehöll någon befallning till Torden- 
skjold om ett anfall, kan det dock, såväl som ett annat af den 
HO juni, sägas innehålla en uppmaning därtill. Tordenskjold 
ansåg sig ock genom detsamma »animeres at studse fienden udi 
sit Forehavende og Dessein.^^ 

Äfven om en dylik uppmaning ovedersägligen låg i bägge 
skrifvelserna, kan Tordenskjold dock icke därigenom helt och 
hållet frikännas från att återigen ha handlat mot sin instruktion, 
ty enligt denna skulle »norska generalitetet»' rådfrågas, då det 
gällde att gå offensive tillväga, men detta hade ej Tordenskjold gjort. 
Efter det misslyckade anfallet på Göteborg hade han såväl af 
konungen som amiralitetet fått befallning att ej inlåta sig i något 
slikt företag, förrän han först projekterat, hvad han ämnade göra.^ 

I sitt bref till konungen af den -^j^i erkänner också Tor- 
denskjold, att han företog anfallet »på egen hand.» De under- 
rättelser han hade om Strömstads befästande och om trans- 
porterna till denna stad styrkte honom i hans uppfattning, att 
svenskarna skulle bruka denna stad till ett magasin och till »et 
refugium söeverts».*'^ Man borde därför ej gifva dem tid att 
fullborda dess befästning, utan tvärtom genast söka ruinera den 
som fanns. Medan han väntade på de 3 engelska skeppen, som 
i förening med hans eskadrar skulle blokera Göteborg, ämnade 
han anfalla Strömstad, ty ensam kände han sig för svag till 
den anbefallda blokaden, »considererende, at de bloquerende ne- 
eessario måe have mere force end de bloquerte». Någon egent- 
lig håg att nu blokera Göteborg kunde han därför knappast 



' La ger mar k, 8. 16. Vedel till Tordenskjold den '%. 
^ Lagermark, s. 17. Huru denne förf. kan förneka att det förstnämnda 
brefvet innehåller åtminstone en uppmaning till anfallet är svårt att förstå. 
3 Rothe, II, 8. 96. 
* Rothe, II, 8. 223. 
» Rothe, II, 8, 246—47, Tordenskjold till Fredrik IV den «/,. 



OM TaRDENSKJOLP OCH BVBN8KARNE 15 

hafva, så mycket mindre som han visste, att sedan sista an* 
fallet på denna ort »er deos hele passage således med batterier 
forsynet, at der nu intet ved attaque er at adrette.» Vid Göte- 
borg var således ingen fördel att vinna, men väl vid Strömstad, 
om han lyckades förstöra befästningar, transportfartyg och maga- 
siner därstädes. Därpå kunde han ju företaga blokaden af 
Göteborg och Marstrand, sedan de engelska skeppen ankommit, 
eller han själf fått den förstärkning af 2 linieskepp och 1 fre- 
gatt, som han ansåg sig behöfva, om han skulle vara ensam/ 
Men ännu hade han ej fått den proviant han begärt, ej heller 
allt det manskap, som han behöfde för galereskadern, ehuru han 
under en månads tid uppvaktat Yedél med bref härom. 400 
man fattades honom nämligen ännu den ^/^^ juli.^ 

För en person, som var så full af eld och verksamhetslust 
som Tordenskjold, måste det ha varit i högsta grad harmligt att 
på detta sätt se sig hämmad i ett så vigtigt företag. Denna 
känsla måste få ytterligare näring, då han genom sina spioner 
och rekognosceringar fick veta, att och huru svenskarna mer och 
mer befåste sig längs Bohuslänska kusten och därigenom för 
hvarje dag gjorde vägen för sina transporter allt tryggare. 

Hans örnblick hade från första stunden upptäckt den fara, 
som hotade Norge från Strömstad, om svenskarna hunno göra 
denna stad till eii befastad nederlagsort för sina krigsförråder. 
Redan den '^/^^ juni hade kapten Sahlgaard på Tordenskjolds 
befallning med fem fartyg af galereskadern försökt förstöra några 
sex dagar flkut till Strömstad ankomna svenska transportfartyg, 
hvilket dock fullständigt misslyckats. Detta bidrog att än ytter- 
ligare stegra Tordenskjolds ifver efter att själf angripa den ny- 
befasta staden. 

Omsider fick han af Vedel hvad han så ofta begärt både af 
ammunition, folk och penningar. Från Köpenhamn åter fick han 
den så länge efterlängtade provianten samt dessutom till örlogs- 
eskaderns förstärkande linieskeppet Göteborg. Detta fördes af 
kapten Rostgaard, under hviiken Tordenskjold som nybakad löjt- 
nant en gång tjänat. 

Den */j^ juli seglade han från Fredrikstad med de förenade 
örlogs- och galereskadrarna mot Strömstad, hvars hamn med där 
liggande transportfartyg han hade svurit att i grund »ruinera, 

' Rothe, II, B. 240, Tordenskiold till Vedel %. 
» Rothe, II, 0. 244, Tordenskjold till Fredrik IV. 



16 A. HAMMARSKJÖLD 



kosta hvad det kosta ville.» Men bär skulle han ock för första 
gången i sitt lif stöta på en motståndare, som i många afseen- 
den var hans like, i några till och med hans öfverman, detta 
senare framför allt i krigisk erfarenhet. Ty denne motståndares 
militära egenskaper hade utvecklats i bortåt 20 fälttåg, och de 
flesta af dessa hade han gjort vid en kår, som på den tiden i 
hela världen icke hade sin like i vapenskicklighet och mod, 
nämligen Karl XILs drabanter. Med dessa hade han i hun- 
drade fältslag trotsat farorna och döden både i det häftigaste kul- 
regn och det fruktansvärdaste handgemäng. Vid denna kår hade 
han stigit från den ena graden till den andra, och detta genom 
sin tapperhet och sitt svärd, icke genom bördens slump eller 
förnäma gynnares gunst. Han var den siste, som Karl XII 
gjorde till kaptenlöjtnant vid sina drabanter, d. v. s. till deras 
chef, detta likväl först i början af 1718. Men nu, år 1717, var 
han endast generalmajor af kavalleriet och chef för det Skånska 
ståndsdragonregementet. Då skref han sig ännu Johan Hiertta, 
men längre fram, eller sedan han blifvit friherre, Giertta. 
— Äfven han hör till de hjältar, som nu äro mera än half- 
förgätna, och dock torde han ha utfört lika många hjälte- 
bragder som Tordenskjold, ty han var alltigenom en äkta karo- 
lin. Denna hans egenskap och slaget vid Strömstad berättiga 
honom att blifva föremål för en något utförligare skildring. 



o. 

Johan Giertta^ föddes 1666 i Narva af »hederliga svenska 
föräldrar,» som härstammade från Finland. Hans förfäder tyckas 
ha visat duglighet i rikets tjänst, enär de hade för sina »trogna 
krigstjänster fuller af öfverheten för lång tid tillbakars varit för- 
tröstade om adeligt stånd och värde, änskönt det ej straxt kom- 
mit att vinna sin fullbordan.»^ 



^ Ehuru han ännu ej skref sitt namn på detta sätt, har jag dock trott mig 
böra skrifva det 8&, som han själf gjorde det de sista åren af sitt lif. — Till 
grand för denna lilla biografiska teckning li^er Gierttas friherrediplom dat. den 
Vg 1719. För vissa detaljer och upplysningar har jag användt Norbergs och G. 
fijörlins arbeten om Karl XII samt PoniatoTskis till svenska öfversatta anteckningar, 
Hist. Tidskrift 1890. 

^ Den bekanta svenska familjen Hierta, en mycket gammal frälseätt, har ej 
med denna att skaffa. 



OM TORDENSKJOLD OCH SVENSKARNE 17 

Johan liksom hans yngre bröder Kristian och Johan Adam 
tyckas tidigt nog blifvit fader lösa, men dock på ett eller annat 
vis, i synnerhet Johan, lyckats få tillfälle att inhemta de 
vetenskaper, hvarigenom de i längden kunde göra sig af fäder- 
neslandet väl förtjänte. Två af dem blefvo generaler, den tredje 
öfverstelöjtnant. 

Enär den unge Johan hade »en medfödd naturlig böjelse» 
för krigstjänsten, ingick han redan år 1679 såsom simpel 
mnsketerare vid öfverste von Funckens regemente, som låg i 
Narva. Det var, som bekant, under Sveriges storhetstid icke 
ovanligt för unge män både af frälse och ofrälse börd att börja 
som mnsketerare eller ryttare för att omsider uppnå arméns 
och rikets högsta värdigheter. Ar 1687 blef Gieitta befordrad 
till drabant, hvarmed följde officersgrad, och kom nu i tillfälle 
att blifva känd af Karl XI. Efter några års tjänstgöring vid 
drabantkåren fick han (1695) denne konungs tillstånd att gå i 
utländsk krigstjänst och gjorde också med tapperhet och duglighet 
några fälttåg under det pfalziska kriget. Vid belägringen af 
Namur, 1696, hade han »sig så berömligen förhållit», att Karl 
XII år 1698 befallde honom, »såsom kunnig på de främmande 
orter», att medfölja den beskickning till England, som skulle 
återlemna de insignier af strumpebandsorden Karl XI en gång 
innehaft. 

o 

Ar 1700 vardt Giertta korporal vid drabanterna och deltog 
såsom sådan i slaget vid Narva. Han var äfven med i slaget 
vid Diina. Det enda svenska kavalleri, som hann föras öfver 
floden, var just drabanterna och en half skvadron af lifrege- 
mentet. Tillsammans utgjorde hela denna styrka högst 250 
man, men fick det oaktadt stort inflytande på slagets utgång. 
Ty da sachsarna på en gång med sitt kavalleri anföllo sven- 
skarna i bägge flankerna, störtade drabanterna under Arvid 
Horn jämte nyssnämnda halfva skvadron lik en åskvigg mot 
Steinaus kyrassierer och ett annat sachsiskt kavalleriregemente, 
hvarigenom de räddade svenska fotfolket att från högra sidan 
blifva nedhugget. 

Äfven vid Klissow voro drabanterna och Giertta med. Då 
sachsarna äfven här anföllo svenskarnas högra flank och genom 
sin öfverlägsna massa höllo på att bringa lifdragonerna i full- 
ständig oordning, sprängde drabanterna fram till dessas hjälp. 

Hitt. Tidihrift 1891 2 



18 Ä. HAMMARSKJÖLD 



Med sina långa viraklingor^ högg drabantskvadronen så skarpt 
in på fienderna, att lifdragonerna fingo tid att ordna sig, hvar- 
efter de, såsom fienden sade, så fast höllo tillsammans, som om 
de »varit gjutna af järn», och till slut nödgade sachsarnä 
att vika. 

Slaget vid Holofzin gjorde Giertta till löjtnant vid dra- 
banterna. Han hade således nu öfverstes grad, och då han an- 
sågs värdig en så hög befordran vid denna berömda kår, måste 
han ha hört till de tappraste bland de tappre. »Hvad de svenske 
ryttarne utförde vid Holofzin,» säger en utländsk militärför- 
fattare, »är det mesta något kavalleri någonsin utfört». Giertta 
deltog därefter i det ödesdigra fälttåget i Ukraine. Vid storm- 
ningen af skansen »Wiepric», då han höll på att utvisa stället, 
där anfallet skulle ske, vardt hästen honom undanskjuten, 
hvilket dock ej afhöll honom att utföra sitt uppdrag. Kort 
därpå vid ryssarnes bortjagande från Haziacz gaf han nya prof 
på sitt oförfärade mod. I denna strid blef hans ena benpipa 
genomskjuten. 

Emellertid inträffade den förfarliga dagen vid Pultava, »då 
segern själf vardt ett nederlag», kanske mest därför, att Karl 
XII för sitt sår själf ej kunde leda drabbningen. Sedan de 
svenska linierna blifvit genombrutna, vardt den på en bår lig- 
gande konungen jämte grefve Poniatowski och 60 drabanter, 
som kommenderades af Giertta, på alla håll omringad af öfver- 
lägsna fientliga massor. Det gällde nu för deii lilla hjäiteskaran 
att bana sig, och framför allt konungen, väg genom ryssarnas 
skaror. »Kulregnet var förfarande», man gick, skrifver en liel- 
tagare, liksom »i en kontinuerlig eld uti rök och dam, att man 
knappt kände igen de sina». Kort förut hade de tio karlar, som 
buro konungens bår, på två män när blifvit nedskjutna. Visser- 
ligen lyckades man skaffa hästar i deras ställe, men sedan 
äfven dessa fallit för fiendens kulor och båren blifvit sönder- 
skjuten, måste konungen, som mycket led af sitt sår, stiga till 
häst. Grefve Poniatowski hjälpte honom då upp i sadeln. Men 
knappt hade detta sketT, förrän äfven denna häst dödades. 
Just i detta farliga ögonblick var det, som Giertta »gaf ett märk- 
värdigt prof af en redelig och trogen undersåte, i det han, då 
vår häst blef skjuten, straxt steg af sin och oss densamma gaf 

* Om dessa klingor finnas flere skrifvelser i riksreg. Vira var på denna 
tid ett brnk i Roslagen. Det lyder nu under Östanå. 



OM TORDBNSKJOLD OCH SVENSKABNE 19 

uti ett tillfälle, där han hvarken kunde få någon annan i stället 
eller finna någon undflykt, utan af idel kärlek för dess konung 
sitt lif fienden frimodigt till spillo gaf.»^ Han. ansågs nu utan 
all räddning förlorad, emedan han kort därefter befann sig midt 
inne i det marscherande ryska infanteriet, men räddade sig genom 
sin sinnesnärvaro. Han slöt sig nämligen helt lugnt till en af 
ryssarnes marschkolonner och medföljde densamma, till dess han 
fick tillfälle att återförena sig med de sina, hvarefter han följde 
KarLXII till Bender. 

Här vardt Johan Giertta den 15 jan. 1710 jämte sina 
bröder, som bägge likaledes tjänte vid drabanterna, upphöjd i 
adligt stånd. Tre år senare blef han generalmajor af kavalleriet 
och chef för de skånska ståndsdragonerna. Då Karl XII 1714 i 
september bröt upp fråu Deniotika, åtföljde Johan Giertta^ jämte 
Gustaf Fredrik von Rosen och Otto Fredrik von Diiring konungen 
på hans berömda ridt till Stralsund. 

Under belägringen af denna stad följande år utmärkte sig 
<3riertta vid alla tillfällen, särskildt vid försvaret af Knieperthor. 
På grund af kapitulationen den 19 dec. 1715 förlades han samt 
1,000 gemene infödda svenskar och 120 officerare i Ukermark 
och Hinter-Pommern, men i april 1716 blefvo de alla för- 
klarade för krigsfångar, hvarefter det svenska manskapet in- 
stacks i den preussiska hären, medan officerarne åter skickades 
dels till Spandau, dels till Klistrin, dit Giertta måste medfölja. 
Ar 1717 vardt han dock fri, obekant på hvilket sätt. Redan i 
februari ankom han till Lund, hvarest Karl XII då uppehöll 
sig. Här vistades nu Giertta, till dess han den ^/^^ juni fick 
konungens befallning att förfoga sig till Strömstad för att an- 
taga sig försvarsverket vid norska gränsen samt kommandot 
öfver den därstädes stående delen af armén. Han skulle näm- 
ligen för en tid aflösa generallöjtnanten grefve M. J. De la 
Gardie, som fåttf tillåtelse att för sin hälsa besöka Medevi brunn. 
Den ^^/qq juni anlände Giertta till Strömstad,** som han nästan 
omedelbart efter sin ankomst började befästa. Härtill skulle 
han dock ej varit i stånd, om icke kommendören Nils Gyllen- 
schruuf med en flotta af 5 galerer, 1 brigantin och en dubbel- 
slup samt 6 proviantfartyg redan den -^j^ inträfi^at i Ström- 

* Karl XII:g ord i Gierttas adelsdiplom. 

' Gierttas friherrediplom. 

» Hierttaa bref till Karl XII den "/« 1717. Acta Historica. 



20 A. HAMMARSKJÖLD 



stad. Från Göteborg hade han afgått den j^^ juni med gre* 
nadierbataljonen och 10 st. 24 '^ och 10 st. 18 % kanoner^ 
som tagits från fästningsverken i Göteborg, samt ammunition 
och lifsmedel m. m. Samma dag Gyllenschruaf anlände, lät han 
föra sin last i land, hvarefter han mot aftonen återgick med 
galererna till sjös för att afhemta en ny transport från Göteborg. ^ 

Kort efter Tordenskjolds anfall på Göteborg hade svenskarna 
anat, att hans nästa företag skulle gälla Strömstad. Mörner 
hade därför vidtagit några anstalter till dess försvar. Märkvär- 
digt nog tyckas dock dessa icke ha bestått i några egentliga 
befästningar, hvilka likväl borde ha varit så mycket mer be* 
höfliga, som man ganska snart efter anfallet på Qöteborg beslöt 
att till Strömstad föra en mängd förråder af flerahanda slag. 
Till skydd för dem lät man endast trupper afgå till staden 
eller dess omnejd. Grenadierbataljonen anlände med Gyllen- 
schruuf, och nästan samtidigt konamo landvägen två regementen, 
Hallands regemente under öfverste Rutenschiöld, som ursprung- 
ligen skulle åtföljt Gyllenschruufs eskader, samt Västerbottens 
regemente, som från Västergötland beordrats till Strömstad.^ 

Denna stad ligger inbäddad mellan »höga allvarsamma bärg», 
från hvilka man kan skjuta midt in i staden. Den var således 
svår att befasta åt landsidan. Ehuru Giertta ej var utan oro 
för den vid Fredrikshall stående norska arméns afsikter, upp- 
kastade han likväl ännu icke några försvarsverk åt denna sida; 
det skedde först längre fram. Med så mycket större ifver började 
han anlägga 4 batterier till stadens och hamnens försvar. Detta 
gick likväl ej så lätt, ty i brist på instrument måste man lyfta 
upp styckena med handkraftT Men redan den " j^"/ voro batte- 
rierna Garolus och prins Carl så pass i ordning, att de med 
tillhjälp af infanteriet kunde hindra kapten Sahlgaards försök 
att med 3 galerer och 2 dubbelslupar intränga i hamnen. Om 
de äfven därifrån kunnat hindra Tordenskjold, ifall han själf 
redan då med sin flotta kunnat anfalla, är däremot ovisst.^ 



' De 6 transportfartygen däremot stannade kvar i Strömstad. De förlades 
af Giertta i >Boijarkilen», en vik, som ligger norr om Strömstad. Den utgjorde 
>en säker hamn> tj den är ej bredare »än att den med mnsköteri försyaras och 
öfverskjutas kan.» 

^ De voro, samma dag transporten anlände, »i marsch begrepne strax här 
bredevid Strömstad» enligt Gierttas nyss anförda bref till Karl XII. 

3 Hiertta till Karl XII »% och "/e 1717. — Hiertta har insändt en karte 
öfver hamnen och truppernas postering samt öfver alla batterier. Tyvärr finnes 
denna karta ej mer. 



OM TOBDENSKJOLD OCH SVBNSKARNE 21 

Det förstnämnda batteriet var det största och bestod af 14 st. 
dels 18 <S, dels 24 <S^ kanoner. Det låg på den rakt vester ut 
från staden liggande ön Laholmen, som då genom en smal bro 
var förenad med staden, men som .nu mera är en halfö. På 
Laholmen låg äfven ett mörsarebatteri.^ Det var appfördt på 
berget, som låg straxt of van för batteriet Carolus. Det synes dock 
icke på långt när ha varit färdigt vid Tordenskjolds ankomst, 
ty det fanns då i detsamma endast en 200 ^ mörsare, på hvilken 
lavetten redan efter trenne skott gick sönder, h vadan det icke 
vidare kunde ingripa i själfva striden. Men det var det enda 
batteri, som fick ett bröstvärn, hvilket likväl med knapp nöd 
hann blifva uppfördt före slaget. Enligt danska uppgifter har 
det haft en sådan längd, att några hundra grenadierer kunde stå 
bakom detsamma.^ 

På Strömstads »stengropiga torg» var batteriet Prins Karl 
uppfördt till försvar för den södra hamnen, som dock endast är 
tillgänglig för mindre fartyg. Det låg dock icke raidt på torget 
eller i den nuvarande parken, utan vid själfva hafsstranden, ty så 
långt ner gick torget på denna tid.^ Detta batteri bestod af tre 18 
<il eller 24 ^ stycken. Batteriet Prinsessan Ulrika, som skulle för- 
svara den norra eller egentliga hamnen, bestod också endast af 
tre kanoner, hvilka voro af samma storlek som Prins Karls. 

Ehuru de tre svenska batterierna tillsammans endast hade 
tjugo kanoner, var deras läge till hvarandra dock sådant, att de 
kunde åstadkomma en fruktansvärd korseld till stadens och 
hamnarnas försvar. 

Om Giertta uppgjort planen för denna befästning känner 
jag icke, nien säkert är, att det var genom hans energi, för- 
tänksamhet och duglighet, som den kom till utförande. Därför 
vågar jag likväl icke påstå, att Giertta var ett militäriskt geni 
eller en man af öfverlägsna militära talanger. Detta kunna ju 
endast militärer afgöra.^ Att döma af ofvannämnda försvars- 

^ Detta är väl det fjärde batteriet Giertta i sina bref omtalar. 

^ Rothe, II s. 250 och 253. Danske Samlinger I, 2, s. 253. 

' Se kartan öfver Strömstads befåstningar i Kongl. Krigsarkivet, utförd 
1749, copierad 1756. 

* I sina bref, som äro afTattade med beundransvärd enkelhet, talar han h^t 
ullan om sig själf, och då alltid lued en blygsamhet och objektivitet, som visar 
att den berömde konungen, hans herre, äfven i detta afseende påtryckt honom sin 
prägel. Denna förbehåilsamhet i fråga om honom själf gör det svårt att i detalj 
få reda på hans görande och låtande samt att tränga in i hans personlighet. 
Bock framgår det ovedersägligen af tonen i och innehållet af hans bref, att han 
var en man af god uppfostran och verklig bildning. 



22 A. HAMMARSKJÖLD 



anstalter och det sätt, hvarpå han ledde slaget vid Strömstad» 
var han dock tvifvelsutan en man med mer än vanlig skicklig- 
het, klokhet, pligttrohet och beslutsamhet. 

Äfven danskarna hafva egnat Giertta erkännande, Rothe 
dock mer indirekt än direkt, men en miiitärforfattare ger honom 
så mycket större beröm. Han säger nämligen rent ut, att 
Giertta utförde sitt värf »med udmrerket Duelighed.»^ — Karl 
XII har icke alltid förstått så väl som denna gång att sätta 
den rätte mannen på den rätta platsen. Han hade kanske icke 
heller kommit att göra det nu, såvida det icke gällt Strömstad. 
Man kallade ju denna stad för »kong Karls öga». Den var 
också af stor strategisk betydelse i händelse af ett anfall på 
Norge, såväl genom sin utmärkta hamn som genom de många 
vattenvägar, som åt olika håll gingo från dess inlopp. 

Segel lederna från Strömstad äro många. Inom skär gå 
tvenne söderut till Göteborg, den största, som kallas den södra^ 
tager sin början vid Groviken eller sundet mellan holmarna 
Hällekind och Hvalön. Den andra, som endast är farbar för 
mindre fartyg, går mellan stora Hvalön och båda Öddöarna, såle- 
des genom ^Vrångesund, som söderut vidgar sig till Tångafjärden. 
Stora inloppet till Strömstad begränsas i söder af stora Oddön 
och i norr af Gåseholms-Tången, den sydligaste udden af södra 
Långön. Mellan norra Öddön och de höga Hallsörholmarna, 
som aldrig öfverspolas af hafvets mest rasande böljor, går i syd- 
vestlig riktning från Strömstad ut mot Kosterfjärden den »stora 
segelledeji» till Göteborg och Marstrand. Mellan Hallsörholmarna 
och Gåseholms-Tången går åt nordvest »stora segelleden» till 
Norge. Till Fredrikshall går dock den genaste vägen, eller 
Långrännan, mellan Långöarna i vester, Killingholmen och Troll- 
holmarna i öster förbi inloppet till Dynekil. Dock var det icke 
denna väg, som Tordenskjolds flotta gick, ty hon kom stora se- 
gelleden. Icke heller har hon, såsom det från ett håll uppgifvits, 
natten före slaget legat för ankar i Långrännan, nära Killing- 
holmen och Trollholmarna. 

Den ®/j^'^juli hade Tordenskjold afseglat från Fredriksstad» 
Redan följande dag var han utanför inloppet till Strömstad med 
hela sin flotta. Hon bestod af följande fartyg under nedanstående 
officerares befäl. 



' Garde, g. 88. 



Kapt. Chr. Sahlgaard 



OM T0RDEN8KJ0LD OCH SVBKSKARME 23 

Chef för bägge Eskadrarna: Kommendör Peder Tordenskjold 
Flaggkapten: kapten Caspar WesseV 
Flaggadjutant: kapt.-löjtnant Lilienskjold. 

Orlogseskadem^ 

Linieskepp: Kanoner: Chef: 

Chefsfartyg: LÅland 50 Peder Tordenskjold 

Fyen 50 Kapt. A. Danielsen 

Göteborg 50 » H. Rostgaard 

Skottpr&mar: 

Hjelperen 46 Kapt.-Löjtn, H. C. de L'£tang 

Arken Now... 42 » P. Grip. 

5 fartyg 238 

Galereskadern^ 
Helgalerer: Kanoner: Chef: 

Chrfrf«rtyg: FKdericu» Qvartus 1^ .»*• 2* J^\?*^^^^^J 

fr. Arendal I n u « 

{ mellan hvar annan ära. 

Lonisa fr. Arendal 2 st. 24 IK 2 st. 8 *a » — Nelsen 

Prins Karl \^ t 12 « 2 st. metall- 1 j^.^^ p ^^j^.^^ 

( slangor f ^ 

Fredericns QvartDS fr. Kristian- jl st. 12 *S \ v i. t-*. t t\ ui 

j '(oxi.ni } Kapt.-Lojtn. Jens Dahl 

sand \z st. metallslangor i 

o ,. /I st. 12 ^2 st. metall- 1 p, 

Sophia < 1 > » Dam 

^ \ slangor | 

■n . ^, . .. (1 st. 12 "Ä 2 st. metall-I „.. 

Prms Christian < , > » Hoeg 

( slangor j ® 

Charlotta Amplia < V s . me a -i j^j^j^^ Sahlgaard 

Halfgalérer: 

. ,.„ , /I st. 6 « 4 st. 2 «\ 

Achilles < • 1 1. 1 } — — 

\ nickhakar | 

Pollaz 4 st. 2 *S nickhakar Löjtn. von Printzen 

7 hel-, 2 halfgalérer 4 st. 24 % 5 st. 12 % 4 st. 8 % 1 st. 6 % 12 st. metallslangor. 

^ Tordenskjolds yngste broder adl. nnder namnet v. Wessel, död som vice 
amiral. 

^ Dessa listor ntgöra kombinationer af nppgifter i Hierttas bref till Karl XII 
den V7, %; af Rothe, II s. 162—3, 253 och 289; Tordenskjolds bref till Fredrik 
IV den »V7 1717, Rothe, II s. 273—74; Danske saml, II s. 254—5; Garde s. 
81 och 87. Strömstiernas rapport till Karl XII den ^Vr 1718 (Amiralitetets i 
Göteborg skrifvelser) är vigtig för bestyckningen. Han uppger kanonernas antal på 
Arken No» till 22 st. 18 % i första batteriet och 20 st. 8 <S i det öfventa; 
denna nppgift stämmer således icke med hvad Garde säger i noten s. 69, men 
fartyget hade 1717 varit nere i Danmark, och det redan före attacken på Ström- 
stad. I allmänhet herskar stor olikhet i uppgifter om detta fartyg. Rothe, II, 
s. 97 säger, att det hade 34 kanoner, Gjertta har troligen meddelat den uppgift, 
som står i hans friherrediplom, att den förde 32 halfva cartouer. Det samma 
uppges om Hjelperen, Rothe säger nästan detsamma eller 34. Strömstiema öfver- 
ensstämmer med Garde om kanonantalet på detta fartyg. 

Enligt Rothe, som dock i denna sak är mycket sväfvande i sina upp- 
gifter, sknlle galerema varit flere, enär han säger, att deras antal var 10 å 12. 
Se dock Hierttas och Tordenskjolds ofvan anf. bref. 



24 A. HAMMARSKJÖLD 



Säledeg med de tre dabbelalnparne 17 fartyg med 252 kanoner från 24 ^ till 
och med 6 ^, utom metallslangorna och nickhakarna, men dessa slags pjeser spelade 
aldeles ingen rol i slaget. De sjö- och landttrupper flottan hade ombord utgjorde 
tillsammans 3 — 4,000 man. 

Största delen af denna flotta eller »13 norska fartyg, bestående 
af örlogsskepp och galerer, inkommo härutanföre utur sjön»^ den 
*/i5 juli och lade sig på redden vid Strömstad.^ Alla 17 far- 
tygen hade visserligen följt Tordenskjold till närheten af inloppet. 
Men den konträra vinden — den var O. S. O. — och den starka 
strömmen^ hade vid själfva inloppet hindrat Hielperen och Arken 
Noae att följa efter de öfriga fartygen. Utanför redden kunde 
båda pråmarna ej ankra »förmedelst dybt vande», de nödgades 
därför söka hamn under Koster eller Aggeröen, h varvid de måste 
ha åtföljts af ett par galerer eller dubbelslupar,^ emedan ju 13 
fartyg »inkommit utur sjön» på redden. 

Kort efter sedan Tordenskjold inseglat på redden, beslöt 
han att rekognoscera svenskarnas positioner. Han styrde för 
den skull med de 3 Jinieskeppen under kanonad »förbi alla batte- 
rierna», h vilka svarade med sina svåraste stycken. Giertta 
trodde hans afsikt vara att gå längre in och angripa batteriet 
Garolus uti flanken, »hvilket skönjas kunde af en lotsbåt, som 
seglade förut». »Den svåra elden af våra batterier gjorde dock, 
att han snart drog sig tillbaka och kastade ankar »ungefär midt 
uti öppningen af inloppet mellan Killingholmen och Salomons- 
holmen». Batteriernas eld nödgade honom dock snart att draga 
sig' längre ut på redden, utom skotthåll för deras 24 "t^ kanoner. 



» Hiertta till Karl XII den V,. 

» Grips bref, Rothe, II s. 277. 

^ 6 er ner, Danske Samlinger, II s. 253. 

* Till grnnd för denna framställning ligger Hierttas sistnämnda bref till Karl 
XII, emedan han alltid är klar och bestämd i sina uppgifter, hvilket däremot 
Tordenskjold icke är i sitt bref till Fredrik IV »/t (Rothe, II, s. 273), vidare 
Grips och Gerners bref och Gardes framställning s. 87 — 88. Tordenskjolds bref 
kan dock uttolkas sä, att galerema och de 3 sluparna voro med honom inne vid 
inloppet, ehuru de sedan beordrades att g& ut >i det stille vejer at buxere> Arken 
Noae och Hielperen, som blifvit efter. Grip äter säger uttryckligen, att Torden- 
skjold den ^/|g juli »med örlogsskeppen och galerema var pä redden vid Ström- 
stad», men att prämarna mäste gä till Koster. Gerner säger, att de 3 linieskeppen 
kastat ankar pä ett kanonhälls afständ frän Strömstad, säledes innanför inloppet, 
men att prämarna och galerema ej för vinden och strömmen kunnat komma in. 
Att de varit utanför inloppet framgär säledes tydligt. Men han säger, att de gätt 
till Aggeröen — mähända har ock Hielperen gätt till detta ställe. Hiertta och Grip 
öfvereusstämma säledes i hnfvndsak och Tordenskjolds uppgifter kunna nästan 
bringas i öfverensstämmelse med deras.' Hierttas bref är skrifvet dagen efter 
flottans ankomst, de andras däremot senare. 



26 A. HAMMARSKJÖLD 



Ett Stycke bakom linieskeppen lågo »galererna samt större delen 
af de mindre fartygen.» 

Giertta väntade icke utan öro det förestående anfallet. Han 
hade nämligen endast 30 skott per kanon. . Dessutom befarade 
han en landstigning, emedan han fått höra, att till besättning 
för eskadern 32 man af alla norska kompanier blifvit kommen- 
derade, eller ungefär 2,000 man.^ En landstigning af dessa var 
visserligen i och för sig ej så farlig, enär äfven'^ Giertta hade 
till sitt förfogande omkring 1,800 man, men den kunde blifva 
det, om den samtidigt kom att understödjas af ett kraftigt an- 
fall från landsidan. Åtskilliga tecken tycktes också förebåda 
ett sådant. Giertta delgaf Karl XII både sina farhågor och 
dispositioner: som »de öfriga norska trupperna till häst och fot» 
hafva »merendels dragit sig tillsammans här vid gränsen, att jag 
ej kunnat göra mig försäkrad, om icke dess tanke är att bryta 
in till lands från Berby och Inningedalen och från sjösidan rui- 
nera batterierna och uppbränna transportfartygen, så fann jag 
så mycket mindre betänkande straxt befalla de närmaste rege- 
mentena hålla sig marschfärdige och låta major Utter med en 
del af Tanums kompaniet af Bohusläns dragoner recognoscera åt 
Berby, Inningedalen, Vassböen och Nafvestad, jämväl ock draga 
transportskeppen utur »Boijarkijhlen» under batteriet Carolus 
betäckning emellan Laholmen och staden, som jag af on espion 
förnummit, att commendeuren Tordenskjold skall sig hafva ut- 
låtit vara sinnad ruinera hamnen, det må kosta hvad det vill. 
Detta har ock föranlåtit mig behålla regementena ännu kvar, 
till dess jag får se, hvad fienden sig företagandes varder, jämväl 
ock fått bringa hamnen uti stånd att kunna göra fienden ett 
kraftigt motstånd, hvarefter jag låter dem efter Eders M:ts nå- 
diga vilja marschera till Norrby.* 

Men Tordenskjold rekognoscerade icke endast på det sätt 
som nyss angifvits. Han lät nämligen äfven sätta sig i land 
på Björkholmen och tog därifrån i ögonsikte både Laholmen och 
staden samt deras batterier, som nu lågo framför honom i N. O. 
och O. Han såg därvid, att batteriet Carolus icke hade något 



^ Om hvart och ett af de 7 dansk-norska regementen, som enligt M. J. De 
la Gardies specification till Mörner (OeneralguTernörernas skrifvelser, Mörner till 
Karl XII den ^^4 1717) skulle stå i sydöstra Norge, haft 8 kompanier såsom de 
svenska regementena i allmänhet hade, borde således Tordenskjold haft 32 X 56= 
1792 man landttrnpper. 

^ Hiertta till konungen den */?. 



OM TORDBNSKJOLD OCH SYENSKARNE 27 

bröstvärn, och att dess 14 kanoner stodo nedanför ett brant berg. 
En enda blick sade honom, att alla skott, som skalle komm& 
att gå »for höit og imod klippen, måtte per capricol nödvändigt 
giöre ligeså stor skade, som skadene i sig selv.» 

Tordenskjold hade knappt åter kommit ombord, förrän 
svenskarna från en mörsare på berget kastade tre 200 ^ bomber 
mot hans fartyg, som dock ej ledo någon skada däraf. Detta, 
vär den enda gång, det s. k. fjärde batteriet gaf Tordenskjold 
något verkligt tecken på sin tillvaro. Flere kunde det ej gifva» 
ty det hade endast en mörsare appsatt, och för denna sprang 
lavetten vid tredje bombskottet. ^ 

Följande dagen ^/^^ juli var det stiltje samt fortfarande 
stark ström. Således kunde de bägge pråmarna icke heller 
denna dag inkomma på redden. 

Samma dag gjorde Tordenskjold sin åtdra rekognoscerings 
men denna från östra stranden af Killingholmen, som ligger 
nästan rakt vesterut från Laholmen. Vid detta tillfälle föreslog 
och utvecklade han för de officerare, som voro med honom, föl- 
jande anfallsplan, som vann allmänt bifall. Pråmen Hielperen 
och 4 galerer skulle attackera den egentliga hamnen eller bugten 
n. om Laholmen. Arken No8b jämte 2 galerer skulle lägga sig 
i södra bugten och afskära Laholmen från all kommunikation 
med fasta landet. De 3 linieskeppen åter skulle anfalla batte- 
riet i' fronten. De andra 3 galererna samt dubbelslnparna skulle 
hålla sig färdiga att landsätta trupper på Laholmen, då sven- 
skarne ej längre kunde uthärda flottans eld. 

Det lugna vädret och den starka strömmen fortforo äfven 
den ^/jy juli: således uteblefvo pråmarna äfven denna dag. På 
den följande, som var en söndiHg, höll Tordenskjold med sitt folk 
bön och predikan. Detta var alltid Tordenskjolds vana före en 
afgörande handling, hvilket »ej kand lästes, skönt andre vil vide^ 
at han for resten og på andre tider ej var så såre gud- 
frygtig.» 

Mot slutet af eftermiddagen ankom Arken Nose med gale- 
rerna Fredericus Qvartus, Sophia, Prins Carl samt Fredericus 
Qvartus af Kristiansand. 

Efter dessa fartygs ankomst lät Tordenskjold samman- ' 
kalla sina förnämsta officerare till ett krigsråd. Han framlade 



' Danske Sami. II, 1, s. 2f)3. 



28 Å HAMMARSKJÖLD 



för detta såväl planen för anfallet som skälen för detsamma, 
visande, huru farligt det vore för Norge, om svenskarne finge 
göra Strömstad till en befastad nederlagsort, för sina krigsför- 
råder. Verkställandet af denna afsikt borde för den skull hin- 
dras. Hvarje dröjsmål var farligt, därför ville han ej ens, att 
man skulle uppskjuta anfallet till Hielperens ankomst. Före- 
taget skulle genoro denna väntan endast blifva svårare. 

Kaptenlöjtnant Grip instämde genast i sin chefs förslag och 
lofvade att före kl. 2 vara på den honom anvisade platsen. 
Därefter beslöts enstämmigt, att man kommande natt skulle 
börja med varpningen, så att man mot dagbräckningen skulle, 
kunna börja anfallet. Kl. I på natten den ^/^^ juli började 
den dansk-norska flottan varpa sig fram. Arken Nose med »7 
capitale galerer och åtskilliga små fartyg»^ gick söder om Furu- 
holmen i sned vinkel ned mot den linie, som bildas af Björk- 
holmarne, Ulkeskäret och Sk u rf ven, hvilken linie går från s. v. 
mot n. o. Kanske deltogo dock endast 4 galerer^ nu på morgo- 
nen i själfva attacken. Då daigen började gry, lät Grip sitt 
yarpankare falla på ett litet falkonetskotts afstånd från batteriet 
Carolus. Detta öppnade genast mot Arken en eld, som den 
ensam ej förmådde uthärda. Sahlgaard hade nämligen ej vågat 
gå fram med sina galerer så långt, att han fått de svenska batte- 
rierna inom skotthåll för sina kanoner. Linieskeppen åter, som 
skulle assistera i linie med Arken, voro ännu långt borta. Grip 
drog sig därför tills vidare bakom en klippa, troligen Skurfven,* 
för att där af bida Tordenskjolds och linieskeppens framkomst. 

Det hade först varit meningen, att Fyen skulle gå i spetsen 
för linieskeppen, men då det ej så hastigt fick ut sitt varp- 
ankare, som flaggskeppet, styrde Tordenskjold förbi Fyen, så att 
Låland kom att blifva det främsta af linieskeppen. Men under 
det att dessa varpade sig fram mellan Killing- och Furnholmarna, 
rakade de ut för många svårigheter. Lålands första varp gick 
visserligen lyckligt, ty i följd, af mörkret gjorde svenskarnas skott 
dess varplinor föga skada. Men för det trånga far^^attnets skull 
kunde man ej föra större linor än af en kabellängd, för att 



' Hiertta uppger nämnda antal i bref till Karl XII ochStrömstiernaafd! V?- 
* Tordenskjold' till Fredrik IV den ^^Z, säger, att det var 4 galerer; »de 
övrige kom ikke forend mod slatningen af actionen fra Hielperen tillbage.> Grip 
nämner ej galeremas antal. 

' Det kan dock äfven ha varit Ulkeskär; p& planen (sid. 32) har jag anta- 
git att det var Sknrfven. 



OM TORDENSKJOLD OCH SVENSEARNE 29 

icke fartyget i en tvär vändning skulle komma stranden för nära. 
Härigenom kunde det svenska batteriet beskjuta Låland lång- 
skepps. Till detta svåra missöde kom dessutom, att vid den 
andra varpningen linan blef afskjuten. Som dagen nu började 
gry, och de svenska skotten därigenom träffade säkrare än förut^ 
vardt Lålands läge äniiu farligare. Tordenskjold lät härunder 
uppkalla skeppspresten »og holdt med stor andagt communion». 
Efter denna akt kommenderade han varpningen såväl på sitt 
eget som de bägge andra skeppen. Men som Låland fortfarande 
var utsatt för elden, och detta snart från alla batterierna, vardt 
det mycket skadadt. Grip, som såg detta från det ställe, där 
han ännu låg bakom klippan, rodde därför i sin slup öfver till 
Låland. Tordenskjold mötte honom vid fallrepet och sade, i det 
han föll Grip om halsen, att Låland på detta sätt skulle blifva 
ruineradt, innan de andra skeppen hunno fram till sin post. 
Han bad därför Grip åter hala sig iu under batteriet och så 
sysselsätta fiendens kanoner, att Tordenskjold kunde få tillfälle 
att komma tätt in* på svenskarna. Han lofvade äfven, att 
galererna skulle understödja Arken Noae. Grip lydde och gick 
äter fram samt började striden på nytt. Två gånger sköt han 
bort manskapet från batteriet Garolus, men lika många gånger 
fick det nytt manskap från fasta landet, utan att dock Sahl- 
gaard med galererna sökte hindra detta. Men äfven på Arkens 
öfversta däck vardt manskapet tvänne gånger bortskjutet på 4 
man när, Grip själf då inberäknad. Men sedan Grip från half- 
galeren och två dubbla slupar fått friskt manskap, sköt han, 
såsom han säger, :»fiendens batterie igjen lam». Han kastade nu 
ut en varplina samt började hala sig fram mot batteriet för att 
hindra det att från land få nytt manskap. Men härunder 
träffades Grips högra arm på tre ställen af stybkena af en skrå- 
kula, så att han måste öfverlemna befälet åt sin närmaste man. 
Tre gånger återtog han visserligen kommandot, men sista gången 
blef han af blodförlusten nästan sanslös. Han öfverlemnade där- 
för åter befälet till sin närmaste man, dock med den uttryckliga 
befallningen, att han icke skulle låta. fartyget lemna sin post, 
eller öfvergifva Tordenskjold, så länge Arken kunde flyta på 
vattnet. När detta hände, hade hvarken linieskeppen eller gale- 
rerna ännu hunnit fram. £n timme därefter fick Grip veta, att 
»en favn-planke var inskudt i vandgangen», och att Arken hade 
inne 4 a 5 fot vatten. Detta var ej heller underligt, ty den 



30 A. HAMHAB8KJÖLD 



hade fått fem grundskott. Nu gaf Grip order till reträtt. Kloc- 
kan var då inemot 4 på morgonen. Under tiden eller i tre 
timmar hade Tordenskjold och linieskeppen hållit på med varp- 
ningen, hvilken ställde manskapets tålamod och uthållighet på 
de svåraste prof, ty så väl riktad var svenskarnes eld, att 
varplinorna gång på gång blefvo afskji>tna, hvilket måste vålla 
stor tidsutdrägt. Men äfven sedan det omsider lyckats Torden- 
skjold att komma fram till sin bestämda plats, var det ej slut 
med missödena. Linieskeppet ville nämligen ej då vända bred- 
sidan mot batteriet, ty emedan det ännu var stilla väder, »kunde 
det ved spring på to vet ej svaje sig.» Öfver */^ timme måste 
därför Låland, som knappt låg ett långt musköthåll från batteriet, 
låta beskjuta sig långskepps, till dess Tordenskjold fick en tross 
fastgjord på en af öarna, hvarigenoro han till sist fick skeppet 
att vända bredsidan mot. fienden. Men så mördande hade sven- 
skarnes eld varit, att Tordenskjold slutligen stod själf tredje på 
Lålands skans. Hans broder flaggkaptenen var en af de bägge 
andre. Men straxt innan springet hade lyckats, fick Tordenskjold 
genom sin adjutant kaptenlöjtnant Lilienskjold veta, att Arken 
NosB måst draga sig tillbaka, att Grip hade förlorat sin arm, 
samt att nästan alla hans officerare voro sårade, hvarför en 
stor »confusion» rådde på pråmen. 

Då Tordenskjold fått höra detta, samt att Arken egentligen en- 
dast retirerade, därför att den ej hade någon befälhafvare, gaf 
han Lilienskjold order att iaga befälet öfver densamma och att 
»såsom en ärlig dansk man och soldat» fortsätta striden. Just 
som Lilienskjold hade lofvat detta och stod i begrepp att gå 
ned utför fallrepstrappan, träfiades han vid midjan af en 18 <S 
kula, som slet sönder honom i nästan två, lika stora delar. 

Missödena vid varpningen och olyckan med pråmen lofvade 
icke synnerlig framgång åt det påbörjade företaget. — Men när 
såg väl Peder Tordenskjold några omöjligheter? Sent omsider 
hade han dock lyckats få fartygen fram till de bestämda ankar- 
platserna. Klockan var då omkr. 4. — Nu först började slaget 
på allvar, och det längs hela linien. 

. Den ®/^g juli är den minnesrikaste dagen i Strömstads 
historia. Under mer än hundrade år tröttnade icke de äldre 
generationerna att tala om, de yngre att lyssna på berättelserna 
om denna dag, dess händelser, dess förnämsta personer, framför 
allt om Giertta och Tordenskjold. De största loford slösade man 



OM TORDENSKJOLD OCH SVENSKABNE 31 

härunder på bägge. Man upphöjde ej den ene hjälten för att 
nedsätta, den andre; olika känslor måste de ju ingifva, dock ej 
olika beundran.^ 

Det var en vacker, klar sommarmorgon; då och då krusades 
viken af en svag nordanvind, som dock icke sällan alldeles moj- 
nade af. Detta fortfor så länge slaget varade.^ 

De tre linieskeppen lågo i en halfcirkel omkring vestra 
stranden af Laholm en. Det hade först varit meningen, att Lå- 
länd, såsom flaggskepp, skulle ligga i midten med Göteborg till 
venster och Fyen till höger om sig, men i följd af den förän- 
drade ordningen vid varpningen kommo de båda sistnämnda 
skeppen att byta plats: Låland låg således ytterst till höger, 
endast på ett musköthålls afstånd från batteriet Garolus. 

Tordenskjold själf erkände, att han i detta slag var sven- 
skarna ofantligt öfverlägsen, hvad kanonemas antal angår, ehuru 
han icke på en gång fick använda hela den styrka han ursprung- 
ligen ämnat. Arken Nose låg ju lik en stor vingskjuten sjö- 
fågel bakom Björkholmarna, hvadan dess 42 kanoner måste 
iakttaga en ofrivillig tystnad. Den andra skottpråmen, Hiel- 
peren, var ännu icke framkommen, först omkring kl. sex kunde 
den låta höra sina 46 kanoner. 

En så väldig kanonad har Strömstad hvarken förr eller 
senare fått höra. Tordenskjold hade nämligen till sitt förfogande 

* 

omkring 160 kanoner, ty till de tre linieskeppens kanoner 
kommo några af galerernas, enär Sahlgaard icke nu, då Torden- 
skjold själf ledde striden, vågade hålla sig utom skotthåll, hvilket 
han gjort, då han skulle understödja Grip. Under denna kano- 
nad gick han fram med sina galerer ända till klippan Skurf- 
ven;* härifrån kunde han beskjuta både batteriet Prins Karl, 
staden, bron samt i flanken batteriet Garolus. 

Det var ett ordentligt regn af kulor och projektiler, Torden- 
skjold lät falla öfver staden och batterierna. De flesta kulorna 
förirrade sig dock till husen; »i dessa uppsamlade man nämligen 
snart öfver 200 stångkulor, inemot 300 länkkulor samt en oräk- 
nelig myckenhet skrot».* Några ha menat att detta kulregn 
öfvergick staden därför, att batteriet Prins Karl i synnerhet varit 

* Se Emelie Flygare-Carlén, Skuggspel, Tidsmålningar och Ung- 
domsbilder. 

> Danske Samlingar, II, 1, s. 253. Rothe, II s. 266. 
3 Hierttas bref till Karl XII den "/, 1717. 

* Norberg, II s. 640. 



32 



A. HAMHABBKJÖLD 



föremål för Tordeoskjolds eld, hvilket dock knappast torde 
öfyereDBStämma med verkliga förhållandet, ehura detta batteri 
på ett utmärkt sätt uoder hela striden fyllde sin uppgift. Det 
försvarades af omkring 400 man af Västerbottens^ regemente 
under öfverstelöjtnant Karl Kagg.' Minst utsatt för den dansk- 




Plan öfver slaget vid Strömstad. 



1) Batt. Prinsessan Ulrica. 2) Batt. Prins Karl. 3) Batt. Carolns. 4) Mör- 
sarebatteriet. 5) Transportfartygen. 6) Arken Nose. 7) De 3 linieskeppen. 8) 
4 landstigningsgalerer. 9) Sahlgaards galerer. 10) Hielperen med några galerer. 



^ Af Västerbottens regemente voro i Strömstad endast 516 gemene, 26 under- 
officerare och 21 officerare i stridbart skick; af dessa stod en liten del på La- 
holmen. ^nka voro i staden 111, bortkommenderade 324 man. Månadsförslag 
den */, 1717, Krigsarkivet. 

' Detta är min mening, eham andra påstå, att K. haft sin plats på La- 
holmen. Att öfverste Bnddenbrock varit närvarande, som Norberg och efter honom 
andra författare nppgifva, vederlägges af Hierttas bref till konangen den ^Vr 
1717, där följande kan läsas: >Jag har förnammit, att E. M:t benådat Bndden- 
brock, med öfverstebeställningen vid Vesterbottens regemente, hvilket gifvit mig till- 
fälle i lika underdånighet att anhålla, det täcktes É. M:t skicka honom hit, hvarest 
han nödigare är och kan få annat att göra än gå fåfäng uti Lund». 



OM TORDBNSKJOLD OCH SVBNSKARNE 33 

norska flottans eld var batteriet Prinsessan Ulrika. Här förde 
öfverste Axel Rutenskiöld befälet. Till sitt förfogande hade han 
sitt, eller Hallands regemente, som dock endast utgjorde högst 
6—700 man.^ Med dem skulle han på samma gång betäcka 
»proviantskeppen», ty dessa lågo längst uppe i nordöstra delen 
af hamnen. 

Den uppmärksamhet, Tordenskjold skänkte de bägge mindre 
batterierna, var ringa mot den, som han egnade batteriet Garolns, 
ty på detta slösade han sina varmaste omsorger. Han låg ju det 
på ett musköthåll nära, och under mer än två timmar riktade han 
mot detsamma en »continuerlig eld». Detta batteri liksom hela La- 
holmen försvarades kanske af tillsammans 700 man, nämligen 
grenadierbataljonen under öfverstelöjtnant Clausen och en liten 
del af Västerbottens regemente, troligen under kapten Bock. 
Giertta förde dock själf på detta ställe högsta befälet. Här stod 
den gamle karolinen midt i kulregnet och kommenderade med 
den orubbligaste köld och vaksamhet, uppmuntrande de sina 
mera med handling än med ord. Bestyrkt har det dock icke 
blifvit af vare sig svenska eller danska ögonvittnen,* att han 
med slag af sin långa viraklinga måst drifva grenadiererna till 
kanonerna, när de för fiendens förfärliga eld icke ville gå fram. 
Detta ha dock flere danska författare påstått.' 

Men om än Giertta skulle ha behöft göra detta, kan man 
därför icke frånkänna gi*enadiererna mod. Äfven veteraner kunde 
ha tvekat att gå fram i ett så fruktansvärdt kulregn som det, 
med hvilket Tordenskjold öfveröste batteriet. Med Tordenskjolds 
egna ord skall längre fram visas, att denne oförfärade man 
ansåg sin eld så förkrossande, att den mycket snart borde ha 
drifvit bort dem, som serverade kanonerna. Hans eld kunde 
döda och stympa grenadiererna, men jaga bort dem förmådde den 
ej. Ty Gierttas trupper voro alla sin anförare värdige, ehuru 



* Lag er mar k s. 18 n. 1 uppger dess styrka till 687 man. 

^ Hvark«n Tordenskjold i sitt bref om slaget till Fredrik IV den "/j 1717 
eller Grip eller Gemer i sitt bref af den ^'Z, i sina förut citerade br^f nämna 
något om denna sak, ingen svensk författare, ingen Strömstadssägen. Alltså måste 
Rothe, som först förtäljer denna sak (II s. 262), genom andra eller tredje hand 
fått den fråu någon eller några desertörer; sant är visserligen, att Tordenskjold 
visade eller låtsade visa stor tillit till dessa» berättelser och uppgifter, hvilket 
man kan se i åtskilliga af hans bref till Fredrik IV. Men Tordenskjold var ung 
och naiv, detta var däremot icke Hiertta. Huru han uppfattar desertörers be- 
rättelser kan man se af hans ord i ett bref den ^V, till Karl XII, att deser- 
törernas berättelser >äro så skiljaktliga, att man föga kan rätta sig därefter.», 

Hiat, Tidskrift 1891 3 



34 A. HAMMABSEJÖLD 



största delen af dem nu för första gången var i elden. I syn- 
nerhet utmärkte sig grenadierbataljonen. Elddopet fick den här 
vid Strömstad, men visade sig redan i detta slag i allo vara en 
sådan elitkår som Karl XII ville skapa, då han uppsatte den- 
samma. Både officerare och manskap visade det mest lysande 
mod och största dödsförakt. I synnerhet utmärkte sig öfverste- 
löjtnant Glansen och kapten Gustaf Reinhold Skogh. Den sist- 
nämnde hade inlagt stora förtjänster om kåren vid dess uppsättande 
och inöfvande och nu gjorde han majorstjänst. Under hela slaget 
anförde han sitt folk med utmärkt nit, vaksamhet och skicklighet.^ 

Efter allt att döma måtte trupperna på Laholmen dock för- 
stått att skaffa sig betäckning mellan klipporna eller markens 
fördjupningar, ty om detta ej varit fallet, skulle Tordenskjolds 
kulregn »söndermalat dem till stoft». — Giertta synes innehaft 
sin plats än nere i batteriet Carolus än på berget ofvanför det- 
samma, hvarifrån han hade den vidsträcktaste utsikt öfver sta- 
den, batterierna, den fiendtliga flottan och hennes rörelser. Ne- 
danför batteriet på södra sidan af holmen stod han däremot, då 
han ledde den sista mördande striden, som afgjorde dagens öde. 

Lika litet som Giertta sparade Tordenskjold sin person^ 
ty efter sin vana stod han midt i hetaste kulregnet, nästan så 
länge kanonaden varade. Med kännedom om hans otåliga och 
häftiga lynne kan man antaga, att han icke i den bästa sinnes- 
stämning intagit sin plats framför batteriet Carolus, den lång- 
samma och på vedervärdigheter så rika varpningen hade ju 
kunnat bringa en person af mycket lugnare skaplynne ur jämn- 
vigten. Men sedan han framkommit till sin post och icke längre 
overksam behöfde kläda skott, återkom hans goda lynne, i syn- 
nerhet sedan han fått bataljen i full gång och därmed förökad 
segervisshet. Under mer än två timmar eller under den häftigaste 
kanonaden stod han öfverst på skansen af Lål^nd, därifrån 
hördes hans klara genomträngande stämma, när han efter sin 
vana kommenderade och svor, svor och kommenderade. Från 
detta ställe var han genom sin medelstora, starkt byggda gestalt 
och sina välkända lifliga åtbörder lätt synbar och igenkännelig 
både från linieskeppen och alla galererna, då krutröken gång 
efter annan skingrade sig. Härifrån hade han ock en 
öfversikt både öfver sin egen slaglinie och fiendens positioner. 



' Mörner till Karl XII den ^V, 1717. 



OM TORDENSKJOLD OCH SVBNSKARNE 35 

Som hans skepp låg ett »rifleskud D8Br»^ batteriet Garolus, kunde 
han från sin upphöjda plats tämligen noga taga detsamma i 
skärskådande, och det så mycket lättare, som intet bröstvärn 
skyddade detsamma. Efter sin egen utsago såg han de fallnas 
kroppar eller stympade lemmar ligga »öfverallt omkring batteriet.»^ 

Gierttas eld kunde naturligtvis ej vara så ihållande eller så 
intensiv som Tordenskjolds; mot svenskarnas 20 kanoner hade 
ju den senare att använda ett mångdubbelt större antal. Han 
kunde äfven, när så behöfdes, byta om kanoner, ty då den 
ena bredsidans stycken blifvit allt för upphettade af det ideliga 
skjutandet för att knnna begagnas, behöfde Tordenskjold endast 
låta sina skepp vända andra bredsidan till, för att få andra och , 
användbara kanoner. Dessa vändningar skedde med tillhjälp af 
fastsatta kabeltåg, medelst hvilka besättningen halade fartyget 
fram och tillbaka. Det är sannolikt, att mycket folk fallit för 
svenskarnas kulor under dessa vändningar, men intet ögonvittne 
bekräftar den sägen, som ännu 1742 gick i Strömstad, att en 
svensk kanonkula på en gång borttagit 60 danskar, i det ögon- 
blick dessa stodo och drogo på en spänd lina^ för att få skeppet 
att vända andra bredsidan till. Men om än Gierttas kanoner 
voro få, utmärkte de sig dock genom en långt större träffsäker- 
het än Tordenskjolds, ty de stodo ju på fast mark. Fiendens 
kulor däremot ' tyckas ofta gått för högt, ty genom det häftiga 
skjutandet och den då och då åter uppkommande brisen för- 
sattes hans fartyg i en vaggande rörelse, hvilket måste menligt 
inverka på själfva riktandet af kanonerna. 

Liksom under varpningen var Låland äfven nu mest af alla 
fartygen utsatt för den fientliga elden, den ena kulan efter den 
andra träffade dess skrof; dess tackling vardt mycket sönder- 
skjuten och dess däck blef liksom upplöjdt af de svenska pro- 
jektilerna. Tordenskjold besvarade detta genom att med alla 
sina till buds stående medel söka bringa batteriet till tystnad, 
ty därmed ansåg han, att slaget skulle vara så godt som afgjordt. 
Men hans väntan blef längre, än han från början kunnat för- 
moda. Det var hans vana att uttrycka sig på ett drastiskt språk 



1 Detta afstånd anger han i sitt bref till .Fredrik IV den s'/, 1717 Rothe, II 
B. 284; men i sitt bref af den ^Vt ■&K«i' ban att distansen ?ar >på 6 % skraae», 
anf. st. 8. 274. 

2 Tordenskjold tm Fredrik IV den "/. 1717, Rothe, Il s. 274. 
' Fryxell, Berättelser XXIX s. 73. 



36 A. HAMMARSKJÖLD 



till och med i hofv^ts salar. Detta hade ofta ådragit honom 
konung Fredriks landsfaderliga, om också alltid på samma gång 
välvilliga tillrättavisningar. Tordenskjold har nog vid detta 
tillfälle på sitt sjömansspråk fällt drastiska yttranden om sven- 
skarna. Men har han det gjort, torde det snarare varit af harm 
öfver och aktning för deras mod och uthållighet än af förakt 
för deras feghet. Skäl till förakt hade han icke heller fått 
hvarken vid Dynekil eller Göteborg, men allra minst vid Ström- 
stad. Säkert är ock, att icke har han här från skansen af 
Låland ropat: »Se, där stryker han flagg den fege hunden». 
Hans egna ord i två bref till Fredrik IV innebära nämligen 
raka motsatsen af detta uttryck. Han säger bland annat i sitt 
första bref:' »jeg har gjort alt hvad jeg har kundet, ÄUernå- 
digste Konge, men kand ej derfor, at Gud har behaget nu 2:de 
gange ikke at velsigne arbeidet med lykke, endskiönt fienden 
udisputerlig har mist 3 a 4 gange så mange folk (!) som jeg i 
henseende til så mange kanoner for hver af hans, den korte 
distance på 6-pundiger skråe, og at han ikke havde noget bröst- 
verk for sig. Jeg så også mengden af döde samt armer og bene' 
överalt omkring batteriet.» I det andra bref vet,* sedan han åtpr 
talat om de enorma förluster han menar, att svenskarna lidit, 
skrifver han: »umueligt kunde andet vaere, siden de intet bröst- 
verk havde for sig, 3 gange repousseret, og i 6 timer paa rifle- 
skud naer udstået den stserke canonade af så mange dobbelte 
canoner.»^ 

Indirekt, om också icke direkt, framgår det väl af dessa 
ord, att svenskarna förhållit sig utmärkt tappert, änskönt de 
till största delen så godt som för första gången voro i elden. 
De skulle väl aldrig under så många timmar ha kunnat uthärda 
ett så ihållande kulregn från ett så stort antal kanoner, om de 
varit »fege». 

Ungefär kl. 1 Y^ på natten hade svenskarna börjat kano- 
naden mot den anfallande dansk-norska flottan. Från kl. 4 till 



' Tordenskjold till Fredrik IV deo "/^, Rothe, Il 8. 274. 

2 Den ^Vt, Rothe, II s. 284. 

' Hura mycket ammunition Tordenskjold förbrukat framgår af hans bref 
till Fredrik IV den "/, 1717, Rothe II, s. 272, i hvilket han begär ny ammuni- 
tion. Han skrifver: >Af provision de guerre behöves till armaturen disse sorter, 
nemlig kruud 200 centner, 18-pnndige knippelkugler 300, 12 pundige dito 300, 
24-pundige skraae 200, 18-pundige dito SOO, 8-pundige dito 100 og 6-pundige 
dito 200. — Mot dessa 1,600 skott torde Giertta skjutit 600, ty han hade ju 30 
skott per kanon, och hans ammunition tog slut.» 



OM T0RDEN8KJ0LD OCH SVENSKABNE 37 

kl. 6 hade de längs hela linien anderhållit den häftigaste eld 
mot fiendens hufvudstyrka. Men fastän Tordenskjold under 
samma tid mot dem dirigerade en den mest helvetiska eld, hade 
han likväl ej förmått bringa något enda af deras batterier till 
tystnad. Omkring kl. 6 ankom Hielperen; 3 Sahlgaards hel- 
galerer och kanske halfgalererna inbogserade denna pråm. 
Medan Tordenskjold nu af bidade batteriet Carolus tystnad, 
vidtog han nödiga dispositioner för att draga fördel af denna 
händelse, när den, såsom han riktigt anade, omsider en gång 
måste inträffa. Han befallde för den skull öfverstelöjtnant v. 
Grambov att låta sätta 300 man infanteri ombord på 4 af 
Sahlgaards helgalerer, hvilka tyckas åter ha dragit sig ur striden 
och lagt sig bakom Björkholmarna. Sedan Tordenskjold tvungit 
svenskarnas kanoner till tystnad, ville han nämligen med dessa 
trupper samt gal erornas besättningar landstiga på Laholmen för 
att taga batteriet med storm. Den ena gången efter den andra 
trodde nu /Tordenskjold i sin otålighet, att denna stund var 
kommen, men gång på gång fann han sig gäckad. Uppehåll 
vardt det visserligen då och då i svenskarnas eld, antingen nu 
orsaken därtill var bristen på kulor eller kanonernas behof af 
afkylning. Men länge hade dessa uppehåll icke varat, förrän 
Giertta återupptog artilleristriden. Till slut, när kl. gick på 7, 
hörde Tordenskjold från batteriet en knall, som liknade en krut- 
explosion. Att en sådan egt rum och äfven vållat batteriets 
tystnad, är ju mycket möjligt,^ men sannolikare är det dock, att 
äfven Giertta, fast »besluten, som han var, att försvara den åt 
honom anförtrodda staden, så länge hans blod varmt var», nu då 
hans ammunition närmade sig sitt slut, ville locka Tordenskjold 
att utkämpa den afgörande striden och af denna orsak lät sina 
kanoner tystna. Härmed må nu ha varit huru som helst, allt 
nog Tordenskjold trodde rätta stunden för anfallet vara kommen. 
Han signalerade därför till de nyssnämnda fyra galererna att 
rycka frAm. De 3 helgalerer, som varit med om att inbogsera 
Hielperen, beordrades åter att gå fram till bron mellan Laholmen 
och staden för att afskära förbindelsen mellan dessa bägge 
ställen.^ Själf skyndade han från skansen ner i en julle, som 
hastigt förde honom ombord på galeren Sophia. Här fann han 



^ Hvarken Hiertta eller Norberg nämna något om krntexplosionen. 
^ Gerners bref, Danske saml. II 1, b. 253. Gerners ordalag synas mig ytter- 
ligare bestyrka Hierttas nppgift, att fienden från början haft 7 >capitale galerer». 



38 A. HAMMARSKJÖLD 



före sig v. Grambov och major RoseDkrantz, som kommenderade 
ofvannämnda infanteriaf del ning. Tordenskjold var bland mycket 
annat äfven en stor »idrottamadr» både på pistoler och stadsare. 
Genom sin träffsäkerhet som skytt skalle han ja några månader 
efter detta slag rädda sitt lilla fartyg och sig själf från att blifva 
tagen af en svensk kapare. Med sin »ryktbare stadsare» var 
han vid detta tillfälle beväpnad. Enligt Tordenskjolds order 
skalle Sahlgaard med de bägge galererna Fredericas q vårtas 
lägga i land vid Laholmens norra sida, men Prins Karl och 
Sophia vid den södra^ eller nedanför batteriet Carolus venstra 
flank. Sahlgaard fallgjorde dock illa sitt appdrag; han lät 
nämligen galererna helt plötsligt stanna, föregifvande såsom skäl 
härtill, att fartygen kommit på grund.* Rätta orsaken torde 
dock ha varit, att han ansåg företaget allt för vådligt för att 
böra fallföljas. Bättre atforde icke heller de 3 galerer, som 
skalle ha gått fram till bron, sina order, ty de hanno aldrig 
dit. Utan att låta hejda sig häraf fullföljde dock Tordenskjold 
sin plan med sina bägge galerer. Han lät beslå deras segel, då 
de närmade sig landningsstället, ty han trodde sig ju knappast 
ha att befara något allvarsammare motstånd, enär hvarken 
något skott lossades från batteriet eller någon fiende lät se sig. 
Men just som kölarne stötte mot stranden, reste sig plötsligt en 
man mellan klipporna nedanför batteriet, det var Johan Giertta. 
Nästan omedelbart med honom reste sig äfven till höger och 
venster samt bakom honom en del af »granadörerna» under 
Glansen och Skogh. Så svårt sårad den sistnämnde än var »af 
en skrotkula i tjockaste köttet af högra armen», ville han likväl 
vara ' med om att utkämpa den sista afgörande striden. En 
annan del af grenadiererna störtade jämte västerbottningarna 
ned från berget, där de legat bakom fjärde batteriets bröstvärn. 
Har Tordenskjold, såsom flere berätta, sökt fälla Giertta med 
en kula från sin studsare,^ måste det varit under de minuter, 
som nu följde. Men mera än ett skott har han aldrig haft tid 



* >På hvar sin sida om holmen säger Tordenskjold, Rothe II s. 274, och 
då han själf landade vid södra sidan, var det väl vid den norra Sahlgaard skulle 
landa. I Danske saml. s. 254 står, att S. sknlle landa vid den vestra sidan, T 
vid den östra, men se T:s försvarsbref d. 'Va 1718, Rothe III s. 16. 

^ Gemers bref. 

' Tordenskjold påstår, att debarkeringsstället sknlle ha varit >8 skridt» 
nära batteriet, Rothe, II s. 274. Gerner säger, att det gafs eld, då galererna voro 
holmen 4 steg nära, hvilket ungefar torde stämma med Norbergs ntsago, anf. 
arb. 8. 640. 



OM T0BDEN8KJ0LD OCH SVSNSEABNE 39 



att skjuta, förrän de svensks kommandoorden ijödo, och »det 
lade an, det sigtade, det smail». På 20 stegs afstånd lät nu 
Oiertta gifva två^ å tre »sköna salvor» med korta mellanrum ; deras 
verkan var förfärande. På galererna tumlade döda och lefvande, 
sårade och osårade om hvarandra. På den ena galeren stod en 
man allena upprätt, p^å den andra några få. Chefen på Sophia, 
kaptenlöjtnant Dam, genomborrad af 7- knlor.^ Öfverste- 
löjtnant Grambov och major Rosenkrans blefvo mer eller mindre 
farligt sårade. I denna sin 19:de batalj vardt Tordenskjold för 
första och sista gången under sin krigiska lefnad sårad, och 
detta mycket farligt. En kula träffade honom nämligen i venstra 
armen och gick ut vid skulderbladet, en annan genomborrade 
låret straxt nedanför högra höften.^ Icke utan svårighet lyckades 
man få ner den sanslöse hjälten i den julle, som sedan förde 
honom till flaggskeppet. 

De få, som blifvit kvar på galererna, hade måst söka skydd 
under däck, de voro således ej »kapabla att bringa dem därifrån, 
ej heller torde någon af fiendens fartyg understa sig komma dem 
till hjälp, utan hade verkligen fallit uti våra händer, där man 
haft en escbaloup eller något annat fartyg att bringa folk om- 
bord med, i mangel! hvaraf man nödgades låta dem drifva i 
sjön, till dess landvinden och vattnet, som då just till öfver- 
flödig olycka utföll, förde dem utan fiendens ringaste tillhjälp 
eller undsättning^ under dess skepp, hvarest de blefvo salverade; 
påståendes kanonaden lika starkt med skeppen och de öfriga 



* I Gierttas friherrediplom står >2:ne 8alvoT>, men denna källa är icke alltid 
pålitlig hvad detta slag angår. I Handl. ang. Nordiska kriget 1715 — 18 (Danmark) 
III finnes ett bref med ofvan citerade nppgift.. Tordenskjold och Gerner i sina nyss- 
nämnda bref tala om flere salvor. Men om än så varit kändeisen, torde det ändå 
ft anses för högst osannolikt, att Tordenskjold »änder hela affilren rott af och an 
i den häftigaste elden, oupphörligt skjutande med sin studsare efter Oiertta, atan 
att träffa», Bohusläns historia och beskrifning af A. E. Holmberg I, s. 153. 
T. var ombord på Sophia. 

' Gerners ofvan citerade bref i Danske saml. Denna uppgift af en deltagare 
i slaget torde böra föredragas framför den, som uppger, att han genomborrats af 
aO kulor, Rothe, II s. 264. 

' Norbergs uppgift, att man efter manfallet på galererna sett »en båt, som 
kom roendes med en officer, hvilken gräsligen ropade på undsättning för dessa 
galererna, men han hade ej länge kommenderat, förrän han låg öfver ända», och 
att denne varit T. måste lemnas utan afseende. Hade det händt, som Norberg 
nppgifver, skulle väl Giertta i något af sina bref omtalat detsamma. 

* Rothe uppger dock, att en kadett lyckats uthala Sophia, och att chefen 
på Prins Earl, löjtnant Helmieh, som var under däck, räddat sin gaier genom att skjuta 
den grenadier, som försökte draga galeren i land, anf. arb. H, s. 265 — 6. 



40 A. HAMMAfiSKJÖLD 



galererna, till dess kommendörsskeppet med en galeja begynte 
kränga, hvaruppå det förra med ett af de andra örlogsskeppen 
kapade ankare och utaf galererna och de mindre fartygen boxe- 
rade sig sin väg under elden af våra stycken, som följde dem i 
hamn, så långt den räcka kunde, hvarest de lade sig straxt 
efter klockan åtta, då träffningen ändades.:s>^ Tordenskjold 
skrifver visserligen:^ »havde blodet ikke forlöbet mig, skulde ved 
de övrige gallejers rette anförelse utgången blivit efter dessein». 
Det är dock föga troligt, att han därigenom kunnat rycka segern 
ur Qierttas händer, allra helst som denne ej i sista striden be- 
höft använda hela sin styrka. 

Den dansk-norska flottan lade sig därefter tili ankar bakom 
Furuholmen. Dess förluster voro betydligt större än svenskarnes^ 
nämligen 104 döde och 246 sårade.^ Af dess fartyg voro linie- 
skeppen, i synnerhet Låland, samt Arken Noae illa skadade. 

Följande natt afseglade Tordenskjold från Strömstad. Linie- 
skeppen gingo utom skärs till »Akerö-skans)^, de andra fartygen 
inom skärs, »hvilka sedan böra stöta tillsammans uti säker hamn 
vid Fredrikstad, hvaraf man billigt sluter att bemälte eskaders 
tillstånd ej lär vara i alla delar efter dess kommendörs önskan.»^ 

Glädjen och jublet öfver segern voro stora både bland trup- 
perna och stadsboarna. Att närmare beskrifva detta skulle 
gifva »en nöjsam vidlyftighet» säger Norberg. Soldaterna »gra-* 
tulerade h varandra inbördes, att de med heder gått en så stark 
frestelse igenom; officeraren tackade knekten för hans manliga 
förhållande; knekten officeraren för tappert anförande.» Detta 
så mycket mera, som »fienden intill det sista efterkommit sin 
plikt med all frimodighet som utaf dem kunde fordras.» 

Sedan Giertta på torget låtit hålla offentlig bön och tack- 
sägelse, gick hvar och en med fägnad hem till sin koja »och 

» Hiertta till Karl XII den %. 

2 Till Fredrik IV den «/,. 

^ Danske Samlinger, Liste, s. 254—55. Rothe, II s. 271 har samma antal 
sårade, men endast 96 döde. I ofvannämnda >LiBte> finnes en specifikation pä 
linieskeppens och Arkens döde och s&rade samt på 4 belgalerers och 2 halfgalerera 
och en dnbbelslups, således endast för 11 fartyg. Aro dessa uppgifter riktiga, 
skalle således Hielperen, de 3 öfriga helgalereroa och 2 dubbelslnpar icke haft 
några döda. Det är ju möjligt, att så ock varit förhållandet, i så fall måste de 
mycket litet eller ock alls icke varit i elden. Påminnas bör dock, att Grip i sitt 
bref säger, att hans folk på öfversta däcket två gånger blefvo bortskjutna, så att 
bägge gångerna endast 4 man, han själf då inberäknad, stodo kvar, samt att han 
från en halfgaler och två dubbelslupar fått sina förluster ersatta. En ny under- 
sökning skulle kanske därför ytterligare öka förlustsiffrorna. Se Rothe, II, s. 290< 

♦ Hiertta till Karl XII den %. 



OM TORDBNSKJOliD OCH SVBNSKABNE 41 

gjorde sig där en lustig aftou.»^ De flesta husen hade dock så 
många hål efter kulor, att de i detta afseeude liknade »fisksumpar.» 

I ett bref till sin konung uppger Tordenskjold svenskarnas 
förluster till 3 å 4 gånger så stora som hans.^ I ett annat upp- 
ger han dem efter desertörers och andras berättelser från 700 
till 1,000 man eller från 1,500 till 2,000 man, men tyckes anse 
Colbiörnsönernes för den riktiga eller 13 officerare och öfver 
1,600 man döde och blesserade. Svenskarnas förluster voro 
dock i själfva verket knappast hälften af fiendens, eller 19 döde 
och 173 sårade.^ Grenadierbataljonen hade således förlorat ^/j, 
af sin styrka. Denna utgjorde nämligen omkring 570 man.^ 

I ett bref af den 12 juli betygade Karl XII Giertta och 
hans trupper sin tacksamhet för deras duglighet och deras tappra 
försvar af Strömstad. Giertta fick ingen särskild belöning, men 
Glansen blef den 18 juli befordrad till öfverste och Skogh den 
1 augusti till major. 



» Norberg, II s. 640. 

2 Se hans bref till Fredrik IV, Rotbe, 8. 274 och 284. Erkännas må dock, 
att det äfven tinnes lika löjligt öfverdrifna svenska uppgifter om den dansk-norska 
flottans förluster. Norberg uppger dem till 1,200 man döde och 400 sårade. 
Se vidare Fryxells tablå öfver svenskars och danskars olika uppgifter, XXIX s. 74. 

^ Hallands regemente hade förlorat af manskapet 4 man döde, 31 sårade, 
Västerbottens 9 man döde, 81 sårade, men inga officerare. Grenadierbataljonens 
förluster voro däremot så mycket större. Visserligen hade den endast 6 döde, 
bland desse 1 underofficer, men sårade voro 4 kaptener, 4 löjtnanter, 5 fänrikar, 
15 underofficerare och 80 gemene. Hierttas förslag till Karl XII deir ^/^ 1717. 

* Icke allenast Tornquist och dennes efterföljare Gyllengranat, utan äfven 
Norberg och Lagermark (se Hist. T. 1886, s. 275 n. 4) ha i mer eller mindre 
grad oriktiga eller ofullständiga uppgifter om denna kår. . Jag vill därför söka i 
korthet nämna hvad jag har mig bekant om densamma. Norberg II s. 637 — 
säger, att Karl XII den 8 januari 1717 själf uppsatt utkastet till planen för gre- 
nadierbataljonen. I riksreg. finnes dock intet som häntyder härpå, men den 8 
februari finnes en skrifvelse till 6 öfverstar om denna kår. Ännu vigtigare är en 
skrifvelse af den 17 februari s. å. till Clausen och Wrangcl med befallning att 
kommendera grenadiererna. Enligt ett medföljande forslag skulle ett grenadier- 
kompani eller 2 subalternofficerare, 5 underofficerare och 64 man uttaeas ur föl- 
jande 8 regementen, Västgöta, Västra Skånska, Östra Skånska och Smålands Tre- 
männings-regementen, Bergsregementet, Hallands regemente samt Uplands och Väst- 
göta Femmänningsregementen, således 512 gemene, 40 underofficerare och 16 
officerare, allt utvaldt folk. Många bref om kåren finnas i riksreg. till Mörner^ 
Clausen m. fl. Norbergs uppgift, att hvart grenadierkompani enligt prima planen 
skulle utgöra 96 man, stämmer således ej med detta förslag, men väl med en 
förordning af den ^^/^^ s. å., enligt hvilken ett grenadierkompani af denna styrka 
skulle finnas vid hvaije regemente. Grenadierbataljonens kompanier fingo ock 
sanuna storlek. Sedan äfven Smålands Femmänningsregemente lemnat sin kon- 
tingent, bestod den således af 9 kompanier. Enligt ett förslag af den ^/j, 1718 
ses ock att den nyss förut varit 864 man stark utom 18 kaptener och lika många 
löjtnanter och fänrikar. Vid mönstring på rännarebanan i Stockholm den '^/,q 
l7l9 kade den hopsmält till 564 man vice, korporaler och gemene; tden blef då 
stacken under gardet». Krigsarkivet. 



42 A. HAMMARSKJÖLD. 



Den ärofulla dagen vid Strömstad var väl icke den skönaste 
i Gierttas bragdrika lefnad, ty för den gamle karolinen var väl 
den dagen den skönaste, då han vid Paltava räddade sin sårade 
hjältekonungs lif, eller hvad som mera var, besparade honom 
den bittra förödmjukelsen att lefvande falla i tsar Peters händer. 
Men för hvarje opartisk forskare torde likväl denna seger vara 
för Giertta fullt ut så ärofull som den vid Dynekil för Tor- 
denskjold. Jag har förut sökt visa, att sistnämnda slag ej haft 
den afgörande betydelse, som danska och norska historieskrifvare 
påstått, ty det har hvarken räddat Norge eller ens Fredrikshald 
från att eröfras af Karl XII. Det har endast i förening med 
flera andra omständigheter bidragit till, att Karl XII sommaren 
1716 drog sig tillbaka från sistnämnda fästning. Slaget vid 
Strömstad är visserligen långt ifrån att vara en stor eller 
lysande seger; vårt folk har vunnit många fältslag, som i bägge 
dessa afseenden oändligt mycket öfverträffa nämnda slag. Men 
flfere af dessa större och mera lysande segrar ha dock varit af 
långt mindre gagn för Sveriges rike än slaget vid Strömstad. 
Om detta räddat Bohuslän från att eröfras af fienden, låter jag 
vara osagdt, men det har omintetgjort fiendens försök att för 
andra gången hindra svenskarna från, att vid västkusten foga 
anstalter eller förberedelser till ett anfall mot Norge; det gaf 
dem vidare tid och tillfälle att ytterligare befästa Strömstad. 
Men af ännu större gagn vardt det i ett helt annat afseende. 
Denna seger har nämligen tvungit danskarna att afstå från en 
expedition till Gotland, som i så fall näppeligen kunde ha miss- 
lyckats. Fredrik IV måste nämligen uppgifva denna sin plan, 
enär den norske öfverbefålhafvaren befarade, att svenskarna 
skulle begagna sig af sin seger och göra ett infall i Norge. För 
att mota detta behöfde och begärde han förstärkningar. Konun- 
gen villfor ock hans önskan genom att skicka till Norge 6 
bataljoner infanteri samt längre fram tre linieskepp och en fregatt 
till förstärkande af Nordsjöeskadern. Men som man i Danmark 
icke på samma gång kunde sända en sådan truppstyrka upp till 
Norge och en expeditionskår till Gotland, utan att allt för 
mycket utblotta Danmark på trupper, måste konung Fredrik, 
om än högst ogärna, afstå från det beramade tåget till Gotland.^ 



' Lagermark, s. 23 — 25. Så vidt jag ret, är det denne forskare som först 
framh&Uit denna betydelse af segern vid Strömstad. Kanske skall mången tycka, 



OM TORDENSKJOLD OCH SVENSKARNE 43 

Giertta stod visserligen som segerherre, men hans ställning 
var det oaktadt långt ifrån god. Sina fästningsverk hade han 
föga utsikt att snart få färdiga, enär han saknade både de ma- 
terialier och redskap, som ett sådant arbete kräfde. Men ännu 
värre var, att han hvarken hade krut och kulor åt sina kanoner 
eller tillräckligt med lifsmedel åt sina soldater, hvarför också 
af dessa icke få deserterade.^ Han naåste därför med oro motse 
det nya anfall, om hvilket ryktet hade åtskilligt att berätta, ty 
trots sina blessyrer var Tordenskjold icke overksam. Han ville 
så mycket hellre utplåna följderna af sitt nederlag, som han 
var mycket orolig öfver, huru hans konung skulle upptaga under- 
rättelsen om detsamma. Tordenskjold hade ju företagit anfallet 
på egen hand, således ej lydt sin instruktion. Till amiralitetet 
skref han den ^^j^^ juli att han hoppades på ett nådigt svar, 
ett sådant skulle blifva »hans blessure ett trseffeligt plaster». — 
Genom öfverlöpare fick han ofta underrättelser om fienden. Och 
om än dessa till stor del voro mycket öfverdrifna, gjorde de 
dock klart för honom, att Giertta i hög grad led brist på pro- 
viant. Men han visste också, att svenskarne ämnade upprätta 
stora spannmålsmagasiner i Strömstad för det tilläm nade infallet 
i Norge. Om han därför kunde förhindra dessas anläggande, var 
i och med detsamma den fruktade invasionen i Norge omöjlig- 
gjord. Han befallde för den skull redan den ^ juli kapten Sahl- 
gaard att med galererna och de bägge pråmarna genast afsegla 
till Strömstad samt dag och natt vaka öfver att hvarje tillförsel 
från sjösidan blefve staden afskuren. Redan på aftonen den 
^-^ lade sig också Sahlgaard med 8 galerer för inloppet till 
Strömstad.* Pråmarna voro dock ej i förstone med. Arken Noaö 
hade väl ej ännu hunnit blifva reparerad. Samtidigt härmed 
var en svensk flottilj af transportfartyg under konvoj af kom- 
mendören Nils Gyllenschruuf på väg till Strömstad från Göteborg 
och Uddevalla. Giertta hann dock underrätta Mörner om de 
fientliga galerernas ankomst. Gyllenschruuf fick för den skull 



att jag allt för utförligt skildrat detta slag. Jag skulle kunna anföra flere skäl 
för denna utförlighet, men vill nu endast framh&lla ett, eller att en närmare 
undersökning af källoma visade, att Norberg och Rothe, Garde ooh Lagermark 
icke sällan tagit miste. Jag hoppas ätmiustone i någon m&n ha lemnat några bidrag 
till en riktigare framställning af detsamma. 

1 Att det ej heller varit så väl beställdt pä norska sidan, kan inses af att 
flere desertörer kommo därifrån till svenskame. 

» Hiertta till Karl XII den "/i- 



44 ' A. HAMMARSKJÖLD. 



af Mörner befallning att bruka »all försiktighet med transporten». 
Men som han till densammas skydd hade 2 brigantiner och 5 
galerer, trodde Mörner, att »om de norske icke ha deras pråmar 
med sig,» Gyllenschruuf skulle vara väl vuxen fiendens galerer, 
emedan dessa »icke skola vara så goda som våra.»^ 

Då Sahlgaard, som låg under Halsörholmen, fick veta, att. 
Gyllenschruuf nalkades, lyfte han tidigt på morgonen den v^ 
ankar och gick till sjös för att lovera sig genom Styrsö- och 
Brattebärgssund^ fram till Tångafjärden. Därifrån ämnade han 
falla den svenska flottiljen i ryggen. »Genom Gyllenschruufs 
försiktighet och goda conduite» hade emellertid de svenska far- 
tygen kommit fram till Staresund eller södra inloppet till Star- 
kilen. Men som vinden af en stark sydvest var för transporten 
fogelig, kom fienden ej fram till Styrsö, innan den förra redan 
var genom Vrångösund framkommen till Strömstad.^ Sahlgaard 
drog sig därefter tillbaka till Makö, enär han ej ansåg sig vuxen 
att upptaga en strid med de större och bättre bestyckade svenska 
galererna. Tordenskjold vardt häröfver mycket förtörnad och 
befallde Sahlgaard att genast återvända, hvilket denne äfven 
gjorde och det i förening med pråmarna. — Genom de med Gyllen- 
schruufs fartyg ankomna materialier och redskap vardt Giertta 
åter i stånd att taga itu med befästningsarbetena. 

Den xii^ seglade Tordenskjold själf med sina 3 linieskepp 
från LaBren, men kom i följd af stiltje ej fram till inloppet vid 
Strömstad förr än den 75^^. Här fördelade han sina fartyg så, 
att hamnen blef fullkomligt inspärrad. Vid södra inloppet, 
endast ett långt kanonhåll från Strömstad, lågo Låland och 
Fyen, galeren Prins Karl och halfgaleren Pollux; i det norra 
åter Göteborg, Arken Noae och galeren Lovisa af Arendal samt 
halfgaleren Achilles. Till bevakande af segel lederna genom skär- 
gården förlade han skottpråmen Hielperen med galererna de 
bägge Fredericus Qvartus, Prins Kristian, Charlotta Amalia och 
Sophia"* inom Vrångesund under Tjärnö eller på Tanafjärden. 
Gyllenschruuf vardt härigenom tvungen att med sina galerer och 
transportfartyg kvarligga i Strömstad, hvilket var så mycket 



« Mörncr till Karl XII deo "/- 1717. 

^ Styrsö är den största af de öar som ligga utanför norra Öddöns vestra 
strand. Sistnämnda snnd har jag ej sett pä någon karta, troligen går det s. om 
Öddön till Tånga^ärden. 

3 Hiertta till Karl XII den "/,. 

* Tordenskjold till amiralitetet den *%. Rothe, II t. 289. 



OM TOBDENSKJOLD OCH SVENSKA RNE. 45 

farligare, som de icke hade kost för mer än 14 da^ar. Detta 
oroade Giertta, emedan han ej kunde förse dem med ny sådan. 
Därtill kom, att Tordenskjold började från linieskeppen och 
Arken Noae under betäckning af Killinghoimen bombardera 
staden och hamnen, hvilket senare kunde blifva farligt för träns* 
portfartygen. ^ Giertta tyckte svårigheterna vara så stora, att 
han skref till Karl XII: :»Eders M:ts höga närvaro synes där- 
för härvid högst nödig, alldenstund jag annars fruktar, att utaf 
allt det, som Eders M:t befallt här skola beställas, mycket litet 
lär komma till sin fuUkomligheU.^ 

Emellertid beslöt Giertta att försöka förjaga Hielperen och 
de 5 galererna från Tångafjärden, där de lågo nära fasta landet 
utanför gården Bjälfveröd. Han lät därför natten mellan den 

^^lib ^^^ ^^/26 ^'^S^'*^^ ^öra 4 st. 3 ft och 2 st. 6 u kanoner 
samt 2 haubitzer till Bjälfveröd, som ligger ^/g mil från Ström- 
stad. I dagningen började han »kanonera och bombardera Hiel- 
peren och de andra fartygen och hölt dem med geschwindå skott 
och en kontinuerlig eld så varma, att de måste omsider efter en , 
skarp kanonad å båda sidor uti tvänne timmars tid och sedan 
pråmen och 1 galeja af 5 å 6 bomber tagit en märkelig skada, 
draga sig undan och gå sin väg samt kvarlemna sina tält på 
Tjärnön.» Äfven galererna, som »boxerade bort pråmen fingo 
af de geschwindå skotten sin del.» Giertta tänkte nu låta 
Gyllenschruuf med sina galerer och transportfartyg återvända 
till Göteborg, men som fiendens fartyg lågo »öfver allt förströdde 
uti skärgården», och dessutom några nya- örlogsskepp den ^^/^^ 
ang. förenat sig med fiendens eskader och lagt sig vid Styrsö 
och Långö troligen för att »passa dem upp under vägen», lät han 
den, svenska flottiljen fortfarande ligga kvar i Strömstad.^ 

Sistnämnda strid ledde dock till, att Strömstads blokad 
upphäfdes. Tordenskjold hade för sina båda misslyckade anfall 
på Göteborg och Strömstad, som han på egen hand företagit, 
förlorat befälet öfver Nordsjöeskadern. Redan den ^Y^^ aug. 
hade hans efterträdare schoutbynachten Rosenpalm anländt med 
3 örlogsskepp och 1 fregatt och öfvertagit kommandot. Genom 
striden vid Bjälfveröd insåg han, att det var omöjligt att full- 
ständigt inspärra Strömstad från sjösidan. Den åsikten hade 



* Hiertta i ett odat. bref till Karl XII; det kom dock den % ^^^^ Lund. 
' Konnngen anlände ock i slutet af aug. (g. st.) till Strömstad. 
> Hiertta den >% till Mörner och Karl XII. 



46 A. HAMHABSKJÖLD 



dessutom börjat göra sig gällande, att nyttan af blokadeD icke 
motsvarade kostnaden af densamma, en åsikt som äfven Torden- 
skjold delade. Efter samråd med sina of&cerare uppbäfde Ro- 
senpalm därför den ^^/^^ aug. blokaden och drog sig med eska- 
dern till Makö. Under de närmaste dagarne förenade sig 4 
engelska örlogsskepp med den dansk-norska eskadern, som så- 
ledes na var den svenska mycket öfverlägsen.^ 

Danska nordsjöeskadems uppgift vardt nu nästan endast af 
defensiv art. Orlogsskeppen skalle kryssa mellan Norge och 
Danmark, ty Gathenhielm och andra kapare hade under blo- 
kaden af Strömstad åt^r börjat blifva mycket djärfva och be- 
svärliga. Tordenskjold, som nu förde befälet öfver galereskadern, 
skulle skydda öarne och kusterna vid Svinesund. Under sep- 
tember gingo dock svenska fartyg i mängd mellan Dynekil, 
Strömstad och Göteborg, dock till en början under ständiga 
småstrider, som utkämpades med omvexlande lycka. En gång 
togo svenskarne halfgaleren Pollux och 1 dubbelslup, en annan 
gång tog Tordenskjold själf 16 transportfartyg, som återvände 
från Strömstad. I slutet af året tog dock Gyllenschruuf 12 
fientliga transportfartyg, kort efter det flere andra förlist utanför 
skären. I det hela taget kunde likväl svenska fartyg under 
senhösten ostörda gå mellan Göteborg; och Strömstad. Tidigt 
på våren 1718 började åter flottiljer af svenska transportfartyg, 
dock alltid under betäckning af galerer, gå mellan Göteborg och 
Strömstad. Högsta ledningen af dessa hade vice-amiralen Ström- 
stierna,^ som nu hade fått sin galereskader i godt stånd. Icke 
mindre än 14 transporter, dels bestående af 12, dels af 6 trans- 
portfartyg, lastade med förråder och ammunition af alla slag 
afsände eller eskorterade han till Strömstad. Schoutbynachten 
Erik Sjöblad ombesörjde afsändandet af 5 transporter till samma 
stad, som härigenom blef ett stort magasin eller en förråds- 
kammare för den armé, som i slutet af året skulle inbryta i 
Norge. Dess befästningar hade efter hand blifvit fullbordade 
både åt sjö- och landsidan. 

Giertta hade dock i början af januari lemnat befälet öfver ^ 
trupperna i Bohuslän. Han vardt nämligen då kapten löjtnant 
vid drabanterna. Som sådan kommenderade han vid infallet i 



^ Lagermark, e. 29. 

^ Amiralitetets i Göteborg skrifvelser och riksreg. 



OM T0RDBN8KJ0LD OCH SVBNSKARNE 47 

Norge den l:sta svenska kavalleridivisionen. ^ Med dessa stod 
han i slatet af november i Tistedalen. Det var här, som Karl 
XII den 22 november med egen hand skref till honom det bref, 
hvilket Norberg anför »såsom ett bevis bland många andra hvad 
ogemen nåd H. M:t hade för alla dem som g.jorde väl». Detta 
bref torde för Giertta varit en större hedersbevisning, än om 
Karl XII på höjden^ af storhet och makt, af berömmelse och 
ära gifvit honom alla de titlar och värdigheter en konung kan 
gifva en undersåte. Tonen i detta bref är genomträngd af den 
största aktning och välvilja samt den finaste och utsöktaste höf- 
lighet. Ingen annan konung än Karl XII skulle på denna tid 
ha kunnat skrifva ett sådant bref till en undersåte. Konungen 
skönjes visserligen i detta bref, ty Karl XII var alltid konung, 
men ännu mera röjer sig den ädlaste och mest högsinnade af 
män. Då man läser dessa rader kan man förstå att det var 
genom andra och atmärktare egenskaper än hjältens, som denne 
konung vann så mångas kärlek och hängifvenhet.^ 



Sent på hösten ^1717 fick Tordenskjold en kunglig order 
att infinna sig i Köpenhapn. Den 26 nov. afseglade han därför 
från Laurvig med en huckert. På denna hade han bragt ombord, 
utom en laddning järn och tenn, hela sitt »bagage og töy, 
som mestendeel bestod i rige brocherede stoffer, guld- och solv- 
broqvadestykker samt mangfoldige rare konststykker og andre 
kostbare ting, af en heel anseelig vaerdie», samt en mängd präk- 
tiga skjutgevär. Dessutom förde han med sig två iefvande vargar 
och den tama björn, med h vilken han så ofta på sina fester 
roat sina gäster. I Kattegat stötte han på en svensk kapare 
med 16 kanoner och 60 mans besättning; enär Tordenskjolds 
lilla fartyg endast förde 2 st. 3 *% kanoner och 4)ågra och tjugo 
mans besättning, var detta ett farligt möte. Men genom sin 
öfverlägsna manövreringskonst lyckades Tordenskjold förtaga ka- 
paren en stor del af dennes öfverlägsenhet. Under pukors och 

* Denna bestod af H. M:t8 lifskvadron och drabantkår; 16 skvadroner af 
lifregementet ; fiobniläns dragoner; VäatKÖta kavalleri; Gröna dragonerna och 
Vallackeme. Norberg, II, s. 676. Giertas friherredipl. 

' Om Gierttas senare lefnadsöden må nämnas, att han af Ulrica Eleonora 
på hela ridderskapets och adelns begäran 1719 npphöjdes i friherrligt stånd. 
Drottningen gjorde honom dessutom till generallöjtnant af kavalleriet och president 
i krigskoUeginm. Han dog 1740, utan Iwm. 



46 A. HAMMARSKJÖLD 



trampeters ljud vexlade man emellertid under striden både skarpa 
ord och skarpa skott. Som Tordenskjold led brist på järnkulor 
för sina kanoner, sönderskar han det engelska tenn han hade 
ombord och sökte därigenom skaffa sig skråkulor. Men långt 
större nytta gjorde honom hans träffsäkerhet som sk3rtt. Hans 
folk laddade gevären åt honom, hvarefter han vedsköt eller 
sårade den ena fienden efter den andra och till slut äfven kapare- 
kaptenen, som hette Lind, hvarefter striden upphörde. Vargarne 
blefvo dödade i denna strid, men björnen stod oskadd vid sin 
herres sida midt i kulregnet. 

Resans äfventyrligheter voro dock ej slutade med denna strid. 
Ty när Tordenskjold efter striden lagt sig att hvila, skötte sig hans 
folk icke bättre, än att huckerten strandade på Skånes kust, ej 
långt från Kullen, I en liten julle med två man rodde Torden- 
skjold öfver till Sjselland, hvarifrån han tänkte skaffa huckerten 
hjälp, men detta misslyckades. Hans folk och större delen af 
hans dyrbara bagage föllo i svenskarnes händer. Tordenskjolds * 
hofmästare och andra tjänare, som blifvit förda till Karl XII 
i Lund, behandlades väl af denne konung, som återgaf dem 
friheten. Men Karl XII gaf äfven befallning, att Tordenskjolds 
strandade gods, som beräknades till ett värde af 30,000 riksdaler, 
skulle återställas till honom. ^ Den svenske hjälten aktade och 
beundrade nämligen den norske. I följd af Karl XII:s död 
och den förvirring, som efter densamma uppstod i Sverige, kom 
dock tyvärr konungens befallning ej till utförande. 

I Köpenhamn vardt Tordenskjold i början ganska snäft 
mottagen af Fredrik IV, hvilken vid deras första sammanträffande 
sade honom, att hans »attack på Strömstad ej varit grundad 
på raison». Tordenskjold begärde därför och lyckades äfven slut- 
ligen genomdrifva, att en undersökning hölls om denna strid. 
Utslaget vardt frikännande för honom. — Sommaren 1718 deltog 
Tordenskjold^ som chef å linieskeppet Ebenezer i de kryssningar 
i Östersjön, som de förenade danska, engelska och holländska 



* I samlingen >NordiBka kriget, III, Danmark», i Riksark. finnes en skrif- 
velse ntan underskrift, men daterad »Copenhagen d. 1 jan. 1718, af hyilket det 
framgår, hum mycket man i Köpenhamn beundrade Karl XII:8 behandling af de 
f&ngne danskarna samt bans »generosité» mot Tordenskjold. När T:b tjänare skulle 
af resa, frågade Karl XII, om något fattades dem, och befallde dem »dem Torden- 
skjold seinen königlichen Gmss zn vermelden und ihm Tersichem, wenn Er ihm 
selbst sehen möchte, demselben alle civilité so einen solohen offtcier gebiihrte, 
wiederfahren lassen wollte» 



OM T0BDBN8KJ0LD OOH SVENSKARNE 49 

flottorna gjorde under amiral Rabéns kommando. Och snart 
hade han äfven återvunnit sin konungs ynnest. 

I slutet af 1718 förde Tordenskjold en transportflotta med öfver 
SfOOO man landttrupper till Norge. Under öfverfarten var han 
fi;!enom sina styrmåns egensinne nära att med skeppet Låland 
förlisa i Kattegat. Då han kort efter eller den 7 dec. ankom 
till Möss, fick han höra, att Karl XII den 30 nov. blifvit skjuten. 
Sedan han förvissat sig härom, beslöt han att vara den förste, 
som bringade Fredrik IV denna vigtiga nyhet. Redan den 13 
dec. gick han därför uilder segel och anlände lyckligt till Köpen- 
hamns redd den 17 kl. 10 om aftonen. Han begaf sig genast 
direkt upp till slottet. Som han kom in i konungens säng- 
kammare, sporde Fredrik lY, om Fredrikshall var eröfradt. 
Tordenskjold svarade: »Nej långt därifrån! Jag har tvärtemot 
den nåden och glädjen att önska £. M:t lycka, ty kung Karl 
är död, och icke en svensk är nu längre att finna i hela Norge». 
Konungen vardt härvid mycket allvarsam och försjönk en stund i 
tankar, men frågade till slut, om denna underrättelse verkligen var 
sann. Med sin vanliga sinnesnärvaro och dristighet svarade den 
sluge sjöhjälten, att han endast önskade det vara lika sant, att 
konungen ville göra honom till schoutbynacht — contreamiral 
— om denna underrättelse var sann. Fredrik IV sade då, att 
Tordenskjold skulle få denna .grad, om hans uppgift vardt 
bekräftad. ^ 

Den fara, som hotat Danmark och Norge försvann med 
Karl XII:s död. Ty så länge han lefde, var likväl SVerige en 
stormakt, och detta trots den gigantiska strid det kämpat under 
18 år. Huru man än bedömer Karl XII, må man dock ihåg- 
komma, att han äfven under sina sista regeringsår åstadkommit 
förvånande saker och i flere riktningar gifvit nya uppslag, som 
först senare tider skulle förstå att uppskatta. Så länge han 
var i lifvet, hade han vetat att värna det egentliga Sverige. 
Det sista året af sin lefnad bragte han 80,000 man under vapen. ^ 



^ Rothe III, B. 79. 

' På Lillienstedts yttrande, att tsaren bjudit Gortz 100,000 rdr för att f& 
behålla Reval och att han därför kände göra det äfven nu, sade Tessin: »den 
tiden hade tsaren någon räddhåga för oss, och hade vi då en 80,000 man på 
benen, däremot armén nu till hälften är försmält». Rådsprot '^/|| 1720. Denna uppgift 
torde icke vara öfverdrifven, se Lagermarks uppsats Rustningarna till KarlXlLs 
sista fälttåg (Hist. Tidskr. 1886 s. 276—77.) Ha alla sjöregementen varit lika 
manstarka, som jag funnit roddargastarsregementet, som Strömstierua var chef för, 
torde det vara mycket lätt att få upp hären till ofvannämnda styrka. 

Hist. Tidskrift 1891 4 



50 A. HAMMARSKJÖLD 



Hans sjömakt kunde till den grad mäta sig med Danmarks, att 
sistnämnda makt endast genom hjälp af engelska och holländska 
eskadrar kunde blifva den öfvermäktig. När den svenska örlogs- 
flottan endast hade med den danska att göra, förmådde den både 
försvara kusterna och hålla tillförseln från Tyskland öppen. Till 
skydd for skurgårdarne hade Karl XII börjat upprätta, hvad man 
skulle kunna kalla en skärgårdsflotta. Det ser ut, som om Ström- 
stierna i förening med skeppsbyggraästarne Walther och Sheldon 
ingifvit konungen första tanken härtill.^ Det gagn de grundgående 
så kallade Stralsuudsfregatterna gjort under Stralsunds belägring, 
torde äfven ha bidragit till att visa honom nyttan af en dylik flotta. 
Slaget vid Dynekil gjorde upprättandet af en sådan till en nödvän- 
dighet. Både i Gröteborg och Stockholm samlades eskadrar af pråmar 
galerer och flera slags mindre fartyg. De bägge förstnämnda slagen 
voro större och bygda efter en bättre konstruktion än de danska. I 
flere af sina bref yttrar Tordenskjold stora farhågor för dessa 
fartyg, och detta icke minst i slutet af år 1717. Under åren 
1716 — 1718 hade de göteborgska och stockholmska galereskadrarna 
ökats betydligt. Sistnämnda år begärde, och fick Strömstiema 
5,440 , man till den göteborgska eskadern.^ 

Men dessa betydliga stridskrafter till lands och sjös kommo 
antingen i upplösning eller blefvo liksom förlamade nästan 
omedelbart efter konungens död. Orsakerna härtill äro ännu ej 
utredda, men torde legat dels däri, att riksdagsverksamheten och 
den därmed följande utsikten till makt och inflytande redan nu 
haft stora lockelser för krigsbefälet, dels ock däri att makten 
öfvergick till riksdagen, h vilket omöjliggjorde en stark regering. 
. Den nya i-egeringen, redan härigenom svag, blef ännu svagare, 
därigenom att den var alltför kollektiv. 

Sveriges krafter och tillgångar voro visserligen mycket med- 
tagna, men fråga kan blifva, om det icke varit bättre, då man 
nu ej genast ville ingå på tsarens fredsvilkor, att hålla försvars- 
verket uppe genom att i mer eller mindre grad behålla Karl 
XII:s system. Månne icke ryssarnes förskräckliga härjningar 



' Första planen till en verklig skärgårdsflotta tyckes således efter åtskilligt 
att döma först ha nppstått under Karl XTIis regering. Det är mycket troligt atl 
Ehrensvärd genom denna plan kommit på sin. Härpå kan jag dock ej nu närmare 
inlåta mig, men torde komma att göra det i ett arbete om Gnstaf 1TI:8 sjökrig, 
med hvars utarbetande jag är sysselsatt. 

^ Med denna eskader voro dock, såsom redan förut niimndt är, några mindre 
örlogsfartyg om 40 å 44 kanoner förenade. 



OM TORDENSKJOLD OCH 8VBN8KARNE 51 

och ödeläggelser af Sveriges kaster biefvo ännu dyrare än under* 
hållet af en stark och väl utrustad armé. Såsom förhållandena 
nu utvecklade sig, visade det sig nämligen snart, att man under det 
nya statsskicket icke kunde leda försvaret med kraft och duglig* 
het hvarken mot Ryssland eller ens mot Danmark. 

Under Karl XII:s tid hade Sveriges västkust med framgång 
skyddats och försvarats af Mörner, Strömstierna och Giertta. 
Den enda nämnvärda motgång svenskarne haft under dessa år 
var slaget vid Dynekil,^ men mot detta kunde ju sättas tvänne 
segrar. Men året 1719 vardt så mycket sorgligare.^ Genom en 
häpnadsväckande djärfhet och slughet förstod Tordenskjold att 
bemäktiga sig Marstrand och därmed på samma gång större delen 
af den därstädes förlagda örlogseskadern. Det anfall mot Göte* 
borg, som Fredrik IV kort efter Karl Xlirs död ville åstad- 
komma, vardt visserligen aldrig företaget i den utsträckning 
konungen tänkt sig det, men tre gånger visade sig Tordenskjold 
utanför nämnda stad, ehuru han endast de bägge sista gångerna 
anföll densamma. Hans tredje och sista anfall ^de rum natten 
till den ^^-^ Med sina galerer och småbåtar smög han sig 
obemärkt förbi Elfsborgs fästning, förnaglade kanonerna i ett 
par af strån dbatterierua samt uppbrände eller förstörde största 
delen af galer-eskadern. Detta hade aldrig kunnat lyckas 
honom, om ej svenskame visat en så oförsvarlig försumlighet i 
afseende på bevakningen, och dock hade fältmarskalken Ren- 
sköld befallt vederbörande att dag och natt ha slupar ute för 
att observera fienden, men denna befallning hade man ej brytt 
sig om att iakttaga. Orsaken till, att den nya regeringen lät 
Rensköld efterträda Mörner och vice-amiralen Ornstedt Ström- 
stierna, känner jag ej, kanske var det därför att de bägge sist- 
nämnda stått så högt i Karl XII:s ynnest. De afskedade kände 
bättre till trakten och förhållanden därstädes, än de, som kommo 
efter dem; de hade ju ock under flere år med framgång ledt 
försvarsantal tena pa västkusten. Ornstedt borde väl med sin 
nyskapade galereskader kunnat haft sysselsättning i Stockholms 
skärgård. Till råga på detta ombyte skulle Rensköld äfven 



* Nar ji^ skildrade detta slag, visste jag ej att n^on karta fanns of ver 
Dynekil. Jag har sedan lyckats finna en. Söder om det streck jag på denna 
låtit draga låg StrÖnistiemas eskader (jfr s. 25). 

^ Detta års krigshändelser kan jag för utrymmets skull endast i största 
korthet omnämna, hnm intressant un detta skulle vara, ty flere obegagnade källor 
tor detsamma iinnat. 



52 A. HAMMARSKJÖLD 



f5ra befälet i Skåne. Det var änder hans vistelse i sistnämnda 
landskap Tordenskjold gjorde sitt anfall. Hvad Renskölds 
försvarsanstalter i Bohnsiän vidkommer, kan nämnas, att han 
endast hade 5,000 man att ställa mot den infallande öfverlägsna 
norska hären, hvilken likväl omöjligen såsom Rensköld upp- 
gifver kan ha varit 23,000 man. Förstörandet af transport- 
fartygen uti Strömstad hade kanske blifvit nödvändig, men var, 
när den skedde, en förhastad åtgärd, för hvilken dock Rensköld, 
men icke generalmajor von Essen bär hufvndansvaret, ty den 
vardt besluten i krigsrådet. En enda ljuspunkt finnes i denna 
mörka tafla, och det är försvaret af Göteborg, då denna stad för 
andra gången, angreps af Tordenskjold, hvilket började natten till 
d. ^^^^ 1719. Tordenskjold hade vid detta tillfälle under sitt 
beföl den största flotta han någonsin kommenderat eller 31 far- 
tyg. ^ Med den mest lysande tapperhet försvarade sig den till- 
förordnade kommendanten på Nya Elfsborgs fästning öfverste- 
löjtnant Jean Lilje; två gånger sökte Tordenskjold genom pärla- 
mentärer narra honom, liksom han förat gjort med Danck- 
wardt, att uppgifva fästningen, men Lilje förklarade sig skola 
försvara fåstningen till det yttersta. Genom hans mod och stånd- 
aktighet vid dessa tillfällen samt genom de batterier, öfverste Georg 
Bogislaus Stael von Holstein kort därefter uppförde på Hisingen, 
nödgades också danska flottan att draga sig tillbaka. 

Kort efter Tordenskjolds tredje och sista anfall på Göteborg 
afslöts stillestånd mellan Sverige och Danmark den "^°^*" 1719; 
för Norge skulle detta dock ej börja förrän den ^/^g nov. 
Detta stillestånd öfvergick den ^\^ 1720 till en formlig fred. 
— De nordiska rikena hade åter utmattat hvarandra i ett lång- 
varigt krig, som ländt dem själfva till skada, men andra till gagn. 



6. 

Man har på ett visst håll velat i Tordenskjold se inkarna- 
tionen af norrmännens hat mot svenskarne. Något som helst 
bevis för detta påstående har man likväl, så vid t jag vet, ej 
ännu mäktat åstadkomma. Däremot finnes det åtskilliga vittnes- 
börd, som gå i motsatt riktning. Så t. ex. skickade Torden- 
skjold dagen efter sitt första misslyckade anfall på Göteborg, sin 

* S& nppgifver en svensk källa. Gardes uppgifter motsäga hvarandra. 



OM T0RDBN8KJ0LD OCH SVBN8KARNE 63 

adjutant Lilienskjold som parlamentär till Nya Elfsborg med 
appdrag att komplimentera kommendanten, för att »de dagen 
tilforne hade hilset hinanden så brav». Artiga bref sände han 
under sitt andra anfall till samma fästnings dåvarande kommen- 
dant, den tappre Lilje, om hvars svar Rothe säger, att Torden- 
skjold »merkede med hvad mand han havde att giöre, nemlig 
med den, der udi bravoure og soldatskab ej ville give barn 
noget efter». ^ £n annan omständighet strider äfven mot herr 
Kiellands ofvannämnda påstående. Tordenskjold bar nämligen 
1717 ofta en värja af svensk fabrikation, som en svensk officer 
en gång förärat honom. ^ Näppeligen skulle han väl kunnat 
mottaga och bära en sådan present, om han dödligt hatat gif* 
vårens hela folk. Men ännu tydligare vederlägges nämnda på* 
stående af hvad Tordenskjold själf en gång år 1720 yttrade till 
svenske ministern .i Köpenhamn, generalmajoren P. Adlerfelt. 
Man hyste nämligen ännu på denna tid i Danmark de allvar- 
sammaste farhågor för tsaren och hans planer, ty man hade 
lika väl i Danmark som i Sverige fått ögonen öppna för den 
fara, som hotade hela skandinaviska norden från öster, och på 
samma gång äfven börjat inse, att ett fortsatt fientligt förhållande 

« 

mellan Sverige och Danmark vore detsamma som ett brodermord. 
Flere högt stående danskar hade ock öppet för Adlerfelt uttalat, 
hvad de tänkte härom. Bland dessa var äfven Tordenskjold, 
»med hvilken jag», skrifver Adlerfelt, »länge talte om desse rikens 
sannskyldiga nytta, att den bestode däruti, att de hädanefter 
evärdeligen lefva i förtrolighet och vänskap samt hafva ett vak- 
samt öga på deras mäktige och farlige granne, hvilket allt han 
— Tordenskjold — biföll, sägande sig intet högre önska, än 
att hans herre ville lemna honom kommando öfver några skepp 
och låta dem stöta till den svenska eskadern och engelska 
flottan; han skulle göra sitt bästa att bränna upp för ryssen 
så många fartyg kan kunde öfverkomma». ^ Tordenskjold har 
således velat kämpa sida vid sida med svenskame. Detta kunde 
han väl knappast ha velat göra, om han föraktat och hatat hela 
Sveriges folk. Emellertid kom detta vapenbrödraskap, som bekant, 
aldrig till stånd. Tordenskjold hann icke ens upplefva det stora 
nordiska krigets slut. Hösten 1720 anträdde nämligen Tordenskjold 



' Rothe, III, B. 203. 

* Rothe, II, B. 313. 

' Dipl. Dsnics, Adlerfelts dep. d. '/is J"^^ 1720. 



64 A. HAMMARSKJÖLD 



en resa till Tyskland, hvarifrån han kanske tänkte begifva 
sig till England. Han hade nämligen i juni månad 1719, då 
han med sin eskader låg utanför Göteborg, blifvit bekant med 
lord Carteret, hvilken såsom engelsk ambassad^k' då var på väg 
till Stockholm. På sin eskader hade Tordenskjold med äkta 
nordisk gästfrihet mottagit den berömde diplomaten. Vid afskedet 
måste Tordenskjold gifva lorden sitt ord på att komma till England, 
»hvor en smuk fröken med 80,000 pund sterling nok ville ståe honom 
an».^ Följande år sammanträffade Garteret i Köpenhamn åter 
med Tordenskjold, som nu var viceamiral, — denna grad hade 
han nämligen fått som belöning för eröfringen af Marstrand. 
Vänskapen dem emellan tycktes härunder ha än ytterligare ökats. 
Man påstår också, att det löfte Tordenskjold föregående år gifvit 
Garteret varit hufvudorsaken till hans utländska resa. Därjämte 
uppgifves äfven en annan orsak, nämligen att han ville besöka 
sin törsta gynnare, grefve Löwendal, som nu bodde i Dresden. 
Vare härmed huru som helst, allt nog Tordenskjold reste på 
hösten 1720 till Hamburg. Sedan han där tillbringat några 
veckor, reste han till Hannover. Här var det som han den ^f^ 
hos kammarpresidenten von Görtz hade sitt ödesdigra samman- 
träffande med öfverste Jakob Axel Stael von Holstein. 

Denne sistnämnde har af danske och norske historieskrifvare, 
skalder och romanförfattare, för att icke tala om bokmakare^ 
blifvit på det lättsinnigaste sätt beljugen, förtalad och smädad. 
Bothe kan vara någorlunda ursäktad, enär han skref allt för 
kort efter Tordenskjolds död för att ha kunnat skaffa sig exakta 
upplysningar om Stael. Från svensk sida torde väl då icke 
heller några sådana ännu ha framkommit. Men år 1764 upp- 
visade Gjörwell i flere fall grundlösheten af de danska för- 
fattarnes liksom en deras svenska efterapares beskyllningar.^ 
Men denna uppsats har man utom Sverige alls intet vårdat sig 
om, änskönt man borde ha blifvit ytterligare påmint om den- 
samma genom Svenskt biografiskt lexikon i dess uppsats om 
Stael. »Skaldernes Adam)» har i sin tragedi »Tordenskjold» gifvit 
liksom en sanktion at föregående författares uppgifter. Ännu 
så sent som 1871 har öfverste Vaupell visat sig vara fnllstån- 
digt fången af dessa villfarelser. ^ Han talar nämligen endast 



* Tordenskjold till Liidersen, Rothe III, s. 188. 

' Se Svenske Mercurius, Julius 1764, s. 745 och följande. 

' Danske saml. II, s. 1, s. 237. 



OM TORDENSKJULE! OCH SVENSKäRNE 55 

om »spillereo Staeb, någon annan benämning på ifrågavarande 
person tyckes han ej känna. Men änna längre går herr Kielland, 
som kallar Stael för »en usling till svensk, som lurade sin värja 
i» Tordenskjold. Hvart enda ord i denna mening är en osanning. 
Till aU börja med var Stael lika litet svensk som Tordenskjold 
var dansk eller rättare ännu mindre; de tyska livländaroe ärosom 
bekant aflägsnare fränder till svenskame än norrmännen till 
danskame. Men sant är, att Stael var en boren svensk undersåte, 
enär Livland, då han föddes, lydde under Sveriges krona, sant är ock 
att han dog som svensk undersåte, ty sina sista år, till sin död 
1730, var han bosatt i svenska Pommern. Jag framhåller detta 
icke därför, såsom om en svensk skulle ha något skäl att ri^ämmas 
för landsmanskapet, ty vare sig man bedömer Stael efter hederns 
eller moralens lagar, torde han ej stå under flertalet människor 
på sin tid. Någon falsk spelare kan det ej bevisas, att han 
varit; huruvida han i allmänhet älskade spel, vet man heller icke. 
Men äfven om han gjort det, torde detta fe\ från. den sträng 
moralens synpunkt knappast mera kunna läggas honom till last, 
än t. ex. de många galanta äfventyren Togrdenskjold, hvilken ju, 
enligt Rothe, af sin skeppsprest fick mottaga allvarliga förebråelser 
därför. Det är alltid vanskligt att rättvist bedöma människors 
sedliga vandel, men om man mäter Staels med den stränga 
moralens måttstock, kan jag icke förstå, hvarför man icke t)ör 
göra detta äfven med Tordenskjold. Efter de uppgifter man har, 
synes icke denne ha varit en mera strängt moralisk person än 
Stael, utan snarare tvärt om. Jag vill därför, om också endast 
i största korthet, nämna några ord om Staels familjeförhållanden 
och lefnadsöden, ty den gamla satsen »audiatur et altera pars» bör 
ännu kunna få gälla. 

Jakob Axel Stael von Holstein tillhörde den ansedda baltiska 
ätten af detta namn och var s(m till den tappre general- 
majoren Jakob Stael von Holstein och Anna Sofia von Ungern 
Sternberg, som tilhörde en af Livlands mest lysande ätter. ^ Fadern 
blef genom detta gifte svåger med baron Otto von Mengden, som 
snart skulle blifva hans dödlige fiende.^ Af dennes son, general- 
majoren Gustaf von Mengden, och sonson, öfverstelöjtnanten 
Otto Reinhold, med deras väpnade följe, blef Stael den 1 oktober 

* Hon blef omgift med general falttyg^ästaren grefve Reinhold Johan v. 
Fenen och var farmor till. den rjktbare statsmannen Fredrik Axel v. Fersen. 

' Jfr min uppsats »Ätten von Mengden och Livland under s?enska Täldet», 
Hist. Tidskr. 1889. 



56 Ä. HAMMARSKJÖLD 



1679 öfvertalkn och dödad. Några månader därefter föddes 
sonen Jakob Axel. Som löjtnant deltog denne i slaget vid Dtina 
1701. Några år senare var han i utländsk tjänst, hvarunder 
han med stor utmärkelse deltog i slaget vid Höchstedt, där han 
vardt sårad. Han var därefter en tid kapten vid grenadierema i 
holsteinske generalen Berners infanteriregemente.^ Han utbytte 
dock snart hertigens af Holsteins tjänst mot konung Stanislaas\ 
Hos denne konung vardt han först generaladjutant och längre 
fram öfverste för ett tyskt regemente, som han skulle uppsätta. 
Han kunde dock icke utföra detta uppdrag på grund af Stanislans* 
kort därpå timade fall. Hvarest han under de närmast följande 
åren uppehållit sig, eller hvad han sysselsatt sig med, känner jag 
icke, men att han icke varit en man med dåligt anseende, torde 
framgå af den omständigheten, att han 1717 blef gift med en 
fröken Lewenhaupt, hvars fader i kursachsisk tjänst uppstigit 
till general och geheimeråd och var gift med en syster till Aurora 
Königsmark.2 På grund af denna sin slägtskap reste öfverste 
Stael till Hannover för att framställa några anspråk, som Königs- 
markska familjens arf vingar ansågo sig hafva på ett i det Bre- 
miskt-Verdiska landet beläget gods Béderkesa, som Karl XI 
låtit reducera. Under denna resa dröjde han en tid i Hamburg. 
Med sin fru hade Sta,el fått »en orm med nio hufvuden», som 
fältmarskalken Königsmark tagit i Prag. I Hamburg kom en 
afton »doktor Limbeck till honom och begärde se den: han var 
utlånt till en köpman Dreyer;^ män skickar lakejen efter honom. 
Under tiden sätter sig öfversten och doktorn att spela, emot 
öfverstens första vilja, som vinner 12 å 15 ducater. En Lehn, 
som föyt doktorn, ledsen att blott vara åskådare, begär deltaga 
i partiet, tappar 350 dukater, har ej penningar, lofvar betala 
följande dagen, men synes ej mer».^ Denne Abraham Lehn var 
son till Tordenskjolds hyresvärd i Köpenhamn och tyckes äfven 
ha stått i slägtförhållande till amiralen. Den unge mannen be- 



' Troligen var det 1708 eller 1709 han tjänade vid detta regemente, ty lians 
broder Otto l^ilhelm var den tiden öfverstelöjtnant vid detsamma. 

^ Han var äfven fader till den olycklige generalen Charles Emil Lewen- 
haupt. 

^ Den svenske Mercnrins — 1764 oct., s. 747 — säger att den bekante 
grefve Filip Königsmark i Hamburg hos en bankir vid namn Lastrop pantsatt 
denna >ett vidunder, om hvilket skall kunna tvistas antingen det ar artiflcielt eller 
naturelt». 

* Tessiniana, s. 328. Efter danske generalen Lowenöms bref till riksrådet 
grefve N. Tessin. 



OM T0RDEN8KJ0LD OCH 8VBNSKARNE «57 

rättar för TordenAkjold, åt ,livilken hans fader hade anbefalt 
honom, att Stael på ett tvetydigt vis apelat af honom 25,000 
rdr. Troligen ville den unge mannen i sin förtviflan genom ett 
sådant påstående försöka göra sig själf mindre felaktig, enär h&n 
bortspelat en så stor summa pengar på sitt hedersord. Torden- 
skjold var nog lättrogen att utan vidare förfrågningar sätta Ht 
till hans ord. 

En tid därefter, eller den %~^,y sammanträffade Stael i Han* 
nover hos kamroarpresidenten Görtz i ett stort sällskap med 
Tordenskjold. ^ Den sistnämnde höll just på att sluta sitt samtal 
med engelska sändebudet vid hofvet i KasseK mr Haldane, då 
Stael närmade sig dem för att tala med den senare. Sändebudet 
frågade då Stael, om han kände amiral Tordenskjold, hvarpå 
Stael svarade, att han haft den äran att se amiralen i Hamburg 
i ett samkväm. Tordenskjold inföll dä i en häftig ton: »Nej, 
min herre, jag har aldrig sett er». Stael upprepade dock sitt 
påstående. Ett ögonblick därefter tillade Tordenskiold, att det 
fanns folk i Hamburg, som lockade unga män till sig, genom att 
förevisa ormar med nio hufvuden, för att därunder få tillfälle att 
listigt bestjäla dem. Stael svarade härpå, »att detta nog var 
möjligt, men hvad ormen i fråga beträffar, finns det ingen mer än 
jag, som har en dylik, men jag kan försäkra, att han aldrig 
bestulit någon». Tordenskjold vidhöll likväl, hvad han sagt. 
Stael utbrast då: »förklara er, min herre, hvad har ni att säga 
i saken om denna orm, eller menar ni mig därmed»? Torden- 
skjold svarade, att han kunde upptaga hans yttrande, huru han 
behagade. Stael försäkrade då bestämdt, att han var oskyldig 
i nämnda sak; men att han höll den för en skurk, som menade 
motsatsen. Vid dessa ord fattade Tordenskjold eld och blef 
mycket högljudd. Stael bad honom då att icke ställa till något 
bråk, samt att åtminstone hafva försyn för prins Georg af 
Hessen, som ju äfven befann sig i sällskapet. Men ju mera 
Stael uppmanade honom härtill, desto högljnddare vardt Torden- 
skjold, hvarför Stael till slut bad honom följa med ut i anti- 
ehambren, att de där kunde förklara sig. Under vägen dit var 
Tordenskjold lika högljudd, ända tills de omärkligt befunno sig 
ute på gården, där Tordenskjold nödvändigt ville förmå Stael 
att draga värjan, ehuru den senare föreställde amiralen, att där 
icke var rätta stället i närvaro af alla lakejerna, men de kunde 

' Till ipmnd for följande skildring ligger hnfyndrakligen Staelg relation bil. 1. 



58 A. HAMMARSKJÖLD 



ju träffas dagen därpå. Tordenskjold svarade då, att om Stael 
icke genast ville slåfts med honom, så vore han en »Jeanfutel». 
fiärvid vardt Stael så utom sig, att han gaf Tordenskjold ett 
käpprapp öfver hufvudet, ögonblicket därefter försökte han äfven 
draga sin värja, men »som det icke fanns någon hake på slidan? 
drog Stael värjan med slidan på — klingan satt nämligen så 
fast vid slidan att han icke kunde få henne ut. Tordenskjold 
fick härunder tillfälle att gifva Stael en fem a sex käpprapp, 
ehuru den sistnämnde så godt han kunde försökte afvärja deal 
med sin odragna värja. Men när Stael märkte, att detta icke 
lät sig göra, sprang han Tordenskjold inpå lifvet^ hvarefter de 
grepo tag i hvarandra och snart bägge föllo till marken;^ andra 
kommo nu emellertid och skilde dem åt. Följande dag lät Stael 
säga Tordenskjold, att ingendera hade heder af att afiaren 
ändats med käpprapp, den borde därför få ett annat slut. Valet 
af vapen lemnade Stael åt Tordenskjold, som mottog utmaningen 
och valde värja. Men på samma gång lät hän säga Stael, att 
han icke hade syftat på honom med historien om ormen. ^ 

Meningen var först, att de skulle göra upp afiaren på mån- 
dagen, men de blefvo hindrade genom konungens af England 
afresa, h vilken lade beslag på alla posthästar. Men på tisdagen 
den \/j.^ nov. möttes de, två mil från Hannover inom Hildesheims 
gebit, i närvaro af mer än 20 hannoveranska officerare, som 
infunnit sig som åskådare. Hannoveranske öfverstelöjtnanten 
Mtinnichhausen var Tordenskjolds sekundant. Staels åter var 
svenske generaladjutanten Sicre,^ som i sällskap med öfverståt- 
hållaren grefve 6. A. Taube denna tid var i Hannover. Vid 
första sammanträffandet yttrade Tordenskjold till Stael »God 
dag herr öfverste». — Sedan Stael besvarat hälsningen, återtog 
Tordenskjold: »jag hade aldrig kunnat tro, att denna sak skulle 
komma i sådant skick, efter jag i miua utlåtelser ej menat 

' -Danska berättelsen Mn Hannover stämmer i det allra hnfvudsakligaste of- 
verena med Staels relation atom hvad käpprappen ang&r. Den danska berättelsen 
säger nämligen, att, när Stael ville slå T., ves denne undan, >men som nogle vil 

sige spraufic bw»d Stael ind på livet — og gav — ham mange hag af 

Staels egen stok, så att hans ansigte derved blef meget ilde tilredt». — Se bil. 
2. — Men som Löwenöms berättelse här stämmer mer med Staels, torde man 
tryggt knnna hålla den senare för sann. Författaren af den danska berättelsen 
förefaller jn dessutom sväfvande, då han utlåter aig »nogle vil sige» etc. 

^ Enligt Löwenöms berättelse skulle Tordenskjold sagt, att han vore »fördig 
att möta honom, likväl ensam ntan sekundant. Stael lät svara, att han ej heller 
frågade särdeles efter sekundanter, men efter företa oförrätten varit offentlig, borde 
reparationen äfven vara det». 

' Samme person, som man en tid ville göra till Karl XII:b mördare. 



OM TORDBNSKJOLD OCH SVENSKABNE 59 



er.»* »Jag tar er till vittne,, mina herrar», sade Stael, vändande 
sig till de närvarande, »att amiralen ej menat mig. Det är illa 
nog,» fortfor han och vände sig till Tordeuskjold, »men efter det 
nu kommit så långt, så måste vi slåss för vår heders skull; tog 
därpå bort en plåsterlapp ifrån sitt venstra öga, som var alldeles 
blått efter handgeraänget på gården i Hannover, och attackerade 
Tordenskjold, som gjorde 2 — 3 steg tillbaka och parerade så 
^odt han kände. Han ville äfven göra ett utfall, men Stael gaf 
honom ej tid, utan gaf honom ett dugtigt styng under högra 
bröstet, som afskar pulsådern. Amiralen föll under ropet: »halt». 
Han stretade därpå under blodets utströmning och ville resa sig 
upp, men tappade värjan och föll igen.- 

Fältakären bemödade sig att stämma blodet, men forgäfves,^ 
ty Tordenskjold afled några ögonblick därefter. »Stahl siuntes 
at vsere forbauset över denne ulökke oc sagde höit, att hand 
havde heller önsket sig self död på stedet; hand gaf sig strax 
på öagt, dog ved* mand endnu ikke, hvorhen hand retereret sig, 
og det giorde hannem ont, at de, som fra begyndeisen havde 
hört deres traette, ikke fremdeeles hindrede all ulempe. Oberste 
Schulte de Harnebourg, som i afftes har tält med Stahl, sagde, 
at hand var meget bedrövet över det, som passerte hos Prse- 
sidenten.»^ 

Sekundanterna och andra, som varit närvarande, då olyckan 
skedde, ville låta föra den döde in på det hannoveranska om- 
rådet, men emedan detta var forenadt med stora svårigheter, 
ty de hildesheimska bönderna kommo i hopar och ville bemäktiga 
sig liket, blef den döda kroppen nedsatt i närmaste by, där den 
förblef, tills baron Bernsdorf kom med order att liket skulle 
föras till Hannover. Härifrån fördes det öfver LUbeck till 
Köpenhamn, där det begrofs i Holmens kyrkas kapell. 

Ofver Hannover hade Stael lyckats framkomma till Ham- 
burg den ^/jg uov., där han begärde och fick skydd af den 
svenske ministerresidenten grefve Axel Reenstierna. Emedan 



' Dangka berättelaen om doellen stämmer härmed Se bil. )i. 

' Detta enligt Löwenömfl berättelie, Tesainiana g. 329 — 30. Ofvannämnda 
daaaka berättelse om dueUen säger: »Tordeiucbiold löfftet Icaarden hdit for at 
annimere den anden til at parere lige b& höit, at hand red den leilighed kunde 
homme ham nnder klingen og grebe ham med Hsendeme, men Stahl gar ham et 
itöd ig)ennem Inngen og livet, hvor ved han faldt tiU jorden >. 

' Enligt Ii&a'enom skall Stael härvid också sökt göra sitt hasta att hämma 
blodet. Tesainiana s. 330. 

* Bilaga 2. 



60 A. HAMMARSKJÖLD 



ryktet sade, att danska ministerreAidenten Hagedorn hos magi- 
straten ingifvit ett memorial mot Stael och på honom begärt 
arrest, behöll Reenstiema honom hos sig i sitt hus, men han 
skref dock samma dag till kanslikollegium och begärde närmare 
förhållningsorder, ehuru han icke ansåg, att magistraten skulle 
uppfylla Hagedorns fordran. I svenska rådet var denna sak före- 
mål för öfverläggning den ^^j^^ nov., och gillades kanslikol legii 
åtgärd att genom von Kocken låta Reenstiema veta, att han^ 
ifall konungen af Danmark skulle yrka på Staels utlevererande, 
då likasom af sig själf skulle råda Stael att lemna Hamburg. 
Svenska regeringen ville nämligen icke uppväcka någon ovilja 
eller köld hos konungen af Danmark, eftersom freden så 
nyligen blifvit sluten och ej »så klart är med Stralsnnds eva- 
cuation». 

Reenstiema fann dock snart, att Hagedorn icke gjort ofvan- 
nämnda hemställan till magistraten, utan i stället afvaktade 
vidare order från sitt hof. Men för att förekomma all olägenhet 
hade han på eget bevåg skaffat Stael ut ur staden. Kl. 9 på mor- 
gonen den ^/^^ nov. förde han nämligen i sin egen vagn Stael 
till ett utom staden beläget ställe, där en häst väntade på denne. 

Under de närmaste dagarne gick visserligen det ryktet i 
Hamburg, att danskarne genom matroser ville låta massakrera 
Stael, om de kunde finna honom, »men jag förmodar», skref Reen- 
stiema, »att han väl lär vara i godt behåll».^ Emellertid fick 
Hagedorn aldrig någon order från sin regering »att söka förmå 
Hamburgs myndigheter att inskrida mot Stael. General Löwen- 
örn skref nämligen till riksrådet grefve Nicodemus Tessin, att 
alla rykten om danska hofvets demarcher emot öfverste Stael 
voro falska; man insåg, att Öfversten ej kunnat göra mindre än 
han gjort.»* 

Då Danmarks konung, som var en så varm vän till Torden- 
skjold, haft denna uppfattning, och då Tordenskjold själf kort 



' Reenstiema till kanslipresidenten 'V22 ^ov. 1720. Diplom. Hamb. 

^ Tessiniana s. 870. Jag har i det föregående omnämnt Karl XIIss befall- 
ning att återställa till Tordensl^old den del af hans egendom, som föll i STenskames 
händer, då hans fartyg strandade nära Knllen i slutet af år 1717. Tm ersättning 
fick T. af Fredrik IV ett skepp med åtskiUiga saker, som tillhörde grefve N. 
Tessin. Denne gjorde försök hos danska regeringen att återft sin egéndcnn odi 
kom därigenom att träda i brefvexling med general Löwenöm, som då till Tessin 
afgaf den relation om Tordenskjolds förhållande till Stael, hvilken finnes tryckt i 
Tessiniana. Af denna relation framgår, att Löwenörn måtte ha varit närrarande, 
då tvisten i Presidenten Oörtz hus uppstod mellan Tordenskjold och Stael. 



OM TORDEKSKJOLD OCH SVENSKARNE 61 



före sin död återtagit de för Stael så skymfande ord, som han 
f&Ut hos Görtz, borde väl Stael utan vidare ha rätt att af efter- 
verlden erkännas för en hederlig man. Det finnes ju intet som 
helst bevis för motsatsen utom den unge Abraham Lehns 
obestyrkta påståenden. Danska minister-residenten i Hamburg 
Hagedorn, som äfven var en vän af Tordenskjold, tyckes icke 
heller ha fäst någon synnerlig tillit till dessa. ^ 

Rothe har lagt till grund för sin framställning^ om.Torden- 
skjolds och Staels duell en berättelse af Kristian Kold, hvilken 
som kammartjänare var Tordenskjold följaktig på hans resa. 
För min del kan jag icke fästa mycken tilltro till denna berät* 
telse, emedan den i så många fall afviker både från de danska 
källor jag anfört och från de svenska. Jag anser det heller 
icke vara mödan värdt att i detalj kritiskt behandla densamma. 
Jag vill därför inskränka mig till några få punkter. Hvarför 
skulle öfverstelöjtnant Miinnichausen för att skydda Stael ha 
narrat Tordenskjold att välja värja i stället för pistoler, och 
hvarföre skulle han vidare ha intalat amiralen, ätt (fet icke var 
fråga om en verklig strid, utan endast om »en liden proforma 
faegtning», och sedan Tordenskjold gått in på duellen, att Stael 
icke skulle infinna sig på mötesplatsen? Och huru skulle väl 
Tordenskjold såsom en man af ära, vare sig han själfmant valt 
värja eller, så orimligt det än låter, blifvit narrad att välja detta 
vapen, då Munnichhausen i närheten af mötesplatsen underrättade 
honom att Stael var där, kunnat utropa. »Er han ! da var det 
ilde jeg ikke lod tage mine Pistoler med, at jeg kunde have 
giort endelighed med hannem»!' Lika egendomligt förefaller det, 
att Munnichhausen af illvilja rådt Tordenskjold att taga en 
liten värja i stället för Kölds. Är det troligt, att en så stolt 
man som Tordenskjold skulle så gång på gång låtit leda och 
narra sig af en person, som han så föga kände? Om Munnich- 
hausen handlat så lågt och förrädiskt mot Tordenskjold, skulle 
detta hans beteende väl hafva blifvit bekant för de danska 
legationena i Hannover eller Hamburg. Hvad som ytterligare 
gör Kölds berättelse otrolig, är, att Tordenskjold stod i så stor 
gunst hos Georg I, Miinnichhausens landsherre. Och om än 

^ Bil. 6: >de sanna omständigheterna under spelet och huru detta föran- 
leddes torde ofyannämnde person (Lehn) bäst kunna göra reda för» etc. 

» Eothe, III s. 273—84. 

' Tordenskjold var en sä utomordentlig skicklig pistolskytt, att han kunde 
slaeka ett ljus med en pistolknla. 



62 A. HAMMAR8KJ6LD 



MiiDuichhausen skulle vågat handla så förrädiskt mot Torden- 
skjold, skulle väl de andra hannoveranska officerarne, som voro 
närvarande, ha varit lika nedriga och vågat göra gemensam sak 
med honom? Det sannaste i Kölds berättelse torde vara hans 
uppgift, att Tordenskjold måste befalla honom att aflägsna sig 
från den plats, där han och Stael stodo, och att Mtinnichhaasen 
måst taga honom i armen och draga honom därifrån och sedan 
jämte eja annan person hålla Köld fast, ända tills duellen var 
slut, och Stael kommit upp på sin häst. Rothe säger i anled- 
ning häraf. »Det kand vaere trolig de have anseet denne mand 
for alt for handfast, så og tro mod sin herre, då man desuden 
veed han er en god fsegtere.» Bothe tycks således anse, att 
Köld skulle haft rätt att vid sin herres sida kämpa mot Staell 
Har detta äfven varit Kölds mening, är det lätt att förstå, 
hvarför Tordenskjold befallt honom draga sig tillbaka, och hvar- 
för de andra sedan höllo honom fast, ty Tordenskjolds och Staels 
duell var ingen duell mellan flere, utan endast mellan dem bägge. 
Köld kunde likväl, där han stod, iakttaga hvad som försiggick 
och berätta i detalj om själfva fäktningen, både huru de bägge 
motståndarne korsade sina klingor och om det fel Tordenskjold 
begick, hvarigenom Stael kunde göra det utfall, som vållade 
Tordenskjolds bane. Det framgår af hans ord, att Stael falide 
Tordenskjold, som äfven enligt Kölds intyg var en dålig faktare, 
icke därigenom att han »lurade sin värja» i honom, utan därför 
att han förstod att föra henne bättre än Tordenskjold. 

Det är ej nog med, att Tordenskjolds biografer framställt 
Stael i den förhatligaste dager i hans förhållande till Lehn och 
Tordenskjold, utan de ha äfven gjort detta i sina skildringar af 
hans sista lefnadsår. Efter deras framställningar skall Stael 
kort efter duellen rest till Haag och där vistats några år som 
sekreterare hos en holsteinsk minister grefve Flohr. Efter några 
år fann han sig emellertid en dag nödsakad att i nattrock fly 
från Flohr till generalfiskalen Noblings hus för att begära gene- 
ralstatemas beskydd. Dessa gåfvo honom detsamma genom att, 
som det tyckes efter hans önskan, skicka honom till statsfan- 
gelset. Här hade dock Stael tillfälle att dagligen få besök af 
en dam, som tillhörde en af Tysklands förnämsta ätter och som 
sedan gifte sig med honom. Hennes namn var von Gersdorff,^ 
hennes farbroder hade varit kursachsiskt sändebud i Holland, och 
ur dennes hus skall hon ha blifvit »stulen» eller af någon egen- 



OM T0RDEN8KJ0LD OCH SVENSKARNE 6S 

domiig anledning bortskickad. Trots sina föräldrars alla upp- 
maningar hade hon icke kunnat förmås att till dem återvända. 
Hon hade dock snart återkommit till Haag, hvarefter hon blef 
Flohrs älskarinna. Sedan Stael åter blifvit försonåd med Flohr 
och kommit lös ur sin frivilliga fångenskap, gifte han sig med 
fröken von GersdorfF på uppmaning af Flohr, som därvid tyckes 
ha lofvat att gifva Stael ett visst årligt underhåll. Därefter 
lefde Stael i Amsterdam, där han försörjde sig med att öfver- 
sätta tyska urkunder till franska. Länge kunde han dock ej 
försörja sig på detta sätt, utan dog i största misére i sitt 63 
år 1742.1 

Hvem denne Stael varit, har jag icke lyckats få reda på, 
men lika säkert som att 2 och 2 är 4, kan det bevisas, att 
öfverste Jakob Axel Sta^l v. Holstein, Tordenskjolds baneman, 
icke har något som helst att skaffa med den Stael, som dog i 
Holland. Jag skulle kunna skrifva en hel afhandling om öfverste 
iStaels förmögenhetsförhållanden, men jag vill inskränka mig till 
hvad som behöfves för att bevisa, att han lefde och dog som 
en förmögen och aktad man i svenska Pommern. 

Hans fader, generalmajor Stael hade haft en mängd egen- 
domar i Östersjöprovinserna. Hans rikedom torde icke litet bi- 
dragit till, att han af sina ståndsbröder fick de höga uppdraget 
att vara landtråd och landtmarskalk. Reduktionen medtog nog 
högst betydligt hans efterlemnade förmögenhet, men äfven efter 
densamma var slägten rik. Däremot minskade krigets ödelag- 
gelser den betydligt. Generaladjutanten Fabian Ernst Stael von 
Holstein*'' löste ut sina syskon ur de estländska och livländska egen- 
domarna. För ett af de förnämsta godsen, Hannijäggi i Estland, 
fick hvar broder, och således äfven Jakob Axel, 2,000 rdr sp. 
eller 800 dukater i guld, således 8,000 kronor, myntvärdets falt 
oberäknadt.^ Huru stor hans andel blef för de andra godsen 
känner jag icke. Han bör dessutom, ha ärft icke så litet efter 
sin moder den första grefvinnan von Fersen, ty hennes slägt 
von Ungern Sternberg var äfven mycket förmögen. Vare här- 

* Bothe, III 8. 285 — 86. R. anför s&som källa Hofmans Mémoires dn vice- 
amiral TordeBskjold. 

' Stamfader för den i Östers] öpro v inserna ännu lefvande rika och ansedda 
slägten. 

' Detta köp nppgjordes den 18 juni 1723 i Re val, generalmajoren friherre 
O. W. Stael von Holstein — denne är stamfader för den nu lef vande svenska 
friherrliga ätten — företrädde här Jakob Axel, se Russwurm, Nachrichten iiber das 
Geschlecht Stael von Holstein, II, s. 162 — 66. 



64 A. HAMMABSKJÖLD 



med håra som helst, öfverste Stael kunde den 30 april 1725 af 
bröderna von Dechow tillhandla sig länsgodset Pantlitz med 
Aréndshagen och Neuenkort i distriktet Damgardten^ i Pommern 
för 16,300 rdr sp., således omkring 65,000 kronor, men om man 
betänk^er myntvärdets fall, torde denna summa den tiden mot- 
svara en fyra gånger så stor summa i våra dagar. Men detta 
gods utgjorde ej Staels enda förmögenhet, han hade nämligen en 
större fordran innestående hos sin svärmoder grefvinnan Lewen- 
haupt. På Pantlitz lefde nu Jakob Stael som en förmögen och 
aktad godsegare. Han gifte äfven om sig. Hans andra hustru 
var dotter till generallöjtnanten baron Detlof Ernst von Krassow. 
Stael har således varit svåger med Fredrik den stores berömde 
fältmarskalk von Schwerin, ty denne var gift med hennes syster. 
Han tyckes emelleitid ha varit sjuklig; Köld beskrifver honom re- 
dan 1720 såsom mycket fet och »ineommode^^. Äfven hans son Karl 
Jakob måtte ha varit sjuklig, ty den 5 mars 1727 ingick han 
en öfverenskommelse med sin broder generalmajoren friherre Otto 
Wilhelm Stael, att denne skulle ärfva Pantlitz, om han 
doge barnlös. Den 17 febr. 1730 afled emellertid öfverste Jakob 
Axel Stael före sin son.^ Den pommerska regeringen ut- 
nämnde genast till hans 12-årige sons förmyndare general- 
löjtnanten H. von Krassow,^ generalmajoren grefve von Mellin och 
herr von Thun zu Tribom. Ynglingens mormoder grefvinnan 
Amalia Wilhelmina Lewenhaupt f. Königsmark lyckades dock 
kort därefter genomdrifva, att hennes son Charles Emil skulle 
blifva förmyndare, och lät hemta sin dotterson från Stralsund 
till Ofvedskloster, där han emellertid dog redan år 1732, efter- 
lemnande 40,000 rdr sp. åt sin mormoder, hvilken genom process 
med Otto Wilhelm Staélö arfvingar äfven lyckades vinna godset 
Pantlitz.* 



^ Se nyssnämnda arbete s. 176. Pomm. reg. till K. M:t den 1 okt. 1731, 
Riksarkivet. 

* Pomm. reg. till K. M:t oktober 1730. Sv. Mercurins 1764 s. 746 uppger 
oriktigt hans dödsdag till den 19 mars. 

^ Enligt Sv. Mercurins skall öfverste Stael efter sin andra hustrus död för- 
lofvat sig med en hennes kusin, troligen dotter till ofvannämnde förmyndare. 

^ För de välvilliga och upplysande råd och anvisningar, herr riksarkivarien 
C. T. Odhner gifvit mig under mina forskningar rörande Tordenskjolds och Staels 
förh&llande till hvarandra, ber jag att härmed fl betyga min tacksamhet. '■ — D:r 
E. Hildebrand har haft godheten lämna mig uppgifterna ur den pommerska 
samlingen. 



OM TOBDBNSKJOLD OCH SVENSKABNE 65 



1. 



Staels berättelse om sin affär med Tordenskjold^ 

Relation de Taffaire arrivée entré 
Monsieur le Vice amiral Tomschildt 
et moi samedi le 9 de Novembre 1720 
ä Hannover. 

Me trouvant samedi å 6 heures du soir chez Monsieur le Pre- 
sident de la chambre Görtz, j'y trouvois parmi la grande compagnie 
qui 8'y trouYoit Monsieur le vice admiral Torenschildt, qui parloit 
avec Monsieur Haldan, envoyé de la Grande Bretagne ä la Cour de 
Cassel, et étant sur le point de m*en aller, j'approchois Monsieur 
Haldan, qui me demanda si j'ayois connu M. le vice admiral å 
Hambourg, sur quoi je repliquois, que j avois eu Thonneur de le 
voir å Tassemblée, sur quoi M. de Torenschildt repliqua brusque- 
ment: Non Monsieur je me vous ay point vu, et moi je soutenois 
le contraire. Un moment apres M. Torenschildt dit, qu*il y avoit 
des gens å Hambourg, qui pour attirer des jeunes gens leur mon- 
troient des serpens å 9 tetes, et puis ils le filutoient, sur quoi je 
repondis que cela se pouvoit peut-estre, å larticle du serpent prés, 
puisqne il n'y avoit personne, qui avait un tel serpent que moi, 
mais que je pouvois Tassurer, que le mien n'avoit jamais filouté per- 
sonne. Lå dessus il repliqua, que c'étoit pourtant ainsi. Moi, je 
repondis: expliquez vous. Monsieur; que voulés vous dire par ce 
compte de serpent, öder meinen Sie mich damit. A quoi il repondit: 
ich möchte es nehmen, wie ich wolte. Sur quoi je disois que assur- 
ement j*étois innocent, mais dass ich den jenigen vor einen schurcken 
bielte, der mich damit meinet. Sur quoi M:r le vice admiral, pre- 
nant feu, commenga å crier fort haut. Je le priois de ne point 
faire tant de bruit, et qu*il devoit au moins avoir quelque égard 
pour S. A. le prince Georg de Hesse, qui 8'y trouvoit justement. 
Mais plus je le priois, plus il crioit, en sorte que je le priois de 
me suivre dans Tantichambre, pour nous expliquer. Mais lui con- 
tinuant tousjours de crier, nous nous trouvåmes insensiblement dans 
la cour, od M. de Tomschildt voulut absolument m'obliger å tirer 
Tepée, je lui representois, que ce n'etoit pas lå le veritable endroit, 
en présence de tous les laquois, et que nous nous trouverions demain. 

1 St. Riksarkivet. Bil. till Q:r 3. 

Hist Tidskrift 1891 5 



66 A. HäMMABSKJÖLD 



Mals il dit lä dessus : wann ich mich nicht so gleich mit ihm schlagea 
wolte, 80 wäre ich ein hunds .... — La dessus, la colére m'emportant, 
je lui donnoit un coup de cane sur la tete, et en méme tems je 
tirois mon épée, mais comme il n*y avoit point de crochet au four- 
reau, je tirois Tépée avec le fourreau, et Tépée s*étant tellement en- 
foncée dans le fourreau, il me fit impossible de le tirer, dont M. 
de Tornskildt profitant, me donna 5 od 6 coups de cane. Je me 
defendis le mieux qu*il me fit possible avec mon épée dans le fourreau, 
mais Yoyant que cela ne valoit rien, j'allois sur lui, et nous nous 
accrochåmes, jusqu*å ce que nous tombames tous deux ä terre, ^et 
Ton nous separa. Le lendemain je lui fit dire que notre affaire fini 
par des coups de cane, nous faisoient peu d'honneur a Tun et Tautre, 
et quil falloit la finir autrement. En méme tems je lui fis dire que 
je lui donnois le choix des armes. Il accepta la partie et choisit 
répée, ajoutant qu'il ne m*avoit point comprit dans Thistoire du serpent 
quW lui avoit fait en passant a Hambourg. Gomme nous voulions 
finir Taffaire le lundi, nous en fåmes empechées par le depart de sa 
Majesté de la Grande Bretagne, qui avoit pris tous les chevaux 
a la pöste. 

Le lendemain, qui étoit mardi, nous fAmes ä 2 lieues d'Han- 
nover au pays de Hildesheim en presence de plus de 20 officJers 
d'Hannover, qui s'y trouvoient comme spectateurs, et j'eu8 le malheur 
de lui donner un coup prés de la mamelle droit. Il cria: halt. Je 
marretai tout aussitöt, on le visita, et trouva que la veine cave 
estoit coupé, sur quoi il expira dans le moment. Monsieur Tadjutant 
general Sickre s'est trouvé present a Taffaire. 

/. Staél von Holstein, 



å Hambourg ce 15 
de Novembre 1720. 



2. 

Dansk berättelse om duellen mellan Tordenskjold 

och StaeU 

Hannover dend 12 Novembr. 

Viceadmiral Thorenschiold har veret her i desse dage og blev 
meget vel imodtagen, saavel af Kongen som det gandske Hof, hand 
spiste i Löverdags hos Baron och Praesident Görtz^ og var der tillige 
med mange andre Herrer og Cavaillerer til Börs; då Maaltid var 
skeet kom og effter Saedvane en stor forsamling til Baron GörU^ 
ibland andre värre Printzen af Cassel og mange Dämmer, Mr Hadone^ 
Envoyé fra Engeland till CassenQ) og Oberste Stahl var der oc; 
Envoyén spurte ^tahl, om han kiendte admiral Thordenschioldy Stahl 

^ Ur Danske Samlinger, Anden raekke, I, s. 296. 



OM TORDBNSKJOLD 0C& SVENSKÅRNE 67 

svarede ia, og at han havde seet ham paa Assemblee i Hamborg. 
Admiralen sagde, at han erindret sig ikke at have seet Stahl der, 
hvor paa dend De[s]cour8 blev endt. Siden spurte Admiralen JStahl, 
om han havde hört tale om en Slange^ som skulde vaere Cronet med 
9 hoveder, hvilchen visse Personer lod som de ville vise en Curieus 
Libhaber, og paa dend maade vilde bedrage ham Penge fra, saa at 
en af hans Södskende Börn saaledes var bleven fixiret og tabt 25,000 
Rdr, og hand undret, at Magistraten i Hamborg kunde lide saadene 
Filurer i Byen, som med 100 slags prygel burde jages af Landet. Denne 
Descurs var muelig kommen paa Bane, fordi wisse Philurer her vare 
greben och arresteret, og mand söger endnu Continuerlig eflfter flere 
for att straffe dem alle effter sin fortieneste. Stahl svarede, att dend 
Historie om en Slange med 7 hoveder var ham bekient, og dend 
eiede hand nu self, men af philouterie vedste hand indtet at sige, 
og hand saag gierne, at Mr Tordenschiold vilde Explicere sig, om 
hand meente Ham eller til hvem hand Eigentlig sigtet med denne 
tale. Thordenschiold svarede, Hand kunde tage hans ord op, i Hvad 
meening hand vilde, derpaa sagde Stahl, at det var en Schurch, som 
talte saadanne ord, Men her var ikke sted at snakke meere om dend 
Sag, men hand kunde kuns gaae udenfor. Thordenschiold giorde sig 
strax ferdig at fölge; Oberst Lieut. Munnichhausen og dend unge 
Oegnnhausen, som havde hört Disputen, gick ud med og bad dem 
begge, at de til en anden tid vilde opsette deres traette, derpaa gick 
de över Praesidentens Gaard, men da di var ved porten for at gaa 
bort, sagde Stahl til desse tvende Messieurs, at Thordenschiold talte 
som en gemeen Matros eller saaden een. Thordenschiold svarede, at 
hand var en Jeanfutel, Hvorpaa Stahl vilde slaget Ham med sin 
Stock, men Thordenschiold vigede for Slaget oc fick det icke, men, 
som nogle vil sige, sprang hand Stahl ind paa Livet, som da alt 
havde trucket sin kaarde af gehenget, dog med Skeden paa. Uaf- 
videndes, tog han Kaarden af Haanden og kaste den ned paa Jorden 
og gaf ham mange Hug af Stahls Egen Stock, saa hans ansigt der- 
ved blef meget ilde tilredt. Endelig lagde folck sig imellem, at de 
blef skildt ad. Stahl fordret Thordenschiold ud til Duel, men hand 
svarede, at hand vilde reise til Berlin, og hand kunde kuns reise 
effter Ham, men han vilde ikke giöre et Triet for at söge Stahl, og 
io meere Stahl fordret Ham, io meere var Thordenschiold derimod, 
sigendes, at om hand enskiönt udnevnet et vist sted, hvor de skulde 
figte sammen, vilde hand dog ei mode ham, og Tracterte ham som 
en, der var U-vserdig til, at Thordenschiold skulde giöra sig vred 
paa ham. Samme afften kom Thordenschiold till Hove och spiste dagen 
dereffter med Kongen, som befalede Oberstlieutenant Qvernleam(f) at 
skulde gaae baade til Thordenschiold og Stahl og sige dem paa 
Kongens veigne at det giorde ham ont, at de var kommen i Dispute 
sammen, men önsket gierne, At deres querelle ikke gick videre, eller 
at de i det mindste ikke fanget nogen handel an mellem sig i hans 
Rige, Hvilket de og lovede begge toe. Imidlertid lod Stahl Thorden- 
schiold ätter udfordre til Duel, og at han skulde mode Ham i det 



68 A. HAMMARSKJÖLD 



Hildesheimische, og som ThordensMold i Höieste Grad fortröd paa, 

at Stahl saaledes vilde Tausere ham, accorderet hand Endelige Hans 

Begiering. I dag tilig er Hand da reist til Gamppladzen, efiPter at 

hand havde för slättet, de sknlde brage Kaarden. Oberst Lieat. 

Munnichhauaen var Tordenscktolds Secondant, og Kongen af Sverigs 

Generaladjntant Silter var &takl8j som er her med Gref Taube. Ba 

de nu kom paa pladzen, sagde Thordenschiold til Stahl^ at det giorde 

Ham out, at det var kommet til dend Extrimitet, og at hand ikke 

meente ham, da de havde trette samen, derpaa gaf de sig til at 

faegte, Thordenschiold löfftet Kaarden höit for at annimere den anden 

til at pharere lige saa höit, at hand ved den leilighed kunde komme 

ham under Klingen og greben ham med Hsenderne, men Stahl gav 

ham et stöd igiennem lungen og livet, hvor ved hand falt til Jorden, 

dog reiste hand sig strax op igien, men idet same öyenblick falt död 

ned, til allés Sorg, som kiente ham og faar höre, at saadan en braf 

saa U-lykklig havde endt sine Dage. Jeg har holt det for min 

Skyldighed at Gommnnicere dem dette, at de kunde igien berette 

Hans May:t Kongen af Danmarck det samme, som uden tvifl vil 

fortryde, at hand paa saadan maade sknlde miste en braf officerer. 

Jeg forsickrer dem, at det ikke mindre vil smerte Kongen af Enge- 

land, naar hand spörger den onde tiende, Thi den korte tid Kongen 

af Engeland var her, bragte H. Thordenschiold det saa vit, at hand 

blef meget agtet af ham.* Secundanteme og andre, som var ner- 

vnerende, da U-lykken skeede, lod liget före bort i det hannoversche, 

som var dem vanskeligt nock, saasom de Hillesheimske Bönder i Haabe- 

tahl löb til oc vilde bemechtige sig det döde Legeme, derfor blef 

liget sat i Nermeste Landzbye, og Baron Bemsdorph kom med ordre, 

at liget sknlde föres til Hannover paa en lig vogen, effter Hvilken 

en anden med sort overtrocken vongn sknlde följe, hvor dend danske 

Secretair med nogle andre sknlde kiöre udi. Stahl siuntes at vsere 

foibaustet över denne U-lökke oc sagde Höit, at hand havde heller 

önsket sig self död paa stedet; hand gaf sig strax paa flugt, dog ved 

mand endnu ikke, hvorken hand retereret sig, og det giorde Hannem 

ont, at de, som fra Begyndeisen havde hört deres trsette, ikke frem- 

deeles hindrede all U-lempe. Oberste Schulte de Harnebourg, som i 

afftes har tält med Stahl, sagde, at hand var meget bedrövet över 

det, som passerte hos Praesidenten. 



3. 
Svenske residenten i Hamburg till Kanslikollegium.^ 

Den danske vice amiralen Torenschöld, som uti chur-hannoverske 
Gammarprsesidentens hus förleden lördag öfverfallit öfverste Stahl med 

1 St. RiksarkiTet. 



OM TOBDENSKJOLD OCH SVENSKA RNE 69 

åthskiUige hårda ord och giorde förwitelser, uti månge förnämas närvara 
af håfwet, är förleden tisdag vid staden Hildesheim af benembde 
öfverste i duel ihjälstucken, som af hosgående des egen relation 
£der8 höggrefvel. Excellence och höggunstige konghe Colleginm vidare 
täcktes inhämpta; . 

Som öfverste Stahl i dag här i staden ankommit, och den danske 
residenten Hagedorn redan emot honom hos Magistraten presenterad sitt 
memorial och på honom begiäret arrest; Ty har han för säkerhetens 
sknll hos mig anhållit, det han sig så länge i mitt hus sig måtte få 
uppehålla; hvilket jag honom såsom svänsk undersåte, ej kunnat af slå, 
alldenstund min skyldighet af mig sådant erfordrar. Och förmodar 
jag, att denne stadzens magistrat sig med denne saken ej lärer befatta, 
som sådant hvarken på Hamburgiske eller Dansk grund förelupit. 



Aael Beenstiema. 



Hamburg d. */,. 

oct. [o : nov.] A:o 1720. 



4. 

Svenske residenten i Hamburg till Kanslikollegium.^ 

Med förre posten berättade jag Eders höggrefvelige Excellence 
och det höggunstige kongelige Collegium ödmiukeligen den duelle, som 
emellan den danske vice admiralen Tordenschild och öfwerste Stahl 
vore förelupen, samt att den senare hos mig tagit sin tillflyckt, och 
att den danske residenten Hagedorn emot honom samma dag hos 
Magistraten skulle hafva ingifvit ett memorial; om sådant ryckte har 
effter postens afgång vidare giordt mig underrättad och befinnes det 
falskt; hafvande benämde resident ändrat sin resolution och sådant 
uppskutit, till dess han därom från hofvet och sin konung finge befall- 
ning. Imedlertid har jag varit betänckt att förekomma all olägenhet, 
som denne saken kunde af sig kasta, till hvilken ända jag all flit 
användt att i tysthet kunna skaffa honom utur staden, hvilket i för- 
leden söndags eller d. 17 hujus sV. n:o jag lyckeligen värkstälde, 
klockan 9 om morgonen under kyrkiotiden, då jag benämde öfwerste 
sielfver i min vagn uht förde, och han sig sedermera till häst satte, 
lärande nu förmodeligen vara uthur all fara för de danske. 

Att den danske residentens berättelse han denne saken angående 
med sidsta till sitt hofve öfversäudt för Tordenschild lärer vara nog 
fördelachtig synes kunna inhämtas af den vänskap han för honom 



^ Sv. RikBarkivet. »Ankom i Stockh. d. 15 Nov. 1720; pr. CoUegio d. 
16. dito». 



70 A. HAMMARSKJÖLD 



hafft i lifstiden, hvaraf hosgående, som till Tordenschilds beröm af 
des son sammanfattat är ett märkeligt prof. Härjämte folier extract 
af ett bref från Brunswig till den danske residenten, och täcktes 
Eders höggrefvelige Excellence, och det höggunstige CoUegium nåd-* 
gunstigast därutaf att erse, hwad tanckar man sig här å orten gör 
om Czarens tillkommande Desseiner. 



Axel Reenstiema. 



Hamburg d. ^/jg 
Nov. A:o 1720. 



5. 
Kanslirådet v. Kocken till svenske residenten i Hamburg.^ 

Monsieur et tres honnoré Comte. 

La pöste d'hier apporta au Conseil de la Chancellerie la lettre 
que Vous lui avez ecrit du Vis ^® ^® vaoi^. Il en a vu entré antre 
le facheux accident arrivé å M:r le Collonel Stahl, aussi bien ce 
que Vous avez cru devoir faire en cette occasion. 

Les discours que cette matiére a fourni, m'ont fait connoitre, 
que le dit Conseil approuve la protection, que Vous avez donné å 
M;r le Colonnel Stahl comme å un sujet et vasal du roi, et cela 
d'autant plus, que la demarche du ministre Danois, le quel en ce 
cas ne sgauroit étre regardé qu'en qualité de partie, et qui sollicite 
pourtant son extradition auprez du Magistrat de Hambourg, est 
destituée de tout fondement, sa cour ne pouvant pas pretendre d'étre 
juge competant dans cette malheureuse rencontre. 

Je n'ai pas voulii manquer, Monsieur, de Vous faire préallable- 
ment part de ces sentimens pour vötre direction. Je ne dois pas 
oublier non plus de Vous avertir encore d'avoir remarqué, que Ton 
étoit d'oppinion, que, si Vous Vous aperceviez, qu'il y eut apparence 
que les instances du ministre Danois fussent assez fortes et capables 
de porter le Magistrat de Hambourg å consenter å Textradition du 
dit collonel, Vous feriez allors bien de le prevenir en insinuant k 
M:r de Stahl de se retirer ä la sourdine et de se transporter en 
quelque autre endroit, oti il pourra étre plus en sureté qu'å Ham- 
bourg. On evitera par la de nötre coté toute brouillerie avec la 
dite ville et sur tout Toccasion d'alterer peut étre en quelque fa^on 
la bonne intelligence heureusement rétablie entré les couronnes de 
Suéde et de Dannemark il n'y a que fort peu de tems. Que sgait-on 
encore: s'il n'y a pas ä craindre, que le roi de Dannemark pourra 



Sv. Riksarkivet. 



OM TORDENSKJOLD OCH SVENSKARNE 71 

lui méme faire des representations au Roi sur cette affaire? Une 
pareille demarche ne manqueroit pas de causer beaucoup d'embaras 
tant å nous qu'å M:r le colonnel Stahl méme. J*ai Thonneur 
d*étre etc. 

Vötre tres humble et 
tres obeissant serviteur 

/. H. von Kocken. 

ä Stockholm ce 12 Nov. 
v. st. 1720. 



6. 



Danske residenten i Hamburg till konungen af Danmark J 

Allerdurchlauchtigster groszmächtigster König, 
allergnädjgster Herr. 

Eur: Königl:en May:t berichte allerunterthänigst, dasz wir gestern 
alhier die unangenehme Zeituug aus Hannover bekommen, daszEwr: 
Königlren May:t Vice-Admiral Tordenschildt von dem ehemahligen 
Obristen des Stanislai, Stabi, der der gräfin Leuenbaupten Tocbter 
zur Ehe gehabt, in einem Duel im Hildesheimischen im ersten Angriff 
auf dem Platz erstocben worden; woriiber die Handel in des Cammer- 
Praesidenten Görtzen Hausze tiber der Taffel entstanden und was sonsten 
dabey vorgangen, ergiebet der allerunterthänigst angeschloszene Bericht 
aus Hannover vom 12:ten dieses; was das im Spiel gewonnene Geldt 
betrifft, davon die Relation Erwehnung thut, so ists der junge Abraham 
Lehn aus Copenhagen, der eine so considerable Summe alhier ver- 
spielet, und sol ein .gewiszer Hamburger-Licentiat Lawenbeck dabey 
interessiret gewesen seyn; die wahren Umbstände von dem Spiel und 
wie solches veranlaszet worden, wurde ermelter Lehn am besten aussagen 
können, weil er das Geldt verlohren. Des entleibten Cörper ist nach 
einem Dorff Retum im Hannoverschen gebracht und von der Hildes- 
heimischen Regierung reclamiret worden. Ewr: Könighen May:t 
Commandeur-Capitain Ployard ist nach Hannover und Hildesheim 
abgereiset umb vor die Beerdigung des Vice-Admirals Sorge zu trägen. 
Der Obrist Stahl alsz Thäter ist diesen Morgen hier gekommen und 
in keines Herm Pflichten. — — — — — — — — — 

(Ur Hagedorns Relation til Kongen, dat. Hamburg den 15: ten 
November 1720.) 



/ 



* Danska riksarkivet. Afskrift benäget meddelad af arkivar C. F. Bricka. 



72 A. HAMMAB8K3ÖLD 



Bilaga. 

A Hannovre le 12:me de No v. 1720. 

Avanthier arriva icy un étrange accident entré le vice-admiral 
Tordenscbioldt et le colonel Suédois Stahl. Ils étoient ä diner chés 
S. £. M:sr le president Baron de Görtz, le discours tomba sur ce 
qu'il y ayoit tant de gens de filoatés par des joueurs fripons. L'amiral 
loua fort Sa M:té Brittannique, qa*elle les avoit falt arreter (il faut 
sayoir, que les officiers arretés icy et å Harbourg sont des joueurs, 
quoyqu'on les soupQonne d'ayoir efi quelque maudit dessein contre 
Sa M:té, dont le pnblic n'e8t point encore informé positivement) 
et dit, qu*il seroit å soubaiter, que tous les autres princes et 
souverains en fissent autant, en y ajoutant, qu'il avoit un cousin, 
lequel étant aussy malheureusement tombé en des mains pareillement 
frippones, avoit perdu å Hambourg une assés grande somme d'argent 
et pour le donner dans le piége on luy avoit fait accroire, qn*on 
y avoit å voir un dragon de 7 tetes, et que moyennant cela on 
l'avoit attiré dans cette malbeureuse et malhonette compagnie. Le 
colonel rinterrompant alors luy dit, que, s'il savoit de qui il par- 
loit, et que c'etoit luy. Lå-dessus Tamiral repliqna, qu*il s'en 
tenolt å ses paroles dites, qu*il Mt luy ou un autre, et qu*on Tavoit 
filouté. L'on s'aigrit de part et d'autre, entré autre le colonel traita 
de matelot Tamiral, mais celuy-cy plus moderé coupa pour luy dire, 
que ce n*etoit pas un lieu propre pour se dechirer des paroles et 
que le lendemain Ton pourroit se parler plus commodement. An 
sortir de la table, quand Tamiral voulM se mettre en cbaise pour 
s'en retourner cbés luy, le colonel courant apres luy tire son epée 
sans la degainer et voulant porter un coup å son antagoniste, et 
celuy-cy se tournant å ce moment et voyant son ennemy, conrt 
sous son brås, luy 6te son epée, le rosse et la casse en suite et luy 
dit pour conclusion, qu'å cette heure il pourroit se mieux souvenir 
du matelot. L'on croit, que le colonel a été tellement en colére, qu'il 
n'a pas squ, s'il avoit degainé son epée ou non. 

L*admiral n'a pas voulu donner satisfaction å Tautre, puisqu*il 
s'étoit mis en posture de Tattaquer en traitre par derriére, mais je ne 
sgais par quelle interposition il s*est enfin laissé porter å la luy 
donner aigourdhuy å coup de pistolets. Hier au soir Tadmiral fut 
encore traité cbés le general Bulau et pärla si librement comme si 
de rien étoit que de se bättre le lendemain. 

P. S. A ce moment Ton vient de me dire que les dits Mess:rs 
s*étaht batiis å coup d'epée' Tamiral avoit été tué 



strödda meddelanden och aktstycken. 



8:t Sigfrid och hans mission. 

Ben biskopslängd, som är bifogad den nyligen i ljustryck åter- 
gifna handskriften af den äldre Yästgötalagen, berättar om S:t Sigfrid, 
att han, kommen frän England, var den förste biskop, som införde 
kristendom i Västergötland, han märkte tre kyrkostäder och vigde tre 
kyrkogårdar, nämligen i »Friggiserone» (eller -oue), Gyrem och Agni- 
stadhum, for sedan till Värend, införde kristendomen där, dog där och 
blef i Växjö begrafven. De tio närmaste västgötabiskoparne voro enligt 
denna längd: 2) ärkebiskop Unne, vigd i England, blef stenad, 3) 
Astmud, som flyttade biskopstolen till Skara, 4) Stenfind begrafven 
i Skara, 5) Adalvard gamle, om hvilken intet meddelas, 6) Adalvard 
unge, infödd, lade grunden till Mariakyrkan i Skara och ligger i henne 
begrafven, 7) Rodolvard, dålig, 8) Rikulf, engelsman, 9) Harvard, 
engelsman, öfvergaf stiftet, 10) Styrbjörn, infödd, 11) Ödgrim. — Om 
Sigfrid talar äfven den i samma handskrift förekommande konunga- 
längden : Olaf Skotkonung, eller förste kristne konungen i Sverige, döptes 
i Birgittas källa vid Husaby af biskop Sigfrid. — Alltså: Engelsman- 
nen Sigfrid kom till Västergötland och blef där biskop, han döpte 
k. Olof vid Husaby, han begaf sig sedan till Värend, hvarest han 
afled och blef begrafven. 

De tre längderna, redogörande för Västergötlands lagmän, konun- 
gar och biskopar, gå från den hedniska eller första kristna tiden till 
in i början af 1200-talet. Men den handskrift, i hvilken de före- 
komma, tillhör slutet af 1200-talet. Skrifvaren synes icke hafva kun- 
nat läsa sitt original, ty sådana namnformer som »friggiaerone» och 
»comubse» kunna icke förklaras annat än genom hans felläsning. Han 
synes ej heller hafva af hållit sig från att göra tillägg till originalets upp- 
gifter, ty i början af 1200-talet böra »erpenn ingår» eller »blå pennin- 
gar» hafva varit okända i Västergötland^. Huru mycket af det, som 
berättas rörande de elfva första biskoparne, tillhör den ursprunglige 
författaren, huru mycket interpolatorn, måste vi lämna osagdt. 

Af de elfva biskoparne finnes den siste, Ödgrim, nämnd i en ur- 
kund af vid pass år 1145 (DS n:r 53) och är således en historisk 
personlighet. Uti ett bref af år 1080 talar påfven Gregorius VII 
om en biskop B., som efter all sannolikhet var biskop öfver Väster- 
götland, med B torde antingen Rodolvard eller Rikulf betecknas, och 
sålunda blir åtminstone den ene af dem urkundligen fastställd. Det 

* Jfr Sveriges medeltid, del 1 sid. 897. 



74 STBÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

är därför ganska sannolikt, att raden Rodolvard — Ödgrim är fallkom- 
ligt riktig. Men så mycket betänkligare är den föregående raden. 
Den yngre Adalvard (n:r 6) säges vara en infödd d. v. s. svensk eller väl 
snarast västgötsk man samt ligga begrafven i Skara. Adalvard var 
icke en svensk man, han var icke biskop öfver Västergötland, han kan 
icke vara begrafven i Skara — alltså tre grofva oriktigheter. Denne 
Adalvard omtalas af den med honom samtida Adam af Bremen, hvilken 
icke blott visar sig vara en pålitlig berättare af hvad han vet, utan 
hvilken därutöfver hade det bästa tillfälle i världen att i denna sak erhålla 
de mest tillförlitliga upplysningar. Till hans framställning måste vi 
därför sätta full Ii t. Adalvard var till börden en tvsk, han blef ut- 
nämnd till biskop i Sigtuna, han kunde icke hålla sig där, utan drog 
sig söder ut, fann då i Skara Adalvard d. ä. döende, öfvertog då 
själfmant en verksamhet inom stiftet, men, då detta stridde mot all 
kyrklig ordning, blef han af ärkebiskop Adalbert återkallad till Bremen, 
hvarest han ock afled. Däremot var den äldre Adalvard synnerligen 
verksam i Västergötland och han afled i Skara, hvilket intygas af 
Adams berättelse. Biskopslängdens författare har således förväxlat de 
Ivå männen med namnet Adalvard, hvilket visar, att antingen var i 
Skara minnet af den föregående tiden mycket förvirradt eller ock har 
författaren skaffat sig en oredig kännedom om hvad traditionen inom 
stiftet hade att förtälja. Det synes, som om felet skulle snarast ligga 
i traditionen inom stiftet, ty den rimmade biskopslängden, som samman- 
skrefs af biskop Brynjolf Gerlaksson (1478 — 1505), har samma upp- 
gifter som den längd, med hvilken vi sysselsätta oss. 

Den flärde af biskoparne, Stenfin, är helt visst ingen annan än den 
missionsbiskop Stenphi, som aldrig var biskop öfver Västergötland, utan, 
enligt Adam skickades af ärkebiskop Adalbert till Helsingland och i 
senare traditioner eller snarare i deras tolkning sammanblandats med 
Stefan protomartyr. N:r 3 kan icke gärna vara någon annan än den 
af Adam omtalade Osmund, som icke varit Västgötarnes biskop. N:r 2 
är ingen annan än Hamburg-Bremens ärkebiskop Unne, hvilken icke var 
en engelsman och aldrig var biskop af Västergötland. Under ett besök i 
Sverige afled han i Birka år 936, således långt före k. Olofs död. Att han 
skulle hafva lidit martyrdöden, är ett senare tillägg. Nu återstår endast 
Sigfrid. Hur mycket af längdens uppgifter om honom är sant, må väl 
frågas — som vi hafva sett är den första delen af längden så uppfylld af 
misstag och osanningar, att vi ingalunda äga befogenhet att sätta Ut 
till dessa uppgifter om Sigfrid, därest de icke från annat håll f?i stöd. ' 
Uppgiften, att Sigfrid grundlagt kyrkorna i Friggeråker, Gerum och 
Agnestad, ger icke erforderligt stöd, alldenstund åtminstone de nu- 
varande kyrkorna i Friggeråker och Gerum och den ännu bevarade 
tomtningen efter Agnestads kyrka icke förråda en sådan ålderdomlig- 
het, att de tre kyrkorna kunna hänföras till Olof Skotkonungs tid. 

Sigfridsberättelsen i denna läugd synes liksom det öfriga af dennas 
början vara tillkommen genom konstruktion, framkallad af begär att 
låta den västgötska kyrkans början gå långt tillbaka. Det är icke 
någon verklig tradition, ty man hade i Skara i eå hög grad förgätit 



S:t SIGFRID tOCH HANS MISSION 75 

stiftets begynnelsehistoria, att man ej kom ihåg Thurgot, hvilken 
verkligen under Olof Skotkonungs tid var biskop i Skara. Men den 
konstruerade Sigtridslegenden gaf upphof till en genom den följande 
tiden fortplantad tradition, hvilken sålunda är af riuga betydelse. 

Vi finna en annan form af historien om Sigfrid i Sigfridslegen- 
den, hvilken är af följande innehåll. Vänskap rådde mellan Olof 
Skotkonung och Englands konung Mildred. Olof bad honom sända 
till Sverige någon, som kunde där predika kristendomen. Efter ett af 
k. Mildred sammankalladt möte, som räckte i tre dagar, åtog sig 
Sigfrid, ärkebiskop i York, att fara till det hedna landet. Han seg- 
lade till Danmark och stannade till en tid där, omhuldad af konungen 
och hans store. Därefter begaf han sig till Sverige och kom först 
genom oländiga trakter till Värend och slog sig ned i Östrabo, som 
sedan fått namnet Växjö. Med honom voro tre hans yngre fränder 
(nepotes), prästen Unaman, diakonen Sunaman och underdiakonen 
Vinaman. I en uppenbarelse anvisades honom plats för uppförande 
af en kyrka. I Värend funnos tolf stammar. För hvar stam valdes 
en äldre vis man för att taga närmare kännedom om den nya läran. 
De tolf lyssnade till Sigfrids predikan, bekände sig till kristendomen 
och blefvo — utom en, som under tiden aflidit — döpta af Sigfrid, 
hvars omvändelseverk kröntes med synnerlig framgång. K. Olof, som 
sport Sigfrids ankomst till Värend, sände bud efter honom. Sigfrid 
anförtrodde åt fränderna vården om den nya församlingen och skyn- 
dade till konungen. Denne, hans tjänare, hans här och hela hans 
familj öfvergingo till kristendomen. Anblicken af de dyrbarheter, som 
Unaman, Sunaman och Vinaman ägde, väckte onda begärelser. Tolf 
män sammansvuro sig mot dem och utsago inom sig åtta, som dråpo 
de tre kristendomsförkunnarne. Deras afskuma hufvud lades i ett 
kärl, som fästes vid en sten så stor, att ett par oxar med svårighet 
drogo den, och sänktes i sjön. Kropparna fördes bort i en aflägsen 
skogsmark, där de doldes under ett röse. Men om dagen samlades 
skriande korpar kring roset, om^ natten uppsteg från detta en eld- 
pelare. Missgärningsmännen, fruktande att deras dåd skulle upp- 
täck tib, förde hemligen kropparna till ett annat ställe och gräfde ned 
dem så väl, att de sedan aldrig blifvit hittade. Sigfrid, underrättad 
om frändemas död, gladdes, att de fått njuta martyrskapets härlighet, 
och skyndade tillbaka till Värend för att återupprätta den vacklande 
kristendomen. En natt, då han vandrade utmed sjön, såg han öfver 
vattnet tre ljus, som alltmera närmade sig stranden: den väldiga ste- 
nen och kärlet med de tre hufvudena llöto under dem mot stranden! 
Sigfrid lyfte upp ämbaret och satt på stranden med de tre hufvudena, 
hvilka sågo ut som lefvande, i sitt knä. Han sade till dem: »må 
Gud hämnas!:? Då svarade det ena hufvudet: »det skall varda häm- 
nadt!», det andra sade: »när?» och det tredje svarade: »på barnabarn». 
K. Olof kom därefter med en här till Värend och dömde mördarne 
till tredubbla böter, som på ett därefter hållet ting erlades i silfver 
och guld. Sigfrid vägrade emellertid att mottaga bötesbeloppet, bad 
konungen behålla detta och i stället gifva åt kyrkan gårdarna Hof 



76 8TBÖDDA JUDDBLANDEN OCH AKT8TTCEEN 

ocb Tjurby, hvilket ock skedde. Sigfrid predikade därefter kristen- 
domen i alla Sveriges delar, återvände till sist till Värend och afled där. 

S:t Sigfrids legend förekommer i en handskrift af Lars Uddsson, 
hvilken afled som domprost i Linköping år 1417. Efter legenden 
följer en förteckning öfver biskoparne i Värend, nämligen Äsmund, 
Siward och Johan. Därefter förenades Värend i kyrkligt hänseende 
först med Skara, sedan med Linköpings stift, men fick af k. Karl 
Sverkersson en egen biskop, cistercienserbrodern Stenar, som likväl 
för en tid måste fly från sitt stift till Danmark. Han efterträddes 
af den högättade Johan Erengislesson, under hvars tid S:t Sigfrids 
legend skrefs år 1205, den yngre k. Sverkers nionde år. ^ 

Legenden har således tillkommit inom Växjö stift och gifver ett 
uttryck åt den värendska kyrkans försök att tillägna sig så mycket 
som möjligt af S:t Sigfrids verksamhet. Med k. Mildred menas tyd- 
ligen k. Etelred II. Att Olof Skotkonung till honom stått i närmare 
förbindelse finnes icke annorstädes uppgifvet. Att någon ärkebiskop 
med namnet Sigfrid aldrig funnits i York är af föregående författare 
framhållet; man har således, för att förhärliga den värendska kyrkan 
så mycket som möjligt, gifvit Sigfrid en högre titel, som icke tillkom 
honom — något som vi lätt kunna tänka oss, och därför något, som 
ensamt icke är tillräckligt för att väcka misstro mot legenden. 

Men det finnes en annan omständighet, som synes mig innebära 
en giltig anledning till misstro. Sigfrid skulle på k. Olofs begäran 
hafva öfvergifvit sitt fosterland och sin därvarande verksamhet. Han 
tog vägen från England öfver Danmark; då han lämnade detta 
land, skulle han väl hafva begifvit sig närmaste väg till den svenske 
konungen, men i stället stannade han i Värend. Detta land låg icke 
i hans väg, utan långt åt sidan. Den bekvämaste vägen borde hafva 
varit sjövägen till Götaälfs mynning, men i händelse han föredrog 
landvägen, skulle han helt visst från Skåne hafva färdats norrut genom 
det danska Halland eller genom Finnveden. Att från nordöstra Skåne 
draga sig inåt det isolerade Värend — därtill fanns ingen giltig an- 
ledning,^ allraminst då hans bestämda uppgift var att skyndsammast 
uppsöka den svenske konungen. Mig synes det därför sannoKkast, 
att berättelsen om färden till Värend före uppsökandet nf konungen 
helt enkelt beror på den värendska kyrkans ifver att vinna hög ålder 
och förnämlig upprinnelse. Undren, som i legenden omtalas, äro 
tydligen tillkomna af samma anledning. 



* Äfven årtalet 1206 namnes, men detta kan svårligen förenas med upp- 
giften om det nionde regeringsåret. 

' Legendens värendska författare eller väl snarare bearbetare synes hafva 
haft medvetande därom, att detta afvikande frän den raka vägen var egendomligt. 
Han söker åtminstone motivera färden till Värend med påståendet, att detta land 
var »det första af Götalands delar mot söder>. Bet sydliga läget är obestridligt, 
men kan icke hafva den påpekade omständigheten, att Värend ligger afsides fran 
de stora stråkvägarna från Danmark till Västergötland, där sammanträffandet med 
k. Olof skall hafva ägt mm. För öfrigt torde icke Värend hafva varit Götalands 
sydligaste område på k. Olofs tid, ty Blekinge synes då hafva hört till Götaland 
och den svenska konungens rike. 



S:T SIQFBID OCH HA.NS MISSION. 77 

s . 

Det finnes ock en annan version uf legenden. Enligt demia for 
Sigfrid från Danmark »ad partes maritimas regui Gothoram», till Göta- 
lands hafskust, hvilket vi helst böra förstå som trakten vid Götaälfs 
mynning, ty ryktet om den gudstjänst, som Sigfrid där höll, kom till 
k. Olofs kännedom, konungen beslöt att färdas .till Sigfrid och mötte 
honom efter några dagars resa vid »Kindaberg i Västergötland», d. v. s. 
vid KinnekuUe. Författaren af denna version af legenden måste åt- 
minstone hafva tänkt sig den götiska hafskusten ligga vid västerhafvet. 
Att skildringen af ryktet om Sigfrids ankomst och gudstjänst, konun- 
gens oro, att en fientlig här var kommen i landet, hans hemliga bud- 
skickning, hans beslut att möta Sigfrid, liksom i allmänhet teckningen 
af k. Olofs föregående obekantskap med kristendomen äro behäftade 
med orimligheter, gör detsamma — författarens uppfattning af de lo- 
kala förhållandena stores ej däraf. Den döpte konungen skänkte till 
kyrkan kungsgården Husaby. Sigfrid stannade där en tid, for där- 
efter omkring i de götiska lauden och kom under dessa förder äfven 
till Värend. Denna framställning ar i mina ögon vida rimligare än 
den, som förekommer i den värendska versionen af legenden. En 
annan handskrift, hvars upphofsman känt äfven denna version, söker 
förena dem båda, genom att efter ankomsten till den götiska hafs- 
kusten insmuggla färden till Värend. Sedan Sigfrid predikat kristen- 
domen där och i Öfriga delar af Götaland samt ordinerat en biskop 
for Västergötland och en för Östergötland, kallades han åter norr ut 
till konungen, och det var under denna hans vistelse utanför Värend, 
som systersönerna — så återgifves ordet »nepotes» i de svenska be- 
rättelserna — mördades. 

I de olika stiftens breviarier, äfven i det för Skara stift afsedda, 
har Växjö versionen af legenden blifvit följd. 

Sigfrids närmaste efterträdare i Värends stift skulle hafva hetat 
Asmund, Siward och Johan. Asmund torde vara den Osmund, som 
Adam af Bremen omtalar såsom omhuldad af k. Emund, Siward och 
Johan äro annorstädes ej omtalade såsom biskopar i Växjö och det 
ligger därför nära till hands att anse dem vara i denna biskopslängd 
insmugglade. ^ Det finnes intet giltigt bevis, att Värend först varit ett 
eget stift, därefter blifvit lagdt under skarabiskoparne, sedermera under 
linköpingsbiBkopame. Kristendomen torde hafva kommit sent till det 
afsides liggande Värend. Ännu så sent som år 1126 kunde norska 
konungen Sigurd Jorsalafar finna det behöfligt att företaga ett korståg 
till det inre af Småland. All rimlighet talar för antagandet, att Vä- 
rend först på k. Karl Sverkersons tid blef ett eget stift, utbrutet från 
Linköpings. Tvist om gränserna mellan de två stiften förekom år 
1191. Dess värre finnes ej i behåll den skrift, som underrättar påf- 
ven om frågans ställning, utan endast hans kortfattade svar. Jag vill 
härmed ej hafva förnekat möjligheten af ett tidigare försök till stifts- 
bildning inom Värend, men att där skulle funnits en rad af fyra bi- 
skopar, synes ej troligt. 

* Siward och Johan påminna om den norske biskopen Jon Sigurd, om 
hvilken talas i det följande. 



78 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

Att emellertid en S:t Sigfrid haft något att göra med Värend, 
synes rimligt däraf, att Växjö domkyrka var vigd till heder åt ett 
helgon med detta namn. Det är ock visst, att den svenska kyrkan 
höll minnet af en Sigfrid heligt. livilket år detta helgon dog, finnes 
ingenstädes angifvet, men dödsdagen måste hafva varit den 15 februari. 

S:t Eskil, som verkade för kristendomens spridande inom Söder- 
manland, tillhör uppenbarligen k. Inge I:s tid, d. v. s. slutet af 1000- 
talet. I hans legend omtalas han såsom bördig från England, som 
följeslage och frände till ärkebiskop Sigfrid, hos hvilken han tjänst- 
gjorde som kapellan. Men den Sigfrid, som beledsagades till Sverige 
af k. Inge I:s samtida Eskil, kan icke hafva\döpt k. Olof i 1000- 
talets början. Vi ställas härmed inför tre möjligheter: 1) uppgiften 
att S:t Eskil var kapellan hos S:t Sigfrid är gripen ur luften — 2) 
uppgiften att S:t Sigfrid i början af 1000-taiet kom till Sverige och 
döpte k. Olof är oriktig — 3) det har funnits två S:t Sigfrid: den 
som i århundradets början döpte k. Olof och den som mot århundra- 
dets slut kom jämte S:t Eskil till Sverige. Att i denna fråga vinna 
klarhet är ganska vanskligt. Att åtminstone en Sigfrid varit i Sverige 
verksam, synes vara klart. 

Ericus Olai anser det vara höj dt öfver alla tvifvel, att Olof Skot- 
konung döptes af S:t Sigfrid. Han polemiserar endast mot påståen- 
det, att Sigfrids ankomst och konungens dop inträffat år 1108, hvilket 
icke kan vara riktigt, :»alldenstund Olof Skotkonung afled före S:t 
Olaf af Norge, åtta år efter det han gaf S:t Olaf sin dotter till maka; 
dessutom räknas S:t Erik som den tolfte konungen efter Olof Skot- 
konung, och S:t Erik blef martyr år 1160, hvadan under de 52 år, 
som skulle hafva förflutit mellan Olof Skotkonungs dop och S:t Eriks 
död, tolf konungar skulle hafva regerat i Sverige, hvilket förefaller 
mäkta otroligt.» Ericus Olai finner det mycket troligare, att Sigfrid 
omvändt Olof Skotkonung och hela hans rike vid pass år 956. Han 
citerar Saxos påstående, att engelsmannen Bernhard, som verkat i 
Norge, döpt Olof Skotkonung och gifvit honom namnet Jakob. Ericus 
Olai antager, att här föreligger en förväxling: det var Olofs son 
»Amund», som fick namnet Jakob. Ericus anser det möjligt, att 
Amund uppfostrats hos svågern i Norge och där blifvit döpt. Någon 
Bernhards missionsverksamhet i Sverige synes således ej af honom 
hafva varit känd. 

Olaus Petri, hvilken har ytterst förvirrade begrepp om ifråga- 
varande tidskiftes historia — han låter t. ex. den af Adalvard till 
kristendomen omvände Stenkil efterföljas af sin son eller broder Olof 
Skotkonung, hvilken döptes af S:t Sigfrid — omtalar, att k. Mildred 
af England hade, på grund af en k. Olofs begäran, skickat till Sverige 
predikanterna S:t Sigfrid, S:t Eskil, S:t David m. fl. K. Olof döptes 
af den först nämnde vid Husaby i Sigfrids källa år 980 eller något 
senare. Årtalet c. 980 är för tidigt, alldenstund det icke gärna kan 
betviflas, att ju Olof Skotkonung var hedning år 1000 ^ liksom hans 



^ Jfr k. Olaf TrygvessoQS uttalande om svenskarne omedelbart före Svolderslaget. 



S:T SIGFRID OCH HANS MISSION 79 

moder var det föga tidigare, då hon afslog k. Olof Trygvessons 
frieri. Att Eskil tillhör slutet af 1000-talet och icke- dess början, 
är redan framhållet. Davids tid låter icke med samma säkerhet 
fastställa sig, men all sannolikhet talar för att han var samtidig med 
Eskil och icke med den, som döpte Olof Skotkonung. 

Rörande tiden för k. Olofs dop (och hans regering) variera upp- 
gifterna i hög grad i de svenska historiska anteckningarna från medel' 
tiden. Ericus Olai talar, såsom nyss meddelades, oin år 956, Olaus 
Petri om c. 980 — båda årtalen äro mycket för tidiga. Ar 956 var 
Olof ej konung, det är föga troligt att han då ens var född. Ej 
heller år 980 eller något senare sammanfaller med hans regeringstid. 
Det synes mig nämligen nödvändigt, att med afseende på den tidens 
kronologi i främsta rummet sätta lit till de isländska redogörelserna 
för tilldragelserna i Norge, hvilka omtalas år från år, och de i dem 
inblandade uppgifterna om svenska tilldragelser. En annan grupp af 
uppgifter förlägga k. Olofs dop till midten af 1000-talet, men det 
lider intet tvifvel, att han då var afliden. Slutligen hänföres hans 
dop ganska allmänt till år 1108, hvilket är alldeles orimligt, såsom 
redan Ericus Olai framhållit. Att detta årtal, af hvem det varit upp- 
diktadt, fått så många eftersägare, visar bättre än allt annat, huru 
okunnig den svenska medeltiden i verkligheten var rörande den närmast 
föregående perioden. Somliga anteckningar från medeltiden uppgifva 
äfven den dag år 1108, som k. Olof döptes, nämligen den 15 februari. 
Dagen är uppenbarligen lånad från den svenska kyrkans calendarium, 
i hvilken denna dag är antecknad såsom S:t Sigfrids, d. v. s., då icke 
den ringaste skymt till anledning tinnes att antaga en afvikelse från 
det antagna bruket, såsom hans dödsdag. 

Då dikten, att k. Olof blifvit döpt år 1108, upptagits i så 
många anteckningar och deras trovärdighet med afseende på tilldra- 
gelserna från k. Olofs tid därigenom göres ytterst tvifvelaktig, synes 
det, som om ej mycken vikt vore att lägga vid deras i allmänhet 
samstämmande uppgift, att k. Olof blifvit döpt af en engelsman vid 
namn Sigfrid — taga de miste i en sak af vikt, kan den andra saken 
lätteligen vara lika felaktig. Men vi må likväA såsom en tradition från 
vår medeltixl, af okänd ursprungstid, men under den del af medeltiden, 
då man gjorde historiska anteckningar, allmänt antagen, beteckna, att 
k. Olof Skötkonung blifvit döpt af en engelsman vid namn Sigfrid. 

Uppgiften att en engelsman omvändt den svenske konungen till 
kristendomen är i sig icke orimlig, alldenstund på k. Olofs tid sam- 
färdsel helt visst ägde rum mellan England och Sverige; mellan Eng- 
land samt Norge och Danmark var samfärdseln den tiden synnerligen 
liflig. Att inom kyrkligt område en verksamhet från England utgått 
till Sverige, är fullkomligt visst, men den kyrkliga inverkan från Eng- 
land, som kan med verkliga historiska urkunder bevisas, tillhör en 
något senare tid — jfr t. ex. biskoparne Rikulf och Harvard i Skara, 
Eskil i Södermanland, Henrik i Uppland. 

Men ytterligt betänklig är en annan omständighet, nämligen den 
att Sigfrid icke är engelskt namn. Det synes mig därför föga 



80 8TBÖDDA MEDDELANDEN OCH AKT8TTGKBN 

troligt, att denue Sigfrid, som säges hafva haft en så stor betydelse 
for kristendomeDs definitiva utbredning inom y&rt land, varit af en- 
gelsk börd. 

Det hände, att främlingar, som kommo till Norden, fingo sina 
namn där utbytta, när sådant lät sig göra, mot något likljudande 
inhemskt namn. Skulle således en engelsman, hvars ursprungliga 
namn blifvit förgätet, i Sverige hafva fått det där inhemska namnet 
Sigfrid? Detta är oantagligt, ty Sigfrid är icke ett svenskt eller ett 
nordiskt namn. I de för tyskar och nordbor gemensamma^ hjälte- 
sångerna och -sägnerna kallas tyskarnes Sigfrid af nordborna Sigurd. 



Då de svenska källskrifterna således visa sig otillräckliga för att 
gifva klarhet öfver den hel. Sigfrids personlighet och öden, må vi 
vända oss till främmande källskrifter, i främsta rummet till de nordiska. 

Jag nämnde nyss Saxo grammaticus^. Han omtalar (bok. X), 
att k. Ölaf Trygvesson blef döpt af en från England kommen Bern- 
hard. »Samme prästmans hit prydde Sveriges konung Olof, som 
hade blifvit ledd till antagande af kristendomen, med namnet Jakob 
— han ville till den goda utvecklingen i sed foga ett prydligt namn. 
Men om denne konung af honom eller af den bremiske ärkebiskopen 
Unne fått sin undervisning i de heliga tingen, har jag icke varit i 
stånd att utröna . . . Unnes kropp h vilar i Birka, en genom forntida 
rykte fräjdad stad, Bernhard i Lunds krypta»^. 

Alltså dopet skulle vara af Bernhard verkställdt, men den dopet 
föregående undervisningen i kristendomens läror var möjligen gifven 
af honom, möjligen af ärkebiskop Unne. Denna senare möjlighet 
måste vi beteckna som en omöjlighet, alldcnstund Unne afled långt 
innan k. Olof föddes. Därmed blir dock icke den andra möjligheten 
upphöjd till visshet, utan kvarstår den i all sin osäkerhet. 

Någon i Sverige verksam missionär med namnet Sigfrid känner 
Saxo icke. Däremot omtalar han en Sigfridus, hertig af Saxen, och 
en Sigfridus, som var grefve af Orlamunde. 

Afven Saxo lämnar oss således i ovisshet. 

De isländska källskrifterna innehålla något mera. Flera af dem 
omtala en biskop, som kallades än Johannes än Sigurd och som hade 
följt k. Olaf Trygvesson från England till Norge. En berättelse 
säger, att denne Jon-Sigurd varit verksam äfven i Sverige. 

Tre isländska handskrifter innehålla en »{)åttr Halldors Snorra- 
sonar» af följande innehåll. 



* Harn de blifvit gemengamma, lämnar jag här osagdt. 

^ Jag begagnar tillföllet att fasta appmärksamhet vid Alfred Holders upp- 
laga af »Saxonis grammatici gesta Danornm» (Strassbnrg 1886), hvilken npplaga 
är bekvämare att använda än den stora danska samt är försedd med ett val ut- 
arbetadt namnregister. 

' En Bernhard, som verkat 1 Sk&ne, omtalas af Adam. 



8:T SIOFBID OCH HANS MISSION 81 

£n son af isländingen Snorre gode (f 1031) Halldor, som hade 
deltagit i Harald h&rdrådes medelhaCBfarder, vistades hos honom under 
den tid han var konung i Norge (f 1066). 1 följd af en misshällig* 
het med konungen vistades Halldor en tid hos den märklige Enar 
tambskalfver, hvilken berättade, att han frän Svolderslaget blifvit, 
själf nionde, förd som fånge till Jutland, hvarest fängarne skulle säljas 
till träldom. Enar och ännu två köptes af en förklädd man, som 
f^ dem friheten och vid skilsmässan af dem igenkändes som k. Olaf 
TrygvessoD, hvilken således skulle hafva med lifvet undkommit från 
slaget vid Svolder. Att så skett, säges vara omtaladt af Gunnlög, munk i 
Thingeyra kloster på Island (f 1218), hvilken dessutom berättar om 
de öden, som k. Olaf Trygvessons hirdbiskop Sigurd hade efter 
Svolderslaget. Olof Skotkonung hade inbjudit honom till Sverige, 
gifvit honom rätt att där predika kristendomen samt, redan under 
hans första vistelse i landet, låtit sig af honom döpas. Under tredje 
året af hans verksamhet i Sverige reste sig mot honom och kristen- 
domen ett mäktigt parti. Sigurd skyndade till Sigtuna, hvarest han 
höll inför en stor folkskara en predikan, i hvilken han förebrår åhö- 
rame deras affall, påminner om allt hvad han gjort för kristendomens 
utbredande i Sverige, omtalar att k. Olaf Trygvesson icke var död, 
samt att Guds tjänstemän blifrit aflifvade på den ort, som heter 
VägBJÖ. Efter predikans slut hälsades biskopen af en isländing Hun- 
röd VefredsBon, som sade sig vilja fara i österled och bad få veta, 
huru han i stjärnorna skulle kunna läsa sitt öde; Sigurd bad honom 
hellre sätta sitt hopp till den ende rätte guden. Hunnen hög ålder 
drog sig Sigurd ned till Värend och vistades där på ett ställe, där 
många munkar voro jordade. Där aied han ock. — En annan munk 
Odd (i slutet af 1100-talet) säger, att denne Sigurd var morbror till 
Grimkel, som var biskop i Norge på k. Olof helges tid, hvilken var 
morbror till Asgöt, den tredje ärkebiskopen i Trondhem, hvilken åter 
var morbror till Jon, den Qärde biskopen i Trondhem, och Kettil 
kalf, som var gift med Gunhild, dotter af Sigurd syr och Asta Gud* 
brandsdotter och sålunda halfsyster till k. Olof helge. 

Framställningssättet visar, att denna berättelse, som förekommer 
fullt utarbetad i Flatöboken, en isländsk handskrift, som tillkommit 
under åren 1370 — 1380, tillhör en senare tid än den isländska sago- 
akrifningens bästa. Berättelsens historiska värde måste således bero 
på dess källor, framför allt på den trohet, med hvilken munkarne 
Gunnlögs och Odds berättelser blifvit återgifna, samt på den tro- 
värdighet, som tillkommer dem. 

Af de två hemulsmännen vet verkligen Odd munk att berätta, 
att hr Jon biskop, som med annat namn hette Sigurd, var i Svitjod 
efter k. Olaf Trygvessons fall och sökte där vederlägga åsikten, att 
konungen hade omkommit vid Svoldem. Hans i detta syfte hållna 
tal är ordagrannt återgifvet i {)åttr Halldors Snorrasonar. Allt det 
öfriga synes således denne författare hafva tillagt. Maurer^ har fram- 



* Bekehrung du norwegisckén Stammétf del I 8. 199. 
Hist. Tids^ft 1891 



82 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

hållit, att HunrÖd Vefredsson antagligen vid besöket i Sigtuna var 
kristen sedan åtminstone tre år tillbaka, hvadan berättelsen om honom 
icke synes vara fullt pålitlig. Hela Sigurds predikan är så aflfattad, 
att den tydligen icke tillhör honom, utan sagöförfattaren. Om Gunn- 
lög munk och Odd munk trodde på k. Olaf Trygvessons lif efter 
Svolderslaget, torde man ej kunna frikänna dem från benägenheten 
att låta det märkliga betyda mera än det verkliga. 

Att emellertid denne Sigurd biskop, som enligt Flatöbokens text 
döpte Olof Skotkonung och lefde sina sista dagar i Värend, är den- 
samme som den svenska traditionens Sigrid, äi- uppenbart, men det 
kan med fpg frågas, huruvida vi här hafva för oss två vittnesbörd 
eller allenast ett: så vidt vi kunna se af bevarade skrifter finnes ingen 
af ofvan meddelade detaljer hos hvarken Odd eller Gunlög och kunna 
de således blifvit af den vida senare författaren ti]l |jåttr Halldors 
lånade från den i Sverige utbildade traditionen. 

Sigurd är åtminstone ett nordiskt namn. Att en kristendoms- 
förkunnare kallades till Sverige från Norge, ligger visserligen inom 
rimlighetens område. .En kallelse från Norge är vida rimligare än 
den kallelse från England, om h vilken de svenska källorna tala. Men 
en omständighet är härvid värd uppmärksamhet: i de norska sagorna 
kallas biskopen Sigurd. Detta nordiska namn borde således hafva 
följt honom, när han flyttade Öfver till Sverige. Den omständigheten, 
att man i de svenska källorna envist talar om Sigfrid, synes mig an- 
tyda, ^tt dessa i detta afseende äro fullkomligt oberoende af de norsk- 
isländska, samt att snarast de norsk-isländska författame omdöpt en 
i Sverige verkande Sigfrid med det norska Sigurd och därefter gjort 
den svenske Sigfrid-Sigurd = den norske Sigurd. Såsom jag förut 
yttrat, vill jag härmed icke hafva uttalat någon invändning mot 
rimligheten, att den norske missionsbiskopen Sigurd blifvit kallad till 
Sverige och där varit verksam. Men den möjligheten är icke ute- 
stängd, att de isländska författame känt den i Sverige utbildade tradi- 
tionen och med denna utsmyckat den i Norge verksamme engelsman, 
som i Norge fått sitt namn ändradt till den nordiska formen Sigurd. 
Just däraf att denna senare namnform förekommer i de norsk-isländ- 
ska källskrifterna, synes mig de svenska källomas envishet att hålla 
på namnet Sigfrid, som icke är nordiskt, vara ganska märklig. 

En biskop Sigurd omtalas, t. ex. i Fagrskinna, som k. Olof helges 
följeslage, då han kommen från Ryssland genom Sverige vände åter 
till sitt fädernesland för att där finna döden vid Sticklarstad. Denne 
Sigurd, om hvars härkomst intet finnes uppgifvet, har enligt Adam af 
Bremen, som kallar honom Sigfrid, varit verksam äfven i Sverige. 
Han kan hafva varit morbror åt S:t Eskil, i hvilket fall Eskilslegen- 
den, som i andra afseenden är styrkt med afseende på sin trovärdig- 
het, vinner ytterligare tillit. Han kan så mycket mera hafva varit 
morbror till Eskil, som den Sigfrid Adam omtalar, af honom säges 
hafva lefvat »ända till vår tid». Adam skref sin bok efter år 1072. 
Sigfrid eller Sigurd torde således hafva varit ganska ung, då han 



S:T SIGFRID OCH HANS MISSION 83 

t 

kom öfver till Norge. Eskil behöfver icke hafva kommit med bonom, 
ntan kan senare hafva uppsökt honom. 

Att tysken Adam åt den engelsman, som i Norge benämndes 
Sigurd, gaf namnet Sigfrid, är helt naturligt. Men när de två Sig- 
fridar, som omtalas i de svenska anteckningarna och legenderna, 
hvilka oriktigt slå ihop dem till en person, i Sverige kallas Sigfrid 
och icke nordiskt Sigurd, hvilket ju borde legat så mycket närmare 
till hands, som man i Norge använde denna namnform, så bör dett^ 
konstanta bruk hafva haft något särskildt skäl, hvilket det återstår 
att uppleta. Kan möjligen Adam af Bremen lämna någon upplys- 
ning i detta ämne? Såsom präst i Bremen hade han det yppersta 
tillfölie att taga reda på bevarade urkander och anteckningar och på 
den där förekommande traditionen från en tid, som låg föga aflägset 
från den, då han skref sin historia om de bremenska ärkebiskoparne 
och om Norden. Hans bekantskap med den danske konungen Sven 
Estridsson, en frände till Olof - Skotkonung och därigenom vittnesgill 
i fr^or rörande det svenska konungahuset, gaf honom ökadt material. 
Att Adam var angeläjren om en ärlig forskning och en trogen be- 
rättelse, framgår otvetydigt af hans verk. 

Han omtalar naturligtvis ärkebiskop Ansgar och hans åtgärdei 
för Sveriges kristnande samt Unnes färd till Sverige, hans sjukdom 
och död på Björkön år 936. Under ärkebiskop Adaldags tid (936 — 
988) skickades ilera biskopar till Danmark, men Adam kan icke upp- 
gifva orterna, där de bodde. »Jag antager», säger han, »att detta 
berodde därpå, att i kristendomens outbildade tillstånd ingen af dessa 
biskopar hade fått sig anvisad någon bestämd vistelseort, utan gingo 
de, drifna af begär att planta kristendomen, hvar och en allt längre 
bort, predikande Guds ord för de sina och för främlingar. Sådant 
synes än i dag förhållandet vara bortom Danmark, i Norge 
och i Sverige.» Adam har nog rätt däri, att de tre förra fjärde- 
delarna af 1000-talet ännu voro missionsbiskoparnes tid, men då 
framstår det ock som föga sannolikt, att én biskopstol redan i år- 
hnndradets början skulle hafva blifvit upprättad i det afsides liggande 
Värend, hvarest utvecklingen i öfrigt gick så långsamt, att orten först 
under 1300-talet fick en stad. Odinkar d. ä., som hörde till Dan- 
marks konungaätt, verkade under Adaldags tid i Sverige. 

Arkebiskop Libentius ^styrde det bremenska stiftet åren 988 — 1013. 
Adam berättar, att Olof Trygvesson döptes i England och därifrån 
förde kristendomen till Norge — hvilket stämmer Öfver ens med de 
isländska berättelserna. »Andra berätta, att äfven då biskopar eller 
präster utgått från England (till Norge), för att predika evangelium, 
och att Olaf m. fl. blifvit döpta af dem, af hvilka den förnämste skall 
hafva hetat Johannes.» Adam låter det vara oafgjordt, huruvida detta 
är sant. Att biskop Johannes fanns i Norge på k. Olaf Trygves- 
sons tid, är genom den isländska berättelsen säkert. Adams ovisshet 
i detta afseende visar, att förbindelserna mellan Norge och Bremen 
omkr. år 1000 och något senare voro knappa; detta kan hafva bi- 
dragit till den ofördelaktiga skildring, som Adam lämnar af k. Olaf 



84 STRÖDDA HBDDELANDBN OCH AKTSTYCKEN 

TrygvessoD. K. Erik segersäll i Sverige blef döpt i Danmark, och 
detta gaf kristendomsforkannarne ytteriigare anledning att draga öfVer 
till detta land, men k. Erik återgick, enligt uppgift af k. Syen Eatrids- 
son, till hedendomen. Olof Skotkonung var däremot, enligt Adam, 
en ifrig kristen. Af hans framställning synes, som om Olof hade 
blifvit kristen före slaget vid Svoldern, hvilket är omöjligt att förena 
med den isländska berättelsen. Adam säger aldrig när eller af hvem 
Olof Skotkonung blef döpt, hvilket synes utvisa, att hans dop ej för* 
rättats af någon från Bremen utgången andlig. Vi få därför icke 
fasta alltför mycken vikt i kronologiskt hänseende vid den antydan 
om Olofs öfvergång till kristendom, som han lämnar (bok 2 kap. 37). 

Olof Skotkonung grundade i Skara Sveriges första biskopsstol 
och vände sig till ärkebiskop Unvan (1013 — 1029) med begäran att 
få en biskop. Detta synes antyda, att Olof kände sig i afseende på 
kristendomen stå närmare Tyskland än England. Unvan sände till 
Skara Thurgot, hvilken redan år 1013 omtalas som biskop. Genom 
honom sände Olof stora skänker till Bremen; han bör därför där 
hafva varit väl känd. Också har Adam fullkomligt riktiga uppgifter 
om hans två söner, den äkta födde Anund, som äfven kallades Jakob, 
och Emund, samt om Ingegärd, som blef gift i Byssland. Om dem 
fick Adam för öfrigt hvarjehanda upplysningar af k. Sven Estridsson. 
Vidare berättar Adam, att under Olaf helges tid kommo flera bisko- 
par och präster från England till Norge — hvilket är helt naturligt 
— och dessa verkade äfven i Sverige. Af dem hette en Sigfrid — 
Adam gaf i allmänhet namnen en tysk form. Denne Sigfrid synes hafva 
stannat i Sverige, ty Adam berättar, att ärkebiskop Libentius II 
(1029 — 1032) mottog i Bremen besök af biskoparne Odinkar d. y. 
från Danmark, Sigfrid från Sverige och Bodolf från Norge, h vilka 
alla tre af honom skickades tillbaka till deras verksamhetsfålt. Denne 
Sigfrid är uppenbarligen den andre Sigurd, som de isländska konunga* 
sagorna omtala och som, efter hvad nyss nämndes, kan hafva varit 
den Sigfrid, som omtalas i Eskilslegenden. Under denne Libentii tid 
afled i Bremen af spetälska biskop Thurgot. Hans efterträdare blef 
Gottskalk, som dock aldrig infann sig i sitt stift. 

Någon uppgift om Olof Skotkonungs dop lämnar således icke 
Adam och han nämner därför ej heller den, som förrättade dopet. 
Men den andre Sigurd, som dcD norska konungasagan omnämner, 
återfinna vi hos honom under det tyska namnet Sigfrid, och det är 
Adam, som ger oss intyget, att han haft verksamhet i Sverige. Jag 
har redan framhållit, att detta ger ett godt stöd åt Eskilslegenden, men 
innebär en förkastelsedom öfver dennes skenbara antagande, att det 
var samme Sigfrid, som skulle hafva döpt Olof Skotkonung. Om två 
Sigfridar verkat i Sverige, synes det mig vara sannolikare, att det är 
den senare, som verkat för kristendomens införande i det afsides lig- 
gande och därför helt visst jämförelsevis sent uppsökta Värend,- dock 
utan att där hafva blifvit biskop. 

De källuppgifter, som jag här meddelat, hafva, med undantag, 
synes det, af |)åttr Halldors Snorrasonar, varit af gammalt bekanta 



S:T 8I6FBID OCH HANS MISSION 85 

för de svenska häfdateckname. De äldre, såsom LagerbHng och 
Celsius, hafva hållit sig till den isländska traditionen: k. Olaf Tryg- 
yessons h of biskop Jon eller Sigurd var de svenska källornas Sigfrid. 
Hallenberg anser, att denne k. Olof haft hos sig två biskopar, en 
Jon, en Sigward eller Sigurd (dessa två voro nog en och samma 
person), vid samma tid fanns en kristen lärare i Sverige vid namn 
Sigfrid, dessa tre hafva af isländingame blifvit sammanslagna i en 
person. Olof Skotkonungs dop förrättades af engelsmannen Sigfrid, 
som torde hafva kommit till Danmark redan under k. Harald blå- 
tands tid, hvadan Olof Skotkonung torde hafva blifvit döpt före år 
1000 (i öfverensstämmelse med den nyss påpekade antydan, som 
Adam i förbigående gör). Strinnholm däremot gör skillnad emellan 
två personer med liknande namn och uppställer följande fyra punkter: 

1) Olof Skotkonung döptes af k. Olaf Trygvessons hof biskop Sigurd; 

2) Sigfrid från England kom till Norden först under senare hälften 
af Olof Skotkonungs tid; 3) som denne Sigfrid länge verkade i 
Sverige, blef hans minne varaktigt, och man hänförde till honom 
minnet af den Sigurd, som förrättat Olof Skotkonungs dop; 4) detta 
inträffade först efter Svolderslaget. — Jag är villig att antaga de tre 
senare punkterna och förbehåller mig att framdeles få återkomma till 
den första. Renterdöhl anser den isländska berättelsen vara den mest 
trovärdiga. 

På denna ståndpunkt stod frågan, då Giesebrecht utgaf den andra 
delen af sitt stora arbete Geschichte der deutschen Kaiserzeit, ^ Bland 
bilagorna förekommer främst ett bref från en ärkebiskop Bruno till 
tyske konungen Henrik IT, skrifvet »vintern 1008», i hvilket bref före- 
kommer följande uttryck: »non lateat regem, quia episcopus noster, 
[quem] cnm egregio monacho, quem nostis, Eodberto extra mare in 
euangelium Suigis transmiseram, quomodo venientes nuncii verissime 
dixemnt, ipsum seniorem Suigiorum, cuius dudum uxor chistiana erat, 
gratias Deo! baptizavit. Gum quo mille homines et septem plebes 
eandem graciam mox et receperunt; <}uia ceteri indignati interficere 
querebant, spem habentes reverti omnes cum episcopo ad tempus 
locum dederunt.» Språket är tämligen dunkelt. I texten (s. 107) 
ger Giesebrecht följande redogörelse: från Polen sände Bruno en af 
sina foljeslagar, som han hade vig^ till biskop, jämte en munk Ro- 
bert m. fl., öfver hafvet till Sverige. Denna mission fick hastigt den 
lyckligaste verkan. Fursten af Sverige — ingen annan kan menas 
än Olof Skotkonung — öppnade, så mycket mera som hans gemål 
af gammalt var kristen, sina öron för predikantemas ord och lät sig 
döpas, med honom antogo tusen svenskar och sju områden (Gaue) 
kristendomen o. s. v. 

Om ej mitt minne sviker mig, var det d. v. bibliotekarien i 
Uppsala C. G. Styffe, som fäste min uppmärksamhet vid detta ytt- 
rande, och jag upptog det i min gradual af handling om »Svenska 



* Hvilket är första upplagan af denna del utkom känner jag icke, mitt 
eiemplar tillhoT den tredje upplagan af år 1863. ^ 



86 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

folket under hednatiden;». I Sverige har sedan dess Olof Skotkonungs 
dop blifvit hänfördt till år 1008 eller »vid år 1008». Det synes 
mig, som om det under vår medeltid ganska allmänt uppgifna, men 
fullkomligt orimliga dopåret 1108 skulle kunna tjäna som ett stöd 
för ärkebiskop Brunos uppgift: 1108 har först tillkommit genom en 
misskrifning af 1008, och misskrifningen repeterades och vann hemul, * 
därför att man under, vår medeltid hade så ytterst oklar kunskap om 
Olof Skotkonungs tid. 

Den ifrågavarande ärkebiskop Bruno var en saksare af förnäm 
börd. Under ett besök i Bom år 996 gjorde han bekantskap med 
den asketiske biskop Adalbert af Prag, som på honom måste hafva 
utöfvat ett betydande inflytande. Bruno blef munk och missionär för 
nordöstra Europa. Nämnd af påfven till hedninga-ärkebiskop gick 
han år 1004 till Polen och Ungern, år 1007 öfver Kiew, där han 
sammanträffade med den från Sverige härstammande k. Vladimir, till 
petschenegerna i Ryssland, hvilka han vann för kristendomen. Den 
14 februari 1009 omkom han under försöket att omvända preussarne. 

A. D. J0rgensen har i sitt värderika arbete »Den nordiske Kirkes 
Grundlseggelse og f0rste Udvikling» kritiserat den i Sverige antagna 
tolkningen af ärkebiskop Brunos bref. I det andra häftet af detta 
arbete, tryckt år 1875, framhåller han, att senior Suigiorum icke kan 
betyda »svenskarnes konung», utan allenast »en svensk höfding». Med- 
gifvas må visserligen, att uttrycket »senior» är egendomligt, men det 
synes mig lika oegentligt att Öfversätta det med höfding som med 
konung. Det tidigare medeltidslatinets uttryckssätt äro ofta synner- 
ligen egendomliga. Vidare inlåter sig J0rgensen på berättelsen om 
oppositionen mot omvändelsen af denne senior m. fl. Denna berät- 
telse, hvilken är, såsom nyss antyddes, ytterst oklart formulerad och 
tvifvelsutan kan på olika sätt suppleras och tydas, inverkar dock icke 
i ringaste mån på berättelsen om dopet, hvadan det är öfverflödigt 
att här ingå på något emenderings- och öfversättningsförsök. J0rgén8en 
anser här det vara ytterst betänkligt att för uppgiften i Brunos bref 
»kullkasta hela den nordiska kyrkliga traditionen». Jag antager, att 
hvad jag i det föregående framställt är tillräckligt för att visa, att 
icke den nordiska traditionen, utan de olika nordiska traditionerna, 
hvar för sig, äro behäftade med hvarjehanda betänkligheter, icke minst 
dep svenska. J0rgenseu säger sedan, att skäl ej flnnes att förkasta 
den nordiska traditionen för »denne ryske biskop». Detta uttryck 
är nedskrifvet i följd af ett förhastande. Hvar finnes den minsta 
anledning att antaga, att ärkebiskop Bruno i Byssland utvalt eller 
invigt någon biskop för att fara till Sverige? Men väl kan han 
hafva kommit att tänka på Sverige under sin vistelse hos den från 
Sverige härstammande k. Vladimir — den biskop han sände måste 
hafva varit någon af hans följeslagar, alltså en tysk. Från Tysk- 
land hade Sverige ju mottagit ett ganska mäktigt inflytande i kyrk- 
ligt hänseende. Betydelsen af »1,000 människor och 7 områden» vill 
jag ej heller vidare inlåta ipig på; vi veta icke, huru missionärerna 
hafva uppfattat förhållandena i Sverige, vi veta icke, huru budet fram- 



S:T SIGFRID OCH HÅNS MISSION 87 

förde deras uppfattning, ej heller huru ärkebiskopen förstod redo- 
görelsen. Alla försök att gifva en noggrann tolkning af detta uttryck 
torde därför vara lönlösa och kunna vara oss fullkomligt likgiltiga. 
Slutligen anför J0rgensen, att den omständigheten, att Sigfrid invigde 
kyrkan i Växjö till Johannes döparen, antyder, att denne Sigfrid var 
densamme som den norske hirdbiskopen Johannes. Men all giltighet 
af denna anmärkning förfaller, därest vi antaga, att det var den senare 
Sigurd, k. Olaf helges Sigurd, som verkade i Värend, hvilket på grund 
af landskapets afskilda läge är vida troligare. 

Det är i ett genom flera häften fortgående »tillägg», i den del 
däraf, som är intagen i häftet 2 af arbetet, som Jergensen framhåller 
dessa inkast. I hufvudtexten i häftet 3 (utgifvet 1876, alltså ett år 
senare) säges följande. Biskopen och munken Rodbert hafva blifvit 
skickade för att predika svenskame evangeliet. Budet berätthr, att 
de hade döpt svenskames höfding [därmed kan ju ej gärna, menas 
någon annan än svenskarnes konung]. J0rgensen framhåller med fullt 
skäl, att det är ganska stor vikt att fästa vid de helgon, åt hvilka 
de tidigaste kyrkorna invigdes, ty genom aktgifvande därpå kunna vi 
vinna kronologiska upplysningar. Ärkebiskop Bruno talar i sin skrif- 
velse i mycket hög grad om aposteln Petrus. I den ort, där hans 
ombud verkade, borde därför kyrkor finnas, som voro vigda åt minnet 
af denna apostel. At S:t Peter fanns en kyrka vigd i Sigtuna, den 
stad, där Olof Skotkonung slog mynt, och som därför torde som 
hufvudstad hafva efterträdt Björkö. 

Därest vi skola anse framställningen i de två häftena vara ena- 
handa, skulle således en svensk höfding m. fl. hafva af ärkebiskop 
Brunos sändebud blifvit döpt i Sigtuna, men hvad skulle det där, i 
hvad Jergensen kallar Sveriges hufvudstad, hafva funnits för en höf- 
ding, hvars dop skulie hafva framkallat så mycken efterföljd — detta 
till på köpet i kärnpunkten för hedendomen P Ännu så sent som på 
ks Stenkils tid måste man ju i den trakten iakttaga försiktighet med 
afseende på kristendomens kraf. I det nuvarande Sigtuna finnes visser- 
ligen en Peterskyrka, men hvem kan i närvarande stund säga, att 
Olof Skotkonungs Sigtuna låg där den nuvarande staden ligger. På 
andra sidan farleden i väster låg under medeltiden ett Fornsigtuna, men 
hvem kan säga, när detta började kallas det forna, därför att ett 
nyare hade kommit till stånd? Mig synes det mycket sannolikare, 
att det nuvarande Sigtuna är af något yngre datum och mitt skäl är 
följande. På k. Karl Sverkerssons och ärkebiskop Stefans tid var 
det en tvist om anläggande af ett kloster vid Viby, som ligger tätt 
invid det nuvarande Sigtuna. Klostret kom till stånd och var ett 
cistercienserkloster, men munkklostren af denna orden skulle anläggas 
på afsides. liggande ställen — därför kunde helt visst före år 1167 
staden Sigtuna icke hafva legat på den nuvarande platsen. K. Knut 
Eriksson skaffade sig genom byte af jord rätt att flytta klostret till 
en afsides liggande del af Södermanland (Julita). Då skedde antag- 
ligen flyttningen af staden. Peterskyrkan i den nuvarande staden be- 
visar således alls intet i. fråga om fältet för ärkebiskop Brunos om- 



88 STBÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTTCKEN 

buds verksamhet. Peterskyrkornas betydelse under vår medeltids början 
stod för öfrigt ingalunda i beroende af denna yerksamhet. För öfrigt 
torde den från Bruno utgångna missionsverksamheten vara af en öfver* 
gående art — han dog ju själf år 1009. 

Det är tid att afsluta, och jag vill nu till sist framställa det 
resultat, till hvilket jag anser mig »berättigad att komma. 

»Senior Svigiorum» kan lika väl tolkas som svenskarnes konung 
som svenskarues höfding, det torde rent af hellre böra tolkas med 
konung, ty i samma bref omtalar Bruno »senior Eusorum, magnus 
regno et divitiis», ja k. Henrik II, som i brefvets begynnelseord före- 
kommer uuder formen »pio Henrico regi», tilltalas inne i brefvet med 
uttrycket »mi senior». Det är foga troligt, att en betydligare om- 
vändelse år 1008 ägde rum i hjärtat af Svealand, vida troligare är, 
att den försiggick i Västergötland, där grannskapet till Norge och 
Bagavald jarls inflytande torde hafva gjort sig gällande. Den biskop, 
som Olof Skotkouung begärde och fick af ärkebiskop Unvan — upp- 
giften därom kunna vi ej betvifla — fick ock sin stad i Skara. Att 
k. Olof vände sig till Bremen för att få en biskop, var ock helt 
naturligt, om han hade blifvit döpt af en tysk biskop, låt vara, att 
denne icke var kommen från Bremen. Den brunoska missionen var, 
liksom Brunos egen verksamhet, öfvergående, ärkebiskopsstolen i Bre- 
men däremot beståndande, och till denna ärkebiskopsstol kan k. Olof 
lätt hafva blifvit hänvisad så väl nf biskopen, som döpte honom, som 
af den verksamhet i Sverige, som tidigare hade utöfvats från Bremen. ^ 

I ärkebiskop Brunos bref angifves egedomligt nog icke namnet 
på den biskop, som han hade sändt till svigierna. Antagom, att han 
bar det tyska namnet Sigfrid. Då kunna vi lätt förstå förväxlingen 
med biskop Jon-Sigurd från England-Norge och med den senare 
biskop Sigurd-Sigfrid, som verkade hos k. Olaf helge i Norge och 
därefter, ännu långt in på 1000-talet, i Sverige. Då, -men endast 
då, kunna vi förstå de svenska traditionernas envisa fasthållande af 
namnet Sigfrid för de två biskopar, som dessa samma traditioner fel- 
aktigt sammanslogo till en. 

Det skulle möjligen vara af intresse att veta, i hvilka kyrkors 
helgonlängder S:t Sigfrids dödsdag finnes upptagen. Hampson (medii 
oevi kalendarium) känner ingen Sigward eller Sigfrid. Huruvida i 
de tyska kalendarierna, som icke rönt inflytande från Norden, någon 
Sigfrid förekommer, känner jag icke. Finnes det där, borde det sna- 
rare vara den tidigare Sigfrid, än den senare, som torde hafva varit 
engelsman, ehuru Adam och de svenska legenderna gifva honom ett 
tyskt namn. 



^ Var k. Olof döpt af ärkebiskop Brunos ombud, är det förklarligt, att 
Adam ej omtalar dopet. Dä Adam nämner biskop Johannes, både man kunnat 
vänta ett omtalande af k. Olofs dop, därest detta var verkstalldt af honom. 

Hans HUdébra/nd. 



UNDERRÄTTELSER 89 



Underrättelser. 

— F. d. generaldirektören för landtmäteriefL. B. Falkman afled 
den 3 sistl. januari i Stockholm, 82 år gammal. Genom sina kameralt- 
historiska undersökningar har han äfven främjat den historiska forsk- 
ningen. Såsom rådman i Malmö och förste landtrastare i Malmöhus 
län fick han uppdrag att i dåvarande danska Gehejmearkivet uppsöka 
och förteckna därstädes förvarade äldre handlingar angående Skåne, 
Halland och Blekinge. £n förteckning öfver dessa handlingar upp- 
gjordes under åren 1846 — 1847, insändes till K. Maj:t och förvaras 
nu i Riksarkivet. På dessa undersökningar stödde sig det kamerala 
arbetet Upplysningar om kronans^ kyrkornas och presterskapets in- 
komster af andeligt gods uti Skåne, Halland och Bleking samt ut- 
redning af tvisten om äganderätten till de s. k. Halländska kyrko- 
hemmanen, som utkom 1848. Bland hans öfiiga skrifter märkas 
Allmänt sakregister till de femtio första årgångarna af Svensk för- 
fattningssamling (1876) samt Om mått och vigt i Sverige. Historisk 
framställning (1884, 85; jfr Hist. Tidskr. 1885, s. 199). Falkman 
blef 1849 chef för landtmäteriet och erhöll 1881 afsked från denna 
plats. 

— Den berömde amerikanske statsmannen och historiei^krifvaren 
George Bancroft afled den 17 sistl. jan., något mer än 90 år 
gammal. Sin History of the United States påbörjade B. 1834 i Bo- 
ston; 40 år senare afslutade han detta hufvudverk med tionde delen; 
det går till nordamerikanska frihetskrigets upphörande 1782. 

— Den estländske historieforskaren Thomas Wilhelm Gretffen- 
HAGEN, f. 1821, dog den 9 jan. detta år. Han blef 1874 råds- 
sy ndikus i Reval och var åren 1883 — 85 »Stadthaupt von Re val». 
Sistnämnda år blef han emellertid på kejserlig befallning afsatt från 
detta ämbete och 1887 suspenderad från syndikatet. Han synes så- 
lunda ha intagit en framskjuten ställning i striden mot den nu på- 
gående russifieringen af de baltiska landen. I sina historiska afhand- 
lingar, som sett dagen i åtskilliga tidskrifter, har G. ofta berört ämnen 
af intresse for Sverige och behandlat dem utan partisinne eller afvoghet 
mot vårt land. Vi nämna bland dessa uppsatser följande: Die Be- 
lagerung und Gapitulation Rev als im Jahre 1710 (Beitr. zur kunde 
Ehst-, Liv- und Kurl. II, 26); Das schwedihch-polnische Waffen- 
stillstandscolloquium zur Cardina am 18 und 19 Mai 1621 (ibm 
II, 343); C. v. Oldenbockum und seine Waffenthaten 1561 (ibm II, 
4 03, IV, 195); Heimische Gonflicte mit Gustav Adolph (ibm III, i); 
Archangel als Handelsconcurrentin Bevals im 17 Jahrh. (ibm IV, 
162); Confirmationsverhandlungen der Bevalschen Delegirten zu Stock- 
holm im Jahre 1607 (Balt. Monatschr. XXII, 4 22); Bevala Oarnisons- 
freiheit im Gonflicte mit der schwed. Begierung 1658 — 60 (ibm 

Hist. Tidskrift 1891 ^ 7 



90 UNDfiBRÄTTBLSGR 



XXXIV, 4 15); Karl IX in Reval (ibm XXXV, 567); Jost Clodt 
als Staatsmann und Diplomat (ibm XXXVI, 63 1); Dos estländische 
Oberlandgericht (ibni XXXVII, 4 8 8, 612). 

— Till medlemmar af K. Vitterheta Historie och Antikvitets 
Akademien ha den 2 febr. invalts universitetsbibliotekarien Elof Tegnér 
i Lund och regementsläkaren J. A. Z. Wittlock i Vexiö. 

— Vid Uppsala universitet föreläser under vårterminen prof. 
H. Hjärne dels Allmän historia e/ter 1815 dels Historiografiens 
historia; doc. Stavenow, som förestår e. o. professuren i historia, 
föreläser Englands historia från Tudorska husets tronbestigning till 
och med revolutionen 1689, och doc. Kjellén, som förestår skjtteanska 
professuren, föreläser öfver Svenska statsrådet och dess historiska 
förutsättn ingår. 

— Fil. licentiaten K. G. Landgren har för den filosofiska graden 
i Uppsala i slutet af förra året försvarat en akademisk afhandling med 
titel Om konungens sanktionsrätt vid förändring eller upphäfvande 
af statens ordinarie inkomster, 

— Af urkundsverket Sverges traktater med främmande magter 
utg. af O. S. Rydberg har tredje delens första häfte på nyåret ut- 
kommit — fjärde delen är, som bekant, redan afslutad och af femte 
delen ett häfte utgifvet. Ifrågavarande häfte omfattar åren 1409 — 
1436 (större delen). Man finner här bl. a. förbundsakterna mellan 
de nordiska rikena och Polen år 1419, tryckta efter originalen i 
Moskva och Köpenhamn, upplysningar om en förlorad fredsurkund 
af 1428 gällande Ryssland, samt de första urkunderna ang. unionens 
börjande upplösningsprocess från och med svenska rådets uppsägelse- 
bref den 16 aug. 1434, fraratvunget af Engelbrekt, som »oförvarandes 
kom öfver oss med stor makt och grep oss och tvingade med vär- 
jande hand, att vi måtte och skulle blifva när honom med almogen 
och värja vårt rikes land och rätt». Det skall blifva af synnerligt 
intresse, att få dessa sistnämnda akter, för hvilka Hadorphs tryck 
stundom är bästa källan, fullständigt samlade och tryckta med all 
den omsorg, som utmärker den moderna textutgifningen. 

— Rektor F. Westling i Sundsvall har utgifvit en liten af- 
handling Biskop Johannes Rudbecks visitation i Estland 1627 (22 
sid. 4: o) — af den yttre formen att döma ett föredrag hållet vid ett 
prästmöte (någon uppgift därom förekommer likväl ej). Förf. lämnar 
en kortfattad öfversikt af den kraftfulle biskopens bemödanden att 
råda bot för den estniska kyrkans brister — en präst hade t. ex. tre 
hustrur på en gång; prästerna förstodo ofta ej folkets språk o. s. v. — , 
bemödanden, som delvis misslyckades till följd af det motstånd den 
estländska adeln gjorde, då såsom ofta annars mera mån om sina 
privilegier än om samhällets väl. 

— Häradshöfding W. Uppström har på Beijers förlag utgifvit 
en upplaga af Sveriges grundlagar jemte de vigtigaste dithörande 



UNDERRÄTTELSER 91 



författningar (92 sid.), försedd med upplysande anmärkningar ocli 
hänvisningar till parallelställen i grundlagar, samt andra lagar och 
författningar. 

— Fornminnesföreningen i Södermanland har genom sin styrelse 
utfärdat en subskriptionsanmälan på en illustrerad beskrifvande katalog 
öfver det kyrkomuseum Föreningen nyligen inredt i sydvästra hörn- 
kapellet af Strängnäs' domkyrka. Katalogen skall utarbetas af arki- 
tekten F. Lilljekvist, och subskriptionspriset är 1 kr. 50 öre för 
exemplar. 

— I afseende på den nyss tillsattti stadsarkiv arietjänaten i Stock- 
holm har tvist uppstått i fråga om kompetensen till densamma; be- 
svär ha nämligen blifvit anförda öfver utnämningen på grund däraf, 
att vid densamma ingen hänsyn tagits till »arkivaliska meriter». Vill 
man ha vårt arkivväsen ordnadt efter rationella grunder — och 
krafven därpå göra sig alltmera gällande — torde det också vara 
oeftergifligt, att sådana sysslor icke längre betraktas blott såsom ett 
bihaug till annan verksamhet eller som genomgångsstationer på domare- 
eller ämbetsmannabanan eller möjligen som reträttplatser inom det 
ena eller andra verket. Juristen, liksom den civila ämbetsmannen, 
saknar i allmänhet de specifika förutsättningarna för arkivtjänsten, 
sådan den i våra dagar utvecklat sig, och följderna däraf röja sig 
ofta på ett tålamodspröfvande sätt för den anlitande forskaren. Det 
synes därförc billigt, att en institution, nog gammal och betydande 
för att äga ett arkiv, också sörjer för, att detsamma får verkligt sak- 
kunnig vård; de menlösa tiderna borde för alltid vara förbi, då man 
hos arkivtjänstemän kunde finna alla andra egenskaper utom fack- 
insikter och fackbildning eller trodde arkivvårdarnes förnämsta verk- 
samhet bestå i att bilda bundtar och, när det blef för trångt, i att 
»gallra». Det är en särdeles väl motiverad besvärsskrift, som i detta 
fall ingifvits, och det vore att beklaga, om formella skäl lade hinder 
i vägen för platsens besättande med en fackman, och i sådant fall 
ännu mera, att det tillfälle försummats, som nu erbjudit sig, att ordna 
hufvudstadens arkivväsen på ett tidsenligt sätt. 

— Genom svenska tidningar har gått notisen om ett arkivfynd 
i Trondhjem, nyligen gjordt af t. f. stiftsarkivarien Age Skavlan och 
bestående af dokument dels angående Karl XII:s krig sunnanfjålh 
1716^ dels angående Armfelts fälttåg 1718, Enligt upplysningar, 
för hvilka Red. har att tacka norske riksarkivarien Birkeland, består 
fyndet af följande handlingar: 1) generalmajor V. Buddes berättelse 
d. 16 sept. 1718 om svenska anfallet den 12:te i samma månad 
med bilaga (tr. utom bilagan i Norske Sami. II, s. 549); 2) 36 
originalbref från V. Budde i Trondhjem till generalmajorerna Cicignon 
och Arnoldt (»K. Maj:ts höistforordnede Committerede udi den aller- 
nåd. anbefalede Commission udi Norge») från 1 okt. 1718 till 25 
febr. 1719 ang. krigsrörelsema i det NordanQäUska : 3) Slottslovens 
på Akershus konceptrapporter till konungen från 13 jan. till 18 dec. 
1716, omkring 35 st., berörande händelser och förhållanden i Norge. 



92 UNDERRÄTTBLSEB 



Handlingarna ha ursprungligen tillhört norska Riksarkivet och an- 
tagas ha blifyit i början på 1850-talet utlånta till Trondhjems stifts- 
arkiv, där de kommit att opåaktade stanna tills nu, då de åter till 
Riksarkivet insändts. De torde komma att publiceras i norskt )»Mili 
taert Tidsskrift». 

— Professor R. Koser har från Berlin kallats till ordinarie 
professor i historia i Bonn efter A. Döve, hvilken senare öfvertagit 
redaktionen af den vetenskapliga bilagan till Miinchener Allgemeine 
Zeitung. 

— Den franske historikern A. Waddington, som äfven visat 
sig intresserad för svensk historisk forskning och besökt svenska 
arkiv, har utgifvit en ny upplaga af Voltaires Histoire de Charles 
XII, försedd med en inledning, hvari han dels redogör för de franska 
källor Voltaire begagnat, dels, enligt uppgift, lämnar ett sammandrag 
af Sveriges inre historia under Karl XII. 

— För användande vid undervisningen i historia i de högre 
gymnasialklasserna i Frankrike har under titeln Lectures historiques 
en serie små handböcker, börjat utgifvas. Meningen är uppenbarligen 
att genom kulturhistoriska skildringar, genom berättelser hämtade ur 
själfva källorna samt genom goda illustrationer gifva en lifligare och 
mer inly sande bild af sederna och kulturen, än de vanliga läro- 
böckerna bestå. Tre delar ha utkommit: ^Tt^foere an czenne af Maspebo, 
Histoire grecque af Guiraud och Moyen-åge af Langlois. Den 
förstnämnda, som behandlar lefnadsförhållandena hos egyptier, assyrer 
och greker, gör isynnerhet ett godt intryck. 

— I det Vatikanska arkivet har i slutet af förra året öppnats 
en ny, ljus och rymlig forskaresal, som genast togs i besittning af 
omkring 50 regelmässiga forskare. Den brist i fråga om utrymme 
i detta arkiv, som i förra årgångens artikel öfver »Italienska arkiv 
och bibliotek» af bibliotekarien Elof Tegnér berördes, synes sålunda 
åtminstone till någon del ha blifvit afhulpen. 



Sverige ocli Ry9sland efter freden i Kardis 



AF 

JOHN E. NORDWALL 



III 



Enligt den skrifvelse från tsar Alexei, som Kotosjichin i 
september öfverlämnat till den svenska regeringen, skulle tsarens 
sändebud till Sverige — de voro i brefvet nämnda vid namn: 
knäs Ivan Petrovitsch Boriatinskij, »dumnyj dvorianin» 
Ivan Afanasievitsch Prontjistjev, »diakeme:» Gerasim 
Dochturov och Jefim Juriev ^ — den 30 i samma månad 
infinna sig å gränsen för att' därstädes möta de svenska ge- 
sandterna. Försäkringar af denna art voro visserligen i allmän- 
het icke mycket att bygga på, och på den utsatta dagen voro 
helt visst inga ryssar vid gränsen. Men de ryska sändebuden 
hade dock satt sig i rörelse långt tidigare än de svenska, ^ och 
då Bengt Horn atilände till Reval, fick han höra, att ryssarne 
från Pskov, där de vistades, redan sändt tvänne bud till Reval 
med förfrågan, om de svenska lega terna voro i ordning för 
sitt värf. ® 

För dessa, som efler Horns ankomst alla voro samlade i 
Reval, var sålunda ingen tid att förlora, och redan den 2 dec. 
underrättade de ock ryssarne om att Horn ankommit. Samman- 



* Samtliga dessa sändebud hade fornt användts vid nnderhandlingrar med 
Sverige, så Boriatinskij vid- Kardis våren 1661, och de tienne andra därjämte 
äfven vid Valiesar. 

' D. V]i skref Helmfeldt till K. M:t (fr. Narva, Ingr. d:o 15) att dessa 
den *Vin anländt till Novgorod oeh därifrån tagit vägen på Pskov. 

» Horn till K. M:t, Reval »/n, orig. L. B. 

Hist. Tidskrift 1891 8 



94 JOHN E. NORDWALL 



träffandet mellan de båda beskickningarne skulle enligt freds- 
tordraget ega rum vid bäcken Megositz ofvanför Neuhausen; 
härom hade äfven tsaren erinrat i sitt ofvan omnämnda bref. 
Men mellan denna ort och Reval var afståndet långt, och en 
besvärlig och långsam fård skulle sålunda förestå svenskarne. 
Horn och hans kolleger föreslogo därföre ryssarne som mötesplats 
någon ort på Ingermanlands gräns mot det ryska området. Äfven 
för dessa kunde valet af en sådan mötesplats anses fördelaktigt. 
Ty man kunde förutse, att årstiden skulle tvinga dem att resa 
till Stockholm icke den kortare vägen öfver Beval ^ utan den 
vida längre rundt omkring Finska viken, och i detta fall vore 
det för ryssarne lika bekvämt att fara till Ingermanland som 
till Neuhausen. ^ 

»Hofjunkaren», som afsändts med brefvet till ryssarne, dröjde 
länge borta; först den 23 återkom han från Pskov. Han med- 
förde då ett svar (dat. ^^/jg)» hvari de ryska sändebuden med 
godkännande af det svenska förslaget i fråga om mötesplats 
förklarade, att de den 1 jan. skulle infinna sig vid Plysamiinde, 
platsen för Plysa-åns inflöde i-Narova, en ort, där svenskar och 
ryssar så före som efter denna tid mött hvarandra till under- 
handling. Att på detta sätt en part utan invändningar god- 
kände en mötesplats, som motparten föreslagit, var en högst 
ovanlig företeelse vid denna tids underhandlingar mellan Sverige 
och Ryssland. Men svenskarne trodde sig ha funnit grunden 
till ryssarnes efterl åt enhet, som naturligtvis måste hafva nå^on 
alldeles särskild grund: vä^en från Pskov till Neuhausen vore 
osäker såsom utsatt för polackarnes anfall. ^ 



^ Att föra ryssarne denna väg var dock ursprungligen meningen från svensk 
sida. Se R. M:t till amiralitetskollegium 24 sept. R. R. 

^ Horn till K. M:t, Reval 6, 16 dec. origg. L. B. De svenska sändebudens 
skrifvelse till de ryska af Vn finnes i >Protokoll vid Legaterne Frih. B. Horns, 
J. Hastfehrs oeh A. Walwicks beskickning 1661 — 62> pp. 3 — 4. Detta proto- 
koll, som naturligtvis förts af legationens sekreterare, Törneros, föreligger i fällt 
utskrifven form i tvänne likalydande exemplar i Riksarkivets samling af Musco- 
vitica. Det redogör i likhet med andra dylika protokoll från denna tid i sam- 
manhäoKande framställning för legationens verksamhet — böljande med d. ^^/,| 
1661, då Bengt Horn lämnade Stockholm, och afslutadt med hans återkomst dit. 
Som vanligt äro bref och andra aktstycken, som röra legationens värf, inryckta 
i framställningen, naturligtvis i kopior. På detta protokoll stöder sig den 
följande framställningen af gränsmötet vid Plysamunde och de svenska sände- 
budens verksamhet i Moskva; men jag citerar det härvid endast i fråga om i 
detsamma inneslutna skrifvelser o. d., då under beteckningen L. P. och med an- 
vändande af det inbundna exemplarets paginering. 

3 Horn och koll. till K. M:t, Reval 27 dec, L. P. pp. 7—9. 



8VERI0B OCH RT86LAND EFTBfi FREDEN I KABDIS 95 

Emellertid hade nu de svenska sändebuden att göra sig i ord- 
ning för affard. Den bestämda mötesorten hänvisade dem att resa 
öfver Narva. Den 27 dec. anhöllo de därföre i skrifvelse till 
Helmfeldt om kvarter i denna stad. Den 2 jan. år 1662 under- 
rättade de ryssarne om sitt förestående uppbrott, ^ och den 4 
begåfvo de sig med sin under tiden samlade svit ut ur Reval i 
högtidlig »process» mellan lederna af det i gevär uppstälda 
borgerskapet. Den 11 ankommo de till Narva, där Helmfeldt 
beredt dem ett högtidligt mottagande: »soldatesquen» och borger- 
skapet stodo i gevär. 

Svenskarne hade under vägen mottagit en skriftlig under- 
rättelse från ryssarne, att dessa brutit upp från Pskov. ^ Det 
var därföre att vänta, att de nu skulle vara vid Plysamtinde, 
och dagen efter sin ankomst till Narva underrättade Horn och 
hans kolleger dem om, att de anländt dit. Ofverbringaren af 
brefvet var Jakob Henning, en man, som särskildt på grund 
af sina insikter i ryska språket denna tid flitigt användes vid 
förhandlingar mellan Sverige och Ryssland. Fordom translator 
i ryska och polska språken vid staten i Livland hade han år 
1660 befordrats till assessor i Dorpats hofrätt; nu var han af 
sändebuden medtagen på resan :&till mera säkerhet i språket och 
bättre betjänande». ' 

Det bref, som Henning hade att framlämna, innehöll emeller- 
tid äfven annat än underrättelse om de svenska sändebudens 
ankomst till Narva. Vi erinra oss den af ryssarne framkallade 
gränstvisten vid Salmis. Horns och hans kollegers instruktioner 
innehöUo intet om denna sak. Skrifvelser från Helmfeldt er- 
inrade emellertid regeringen då och då om densamma; hon beslöt 
till sist att låta Horn och hans kolleger taga den om hand; och 
till dem aflätos i början af dec. den ena skrifvelsen efter den 
andra härom. ^ Den sista af dessa beordrade dem att »rotunde» 
förklara för ryssarne, att ingen färd öfver gränsen kunde ega 
rum, förrän ofoget vid Salmis blifvit rättadt; hjälpte ej ens en 
sådan förklaring, hemstäldes det till sändebuden »dexteritet», om 

' Skrifvelserna till Helmfeldt och de ryska aändebnden, L. P. pp. 8 — 12. 

^ Dat. >vår liggeplats och ryssby > 5 jan., besvarad i byn Raudana 9 s. m.; 
bida skrifTelserDa i L. P. pp. 12— -15. 

' Se Horn och koll. till K. M:t, Narva ^'/i o^^S' ^ >Legatema Frih. B. 
Horns m. fl. bref till K. M:t 1662». Fallmakten för Renning såsom assessor, 
dat. ^*/j 1660 i Titular-registret i R. A. för detta år. 

« K. M:t till Horn och koll. 5, 13 dec., till Horn V,,; jfr bref till Helm- 
feldt */ia R. R. 



96 JOHN E. KOB0WALL 



man skulle nöja sig med frågans afgörande i Moskva eller ej. 
Dessa order blefvo nu följda: innan öfvergreppen vid Salmis — 
och vid Lavp,-ån ^ — voro rättade, kunde, hette det i den svenska 
skrifvelsen, hvarken ratifikationsbrefven kollationeras eller någon 
färd öfver gränsen ske. 

Från denna kategoriska ståndpunkt skulle emellertid sven- 
skame snart vika. Då Renning den 14 återkom från det ryska 
kvarteret, medförde han från ryssarne jämte en skriftlig upp- 
maning att icke förhala sammanträffandet det muntliga besked, 
att de önskade själfva tala med svenskarne om de i fråga va- 
rande »contraventionerna», om hvilka de för resten icke visste 
något och som de för öfrigt ansågo alldeles för oväsentliga för 
att böra hindra de båda ambassadernas vigtiga värf. För detta 
uttalande gåfvo svenskarne vika; ett sammanträffande kunde ju 
icke behöfva innebära en fullständig eftergift. Samma dag som 
Renning återkom, afsändes »hofjunkaren» Adamkowitz att med 
ryssarne aftala om tid och plats för en konferens. Det be- 
stämdes, att en sådan skulle hållas dagen därpå å Plysa^å. ^ 

Syftet med ett gränsmöte af den art som det nu förestående 
var icke helt och hållet formelt; det var ej endast meningen, 
att de båda ambassaderna under färden till sina resp. bestäm- 
melseorter skulle höfligt hälsa hvarandra på gränsen, innan de 
foro vidare. Den diplomatiska sed, som utbildat sig mellan 
Sverige och Ryssland, hade äfven gifvit dem värf af något större 
betydenhet att fylla. Det var tänkbart, att de ratifikationsbref, 
som svenskar och ryssar förde med sig för att lämna till tsar 
Alexei och till Sveriges konung, icke voro alldeles likalydande 
med de fredsinstrument, som å ömse sidor underskrefvos vid 
Kardis. Det var därföre lämpligt att låta dessa ratifikationsbref 
redan vid gränsen undergå en kollationering; på så sätt borde 
man kunna bespara sig de förvecklingar, som skulle följa, om 
det i Stockholm eller Moskva framlämnades ett dokument med 



' Om gränstTisten vid Lava-å hade regeringens ofvannamnda skrifvelser 
ingenting att förmäla. Alldeles okannig om denna kunde hon dock ej vara, ty 
det första bref från Helmfeldt, hvari ja;;; funnit honom omnämna denna tvist, 
dat. Vi I 1661, hade enligt anteckning på detsamma föredragits för regeringen den 
28 8. m. Men visserligen var detta omnämnande mycket knapphändigt, då H. 
själf blott hade en högst ofullständig kännedom om saken vid denna tid. Natur- 
ligtvis hafva nu Horn och koll. af H. fått närmare besked om denna gränstvist 
och därföre kunnat tillskrifva rvssame äfven om den. 

* Den ryska skrifvelsen. dat. "/, ; instruktionen för Adamkowitz, Narva 'Vr 
L. P. pp. 19—22. 



SVERIGE OCH BY88LAMD EFTER FREDEN 1 KARDIS 97 

felaktig lydeUe. För att kunna verkställa en sådan kollatio- 
nering måste man uatarligtvis medföra kopior, svenskarne af det 
i Stockholm förvarade ryska fredsinstrumentet från Kardis, 
ryssarne af det motsvarande svenska, hvars original fanns i 
Moskva. Men äfven ett annat värf ålåg nu sändebuden. Efter 
ratifikationernas öfverlämnande skulle i Stockholm den svenska 
regeringen, i Moskva tsaren, vid fredens högtidliga bekräftande 
i de främmande sändebudens händer lämna en skriftligen af- 
fattad ed, eo s. k. T^åndtelig fullbordanaskrift^. Formulären till 
dessa eder skulle fastställas vid mötet å gränsen. 

Man skred till uppfyllande af dessa åligganden. Den 15 
jan. hälsade ambassaderna hvaranéia å Plysa-åns is; ^ ä ömse 
sidor blefvo då originalratifikationerna uppvisade och legations- 
sekreterarne öfverlämnade kopior af dem åt hvarandra. Den 16 
hölls en ny konferens; ryssarne lämnade ett förslag till tsarens 
»ändteliga fullbordansskrift», och man beslöt, att de resp. sekre- 
terarne dagen därpå skulle öfverlämna originalratifikationerne 
till granskning. Den svenske legationssekreteraren, Petter Törne- 
ros, mötte denna dag den ryske på ån enligt aftal; men en formalitet 
nödgade dem att återvända. Dagen därpå kom emellertid Tör- 
neros till ryssarnes kvarter med den svenska originalratifikationen 
och ett förslag till den svenska regeringens »ändteliga fullbordans- 
skrift», medan den rvske sekreteraren i Narva öfverlämnade 
tsarens originalratifikation. Vi minnas, hvad svenskarne före 
sammanträffandet tillskrefvo ryssarne om gränstvisterna och huru 
dessa svarade härpå. Under konferensen den 16 kom saken på 
tal; man inskränkte sig dock till frågan om Salmis. Det talades 
länge härom; ryssarne förklarade sig fortfarande vara alldeles 
okunniga om dessa »contraventioner» och kommo fram med några 
skriftligen uppsatte motklagomål ; ^ svenskarne sade sig ej vilja 



* Å ömse sidor hade man, s&som vanligt vid dylika konferenser, medtagit 
bord och stolar, hvilka placerades pä isen, borden intill hvarandra. Före konfe- 
rensen hade ryssarne inbjudit svenskarne att taga plats i sitt tält, som stod p& 
den ryika sidan af Plysa; men att vid första sam mänt räfifandet så föga iakttaga 
>likheten> mellan de häda rikena syntes Horn och hans kolleger otillständigt, 
och inbjadningen blef ej antagen. Som isen emellertid var svag, afslogo sven- 
skame ioke ryssarnes förnyade anbud af sitt tält för den andra konferensen, som 
hölls därstädes. 

^ Bl. a. öfver den sven^^ke kommendanten i Marienbnrg Matthias Hille- 
garten. Jag begagnar här tillfället att rätta en oriktig uppgift i det föreg&ende 
(jfr 8. 238). Det var hela Marienbnrg, staden såväl som >huset>, och därjämte 
det område, som rätteligen hörde därunder, 'ryssarne skulle innehafva under den 
i fredsslntet angifna tiden; endast de adliga godsen inom området skulle genant 



98 JOHN B. MORDWALL 



lämna gränsen, förrän rättelse vidtagits. De nöjde sig dock till 
sist med mindre, med ryssarnes löfte att tillskrifva tsaren om 
ändring. Tvistefrågan skulle sålunda komma att afgöras, icke 
vid gränsen, utan i Moskva. ^ 

Den 18 jan. försiggick, såsom vi ofvan antydde, gransk- 
ningen af de båda originalratifikationerna i de ryska och svenska 
kvarteren. Någon lång tid behöfde den icke kräfva, ty man 
hade ju på båda hållen sedan flera dagar haft kopiorna hos sig, 
och borde hafva hunnit att egna dessa all den sorgfalliga 
granskning, med hvilken svenskar och ryssar plägade nagelfara 
hvarandras aktstycken. Sällan, om någonsin, undgick man att 
vid en sådan granskning finna »fauter», och sådana blefvo äfven 
nu upptäckta. Svenskarne funno i det ryska dokumentet Bengt 
Horns riksrådstitel utelämnad och ett par andra fel af lika betyden- 
het, och i det svenska ratifikationsbrefvet påpekade ryssarne 
några )»fauter», för hvilkas ändring de yrkade på en ny konferens. 
Till en sådan ville svenskarne i början icke samtycka, påpe- 
kande, att man under konferensen den 16 beslutat att icke 
vidare samman träfiu före det sista mötet å gränsen, men då 
ryssarne voro envisa och alls icke kunde förmås att rätta de 
anmärkta felen i sitt ratifikationsbref, blef en konferens aftalad 
till den 21 jan. 

Då, liksom första gången, saramankommo ambassaderna på 
Plysa-åns is, ^ och här tillbragte de under sträng januari-köld flera 
timmar med dispyter om »fauterna». Som stöd för sina anmärk- 
ningar mot den svenska urkunden, h vilkas reella betydelse icke var 
större än svenskarnes mot den ryska, åberopade ryssarne ett svenskt 
koncept till freden, hvari bl. a. i en af de omtvistade punkterna, 
den femte, några ord, hvilka saknades i den svenska originalratifika- 
tionen, voro tillskrifna i marginalen med Horns egen hand — 
ett märkligt koncept, om hvilket vi snart skola få tillfälle att 
tala vidare. Man kom till slut öfverens. Ryssarne rättade 



ställas under svensk förvaltning. Omvården om dessa var anförtrodd &t Hille- 
garten, som emellertid enligt de ryska klagomålen för den i Marienbnrgs »hns» 
förlagda ryska besättningen spärrade tillträdet såväl till >för8taden» som det 
kringliggande »gebietet». Otydligheten af fredens bestämmelser om Marienbnrg 
hafva föranledt den oriktiga uppgiften härom i det föregående. 

^ Såsom vi snart skola se, hade i själfva verket vid denna tid den ryska 
gränsvakten vid Salmis redan lämnat sin post. 

^ Denna gång hade svenskarne, förmodligen för att åstadkomma full lik- 
ställighet mellan båda parterna, som mötesplats erbjadit ett vakthus på åns 
svenska sida, men ryssarne hade ingen lust att infinna sig där. 



SVEBIOE OCH RT88LAND EFTEB FBEDEN I KARDIS 99 

»faaterna)> i sitt ratifikationsbref. SvendiLarne lofvade att följande 
dag lämna en »revers», hvari de förbondo sig att i Moskva gifva 
sin ratifikation den af ryssarne äskade lydelsen, om denna vunne 
stöd af det där förvarade svenska fredsinstrament^t. I samma 
konferens blefvo formulären till de »ändteli^a fulibordansskrifterna», 
mot hvilka man ej synes haft något af vikt att anmärka, »ad* 
justerade», svenskarne påminte ryssarna om löftet att tiilskrifva 
tsaren i Salmis-frågan och roottogo en ytterligare försäkran 
härom, och man öfverenskom att resa öfver gränsen den 23. ^ 

Den 22 sändes den utlofvade »reversen» tiil ryssarna. ^ Den 
23 afsändes å ömse sidor de skjutshästar, som skolie föra båda 
ambassaderna öfver gränsen, och s. d. på eftermiddagen möttes 
dessa vid Plysa. Sekreteraren Adrian Muller ' förde ryssarne 
in på svenskt område och en rysk pristav svenskarne in i 
Ryssland. Det är vår af&ikt att tillsvidare lämna de förra och 
följa de senare. Men dessförinnan vilja vi med några ord be- 
röra ett förhållande, som vi, ehuru det icke afhandlades vid 
Plysamunde, nu måste upptaga till behandling, på det den 
följande tidens händelser må kunna framstå i titt fulla ljus. 

De olikheter mellan det svenska och ryska ratifikations*- 
brefvet, som förorsakade tvister vid Plysamunde, hade varit så 
godt som utan all betydelse. Men det fans en »discrepant^z» 
mellan dessa akter af långt större betydelse än dessa, en »discre- 
pantz», som de svenska sändebuden kände till så väl som de 
ryska, men om hvilken det oaktadt, efter hvad man kan finna, 
intet ord vexlades. 

I sin 20:de punkt föreskref det svenska fredsinstrumentet, 
— det vid Kardis till ryssarne öfverlämnade så väl som det som 
var inryckt i ratifikationsbrefvet — att å ömse sidor alla fångar 
skulle återställas, af hvad stånd eller nation de än voro; dock 
skulle de, som ville stanna i Ryssland eller Sverige, äga rätt 
därtill. I det ryska instrumentet egde motsvarande bestämmelser 
ett tillägg: undantagandes dem, som i det ryska riket godvilligt 
antagit den grekiska religionen. Skilnaden var betydelsefull. 

' Under konfeienien hade rrasarne frågat, hTarföre ej riksamiralen nnder- 
skrifvit ratifikationen nian en annan i håna ställe — rikarådet och amiralen Claes 
Bjelkenstjema, som under Wrangels frånvaro i Pommern förde presidiet i ami- 
ralitetakollegiet. Upplysta om orsaken till detta förhållande läto de sig nöjs — 
för att sedan . med större eftertryck upptaga iimnet i Stockholm. 

M L. P. pp. 428. 

' Samme man, som af Karl X Gustaf år 1659 sändes till Ryssland, jfr 
forf:8 anf. arb. ss. 18 ff.; se ?idare nedan. 



- "^ ^ , 



100 JOHN E. NOBDWALL 



Hvad kaode väl hindra rytsarne att tvinga svenska fiagar af 
luthersk religion att Mvergk till den »grekiska9, att sedan påstå, 
att denna öfvergång varit godvillig, och att sålunda i Ryssland 
kvarhålJa dessa »omdöpte», hvilka genom sin omvändelse dess- 
utom ju så tydligt visat, att de ville stanna i detta land!? 
Horn och hans kolleger, åtminstone Walwick, kände väl denna 
»discrepantz», såsom jag nyss nämnt, och den skulle snart blifva 
bekant äfven för den svenska regeringen. Men om omständig* 
heterna vid dess tillkomst erhöll denna en närmare kännedom 
först flera år senare. Legationsmarskalken vid nu ifrågavarande 
beskickning, Conrad von Berner, hade år 1665 utspridt rykten 
om Horns förhållande i hans underhandlingar med ryssarne vid 
Kardis, vid Plysamllnde och Moskva, som tvingade denne att 
mot Berner anlägga rättegång; vid denna erhöll åtskilligt i dessa 
underhandlingar en närmare belysning, och däribland »discre- 
pantzen». ^ 

Då jag nu går att lämna en utredning af sammanhanget 
med denna, gör jag det under erkännande, att bristande tid å 
ena sidan, saknaden af ryska källor och luckorna i de svenska 
å den andra hindrat mig att genom det virrvarr af stridiga upp- 
gifter, som mött mig, nå ett resultat, som synes mig fullt till- 
fredsställande. Jag vill emellertid framlägga den uppfattning, 
till hvilken jag kommit, under förhoppning att längre fram kunna 
återvända till ämnet och då med ett rikare källmaterial kunna 
leda mig fram till säkrare resultat. ' 

' Horn, som i r&det förklarade sig »diffamerad i hela staden» genom 
Berners beskyllningar, — om hvilka se nedan! — påyrkade en npdersökning of 
saken och Berners arrestering. Regeringen lät först anställa ett förhör med b&da 
parterna — Horn, Hastfehr och Walwick & ena samt Berner ä andra sidan — i 
kanslikoUM;ium d. '% 1665; £bers. Tömeros och Renning hördes bl. a. som 
vittnen. M&let hänvisades sedan i hvad som rörde Horn ensam till Svea Hofrätt. 
B&da parterna företräddes härvid genom ombnd, — Berner hade insatts i arrest 
på slottet — och dom föll först omkring midten af april 1666; den lär ha lydt 
på förlust af lif, ära och gods för Berner. Innan domen publicerades, beredde 
denne sig emellertid tillfälle att rymma nr arresten, som man trodde, till Dan- 
mark. R. P. 1665 (Franc) % »»/t, 'V^ Vio» *Vio. ""/ic V,„ "/.i, »«/„; R. P. 1666 
(Franc) Vj, V., ^V4, (Bergenhielm) V5. Kansli-Coll. Prot. 1663—69 (i R. A.) 
1665 **/b, Vtof Uni Rättegångsprotokoll i Svea HofråiU arkiv för 1666, febr., mars, 
april och %. (Beklagligtvis innehålla dessa senare protokoll hvarken domen eller 
de skrifter, parterna vexlade med hvarandra och som naturligtvis skulle varit i hög 
grad upplysande: en och annan af dessa jämte några andra till rättegången hö- 
rande handlingar finnas i R. A:s samling af fiiographica, >n:r 17 a, Horn»; i 
detalj har jag emellertid ej genomgått dessa.) Danska sändebudet i Stockholm 
Juel till sin regering % 1666 (exc. i Fryxell, Handlingar rörande Sveriges 
historia, del I, s. 144). 

' Jag vill här på ett ställe sammanföra de källor, hvilka jag användt till 
denna frågas belysning vid sidan af i föreg. not nämnda viktiga handlingar. De 

:• -• • • 



SVJSRIGB OCH BTSSLASD EFllER FBEDEN I KARDIS 101 

Efter långa tvister vid Valiesar i fråga om fångarne hade 
man slutligen eaats om att låta de båda instramenten i denna 
pankt få olika lydelse: det ry«ka talade om fångar, som godvilligt 
antagit den »grekiska» religionen, det svenska icke. ^ Vi veta, 
att, medan å svensk sida alla fångar lösgåfvos, detta skedde 
blott med en del af de ryska; härtill bidrog i väsentlig mån 
denna »discrepantz» i stilleståndsarkunderna. 

Då freden i Kardis skalle slutas, måste sålunda frågan om 
fångarne bringas på tal från svensk sida. Så skedde ock, sedan 
man efter lösningen af traktatens hufvudfråga, om ryssarnes af- 
trädande af sina eröfringar, kommit så långt, att man kunde 
förhandla om de smärre punkterna. Ryssarne fordrade då, att 
punkten om fångarne i båda instrumenten skalle få den lydelse, 
den vid Valiesar fått i det ryska; svenskarne tvärtom, att det 
svenska instrumentet vid Valiesar nu skulle följas. Häftiga 
tvister uppstodo om deiina sak; hela underhandlingen hotade 
till och med att gå öfver ända. Då har Horn för att åväga- 
bringa en lösning med sina kollegers, Baners och Walwicks, 
vetskap i enrum trädt tillsamman med en af de ryska legaterna, 
Prontjistjev, ^ och mellan dem har ändtligen en öfverenskommelse 
bragts till stånd. Denna bestod helt enkelt däri, att man upp- 
repade tillvägagåendet vid Valiesar; det ryska instrumentet skulle 
innehålla clausulen om fångar med »grekisk» religion, men det 
svenska icke; »discrepantzen» skulle sålunda fortfarande finnas 
kvar. I enlighet med denna öfverenskommelse voro de instru- 
ment uppsatta, som den 21 juni 1661 utvexlades vid Kardis. 



aro: L. P. på nkWån stallen; R. P. 1662 Franc II, pp. 290 AF., ">/ . ett af den 
8v. regeringen med C. ▼. Bemer till tsaren afsändt bref, d. '% 1662, oeh tsarens 
åt B. lämnade svar, dat. Moskva 'Vn s. å. (flera kopior af dessa bref, tsarens 
i öfversättning, finnas i »FÖrhandl. mellan Sverige ocb Ryssland nnder Karl XI:s 
fdnnyndare>); den vid 1664 års riksdag upplästa redogörelsen för förhållandet till 
Ryssland, hvilken jag genom D:r Se v. Berg b s välvilja fått läsa i korrekturark 
till de onder tryckning varande adelsprotokollen för denna riksdag; slutligen 
inftmktionen för de svenska legaterna vid Plysamonde 1666, % s. å. R. R. och 
>Protocoll vid Plyska tractaten 1666» (R. A. Mnsc.). Värdefullast af dessa akter 
iir ntAB fråga protokollet vid det i föreg. not nämnda förhöret i Kanslikoll. 'V9 
1665 (äfven i Biogr. anf. st.), ty detta innehåller edsvorna personers utsagor vid 
ett formligt förhör. 

^ Protokollet vid nämnda traktat (R. A. Musc). 

^ Renning har vid detta tillfälle tjänstgjort som tolk. Enligt Bemers på- 
stående vid förhöret skulle Baner vid riksdagen 1664 hafva nekat till kännedom 
om > discrepantzen», men detta strider alldeles mot Walwicks uppgifter vid detta, 
oeh hvarken i protokollen för denna riksdag eller rådsprotokollen från samma tid 
har jag funnit någon bekräftdse härpå. 



102 JOHN £. NOBDWALL 



Man finner, att de lyska sändebuden ej kunnat fullständigt 
genomdrifva sin fordran. Men den fördel, svenskarne vunnit genom 
de omtvistade ordens uteslutande ur sitt instrument, var ganska 
tvifvelaktig; ryssarne skulle nog i tillämpningen hålla fast vid 
sitt och behålla fångar, som godvilligt — eller icke godvilligt 
— antagit den »grekiska» läran. 

Men ej nog härmed. Fördelen, sådan den nu en gång var, 
hade kostat svenskame ännu en eftergift till den, som redan det 
ryska instrumentets lydelse inneburit. Horn har nämligMi — 
sannolikt under de enskilda konferenserna med Prontjistjev ^ — 
måst lämna ryssarne ett koncept till det svenska fredsinstru- 
mentet, däri han vid den tjugonde punkten i marginalen med 
egen hand tillskrifvit de omtvistade orden ; det var detta koncept, 
ryssarne, såsom vi nyss sett, företedde vid Plysamiinde. 

H vilken nytta ett dylikt aktstycke kunde bereda de ryska 
sändebuden, är lätt att fatta. Med dess tillhjälp skulle de nog 
lätt kunna intala sin herre, hvars vrede lydelsen af det svenska 
instrumentet väl vore i stånd att väcka, det denna berodde på 
vårdslöshet eller bedrägeri vid translateringen, och de ryska 
anspråken på fångar af :i>grekiskt religion var det väl ^fnadt att 
styrka. Dess svårare är det att fatta Horns motiv. Stödd på 
underrättelser, som lämnats honom i Moskva, då han sommaren 
1662 ditsändes i diplomatiska värf, ^ fann Bemer det i en större 
penningesumma, som Prontjistjev skulle lofvat honom. ^ Men 
han lyckades icke alls lämna några bevis för denna beskyllning, * 
som hos Horn väckte den största förbittring, och man vill ogärna 
tro, att en af Sveriges ledande män under denna tid har mutats 
af ryssarne, hvilket helt säkert nu skulle betraktats långt mindre 
tillständigt — det må nu hafva skett under så fina former som 
hälst — än att mottaga »vängåfvor» af t. ex. den franska 



* Det vill dock synas, som Tömeros, svenska legationens sekreterare vid 
Kardis så väl som 1662, varit närvarande vid detta tillfälle, men Walwick har 
förnekat sin kännedom om, när konceptet lämnades. 

^ Se ofvan. Det bref till tsaren Bemer medförde innehöll hnfvndsakligen 
klagomål öfver dennes handlingssätt i fråga om ^garne. 

^ Horn hade af sin regering vid Kardis och vid ratifikationsresan order att 
söka utfå en större fordran, som en svensk undersåte, Levin Numers, hade på den 
ryska regeringen. Denne N. skall själf hafva varit skyldig Horn en motsvarande 
summa; nu skulle P. ha lofvat Horn att i Moskva utfå N:s fordran och således 
kunna göra sig själf betald. Horn har erkänt (i förhöret i kanslikollegium), att 
N. lofvat honom något, om h<tn i Moskwa kunde utft hans fordran. 

* Ofverhufvud har Beraers hållning nnder rättegången, liksom för öfrigt 
hans flykt, icke synts mig egnad att stärka förtroendet till hans ord. 



-.t -:< - : ; 



SVERIGE OCH RT8SLAND BFTEB FREDEN I KARDIS 103 

regeringen. Horns handlingssätt skulle då hafva beat&mts af 
svårigheten att på annat sätt bringa froden till stånd och öfver- 
tygeisen om oskadligheten af det lämnade konceptet. ^ 

Men skulle detta verkligen blifva oskadligt, fordrades oefter- 
gifligen, att den svenska regeringen erhölle fallständig kännedom 
om hvad som vid Kardis förhandlats om fångarne. I stället 
har denna hållits i okunnighet härom. Det svenska legations- 
protokollet vid Kardis har icke ett ord att förmäla ens om tvister 
i denna fråga. ^ Själf har Horn påstått, att Walwick, hvilken 
ju fick i uppdrag att i rådkammaren muntligen redogöra för freds- 
slutet, tillsagts att omnänma förhål laMet, men detta har Wal- 
wick icke gjort; ej heller har Horn, när han själf kom öfver till 
Sverige, bragt ämnet på tal.^ I denna tystnad behöfver man 
icke finna ett afg,jordt bevis för sanningen af Berners beskyll- 
ningar, ty det är lätt begripligt, att Horn icke fann sig genom 
sitt tillvägagående i denna sak hafva förvärfvat några diploma- 
tiska lagrar. Men om redan hans medgifvande af »discrepantzen:» 
kan förefalla som en svaghet, så kunna konceptets öfverlämnande 
och hans förtegenhet i förhållande till sin regering under alla om- 
ständigheter knappast försvaras. 

Vid Plysamlinde undergingo de resp. ratifikationsbrefven 
granskning; man hade kunnat vänta, att »discrepantzen» då kom- 
mit på tal. Men i det svenska legationsprotokollet finnes, såsom 
vi ofvan nämnt, ingen antydan härom, och detta vinner bekräf- 
telse genom uppgifter å rysk sida.^ Förklaringen till detta för- 
hållande ligger nära till hands. De ryska sändebuden vid Plysa- 
munde hade alla deltagit i förhandlingarne vid Kardis, af de sven- 
ska tvänne. Horn och Walwick; icke kunde det löna sig för 
dessa parter att söka genomdrifva en ändring i hvarandras rati- 
fikationsbref. Men att ryssarne medförde Horns koncept och 



* Från ofvanstftende skildring af >di8crepantzen8» och konceptets tillkomst 
skiljer sig alldeles den ryska framställningen h&raf, om hvilken se vidare nedan. 

' Däremot kan man med dess hjälp bestämma tiden för Horns konferenser 
med Pronfjistjev. Den ^}^ åtog sig, upplyser det. Horn själf mödan att åstad- 
komma en likhet mellan de förut uppsatta svenska ock ryska projekten till instru- 
ment, »såsom den der en stor credit hade hos Rvssarne, och kunde komma medh 
dem myckit väl till rätta>. N:o 4, fol. A A A. 

' W. förklarade under förhöret, att han tegat »reverentia Majestatis», och 
Horn motiverade sin tystnad med, att regeringen fått bägge fredsinstrnmenten 
och själf kunnat se »discrepantzen» !! 

* Det sknUe emellertid kunna händn, att ryssarne i förbigående nämnt några 
ord om saken; jfr den ofvannämnda instruktionen för de svenska sändebuden till 
Plvsamunde 1666. 



104 JOHN E. NOBDWALL 



sökte göra sig detta tili godo, ^ hafva vi sett; och om de vid 
Plysamftnde tegat om »diserepantzen», så skulle de icke tiga 
härom i Stockholm. 

Vi återtaga tråden af vår berättelse. 

Öfver Novgorod och Tver skulle Horn och hans kolleger 
färdas till Moskva; det var samma väg, på hvilken år 1655 
Gustaf Bjelkes olyckliga ambassad hade farit fram. Pristaven 
ledde färden; på slädar foro de svenska sändebuden fram öfver 
Rysslands vida, snöhöljda slätter; fritt »tractamente» bestods 
ambassaden, såsom seden bjöd. Denna var ganska talrik; den 
uppgick till öfver 200 personer;* att förpläga och fortskaffa en 
sådan skara måste varit förenadt med icke ringa besvär. Långsamt 
kan emellertid färden icke sägas hafva gått, om den jämföres 
med andra dylika resor under samma tid. Hvad åter förpläg- 
ningen beträflfar, så klaga svenskarne genast från början öfver 
dess knapphet, och denna klagan var helt vtsst icke obefogad. 
Ty ryssar, såväl som svenskar, voro i allmänhet ingalunda synner- 
ligen fallna för öfverflöd, då det gällde att gifva hvarandra den 
)>fria» traktering, som kräfdes af gammal diplomatisk sed. 

Den 31 jan. kommo svenskarne utanför Novgorod. En 
))dvorianin» och en »diak» kommo åkande i slädar dem till mötes 
för att å vojovodens vägnar hälsa dera och ledsaga dem in i sta- 
den. Naturligtvis saknades icke ceremonigräl: ryssar och sven- 
skar stredo om hvilka som först skulle stiga ur slädarna och 
taga mössoma af sig, och när processionen för intåget anordnades, 
hade vojevodens utskickade och svenskarnes pristav så när kom- 
mit i håret på hvarandra under tvist om platsen i denna. ^ In- 
färden i staden var högtidlig; åt svenskame anvisades samma 
kvarter som Gustaf Bjelke och hans kolleger bebodde år 1655. 

Det var vojevoden i Novgorod, som styrde de områden, på 
hvilka gränstvister yppats mellan Sverige och Ryssland; med 
honom hade Hel mfeldt oupphörligt brefvexlat om den ryska gräns- 
vakten vid Salmis. £tt tillfålle att verka för lösningen af dessa 
tvister erbjöd sig sålunda för de svenska sändebuden, och detta 
ansågo de sig icke böra försumma. Den 1 febr. sändes Renning till 

' De olikheter, som detta jämte »digcrepantzen» om ^Dganie företedde med 
den svenska ratifikationen ooh som ryssame anmärkte vid Plysa, synas ej hafva 
varit afsiktliga, såsom denna. 

' Se de svenska sändebudens ofvan eit. bref tiU de ryska af den '/f! 

^ De svenska sändebuden måste för att bilägga tvisten taga pristaven app 
i sin släde. 



STERIOE OCH BV88LAND EFTEB FREDEN I KABDIS 105 

vojevoden, men blef icke mottagen. Snart kom dock denne på 
bättre tankar, iät urs&kta sig hos sändebuden och beviljade Ren- 
ning den 2 audiens. Under denna upplyste han, att den ryska 
gränsvakten vid Saimis redan blifvit bortförd; om tvisten vid 
Lava-ån hade han sig intet bekant. 

Sändebuden skyndade sig att tiliskrifva Helmfeldt för att 
af hmiom få höra, om vojevodens upplysningar voro sannings- 
enliga. Dagen därefter — den 3 — lämnade de Novgorod. 
Redan den 5 fingo de svar af Helmfeldt: vid Lava«å var ställ- 
ningen oförändrad, men sin post vid Saimis hade den ryska 
gränsvakten verkligen lämnat. En tvistefråga mellan Sverige 
och Ryssland var sålunda skaffad ur verisen; Men visserligen 
hade ryssame, trogna sin vana att alltid blott gifva efter tilJ 
hälften, bortfört de under svenska kronan lydande bönder, h vilka 
bodde inom det förut omtvistade området, och ett nytt k lago- 
ämne var således för handen, i samma stund som ett gammalt 
undanröjts. ^ 

Den 11 febr. kom ambassaden till Tver, där den följande 
dagen tillbragtes. Man nalkades nu Moskva: den 14 fingo ge- 
sandtema sig tillsändt körsbärs- och hallonmjöd ur tsarens käl- 
lare som en första välkomsthälsning. Den 16 kommo de till 
ett klostergods nära Moskva; här måste de li^a öfver, medan 
åtgärder vidtogos för deras högtidliga mottagande. 

Den 18 ägde detta rum. ^ En »knäs» och en »diak», som af 
tsaren utsetts att blifva de svenska sändebudens pristaver i 
Moskva, kommo utanför staden dessa till mötes. De sedvanliga 
ceremonitvisterna uteblefvo ej, men slutade nu som vid Novgorod 
med nederlag för de ryska anspråken. Så satte sig de svenska 
sändebuden upp i tvänne slädar, som pristaverna medfört för 
deras räkning, Horn och Hastfehr i den ena, Walwick i den 
andra; till höger om dem for »knäsen», till vänster »diaken» och 
svenskames »resepristav». Ryskt och tyskt rytteri paraderade 

* Se Helmfeldt till K. M:t, Narva, *Va ^^'^9' ^^S^- 0:0 15. Enligt gransinspek- 
toren Aro änders meddelande till Helmfeldt hade den ryska vakten dragits bort 
redan föreg&ende årets julafton. Den sTenska regeringen, som i slutet af febru- 
ari ännu ej fått underrättelse härom, men väl om underhandlingarna vid Plysa- 
munde, beordrade den 28 s. m. sandebuden att ej lämna sitt ratifikationsbref i 
Moskva, innan ofoget vid Saimis rattats, och Helmfeldt s. d. att, om ej ens detta 
hjälpte, bortdrifva den ryska vakten med våld, om det vore rådligt för sände- 
budens skull. R. R. 

' Hos Loenbom, Historiska märkvärdigheter, del IH, ss. 138 ff. finnas detal- 
jerade skildringar af ceremonierna vid detta tillfälle och vid audienserna 24 febr. 
oeh 6 mars, hämtade omedelbart nr Palmsköl dska samlingarna, medelbart ur L. P. 



106 JOHN E. NOBDWALL 



så atJkoför som inati staden, och »med pipor, trampeter och på- 
kör var intet upphörande». Till kvarter anvisades åt den sven- 
ska ambassaden samma »hof», som Gustaf Bjeike med kolleger 
bebott, så länge de i Moskva ännu behandlats som svenska sände- 
bud och icke som fångar. 

Att lefva det lif, som gemeniigen fördes af svenska beskick- 
ningar i Moskva under 1600-talet, var hvad som nu förestod de 
svenska sändebuden och deras svit. Till bilden af. detta lif, 
sådant det ter sig i handlingar, som kommit för våra ögon, vilja 
vi här söka samla de karakteristiska dragen. 

»Hofvet», där ambassaden inkvarterades, var dess medelpunkt. 
Före den första audiensen hos tsaren ägde ingen af ambassadens 
medlemmar rätt att lämna det, och inga andra än tsarens till 
uppvaktning hos sändebuden förordnade pristaver släpptes dit in. 
Men »hofvet» var gemeniigen mycket trångt och erbjöd ingalunda 
någon behaglig vistelseort för en dåtida beskickning med dess 
talrika personal. Efter den första audiensen medgafs en större 
frihet. Sändebuden och deras svit höllos ej längre innestängda 
i kvarteren; köpmän, som kommo att utbjuda sina varor, finge 
tillträde till ^»hofvet», möjligen äfven en och annan person dess- 
utom, som kunde hafva någon förrättning hos legationen af ofarlig 
art. Men öfver alla ambassadens förbindelser med den yttre 
verlden hölls en noggrann uppsikt: man sökte öfvervaka hvarje 
steg af dess personal såväl som de personer, som besökte dess 
»hof». Såsom man kunnat vänta, uppkom emellertid hos de be- 
vakade ett starkt begär att öfverlista sina väktare, o(di detta 
lyckades icke sällan: ambassadörerna eller deras följe uppsnap- 
pade nyheter, stundom af icke ringa vikt. 

Vi nämnde pristavema. Hos en »stor» ambassad anstäldes 
under dess uppehåll i Moskva tvänne sådana, till hvilka såsom 
en tredje brukade sluta sig »resepristaven», som ledsagat ambas- 
saden på färden genom Ryssland. Dessa utgjorde — särskildt 
under den tid, då legationen var alldeles innestängd inom »hofvet» 
— mellanhänder mellan denna och den ryska regeringen, in- 
berättade till den senare sändebudens önskningar och meddelade 
dem regeringens. Nästan dagligen brukade de därföre — en eller 
flera — infinna sig å »hofvet». Vid dessa besök utspunno sig 
samtal, stundom rätt långa, ej blott om hvad som direkt berörde 
legationens värf, utan äfven om annat, om den europeiska poli- 
tiken, om legationens »deputat», om väder och vind. Men hvarje 



SVBRIGB OCH RY8SLAHD« EFTER FREDEN I KARDIS 1€7 

ord, som yttrades under dessa saiDtal, upptecknades i svenskarnes 
iegationtprotokoU och skrefs ined säkerhet upp äfven å rysk sida. 

Fritt »tractamente» skulle, såsom vi sett, en svensk ambas- 
sad åtnjutit under sin färd geiK>m Ryssland, och fritt »tracta* 
mente» bestod man den äfven i Moskva. Men där som under 
resan var kosthållet klent, och legationen var därför nödsakad 
att förbättra det genom egna medel. Uvardågskostens torftighet 
afbröts väl stundom af officiella festmåltider, vid hvilka det 
rådde öfverflöd, ty då gällde det att representera, att visa tsarens 
och Rysslands rikedom. Men voro ock vid sådana tillföllen rät- 
terna många, så var dock deras tillagning i allmänhet ej afpassad 
efter svensk smak. 

Så som vi nu i några korta drag sökt skildra det, iefde i 
allmänhet en svensk ambassad i Moskva under det sjuttonde 
seklet. Af allt, som äfven vid denna tid kmnde erbjuda en svensk 
ambassadör i Yest-Europas stora hufvudstäder förströelse under 
hans diplomatiska mödor, fanns i Moskva intet, medan å andra 
sidan dessa diplomatiska mödor visst icke voro lättare, utan 
snarare tyngre där än annorstädes. Det kan ju vara möjligt, 
att sändebud från nationer, till hvilka man ansåg sig stå i mera 
vänskapligt förhållande än till svenskarne, i Ryssland behand* 
lades något bättre än dessa; men i hufvudsak har med säkerhet 
hvarje främmande ambassad mottagits på ett och samma sätt. 
Vi finna dessa ryska diplomatiska former barbariska, och så 
kallade dem äfven denna tids svenskar, ehuru de det oaktadt 
med omsorg efterbildade dem, då ryska sändebud kommo till 
Sverige, ty detta fordrade Sveriges värdighet. Yttringar af rys- 
sarnes djupa misstro mot alla främlingar, liksom af en annan 
kulturståndpunkt än den vesteuropeiska, försvunno de med så 
många andra gammalryska seder och bruk, sedan en gång en 
kraftig herskare börjat med hjälp af främlingar i Ryssland gifva 
hemortsrätt åt Vest-Enropas, länge så främmande, förut och 
ännu långt senare af många så afskydda kultur. 

I den teckning, vi ofvan gjort af en svensk ambassads van- 
liga lif i Moskva under 1600-talet, hafva vi äfven gifviten bild 
af Horns, Hastfehrs och Walwicks hvardagslif i denna stad. 
Men för dem som för andra sändebud skedde tid efter annan 
afbrott i detta genom de audienser och konferenser, vid hvilka 
legationens egentliga värf af handlades. • Till dessa vilja vi nu 
öfvergå. 



108 JOHN E. NpRDWALL 



Ehuru de svenska sändebuden den 18 febr. kommit till 
Moskva, erhöllo de först den 24 nåden att »se tsarens klara 
ögon», såsom det hette i ryssarnes officiella språk. Vid denna 
första audiens skulle enligt häfdvunnen sed jämte kreditivet för 
de svenska gesandterna äfven det svenska ratifikationsbrefvet 
öfverlämnas till tsaren. Då gränstvisterna vid Salmis och Lava-å 
icke voro bragta till slut, hade emellertid Horn förklarat sig vid 
audiensen blott vilja lämna kreditivet, men på pristavernas för- 
säkran, att tsaren redan beordrat vojevoden i Novgorod att i 
dessa fall uppfylla sina skyldigheter, hade han gifvit vika. I 
audienssalen å tsarens slott öfverl&mnade sålunda de svenska 
sändebuden, för hvilka Horn förde ordet, sitt kreditiv och sitt 
ratifikationsbref åt tsaren, hvilken satt »oppå en ophögd och 
förgylt thron, lika som ett beläte, styfver af sine gyllene och 
med allehanda slags edle stenar och pärlor besatte kläder». Äfven 
de presenter, sora konungen af Sveri^ tillskickat tsaren, och de 
som de svenska sändebuden skulle förära denne, blefvo nu öfver* 

e 

lämnade.^ Återkomna till »hofvet», blefvo de där å tsarens 
vägnar trakterade af knäs Peter Semenovitsch Prozorovskij ; mål- 
tiden var, som vanligt, rik på rätter, men äfven på gräl. ^ 

Sedan tsaren erhållit förvissning om, att den svenska rege- 
ringen ratificerat freden, återstod det för hojjom att genom »kors- 
kyssningen» gifva sin edliga bekräftelse på denna. Som vi ofvan 
nämnt, skulle vid denna akt åt de svenska sändebuden lämnas 
en »ändtelig fullbordansskrift», som innehöll tsarens skriftliga 
förbindelse att obrottsligt hålla den afslutna freden, och denna 
skrifts lydelse hade, såsom vi erinra oss, fastställts vid Plysa- 
mtinde. Det ålåg emellertid svenskarne att skaffa sig garanti 
för, att den »ändteliga fullboVdansskrift», som lämnades dem, 
verkligen lydde enligt aftal, och då pristaverna den 5 mars för- 
kunnade dem, att de dagen därpå skulle närvara vid freds- 
bekräftelsen, fordrade de att få kollationera skriften i fråga. 



* För de närmare detaljerna vid audiensen behöfva vi ej redogöra, dä vi 
kanna hänvisa till den hos Loeubom, ofvan anförda arb. III, ss. 141 — 152, tryckta 
> relationen >. 

' Tvänne tvisteämnen voro sä godt som gifna vid dessa officiella festmäl- 
tider, med hvilka svenskar och ryssar undfågnade hvarandra vid sina inbördes 
underhandlingar. Det ena var platserna vid bordet. Det andra var ordningen af 
de officiella skälama för de resp. saveranema och öfriga medlemmar af furste- 
husen. Hvardera parten fordrade naturligtvis den första skälen för sin suverän 
och sökte, slagen pä denna punkt, revanche vid skälarna för drottningar, prinsar 
och prinsessor. Jfr nyss anförda > relation» hos Loenbom. 



8VBR10E OOH BIBGOiAHD EFTEB VBEDBN I KABDIS 



109 



Detta medgafs; dess lydelse befaons riktig, och den 6 mars f&r- 
siggiek i en annan och mindre sal af slottet. än den, där den 
fSrsta audiensen ägt ram, fredens högtidliga bekräftelse genom 
tsar Alexei. 

Tsaren satt på sin tron. På ett bord framfor honom låg 
bibeln, under denna »fullbordansskriften», öfver den ett med ädla 
stenar besatt krucifix. Sedan han svarit att hålla freden, så* 
som det vore närmare utfördt i ^»fullbordansskriften», förde han 
kracifixet till sin man : »korskyssningen» var fulländad. De svenska 
sändebuden erhöllo »fullbordansskriften:», fingo nåden att kyssa 
tsarens hand och en hälsning från honom att framföra till ko- 
nungen af Sverige. Nu som efter den förra audiensen fingo de 
i sitt »hof» tsarens )»benådning» i mat och dryck; åter var Prozo- 
rovskij värd och åter tvistades det om platser och skålar.^ 

Mot beräkning hade de svenska sändebuden vid »korskyss- 
ningen» erhållit sitt afsked af tsaren. Men, som vi veta, hade de 
ännu mycket att uträtta i Moskva. Instruktionerna ålade dem 
att med ryska deputerade öfverlägga om hvarjehanda ämnen; 
kreditivet anmodade tsaren att utse ombad i och för en under^ 
handling. Detta hade ock denne gjort; underhandlingar mellan 
de svenska sändebuden och tsarens deputerade både redan börjat 
före den 6 mars och skulle komma att fortgå långt efter det 
svenskame officielt tagit afsked. 

Då nämligen dessa den 28 febr. pliktskyldigast vid en audi- 
ens tackat tsaren för det traktamente, hvarmed de undfägnats den 
24, meddelade man dem, att denne utsett deputerade, med hvilka 
de kunde öfverlägga. Med dessa deputerade — de voro fyra, 
bland hvilka knäs Jurij Alexejevitscb Dolgorukij och »dum- 
nyj diak» Larion Lopuchin — sammanträdde de omedelbart 
därefter till konferens. Ryssarne ville veta, hvilka goda saker 
svenskarne hade att andraga. Vi minnas, att dessa ej voro få. 
Men Horn, som å ena sidan icke synes varit förberedd för kon- 
ferensen och å den andra på något sätt fått kännedom om, att 
tsaren höll på att affärda en ambassad till Polen, drog främst 
af alla fram det, som han tänkt spara till sist: frågan om Sveri*- 
ges bemedling mellan Ryssland och Polen. ^ Sina order likmätigt 
förklarade han härvid, att polackarne sagt sig gärna se Sverige 

* Jfr Locnbom, anf. arb. III, u. 153 ff. TsareDs »fnllbordaDSskrift» finoes 
med bilagd öfversattning i R. A. 

> Jfr Horn och koll. till K. M:t, Moakra >V, i »Lefatema Frih. B. Homa 
m. fl. bref till K. M:t 1662». 

Hiåt. Tidskrift 1891 9 



110 . JOHN E» NOBDWAibL 



som medlare ^^ en. uppgift, kvsrssanDingsenligket väl kan. ifråga* 
sättas^ — och då ryssame envisades att få veta^ när detta skett» 
upplyste han, att det var, då Sten Bjelke vistades i Polen i och 
för Oliva-fredens ratifikation. Det var, som vi veta, för helt 
^ndra ändamål Bjelke farit till Polen, men dessa ändamål hade 
det sig en smula svårt att komma fram med för ryssarne; emelier-- 
tid kan det med fog ifrågasättas, huruvida icke dessa åtminstone 
hade en aning om dem. I fråga om bemedlingen kunde de naturligt- 
vis ej nu gifva något definitivt svar. 

Men ett sådant gåfvo de i stället i nästa konferens den 4 
mars. Det blef ett afslag, om än i artiga ordalag. Flera ^nger 
hade Polen anhållit om fred, men föriilarat sig vilja sluta en 
sådan utan bemedKng(!); nu skulle en ny fredsförhandling in- 
ledas; om denna misslyckades, skulle tsaren underrätta konungen 
af Sverige därom. Sedan frågade ryssarne om svenskarnes öfriga 
ärenden; Horn öfverlämnade då till dem ett )»krifbligt memorial 
om dessa. ^ 

Af de fordringar, de svenska sändebuden fått sig ålagdt att 
genomdrifva, voro alla af vikt upptagna i detta i 13 punkter 
affattade memorial. Där påyrkades, att de inskränkningar i 
svenska undersåtars handelsfrihet i Ryssland, som förorsakats af 
den »regala köpenskapen:» med lin, hampa o. a. varor samt af 
tullen på Diina, skulle upphäfvas; att tsaren skulle göra en igod 
förordning» om svenska undersåtars rätt att i Ryssland drifva 
handel med andra än ryssar; att under de svenska sändebudens 
vistelse i Moskva order skulle utgå att i denna stad och i Nov- 
gorod de fordom begagnade »handelshusen», i Pskov ett dylikt 
»inom första stenmuren», i Perejaslavl en tomt skulle inrymmas 
åt svenskame att sedermera bebyggas, att fångarne skulle lös- 
gifvas, ej blott de »oomdöpte», utan ock de, som med tvång 
förmåtts att öfvergå till den grekisk-katolska religionen;^ att 
gränsvojevoderna finge order att icke tillåta sig några öfvergrepp 
i fråga om gränsen. Öfver dessa och andra punkter af mindre 
vikt begärde de svenska sändebuden en »god, skriftlig och tydlig 
förklaring». 



' Jfr Hist. Tidskr. 1890 8. 249. 

2 Finnes i L. P. pp. 112 ff. 

' Ordftlagen öfverraska genom sin anglatning till det ryeka instrumentet. 
Man hade väntat i öfverensstämmelse med det svenska en fordran, att alla fängar, 
som icke uttryckligen tilUcännagåfvo sin önskan att vilja stanna i Ryssland, sknUe 
ställas på fri fot. 



SVAKIQE OCH RTSSLAND SFTEB FBBDEH I KABDIS Hl 

Den 6 mars . hölls en ny konferens. < Det var omedelbart 
före den akt, änder hvilken tsaren BjcQUe besvärja freden; man 
kunde därföre vänta, att ryssame skulle söka genomdrifva de 
ändringar i det svenska ratifikationsbrefvet, som eventuelt ut- 
lofvatB i den vid Plysa afgifna »reversen». Så blef ock fallet. 
Något annat bevisningsmaterial än Horns koncept hade de emeller- 
tid ej heller nu, och Horn förklarade sig också omöjligen kanna 
ändra ratifikationsbrefvet. Däremot utlofvade han en särskild 
försäkringsskrifb i fråga om de omtvistade ställena. ^ På rys* 
sarnes begäran om en förbindelse från svensk sida, att de ryska 
kyrkorna å svenskt område ej måtte nedrifvas samt att de sven* 
ska undersåtar, som bekände sig till den grekisk-katolska religio- 
nen måtte få använda präster, som ordinerats af Novgorods och 
PskovB metropoliter, afgaf Horn det svaret, att det förra redan 
vore bestämd! i freden; beträfifande det senare, trodde han nog, 
att de ryska sändebuden till Sverige hade instruktioner därom, 
men skulle emellertid befrämja saken hos sin konung; Äfven 
punkten om fångarne kom. på tal, -^ naturligt nog, då rys- 
same nu fått i sina händer ett ratifikationsbref från Sveriges 
konung, som ej hade något att förmäla om fångar af »grekisk» 
religion. Men gent emot Horn hade det sig nu, såväl som vid 
Plysamftnde, en smula svårt att genomdrifva någon slags ändring 
i detta fall: på deras anmärkningar svarade han, att man hade 
talat nog om fångame vid Kardis, men slutligen öfverenskommit, 
att punkten i det svenska instrumentet skulle lyda såsom den 
nu stode där. I stället har han själf framstält anspråk på de 
»omdöptes» lösgifvande och lär, såsom protokollet säger, hafva 
fatt tsarens löfte, att alla fångar af hvad nation som hälst skulle 
släppas, till och med de omdöpta, om de ville vända tillbaka^ 
ett löfte, som visserligen icke var allvarligt menadt.^ 

Omedelbart efter denna konferens ägde, såsom nämndt, kors** 
kyssningsceremonien rum. Man passade härvid på att gifva 

^ Dessa voro följande tvanne: i $ 2 af det syenska instrumentet stod ordet: 
»laiftligs» (herrar och herrskaper), där det ryska hade ett ord^ som ryssame p& 
svenska ville hafva återgifvet med >omliggande>(I), och i $ 5 hade svenskarne 
ntelämnat orden: »och för allt fiendtligt våld beskydda», som fnnnos i den ryska 
ttrkonden och i marginalen till Horns koncept. Att Horn utlofvade försäkrings- 
skriften, hade uppenbarligen sin grand i betydelselösheten af skiljaktighetema 
i fråga. 

' Det säger sig själf, att alla under Horns anspieier tillkomna uppgifter, som 
röva firågan om fåogame, måate mottagas med en viss reservation. I legations- 
piotokoUets skildEing af frågans behandling under konferensen den Vs Ulcsom 
senare har jag emelleA*tid ej funnit något, som jag anser mig kunna beteckna som 
sanningslöst. 



112 JQHH B. NOBDWALL 



SYenftkarne afsked, och följderna häraf drcijde icke att visa 
Big. Den 7 begärde prist^^vema dels den atiofvade försäkrings^ 
skriften, dels en uppgift på det antal skjutshästar, svenskame 
kunde behöfva för sin afresa. Det var tydligt, att man nu ön^ 
skade påskynda denna. Men svenskame förklarade, att för- 
säkringsskriften nog skulle aflämnas, men ingalunda kunde de 
resa, förrän de fått svar på sitt memorial. 

Den 10 kallades de till ny konferens.^ Under denna läm- 
nade de ett förslag till försäkringsskrift och mottogo af rys- 
same ett skriftligt svar på memorialet. På dessas fråga, om 
svenskame hade något vidare att andraga, framkomnio de med 
några besvärspunkter, som icke upptagits i memorialet; så vid- 
rördes nu frågan om ryska »riksråds» användande vid framtida 
ambassader till Sverige och begärdes, att man å rysk sida in- 
förde »Livland» i den svenske konungens »lilla» titel. På detta 
och annat, som androgs, hade ryssarne till svar goda ord, men 
inga bestämda löften; det skulle tagas »ad referendum». 

Den ryska resolutionen föreföll Horn och hans kolleger föga 
tillfredsställande. På de båda första punkterna i deras memorial 
— om den »regala» köpenskapen och om tillstånd för svenska 
undersåtar att i Ryssland drifva handel med »persianer, tartarer» 
m. fl. — hade man endast svarat, att svenska köpmän skulle 
äga fri handel i Ryssland, såsom freden förmälde; i fråga om 
Dunatnllen samt handelshusen i Moskva och de andra orterna 
hade äfven hänvisats till fredsslutet; beträffande gränstvisterna 
vid Salmis och Lava-å förklarades, att tsaren befallt sina ut- 
sedda gränskommissarier taga denna sak om händer.^ Svaret i 
fråga om fångarne är talande nog; vi anföra det här in extenso, 
sådant det öfversattes af Renning eller någon annan translator: 

»Hafver vår store herre H. Ts. M:t bevilliat den puncten 
att förblifva effter den afhandlingsskrifb, såsom till vår store 
herre H. Ts. Maj:t tillbracht är, uthaf Ts. Maj:ts store och full- 
myndige gesanter bojaren och namestnick Tverskoi knäs Ivan 
Semenovitsch Proserovsky och sine medcolleger. Och såsom i 



' Såsom det framgår af de svenska sändebudens yttrande till pristaverna vid 
kaUelseq till denna konferens {h! P. p. 144), var det egentligen icke >manérligt> 
att efter afskedsandiensen sammankomma till konferenser, utan alla underhand- 
lingar borde då bedrifvas skriftligen. 

^ £nligt freden sknUe i april 1662 å ömse sidor utsedda granskommissarier 
företaga en reglering af den svensk-ryska gränsen; jfr f5rf:s ofvannämnda skrift 
s. 137. 



SVBBIGE OCH RTSSLAJVI) BFTBB FRBDBN I KABDIS 113 

den puDcten skrifvit står uppå edert svenske tungomåhi, nthi 
eder stormechtige herres H. K. Maj:ts ratificationsbref, hvilket 
I K. Maj:t8 store legater hafva öfverantvardat till vår Store 
herre och H. Ts. Maj:t; der till medh och vår Store herres H. 
Ts. Maj:t8 store och fallmyndige gesanter Okolnitzei och Nä*« 
mestnik Raskoi Knes Ivan Petrovitz Boriatinskoy medh sine 
colleger kommande till Eder stormächtige herre, H. K. Maj:t 
varde om sådant aftalande, att så skall förblifva, såsom hos 
dem legaterne är skriifteligen författat, och nthi vår store herres 
hans Tsar. Maj:ts ratificationsbref är skrifvit, hvilket är för- 
skickat vordet till Eder stormechtige herre och H. K. Maj:t, 
altså skall samma punct vedh det aftalet förblifva (sic!).» 

Språket är skmfvadt, såsom vanligt i denna tids ryska 
aktstycken, men man kan dock, om än med möda, leta sig 
fram till andemeningen: det var det ryska instrumentets ord, 
men icke det svenska, som skulle äga gällande kraft i fråga om 
fångarna. Om det förespådda aftalet skola vi senare få kännedom. 

Med en enda punkt i resolationen voro svenskarne nöjda. ^ 
Men för resten fanno de denna »ofullkomlig» och hållen »in ge- 
néralibns terminis», och som ett definitivt svar kunde de inga- 
landa godkänna den. 

Förhandlingarna mellan dem och de ryska »konferens- 
herrame» fortsattes sålunda. I ett allt bestämdare språk, med 
allt större och större precision formulerade de förre sina for- 
dringar; så tvungo de ryssarne att svara, om ock i allmänhet 
icke efter önskan, så dock med allt större klarhet och tydlighet. 
Det är icke vår mening att här redogöra för underhandlingens 
alla skiftningar, men dess hnfvuddrag vilja vi återge för att 
d&rpå sammanfatta de resultat, som framgingo ur densamma 
i mera viktiga punkter. 

Den 12 mars lämnade svenskarne åt en af pristaverna en 
»gegendeklaration» öfver den ryska resolutionen. Med den elfte 
pankten i denna — om Marienburg — uttalade de sin belåten- 
het, men i hvarje annan fordrade de ett nytt, mera tillfreds- 
ställande svar. Visade sig svenskarne sålunda ej nöjda, så voro 
ej heller ryssarne det; samma dag lämnade de en skrift med 
förslag till ändringar i den svenska försäkringsskriften. 



* På deras begäran, att tsaren ville låta order utgft om Marienbnrgs nt- 
lymmaode, eftenom tiden härför tillstnndade, svarades, att Marienburg sknlle 
ntrymmas Tid den tid, freden föreslcref. 



114 JOHN JS. NOBDWALL 



Hon) och hans kolleger visade sig tillmötesgående. Den 13 
s&ndes Törneros och Barckhasen till »posolskij prikaz», det ryska 
atrikeskansliet, med en formlig försäkringsskrift. ^ Där förklarades, 
att i § 2 af det svenska instrumentet med ordet »kristliga» skalle 
förstås »omliggande»; att de utelämnade orden i § 5 skulle anses 
som införda; den grekiska religionen skulle i den svenska 
kronans länder åtnjuta det skydd, som tillkomme henne fördrag^^ 
enligt, och Horn och hans kolleger skulle för sin konung före- 
draga den ryska regeringens begäran, att prester af denna religion, 
som verkade på svenskt område, skulle mottaga ordination i 
Ryssland. Såsom det sedan visade sig, hafva ryssame icke haft 
något att anmärka mot denna skrift. 

Någon ny resolution från dem hördes emellertid icke af. I 
stället fingo de svenska sändebuden den 15 en ny konferens — 
den femte och sista. Ryssarne antydde härunder — det var 
ej första gången — att det kunde vara på tiden om svenskame 
afreste; men på samma gång antydde de som konferensens syfte- 
mål att få till stånd en resolution, som sedermera ej skulle 
kunna eller behöfva ändras. Punkt för punkt genomgingos nu 
de svenska fordringarne; i vissa fall visade sig ryssarne till- 
mötesgående, i andra sökte de motivera och försvara sin stånd- 
punkt, men med skärpa bemöttes deras argumenter af Horn. 
Konferensen blef långvarig; den slöts, sedan alla punkter af- 
handlats, med en »protestation» af honom; i mindre viktiga 
punkter hade visserligen i allmänhet öfverenskommelse träffats, 
men detta betydde föga, då den viktigaste af alla, den om en 
fri köphandel, vore alldeles olöst. 

Först den 21 mars kom den af ryssame i konferensen 
lofvade resolutionen, öfverlämnad under tillsägelse, att det vore 
den allra sista. ^ Då Horn emellertid ej fann sig nöjd med 
densamma, utan vred förklarade sig nödsakad att afresa, då han 
icke såge sig i stånd att vidare uträtta något, upplyste dagen 
därpå en af pristaverna, att under den stundande påskhelgen 
kunde ingen resa komma i fråga, men — resolutionen vore intet 
»evangelium» och kunde möjligen ändras i en eller annan punkt. 

Sändebuden följde vinken och öfver lämnade den 24 en »kort 
uppsats», hvari de skarpt och koncist angåfvo, huru resolutionen 



' I L. P. pp. 186 ff. 

2 Finnes i L. P. pp. 211 ff. — Den "/, var tearens födelsedag; dagen 
till ära bragtes »tsarens benådning» af spis oeh dryek i det svenska »hofvet». 



SVERIGE OOH RT88LA19D BFTEE FEKDEM I KARDIS 115 

borde förändras.^ Men de stora högtidadagarDe »tandade; — 
långfredagen var den 28, påskdagen den 30 mai» — under en 
sådan tid kände inga »publika» ärenden förrättas i Ryssland, 
och det dröjde ända tili den 5 april, innan svenskame fingo 
ryssarnes nya resolution. 

Ej heller denna ville de emellertid godkänna. Stiliseringen 
befanns otillfredsställande, innehållet till en del likaledes; sär- 
flkildt hade en af punkterna — den 7:de -*• en lydelse, som 
ansågs ofördelaktigare än fredsslutets bestärameiser i ifråga- 
varande fall. Den 7 afsändes därföre Törneros för att med an- 
märkande af de angifna felen fordra en uy resolution, hvilkén 
borde vara undertecknad af en »dumnyj diak». Med ett tvärt 
nej till allt sände emellertid Lopuchin honom tillbaka. Åter- 
sänd af sina förmän, förklarade han, att dessa ej mottoge reso- 
lutionen, om den 7:de punkten ej ändrades eller uteslöts. 
Lopuchin nekade taga saken »ad referendum»; då afgaf Törneros 
å Horns och hans kollegers vägnar en högtidlig protest. 

Den bestämda hållningen å svensk sida verkade. Den 8 
april återtogo ryssarne sin resolution och lämnade en ny. Formen 
var här ändrad i enlighet med svenskames önskan. Den 7:de 
punkten var omskrifven på så sätt, att den nu innehöll en be* 
kräftelse af fredens bestämmelser i den sak, hvarom det där var 
fråga. Men för öfrigt var resolutionens innehåll alldeles det* 
samma som den närmast föregående, och någon underskrift 
förekom ej.' 

Denna var den sista resolution, de svenska sändebuden fingo^ 
och den angifver sålunda resultaten af deras underhandlingar i 
Moskva — på papperet nämligen. Vi vilja därföre på detta 
ställe söka sammanfatta de vigtigare af dessa under jämförelse 
med sändebudens hufvudinstruktion, till hvilken vi hänvisa. 

Såsom vi erinra oss, hade ryssarne i konferensen den 10 
mars lofvat att taga »ad referendum» några af svenskarne fram- 
stälda propositioner, bland annat om »riksråds» användande vid 



* I L. P. pp. 225 ff. — Dagen fornt — det var Palmsöndagen — Åskådade 
de på tftrens inlijndniiig från sarskildt anvisade platser den högtidliga procession, 
som årligen anordnades denna dag, och fingo sedan åter »tsarens benådning» i 
mat och dryck. 

' A svensk sida påstod man senare, att ryssarne ej nnderskrifvit för att 
fSnvaga remlntioneBs kraft (se den ofvannamnda redogörelseii från riksdagen 1664), 
oek vid Plyiamnnde år 1666 ville dessa verkligen förringa dess varde, då den 
ej var nnderteeknadl Besolntionema V4» ^/* ^ ^' P* PP* ^^ ^y ^^ ^« 



116 JOBN B. KOBBWALL 



ryska ambassader till Sverige och iLivlands:» införande i den 
svenske konungens »lilla» titel. I de svenska memorialen hade 
emellertid dessa propositioner icke fått någon plats och följakt- 
ligen ej heller i ryssames resolotioner. Icke häller på annat 
sätt lämnade de något tillfredsställande svar på dem; dessa 
frågor förblefvo således alldeles oafgjorda. ^ 

Men upptaget i memorialen var åtskilligt annat, på hvilket 
ryssarne åtminstone måste afgifva ett svar. Vi sysselsätta oss 
här blott med de punkter, vi ofvan upptagit såsom de viktigaste 
— de, som rörde handeln, handelshusen, gränstvistema och 
fångarne. 

Det hade lyckats Horn och hans kolleger att utverka, att 
svenska köpmän skulle för billigt pris i alla Rysslands städer 
fk uppköpa varor af tsarens »undersåtare köpmän», liksom att 
tsaren skulle låta utgå befallning om DiinatuUens borttagande; 
men i båda fallen hade deras fordran, att kopior af skrifvelserna 
härom skulle tillställas dem, blifvit afslagen. Den utvidgning 
af Sveriges handelsförbindelser, som åsyftades genom planen att 
for svenska köpmän öppna den asiatiska marknaden och af 
hvilken man hoppades så mycket å svensk sida, hade icke alls 
kunnat vinnas; utöfver de handelsförmåner, som fredsslutet 
erbjöd svenska undersåtar i Ryssland, förklarade sig ryssarne 
ej kunna gå. 

Den 7 april hade handelshuset i Moskva inrymts åt Adolf 
Ebers, hvilken, som vi minnas, förordnats till svensk kommissarie 
därstädes. För öfrigt hade tsaren utlofvat, att i Perejaslavl en 
tomt skulle upplåtas åt svenska kronan, hvilken denna sedan 
ägde bebygga, samt att i Novgorod och Pskov de handelshus, 
som svenska köpmän af gammalt begagnat, skulle upplåtas åt 
dem. Men försöket att i Pskov få ett handelshus »inom första 
stenmuren» i stället för utom den egentliga staden, misslyckades; 
endast så mycket lofvade ryssarne, att, om denna stad anfölies 
af polackame, ett hus för tillfallet skulle upplåtas åt svenskarne 
på den önskade platsen. 

Beträffande gränstvistema vid Salmis och Lava-ån hade 
ryssarne redan i resolutionen af den 21 mars försäkrat, att bref 



* Nåffot erbjndftode till tsaren att köpa svensk koppar fann Horn onödigt 
att göra, da han kade erh&llit nnderrättelse om, att stora kopparforråd inkommit 
till Archangelsk. K. P. 1662 (Franc, II) »^/g. 



SVBBIOB OOH BT8SLA1ID BFTBB FRBDBN I KABDI8 117 

skalle utgå om en ibrafver» adelsmans försändaDde till Novgorod 
att anställa undersökning i saken och uppfylla, hvad »pacterna» 
bjödo, och svenskarne hade i sin »korta uppsatsi förklarat sig 
nöjda härmed, blott det utan uppskof sattes i verket. 

Yi komma så till den törhända viktigaste af alla frågorna, 
den om de svenska fångar, som dels i följd af de olyckliga 
»discrepantzerna» i Valiesar- och Kardis-traktatema, dels 
alldeles oberoende af dessa ^ kvarhållits i Ryssland alltsedan 
krigsåren. Yi erinra oss, hvad som i denna punkt skrifvits och 
talats under förhandlingarnes tidigare skede och vilja nu redo^ 
göra för sakens vidare utveckling. 

Efter 4 mars-memorialets inlämnande hade Horn på något 
sätt fått veta, att vid tiden för den svenska ambassadens an- 
komst till Moskva svenska fångar bortförts från denna stad till 
aflägsna orter. I »gegenförklaringen» begärdes därföre, att alla 
fångar, som fannos i Moskva och nejden däromkring, skulle ut- 
lämnas till de svenska sändebuden före deras afresa och att 
sådana, som voro i Kasan, Astrachan och på andra aflägsna 
platser, skulle föras till närmaste gränsort. Under konferensen 
den 15 var frågan äfven något å bane. I sin resolution af 21 
mars besvarade ryssarne de svenska fordringarne i det sista 
memorialet med ett löfte, att de fångar, som upptagits i tvänne 
från svensk sida lämnade specifikationer på sådana,^ skulle 
uppsökas och »examineras» af vissa därtill förordnade ryssar i 
närvaro af dem, som de svenska sändebuden ville kvarlämna för 
detta ändamäl(!); de, som då önskade vända tillbaka, skulle 
släppas. Men Horn och hans kolleger hade ingalunda lust att 
låta fangarnes »examination» försiggå efter sin afresa. I den 
»korta uppsatsen» upprepade de sin fordran på de specificerade 
fangarnes omedelbara inställelse på »hofvet» och tillade, att 
fångar i närheten af den svenska gränsen skulle samlas i där- 
varande ryska städer och från dem föras Öfver på svenskt 
område. På denna senare fordran svarade ryssarne i sin sista 
resolution, att i Novgorod och Pskov en »examination» skulle 
anställas med fångarne i trakten i närvaro af personer, som 



* Att rjftHume äfFen kyarhöUo fångar, till hTilka >disorepsiitze]i> ej gaf 
dem någon som halat rätt, ar «»kert. Fredsförclragets akilnad mellan fångar oeh 
öfverldpare (se Hiet. Tidskr. 1890 a. 242) har bl. a. gif?it dem en forevändning 
härf5r. 

* Ben ena (i L. P. pp. 174 — 181) lämnades samtidigt med »gegenf5rkla- 
ringen», den andra i konferensen den 15 man. 



118 JOHK £. NOBDWMiL 



legateroa kvarl&mnade som vittnen; i öfrigt hänviftade de till 
freden och resolntionen af 21 luars. Vid samma tid hade nya 
specifikationer på fångar lämnats, och med ledning af dem och 
de förut ingifna anstäldes emellertid den 4, 8 och 9 april i 
»posolskij prikaz» en »examination», hvarvid en m&ngd fångar 
9efber egen bekännelse» dels stäides på fri fot/ dels kvarblefvo 
på ryssarnes sida. 

Detta måste betecknas som ett icke oväsentligt resultat af 
de svenska sändebudens inlagor och yrkanden i fråga om fån- 
garna. Men det var också det enda. Den af »discrepantzen» 
förorsakade tvistefrågan hade ingalunda lösts i Moskva. I trots 
af de ryska löftena i konferensen den 6 mars hade man aldrig 
lyckats genomdrifva den fordran det svenska instrumentet upp- 
fitälde — att alla fångar, som icke önskade kvarstanna i Ryss- 
land, frigåfvos utan a/seende på religion^ — ehvad än Horn 
upprepade gånger försäkrat motsatsen.^ Ty i sin resolution af 
den 10 mars hade ryssame förklarat sig hålla fast vid orda- 
lagen i sitt instrument, och att de i de följande tegat om fån- 
gar af »grekisk» religion, betydde icke, att de frånsagt sig rätten 
att behålla dem. För resten hade den nyss nämnda fordran 
aldrig med tillräcklig skärpa och klarhet framstälts af Horn 
och hans kolleger — och hade svårligen ens kunnat så fram- 
ställas af dem. Ofverenskommelsen vid Kardis visade öfverallt 
sina verkningar. 

Vid sidan af de värf, vi hittills berört, hade de svenska 
sändebuden — eller rättare Bengt Horn — ännu ett att fylla: 
det, hvarom den för honom utfärdade sekreta instruktionen läm- 
nade föreskrifter. 

Vid sin ankomst till Moskva funno svenskarne verkligen, 
såsom de beräknat, den österrikiska ambassaden kvar därstädes, 
alltjämt verkande för Österrikes antagande till fredsmedlare 
mellan Ryssland och Polen. Redan den 20 tébr. kom å de 



* Antalet af dessa uppger Horn i rådet den 31 maj (ofvan cit. K. P.) till 
150. Sändebadeo förde dem ej själfva med sig, utan kvarlämnade i Moskva 
en korporal, Jonas Ragvaldsson, med uppdrag att hemföra dem. lustr. för 
denne, dat. MoskVa *%, L. P. p. 275 f. Bland de frigifna fångame fnnnos 
afren, märkligt nog, sådana, som i Ryssland bytt religion. Dessa hade, påstodo 
senare ryssarne, utlämnats såsom ett^vänskapsteoken af tsaren mot konungen af 
Sverige, icke emedan han ansåg sig skyldig härtill. (Prot. öfvoi Plyske tractaftca 
1666.) Den verkliga orsaken har helt säkert varit, att man ville göra de svett> 
ska sindebndeu' någorlunda nöjda för att sålunda kunna blifva af med dem. 

* T. ex. i rådet "/a, ofvan oit. R. P. 



SVERIGE OCH RTaSLAHI) EFTER FREDEN I KARD18 119 

Österrikiska sändebudens Tätnar deras sekreterare att bälsa de 
svenska i deras »hof», och den 26 i s. m. besvarades af de se*^ 
nare denna artighet på liknande sätt. Naturligtvis stälde rys- 
same så till, att vittnen närvoro vid båda dessa tillfällen till 
förekommande af onödiga förtroenden å ömse sidor, och natur- 
ligtvis kunde all dylik försiktighet icke hindra, att svenskarne 
fingo en viss, låt vara rätt ringa kännedom om österrikarnes 
görande och låtande och med säkerhet äfven dessa om sven- 
skarnes. 

Horn var, som vi veta, beordrad att under samtal med 
tsarens »förtrogne ministrar» motarbeta de österrikiska legaterna. 
Legationsprotokollet visar, att han vid flera tillfällen haft kon- 
ferenser med sådana;^ en gång har han ti il och med i största 
hemlighet på kallelse infunnit sig till hemlig audiens hos tsaren. ^ 
Men protokollet tiger så godt som fullständigt med, hvad som 
förefallit vid dessa tillfallen — ' naturligt nog, då Horn ju var 
uttryckligen ålagd att förhindra, att hans hemliga underhand^ 
lingar fördes till protokoll, hvarigenom de lätt kunde komma 
att nå de öron, för hvilka de ej voro ämnade — österrikarnes. 
£n och annan notis kan emellertid, det oaktadt, gifva en inblick 
i förloppet af dessa underhandlingar.^ 

Horn var i allmänhet ålagd att söka sätta Österrike i 
misskredit hos ryssarne, och naturligtvis har han sökt att upp- 
fylla sina order i detta fall. Officielt hade, som vi minnas, 
ryssame afslagit Sveriges anbud att medla fred, men detta be- 
höfde ju icke hindra, att frågan kunde göras till föremål för 
en hemlig underhandling, hvars resultat kanske blefve ett helt 
annat än det officiella, och så har ock tvifvelsutan skett. Där- 
emot har något varaktigt resultat ej framgått ur denna hemliga 
underhandling. I början hade Horn funnit österrikame hafva 
stor »kredit» hos tsaren, oaktadt ryssarne försäkrade motsatsen; 
men denna hade efterhand minskats och i stället svenskarnes 
stigit. Vid Horns hemliga audiens inför tsaren hade denne 
rentaf förklarat, att han afslagit kejsarens bemedlingsanbud och 
vore böjd att antaga den svenske konungens. Men efter sin af- 



< pp. 153 f., 209, 247. 

' Det Ysr sent på aftoneo den 5 april; Renning, C. v. Berner och en tredje 
uedltfin af legatioasperaonaleD, en italiensk »mediena» Fagnani, närvoTO. L. P. 
p. 260. 

> Se Horn till K. M:t, Moskva >% i »Legatemas bref tUl K. M:t 1662» 
oeh Horns yttranden i r&det 'Vs, ^^U 1^2, ofvan cit. R. P. 



120 JOHK B. NORDWAIiL 



fösa från Moskva hade Horn åter erfarit, att öst^rrikarnes 
stjärna vore i stigande: de hade haft en privat audiens hos 
tsaren och åtnjatit större ära än svenskame. Man tycker sig 
bakom dessa uppgifter kunna spåra ryssarnes taktik. Mellan 
de båda ambassader, som, motarbetande hvarandra, erbjödo dem 
sina tjänster, sträfvade de att hålla en viss jämnvigt. Medan 
de sökte pejla den enes afsikter så väl som den andres, undveko 
de att bestämdt antaga eller förkasta någonderas anbud för att 
vid behof kunna använda den ene eller den andre eller ock — 
ingendera. ^ 

Sedan ryssa^ne den 8 april lämnat sin allra sista resolution 
och den sista »examinationen» af fångar försiggått dagen där^ 
efter, fans för de svenska sändebuden ingen som hälst anledning 
att stanna kvar i Moskva. Den 9 april fördes till deras »hof» 
de skjutshästar, som behöfdes för afresan, och den 10 lämnade 
de Moskva.^ Sändebuden foro själfva i en tsarens kaross; åt 
de förnämsta af sviten hade man lånat ridhästar ur tsarens 
stall, men af trupper sågos inga andra till än trenne kompanier 
dragoner utanför staden och öfverhufvud gåfvo ryssarne åt af- 
färden en vida mindre högtidlig prägel än de gifvit åt intåget. 
I en liten by straxt utanför staden gåfvo legaterna Ebers, som 
medföljt dem dit, ett memorial,^ hvari han bl. a. beordrades 

^ Till dessa Horns hemliga underhandlingar i Moskva har Berner anknutit 
den största delen af sina beskyllningar mot Horn: den penningesnmma — Levin 
Nnmers fordran — som Proiitjistjev lofvat denne vid Kardis, skulle han nu vid 
dessa sekreta konferenser sökt utfå. Mitt material tillåter mig hvarken att bekräfta 
eller vederlägga dessa beskyllningar — hvilket för öfrigt mera är en skyldighet 
för en Bengt Horns biograf än vid en skildring af här ifrågavarande art. Men 
jag vill framhålla, att det visst icke är osannolikt, att Horn jämte det han i 
memorialen yrkade på utbekommandet af N:s fordran, äfven enskildt arbetat härfor, 
alldeles oberoende af om han af Prontjistjev fått löfte på den eller ej; att detta 
dock ingalunda varit enda syftet med hans hemliga ko*nferenser, om h vilkas egent- 
liga mål Berner, såsom en underordnad medlem af lei^ationen, svårligen hade någon 
kännedom; att det är sannolikt, att ryssarne »ökt muta Horn för att på så sätt möjligen 
kunna undgå befarade trakasserier med Sverige. Som uttryck af deras förbittring 
mot Horn, då de funno, att dessa försök ej burit önskad frukt, skulle man ju då 
kunna anse de beskyllningar mot denne, de framstälde inför Berner 1662 oeh 
hvilka denne trenne år senare fann för godt att bringa till offentligheten, till- 
ökade med hvarjehanda från skilda håll hopsamladt skvaller. 

2 Den 'Vs 1^6 sändebuden och jiviten erhållit de sedvanliga presenterna. 
Horn erhöll dessntom vid afresan bl. a. >en gångare oeh en annan, skön persiansk 
häst», och efter denna tillsändes honom en korall. Han har dessutom af tsaren 
fått 2000 dukater, hvilka han dock nekat liiottaga; se protokollet vid det ofvan- 
namnda fdrhöret. Enligt Berner skulle denna snmma varit det enda Horn kunnat 
utfå af Levin Nnmers fordran, men Horn har själf förklarat, att han ej kunnat 
utfå »en penning» af denna, och det är mera sannolikt, att gåfvan varit afsedd 
att muta honom. 

» I L. P. pp. 272 fr. 



SVERIGE OOH BT68LAHD BFTEB FBEDBN I KARDIS 121 

att laga, att den utlofvade tomten i PerejaslavI så snart som 
möjligt uppliites åt den svenska kronan och att de ännn ej lös- 
gifna fangarne — enligt aftal, äfven sådana, som antagit »gre- 
kisk» religion (!) — med all möjlig skyndsamhet försändes till 
gränsen. 

Med någon känsla af egentlig framgång i sina diplomatiska 
värf kunde Horn och hans kolleger icke lämna Moskva. Freden 
var visserligen besvären af tsar Alexei, och i det svenska handels-*» 
haset i Moskva, där ingen »kommissarie» suttit sedan 1655, satt 
nu åter en sådan. Men af sina många önskningsmål hade de 
icke lyckats genomföra andra än sådana, hvilkas uppfyllande helt 
enkelt kräfdes af själfva freden — och äfven dessa ej alltid full- 
ständigt; inga nya förmåner hade de kunnat bereda den svenska 
handeln i Ryssland; resultaten af försöken att motarbeta Österrike 
hos tsaren måste anses som ganska tvifvelaktiga, och äfven i 
rent yttre afseende ansågo de sig hafva bemötts med bristande 
aktning. ^ Större var då, som vi nu skola se, de ryska sände- 
budens framgång i- Stockholm. 



IV. 

Den 19 dec. hade den svenska regeringen tagit sig julferier. * 
Mer än en månad hade då förflutit, sedan utrustningen af am- 
bassaden till tsaren försiggått. De ryska sändebud, som vän- 
tades, måste för årstidens skull taga landvägen kring Finska 
viken, hvilket betydligt skulle fördröja deras ankomst till Stock- 
holm, och för deras resa genom Ingermanland och Finland hade 
regeringen redan vidtagit de åtgärder, som ålågo henne.' Från 
denna sida förefanns sålunda intet hinder för riksförmyndare 
och riksråd att taga sig en grundlig hvila efter höstens mödor. 

De gjorde det ock. Ännu var den tiden icke så aflägsen, 
då särskildt inrättandet af de stora rikskollegierna för alltid 

* Så liade de icke erhållit något rekreditiv af tsaren, såsom diplomatisk sed 
fordrade, och deras afskedsaudiens hade försiggått i en sal, i hvilken blott sände- 
bud af underordnad rang brakade mottagas. Horn i rådet *"/, of van cit. R. P* 

« R. P. 1661 (P. III). 

* Order tm landsh. i Viborg Törnsköld och i Abo £. v. d. Linde den *V„ R. R. 
S. d. blef ståthållaren i Narva Arendt Möller af regeringen forordnad till deras 
pristay under resan (därs.) men som denne insjuknade, satte B. Horn i hans ställe 
sekr. Adrian Mnller, som ock mottog dem vid gränsen och ledsagade dem till 
Stockholm L. P. pp. 17 f.; jtr Helmfeldt till K. M::t >V„ 1661, V, 1662, Ingr. 
nio 15. 



122 JOHN B. NOSDWALL 



kallade herrarne af Sveriges rikes råd från provinsmagDatemaa 
af statsomsorger mera sällan oroade lif till den trägna syssel-^ 
sättningen med statens värf, de små som de stora, i hufvad- 
staden, riksstyrelsens medelpunkt. Än kände de därfore en viss 
ovana vid denna sakernas nya ordning och skyndade gärna, då 
tillfälle bjöds, tillbaka till sina slott att där njuta lugnets behag 
och iandtlifvets nöjen. Hvad särskildt Karl XI:s förmyndare 
angår, känner man, att de stundom till och med vid synnerligen 
viktiga tidpunkter vände huifvudstaden och riksbestyren ryggen. 
En sådan tidpunkt kunde emellertid icke nu sägas vara för- 
handen, och det må därföre anses för mindre anmärkningsvärdt, 
att år 1662 öfverläggningarne i rådkammaren kunna sägas hafva 
tagit sin början egeiftligen först efter midten af februari månad. 
Af riksämbetsmännen var det emellertid äfven då blott tvänne, 
som plägade närvara: drotsen och skattmästaren. Yrangel var 
fortfarande i Pommern, De la Gardie uppehöll sig ännu på sitt 
Leckö, och riksmarsksämbetet stod, som bekant, obesatt efter 
Kaggs död. 

De ryska angelägenheterna togo nu så godt som genast re- 
geringens uppmärksamhet i anspråk. Den 26 febr. upplästes i 
rådkammaren det bref, hvari Horn och hans kolleger omedelbart 
innan de foro öfver gränsen underrättat sin regering om för- 
loppet af underhandlingame vid Plysamdnde; det framgick af 
detta, att de ryska sändebuden redan den 23 jan. kommit in på 
svenskt område. Några dagar därefter — den 8 mars — för- 
mälde Glaös Rålamb, som vid denna tid var landshöfding i 
XJpland, i rådkammaren, att de redan varit på Ekerön och där- 
ifrån tagit vägen på Grisslehamn. ^ Man hade sålunda all an- 
ledning att skyndsamt vidtaga åtgärder för deras mottagande, 

Under sin vistelse i Stockholm, liksom förut under resan, 
skulle de ryska sändebuden vara den svenska kronans gäster; 
»logementer» måste således anskaffas för deras räkning och 
:»traktamente» anordnas. För deras mottagande, f5r de högtidlig- 
heter, som föranleddes af deras ärende, ja snart sagdt för deras 
dagliga lefnadsordning måste ceremoniel uppgöras, och detta föll 
sig icke så lätt i detta de yttre formernas och ceremoniernas 
tidehvarf. Här gälde att i den mån tillgångarne medgåfvo gifva 



* R. P. 1662 (Frtne II). Den lysk» ambassaden uppgick till omkring 120 
penoner; se bref af de lyska sandebaden tiU de svenska Pskov *Vi2 1661. L. P. 
pp. 5 ff. 



SVERIGE OCH RTSSLAMD BFTBR FREDEN I KARDIS 123 

■I " ■ ■■ ■■■— ■■ -■ — ■ ■■■■■ ■ y I M - ■■■»■■■■ - ■ ■ ■■■ II... ■ ■ ■■■■■■■■ 

attryck åt deo svenska kronans böghet; fornrerna må4»te, så vidt 
möjligt var, likna dem, som brakades i Moskva vid dylika till-i 
fallen, och om ryssame, såsom man kunde föratse^ skntie söka^ 
att taga sig något företräde framför svenskame, måste detta 
förhindras. Omedelbart lade regeringen visserligen icke band 
vid de otaliga småfrågor, till hvilka de många formaliteterna 
måste gifva anledning, utan lämnade detta åt underordnade 
myndigheter, i främsta rammet naturligtvis åt kanslikoUegiam. 
Men själfva fastställelsen af dem skedde dock genom henne, och 
dessutom togo dessa myndigheter oupphörligt henne till råds i 
tvistiga fall. Så kom före och efter de ryska sändebudens an- 
komat mycken tid att förnötas i rådkammaren med diskussioner, 
om enkedrottningen vid ryssarnes första audiens borde placeras 
till höger om konungen, »längre ned», eller till venster, men 
»lika högt», eller om ryssarne under sitt helsningstal till honom 
skulle behålla sina mössor på sig eller ej, m. m. af samma art. 

Man hade ursprungligen tänkt att föra ryssarne landvägen 
in till Stockholm, men riksrådet Bengt Skytte, som jämte några 
andra af regeringen förordnats att uppsätta »processen» för deras 
intåg, hemstälde den 13 mars i rådkammaren, huruvida man ej 
i stället borde föra dpm sjövägen; på det sättet skulle man 
kunna dölja sin brist på rytteri, hvilket vore så mycket nöd-- 
väodigare, som ryssame brukade »pråla» med ett talrikt sådant, 
när svenska sändebud kommo till Moskva. ^ Förslaget gillades, 
och den 16 mars afreste »holmamiralen» Richard Glerck med 
tvänne »galejor» samt »jakter» och »espingar» till ett antal af 
18 till Stocksund att mottaga ryssarne; i hans sällskap befann 
sig ryske translatorn Brandt. Först den 19 ankommo emeller- 
tid ryssame dit. Under ceremonitvister, liknande dera, som 
brukade förekomma i Ryssland, stego de ryska sändebuden ned 
i »galejorna»; svensk lösen gafs gång efter annan under fården 
genom skärgårdens klippor, besvarad vid inseglingen i Stockholm 
med salvor från flera offentliga byggnader. Men mellan Glerck 
och ryssarne talades intet »skriftvärdigt», utan blott om »skepp, 
galejor och jakter.» 

Vid strömmen midt emot Tre Kronor hade man lagt en 
bryg^ i och för ryssarnes mottagande. Där mötte dem i vagnar 
förre landshöfdingen Lars Fleming och landshöfdingen i Krono- 

' Ofvan dt R. P. Skytte företrädde i rikskanglerens fr&iiTaro demM, såsom 
aktena visa; förmodligen Tsr han nn det äldsta riksr&det i kanslikoUeginm. 



124 , JOHN E. NOXDWALL 



bergs län Göran Gyllenst)erna, hviika af regeringen förardnats 
att »beneventera» dem. Genast började man ceremonitvister. 
Skalle de svenska herrarne stiga ur sina vagnar före eller efter 
ryssarnes landstigning — det var frågan. Slatligen enade maa 
sig om att komma samtidigt. Sedan därpå den högtidliga häls- 
ningen försiggått, fördes ryssarne efter en omsorgsfullt uppgjord 
»processH)rdning» till de »logementer», som voro iordningsstälda 
åt dem i Tre Kronor. Öfveralit trängdes menniskomassor om- 
kring dem. ^ Kommo ock ryska ambassader under denna tid 
icke så sällan till Sverige, så erbjödo de dock alltid för svenska 
ögon ett säreget skådespel och begapades med samma nyfikna 
intresse, hvarmed vi i våra dagar åse en ambassad från Kina 
eller Siarn — om icke med större.* 

I mera än en månads tid stannade Boriatinskij och hans 
kolleger i Stockholm, af den svenska regeringen behandlade på 
ungefär samma sätt som Horn och hans kolleger i Moskva af 
den ryska. De anvisade »logementen:^ voro så ytterligt trånga, 
att man icke kunde undgå att genast bifalla ryssarnes begäran 
om upplåtande af nya, och »traktamentet» var knappt, men äfven 
i detta fäll genomdrefvo ryssarne en förbättring.^ Liksom den 
lyska regeringen anstalt pristaver hos jBorn och hans kolleger, 
så förordnade den svenska underståthållaren Udde Odla och 
majoren Peter Holtzhusen till pristaver hos de ryska sände- 
buden; dessa besökte, såsom deras likar i Moskva, då och då 
de främmande sändebuden i deras »logementer» för att höra, om 
dessa hade några önskningar eller klagomål att framställa, och 
från sin regering framföra svar på sådana eller hemställanden 
i öfrigt. ^ Om ryssarne i Stockholm voro lika afspärrade från 

^ Prot. och handl. ang. Ryska Legationens konferenser och audienser i Stock- 
holm 1662 (betecknas i det följande P. R. L.). Själfva protokollet, som sannolikt 
är fördt af Brandt, börjar med 'Vs* då Clerck afreste till Stocksund, och slutar 
med VbI d®^ ligger i förening med rådsprotokollen från denna tid (Franc II, Arv. 
Gustafsson), där ej annorlunda särskildt är angifvet, till grund för den följande 
skildringen af de ryska sändebudens verksamhet i Stockholm. 

^ Hvilken uppmärksamhet den ryska ambassaden väckte äfven inom dåtidens 
högre kretsar i Stockholm, finner man af d. v. kammarherren Johan Ekeblads bref 
tiU sin far öfverste Kristoffer Ekeblad, De la Gardiska Archivet, IX ss. 17 ff. 

' Den ^^/g hade ryssarne »spotskeligen» sagt, att de i Moskva lefde kräsligt 
med >gass, kalkoner, ankor, grisar, lam och höns», men i Sverige blott finge ox- 
kött, som man i Ryssland blott brukade ge >1jänare och gemena folket>, och dessa 
ord verkade förhöjning i »deputatet>. P. R. L., jfr R. P. 1662 (Arv. 6:son) "/,. 

^ Understundom var endast Ödla hos ryssame. Som tolk tjänstgjorde alltid 
Brandt, hvilken någon gång infann sig ensam enligt uppdrag från kansliet eUer 
på kallelse af ryssame. Oupphörligt finner man Ödla och Brandt uppe i rådkam- 
maren, där de redogjorde för rysssrnes önskningar och mottogo resolutioner på dessa. 



SVERIGE OCH RYSSLAND EFTEB FBKDEK I KABDIS 126 

den yttre verlden som svenskarne i Moskva, därom lämna de 
akter jag användt ingen tillräcklig upplysning. Men man kan 
vara fällt öfvertygad om, att de voro underkastade en ganska 
noggrann bevakning.^ 

Må vi nu se till, hvad Boriatinskij och hans kolleger ut- 
rättade i Sverige! 

Att öfverlämna sin herres ratifikationsbref var, som vi veta, 
deras närmaste ärende, och knappt hade de installerats i sitt >hof», 
innan de genom pristaverna begärde audiens med det snaraste. 
Men detta blef dem ingalunda beviljadt. A ena sidan ansåg 
man sig icke medhinna de nödiga förberedelserna före påskveckan, 
och under denna ville man lika litet i Sverige som i Ryssland 
taga befattning med några offentliga ärenden, å den andra borde 
rikskansler^n om möjligt närvara vid detta tillfälle. Man hade 
också den 19 mars skriftligen anmodat honom att infinna sig i 
hufvudstaden, åtminstone till femte dag påsk, d. v. s. den 3 april. 
Den dagen kom han dock ej, och audiensen, som den 26 mars 
bestämts till den 5 april, måste därföre uppskjutas. 

Dröjsmålet väckte i hög grad ryssarnes missnöje. Emeller- 
tid hade de några ärenden att andraga före audiensen och begärde 
därföre den 3 april att få konferera med något af den svenska rege- 
ringen utsedt ombud. Denna utsåg härtill en af tjänstemännen i 
kanslikollegium, sekreteraren Jonas Klingstedt, denna tid ofta 
använd i diplomatiska värf, som dagen därpå infann sig i rys- 
sarnes >hof». 

De klagade då öfver dröjsmålet, men dessutom begärde de, så- 
som Horn gjort i Moskva, att vid den första audiensen blott få lämna 
sitt kreditiv och ratifikationen först vid samma tillfälle som den 
svenska regeringen skulle afgifva sin högtidliga bekräftelse på freden. 
Härtill kom ännu en fordran. Blott med yttersta svårighet hade 
man vid Kardis lyckats formade ryska underhandlarne att medgifva, 
att den svenske konungens person vid fredens ratificering finge er- 



Uvad som förgiggick vid pristavernas besök hos de ryska sändebuden, fördes ä 
svensk sida till protokoll och bildar hafvadinnehållet af det ofvan nämnda proto- 
kollet i P. R. L.; man kan vara viss på, att det äfven upptecknades i ryssarnes 
legatioDsprotokoll. 

* Att man å deras vägnar sörjde fur valet af umgänge, visar följade". Schering 
Rosenhane anmälde i rådet % (K- ^- f^ranc II, Arv. G.:son), att det i Stockholm 
fanns en ryss, som förde en »olidlig korrespondens»- med ryssar och som möjligen 
kände omtala något »prejudicerligt» för sändebuden, när de kommo. Regeringen 
resolverade dä, att denne skulle fasttagas, föras till Uppsala och kvarhållas där, 
så länge dessa voro i Sverige. 

Hist. Tidskrift 1891 10 



126 JOHN E. NORDWALL 



sättas genom enkedrottningeu och de fem riksämbetsmännen. ^ 
Ma hade emellertid de ryska sändebuden redan vid Plysamiinde 
funnit, att Wrangel icke underskrifvit det svenska ratifikations- 
brefvet, som skulle lämnas tsar Alexei. Komna till Sverige^ 
fingo de veta, att riksmarsken, hvilken dock undertecknat detta 
bref, sedan dess aflidit, och att Wrangel fortfarande var långt 
borta från Stockholm. Skulle nu tsaren vid fredens edliga be- 
kräftelse till och med ställas i jämnbredd med vikariers vikarier 
för den svenske konungen? Det finge ej ske; helt kategoriskt 
begärde ryssarne, att Wrangel skulle hemkallas och riksraarsks- 
ämbetet besättas. 

Klingstedt framförde dessa fordringar. Regeringen gaf sitt 
bifall till ryssarnes begäran att få uppskjuta med ratifikations- 
brefvets öfverlämnande, h vilket emellertid ej kom att betyda något, 
då dessa sedermera återtogo den, men naturligtvis hade hon ingen 
lust att för en formalitets skull hemkalla Wrangel eller samman- 
kalla en riksdag. I enlighet med regeringsformens föreskrift förde 
i krigskollegium riksrådet Axel Lillie, i amiralitetskollegium 
riksrådet Bjelkenstjerna presidiet, ^ och dessa kunde ju besvärja 
freden i marskens och amiralens ställe. Då Klingstedt enligt 
order »remonstrerade» detta för ryssarne, förklarade de i början, 
att de ämnade vänta, till dess Wrangel hunne till Stockholm, 
men då den svenska regeringen hotade att klaga på dem inför 
tsaren, om de sökte kränka Sveriges rikes »fundamentallagar», 
föUo de tills vidare undan: frågans afgörande kunde ju utan 
skada uppskjutas. 

Den 5 april infann sig ändtligen De la Gardie i rådet under 
ursäkter för sin långa frånvaro, som hade föranledts af en »legi- 
tim» orsak. ' För audiensen borde det således icke längre finnas 
något hinder; den utsattes s. d. till den 8, då den ock egde 
rum i det närmaste trenne veckor efter ryssarnes ankomst till 
Stockholm. 



* Se förf:8 ofyan anf. arb. sid. 135 f. 

^ Dessa riksråd voro näml. de äldste bisittarne i de resp. kollegierna; jmf. 
S 4 i »1660 års additament» ! Frågan, barn riksmarsksämbetet skulle skötas 
efter Kaggs död både emellertid framkallat långa öfverläggningar inom refferingeii 
ocb först kort förat vannit en lösning; se Tbam anf. arb. sid. 187 f., 192 f., där 
äfven, sid. 207 f., en flyktig uppmärksambet egnats åt de nnderbandlingar mellan 
Sverige ocb Ryssland, jag bär skildrar. 

^ Enligt bref af den boll. ministerresidenten i Stockbolm Heinsias till sin 
regering, dat. 1662 %, '% (^^c. af Fryxell, anf. arb. IV) skulle denna or«ak 
varit sjukdom. 



SYBRIGE OCH RT88LAND EPTBR FREDEN I KARDIS 127 

Den försiggick på rikssalen. Den ange konungen satt på 
sin tron med enkedrottningen till venster om sig; nedanför voro 
de höge riksämbetsmännen och riksråden placerade. De ryska 
sändebuden lämnade sitt kreditiv och sitt ratifikationsbref ^ jämte 
de sedvanliga presenterna. Efter audiensen trakterades de å »hofvett 
af riksråden Gustaf Posse och Svante Baner; här liksom i Moskva 
tvistade man om platserna vid bordet och ordningen af de offi- 
ciella skålarne. 

Det gälde härpå för den svenska regeringen att utse kom- 
missarier i och för konferens med de ryska legatema. Det skedde 
den 9 april; de utsedde voro riksråden Bengt Skytte, Knut 
Kurk, Gustaf Posse samt den sedan såfräjdade Johan Gyl- 
lenstjerna, vid denna tid kansliråd — förnäma personer, såsom 
vi se; blott sådana borde utses tili »konferensherrar», Den 10 och 
12 sammanträdde dessa med de ryska sändebuden i den »lilla 
rådsalen»; Brandt tjänstgjorde å svensk sida som tolk.' Under 
den första af dessa konferenser vände sig samtalet nästan ute- 
slutande om den formella tvistefråga, som man uppskjutit, men 
därföre icke löst: frågan om riksmarsksäm betets besättande och 
Wrangels hemkallande. Ryssarne voro enrisa: att en ny riks- 
marsk icke tillsattes, det skulle de väl i värsta fall kunnat finna 
sig i, men att riksamiralen icke skulle underteckna den Ȋndteliga 
fnilbordansskriften» och i egen person besvärja freden, det vore 
otillständigt. Förgäfves sökte man lära dem svensk statsrätt, 
förgäfves bibringa dem ett begrepp om arten af den styrelse, »ad- 
ditamentet» af år 1660 skapat — en visserligen icke så särdeles 
tacksam uppgift — och förgäfves frågade spotskt Bengt Skytte, 
som i allmänhet förde ordet å svensk sida, om det var Sveriges 
konung eller de ryska sändebuden, som autoriserade svenska 
ämbetsmän. Slutligen begärde ryssarne, att kommissarierna skulle 
inhämta besked i saken hos sin regering. Dessa gingo då upp 
till rådkammaren, men funno icke regeringen samlad. Bengt 
Skyttes förslagna hufvud fann dock en utväg, som han ansåg 
»helt försvarlig» för henne. På stående fot uppsatte man en skrift, 
som uttalade ett bestämdt ogillande af ryssarnes fordringar; ^ 
denna upplästes sedan inför dem såsom den svenska regeringens 

' Finnes i orig. dat. ^Vs 1^1 i R. Å. 

' Det vid dessa konferenser förda protokoll finnes i R. F. Franc II, foI. 
224 ff., 230 fif., samt i P. R. L. 

' Denna har jag icke funnit någonstädes, men att dess innehåll var detta, är 
uppenbart. 



128 JOHN E. NORDWALL 



ultimatam. Ryssaroe begärde rådrum att »deliberera» saken och 
eD kopia af resolutionen; dessa önskningar beviljades. 

Vid den följande konferensen återupptogs frågan, men stäldes 
då i samband med en annan af större betydelse. Vid Plysa- 
mlinde hade ryssarne, såsom vi sett, tegat med »discrepantzen» i 
fråga om fångarne; nu funno de lämpligt att bringa saken på tal.^ 

Från tsaren hade, förklarade de, en särdeles viktig under- 
rättelse nyss kommit dem till iianda. Då de svenska sände- 
buden i Moskva öfverlämnat sitt ratifikationsbref, hade man funnit 
en viktig olikhet mellan detta och det ryska fredsinstrumentet: 
i punkten om fångarne saknades några ord i det förra, som stodo 
i det senare. Med anledning häraf hade tsaren beordrat sina 
sändebud att hos den svenska regeringen fordra en rättelse. En 
sådan fordran hade i sanning sitt fulla berättigande. 

Vid Kardis hade nämligen Sveriges och Rysslands sändebud 
öfverenskommit, att den ifrågavarande punkten i båda instru- 
menten skulle få den lydelse, den verkligen hade i det ryska, och 
till underpant härpå hade Bengt Horn lämnat de ryska sände- 
buden ett koncept med denna lydelse under löfte, att det svenska 
instrumentet skalle skrifvas på samma sätt. Men detta löfte 
hade han brutit: i det svenska instrumentet blefvo de ifråga- 
varande orden icke insatta, men den ryske tolk, som användts 
vid den slutliga kollationeringen af detta, von Delden, hade vid 
tillfället varit så sjuk, att han ej märkt felet däri. Vid Plysa- 
mtinde, då det svenska ratifikationsbrefvet granskades, hade man 
visserligen haft ett godt tillfälle att märka detta, men då hade 
von Delden först blifvit alldeles dödssjuk och sedan aflidit; man 
hade därföre på rysk sida måst använda den svenske translatorn 
Renning, och denne hade visserligen omnämnt några mindre be- 
tydande fel i den svenska ratifikationen, men alldeles förtegat 
det viktiga felet i fråga om fångarne. I Moskva hade emeller- 
tid detta, som sagdt, blifvit uppenbart, och nu begärde de i en- 
lighet med sin tsars order, att den svenska regeringen skulle 
ändra det; förrän detta skett, kunde de icke utlåta sig öfver 
hennes fordran, att de måtte uppgifva sitt kraf på en riksdag 



* RyssameB argnmentermg återges mycket ofallstandigt och oredigt af kon- 
ferensprotokollet. Jag anför den här med ledning af det ofvan nämnda href, 
som tsaren med Berner tillsände svenska regeringen ; detta innehåller en fullt klar 
och tydlig argumentering, om hvars hufvndsakliga öfverensstämmelse med de ryska 
sändebudens man icke behöfver hysa några tvifvelsmål. 



BVBRIGE OCH RYSSLAND EFTER FREDEN I KARDIS 129 

och riksamiraleDS hemkallande. Till stöd för denna sin be- 
rättelse uppvisade de Horns koncept. 

Så ryssarne. Det är, som vi finna, en helt annan fram- 
ställning af »discrepantzens» uppkomst än den som ofvan gifvits. 
Mellan dessa båda har man att göra sitt val — ett val, som 
icke synes mig svårt. 

Min ofvanstående framställning stöder sig hufvudsakligen 
på en källa, som man måste tillmäta en mycket hög grad af 
historisk trovärdighet: ett protokoll, hållet vid ett formligt för- 
hör, uppgifter, som frampressats af ed&^vuma personer. Att ett 
bestämd t syfte har legat bakom den framställning, som, nu fram- 
förd af Boriatinskij och hans kolleger, sedermera ständigt upp- 
repades från ryskt håll, behöfver icke i och för sig stämpla 
den såsom sanningslös, men väl är det egnadt att försvaga dess 
kraft, då andra skäl finnas att betvifla den. Och sådana saknas 
sannerligen icke. 

Det är visst, att, strax efter det Horn i Moskva nekat att 
ändra sitt ratifikationsbref i fråga om fångarne och vid samma 
tid som man där i memorialet af den 10 mars i dunkla ordalag 
förespådde ett »aftab i Stockholm i fråga om »discrepantzen», en 
rysk express afsändts från denna stad, hvilken i Narva inför 
Helmfeldt uppgifvit sig vara sänd i :»viktiga ärenden» och skynd- 
samt befordrad af honom utan tvifvel ankommit tili Stockholm 
före den 12 april. ^ Det var denne tolk, som, enligt hvad man 
ständigt upprepade å rysk sida, skulle medfört de första instruk- 
tionerna i fråga om »discrepantzen», hvilken först straxt förut 
blifvit känd i Moskva. Mu låter det ju tänka sig, att han 
verkligen medfört några instruktioner i den omtvistade punkten.* 
Men det är i högsta grad otroligt, att han skulle medfört de 
första instruktionerna härom, och fullkomligt omöjligt, att den 
ryska regeringen icke kände till »discrepantzen», förrän Horn och 
hans kolleger gåfvo henne sitt ratifikationsbref. 

Förutsatt^ att Horn vid Kardis verkligen skulle lofvat de 
ryska sändebuden att insätta de omtvistade orden i det svenska 
instrumentet, men sedan sökt bedraga ryssarne, huru är det väl 
möjligt, att dessa, som så noggrant plägade granska alla svenska 



» H. till K. M:t, Narva ^Vs, Ingr. n:o 15. 

' T. ex. meddelat, att Horn nekat andra den i Moskva, i följd häraf inskärpt 
nödyindigheten att förmå Sveriges regering att ändra den och möjligen anvisat det 
sätt, hvarpi de ryska sändebuden borde g& tillväga härvid. 



130 . JOHN E. NOBDWALL 



aktstycken, icke skalle omsorgsfullt öfvervakat, att detta löfte 
hölls, huru möjligt, att deras tolk varit så slö, att han ej vid 
kollationeringen sett upp just vid en af det svenska instrumentets 
viktigaste punkter?^ Och skalle ock sändebuden och tolken 
ingenting märkt vid Kardis, är det väl tänkbart, att man i 
:»poso]skij prikaz», dit instrumentet naturligtvis förts, icke skulle 
upptäckt »discrepantzen»? Men har så skett, då måste åter den 
ryska regeringen hafva beordrat Boriatinskij och hans kolleger, 
redan då dessa lämnade Moskva, att söka genomdrifva en ändring 
i det svenska instrumentet, om möjligt redan vid gränsmötet med 
de svenska sändebuden men i hvarje fall i Stockholm. Till 
dessa skäl kommer ännu ett, det starkaste. De ryska sände- 
buden medförde från Moskva Horns koncept, ja, de hade t. o. m. 
enligt sitt eget påstående icke med sig någon annan kopia af det 
svenska instrumentet än detta koncept.^ Men då dess betydelse 
icke låg i de oväsentliga fel, de ryska sändebuden anmärkte vid 
Plysamtinde, utan just i den viktiga :>discrepantzen» om fångarne 
— huru skulle den ryska regeringen hafva kunnat lämna sina 
sändebud konceptet utan att känna denna »discrepantz»? Alltså: 
det var icke genom den svenske konungens ratifikation sbref den 
ryska regeringen först fick kännedom om »discrepantzen»;^ de 
ryska sändebuden vid Kardis hafva med all säkerhet icke blifvit 
öfverlistade af Horn, och den berättelse, Bengt Skytte och de 
öfriga svenska »konferensherrarne» fingo till lifs, var en dikt. 

Men så dikt den var, kom den dock att göra den verkan, 
som åsyftades. Då »konferensherrarne» meddelat sin regering 
ryssarnes nya fordran, fann denna visserligen saken sällsam och 



* Detta låter endast tanka sig, för så vidt som tolken skulle mntats af Horn, 
men härom finnes alls icke någon antydan. Däremot har från svensk sida för- 
nekats, att v. Delden varit sjnk vid Kardis. 

^ Se bl. a. den of van nämnda »revers», som lämnades ryssarne vid Ply- 
samiinde. 

^ En fråga, som emellertid ligger nära till hands, är denna: egde tsaren fnll 
kännedom om hvad som försiggått vid Kardis eller har han af sina sändebud förts 
bakom ljuset i fråga om »discrepantzens» tillkomst? I saknad af ryska handlingar 
kan jag naturligtvis ej besvara den. Det senare alternativet förefaller naturligast, men 
det finnes ett och annat, som talar för det förra. Så har man i Ryssland under 
mars månad på allt sätt uppehållit poster, som af Helmfeldt sändes till Horn och 
hans koll. i Moskva. H. till K. M:t, Narva, ^ "/^^ till De la Gardie "/e» 0™^ 
bilagan). Från rysk sida påstods sedermera, att detta skett, emedan gränsom- 
rådet mot Sverige varit pestsmittadt, men detta låter onekligen en smnla otroligt. 
Från svensk sida påstod man åter, att man i Ryssland velat afbryta aU förbin- 
delse mellan de svenska sändebuden i Moskva och deras regering. Detta är ock 
mycket sannolikt; men i så fall synes den ryska regeringen varit medveten om 
att hon ej dref rent spel. 



SVERIGE OCH RYSSLAND EFTER FREDEN I KARDIS 131 

undrade öfver, att legatioDsprotokoilet från Kardis icke innehöll 
något ord om denna fråga eller att Horn icke eljest meddelat 
något därom. Men hon hade inga medel att gendrifva ryssarnes 
uppgifter, Horns koncept syntes tala för sanningen af dessa, 
och för öfrigt fann hon hela »discrepantzen» vara af jämförelse* 
vis ringa betydelse.^ Så beslöt hon att genom en eftergift i 
denna fråga tvinga ryssarne att gifva vika i den andra. 

Det var förvisso ett olyckligt beslut, och skulden därför 
drabbar i främsta rummet de svenska sändebuden vid Kardis 
och främst bland dem Bengt Horn. Men med erkännande häraf 
måste man dock förundra sig öfver regeringens hållning. Hon 
visste väl, huru man å rysk sida svikit sina förbindelser i fråga 
om fångarne, och detta hade väl bort mana till största försiktig- 
het gent emot uppgifter af halt som dessa ryska; hvad beträffar 
det föga rimliga krafvet på en svensk riksdag och riksamiralens 
faenikallande, hade detta väl förtjänat bemötas på annat sätt. 

o 

Återkomna till konferensen, gjorde svenskarne ett lamt för- 
sök att förmå ryssarne låta denna senare fordran falla. Men 
naturligtvis lyckades detta ej. Så måste de då lofva, att den 
svenska regeringen skulle låta införa i ett särskildt bref ord för 
ord punkten om fångarne med den lydelse den hade i det ryska 
instrumentet och gifva sin formliga bekräftelse åt denna däri. 
I stället afstodo ryssarne från sitt yrkande på riksmarsks- 
ämbetets besättande och riksamiralens hemkallande från Pom- 
mern — dock ingalunda vilkorslöst. Den svenska regeringen 
måste lofva att i ett särskildt bref till tsaren omnämna, huru 
kraftigt detta påyrkats af hans sändebud. 

Vid sidan af de frågor, för hvilkas behandling vi nu redo- 
gjort, voro äfven några andra af mindre vikt å bane. Men dessa 
voro ej många, ty ryssarne kommo ingalunda med en sådan 
mängd »gravamina» som Bengt Horn och hans kolleger, och den 
svenska regeringen å sin sida kunde icke gärna af dem vänta 
sig definitiva svar på sina önskningsmål. ^ 



* Detta emedan sådana fångar, som i Ryssland anta|;it »grekisk» religion, 
borde anses tillhöra den i båda instrumeiiten nämnda kategorien af fångar, som 
ville stanna kvar i det land, där de voro: ryssarne skulle sålunda icke i sak vun- 
nit något med tillägget. Jmfr den ofvann. relationen till riksdagen 1664. Så 
hade ock varit fallet, om ej ryssarne förstått att omdöpa svenska fångar mot 
deras vilja. 

' Liksom i Moskva memorial och resolutioner vexlades mellan de svenska sän- 
debuden och »posolskij prikaz», så har sannolikt rörande dessa småfrågor tn och 
annan skrift vexlats mellan de ryska sändebuden och kanslikollegium genom dess 



132 JOHN E. NORDWALL 



För henne återstod sålunda na att gifva Kardis- freden 
sin högtidliga bekräftelse. Det kom dock att dröja en tid, innan 
denna akt kunde försiggå. Den svenska regeringen tvistade med 
de ryska sändebuden om platsen för ceremonien; gammal sed 
kräfde Storkyrkan, men af sparsamhetsskäl ville regeringen för- 
lägga akten till rikssalen, där ryssarne i så fall kunde erhålla 
sitt afsked omedelbart därpå. Men ett sådant afsteg från god 
ordning kunde dessa ej tillåta, och så gaf regeringen vika: den 
16 april beslöt hon, att eden skulle afläggas i Storkyrkan och 
ryssarne därpå erhålla afskedsaudiens på rikssalen. Man borde 
på förhand gifva dem del såväl af »fullbordansskriften» som af 
de båda i konferensen den 12 april utlofvade brefven. Den 16 
fingo de ock kopior af dessa, den 19 af den förra och godkände 
efter några smärre ändringar deras innehåll. 

Den 21 april kunde pristaverna underrätta ryssarne, att 
fredsbekräftelsen skulle ske dagen därpå. På morgonen den 22 
erhöllo de presenter från den svenske konungen. ^ Kl. 10 f. m. 
hämtades de af Fleming, Gyllenstjerna o. a till Storkyrkan. 
Då de kommo dit, var redan allt i ordning: till höger om altaret 
satt konungen på sin tron, till venster enkedrottningen, nedan- 
för riksämbetsmän och riksråd. De ryska sändebuden placerades 
midt emot DD. MM. Massor af åskådare trängdes i kyrkan: * 
det var icke så ofta man bjöds på ett skådespel af dylik art. 

Sedan Klingstedt uppläst fredsinstrumentet* och »fullbordans- 
skriften», förestafvade Bengt Skytte eden; med tvänne fingrar 
på bibeln aflade enkedrottningen, Brahe, Lillie, Bjelkenstjerna, 
De la Gardie, Bonde efter hvarandra denna och underskrefvo 
sedan »fullbordansskriften». Därefter öfverlämnades denna jämte 
de båda brefven, som lofvats ryssarne,* åt dem. Hela akten 
bar en religiös prägel; den började med en predikan af d. v. 
pastor primarius, sedermera biskopen i Strängnäs Emporagrius 
och slöt med Te deum och välsignelsen. 



ombad hoB ryssarne, Klingstedt. Några sådana har jag emellertid ej funnit; i 
hvarje fall hafva de icke varit af någon egentlig betydelse. 

^ £n specifikation på dessa finnes i P. R. L. Den 25 fingo de genom Odla 
och Brandt konungens och enkedrottningens >conterfeyer>. 

* Till 8,000 uppger dem Ekeblad i bref till fadren af den ^Vé JJ^ed uppen- 
bar öfverdrift. 

^ Den 20:de punkten efter den lydelse, man nu hade gifvit den äfven å 
svensk sida. 

* Samtliga dessa aktstycken finnas i R. R. 



SYERIQE OCH BV88LAND KFTBR VBBDBN I EABDIS 133 

På rikssalen erhöllo därpå ryssame sitt afsked och fingo här- 
vid — i motsats mot hvad fallet varit med Horn och hans kol- 
leger i Moskva — ett rekreditiv af den svenska regeringen. 
Sedan trakterades de liksom efter den första audiensen af riks- 
råden Baner och Posse i sina :»logementer».^ 

Hemresan återstod. Redan den 18 mars hade amiralitets- 
kollegium beordrats att för denna ställa i ordning kronans fartyg 
Hjorten; nu begärde ryssarne att därjämte erhålla en »bojort», 
och denna anhållan beviljades dem. Regeringen utsåg Adrian 
Rosenmuller — han hade adlats under sin vistelse i Stock- 
holm — att vara ryssarnes pristav under återresan, liksom han 
varit på ditvägen.* Den 29 förkunnade pristaverna för ryssarne, 
att Hjorten och »bojorten» voro i ordning att mottaga dera, och 
den 1 maj skedde afresan. Med samma »solen niteter», med hvilka 
de mottagits, beledsagades de till bryggan vid strömmen och 
fördes från denna på »galejor» till den längre ut på redden lig- 
gande Hjorten.* 

Nöjda i sitt sinne kunde de ryska sändebuden nu vända 
hemåt. Det var sant, att det icke var några särdeles betydande 
värf de haft i uppdrag att utföra. Men så mycket större hade 
framgången varit. Vid Kardis hade man i viss mån måst gifva 
efter i fråga om fångarne, men nu hade den svenska regeringen 
låtit förmå sig att i en viktig punkt underkänna sitt eget freds- 
instruments ordalag för att i stället gifva full rättskraft åt de 
afvikande i det ryska, och om de äfven ej lyckats genomdrifva 
riksmarsksämbetets besättande och Wrangels hemkallande från 
Pommern, hade de dock i det bref, den svenska regeringen ut- 
färdat härom, fått en garanti mot efterräkningar från sin herres 
sida. Men allra mest belåten kunde Prontjistjev vara. Såsom 
andre man i legationen hade han ursprungligen erhållit mindre 
föräring än Boriatinskij. Men under påstående, att han, ehuru 



' Den utförliga >pToce88en> för dessa högtidligheter finnes i P. R. L. Eke- 
blad lämnar i sitt nyss nämnda bref en redogörelse for dem. Rekreditivet finnes 
i R. R. 

' Instr. för honom, dat. *%, i R. R. Adelsbrefvet för Rosenmiiller, dat. *% 
dirs., han säges vara »förfaren uti lofliga ezercitier och många språk» och hafva 
genomvandrat »åtskilliga ntrikes provincier». 

' Jag vill här anmärka, att den, såsom man kan tycks, för stora vidlyftig- 
heten i föreliggande uppsats till väsentlig del förorsakats af min önskan att något 
så när åskådligt teckna de diplomatiska former som förekommit. En undersök- 
ning af olika tiders diplomatiska former synes mig, i förbieående sagdt, alldeles 
icke värdelös; ty frånsedt det knltnrhistoriska intresset af dessa former, kan okun- 
nighet om dem lätt föranleda missförstånd vid bedömande af rent historiska fakta. 



134 JOHN E. NORDWAJ.L 



yi)gre, vore lika förnäm som denne och under uttryckligt åbe- 
ropande af, att han vid Kardis mera än någon bidragit till 
fredsverket — vi känna hans konferenser där med Bengt Horn 
— tilitvang han sig af den svenska regeringen ett »augment» i 
sin föräring.^ Så belönade denna honom, sig själf ovetande, för 
tillkomsten af samma »discrepantz», hvilken han hjälpt till att 
förmå henne annullera! 



Vi återvända till Horn och hans kolleger. Den 10 april 
hade, såsom vi minnas, dessa lämnat Moskva. Den 30 i s. m. 
hade de hunnit till Novgorod. De stannade några dagar här: 
Barckhusen borde installeras som »faktor» i handelshuset, och det 
gälde för öfrigt att se, om tsaren ämnade uppfylla de löften, 
som han gifvit i sina resolutioner. Den 2 maj afsändes lega- 
tionens marskalk och sekreterare till vojevoden för att muntligen 
anhålla bl. a. om en fullkomligt fri handel, om utlämnande af 
de svenska fångar, omdöpta och oomdöpta, som funnos inom 
vojevodens område, — många sådana hade uppgifvit sina iTamn 
på gesanternas »hof» — , om bestämmande af en termin — högst 
trenne veckor — inom hvilken deputerade skulle sammankomma 
i och för afträdandet af gränsområdet vid Lavaån, samt om 
handelshusets upplåtande åt Barckhusen.* På allt detta svarade 
vojevoden, att han icke fått några order härom från Moskva och 
aldrig kunde tänka sig, att de omdöpte fångarne skulle åter- 
lämnas; däremot kunde Barckhusen gärna intaga handelshuset. 
H varpå de svenske sändebuden åter förklarade, att under sådana 
förhållanden denne ej kunde uträtta något godt, och togo honom 
med sig vid sin afresa från staden den 3 maj. 

Legationen delade sig nu i tre delar. En del for till Pskov 
såsom följe åt »brefvisaren» Christian Strauss, som af sändebuden 
befullmäktigades att intaga det svenska handelshuset i denna stad, 
nämligen om han funne, att vojevoden där erhållit sådana order 
från tsaren, som denne utlofvat.^ En annan del for direkt på 



* Skulle Horn i Moskva möjligen något gjort liknande yrkande? Se Kansli- 
koll, ofvan cit. prot. */\q 1665. 

^ Mem. härom i L. P. pag. 284 f. £n specifikation pä de fångar, som an- 
mält sig hos gesanterne därs. pp. 287 f. 

^ Kred. för Strauss till vojev. i Pskov, dat. Novgorod '/»? i ^- P* PP* ^^ ^* 



SVERIGE OCH RYSSLAND EFTER FBSDEN I KARDIS 135 

Narva; sändebuden själfva »med största hopen» på Nyen. Den 
11 maj ankommo de dit, den 12 lämnade dem deras »resepristav» 
— det var samme man, som beledsagat dem till Moskva — ; 
han och hans följe fingo föräringar, och Bengt Horn gaf honom 
vid afskedet den helsningen att framföra till vojevoden i Nov- 
gorod att han hoppades finna alla »contraventioner» afhjälpta, 
innan han lämnade Reval; i annat fall kunde faror finnas för 
freden. 

Omkring midten af april månad hade Helmfeldt från Horn 
och hans kolleger erhållit ett bref, dateradt i Moskva den 25 
mars — det var den första direkta underrättelse från dem, som 
på lång tid kommit honom till hända ^ — hvari de uppmanade 
honom, att om de ryska sändebuden skulle hinna tillbaka före 
dem, ej släppa dem öfver gränsen, förrän de själfva kommit öfver 
den. Den 26 maj hade den svenska regeringen gifvit honom en 
order i samma riktning.' Han kom emellertid ej i behof att 
utföra den. Ty då ryssarne den 14 maj kommo på redden utan- 
för Narva, hade svenskarne redan hunnit öfver gränsen, och den 
15 o. 16 anlände äfven de till Narva.* De båda ambassaderna 
sammanträfiade dock icke, ryssarne fingo ligga kvar på redden * 
och svenskarne dröjde endast helt kort. 

Resan fortsattes. Hastfehr, som var sjuk, stannade på en sin 
egendom, men Walwick och Horn foro till Reval. Där kvar- 
hölls den förre af sin tjänst, men Horn begaf sig den 25 maj 
öfver till Sverige. Dessförinnan hade han verkligen från vojevoden 
i Novgorod erhållit underrättelse, att de önskade orderna från 
tsaren kommit; men å andra sidan hade Strauss kommit till- 
baka från Pskov utan att hafva kunnat intaga handelshuset 
därstädes. Dit hade nämligen inga dylika order kommit. 

Hade de medgifvanden, Horn lyckats afvinna tsaren i Moskva, 
varit ganska få, så visade det sig sålunda nu tämligen osäkert, 
om denne ens skulle komma att hålla hvad han då lofvat. Med 
harm i sinnet lämnade Horn därföre Reval. Men denna harm 



* Helmfeldt till K. M:t, Narva, "/4» ^ngr. n:o 15. Jmfr Ph. v. Krusen- 
Btjema till dens., Reval, ^4, Liv. n:o 138. Om anledningen till detta förhållande 
le ofvan. 

* Upprepad med mera eftertryck den 9 maj. R. R. 

3 L. P. uppger den 16, p. 293; men Helmfeldt till K. M:t, «% den 15. 

* Först den 17 inhämtades de till staden. Den 20 voro de ännn kvar där, 
men stodo i begrepp att resa; stäth&llaren Arendt Möller skalle blifva deras pri- 
stav till gränsen. Helmfeldts ofvan cit. bref af ^^/^. 



136 JOHN B. NORD WALL 



stegrades till förbittring, då han i Stockholm fick veta, hura de 
ryska sändebuden förmått Sveriges regering att ändra punkten 
om fångame. Hade han verkligen trott, att konceptets öfver- 
lämnande varit en alldelei^ oskyldig sak, så erfor han nu sitt 
misstag. Han kunde emellertid icke vara blind för att på 
honom hvilade i främsta rummet skulden för den svenska rege- 
ringens åtgärd, och bakom de häftiga ord, med hvilka han i 
rådet ^ utfor mot ryssarnes alla »contraventioner», tycker man 
sig tydligt spåra medvetandet härom. 

Den svenska regeringen å sin sida fann, att hon visat sig 
för lättrogen gent emot de ryska sändebuden. Hon fann ock, att 
hon missräknat sig, då hon hoppats kunna )>stabiliera» vänskap 
med tsaren omedelbart efter Kardis-freden. Sina förluster i denna 
hade han ej glömt, och hvad han bjöd Sverige var icke vänskap, 
utan trakasserier. Men för dem var hon icke benägen att falla 
undan, och de nya förvecklingar med Ryssland, som hotade, be- 
redde hon sig att lösa med lämpliga medel. 



* 31 maj och 10 juni, d& han i detta aflade den for hemkomna ambassa- 
dörer sedvanliga muntliga redogörelsen för sin beskickning. R. P. 1662 Franc II, 
Arv. 6:8on. 



Svenska släkter med sparren öfver ett blad 

tiU sköldemärke 



▲F 



a. DJURKLOU 



Håra adelskap och adliga förmånsrätter först appkommit i 
vårt land, torde allt framgent förblifva ett föremål för mer eller 
mindre osäkra förslagsmeningar, grundade på hvad man tror sig 
kunna släta af kända förhållanden hos våra närmaste stamfränder, 
sammanstälda med de företeelser, som här möta under äldre tider. 
Att konungaättlingar, den regerande konungens närmaste om- 
gifning, äfvensom åtskilliga andra af en eller annan anledning 
i socialt afseende ägt ett visst företräde framför de öfriga fria 
männen måste ställas utom allt tvifvel, likasom att de, h vilka 
en gång vunnit en mera framskjuten ställning, äfven sökt be- 
vara den åt sina efterkommande. Huruvida hos oss funnits någon 
institution, motsvarande det danska Thinglidet eller den norska 
Hirden, veta vi ej med någon visshet, men det är högst sanno- 
likt att en sådan foxinits och åtnjutit särskilda förmåner. Dessa 
hafva dock icke gått i arf och städse motsvarats af vissa förplik- 
telser till konungen; men härstamning från män, tillhörande denna 
konungens närmaste onigifning, synes dock hafva inneburit ett visst 
berättigande att vid val af ledare i krigiska eller fredliga värf före- 
trädesvis komma i åtanke, och redan under de äldsta tider, hvar- 
om vi äga någon säker kunskap, synas t. ex. jarlavärdigheten 
och lagmansämbetena nästan såsom arfvegods inom vissa ätter. 
Detta bördens företräde vann också understundom en större be- 
tydelse än som väl kunde förenas vare sig med verklig konunga- 
makt eller verklig folkfrihet, och när historiens ljus, som sent 
uppgått öfver vårt land, kastar sina första strålar däröfver, 



138 G. DJURKLOU 



iDöta vi redan stridande stormän, i makt och anseende täflande med 
Europas högadel. 

När skattefriheten eller frälset såsom lön för rasttjänst 
infördes, eller — om något liknande förut funnits — stadgades, så 
afsåg detta visserligen närmast att tillgodose landets behof af 
rytteri, men kanske ock därjämte, genom den till skattebonden 
under vissa förutsättningar utsträckta rättigheten att vinna frälse, 
skapandet af en ny adelsklass till motvikt emot de äldre stor- 
mannaätterna. Den nya tillökning, som på detta sätt småningom 
tillfördes den privilegierade klassen, kunde väl lika litet som den 
begränsning förbehållet af rusttjänst innebar, bryta traditionens 
makt och de äldre släkternas häfdvunna anseende samt därpå 
grundade företräden, men ostridigt torde det väl ändock vara, 
att bonden, när han vid vapensynen styrkt sin fräjd och förmåga 
att uppehålla rusttjänsten, genom frälsefriheten försattes inför 
lagen i samma ställning som den mera högättade. Faktiskt 
blef han väl icke därför dennes like, men ett närmande till stor- 
männens klass blef dock en möjlighet, om icke just för honom 
själf så för hans afkomlingar, förutsatt att dessa mäktade uppe- 
hålla det vunna frälset och ökade sina gods. Ty besittning af 
fast egendom var och förblef ett hufvudvilkor för vinnande af 
socialt inflytande, hvilket — rent personliga egenskaper obe- 
räknade — betingades af den prakt och den mängd väpnade 
män, hvarmed en frälseman kunde omgifva sig, eller med andra 
ord af den förmögenhet han ägde och de förläningar han kunde 
vinna. Uti den urgamla bördesrätten till jord ägde de äldre 
släktei^a härvid ett kraftigt stöd, men äfven detta kunde svika, 
och många af dem försvinna nästan spårlöst, utan att man 
lyckats finna skälig anledning att antaga deras utslocknande. 
Det vapen de fört återkommer väl understundom efter ett eller 
annat släktled, men sambandet emellan dem, som då föra det, 
och deras äldre vapenfränder kan sällan utredas, då de släkt- 
taflor från 1500- eller 1600-taIen, som knutit dem tillsammans, 
vanligen sakna allt annat stöd än lösa förmodanden, hvilka ofta 
vederläggas af bevarade handlingar. Att i många fall ett släkt- 
skapsband funnits må icke förnekas, men svårigheten att därom 
erhålla en närmare kännedom får icke uteslutande tillskrifvas 
bristande urkunder, utan kan ganska ofta bero på helt andra 
förhållanden. Misshushållning, olyckor och andra omständig- 
heter, däribland kanske ej minst besvärande efterräkningar för 



8VBN8KA SLAKTER HED SPÄRREN ÖFVBR ETT BLAD TILL SKÖLDBMÅRKB 139 

alltför mäktiga fäders olaga intrång i andras rätt, kände ofta 
försätta stormannens ättläggar i sådant trångmål, att de ej mäk- 
tade försvara sin samhällsställning atan småningom nedstego till 
de mindre männen och kanske till sist genom försammad mst- 
tjänst blefvo skattebönder eller obemärkta herretjänare. I en- 
staka fall kan man följa detta successiva nedgående, och när i 
bevarade handlingar möta öfverlåtelser på samtida stormän af 
arfsanspråk eller omtvistade rättigheter, kan man i de flesta fall 
antaga att den, som sett sig nödsakad att ingå dylika uppgörelser, 
står på gränsen att förlora sin frälsefrihet. Gynsammare för- 
hållanden hafva kanske en eller annan gång satt sonen eller 
sonsonen till en sådan, på resan utföre stadd frälseman i tillfälle 
att åter träda fram ur sitt dunkel, men då godsen en gång gått 
ur ätten, var det icke lätt att få dem åter eller att ersätta dem 
med andra, och förfädrens maktställning kunde sålunda ej mera 
återvinnas. 

Gent emot denna företeelse ställer sig en annan. Till ätt 
och härkomst fullkomligt okände män uppträda till en början 
såsom godsförvärfvare, sedermera skrifvande sig a vapn och slut- 
ligen såsom män af en viss betydenhet — ja man kan till och 
med, ehuru untantagsvis — finna dem uppstiga till rikets högsta 
värdigheter, oaktadt ätteforskaren stundom finner deras fäder 
endast hafva varit »skälige män», en benämning, som kan om- 
sluta såväl dem, hvilka stodo på frälsets lägsta trappsteg, som 
välburgna bönder. Sådana män, bildande nya ätter, uppstiga 
synnerligast mot medeltidens slut i ej ringa antal. De flesta 
dyka väl åter ned och försvinna i ofrälset, men andra bevara 
den frälserätt de vunnit, öka sina jordagods och vinna med dem 
en större betydenhet. Landets store rekryterades sålunda från 
frälset likasom detta från ofrälset, och den allmänna utvecklings- 
lagen: »progressus, culmen ac regressus» gälde likaväl under 
medeltiden som under föregående och efterföljande tidsåldrar. ^ 



* Riksrådet Otto TorbjömsBon nppgifves af Rssmns Lndyigsson hafva varit 
bondeson, bvilket dock icke torde få anses fällt säkert, men äfven om den Tor- 
björn Andersson, hvilken ^^/q 1443 i Tingvalla beseglar ett bref och i sitt sigill 
visar samma vapen, en fogel med vingarne lyftade till flykt, varit hans fader, har 
denne dock sannolikt tillhört småfrälset, hvilket knappast kan sägas om Ottos 
kände morfader Sven i Stordha, från hvilken äfven ett annat riksråd Nils Claesson 
till Stordha, hvars fader Claus Rybbingh (ej Ribbing) icke heller stått högt på 
frälsets rangskala, efter all anledning leder sina anor på mödernet. Att döma af 
det vacklande vapnet torde icke heller riksrådet Broder By haft någon synnerligt 
förnämlig härkomst, och detta är förhållandet med flera andra af 1400-talet8 



140 o. DJDRKLOU 



Utan en sådan växling skulle atan tvifvel den ständiga till- 
ökning af frälset, som landslagen medgaf, i vida högre grad än 
som skedde minskat den skattskyldiga jorden. Men tillström- 
ningen var i allt fall betänklig och måste från de styrandes sida 
på något sätt hämmas. Genom stränga räfster sökte man hindra 
köpt eller på annat sätt förvärfvad jord att olagligen dragas 
undan skatten, äfven som att göra frälsefriheten — > i viss mån 
åtminstone — beroende af särskilda privilegiibref, hvilka dock 
voro af mycket olika beskaflPenhet. Då de vanligtvis och när- 
mast afsågo att tillförsäkra innehafvaren rätt att besitta under 
frälse några vissa ofta med uppgifven åtkomst (arf. köp o. s. v.) 
för^^ärfvade skattegods, kände de äfven tilldelas redan förut fri- 
borne män. Stundom afse brefven frälserätt i allmänhet, dels 
för obestämd, dels for bestämd, någon gång för evig tid, men 
alltid under förbehåll af tjänst. Att man härmed åsyftat att 
så vidt möjligt göra frälsefriheten beroende af de styrandes godt- 
finnande är naturligt, men då brefven utan undantag såsom skäl 
åberopa välvillig troskap och tjänst, och således tilldelats per- 
soner, som förut stått i något mer eller mindre publikt tjänste- 
förhållande, d. v. s. icke varit rena bönder, torde man icke få 
tillmäta dessa handlingar en alltför vidsträckt betydelse. Lands- 
lagens bestämmelser, huru bonde kunde frälsa sin jord, ägde 
fortfarande gällande kraft, och hvilka försök att kringskära dem 
än må hafva gjorts, är det dock bevisligt att ett betydande antal 
bönder och andra förvärfvat frälse utan att några af konung, 
riksföreståndare eller riksens råd för dem utfärdade tillstånds- 
bref kunna uppvisas, samt att bevarade handlingar gifva all 
anledning antaga att några sådana ej heller erfordrats. ^ 

märkligare män. Likasom rikshöf vits mannen Engelbrekts frälse af nyss anförda skal 
måste anses ungt, &'& hafva hans barn försvunnit ntan att ens gifva obs sina namn 
och äfven Otto Torbjörnssons till namn och lefnadsöden ej alldeles okända söner 
försvinna i ofrälset. ISåsom bevis huru en ätt efter en tid liter dyker upp, kan 
anföras Roosame af Hjälmsfiter. Deras fullt bevielige stamfader var den hög- 
ättade, fråo Norge inkomne Brynjulf Jonsson, men barnen af hans son Knut 
Brynjulfsson, synas hafva förlorat en stor del af sina gods och Knuts barnbarn 
varit föga annat än skälige män, ehuru deras ättlingar under Vasaättens dagar 
åter uppstego till en mera bemärkt ställning och på Riddarhuset införde Hafthors- 
sönernas sköldemärke, till hvilket de ock otvifvelaktigt varit anborna. 

^ Att likväl ett bevis öfver godkänd pröfning inför vapensynen varit af 
nöden, måste antagas för gifvet, och att på grund däraf ett intyg om vunnet frälse 
meddelats. Men egendomligt nog torde högst få sådana intyg, hvilkas bevarande 
måste hafva varit af största vikt, blifvit till våra dagar behållna. Det enda kända, 
utfärdadt 1390 och meddeladt af U. Hildebrand, Sveriges medeltid, II, s. 201, 
ur affattadt i just sådana ordalag, som man måste tänka sig för ett sä beskaffadt 
intyg. 



SVE1(|3EÄ SLÄETEB MED SPÅBREN ÖFVBB BTT BLAD TILL SEÖLDEMÅRRE 141 

Den vanligaste vägen till frälserätt var äktenskap nred 
frälsekvinna och därigenom vännen arfsrätt till frälsegods. Dy> 
lika giften förekommo äfven inom förnämligare ätter. Ut- 
ländske män, ofta nog äfventyrare af kanske mer eller mindre 
tvifvelaktig börd, begagnade flitigt denna utväg och blefvo svenske 
jorddrottar. Men äfven bondesöner, när de i krig eller genom 
herretjänst kommit sig före, försmåddes icke af frälsejangfrur 
eller frälseenkor, hvarpå talrika exempel kunna anföras synner- 
ligast från medeltidens sista skede; och de under de första Vasa- 
konnngarnes regering tid efter annan förekommande ransaknin- 
^arne efter olaga frälse lemna i detta fall högst märkeliga upp- 
lysningar, då man med tämlig visshet kan antaga att den oreda, 
som då rådde, icke varit mindre under senare hälften af 1400- 
talet. En ofrälse man, som gift sig in i en frälseätt, satt oftast 
— åtminstone till en början — vid svärfaderns disk och duk 
och ansågs då såsom frälseman samt fullgjorde eller deltog i 
dennes rustning, eller ock, om han var ogift, kunde han göra 
samma tjänst åt en frälseenka, för att sedermera, likasom verk- 
gesällen hos en yrkesidkares efterlefverska, träda i den aflidne 
mannens ställe. Vid sådana tillfällen skulle hustrun rätteligen 
delat hans ofrälse, och de gemensamt hafva hembjudit hennes 
gods till närmaste fränder inom börden, och om dessa ej gittat 
lösa, sälja dem till andra frälsemän, hvilket ock någon gång 
skedde, synnerligast om mannen var en »byaman» eller borgare och 
ej fann med sina intressen förenligt att utbyta landet emot staden, 
men dylika öfverlåtelser spörjas sällan och torde få räknas till 
undantagen. ^ I allmänhet behöll den nya mannen godsen. 
Rusttjänst gjorde han redan, ett eller annat skattegods egde 
han kanske själf, och när han tillbörligen rustad mötte vid 
vapensynen, t(»rde emot hans frälserätt ingen invändning före- 
kommit. Denna erkändes, och med hustruns gods frälste han 
sina egna. Att detta tillvägagående kanske icke varit så all- 



^ Några bref omtala yisgerligen förlorad fralserätt, därigenom att frälseman 
eller frälsekvinna satt sig i köpstad att bo. Denna kunde dock .af barnen under 
andra förhållanden, åtminstone i enstaka fall, återvinnas. Men därjämte finnas 
många bevis att borgare innehaft frälsegods vanligen å deras hustrurs vägnar, utan 
att det kunnat spörjas några åligganden att afhända sig dem, ehuru brefven ofta 
nog visa att de efter hand föryttrats dels genom köp dels genom gåfva till andeliga 
stiftelser. Att de under tiden förlorat deras fralsenatur kan däremot icke ses af brefven. 

Hiat. Tidihnft 1891 11 



142 o. DJUBKLOU 



deles lageDligt må gärna erkännas, men att det varit ett vanligt 
sätt att vinna frälse, bestyrkes af bevarade handlingar. ^ 

Skillnaden emellan storbönderna och dem, som stodo på 
frälsets utkanter, var åtminstone vid medeltidens slut knappast 
märkbar, och i många fall nog icke större än i våra dagar 
emellan den bonde, som förvärfvat ett berustadt säteri, och en 
förmögen skattehemmansegare. Dessutom kunde under denna 
tid tillfällig skattefrihet vinnas dels genom tjänstebefattning 
såsom fogde eller länsman dels ock af andra skäl, och denna 
öfvergick lätt till rent frälse. Oaktadt räfstetingen och de sär- 
skilda ransakningar, som tid efter annan aqstäldes, inrotade sig 
i detta fall ett stort själfsvåld synnerligast på gränsen af Danmark, 
där ett talrikt små- eller halffrälse florerade på 1500-talet. 

Huru stor betydelse man än under medeltiden måste till- 
mäta börden och rikedomen, och huru mycket än de högmäktige 
i prakt och glans höjde sig öfver samtidens öfrige män, var 
dock frälsefriheten yttersta grunden för deras makt, och gränsen 
emellan frälset och ofrälset lätt att öfverskrida. De små frälse- 
männen, hvilka hade ungefär samma bostäder, samma bildning 
och samma lefnadsvanor som de förnämligare bönderna, lefde i 
allmänhet taget med dem i så god grannsämja, som en tid, då 
hemgång, mandråp och olaga intrång hörde till vanliga förseelser, 
kunde medgifva; och när nu härtill läggas frälsemännens giften 
med ofrälse kvinnor, ofrälsemännens ingiften i frälseätter, så 
måste en utredning af tidens släkt-, arfs- och frälseförhållanden 
möta de största svårigheter, äfven där urkunder icke alldeles 
saknas. 

Den bästa ledningen härvid lämna näst själfva handlin- 
garne de sigill, som blifvit därunder bevarade och hvaruti de 
uppträdande frälsemännens sköldemärken afbildats, och då dessa 
i allmänhet äro gemensamma för en hel ätt, kunna af dem vissa 
slutsatser dragas. Men härvid måste dock anmärkas, att sak- 
naden af adelig sköld eller förekomsten i denna endast af ett 
bomärke eller ett snarlikt emblem icke berättiga antagandet att 
mannen ifråga varit ofrälse, samt att ej heller mera heraldiskt 
danade sköldemärken alltid äro så fasta, att icke en stor väx- 
ling därutinnan ofta förspörjes. Sålunda finner man fader och 



' Talrika bevis härför finnas anförda i förfts granskning af Klingspors och 
Schlegels »Den ointrodncerade Adelns Attar Taflor>, Hist. Bibi. 1877 och hän- 
visas särskildt till det af Arvid TroHe 74 1^86 utgifna brefvet, som där aftryckts. 



SVENSKA SLAKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 143 

son smycka sina sköldar med olika vapenbilder, den ena brodern 
föra ett annat vapen än den andra, likasom samma man icke 
alltid begagnar samma sköldemärke utan under en tid ett och 
under en annan ett nytt, fullkomligt olikt det förra. ^ Någon 
gång har det lyckats att åtminstone gissningsvis förklara anled- 
ningen till dylika vapen förändringar, såsom då man finner det 
nya vapnet vara detsamma, som förts af den ifrågavarande per- 
sonens moder eller hustru, och torde ombytet då kunna för- 
klaras såsom en gärd af tacksamhet för den tillökning i jorda- 
gods, som genom 'arf från den sidan honom tillfallit. En annan 
anledning till vapenförändring kunde vara, att det äldre sigillet 
gått förloradt, hvarföre det blef nödvändigt att göra det nya 
olikt det förra till undvikande af olägenheter, om den förkomna 
sigillstampen skulle råka i obehöriga händer. Åtminstone ett 
sådant fall och detta sannolikt icke enstaka omnämnes i ett 
vittnesintyg af år 1456, där det heter: »Item beviste desse två 

att förutnämnde Nils Guttormsson miste sitt insegel 

ett år eller vid den tid och måtto, förr än han utfor till den 
helga grafven, och stod på »Swndisberghs» kyrkogård uppenbar- 
ligen för all socknen och dödade detsamma sitt insegel och allt 
det därmed kunde beseglas efter den tiden, och sade sig vilja 
förvända sitt insegel, som bevisligt är att han ock g,jorde.» * 
Mången gång torde kanske ock olikheten till en stor del få 
skrifvas på gravörens räkning, att han missuppfattat vapen- 
bilden eller icke kunnat återgifva den fullt tydlig, förbisett att 
höger i aftrycket måste vara vänster i sigillet o. s. v. Men 
hvilka skälen än må hafva varit till de olikheter, som före- 
finnas i samma mäns eller samma släkts sigiller, så är det dock 
nödvändigt att man vid deras granskning lemnar alldeles å sido 
vår tids anspråk på noggrannhet i former och beteckningar samt 
alltid söker att för sig göra klart hvad som för hvarje släkt kan 



* Riddsren Anund Finyidsson for 1313 en delad sköld med en springande 
hjort i öfre fiiltet, det nedre belagdt med fjäll, och kan vara samme man som 
riksmarsken Anand Finvidsson, som 1343 for en på sned ställd båt emellan blad- 
rankor, men kvars brorsöners sigiller visa oss en stjema. I riddaren Magnus 
Karlssons sigill af 1292 synes ett pokehorn, men 1306 har han en klofven sköld 
med lejon i högra, 4 snedbjälkar i det venstra fältet. Jfr H il de brand, St. Sig. 
under medeltiden ser. 3, n:r 232 och 545 samt n:r 81 och 184. 

• Nils Guttormsson lefde ännu 1427, men vi hafva ej varit i tillfälle att 
se några sigillaftryck från de sista åren af hans lefnad; men då han från 13% — 
1418 fortfarande för 8 liljor, 2 och 1, torde vapenförändringen och resan till den 
heliga grafven hafva ert rnm under hans sista lefnadsår. Det anförda brefvet 
finnes i saml. J 7, fol. Sl5, i Riksarkivet. 



144 G. DJUBKLOU 



anses såsom dess egentliga ättemärke och sedan ser bort från de 
olikheter i öfrigt, som visa sig i sättet att framställa detsamma. 
Om vi t. ex. taga den urgamla ätt, som i skölden förde 
ett grenigt hjorthorn, så möter detta vapen på många sätt 
varieradt. Än är hornet vändt åt höger än åt vänster, än be- 
finnas det lagdt öfver en tvärbjälke, än belagdt med en sned- 
bjälke eller hvilande på en rutad sådan, och man kan således 
ofta känna sig frestad att här tänka på olika ätter. Men ätte- 
bandet är detta oaktadt i många fall bevisligt, i andra fullt an- 
tagligt, och knappast då, när — såsom i Viflogh Niclissons 
sigill af år 1276 — hjorthornet omgifves af 3 fembladiga rosor, 
är man berättigad att med bestämdhet antaga dessa såsom an- 
gifvande annan ätt. Vapenbilden eller ättemärket är här öfverallt 
hjorthornet, den styckade skölden, bjälken, snedbjälken och till och 
med rosorna sannolikt intet annat än ornamenter, som den ena 
släktmedlemmen antagit för att genast vid första ögonkastet 
kunna särskilja sitt sigill från vapeufrändemas, - då han i de 
flesta fall icke själf kunde läsa den omskrift, som angaf sigillet 
såsom hans. Genom missuppfattning, stilisering och ornering 
kunde en vapenbild undergå väsentliga förändringar under tider- 
nas lopp, så att den till sist blef något helt annat än hvad den 
ursprungligen varit; och huru Vasaättens märke i detta fall för- 
ändrats och, från att ursprungligen — såsom det vill synas — 
hafva varit en »dystians», blifvit en »vase» (risknippa, sädes- 
kärfve) har helt nyligen visats. ^ En motsvarande förändring 
har ägt rum med sjöbladet, som genom en fortgående stilisering 
kommit att i det vapen, som under medeltidens sista dagar 
fördes af den släkt, som kallats Öra, ^ likna tvänne mot hvar- 
andra stälda öron. Huru denna figur utvecklats ur sjöbladet, 
därom kan man få en föreställning, om detta blads olika former 
uti B. E. Hildebrands Svenska Sigiller under medeltiden jäm- 
föras. Det sigill, som 1337 begagnades af väpnaren Nils Bamz, 
visar ett omisskänneligt sjöblad, ehuru detta i den inböjda basen 
fått en treflikig inskärning, hvilken är ännu mer fördjupad och 
stiliserad uti Johan Hemmingssons sigill 1332,^ men bladspetsen 
är ännu icke klufven utan sammanhängande, hvarigenom vapen- 



* Se £. Hildebrands uppsats i Sv. Antografsällskapets tidskrift 1889. 
^ Detta något oegentliga namn har kommit mången genealog att till denna 
släkt räkna äfven riddaren Karl Öra, hvilket pätagligen är oriktigt. 
' Anf. arb. pl. 27, ser. 3, n:r 487 och pl. 24, ser. 3, n:r 412. 



SVENSKA SLÅKTEB HED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 145 

bilden fortfarande måste anses såsom ett blad, ehuru dess båda 
halfvor, då det lagts på en styckad sköld med antagligen olika 
färger, efter heraldiska grunder fått växlande fargbeteckning. 
För att af detta vapen fa Ora-släktens, behöfver man blott klyfva 
spetsen och sätta de båda halfvorna emot hvarandra uti en 
klafven sköld..- Att detta vapen på sådant sätt utvecklats ur 
ett oskaftadt ovalt spetsigt blad, är i högsta grad sannolikt, då 
ett sådant samtidigt föres af personer, hvilka synas hafva haft 
samma fäderne. ^ 

Men om nu den heraldiska figur, hvarined skölden belagts 
i sådana vapen som de nu anförda, måste anses såsom det 
egentliga ättemärket, så inträder ett annat förhållande, när 
frågan gäller de enkla, i olika fält fördelade sköldarne. En delad 
klufven, styckad, ginstyckad, fyrstyckad eller fyrdelad sköld utan 
några särskilda figurer i de olika fälten kan — ehuru den före- 
kommer alldeles lika i olika personer sigiller — icke berättiga 
till antagande af ättfrändskap. Hathsläkten, Tottar, Gyltor och 
de då och då i vårt land under olika århundraden sporadiskt 
uppträdande tyske Wackerbartharne m. fl. föra alla en fyrdelad 
sköld, men äro dock så skilda släkter, att ej ens ingiften ur 
den ena i den andra ägt rum. I dylika vapen ligger den väsent* 
liga åtskillnaden i fältens olika färger, men dessa åskådliggöras 
icke i våra äldre sigiller genom några heraldiska beteckningar, 
och äfven då en streckning eller kryssning visar sigy får man ej 
antaga att denna äger ringaste samband med de beteckningssätt, 
som nu användas för angifvande af olika färger. Äfven i de 
sköldar, som belagts med de ofta återkommande vapenbilderna: 
sparren, båten, liljan, stjärnan, bjälken m. fl., och föras af ätter, 
som svårligen kunna antagas äga gemensamt ursprung, har färgen 
sannolikt i äldre tider, likasom än i dag, varit afgörande i fråga 
om stamfrändskapen, ehuru det visserligen icke kan förnekas, 
att i de vapen med bibehållna färger, som blifvit bevarade på 
sköldar och husgeråd eller i broderi, en viss godtycklighet äfven 
i detta fall formärkes. Det är således nödvändigt att vid för- 
söken att bestämma släktskap emellan frälsemän, som fört något 



* Då vi förut (Hiet. Bibi. 1878) redogjort för arfstvietcn efter £ggert Grupendal, 
torde här böra nämnas, att gemensam härstamning pä fädernet för Amnnd Andersson 
tiU Medeldala och Knnt Andersson (Öra) till Sjöger&s sannolikt varit den dolda 
gmnden till den senares ättlingars arfsanspråk, dä Amund, hvilken förde ett ovalt 
spetsigt blad, haft en son Anders, död före föräldrarne, men antagligen efter mor- 
brodern Eggert Grnpendal. 



L46 G. DJUBKLOU 



af dessa vapen, iakttaga stor försiktighet Hvad däremot båtens, 
liljans och någon gång äfven sparrens eller sparrarnes ställning 
i skölden angår, så bevisar olikhet i detta fall icke alltid skilda 
ätter. Den ena släktmedlemmen kan hafva båten stäld tvärt 
öfver skölden, den andre på sned och en tredje låta den beled- 
sagas af en eller två stjärnor eller annan extra prydnad, utan 
att detta hindrar gemensam härkomst. Och äfven inom den ätt, 
som fått namnet Svarte Skåningar och hvars ättemärke är en 
båt med drakhufvuden, kan båten någon gång förekomma utan 
dessa, hvilka sannolikt tillagts, sedan ätten omplanterats i svensk 
jord. Mannen med den på sned lagda liljan kan ofta vara 
närmaste frände till den, som för henne upprätt, och sonen föra 
en hel lilja, ehuru fadren blott satt en half i sin sköld o. s. v. 
Sådana skiljaktigheter, som att en sköld den ena gången är 
styckad från höger till venster och den andra gången i alldeles 
motsatt riktning, att snedbjälkar utbytts emot ginbalkar och än 
förlagts i högra än i venstra fältet af en kluf ven sköld, angifva 
ej alltid olika ätter, ty permebrefven lämna ofta bevis på mot- 
satsen. Dylika omkastningar, som förmärkas . till och med i 
sigiller, hvilka tillhöit samma person, ^ kunna alltför väl för- 
klaras ur det skäl till vapenförändring här redan anförts, men 
torde kanske oftast få tillskrifvas ett förbiseende af sigillgravören, 
hvilken icke alltid varit någon mästare i sin konst. 

Upptagandet af mödernevapnet förekommer ganska ofta 
under vår medeltid och är något för oss mera egendomligt, då 
i andra länder sådant vanligtvis skedde genom ett tillägg till 
det egentliga släktvapnet, och ej såsom här med dettas fullstän- 
diga nedläggande. Anledningen till en sådan vapen förändring 
liar utan tvifvel — åtminstone i de flesta fall — varit den 
redan nämnda eller arf af jordagods. När ett sådant på modrens 
"eller hustruns sida tillföll en bondeson, som i sammanhang där- 
med lyckats vinna frälserätt, eller en frälseman, som förut åtnöjt 
sig n>ed ett bomärke och saknade någon inom släkten stadgad 



^ Ett slående bevis härpå äro efter Kullbergs vapenbeskrifningar i förteck- 
ningen öfver Riksark. perraebref 1351 — 1400 de sigiller, som finnas efter väpnaren 
Olof Djekm i Löfsta (1355 — 99), hvars vapen är en piludd och en sexnddig stjärna 
uti hvar sitt fält af en styckad sköld, men mycket olika i de tre särskilda sigill- 
stampar, efter hvilka aftryck bevarats. I det äldsta af 1355 är skölden styckad 
med stjäraaa i öfre, pilspetsen i nedre fältet, men 1362 sitta dessa tvärtom och 
1377 är skölden ginstyckad med pilspetsen i öfre och stjärnan i nedre fältet, h var- 
jämte dä «fven tillkommit en hjälm med en upprätt pilspets emellan den i 2 
iiälfter klmftia stjärnan. 



SVENSKA SLAKTER HED 8PABRBN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 147 

vapenbild, var det ganska natarligt att han upptog den ättiB, 
från hvilken han förvärfvat större delen af sina gods, synner- 
ligast om ingen annan arfsberättigad längre förde detsamma. ^ 
I allmänhet kan man dock härvid spåra en viss varsamhet, och 
offergången till det nya vapenmärket sker oftast efter några års 
förlopp, hvaraf man också skalle kanna släta att en sådan för- 
ändring icke gärna företagits utan släktens bifall. ^ Ty ätte- 
vapnet — om också under äldsta tider själftaget och ej för- 
länadt — var dock alltid en helgedom, som ingen tanklöst 
temnade i främmande händer, men som man ändock i följd af 
vissa urgamla religiösa föreställningar gärna såg bevaradt,' då 
manliga ätteläggar saknades. Huru de äldre Stenbockarnes vapen 
upptagits af den gren af Store-släkten, som ärfde herr Gustaf 
Olssons gods, är allmänt bekant, och huru ett annat ättemärke, 
som en gång burits af en bland våra störste härförare, där- 
förinnan vandrat på spinnsidan genom olika släkter skall här 
nedan visas. 

Detta ättemärke är sparren öfver ett blad, en vapenbild, som 
på vårt riddarhus återfinnes i de vapensköldar, som förts eller 
ännu föras af Forstenasl akten, Uifsparrarne till Broxvik, 
Gyllensparrar, Hjortösläkten och Ulffanor samt, ehuru 
med någon förändring af sparrens högra stöd, som hos dem för- 



^ Denna vapnets öfverging med jordagods frSn en ätt till en annan för- 
anledde domprosten P. Wieselgren, hvilken ifrigt syslade med genealogiska forsk- 
ningar, att år 1860 i ett bref till förf. nttala den förmodan, att likasom ett visst 
bomärke medföljde besittningen af en särskild gård inom bylaget, sä hade det nr 
bomärket enligt hans åsikt utvecklade vapnet följt med böidesratten till vissa 
frälsegods. Denna förslagsmening torde väl icke kunna fullt godkännas, men tanken 
pn ett sådant samband ligger dock nära till hands, synnerligast för den. som före- 
trädesvis gjorde de från Småland utgångna fralseättema till föremål för sina forsk- 
ningar. 

^ Det fanns for öfrigt under medeltiden ett slags adoption motsvarande den, 
som med kungligt tillstånd en tid utöfvats på vårt riddarhus, och denna kunde till 
och med utsträckas till rent oskylda personer, v. Möller omtalar i Hallands 
Herregårdar under artikeln Gåsewadholm, att rikshofmästaren Påfvel Laxman, som 
•jälf egde barn, gjort en sin fogde till friman, d. v. s. frälseman, och medgifvit 
honom att föra laxmännens vapen, dock utan guldringen i svanens näbb; och ett 
formligt adoptionsbref finnes i Riksarkivet utfärdadt den 22 juli 1476, hvaruti herr 
Erik Axelsson Tott med sin hnistrus och sin broders herr Ivars råd och samtycke 
samt Laurens Axelssons på deras bröders barns vägnar unnar och medgifver sin 
broders oäkta son Jörgen Olofsson »deres fsedernes skyöl oc vapn att f0re>, 
hvarjämte denne hugnas med en mängd i brefvet uppräknade gods till sitt fralses 
uppehållande. Huruvida Jörgen Olofsson verkligen erhållit brefvet och adoptionen 
fullbordats, är dock icke alldeles ostridigt, fÖr så vidt ej det ifrågavarande brefvet 
får anses såsom blott koncept; ty något spår efter vidfästadt sigill finnes icke. 
Brefvets tillvaro visar dock i allt fall att frågan å fullt allvar varit å bane, och 
att dylika adoptionsbref med gällande kraft kunnat utfärdas. 



148 o. DJURKLOU 



dubblats, äfven af B aggarne till Berga och Söderby. Jämför 
man dessa sköldemärken och ser bort från deras nuvarande 
färger och senare tillkomna hjälmprydnader, är frändskapen dem 
emellan påtaglig; och då alla dessa ätters första upprinnelse 
såsom frälse är mer eller mindre höljd i dunkel, kan det ju 
vara möjligt att vapensköldarnes likhet har sin grund i något 
annat än ren tillfällighet. Skulle det lyckas att visa detta, 
torde därigenom en svag inblick i några af vår medeltidsheraldiks 
mysterier äfven kunna vinnas. 

Försöket är dock vanskligt, då alla de spridda och till 
större delen ännu ej förtecknade och registrerade urkundssam- 
lingarna och frälseregistren icke kunnat fullständigt genomgås, 
och ej heller de hvarandra ofta motsägande släktböckerna och 
anherreuppställningarne närmare skärskådas, ett arbete, som 
under förhandenvarande förhållanden öfverstiger en ensam for- 
skares krafter, om det skall blifva tillfyllestgörande. Ett ostri-^ 
digt resultat kan därföre icke ernås, utan måste från senare 
hälften af 1400-talet mycket ännu och kanske äfven framgent 
förblifva endast på större eller mindre grad af sannolikhet stödda 
gissningar, hvilka af framtida forskningar skola bekräftas eller 
upphäfvas. Men innan vi gå till själfva utredningen, måste 
ännu en gång erinras att samma växling i vapenbilderna, som 
här förut omnämnts, äfven eger rum i de mäns och kvinnors 
sigiller, som visa sparren öfver ett blad, och. att följaktligen ingen 
synnerlig vikt kan tillmätas sådana olikheter, som att bladet än 
är oskaftadt än skaftadt, än har spetsen uppåt och än nedåt, 
och ej ens om sparren någon gång är så smal att skölden blott 
synes fördelad genom en nedifrån uppskjutande spets, på hvilken 
bladet fästats. Dylika afvikelser förekomma äfven här under- 
stundom i sigiller, som tillhört fader eller son eller samme man. 
Likaså kan hjälmprydnaden, där en sådan förekommer, icke 
heller tillerkännas någon särskild betydelse, då denna i äldre 
sigill visat sig nästan individuel och i allt fall godtycklig samt 
först emot 1400-talets slut, och sedan särskilda sköldebref blifvit 
mera vanliga, börjar fixeras. De mindre betydande frälsemännen 
föra också i sina sigiller endast skölden och blott undantagsvis 
kan en hjälm med tillhörande prydnad där upptäckas. 

Af de skilda ätter eller ättegrenar, som fört det ofvan 
nämnda vapnet, må i främsta rummet näitinas den, som först 
framträder med Johan Eskilsson och hans broder Tuke eller 



8VBMSEA SLÅKTEB HBD 8PABBBN ÖrVBB BTT BLAD TILL SKÖLDBMÅBKE 149 

• 

Tyge, och för att särskilja denna, hvars släktvapen icke synes 
hafva vandrat till annan ätt utan nedlagts, när denna utslocknat, 
kalla vi desse bröders efterkommande Eskilaaönerna, 

Johan (Jöns) Eskilsson är 1373 och 1376 -sigillvittne i 
Yestergötland och före 1379 gift med Ingeborg Benktsdotter 
(örnfot), ^ död före 1409, * ett gifte, som bör berättiga det an- 
tagandet, att släkten redan höjt sig ett godt stycke öfver frälsets 
lägsta trappsteg. Den 28 dec. 1379 träffas emellan honom och 
svågern Karl Benktsson å egna och då ännu omyndiga syskons 
vägnar en uppgörelse, i kraft hvaraf Johan får deras andelar i 
Simonsö på Mörkön emot fullt vederlag vid blifvande arfskifte. 
Men redan året därpå tillbyter han dem detta gods emot Gum 
i Yestergötland, där han sedan torde hafva bott.^ Han har 
blifvit riddare före 1399 och sannolikt aflidit i början af 1400- 
talet. Att han ägt en son, skulle man kunna sluta däraf, att 
hans dotterdotter kallar en Erik Jönsson till Halkvi i Upland 
för sin morbror, men då denne Erik (1430 — 53) för i sitt vapen 
ett ringspänne i skölden samt samma spänne buret af tvänne 
armar på hjälmen, hvilket vapen föres (1411 — 16) af en Jöns 
Lanrensson till Halkvi, synes detta icke mycket sannolikt. ^ 
Däremot har han bevisligen haft en dotter Magdalena gift 
omkr. 1406 med Torkel Pederson Brahe, och för så vidt icke 
framtida forskningar, hvad dock ej synes troligt, skulle visa att 
Erik Jönsson varit Johan Eskilssons son, torde hans ättegren 
få antagas hafva utslocknat på svärdssidan med honom själf. 



* I Knudby kyrka på Seland finnes enligt meddelande af arkivsekr. Thiset 
en grafsten Öfver Johan Eskilssons dotterdotter Tale Arvidsdotter Baad (f 1500 
och g. m. Laurids Knob till Gyllebo) och å denna återfinnas Johan Eskilssons och 
håna hnstms vapen. Hans visar sparren öfver bladet, men hennes ett springande 
djnr (nlf eller panter?), hvilket måste anses såsom misstag, då hennes vapen varit 
ömfoten eller rättare ömklon. 

2 Enligt meddelande af firaml. h. e. grefve G. A. Sparre. 

' Denna gård synes från hans dotter hafva öfvergått till dotterdottern Barbara, 
gift med Stig Oloftson Krogenos (Danska adelns årbog 1888, s. 99), hvars son Olof 
Stiesaon bortbytte den 1473. Väpnaren Svenimg i Gum, som namnes 1422 och 
14o4. (Styffe, Skand. under unionstiden 2:a uppl., s. 128) torde därföre endast hafva 
haft godset i varjo såsom pantinnehafvare eller brukare. 

* Enligt hvad herr Thiset benäget meddelat uppstod 1478 tvist om Höiby huf- 
vndgård på Seland emellan herr Johan Oxe, som hade den i pant af Erik Jönsson tlil 
Hallaqvie (Halkvi), och fru Barbara Torkelsdotter Brahe samt hennes son Olof 
Stigsson Krogenos, hvilka gjorde anspråk därpå, då Erik Jönsson varit fru Barbaras 
moderbroder. Släktskapsförh&llandet är oklart, möjligtvis beroende af styfsläkt. Då 
Johan Eakilsson ej förekommer i någon handling på 1400-talet, kan fru Ingeborg 
hafva varit gift för andra gången och af detta gifte moder till Erik Jönssou, hvilken 
säkerligen icke skulle hafva utbytt sparren med bladet, om detta varit hans fäderne- 
vapen, emot ringspännet. 



150 o. DJURKLOU 



Brodern Tuke Eskilsson, hvars förnamn vanligen skrifves 
Tyghe och Tyche, bevittnade år 1379 brödrens bref om Simonsö 
och torde äfven hafva varit bosatt i Vestergötland eller må- 
hända i Värmland. ^ Säkert är att han egt gods i båda dessa 
landskap och att åtskilliga sådana i Vestergötland fråndömts 
honom vid räfstetinget 1397. För öfrigt okänd, är han dock 
utan tvifvel fader till bröderna Nils och Johan (Jöns) samt Elin, 
hvilken tog doket i Vadstena 1411 och dog där 1448. Bevarade 
sigiller visa att båda dessa bröder fört ättens vapen. Nils 
Tnkesson synes med säkerhet kanna antagas hafva bott i 
Värmland, sannolikt på Välinge i Vase härad. Han är lagmans- 
domhafvande i detta landskap 1425 och kallas 1426 — 33 lag- 
man. Före 1419 gift med Ingeborg Björnsdotter, troligtvis 
en syster till den äldre lagmannen i detta landskap Olof Björns- 
son, hvilken förde Sparre vapnet, torde han med henne hafva 
haft åtminstone en dotter Estrid, som den 5 februari 1437 af 
sin man, norske riddaren och lagmannen Erik Saemandsson fick 
1,000 mk penningar i morgongåfva. ^ Johan Tnkesson, som 
förekommer emellan 1433 och 1444, uppträder äfven företrädes- 
vis i Värmland. Han uppgifves af grefve Sparre såsom fader 
till Karl och Brita, hvilken uppgift, då den öfverensstämmer 
med äldre genealogers samt af en så samvetsgrann forskare lem- 
nats utan reservation med tillägg af årtalet 1452, måste antagas 
grundad på något, släktskapen angifvande bref, ehuru detta ännu 
icke påträffats. Sannolikt har han ock varit fader till den 
Benkt Johansson, som med sparren öfver ett blad på Arsta den 
21 okt. 1450 beseglar Krister Benktssons morgongåfvä. Om 



* Olof Claesson kallar hcmom i sin släktbok fol. 98 »Tyghe i Välinge i 
Värmeland» och gifver honom utom sönerna Nils och Johan en dotter Kerstin, 
moder till Jönis Lnge Posse, hvilket ej kan vara riktigt. Däremot känner han ej 
dottern Elin. Likasom flera föregångare och efterföljare har han påtagligen för- 
blandat denne Tyke med den äldre Tuke Jonsson och gifvit Tuke Eskilsson dennes 
vapen (yngre Lamaättens), samt äfven i öfrigt gjort sig saker till misstag. Att 
den småländske lagmannen Take Jonsscm bott på Välinge, därtill saknas all an- 
ledning, och att kalla hans afkomlingar Vålungar, för såvidt detta namn skall syfta 
på Välinge, som af genealoger stundom skrifves Vålunge, är påtagligen oriktigt. 

' Morgongåfvobrefvet är dateradt Vase härad och där fnnnos vid denna tid 
ej flera af mera framstående frälsemän bebodda gårdar än Välinge och Hammar 
(egentligen ett klostergods), samt möjligtvis Nolby på Amön, där den norske men 
sedermera svenske väpnaren Knut Brynjolfsson år 1440 firade sitt bröllop. Olof 
Claesson uppgifver i en kort anteckning sid. 14 Estrid såsom dotter till Nils 
Tnkesson, och då dessa korta släktuppgifter, äfven där årtal ej uppgifves, stödja 
sig på källor, som till en del ännu kunna uppvisas, förtjänar hans utsaga tilltro, 
hvilket däremot icke alltid är händelsen med hans utförligare släkttaflor, där fanta- 
sien fått ett alltför fritt spelrum. 



8VSN8EA SLAKTER HED SPÅRREN ÖFYBR ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 151 

dessa barn hafva inga aodra upplysningar erhållits än att Karl 
Johansson enligt grefve Sparre, Ton Stiernoian m. fl. skall hafva 
egt Väsby i ITpland (utan tvifvel det i AUniunge socken), ehuru 
denna hans jordbesittning icke ännu af bevarade handlingar vunnit 
bekräftelse. Såsom dennes söner uppgifvas Benkt Karlsson 
till Ulfsunda, hvilken för samma vapen 1466 — 1502, samt Knut 
Karlsson till Väsby i Alhnunge socken, ^ som förekommer 
emellan 1485 och 1534 och 1491 är underlagman i Upland. ^ 
Han var gift med Brita, dotter af en Erik Philpusson, och 
hade, sä vidt kändt är, endast tväniie döttrar: Kerstin g. m. 
Olof Eriksson af Tomtasläkten, som äfven skref sig till Väsby 
och förekommer 1490 — 1510, samt Ingrid g. 1) m. Håkan 
Andersson den yngre (sparre) till Hålbonäs och 2) m. Engel- 
brekt Larsson (bölja) till Ekenäs, och torde dessa systrar 
således hafva varit de sista af Eskilssönernas ätt. ^ 

Hvarifrån denna leder sitt ursprung torde allt framgent för- 
blifva en obesvarad frå^a. Någon svensk man med namnet 
Eskil och detta vapen är icke känd, och den Eskil Magnusson, 
hvilken enligt ett i Riksarkivet förvaradt foliohäfte signeradt J 
19 skall hafva fört detta vapen och träffas såsom sigillvittne i 
Skåne 1389 och i Varberg 1396, kan icke gärna antagas såsom 
fader till de år 1373 uppträdande fullmyndiga brödeina Johan 
och Tuke, ehuru detta visserligen kan vara möjligt och åtskil- 
liga omständigheter tyda på dansk härkomst. Danska släkt- 
böcker uppgifva Johan Eskilsson såsom tillhörande släkten 
»Domasse», ett namn, som här i Sverige är alldeles okändt, men 
möjligen omfattat flera danskar än Johan Eskilsson, oaktadt 
icke heller i Danmark någon annan släktmedlem ännu anträffats. 
Tukes namn skrifves ofta Tyghe eller Tyche, hvilka former tyda på 
dansk härkomst, och möjligtvis skulle det danska gifte, Johans 



* Att hans sätesgård varit Väsby i Allmunge och ej det i Hammarby socken 
är högst saonoUkt, d& Knät Karlsson år 1490 är häradshöfding i Närdinghandra 
härad, där detta Väsby är beläget. Väsby i Hammarby ägdes vid denna tid af en 
helt annan släkt. 

' På Ulfgparreättens släkttafla å riddarhnset återfinnes denne Knut såsom 
«onson till riddaren af S:t Britas orden(?) herr Abraham Påfvelsson, men att detta 
är lika oriktigt, som denna ätts äldre släktledningar i aUmänhet, lider knappast 
något tvifvel. 

3 Det torde här få anmärkas, att ett liknande vapen förekommit äfven i Norge 
och där fördes 1448 — 94 af en Laurentz Jonsson, som är kanik ooh sockenprest i 
Näs i Raumarike samt slutligen 1494 erkeprest i Oslo. Se Sami. til det Norske 
folks Sprog og Hist., IV, s. 607 och hans därstädes tab. VI, n:r 406 afbildade 
sigill. Om hans släktförhållanden är dock ingenting bekant. 



152 G. DJtBKLOU 



dotter ingick, äfven kunna tänkas såsom framkalladt af nationa- 
liteten, men intetdera kan i detta fall anses bevisande. 

En liknande och kanske mera antaglig hänvisning till Dan- 
mark, d. v. s. Skåne och Halland, lämnar den ätt, vi na skola 
närmare skärskåda, och som möjligtvis är, äfven den, en gren 
af släkten »Domasso)». Dess äldsta här i landet uppträdande 
medlemmar äro ostridigt barn af en Lindorm, ^ ett namn eljest 
sällspordt, men däremot synnerligt ofta förekommande inom denna 
och befryndade ätter, h vårföre vi kalla denna ätt Lindorms- 
sönernas, 

Pen 2 jan. 1344 upplåta Benkt Lindormsson, med 
sparren öfver ett skaftadt blad i sitt ännu bevarade sigill, och 
Abjörn Nockesson till Kristina Lindormsdotter den andel i 
Asöja, som herr Göte (möjligen prosten herr Göte i Unnaryd 
nämnd 1337) där förvärfvat, och ehuru det icke är lätt att af- 
göra hvar detta Asöja varit beläget, tyda dock alla omständig- 
heter därpå att det bör sökas i Småland, där Benkt 2 år senare 
uppträder såsom sigilivittne. Det förefaller som om den ifråp!a- 
varande gården^ varit ett oskiftadt arfvegods, och det ligger då 
nära till hands att antaga det Benkt och Abjörn varit svågrar, och 
den senare gift med en syster till Benkt och Kristina. Om 
henne hafva inga upplysningar kunnat vinnas, men samtidigt 
med dessa uppträder med samma vapen ^ en Petter Lind- 
er msson såsom sigill vitt ne i Varberg 1336 och är den 9 maj 
1345 på Bohus slott jämte flera andra närvarande vid Sigvid 
Tranas morgongåfva till Martha Philipsdotter, * hvilken gåfva 
efter halländsk sed och lag gafs före bröllopet. Den 25 maj 
1347 är han i Lödöse och kallas då :^advocatus norrsB Hallandie», 
deltager 1357 i en kompromiss för bestämmande af det vederlag, 
som borde lämnas för godset Hammar i norra Halland, hvilket 
konungens moder hertiginnan Ingeborg skänkt till Skenninge 
nunnekloster. Qan kallas år 1358 riddare, men synes hafva 
aflidit kort därefter, ty 1360 omtalas hans en ka fru Margaretha. * 



' Månne den Ljongorm (= Lindorm) Knatsson, som omtelas sisom den dar 
fordom egt en g&rd i Hånger, hvilken sedan förvärfvats af herr Otto i Vemamo, 
men af honom öfverlåtitft till Petter Knoppo, en vapenfrände till Lindormssönema, 
till hvilken vi återkomma? 

^ Man kan härvid tänka dels på Asa i Asa socken i Värend, dels på ett 
Assö, hvars läge vi ej kännu. 

' Nåirot sigill hafva vi ej sett, men i registret till Riksarkivets permebref 
1351 — 1400 nppgifves han hafva fört Forstenaättens vapen. 

* Enka efter denne Sigvid, är hon 1362 omgift med en Maths Håkansson. 



SVENSKA SLÄKTER MED 8PÄBRBN ÖFVBB ETT BLAD TILL SKÖLDEMIrKE 153 

På samma gång som Petter är äfven en Arvid Lind- 
orm sson gäst vid Sigvid Tranas bröllop och vittne till hans 
morgongåfva. Denne Arvid kallas 1347, då han jämte Petter 
Lindormsson bevittnar försäljningen af Rackaby klosters gods 
på Seland och Möen, »prsfectas Scanie». Intet af hans sigill 
har bevarats, men af många skäl är det antagligt, att han fört 
samma vapen som Petter och varit en broder till denne. Den 
omständigheten, att båda dessa Lindormssöner äro vittnen vid 
Sigvid Tranas morgongåfva och då hålla på spjutet, gifver 
grundad anledning att, då morgongåfvo vittnena nästan alltid före- 
trädesvis togos inom brudparets släkt, båda stått i skyldskaps- 
förhållande till Sigvid eller hans hustru, och att, då de tillika 
äro Lindormssöner, en och samma Lindorm varit deras fader 
Af samma skäl synes det icke heller omöjligt att den Lindorm 
Benktsson, som vid samma tillfälle namnes såsom vittne omedel- 
bart efter dessa, varit en son af Benkt Lindormsson och således 
vid detta tillfälle representerat hans släktgren. Att Arvid varit 
svåger till Abjörn Nockesson, hvilken vi redan vågat antaga 
såsom svåger till Benkt, göres troligt af en släkttafla hos Olof 
Claesson, hvilken, ehuru långt ifrån fullständig, dock i öfriga 
angifna släktförhållanden visat sig mer än vanligt pålitlig. Visser- 
ligen kallas Abjörn där Lindormsson och göres till Arvids broder, 
men detta misstag är lätt förklarligt. För Abjörns son Jöns finnes 
årtalet 1390 angifvet, och efter denne genealogs vanliga metod 
måste detta årtal såsom varande det första på släkttaflan visa 
uppåt och angifva hans ställning till släktledet närmast ofvan. 
Olof Claesson har således efter all anledning i ett bref af det 
uppgifna^året funnit Jöns Abjörnssou nämnd såsom »nepos» 
till Arvid Lindormsson, och då han kanhända lyckats finna ett 
sigill af denne och däruti upptäckt samma ättemärke som det, 
hvilket — såsom här skall visas — fördes af Jöns Abjörnsson 
och hans söner, har han förklarat nepos såsom brodersson i stället 
för systerson, och därpå grundat sin släktiinie. Någon släkt- 
skap med öfriga Lindormssöner synes Olof Claesson däremot 
icke hafva känt. 

Skulle af anförda skäl den Lindorm Benktsson, vi nyss 
omnämnt, kunna antagas såsom son af Benkt Lindormsson, så 
torde anledningar ej heller saknas att på släkttaflan såsom hans 
syster reservationsvis upptaga Ingeborg Benktsdotter, hvilken 
med samma vapen i Källunda år 1390 beseglar ett bref, hvaruti 



154 o. DJUBKLOU 



hon till Bin »frände» Arvid Jönsson (son af den förut nämnde 
Jöns Abjörnsson) öfverlåter gods i Befteleds socken, samt 1393 
kallar samme frände och dennes fader (syskonbarnet?) Jöns 
Abjörnsson till \ittnen vid ett gåfvobref för Arvid Håkansson, 
till hvilken hon antagligen stått i något skyldskapsförhållande, 
då gåfvan är en ersättning for det hon innehaft hans gods, och 
må om denne Arvid i förbigående nämnas att han var gift med 
en systerdotter till Petter Knoppo, hvilken förde samma vapen 
och sannolikt på ett eller annat sätt tillhört denna släkt. Äfven 
i den Knut Benktsson, hvilken år 1367 för släktens vapen 
torde vi måhända hafva en son af Benkt Lindormsson, men 
något annat stöd härför än vapnet kunna vi ej uppgifva. Möj- 
ligtvis har denne Knät varit den sista af Benkt Lindormssons 
manliga afkomlingar ; men — äfven med fara att anses hafva trängt 
alltför långt in på gissningarnes område — kunna vi icke med 
fullkomlig tystnad förbigå ännu en frälseman nämligen Niclis 
Knutsson, då hans fadersnamn för tanken på Knut Benktsson, 
hvars vapen han äfven förde. Denne Niclis eller Nisse namnes 
emellan 1373 och 1401 med egna frälsegods i både Halland och 
Småland och är densamme, hvars dråp på hustruns frände Per 
Karlsson med därpå följande arfstvist vi i denna tidskrift förut 
behandlat. Såsom mansbot utfäste han sin gård Bolstad eller 
Bolmstad, belägen just i den trakt af Småland, där såväl Benkt 
Lindormssons som Abjörn Nockessons ätteläggar ägde vidsträckta 
jordagods. Befryndad med Abjörns son Jöns torde han i allt 
fall hafva varit; ty då denne på Svansjö den 20 dec. 1377 
firade sitt bröllop med Ragnild Olofsdotter, är han närvarande 
och håller på spjutet vid moi^ongåfvan, likasom vapeflfränden 
Johan Eskilsson, en omständighet, som tyder på frändskap emellan 
brudgummen och båda dessa vittnen. Några svåra kronologiska 
hinder att antaga denne Niclis såsom son till Knut Benktsson, 
möta icke, om ock släktskapen endast såson;i en tänkbar möjlig- 
het kan antydas. Men har han varit af Benkt Lindormssons 
ättegren, så var han ock i så fall den siste på svärdssidan, då 
han, såsom i den anförda uppsatsen visats, blott efterlämnade 
en dotter Sestrid, gift med Ingvar Mickelsson till Traneberg. 
Till Lindormssönernas ätt hörde sannolikt äfven Ingegerd 
Arvidsdotter, som 1402 — 21 förde samma vapen, och torde hon 
hafva varit en dotter till Arvid Lindormsson. Hon var gift med 
Jens (Jesse) Pa valsson, hvilken i sin sköld förde ett dryckes- 



SVBN8KA BLÅKTER MED SPARBEN ÖFTSB BTT BLAD TILL SKÖLDEMIrKE 155 

horn och 1377 — 92 bodde på Bosarp i Skåne, där han först- 
nämnda år hade en rättegång om gods i Luggade och Norra 
Åsbo härader, hvilka gods blifvit af riddaren Jacob Holgerssen 
och dennes broder Peder Holmgerssen pantsatte till Nils Eskilds- 
sen och dennes broder Peder Eskildssen af Bosarp. Som Jens 
appträder såsom innehafvare af pantegarnes rätt, synes det an* 
tagligt att han före sitt äktenskap med Ingegerd varit gift med 
en dotter af Peder Eskildssen och sålanda i svågerlag med Peder 
Andersson Due till Skabersjö, hvilken ock stundom skrifver sig 
till Bosarp och således torde haft del i gården.^ Före 1402 är 
han dock gift med Ingegerd Arvidsdotter och bosatt på Tryn* 
ningenäs i Halland. De båda makarne göra detta år en ansen-* 
lig gåfva af jordagods till As kloster och äro ännu 1421 i lifvet, 
då ett af dem utfärdadt bref, hvari de sälja deras gods i Halland, 
beseglas af lugegerds vapenfrände Benkt Turesson. Om de 
efterlemnat barn är obekant, men synes af de storartade donatio- 
nerna icke mycket sannolikt. 

Beslägtad med Lindormssönerna var en annan vidt utgre- 
nad, från Finveden bördig ätt med samma vapen, och då denna 
med en till visshet gränsande sannolikhet har den här redan 
omnämnda Abjörn Nockesson till stamfader, kalla vi dem 
Abj örns sönerna. 

Det bref, som Benkt Lindormsson och Abjörn Nockesson 
år 1344 gemensamt utfärdat till Kristina Lindormsdotter, har 
gifvit anledning att förmoda, det de varit svågrar och samarfva 
med Kristina. Abjörns sigill är bevaradt och visar en sexnddig 
stjärna utan sköld med omskiiift . . . abe . nt . no . . . . .^ 
Denna stjärna skulle visserligen kunna antagas hafva varit ett 
sköldemärke, om blott Abjörn lefvat längre tillbaka i tiden, då 
dylika sigill äfven brakades af förnämlige män af gammalt frälse, 
men nu var sådant ytterst sällspordt och redan ur bruk, hvar- 
före sigillets utstyrsel gifver anledning att Abjörn varit en ny 
man, och hans frälse kanske ännu icke fullt fästadt samt att 
stjärnan således endast är att anse såsom ett stiliseradt bo- 
märke. När nu år 1373 en Jöns Abjörnssoä visar oss ett sigill, 
där den sexoddiga stjärnan visserligen lagts på en sköld men 

* Enligt benäget meddelande af arkiv-sekr. Thisef, hvilken med erkännans- 
värd välFilja lemnat alla applysningar, tom nr hans anteckningar knnnat hemtas 
om män oeh kvinnor, som i Danmark fört sparren öfver ett blad, eller släkten 
»I>oma8se>. 

' Se Hildebrand, Sv. Sig. ser. 3, s. 31, n:o 568. 



156 Q. DJUBKLOU 



där af ett I klufvits i tvänne halfvor,^ så vill det nästan synas 
som om Abjörn Nockessons stjärna här går igen, ehura delad 
och tillökad med sköldbärarens initialbokstaf. Den har således 
ännu icke alldeles förlorat sin gamla egenskap af bomärke. 
Någon liknande vapenbild förekommer icke för denna tid, men 
vi återfinna den något varierad uti de sigill, som en tid brukats 
af Jöns Abjörnssons äldre söner Arvid, Nils och Knut.^ När 
därjämte detta egendomliga sköldemärke af dem utbytes emot 
sparren öfver bladet, synes detta bekräfta vårt antagande, att 
desse mäns frälse ännu icke varit fullt stadgadt, samt att en 
närmare frändskap förenat dem med Lindormssönerna, hvilket 
äfven bekräftas af permebrefven, om också dessa ej tydligt an- 
gifva huru. Märkligt är det ock, att Lindormssönernas vapen 
år 1380 visar sig i Arvid Jönssons sigill, men redan år 1383 
där lemnat rum för fadrens efter all anledning själftagna vapen. 
Af Nils och Knut, som före Arvid försvinna ur tid och häfd, 
hafva vi inga sigill med detta Lindormssönernas vapen utan 
åtnöjas de med fadrens, men denne upptager det själf omkring 
1390 och brukade det sedan under sin återstående lefnad. Det 
är således ej osannolikt, att sedan arfvegods från Lindorms- 
sönerna i förening med egen omtanke och sträfsamhet tryggat 
Jöns Abjörnssons frälse, dennes äldste son Arvid, hvilken dess- 
utom genom eget gifte kommit i släkt med mera betydande 
frälseätter, ansett sig kunna våga försöket att utbyta fadrens 
förut okända och ur heraldisk synpunkt alltför torftiga vapen 
emot det förnämligare, hvartill han på farmodrens sida ansåg sig 
anboren; men att detta till en början mött protester, som för- 
mått honom att återtaga fadrens vapenbild. Under årens lopp 
blefvo emellertid såväl Jöns Abjörnsson själf som hans söner 
betydande jordegare, och detta torde också hafva hos möderne- 
fränderna utverkat ett medgifvande att upptaga deras vapen, 
eller ock har Lindormssönernas ätt under tiden utslocknat på 
svärdssidan.^ Det första släktmärket försvinner i allt fall helt 
och hållet efter 1390, och det nyförvärfvade vapnet är det enda. 



1 Sigillet afritadt nti J 6, fol. 161, under bref af den 16 okt. d. å. 

^ Den halfva stjärnan har dock hos några sä reducerats, att spetsame i 
stället för tre blott blifvit en pä hvardera sidan om bokstafven I. 

^ Om Niclis Knutsson kan antagas hafva varit den sista af Lindorms- 
sönernas ätt, så skulle ett sådant tillstånd gifvits af honom, . och omkring år 1390 
kunde han äfven gifva det, då han blott egde en dotter och vid den tiden sanno- 
likt förlorat hoppet att få någon son. 



SVENSKA SLAKTER MED SPARBSN ÖFVEB ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 157 

som synes i de sigill, som tillhört Jöns Åbjörnssons yngre 
«öner. 

Emot detta antagande kan anmärkas, att det icke är bevisadt 
att Jöns varit son af Abjörn Nockason. Men inom ätteforskningen 
måste man, där fnllständig bevisning ej kan åvägabringas, under- 
stttodom grunda sina påståenden på starka anledningar, och att 
sådana här förefinnas, torde väl icke sannfärdeligen kanna för- 
nekas. Det skulle ock kunna invändas, att Jöns Åbjörnsson 
med sönerna Arvid, Nils och Knut samt vapenbilden I emellan 
2 halfva stjärnor möjligtvis varit en annan än den, som på 
1400-talet för ett annat vapen och då eger sönerna Arvid, 
Lindorm, Abjörn m. fl.; men dessas identitet bestyrkes fuUkom-» 
ligt af permebrefven. Vi våga därföre såsom på goda sannolik- 
hetsskäl grnndadt antaga, att Abjörnssönerna på deras faders 
möderne varit en fortsättning af Lindormssönernas ätt och att 
det ättemärke, de antagit, icke varit något annat än dessas. 

Hvad beträffar de äldre släktböckernas uppgifter, så är redan 
visadt att Olof Claesson funnit släktskap emellan Jöns Abjörns- 
fion och Arvid Lindormsson. Bure och andra med honom kalla 
Jöns Åbjörnssons fader Abjörn Storkarsson och göra honom 
till son af en »Storkarl» (Storkar) i Hjälmaryd. Äfven detta 
gifver ett stöd för vårt antagande, då en hvar, som något sysslat 
med läsning af gamla perniebref, utan svårighet skall inse huru 
lätt en felläsning kan göra Nockason till Storkarsson. Nocke är 
dessutom ett namn, som veterligen icke i permebrefven finnes 
buret af någon annan än Abjörns fader, hvaremot Storkar, 
Styrkar, Störkar (Styrger och Störge) alls icke är sällspordt, och 
då är det ju mycket möjligt att Nockason tolkats som felläsning 
för Storkarsson och namnet rättats därefter. Att andra genea- 
loger kallat vår bevislige Jöns Åbjörnsson för Jöns Erlandsson 
beror åter på en hos dem ofta forekommande förväxling af dessa 
tvänne, af hvilka den senare — af hvad skäl måste vi lämna 
osagdt — göres till en af stamfäderna för släkten Hård. Pering- 
sköld, som bäst af alla redogör för afkomman efter vår Jöns, 
kallar honom Jöns Tordsson; men ostridigt är dock, att fadren 
till de många Jönssönerna med bladsparrevapnet varit son af en 
Abjörn, hvilken åter svårligen kan vara någon annan än Abjörn 
Nockesson. 

Vår Jöns Åbjörnsson framträder första gången 1368 såsom 
sigillvittne och synes hafva ägt Hjälmaryd i Ljungby socken, 

Hist. Tidthrift 1801 , 12 



158 G. DJURKLOU 



h vilket gods han dock 1373 till större delen bortbytte till Arvid 
Eriksson mot dennes gård i Vä i Befteleds socken. Af brefvet 
inhemtas också, att Jöns haft en icke nainngifven broder, hviiken 
äfven ägt en gård i samma Hjälmaryd, som ej ingår i bytet, och 
synas dessa uppgifter bestyrka, om de ej framkallat, de äldre 
genealogernas antagande, att Jöns Abjörnssons fader ägt detta 
gods.^ I samtida handlingar förekommer han ganska ofta, än 
såsom godsförvärfvare eller godsbytare, än såsom vittne vid 
hvarjehanda uppgörelser, som i ett eller annat, afseende gälla 
hans barn eller vapenfränder, och då han ännu 1417 är i lifvet 
och redan 1377 har fullmyndiga söner, torde han hafva uppnått 
en ganska hög ålder. Gift har han varit och detta efter al k 
anledning flera gånger, då en släktlinie i Riksarkivet uppgifver 
att han »åtte 24 barn»,* men ^de upplysningar, som ur perme- 
brefven kunnat vinnas om håns giften, äro mycket ofullständiga. 
Af ett 1380 utfärdadt bref synes att en af hans hustrur, och 
denna antagligen den första, varit en syster till Hanis Ulf, och 
att han med henne haft åtminstone sönerna Arvid, Nils, Lin- 
dorm, och Knut, hvilka detta år försälja det arf, de fått efter 
nämnde morbroder; och då vi år 1383 finna en Ingegerd Magnus- 
dotter kalla hans son Arvid sin systerson, är det ju möjligt att 
den första hustrun varit dotter (eller stjufdotter) till en Magnus.^ 
Emellertid har hon haft en om ej två efterträdarinnor i husfru- 
dömet,. innan Jöns den 30 dec. 1377 ingick' nytt gifte med en 
enka Ragnild Olofsdotter, hviiken han följande dag gaf till mor- 
gongåfva 5 landbogårdar i Replinge med en kvarn i Hefteleds 
socken, ty med henne synes han icke hafva haft några, åtmin- 
stone ej efterlefvande barn, då dessa gårdar kunde lemnas till 
en dotter af hustru Ragnilds första gifte.^ Af de 24 barnen 



^ Detta vinner bekräftelse däraf, att Abjörn Jönsson är 1403 pantsätter gods 
i Hjälmaryd samt gårdar i Ryssby och Berga socknar, och då nppgifver att dessa 
äro hans och hans bröders gemensamma egendom. Den gård i Hjälmaryd, som 
då pantsättes, är således antagligen densamma, som af Jons år 1373 nppgafs 
hafva tillhört hans broder och undantogs från bytet. 

^ Afskriftsamliugen J 6 i Riksarkivet. Att Jöns Abjörnsson nppnått en hög 
ålder är sannolikt, då det icke kan vara någon annan Johan Abjörnsson än denne 
som såväl 1412 i Nyköping som 1413 och 1417 i Vadstena beseglar bref med 
sparren öfver ett blad i sigillet. Det förstnämnda året har han kunnat vara på 
besök i Södermanland, där hans son Knnt varit bosatt just inom samma socken,, 
där de i brefvet omnämnda godsen äro belägna 

' Möjligtvis den Magnus Nilsson i Tovaryd, efter hviiken Jöns Abjörnsson 
nti ett bref af 1381 tagit arf. 

* Den 24 febr. 1400 pantsätter riddaren Nils Gustafsson ofvannämnda fastig- 
heter, hvilka han uppgifver att hans hustru fått af sin moder och denna af sin 



SVENSKA SLÄKTER MED SPARBBN ÖFVSR ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 169 

" - - - - ; ■ ■ . - 

liafva högst få återfunnits, och, om uppgiften är sann, torde 
man få antaga att åtskilliga aflidit i späd ålder eller ock ej 
efterlämnat bröstarfvingar, men säkert är att på 1530- eller 40- 
talet, då den ofvannämnda släktlinien upprättades för att visa 
några då uppträdande pretendenters bördes^rätt till de gods, som 
Jöns Abjömssons son Magnus donerat till Vadstena kloster, långt 
flera afkomlingar än de där uppgifna funnits i lifvet. I perme- 
brefven omtalas blott hans söner och efter all anledning ej ens 
alla dessa; men att han utom de här redan nämnda af första 
giftet: Arvid, Nils, Lindorm och Knut, haft af senare giften 
sönerna Abjörn, Magnus och Tord är bevisligt samt efter all 
sannolikhet äfven en son Henrik. Olof Claesson, som icke 
känner sönerna Knät och Henrik, hvilka ej heller äro bekanta 
för Peringsköld, gifver honom en son Hans, som ej kunnat åter- 
finnas, samt döttrarne Martha, Benkta och Gunhild, hvilken 
sistnämnda såväl af honom som andra uppgifves hafva varit gift 
med en Per Staffansson. Om dessa lämna dock samtida hand- 
lingar inga upplysningar, såvida ej Gunhild är samma Gunhild 
Jönsdotter, som förekommer i två bref år 1408 och gör sitt 
testamente 1411.^ 

Af de genom urkunder kände sönerna synes Arvid Jönsson, 
hvilken vanligtvis ställes främst i syskonkretsen, hafva varit 
äldst. Han uppträder första gången vid faderns bröllop 1377, 
gör många jordaköp och byten samt är ofta sigillvittne synner- 
ligast inom släkten. Likasom han uppgifver Hans Ulf såsom 
sin morbroder, synes han stå i släktförhållande till Magnus och 
Göte Uifssöner samt prästen herr Ulf i Långaryd m. fl. af en 
släkt, som för en sköld delad af en tinnskura, hvilken dock 
varieras och af en medlem Lindorm Ulfsson i början af 1400- 
talet utbytts emot sparren öfvér ett blad, utan att hans bördes- 
rätt till detta sköldemärke kan styrkas.^ Arvid Jönsson, som 



käre husbonde Johau Abjömsson. Möjligt ät dock att, då Jöns Abjörnsson ännu 
▼ar i lifvet, godsen varit ren g'^fva, men om så varit fallet, kan man dock antaga 
att han icke med Ragnild, som då torde vara afliden, haft några barn. 

* Hon säljer då gårdar i Finveden till be rr Abraham Brodersson ooh gör 
själagåfva för sina föräldrar, syskon oclf barn. Hennes sigill visar dock icke 
denna släkts vapen ntan en sparre eller möjligtvis 2 mot hvarandra stälda s. k. 
kofötter; jfr Silfverstolpe, Diplom., II, sid. 39. 

' Han beseglar med detta vapen 1401 två bref och synes ännn en gång 
hafva* ändrat vapen, då han antagligen är samme man, som 1411 for en delad 
sköld med fyra från öfre fästet nedlöpande taggar. Det vill nämligen synas som 
flå väl dessa som ett äldre sigill med sköld, delad af en bjälke med uppåtvända 
tinnar, tillhört samma person. 



160 G. DJDBKLOU 



bodde på Rällanda i Karda socken, var före 1382 gift med 
Kristina Karlsdotter Foot i hennes andra gifte och lefver 
ännu 1417. Hans hustru, genom hvilken han blef besläktad 
med Oxenstiernor och andra af Finvedens förnämligare ätter, 
synes före honom hafva gått ur tiden; men om han därefter 
trädt i nytt gifte, kan ej ses af bevarade handlingar. Några 
barn omtalas ej heller, och då Källunda öfvergick till hans 
stjufdotter Ingeborg,^ som blef gift med »gamle» Hans Kruse, är 
det antagligt att Arvid ej haft egna barn med Kristina Karls- 
dotter och att Källunda varit hennes morgongåfva. Större delen 
af Arvids gods tyckes dock hafva öfvergått till stjufdottern, med 
hvilken Hans Kruse, »själf ofth enligt ett af Arvid Trolle 1486 
utfärdadt bref, vunnit både gods och frälse.^ 

Niclis Jönsson, Jöns Abjörnssons andre son, hvilken 
äfven var närvarande vid faderns bröllop med Ragnild, har ej 
varit mycket synlig i samtida handlingar, och något sigill af ho- 
nom med annat sköldemärke än det fadern först begagnade har 
ej blifvit bevaradt.' Han förekommer i bref emellan 1317 och 
1383, men synes hafva dött före den 11 juni 1390, då hans 
enka Katarina, dotter af Petter Hemmingsson (2 fem uddiga 
stjärnor) och Sigrid Magnusdotter (klufven sköld) gör själagåfva 
för honom, Isina barn och föräldrar till Nydala kloster.* I öfrigt 
känner man om hans lefnädsförhållanden endast, att han jämte 
Nils Eriksson (sparre) ihjälslagit sin vapenfrände och antag- 
ligen nära släkting Petter Knoppo, för hvars själaro båda ut- 
fäste storartade gåfvor till Nydala för en mässa i hvarje vecka 
allt intill domedag, och att härtill ensamt för Nils Jönssons 
andel anslagits 5 gårdar i Yiresta socken år 1399.^ Som Nils, 
när gåfvau förverkligades, redan var afliden, utfärdades brefvet 
härom af hans broder Arvid, antagligen såsom målsman för de 
ännu omyndiga barnen, samt en Magnus Niclisson, hvilken, 
ehuru sigillet icke bevarats, möjligen kan vara en redan myndig 



* Hon kallas 1486 hustru Ingeborg i Kedhelundha och kan om henne läsat 
i Hiat. Bibi. 1877, sid. IX, noten. 

» Brefvet är tryckt i Hist. Bibi. 1877 sid. VIII. 

' Detta finnes under ett bref af '% 1383, då han i Vadstena bekräftar lin 
svägerskas Kristina Pettersdotters testamente. 

* Att orsaken till själagåfvan varit dråp, namnes ej i brefvet, men att så 
varit förhållandet upplyser en liten anteckning å baksidan, hvilken ej uppmärk- 
sammats af utgifvaren af Riksarkivets Permebref 1351 — 1400. Där står näm- 
ligen antecknadt »pro interfectione Knoppa missa etc.» enligt benägen upplysning 
af lektor Emil Hildebrand. 



SVBNSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVEB ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 161 

I ■ . ■ 

son till Nielis och samme man, som på Oppensten 1390, i fall 
Kullbergs med ett frågetecken lämnade uppgift är riktig, fört 
sparren öfver ett blad.^ Däremot är det af permebrefven bevisligt 
att ban haft en son Peder Niclisson, hvilken år 1444 såsom ett 
af Magnus Jönssons brorsbarn med det nya släktvapnet beseglar 
en stadfästelse af farbroderns gåfvor till Vadstena kloster. Denne 
Peder Niclisson, som 1412 pantsätter fastigheter i Vestbo, är 
troligtvis samme man, som 1418 gör ett jordabyte med vapen- 
frän den Michael Magnusson,' och synes under de senare åren af 
sin lefnad hafva flyttat sina bopålar till en annan del af Små- 
land, där vi längre fram torde återfinna honom såsom antaglig 
stamfader för en särskild ätt. Det vill också synas, som om 
Nils Jönsson haft ännu flera barn, ty år 1422 öfverlåta Jöns, 
Knut och Sigge Nilssöner samt Ingegerd Nilsdotter till 
vår Nils Jönssons broder Magnus all den rätt, deras fader haft 
i Lida i Burseryd, och då Peringsköld, hvars släkttafla öfver 
denna ätt synes tämligen tillförlitlig, upptager åtminstone en af 
dem, Jöns Nilsson med dotter Margaretha, hvilken han 
uppgifver såsom gift med Maths Lama och moder till de båda 
sista telningarne af denna yngre Läma-ätt, Nils och Lindorm, 
så torde ofvannämnda syskon — om ock med reservation, då 
deras sigill ej bevarats — kunna antagas såsom Nils Jönssons 
barn. 

Lindorm Jönsson, den tredje af Jöns Abjörnssons söner, 
var äfven fullmyndig 1377. Han uppträder ofta såsom vittne 
särdeles vid syskonens köp, byten och gåfvor, men torde dock 
hafva haft sitt egentliga hem i Vestergötland, där han såsom 
frälseman och väpnare sitter i räfstetingsnämnden 1396 och 1397. 
Han lefver ännu 1415 men är död före den 26 mars 1418, då 
arfskifte hölls efter såväl honom som hans hustru Margaretha 
Sixtensdotter (rödbjälke?), hvilken dock synes hafva aflidit 



^ Anmärka» bör dock att i början af 1400-talet uppträder i dessa bygder 
en Magnas Niclisson, som 1414 är underhäradshöfding i Vestbo. Han för i sitt 
vapen en sparre ocb kan således vara en son af den andre banemannen Nils 
Eriksson, bvilken såsom det vill synas stått i frändskapsförbållande till säval Jöns 
Abjörnsson som Petter Knoppo och förekommer emellan 1374 och 1400. Han 
ntgaf dock '% 1400 särskildt bref på jordagods för dråpet på Knoppo, och där- 
fore synes Magnns Niclissons deltagande i själagåfvan 1399 icke hafva varit å 
Nils Eriksfions vägnar, hvarföre en möjlighet finnes, att han varit en son af Niclia 
Jönsson eller ock jämte Arvid förmyndare för de efterlefvande barnen. 

^ Bref vet, som under n:o 92 finnes hos Rääf, Ydre härad, beseglas af far- 
bTodem Tord och brorsonen Sixten Lindormsson. Den ifrågavarande Michael 
bodde på Grafby men hans släktförhållanden äro okända. 



162 o. DJUBKLOU 



före 1407, då han för henne gör själagåfva. Han efterlämnade 
sönerna Jöns, Sixten och Benkt samt döttrarne Ingeborg, 
gift före 1418 med Olof Kärling (sparre), och Elin, ogift 
1418 men före 1440 gift med Sven Bryn julfs son (gumsehaf- 
vud), hvilka alla nämnas i arfskiftet efter föräldrarne, samt 
dessutom en dotter Kristina, som då redan var ur värl- 
den och 1415 tagit doket i Vadstena kloster, där hon dog 1450. 
Af sönerna synas Jöns och Benkt hafva aflidit före 1440, då de 
ej nämnas, när deras broder Sixten och svågrarne Olof och 
Sven detta år stadfästa alla de gåfvor, som lämnats till 
Vadstena kloster af såväl deras föräldrar som morbrodern Helge 
Sixtensson. Sixten Lindormsson, som förekommer 1418 — 
1444 såsom kyrkopräst i Tingvalla och 1440 kallas prost i 
Värmland, tyckes således hafva varit den siste af Lindorm Jöns- 
sons ättegren.^ 

Om den fjärde af Jöns Abjörnssons söner Knut Jönsson, 
hvilken 1380 deltog i försäljningen af arfvet eft^r Hans Ulf, 
hafva bevarade handlingar från Småland intet vidare att för- 
tälja, men däremot förekommer han i bref utfärdade i Söder- 
manland och Närike 1383 — 85 och tyckes alltjämt hafva bibe- 
hållit fadrens första vapen, såsom kan ses under ett af honom 
sistnämnda år i Björkvik besegladt bref. 

Efter den ordning, hvaruti barnen vanligen uppräknas, torde 
Abjörn Jönsson kunna antagas vara Knut närmast i ålder 
och är antagligen äldst af den andra kullen. Många bref från 



* Då Abjörn Johansson 1415 sålde Lida, bevittnades försäljningen af Abjörn, 
Arvid och Lindorm Jönssöner samt Petter Niclisson, alla med sparren öfver ett 
blad, och Tord Jönsson meddelade samma dag fasta därå. Det var således endast 
de öfriga barnen efter Niclis, som ej voro representerade, och af det släktskaps- 
förhållande, som efter hvad här längre fram skall visas, förefanns emellan säljaren 
och Jöns Abjörnssons barn, kunde en särskild bekräftelse af Nils Jönssons bröst* 
arfvingar anses nödig. Bland vittnena nämnas dessutom Amund Hemmingsson 
före Lindorm Jönsson och den här förut omnämnda Lindorm Ulfsson före Petter 
Niclisson samt sist en Petter Jönsson. Att af dessa Amund och Lindorm varit 
uärskylda fränder, är af många omständigheter sannolikt, ehuru släktskapsbandet 
ej kunnat utfinnas. 

^ Denne Lindorm Jönsson, hvilken ostridigt fört sparren öfver ett löf, för- 
växlas ofta med en annan Lindorm Jönsson, som uppgifves hafva fört Lilliespane- 
vapnet, hvilket i anherreuppställningar, där han förekommer, afbildas sålunda: att 
en half lilja lagts på hvardera öfversidan af sparrens ben, emellan hvilka synes en 
hel lilja. Huruvida någon Lindorm Jönsson med detta vapen någonsin funnits, 
måste på det högsta betviflas. Säkert är åtminstone, att den Lindorm Jönsson med 
dottern Elin, som införts på Hårdska ättartaflan, aldrig fört annat vapen än sparren 
öfver bladet och således af misstag där inkommit. Af samma skäl måste ock det 
lilliesparrevapen, som tilldelats honom på den prydliga antafla, som åtföljer 
Emporagrii likpredikan öfver Lennart Torstensson (Stockh. 1651) förklaras oriktigt. 



SVENSKA SLÅETBB MED SPABREN ÖFVSB ETT BLAD TILL SEÖLDEMÅBKE 163 

slatet af 1300- och början af 1400-talet äro bevarade, där en 
man med detta namn förekommer, och då samtidigt tvänne 
borit det^ är det ej alltid lätt att be&tämma, hvilkendera af 
dessa det är, som i de olika brefven omnämnes. Men att den 
Abjörn Jönsson, vanligen kallad Joansson, som ägt Lida i Bur- 
seryd, icke gärna kan vara identisk med denne, är dock gifvet, 
då han själf säger sig vara syskonbarn med den andre Abjörns 
broder Magnus Jönsson, och äfvenså är det nästan otvifvelaktigt 
att det är samme Abjörn, som efter genomgången svår sjukdom 
sålde sin sätesgård och lät föda sig till döddagar af Torberg 
Kärling. Däremot är det alldeles säkert vår Abjörn, som beseg- 
lar brefvet om själamässor efter Petter Knoppo 1399, pantför- 
skrifver jord i Hjälmaryd 1403 och framgent samt ännu 1432 
bevittnar uppgörelser om gods af syskonen och själf ingår sådana.^ 
Hans gifte är okändt, men äldre genealoger gifva honom följande 
barn, hvilkas tillvaro också af bevarade urkunder bekräftas, 
nämligen Kristina gift 1431 den 13 okt. med lagmannen i 
Värmland Björn Niclisson (vinge); Be n k ta gift med Benkt Duun 
(sparre) båda i lifvet 1459; Ingeborg gift före 1439 med Ingvar 
Mickelsson (svarte skåning) och Martha gift på 1430-talet med 
Nils Svensson Krumme. 

Abjörns sambroder Tord Jönsson beseglar brefvet om själa- 
mässor efter Petter Knoppo 1399 och är häradshöfding i Yestbo, 
inom hvilket härad han således varit bosatt 1411 — 1426. Hans 
dödsår är okändt likasom hans gifte, men att han haft åtmin- 
stone två söner Jöns och Abjörn framgår af det ofvannämnda 
brefvet af 1444, där desse med sparren öfver ett blad i sina 
sigiller jämte öfriga Magnus Jönssons brorsbarn stadfästa dennes 
donationer. Jöns Tordsson namnes 1444 — 1455, hvilket sist- 
nämnda år han och hans hustru Katarina Niclissadotter 
göra själagåfva till Gudhems kloster för den aflidne sonen 
Tords, deras egna och öfriga barns samt Jöns Tordssons svär- 
moders Martha Skutenbergs själar. Möjligtvis har han lefvat 
några år därefter, ty Olof Claesson, som upptager honom bland 
Magnus Jönssons brorsbarn, har vid hans namn årtalet 1458. 



* Att vår Abjörn Jöubbou förväxlats icke blott med detta sitt syskonbarn 
Abjörn Joansson, ntan äfven med en annan, af genealogerna npptagen p&Hårdska 
slakten och där skrifven till Lija (Lidha?) och Färgared, har gifvit anledning att 
gifra äfven honom liljesparren till vapen; med detta förekommer han ocks& på 
den här omformalda antaf[an, ehnrn hans och brödrens vapen där fatt något olika 
hjälmprydnad, det förra en lilja emellan 2-greniga horn, det senare blott hornen. 



IM 6. DJURKLOU 



Brodern AbjörD Tordgfion, som oiDnämnes 1434 — 1453, var 
gift med Martha Tordadotter; meo om någon af dessa bröder 
efterlämnat barn är okändt. Utom dessa har grefve G. A. 
Sparre funnit en tredje son, Jeppe Tordsson, omnämnd år 
1431, om hvilken dock ingenting är bekant.^ 

Märkeligast af Jöns Abjömssons barn blef genom sina 
donationer Magnus Jönsson. Han namnes sist i brefvet af 
1399 och var således yngst af bröderna. Ofta förekommer han 
i permebrefven och bodde åtminstone under de senare åren af 
sin lefnad på Asaka i Yestergötland, till hvilken gård han van- 
ligen skrifves. Hans dödsår kan ej med visshet uppgifvas, men 
sannolikt faller detta på förra hälften af 1440-talet, ty 1444 är han 
redan död. Med sin hustru Märta eller Margareta, en dotter 
af Benkt Laurensson,(rödbjälke) och Margith Glausdotter Dowt^ 
har han haft en son Jöns Magnusson, som dött före fadern och 
begrafvits i Vadstena. Hon fanns ännu 1455 i lifvet såsom 
enka. Båda makarne voro frikostiga främjare af den tidens 
andeliga stiftelser. Så t. ex. gåfvo de gods till Gudhem 1422 
och godset Lida 1443 till ett prebende i Vadstena kloster, hvilken 
gåfva 1454 af enkan ökades, och i sitt under samma år upp- 
rättade testamente ihågkommer hon ytterligare Gudhem, åtskilliga 
kyrkor, fromma stiftelser, helgonbilder och andlige, hvilket allt 
visar att hon efter den tidens uppfattning varit en from och 
gudelig kvinna. 

I samtida handlingar hafva ej flera än dessa träffats af de 
24 barnen, men då bland Magnus Jönssons brorsbarn år 1444 
namnes en Jöns Henriksson, så berättigar detta att antaga en 
son Henrik Jönsson, om hvilken dock intet är bekant. Jöns 



* Möjligtvis har denne Jeppe, hvilken knnnat vara arfsberättigad efter 
Magnns och hans hustrn utan att dock vara en brorson till den förre, varit fader 
till Jöns Jacobsson och Elin, enka efter Jöns Laurensson (rödbjälke), hvilka syskon 
är 1460 förklara sig vilja begagna den återlösningsrätt, som Magnus Jönssons- 
enka Martha Benktsdotter i sitt testamente medgifvit arfvingarne, och öfverlåta 
denna, i hvad den beträffade en gård i Rångedala, på herr Svarte Ture Jönssoir. 
Men då bördsrätten här likaväl kan grunda sig på släktskap med Martha som 
med hennes man, är det ovisst, om dessa syskon varit hans eller hennes fränder. 
Martha efterlemnade dock, sä vidt kändt är, ej några andra syskon än Ingeborg, 
hvilken i sitt första gifte med Benkt Thomasson Pipa (sparre) före 1441 blott 
hade en dotter, som dog ogift 1452 och ärfdes af modren, men då hon i sitt 
andra gifte med Lars Siggesson Sparre hade barn, så kan det knappast antagas 
att de nu omförmälda bördsansprSken kunde komma från Marthas sida. Det är 
därföre mera antagligt, att de kommit från hennes mans, och kan det då vara en 
möjlighet, att denne Jeppe eller Jacob Tordsson haft en son Jöns och en dotter 
Elin. Trovärdigheten af grefve Sparres uppgift att Jeppe varit son af Tord Jöns- 
son styrkes äfven däraf, att han icke känt dessa syskon och deras bördsanspråk. 



SVBNSEA SLAKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDBMIrKE 165 



Henrikssons sigill finnes bevaradt och visar släktens vapen, 
men han har icke därefter kunnat upptäckas uti någon af de 
handlingar vi varit i tillfälle att genomse. Om han varit den 
sista af sin gren, kan således ej afgöras, men möjligt är att 
denna fortlefvat, ehuru bortskymd och förglömd, och det är ej 
heller alldeles omöjligt att den ätt med sparren öfver ett blad, 
som under medeltidens sista dagar residerar på Fyllerid, är en 
förtsättning däraf. Hnrnvida genealogernas uppgift om Jöns 
Abjömssons 3 döttrar är riktig, kan ej heller afgöras. Däremot 
är det säkert, att Jöns Abjömsson haft en broder, ehuru vi ej 
känna hans namn, men har denne sannolikt dött utan arfvingar, 
då brorsönerna kunnat disponera hans. andel i Hjälmaryd. Till- 
varon af ett manligt syskonbarn till hans söner, och den om- 
ständigheten att alla Jöns Abjömssons söner af olika mödrar 
äga bördesrätt till hans gods, framtvingar antagandet att släkt- 
skapen varit på fädernet, och att Abjörn Nockesson sålunda 
äfven haft en dotter, gift med en Johan, som antagligen endast 
varit en »skälig» man med ovisst eller ungt frälse. Detta kan 
man sluta af den osäkerhet, som röjes i sonens Abjörn Joans- 
sons sigiller. 1403 visar hans sköld blott en snedbjälke, men 
1412 finnes denna belagd med tre liljor. Han framträder första 
gången 1401 och då såsom svåger till Johan Simiansson (Simons- 
son?), hvilken för 3-taggiga blad, pantsätter 1403 jord i Kiiid 
och Sjuntorp i Bjälbo socken i Östergötland, det senare för 
att betäcka kostnaden för den sjukvård han åtnjutit af Mäster 
Sasse i Malmö. Med »magen» Torberg Kärling uppgör han 1412 
ett kontrakt, där han efter ännu i vår tid bevarad allmogesed 
sätter sig på undantag och till honom afstår en del af sin egen- 
dom.^ Slutligen säljer han den 11 april 1415 till sin närmaste 
arfvinge Magnus Jönsson^ gården Lida. Att han ej haft några 



^ Åbjöm säger i detta kontrakt att, då hans närmaste frän der, till hvilka 
han vändt sig, ej knnnat hålla honom såsom vederborde, hade han nu sökt sin 
måg Torberg Kärling. Man skulle häraf kanna sluta, att han haft en dotter, som 
▼arit Torbergs hustru, men detta är icke sannolikt. Denne var gift med Katarina 
en dotter af Tubbe Eriksson (fyrdelad sköld) och något annat gifte är ej kändt. 
Ordet måg torde därföre här böra tagas i den vidsträcktare meningen af frände 
genom in^^te inom släkten. Hade Torberg varit hans rätta måg, hade väl ingen 
varit närmare att ingå ett sådant kontrakt än just han. 

' Att Magnus varit närmaste arfvinge, måste så förstås, att han varit en af 
AbjdrBS närmaste arfvingar. Detta synes bäst af ett 1417 utgifvet bref, däri 
Arvid, Lindorm, Tord och Abjörn Jönssöner förklara att deras broder Magnus 
erlagt full likvid till Abjörn Joansson, hvars närmaste arfvingar de äro. Häraf 
kan man ock draga den slutsatsen, att de och ej säljaren uppburit köpeskillingen. 



166 G. DJOBKLOU 



efterlefvande barn är säkert, men gift har han dock varit. Hu- 
strun Margareta var syster till Birger Drakes hustru Ingeborg, 
hvars söner Magnus och Karl protesterade emot försäljningen 
af Lida, men omsider år 1451 bekräftade såväl denna som 
Magnus Jönssons donation af gården till Vadstena kloster. Till 
sist torde beträffande denne Abjörn få nämnas att han under- 
stundom förvexlats med en Abjörn Jonsson till Lija och Färgared, 
som upptages bland de äldre Liljesparrarnes och Hårdarnes stam- 
fader och lefde under senare hälften af 1400-talet J 

En med Jöns Abjörnsson samtidig frälseman i Yestbo, men 
af alldeles obekant härkomst, Petter Knoppo, förde äfven Lin- 
dormssönernas och Abjörn ssönernas gemensamma vapen. Af det 
ömsesidiga deltagandet i bytes- och köpeafhandlingar kan man 
sluta, att han varit med dem besläktad, om ock frågan på hvad 
sätt måste lämnas obesvarad. Däremot är det ganska sannolikt 
att han varit svåger med Ebbe Pijk, ty båda nämnas 1364 så- 
som arfvingar efter en Ingeld Kortaid och byta jämnt om jämnt 
sina hustrurs gods det följande året. Likaså vill det synas, att 
han likasom Abjörnssönerna stått i frändskap till en släkt, som 
förde en af tinnskura delad sköld, och till hvilken släkt den 
Lindorm Ulfsson, hvilken såsom förut är nämndt år 1401 för 
sparren öfver bladet, rätteligen bör räknas. Petters namn träffas 
i öfver 30 särskilda bref, men detta oaktadt hafva några märke- 
ligare upplysningar icke om honom kunnat erhållas. Är han 
samme man som den Petter Knappar, från hvilken år 1348 gods 
tages i mät på grund af brott emot konungens dom, var han 
antagligen en gammal man,* då han i slutet af 1380rtalet dräptes 
af sin frände Nils Jönsson och Nils Eriksson. Gift har han 
varit och sannolikt' 2 gånger, då den hustru Ingrid, som 1402 
namnes såsom afliden, kan hafva varit en annan än den icke 
namngifna, han egde 1364, men några barn synes han icke hafva 
efterlämnat, ty år 1401 framträder en systerdotter Cecilia 



hyilket också varit det rätta pä grand af den uppgörelse, Abjörn Joanaaon triSai 
med Torberg, hvilken natarligtvis icke fick göra intrång i deras arfs- och bordes- 
rätt. Hvad denna angår, synes den likväl icke knnnat utsträckas till hela byn 
Lida, då Abjörn genom särskilda bytesbref 1392 och 1395 förvärfvat gårdar där- 
städes, såvida icke dessa köpegods ersatt försåld arfvejord. 

* Äfveh släkttaflan för ätten Hård å Riddarhuset tarfvar en grnndlig revi- 
sion, då denna ätts samband med de äldre Lilliesparrarae icke är så alldeles 
säkert, och anledningar finnas att betvifla, det Peder Jönsson, som där skrifves till 
Nässjö och Bögered, varit son af Jöns Erlandsson. Måhända torde en närmare 
undersökning visa, att inom Hårdsläkten någon förändring af vapnet icke ägt rum. 



SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVBR ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 167' 

Helgadotter (Häggadotter?), hvilken synes hafva varit hans 
arfvinge, och 1402 förklaras en Birger Andersson och en Johan 
Bondesson såsom lika arfsberättigade efter hans hustra Ingrid. 
Cecilia, hvars fader Helge eller Hägge sannolikt varit en 
»skälig man», för sin morbroders vapen och är gift med en Arvid 
Håkansson, hvilken förde sparrevapnet och synes vara samme 
Arvid, som 1393 af den här förut omnämnda Ingeborg Benkts- 
dotter får Nännesmo kvarn i ersättning för det hon innehaft och 
brakat hans gods, hvilket tyder på något släktförhållande dem 
emellan möjligen på grund af Arvids gifte. Under åren 1374 — 
1408 är Arvid ofta vittne å Abjörnssönernas bref och gör 1408 
själagåfva, som genom särskildt bref af hustrun ökas med gods, 
8om hon lagligen fått af sin morbroder Petter Knoppo. Då 
samtidigt en Jöns H ägg as son, hvilket namn väl måste för- 
klaras såsom förvrängning af Helgason, för samma vapen, före- 
ligger en möjlighet att denne varit Cecilias broder och att så- 
ledes den Hägge (Helge) i Näset, hvilken uppgifves såsom fader 
till denne Jöns varit en svåger till Petter. Denna frändskap kan 
väl lika litet bevisas som Petter Knoppos släktförhållande till 
de här uppgifna ätterna, men dess möjlighet skall här längre 
fram vidare antydas. 

Innan undersökningen flyttar sig närmare vår egen tid, torde 
få anmärkas, att de personer här anförts, icke äro de enda, som 
under medeltiden fört sparren öfver ett blad i skölden. Utom 
den redan omnämnde Eskil Magnusson finna vi i Skåne en 
Karl Niclisson 1377 — 89, som sistnämnda år skänker fastig- 
heter i Vestra Sallerup till Bosö kloster. I Halland möta en 
Magnus Hakason och Magnus Hake, troligtvis samma person, 
1397 — 1405, ehuru det icke af sigillaftrycken är alldeles säkert, 
om figuren under sparren varit en halfmåne eller oskaftadt blad, 
och kallas denne Magnus Hake af riddaren Benkt Pijk, med 
hvilken han har åtskilliga transaktioner, för frände. Vidare 
träffa vi där en Benkt Turesson 1390 — 1403 och en Axel 
Magnusson 1406, den förre såsom sigillvittne vid vapenfränkans 
Ingegerd Arvidsdotters transaktioner, den senare beseglande ett 
bref af sin moder Kr is ten za, Knut Porses dotter.^ Måhända 



^ Denna Kristenza torde förtjäna ättefonkarens speciella uppmärksamhet. 
Möjligtvis är hon en oäkta telning af den hertigliga ätten. Uon har varit gift 2 
gånger 1) med Erland fienktsson, med hvilken hon haft sonen Benkt, 2) med Axel 
ICagnnsaons fader; 



168 o. DJtTBKLOU 



höra dessa till släkten »Domasse», om hvilken man atom namnet 
och vapnet vet nästan intet. I Vestergötland uppträda en 
Niciis Skytte med sonen Biörn Niclisson i Sjötorp 1421 — 
1447, Thore Niclisson och Peder Niclisson i Hörn — tro- 
ligtvis bröder — 1396 samt Karl Erlandsson 1472, och i skilda 
delar af Småland Abjörn Gisason häradshöfding i Vestbo 
1447—61, Lindorm Ulfsson 1401—1403, Jon Galle 1402, 
Nisse Magnusson i Jäth 1426, Michael Magnusson i Grafby 
1421 — 1433 samt Magnus Olofsson 1448, h varförutan Broder 
By 1447 och Olof Galle d. ä. någon tid åtminstone nyttjat 
samma vapen. Äfven i det öfre Sverige förekommer det år 
1374, om Kullbergs antagande är riktigt, i ett sigill af fru 
Margaretha Knutsdotter g. m. Södermanlands-lagmannen 
herr Magnus Finvidsson. 



Af hvad här anförts framgår, att vapenbilden sparren öfver 
ett blad ofta förekommer under 1300- och 1400-talen samt på- 
tagligen ansetts såsom ett hedrande ättemärke; och då det äfven 
antagits eller bibehållits af flera äldre ätter på vårt riddarhus, 
torde en undersökning, huruvida något samband kan uppspåras 
emellan dessa och här uppgifna äldre icke sakn^a allt intresse. 
Hvad då först beträffar Forstenasläkten, hvilken fatt n:o 2 
bland våra ridders- och adelsmän, så börjar dess officiela ätt- 
artal med Sven Hansson till Todene gift med Elin Lindorms- 
dotter. Hvilket fadersnamn rätteligen bör gifvas. denne Sven, 
därom äro dock de äldre släktledarne ej ense, och det är egent- 
ligen Palmsköld och von Stiernman, som, ovisst af hvad anled- 
ning, gjort honom till son af en Hans. Rasmus Ludvigsson kallar 
honom Sven Lindormsson och gör honom till son af Lindorm 
Jönsson. Bure och andra kalla honom blott Sven i Todene, 
Peringsköld endast Sven och i Palniskölds Genealogica s. 445, 
där han kallas Sven Hansson, tillägges »andre kalla honom Sven 
Brynielsson». Häraf synes att man på 1600-taIet ej haft rätt 
klart för sig hvem som varit denne Svens fader. Däremot upp- 
gifva alla enstämmigt att Svens hustru hetat Elin och varit 
dotter af Lindorm Jönsson, hvilken de dock gifva liljesparren 
till vapen. Att en Lindorm Jönsson med sådant vapen någonsin 
funnits, är dock alldeles obestyrkt, hvaremot det är ostridigt att 



SVENSKA SLAKTER MED SPABBSN ÖFVBB BTT BLAD TILL SKÖLDBMÅBKE 169 

den Lindonn, som hade dottern Elin, fört sparren öfver ett blad 
och varit af Abjörnsönernas ätt. Då na denne Lindorms söner, 
såsom redan är visadt, efter all anledning aflidit i ogift stånd, 
kan Sven i Todene icke gema vara någon annan än Lindorms 
måg Sven Brynjulfsson, hvilken i de sigillaftryck han efter- 
lemnat för ett bagghufvud. Själf har han således icke upptagit 
hustruns vapen, meu däremot återfinnes det i bevarade sigiller 
efter åtminstone 2 af hans barn^ Hans och Brun (förkortning 
af Brynjulf), och synes äfven denna vapenförändring skett med 
en viss varsamhet. Ty 1486 och 1487 för åtminstone Hans 
Svensson sparren stäld såsont vinkelhake, så att ena benet är 
parallelt med öfre sköldkanten, hvarigenom bladet kommer snedt 
öfver skölden, men redan 1490 visar hans sigill mödernevapnet, 
sådant det fördes af morfadren och dennes bröder. Han har nu 
äfven gifvit det en hjälm, hvarpå emellan 2 horn synes en figur, 
som sannolikt skall föreställa en uppstigande tillbakaseende ulf, 
ehuru sigillet är illa graveradt. Brödren Brun Svensson har 
däremot tidigare upptagit modrens sköld oförändrad. Hans son 
Lindorm förde i olika sigill äp 2 horn och än fanikor på sin 
hjälm, men dennes broder Torsten ulfven; och sedan Lindorm 
(Linder) Torstensson omgifvit denna med fänikor, var vapnet 
fästadt och hjälmprydnaden sådan, den vid introduktionen på 
riddarhuset faststäldes. Ätten erhöll där namnet Forstena- 
släkten af dess dåvarande hufvudgård Forstena, hvilked dock 
först genom Torsten Brunssons gifte med Anna Gudmundsdotter 
förvärfvats. Att döma af det vapen hon, hennes fader och far- 
fader förde, är det likväl icke omöjligt att äfven Sven Brynjolfs- 
sons förfäder ägt denna gård, ehuru den öfvergått till en annan 
släktgren,^ men tämligen ostridigt nyaste det väl få anses att 



* Enligt Peringsköld, som ar den enda, som egnat denna släkts ättartal 
någon egentlig undersökning, skulle Sven dessutom haft en son Lars Svensson 
till Ljosesås och en dotter Brita, som varit gift och moder till en Maths. Om 
desaa, hvilka ej finnas & riddarhnsgenealogien upptagna, saknas alla upplysninffar. 
Huruvida äfven Lars Svensson upptagit modrens vapen eller hehällit fadrens, måste 
sålunda lemnas osagdt, men då Peringsköld uppgifver åtminstone några af de andra 
brödemas afkomlingar, och ej känner något bara till Lars, är det antagligt att han 
ej efterlemnat några b röstarf vingar. 

' Ben äldre Fontenaätten förde till en början ett sjöblad, som dock öfver- 
gick till ett bagghnfvud, och denna öfvexgång, som vid jämförelse af de olika 
sigillen är ganska märklig, förtjänade att genom dessas afbildande åskådliggöras, 
men oljckligtvis finnas de flesta endast efter afritningar i äldre afiskriftsamlingar, 
företridesvis Lars Sparres (sign. J 6 o. J 7 i Riksarkivet). Emellertid kan for 
öfvergången till bagghnfvndet hänvisas till Esger Torbjömssons där under ett bref 
af l235 ^U Aftecknade sköld. Af denna äldre Forstena-ätt &ro följande kända: 



170 o. DJTJBXLOU 



den yngre Forstenasläkten på mödernet är en fortsättning af 
AbjörnsBÖnemas ätt och dess vapen därifrån kommet. 

Adeliga släkten Ulffana, som förde samma vapen som 
Forstenaätten, fick på riddarhuset, där den år 1627 introda- 
cerades under n:r 153, äfven behålla det. Det kräfver icke 
heller någon synnerligt närgången granskning för att visa att 
detta tillstånd, oaktadt de protester, som vid 1634 års riksdag 
framstäldes af Knut Posse, varit fällt berättigadt, och att det 
sköldemärke, som då nppgafs, varit den introduktion sökande 
Nils Benktssons rätta fäderne. Hade inträde under eget 
nummer vägrats, hade han dock såsom tillhörande den redan 
introducerade Forstenaätten varit berättigad att för denna där 
inrymmas, ty släkten är ostridigt densamma, och man behöfver 
blott jämföra bådas genealogier för att ovissheten härom skall 
försvinna. Nils fienktssons fader Benkt Stigsson är nämligen 
utan tvifvel samme man som den på Forstenaätten s stamtafla 
upptagna Benkt Stigsson till Storegården i Dunker, en sonson 
till Brun Svenssons son Benkt Brunsson till Sätra, och har 
således äfven här Abjörnssönernas och Lindormssönemas ätte- 
märke bevarats. 

Det vapen, som gafs Baggarne af Berga n:r 118 och 
deras senare introducerade fränder Baggarne af Söderby n:r 147 
blef vid upptagandet på riddarhuset visserligen något olika, men 
skölden är dock oafsedt färgerna i grunden densamma, om ock 
sparrens ena stöd fördubblats. På riddarhuset börjar dessa 
Baggesläkters gemensamma stamträd med en Peder till Berga 
i Ununge socken i Upland, en man, hvars tillvaro förefaller 
skäligen tvifvelaktig. Denne gifves två söner, Karl Pedersson 
till Berga med en son Jöns Karlsson, om hvilken det säges att 
han lefvat 1454, men dött barnlös, samt Nils Pedersson i Berga, 
fader till Peder Niclisson, hvilken uppgifves hafva lefvat 1455 och 
fört Forstenavapnet, samt till Halsten Bagge. Det är all anledning 



Bröderna Åke och Esger Torbjörnsöner, som uppträda om 1415 — 35, den 
senare gift 1418 p& Forstena med Ingrid Siggadotter, måhända dotter tiU den 
Sigge Birgersson, hvars sigill icke fällt tydligt angifver om sköldemärket är ett 
hagg- eller oxknf^nd. Båda dessa broder föra ett oskaftadt sjöblad eller hjärta, 
ehnra detta 1435 af Esger stiliserats. Torbjörn £ s ger sson, antagligen son af 
Esger, för 1459 och sedan ett tydligt bagghnfvnd, likasom dennes son Gndmnnd Tor- 
björnsson 1486—1495, gift med en dotter af SvenP Pijk. Åtminstone de 2 sist- 
nämnda beklädde domareämbete såsom häradshöfdingar i orten. Om någon släkt- 
skap fannits emellan dessa och Sven Brynjnlfsson, hvilken förde bagghnfvodei, är 
é} bekant. 



SVENSKA SLÅETElt MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE l7l 

att befara, att denna kombination grundar sig på en lång följd 
af misstag. Att en Peder NicHsson i Berga med Forstenavapnet 
funnits 1455 är fullt säkert, men detta Berga låg i Högsby 
socken af Kalmar län. Att en Jöns Karlsson i Berga lefvat 
1454, är ock sannt, men detta Berga låg i Ödeby eller Öby 
socken i Närike, och den Jöns Karlsson, som då bodde där, var 
visserligen icke af denna släkt utan af en helt annan med ett 
ekeblad i skölden. ^ Slutligen är det ock ostridigt att ett Berga 
funnits och finnes i Ununge socken, men detta ägdes då af en 
helt annan släkt än någon af dessa. ^ Det Berga, hvarefter 
Baggesläkten fick sitt namn, var således det i Högsby socken, 
hvilket under slutet af 1500-talet såsom af handlingar i kammar- 
arkivet framgår, ännu var i dess ägo. Med någon kännedom 
om äldre genealogers lättvindiga sätt att lösa genealogiska gåtor 
och deras uppöfvade och af mera grundlig granskning obesvärade 
kombinationsförmåga är det icke svårt att förklara, huru dessa 
misstag uppkommit. Troligtvis har ättartalet upprättats under 
första hälften af 1600-talet och genealogen vetat att det fanns 
en gård med namnet Berga i Ununge socken. Han kände också 
till släktens härkomst från en Peder Niclisson i Berga och tog 
för gifvet, att detta Berga måste vara det enda han kände. 
Peder måste naturligtvis hafva haft en fader, och då han träffat 
i handlingar en Jöns Karlsson till Berga, som var son till en 
Karl Persson och lefvat på lämplig tid, så föll det sig helt 
naturligt att Peder Niclissons fader hetat Nils Persson och varit 
Karl Perssons broder. Men då nu Jöns Karlsson till Berga lefde 
1454 och Peder Niclisson skrifver sig till Berga 1455, så var det ju 
klart, att den förre måste hafva dött barnlös och farbrodern ärft 
gården. De båda lyckligt funna bröderna Karl och Nils måste 
ju haft en gemensam fader Peder och hvarföre skulle icke äfven 
denne ägt Berga? På sådant sätt har ättartaflan sannolikt upp- 
kommit. Men hvarföre Peder gjorts till norrman torde vara 

* Jfr förf:s jappssts om arfstvisten emellan Nils Nilssons till Traneberg och 
fm Tngegerds till Öja arfvingar, Hist. Tidskr. 1890. 

^ Bi Peder Niclisson och hani son Måns Persson bodde på Berga i Högsby, 
bodde Bengt Matsson med VasaTapnet och hans son Ingemar på Berga i Ununge. 
Om konnng Gustaf I, hvilken, när det galde att vinna jordagods, visat sig syn- 
nerligt släktknnnig och däktkar, låtit vcderkänna sig detta Berga såsom arfvejord 
eller huru han förvärfvat det, kunna vi ej nu uppgifva, men på lö50-talet brukades 
det såsom kunglig afvelsgSrd och förlänades 1562 till Tönnes Eriksson Tott d. å., 
hvars sonson 1588 genom byte mot Benhammar därtill vann full äganderätt (jfr 
Forsell, Sverige 1571 s. 277). Berga i Ununge har således antagligen aldrig 
varit i Baggesläktens ägo, trots allt hvad därom i äldre topografiska arbeten meddelas. 



172 



G. DJUBKLOU 



svårare att förklara, såvida inan icke förestält sig, att äfven 
denne hetat Bagge och att detta tillnamn hänvisat till landet 
på andra sidan Kölen. Bagge var likväl vid denna tid alldeles 
icke något släktnamn utan ett personligt kännings- eller veder- 
namn, som under medeltiden tilldelats en mängd frälse och ofrälse 
män af de mest skilda ätter och vanligtvis utan ringaste hän- 
syftning på norsk härkomst. Under senare hälften af 1400-talet 
började det dock likasom andra sådana vedernamn att öfvergå 
till släktnamn inom en Östgöta- eller Smålandssläkt, som visser- 
ligen var befryndad med den nu ifrågavarande och kanske för- 
anledt dess tillnamn, men dock en helt annan. 

Af dessa skäl måste vi uttryckligen förklara att Baggarnes 
till Berga och Söderby ättartal ofvanom Peder Niclisson är allt 
annat än tillförlitligt, likasom att Halsten Bagge, som 1454 — 
1464 förde ett annat vapen än Peder Niclisson och hans af- 
komma, icke hörde till denna utan en annan släkt. 

Ättartalet måste därföre börjas med Peder Niclisson, som 
1454 skref sig till Berga, förde sparren öfver ett blad, och möj- 
ligtvis torde vara identisk med den här förut omnämnda sonen 
till Niclis Jönsson af Abjömssönernas ätt. Vi hafva redan 
nämnt att denne försvinner från Yestbo samtidigt med eller några 
år innan Peder Niclisson till Berga uppträder och omöjligt är 
det icke, att han under mellantiden eller åtminstone 1423 och 
1429 bott på Yrankunge i Kinnevalds härad och varit fogde i 
Värend. Det förefaller nämligen, som om Peder Niclisson till 
Berga icke blott fört samma sköldemärke, utan äfven begagnat 
samma sigillstamp som Nils Jönssons son Peder, ^ och då han 
1463 för sina föräldrars och eget själagagn skänker till Nydala 
ett gods Dragö, beläget inom den komplex af frälsehemman, som 
tillhörde Abjörnssönerna, kan man ej underlåta att erinra därom, 
att såväl Nils Jönsson som hans hustru valt detta kloster till 
lägerstad. Under sådana förhållanden växer sannolikheten af 
dessa Nilssöners identitet. Att den Peder Niclisson, hvilken 
1399 ännu torde varit barn, men uppträder såsom fullmyndig 
1412, kunnat lefva ännu 1463 är icke omöjligt, då hög ålder 
varit vanlig inom hans ätt; men däremot vågar man icke 
obetingadt antaga honom såsom fader till den Måns Peders- 



* Så föreföU det itminstone, då förf. för mer än 20 år ledan jämförde deras 
sigiller, men hui har icke Tarit i tUlfalle att nu egna dem en förnyad gransknuig. 



SVENSKA SLÅETEB MED SPARREN ÖFYEB ETT BLAD TILL SEÖLDEMÅBKE 173 

8on till Berga, som 1517 fått ett frälsebref af herr Sten Sture^ 
såvida ej denne d. å. varit en gammal man. Härom kunna vi 
ej med någon säkerhet döma, då vi ej varit i tillfälle att under* 
söka, huruvida släktledningen från denne Peder Niclisson är 
säker eller om äfven han inflickats för att få en fader med 
»Forstena-vapnet» åt Måns Pedersson, hvars barn upptogo Bagge- 
namnet efter deras morfader. Det utfärdade frälsebrefvet innebär 
dock intet bevis, att Måns Pedersson icke varit af frälsebörd 
samt redan besutit frälsegods, ty sådana bref afsågo ofta rätt 
att frälsa vissa skattegods och kunde äfven utfärdas till för- 
svarande af ett till äfventyrs bestridt frälse, ^ hvarföre detta ej 
hindrar att Måns kunnat vara son af Peder Niclisson. Enligt 
riddarhusgenealogiens -uppgift förde Måns Perssons barn sparren 
öfver ett blad, likasom deras farfader, men fördubblandet af spar* 
rens ena stöd synes redan i sigiller af Måns Pederssons son- 
söner Änders och Benkt (1568), Peder (1590), liksoro dennes son 
Sven (1599).^ Emellertid förekommer den enkla sparren ännu 
så sent som 1657, då Brita. Johansdotter Bagge torseglar bref 
med sådant sköldemärke.^ Den nya hjälmprydnaden och de nya 
färgerna fastades först vid introduktionen på riddarhuset, då det 
blef nödvändigt att så mycket som möjligt särskilja de under 
olika nummer antagna ättemas sköldemärken. 

Om Baggarne af Berga och Söderby skola kunna antagas 
såsom en fortsättning på svärdssidan af Abjörnssönei-nas ätt 
beror således på,, om deras härstamning från Peder Niclisson till 
Berga kan vara ostridig, hvilket vi ej nu kunna afgöra, hvar- 
emot dennes nu uppgifna börd torde få betraktas såsom åtmin- 
stone fullt antaglig. 

Under n:r 146 introducerades med namnet Gyllensparre 
år 1627 en annan småländsk ätt med sparre öfver ett blad, och 
omöjligt synes det icke att äfven dennas vapensköld förskrifver 
sig från samma håll som de förutnämnda ätternas. Riddarhus- 
genealogien går här icke in på gissningarnes område utan börjar 
med Jöns Henriksson till Fyllerid, som bevisligen lefde och 



' l)et år 1517 atfördade frälsebTefvet liafra vi ej Tarit i tillfälle att se och 
kmuia dirföre icke yttra något om dees innehåll. För hans äldre frälse torde det 
ej heller ega större betydelse än det nya sköldebref, som år 1Ö90 tilldelades Sven 
Pedersson Bagge till Söderby. 

' Bnligt benagna meddelanden af Lektor £. Hildebrand. 

' Aftryek af hennes sigill finnes på bref till Fänriken Philip Djniklow för^ 
Tarade i Norska Riksarkivet. 

Hist. Ttdihrift 1891 13 



174 o. DJURKLOn 



bodde på denna gård i början af ISOO-talet. Hans fader är 
obekant, men möjligtvis kan han vara son af en Henrik Jöns- 
son, h vilken år 1460 uppgifves hafva fört sparren öfver ett blad 
och på denna |ösa grund instnfvats i Ulfsparrarnes af Broxvik 
ättartal såsoni son till en Jonas Månsson Bjugg, hvilken sanno- 
likt aldrig funnits till och åtminstone ej tillhört Ulfsparre- 
ätten. ^ Samme Henrik Jönsson återfinnes å Bures antafla för 
Anna Månsdotter Ulfsparre och uppgifves såsom fader till Elsa 
Henriksdotter, g. m. Lars Svensson (tre böljor) till Ljusefors.* 
Bure gifver honom till vapen en sparre öfver ett blad, men spar- 
rens insidor hafva dock icke fullt utritats utan betecknats såsom 
en nedifrån uppskjutande spets, antagligen för att icke få in 
två Ulfsparrevapen å antaflan, då han troligtvis betviflat att 
Henrik Jönsson varit af denna ätt. Om man på dessa lösa 
grunder skulle kunna sluta att på 14t>0-talet lefvat en Henrik 
Jönsson med sådant vapen, så är det åtminstone icke omöjligt 
att han varit son af den Jöns Henriksson, som år 1444 så- 
som Magnus Jönssons brorsson godkände farbroderns gåfva till 
Vadstena kloster, och fader till den Jöns Henriksson, hvilken 
är Gyllensparrarnes kände stamfader. Men i så fall har denne 
Henrik icke, såsom i Ulfsparregenealogien och den omförmälda 
antaflan uppgifves, varit gift med Anna Johansdotter Bese, utan 
har hans hustru varit Ingeborg, dotter af Jon Folkesson, ty hon 
var den till fådernet okände Jöns Henrikssons moder. ^ Skalle 
framtida undersökningar bekräfta denna på ytterst lösa grunder 
hyggda förslagsmening, så skulle ursprunget äfven till Gyllen- 
sparrarnes vapen kunna utredas. 

Såsom stamfader för Hjortösläkten n:o 112 appgifver 
riddarhusgenealogien en Lars Gotschalksson, gift med Ingrid 



' Denne Jonna Månsson uppgifves i riddarhusi^enealogien (se Anreps Sr. 
Adelns uttartallor, IV, s. 483) såsom gift med sin brors dotter(!), en iiktenskaplig 
förbindelse så uppenbart orimlig och otänkbar för den tiden, att därpå ej behöfrer 
spillas många oiä. x\tt antaga Henrik Jönsson såsom aflad »i kätterij» ock ntaa 
presterlig vigsel, hvartill inom så nära släktskap påfligt tillstånd aldrig kunnat 
erhållas, ^ur alldeles omöjligt. 
^ ^ Äter ett misstag. Lars Svenssons hustru £l8a rar dotter till Benkt Klaston 
(AlloBgren) till Ljusefors. 

^ Enligt handlingor i Kammar-Arkivet. Dessa hindra visserligen icke att 
antaga tvänne giften, men giftet med Anna Johansdotter Bese synes dock tvifvel- 
aktigt, då hon måste hafva varit dotter af Johan Bese eller Bisi d. ä. Dels är det 
ieke kundt utt han, som förekommer i handlingar emellan 1377 och 1413 efter- 
lämnat uågon dotter, och dels synes hon hafva varit for gammal att såsom dotter 
af honom kunna eftwUtmna afkomlingar med den på l^oO-talet lefvande Henrik 
Jönsson. 



SVENSKA SLÄKTER HED 8PABBBN ÖFVBR ETT BLAD TILL SKÖLDEMÅBKE 1 75 

dotter af Jöns Häggason i Käset och Karin, Birger Tures- 
sons dotter. Att ättledningen åtminstone från denne Lars 
GrotschalksBon är säker, därom hafva vi varit i tillfälle att 
förvissa oss genom en särdeles fallständig stamtafla för denna 
ätt, som af dess npprättare protokollssekreteraren Omberg ställts 
till vårt förfogande, och hvad de första leden angår, stämma de 
äldre släktböckerna ganska väl öfverens. För närvarande under- 
sökning är dock den uppgifna stammodern och hennes släktför- 
hållanden hnfvudsaken. Hennes uppgifne fader Jöns Häggason 
har träffats i handlingar redan 1415 såsom sigill vittne och kallas 
1417 »beskedligh man». Under ett bref utgifvet i Frinnaryd 
1433 har hans sigill bevarats och visar en sparre öfver ett 
oskaftadt hjäitformigt blad med spetsen uppåt samt i omskriften 
Joh. Hffighoson. Samma vapen med omskrift Joh. Siggonis 
finnes afritadt i Lars Sparres afskrifter i Riksarkivet, bandet J 
tf, såsom tillhörande ett bref af 1430, men med kännedom om 
den mindre diplomatiska noggrannhet, hvarmed dessa afskrifter 
äro gjorda, våga vi antaga såsom möjligt att denne Jöns Sigga- 
son kan vara samme man som Jöns Häggason och att en felläs- 
ning här föreligger. För vår undersökning har det dock ingen 
inverkan, om äfven samtidigt* funnits en Jöns Siggason med lika 
vapen, då hnfvudsaken är, att tillvaron af en Jöns Häggason 
blifver konstaterad. Men föga mer har ej heller vunnits; ty om 
denne Jöns Häggason lämna de bref, vi varit i tillfälle att se, 
inga vidare upplysningar, än att han från att kallas beskedlig 
man skrifvit sig af vapen, varit gift med Kaderin (Katarina) 
Bii^ersdotter (stolpe?), hvilken egt gods i Vadsbo, och att han 
år 1434 dagligen arresterats å Rumlaborg af herr Otto Snafs. 
Äldre genealoger äro alla ense om att hans fader varit en Hägge 
i Näset, och detta förnamn, som visserligen någon gång före- 
kommer såsom buret af ett eller annat fastevittne, är ganska 
ovanligt och tyckes vara uppkommet genom ett vårdslöst uttal 
af Helge. ^ Skulle så vara, kan man tänka sig att denne Helge 
eller Hägge varit den svåger till Petter Knoppo, som vi förut 
omnämnt såsom fader till Cecilia Helgadotter. Jöns Häggason 
skulle då vara hennes broder, som for att skilja sig från sam* 
tida Helgasöner med samma förnamn upptagit faderns i dess 



* Möjligt är dock att Hftgge kan vara en Bammandragning af Haegvid, ett 
föiBamn, aom fiaaerligen då oeh då förekommer men i allmänhet är mycket 
iäUspofdt. 



176 o. DJUBKLOU 



förkortade form.^ Då nu Cecilia Helgadotter bevisligen fört sin 
moderbroders vapen, gör detta sannolikt att, om hon haft bröder,^ 
desse äfven upptagit detsamma, och skulle i så fall såväl Jöns 
Häggasons som Cecilias vapen förskrifva sig från Petter Knoppo 
och således kanske ytterst från Lindormssönerna. 

Detta är dock endast en gissning, som må gälla hvad den 
kan, men då den nu omförmälda Hägge i Näset lämnade af- 
komlingar, kunna vi kalla dem Häggaaönerna och undersöka 
om äfven deras sköld, som så tillvida skiljer sig från de här 
förut omnämnda ätternas att bladspetsen är uppåtvänd, likasom 
Abjörnsönernas, vandrat till andra släkter. 

Äldre genealoger gifva Jöns H äggason en son Birger 
(Börje) Jönsson och döttrarne Richiza, Kerstin, Ingeborg, 
Elin och Ingrid. Af dessa uppgifvas Richiza (Rekissa) såsom 
moder till Ambjörn i Näset, Kerstin såsom gift med en Håkan 
och moder till Vadstenaborgaren Olof Håkansson och en hustru 
Bothild, Elin såsom gift med Sven Pedersson af Böljeätten 
och Ingrid såsom Lars Gotschalkssons hustru. Hvad henne 
angår hafva dock skiljaktiga meningar varit rådande så till vida, 
att hon af Rasmus Ludvigsson i den utredning han lämnat af 
Erik Jönsson Rosenstråles mödernesläkt uppgifves såsom Jöns 
Häggasons syster. Någon ostridig tilltro kan väl icke tillmätas 
hvarken den ena eller den andra uppgiften, men vare sig att 
Ingrid antages såsom syster eller dotter till Jöns, äro dock alla 
ense om att hon varit af denna släkt och gift med Hjortösläktens 
stamfader.^ Om denna Ingrid har det ej lyckats att erhålla 



1 En Jon Helgason till Björna^og förekommer 1416 — 24 och ar härads- 
höfding i NjuduDgen och en annan, såvida det ej är samme man, namnes 1417 
såsom måg till Halsten Pettersson och för ett behornadt djur — ovisst hvilket 
— i sin vapensköld. 

' Möjligtvis har hon haft flera. Samtidigt förekommer en Tord Heggason. 
som. håller på skaftet vid förstilj ningen af Liåa 1415, och då de vittnen, som nämnas 
före honom, alla bevuligen äro frälsemän, men de efterföljande påtagligen bönder, 
synes denne Tord hafva varit en skälig man d. v. s. ungefar i samma ställnittg 
som Hägge i Näset. En Nis Heeggason med samma vapen förekommer i ett bref 
af 14^ enligt uppgift af S. Hildebrand. 

' Olof Claesson gör henoe till' dotter af Birger Jönsson, hvilket syns all- 
deles omöjligt. Denna genealogemas ovisshet om hennes plats iuom släkten bevisar 
således endast, att Tideman Larssons härstamning från Häggasönerna på deras tid 
varit ansedd ostridig, likasom att den härledde sig från denne Lars* hustra Ingrid. 
Ovissheten rådde endast om, hvilkens dotter hon varit, och detta gaf anledning till 
olika släktkombinationer. Emellertid synes det antagligast att hon varit syster 
till Birger Jönsson och är den släkttafla, som här lämnas, gmndad på utdrag nr en 
släktbok uti Rålambska samlingame i Kongl. Biblioteket, hvilken synes follt tro- 
värdig och meddelats af D:r K. H. Karlsson, hos hvilken, likasom hos ProtokoUt- 



SVENSKA SLAKTER MED SPARBEN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 177 

några närmare upplysningar, men däremot har Jöns Häggasons 
son Birger Jönsson efterlämnat såväl sitt namn som sitt sigill 
å flera handlingar under åren 1477 — 1494. Han var härads- 
höfding i Hanekind och skref sig till Sledstadha,^ en gård, som 
han utan tvifvél fått med sin hustru Ramborg, dotter af Anders 
Andersson i Sledstadha, och som efter hans död tillföll magen 
Erik Jönsson Rosenstråle. Birgers eller Börjes sigill visar en 
sparre öfver ett hjärtformigt blad med uppåtvänd spets men 
utan skaft i skölden och på hjälmen ett uppstigande djur, tro- 
ligtvis samma ulf, som sedan blef Hjortösläktens och Ulfspar* 
råmes hjälmprydnad. Om han — såsom antagligt synes — ej 
haft flera b^rn än Kristina, så var det efter hans död ingen, 
som rätteligen kunde föra hans vapen. Magen torde icke hafva 
varit villig att däremot utbyta sitt, af riksråd burna och för 
öfrigt häfdvunna vapen, Lars Svensson hade redan ett gammalt 
sköldemärke och systersonen Abjörn i Näset, om han ock möj- 
ligen varit frälseman, hade blott en dotter gift med en guldsmed 
i Vadstena och för borgaren därstädes Olof Håkansson torde det 
äfven varit af mindre värde. Men däremot hade den förut- 
nämnda Ingnd sonsöner, som började uppstiga till makt och anseende 
och en känd adelig sköld till de ärfda frälsegodsen kunde för dem 
ej sakna betydelse. Om Ingrids man Lars Gotschalksson är 
ingenting bekant, men sonen Tideman Larsson kallas 1497 
väpnare, skrifves i Hjortede 1511, i Aby 1528 och för ett ade- 
ligt vapen: en sparre med ett sjöblad i hvardera af de öfre 



Bekreteraren V. Omberg, författaren stÄr i skuld för de flesta upplysningar här 
meddelas om Hjortösläkteii. 

* Denna gärd har efter all anledning en gång tillhört och bebotts af Harald 
Bagge, och för att lämna ett bevis till många andra bnm häradshöfdinge-umbetet 
gärna fäste sig vid en viss släkt må lämnas följande 

Släkttafla 

Harald Bagge (3 liljor snedt öfver skölden) 1369 — 94. Häradahöfding i Hanekind 

Kristina, gift 1. med Anders Jonsson (3 rutor på en snedbjälke), 2. m. Jon Staffans- 
son (fisk snedt öfver skölden), Häradshöfding i Hanekind. 

1. Anders Andersson, Häradshöfding i Hanekind 1. Ramborg. 2. Harald Jonsson 

1422—1433 (till Edh ?) 

^ ^ . 

Ramborg Änder sdotter, gift m. Birger Jönsson till 

Slestadha, Häradshöfding i Hanekind 1474 - 94. 

Kristina, gift m. Erik Jönsson (Rosenstråle) till 
Slestadha. Häradshöfding i Hanekind. 

Till denna släkttafla kan tilläggas att släktskapen med Birger Jönsson och 
arf efter honom måhända äfven gifvit anledning att göra hans frände Lars Tide- 
mansson till häradshöfding i Hanekind. 



178 



G. DJUBKLOU 



sköldhörnen och ett hästhufvud i det nedra e]ler tungan. Sonen 
Lars Tideroansson till Forssa, häradsh. i Kinda 1525 och i 
Hanekind 1529, utbytte bästhutVudet emot ett sjöblad, och då 
hans barn bortkastade de 2 i öfre sköldhörnen, så var Hägga- 
sönernas vapen färdigt- Samma varsamhet i öfvergången, som 
vid dylika förändringar ofta förmärkes, röjer sig således äfven 
här, och skulle den redan framkastade gissningen, att Hägge i 
Näsets egentliga namn varit Helge och han en svåger till Petter 
Knoppo vinna bekräftelse, torde detta ättemärke icke heller vara 
något annat än Lindormssönernas, fastän bladet hos Hägga- 
sönerna fått en förändrad ställning. 

Ännu återstår Ulfsparresl akten, öfver hvilken Jonas Bång 
upprättat ett ättartal, hvilket trycktes i Stockholm 1755. Grenom 
detta arbete och riddarhusgenealogien har denna på riddarhaset 
under n:o 9 intagna ätt fått icke allenast högst märkeliga 
fäderneanor, då de stiga upp till en Geriche, hvilken antingen 
skall hafva varit »konung öfver Värmland och Dalame» eller 
ock :»herre öfver Yärend i Småland», utan ock anfader, till den 
grad seglifvade, att då man i allmänhet räknar tre släktled på 
ett århundrade, det inom ITlfsparresläkten blott fordrats fyra 
för att utfylla trenne sekel. Att någon tillit icke gärna kan 
fästas till ett sådant ättartal, torde en hvar lätt inse. I Anreps 
ättartaflor säges också, att härstamningen här är mycket osäker, 
hvilket villigt må erkännas, om man också icke kan instämma 
i hans försiktiga yttrande att filiationerna efter Knut Abjömsson, 
som lefde 1340, äro mera säkra. Åtminstone har allt sökande 
efter någon Knut Abjörnsson, någon Måns Knutsson, någon med 
sin brorsdotter gift Jöns Månsson, hvilka med den ringaste skymt 
af sannolikhet kunna upptagas inom ITlfsparresläkten, hittills 
aflupit lika fruktlöst som efter det »förnämliga», genom så många 
ättleder fortlöpande svenska ättenamnet Bjugg, hvilket skall 
betyda »sparre».^ Först med den i början af 1500-talet lefvande 



' Denna förklaring tyckes vara tämligen sökt. Visserligen finnes ett gam- 
malt ord bjugr adj. böjd och däraf i Småländska munarter ett snbstantiTum 
buga, en krumböjd vidja, som brukas till stöd, när man bär halm, hö eller andra 
bördor. Detta är dock endast en feminin form af b&ge. Om således något bjug 
funnits, så måste det därmed betecknade haft bågform, hvilket ej är händelsen 
med sparren, som består af två raka, snedstälda och i spetsen förenade stolpar. 
Skulle Bjugg eller Bjug (i dess äldsta form Bjugr) varit ett släktnamn, hat det 
påtagligen först varit ett vedernamn, och den, som fått det, krumböjd eller krok- 
ryggig. Att sådane personliga vedernamn kunnat öfvergå till släktnamn, är där- 
emot icke alls ovanligt. 



SVENSKA SLAKTER MED SPABREN ÖFVBB ETT BLAD TILL SKÖLD BmIrKE 179 

Måns Påvelsson, hvilken.skref si^ till Förnäs och hvars lef- 
nadsomständigheter och giften äro kända, kanna släktleden anses 
säkra; ty allt hvad därförinnan förmäles om denna ätt, synes 
endast vara en, visserligen välment men dock icke alldeles utan 
en viss fåfänglighet tillkommen snårväfnad af de mest orimliga 
dikter, därati en eller annan sann men icke dithörande uppgift 
biifvit af misstag inslagen. Icke ens namnet på denne Måns' 
Påvelssons fader är säkert. Stiernmau och riddarhusgenealogien 
kalla honom Pavel Månsson och ha om honom åtskilligt att 
förtälja, men andra såsom Olof Claesson och Rasmus Ludvigsson 
kalla honom Pavel Abrahamsson och göra honom till son af 
en Abraham Påvelsson, hvilken inkommit från Holstein, och 
om härkomsten från Danmark eller Holstein synes man på 1500- 
talet varit tämligen öfverens. De båda sistnämnda genealogerna, 
som voro samtida med herr Erik Månsson till Broxvik, böra väl 
ock kanna antagas haft bättre tillfälle att få kunskap om denne 
riddares farfader och därföre kunna tillerkännas större vitsord. 
Först på Messenii tid uppstår tvekan och inkommer namnet 
Bjugg. Han börjar sin slägttafla med »Magnus Bjugg Eques 
aaratus etc.» men tillägger om sonen Paulus Bjugg; »quem 
notinulli filium Abrahami affirmant». Det måste således vara 
från de sista tiotalen af 1500- eller de första af 1600-talet, som 
den nya upptäckten (eller uppfinningen) att Måns Påvelssons 
fader varit son af en Magnus daterar sig,^ och denna osäkerhet 
förhindrar all tilltro till släktleden ofvan om Måns Påvelsson. 
Alldeles säkert är det dock att hans moder varit Elin, en dotter 
af Ragvald Månsson (Fargalt) och hvem hennes man varit, 
därom upplyser ett bref af 12 november 1467,^ hvaruti bemälde 
Ragvald dels säljer till sin dotter Elin för 150 mark sv. pen- 
ningar eller det belopp hon fått i morgongåfva af sin man Paval 
Tufvason 3 åttingar i Haeraborum och dels på vissa vilkor 
skänker henne en åtting i samma egendom. Häraf framgår tyd- 
ligt att hustru Elins svärfader hvarken hetat Måns eller Abra- 



* Anna 1636 uti personalian öfver Erik Jöransson Ulfoparre kallas denne 
Pavel ej Månsson ntan Abrahamsson ooh förklaras för son af en från Holstein 
• inkommen »Riddare» Abrakam. På Rögle (nu Röl i Vedens härad i Vestergöt- 
land) bodde år 1502. en Abraham Påvelsson väpnare, men då sigillet ej bevarats, 
kan hans ätt ej uppgifvas. Osannolikt är det dock icke att denne Abraham varit 
broder till Måns men sedan af geaealogerna gjorts till hans fader. 

^ B. £. Hildebrands afskr. i Kongl. Vitterhets Hist. och Ant. Akad. samlingar; 
originalbrefvet kommet från Thorönsborg, fanns 1846 på Örbäck. 



180 G. OJDBKLOU 



ham atan Tafve, ett namn, som, om det icke specielt hänvisar 
på Holstein, dock syftar åt Danmark. Att Paval Tafvason af 
någon anledning fått tillnamnet Bjugg är ju möjligt och att man 
för detta glömt hans fadersnamn, men härmed störtar ock den 
konstigt uppförda genealogiska byggnaden ned i grnset. 

Att Måns Påfvelssons moder varit den nämnda £lin, därom 
äro alla ense, likasom att äfven hans hustru hetat £lin och varit 
dotter till Lars Svensson till Ljusefors af Böljeätten. Om hon 
varit af sin faders första eller andra gifte, därom kan tvistas 
men inverkar icke på den nu angifna släktskapen, då ingen 
meningsskiljaktighet råder därom att Lars Svenssons moder varit 
Birger Jönssons till Siesta syster.^ 

Under dessa förutsättningar kan det ju vara möjligt att, då 
vid Birger Jönssons död ingen manlig ättling funnits, som kunnat 
fortplanta Häggasönernes sköldemärke, och de, som förde rosen 
med de tre strålarne eller de tre silfverböljorna, möjligtvis icke 
velat bortbyta dessa, Birgers systersons måg, Måns Påvelsson, 
kunnat finna sparren med löfvet vara ett förnämligare vapen 
än det, han till äfventyrs förut burit, och därföre likasom Lars 
Gotschalkssons ättlingar antagit denna sköld. Af det redan an-* 
förda vill det äfven synas, som om hans börd på fädernet icke 
heller varit fullt så lysande, som den sedermera framstälts, och 
att kanske hvarken hans fader eller farfader varit »Riddare af 
S:t Britas orden (!)» utan måhända foga annat än skälige män. 
Och denna misstanke vinner ett ytterligare stöd däraf att riddar- 
husgenealogien vet att Måns Påvelsson förändrat sitt vapen.' 
Hurudant detta ursprungligen varit är ej kändt, men något sigill 
af honom med annat märke än sparren finnes veterligen icke 



' I Bares anträd for Anna Minsdotter, som ofven i Öfrigt bensligen fir fel- 
aktigt, göres Sven Pederssons hustru, som kallas Elsa, till dotter af Bengt Claesson 
och f5r en &llongren i skölden. Däremot göres Lars Svenssons hustru till dotter 
af den här förut omtalade Henrik Jönsson med bladsparrevapnet. Men om man i 
allmänhet icke kan fästa någon synnerlig lit till de äldre släktbookerna, så gäller 
detta i ännn högre grad om anträden, där de 16 sköldarne voro af större vigt än 
sanningen. Peder Månsson gör denna Bengt Claessons dotter till Sven Pederssons 
sonhustru, och stämmer detta bättre öfverens med sanningen, då Lasse Svensson, 
såsom af den här bifogade släkttaflan synes, varit 2 gånger gift. 

^ Hvad öfriga där omtalade täta vapenförändringar inom denna släkt angår, 
så äro dessa icke värda synnerligt afseende, men emot sådana orimlixheter som 
en i ett vapen framställd lind med roten upp och toppen ned måste vi dock pro- 
testera, då en sådan vapenbild äfven under medeltiden varit en heraldisk omöjlig- 
het. Skulle således en snarlik figur förekomma i något gammalt vapensigill, är 
den upp och nedvända linden sannolikt icke annat än ett skaftadt blad med spet- 
sen nedåt. 



SVENSKA SLÅETER MED SPARREN ÖTYER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÅREE 181 

och således är det möjligt, att denna blott är en öfvergångsform 
till sparren öfver bladet, hvilket ättemärke skönjes i hans söners 
sigiller. Det förtjänar äfven att beaktas, att den på riddarhaset 
senare inkomna Hjortö-släkten fick behålla sitt ända. in i minsta 
detalj, så till sköld som hjälm med Ulfsparrames fullkomligt 
öfverensstämmande vapen och därjämte äfven bära dessas till- 
namn utan några protester, hvilka säkerligen icke skalle hafva 
uteblifvit, om Hjortösläktens vapen varit Ulfsparrames urgamla 
fäderne, ty i detta fall var man på den tiden mycket nogiäknad. 
Detta visar bäst att båda släkterna varit fullt medvetna om, 
att vapnet kommit från samma håll, och att den ena ej därtill 
hade bättre rätt än den andra. 

Och härmed hafva vi med de ofullständiga källor, som stått 
till buds, sökt förklara det inre samband, som, om det också 
aldrig kan fullt utredas, dock antagligen funnits emellan de 
skilda ätter, hvilka i vårt land under olika tidsåldrar fört det 
här omförmälda ättemärket. Vårt försök har ej alltid kunnat 
erbjuda fullgiltiga bevis, utan ofta måst taga sin tillflykt till 
ätteforskarens yttersta utvägar, sannolikhet och antydningar. 
Men detta oaktadt våga vi likväl hoppas att den läsare, som 
ägt nog tålamod att följa den tröttande framställningen af ett i 
och för sig föga intresseväckande ämne, skall finna detta be- 
varande af ett äldre sköldemärke icke sakna en viss märkelighet, 
såsom utan tvifvel en kvarlefva af den urgamla kult, som egnats 
förfädren och som ännu i detta århundrade kunnat tydligt spåras 
i Småland och företrädesvis i just de bygder, där sparren öfver 
bladet började sina första vandringar från ätt till ätt. Att den, 
som genom sitt möderne satts i tillfälle att höja sig från en 
mera obemärkt ställning, företrädesvis gjorde möderneätten till 
föremål för den heder och den kuli, han var skyWig sina för- 
fäder, och åt sina efterkommande ville bevara minnet af denna 
härkomst, var ju lika naturligt, som att upptagandet af dess 
sköldemärke, hvilket innebar en ständig påminnelse härom, måste 
anses såsom det tjänligaste sättet. Skulle en närmare under- 
sökning egnas andra gamla släkter, hvilka ägt eller äga gemensam 
vapenbild, torde nog motsvarigheter till hvad här anförts komma 
till syne, och utan tvifvel skall en grundlig granskning af de 
mäns och kvinnors släktförhållanden, som fört t. ex. sparren, 
båten, liljan o. s. v., medföra liknande iakttagelser. 



182 a. bjuRKLOU 



Men äfven ett annat, för den historiska forskningen vikti- 
gare resultat bör därar framgå, nämligen en klarare uppfattning 
af den egendomliga ställning svenska frälset intog under medel- 
tiden. Genom sina talrika förgreningar såväl uppåt som nedåt 
var det med släktskapens fasta band sammanknutet med såväl 
landets ft^rnämligare män som de egentliga odalmännen, och 
likasom en frivilligt ökad rustning kunde höja frälsemannen till 
de förras jämlike, kunde uraktlåten tjänsteplikt försätta honom 
åter i skattebondens trängre villkor. Frälset var således den för- 
medlande länken emellan båda och därigenom också det kraftigaste 
stödet för folkfrihetens bevarande. När därföre våld och förtryck 
hotade att krossa den svenska skattebonden, talade blodets röst 
till den närskylda och af maktens sötma ännu icke bedårade 
frälsemannen ett kraftigare språk än den sväfvande förhopp- 
ningen om egna fördelar, och utan detta innerliga samband 
emellan frälset och ofrälset skulle måhända de blad, som vittna 
om ärorika och lyckosamma strider under Engelbrekt, Sturarne 
och Gustaf Vasa, kanske förblifvit oskrifna, och hela vår historia 
en annan än den, som nu utgör vår stolthet och glädje. Än- 
drade tidsförhållanden, en närmare beröring med det öfriga 
Europa och därifrån hemtade nya intryck verkade visserligen, 
att frälset under Vasaätten småningom omdanades till ett, efter 
andra länders mönster ordnadt adelsstånd, men de gamla tradi- 
tionerna hafva ei kunnat alldeles utplånas, utan äfven hos 
frälsets afkomma, Svea rikes ridderskap och adel, bevarat en 
prägel af folklighet, som den oväldige häfdeforskaren städse skall 
erkänna. 



SVENSKA 8LÅKTER MED SPARREN ÖFVEB ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 183 



FörsOk till SläktUMflar dfrer de ätter, som t6rt sparren öfrer 

ett blad. 

a) Eskilssönern&s ätt. 

Eskil 



Johan Etkiltson, 1373 — 

1399 r. 1396, g. före 1379 

m. Ingeborg Benktsdotter 

(örnfot), sannolikt död 

före 1409. 



Tuke Eskilseon, 
1379-1397. 



Magdalena, gift omkring Nils Tukesson, lagman Jöns Tukesson, Elin, nunna i 
1407 m. Torkel Pedersen i Värmland 1425-1433 1433 - 1444. Vadstena 1411 



Bragde till Rennenäs. gift före 1419 m. Inge- 
borg Björnsdotter, 



f 1448. 



-'>■ 



Estrid Niclissadotter, gift 1437 med norske Karl Johansson, Brita Bengt Johans- 
riddaren och lagmannen Erik Scsmundsson. 1452 — 1453. 1452 son, 1450. 

9 Benkt Karlsson till Ulfsanda Knut Karlsson till Väsby 1485, nnder^ 
1466-1502. lagman i Upland 1491—1506, gift med 

^ Brita Erik Philpnssons dotter. 

Kerstin Knutsdotter, gift med Ingrid Knutsdotter, gift 1. med Håkan 
Erik Olofsson d. ä. till Väsby Andersson d. y. till Hälbonäs, 2. med 
(1490—1510). Engelbrecht Larsson till Ekenäs. 



b) Lindormssönernas ätt. 



Ldndonn 



? Benkt Lin- 
dormsson, 
1344. 



? Petter Lindorms- 
son 1336 advocatns 
n. Hallandie 1344, 
ridd. 1358, f före 
1360, gift med 
Margareta. 



? Lindorm ? Knut ? Ingeborg 
Benktsson, Benkts- Benktsdotter, 
1345. son 1390 - 93. 
1367^ 

? Niclis Knutsson, 1371—1401, 
gift med Ingerid Niclisdotter. 



mi^^m 



? Arvid Lin- 
dormsson, 
1345, prae- 
feetusScanise 
1347. 



? Kristina Lin- ? N. N. Lin- 
dormsdotter, 1344, dormsdotter, 
möjligtvis gift och g. före 1344 

kanske moder till m. Abjöm 

Petter Knoppo. Nockesson, 



? Ingegerd Arvidsdotter, 

gift med Jens PåveUson 

(1377-1421). 



strödda meddelanden ocli aktstycken. 



Gnstaf III och emigranterna. 

Hémoires du duo Des Cars, publiés par son neveu le dnc Des Cars, 
avec une introduction et des notes par le c:te Henri de l^Efinois. 
T. 1, 2. Paris 1890. 

Histoire de rémigration. Goblentz 1789 — 1793. (D^aprés des docu- 
ments inédits). Suivi de lettree du comte de Provence, du comte 
d^Artois, de Gustave III, du comte de Calonne/ du maréchal de 
Castrie, du baron Breteuit, publiées pour la premiére fois par 
Ebn. Daudet. Paris 1890. 

Utgifvandet af källskrifter ocli historiska arbeten öfver franska 
revolutionen synes gå i ett ständigt erescendo. I våra dagars republi- 
kanska Frankrike, som med så mycken själfkänsla firat revolutionens 
hnndraårsminne, är det emellertid ej blott republikens hjältar, som 
åtnjuta hedern att i litteraturen förhärligas eller att få sina efterläm- 
nade bref och anteckningar framdragna ur arkivens gömmor. Afven 
revolutionens offer och motståndare locka forskares håg, och ingen 
brist finnes på material, äfven på detta håll. Bland männen från 
»rancien régime» synas i själfva verket hafva funnits flera män af 
pennan än bland dem, som störtade dem från makten och jagade dem 
i landsflykt. Emigranterna hade, kringspridda som de voro öfver hela 
Europa, anledning till brefväxling med vänner och fränder, som delat 
samma Öde; och nedskrifvandet af anteckningar öfver landsflyktens 
skiftande öden synes för mången af dem hafva varit en förströelse i 
ensamheten eller sedan lugnet efter stormen kommit med de fram- 
skridna åren. 

Hem tade ur dylika källor, hafva på 1880-talet utkommit åtskil- 
liga arbeten. Några af dem förtjäna, jämte de båda här ofvan anförda, 
att här nämnas. Främst må erinras om »Histoire générale des émigrés» 
af Forneron, förut känd genom sina förtjänstfulla arbeten ang. Filip 11:8 
af Spanien historia. Dess tredje och sista band är efter författarens 
död tttgifvet 1890. Denna »Histoire générale» är otvifvelaktigt ett 



186 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

verk af omfattande forskniDg och erbjuder en underhållande läs- 
ning. Men uppgiften är svär, om ej olöslig, och hvad som före- 
ligger är snarare en samling intressanta anekdoter, stundom utan 
kritisk sofring af källorna, rörande emigranternas lif i Europas olika län- 
der, än ett sammanfattande historiskt arbete. En blick i de källhänvis- 
ningar, med hvilka arbetet är försedt, -visar emellertid en nästan 
oöfverskådlig rikedom af tryckt och otryckt material. — Mera be- 
gränsning ligger i själfva ämnet för Piugauds arbete )»Les Franpais 
en Eussie et les Russes en France» (1886); och ett verkligt afslutadt 
helt af historiskt och litterärt värde bildar Ern. Daudets arbete »Les 
Bourbons et la Russie pendant la revolution Fran(?aise (1885). Den 
sistnämnde författaren är äfven känd genom sina historiska arbeten 
från restaurationstiden och genom »Histoire des couspirations roya- 
listes au midi de la France» (1790 — 93). Ur hans penna har äfven 
flutit den monografi öfver emigrationens högkvarter Coblentz under 
revolutionstidens början, hvars titel återfinnes här ofvan. — Pingaud, 
författaren till »Les Frangais en Russie», är äfven utgifvare till en 
af de sist utkomna källskrifterna till samma tids historia : »Correspon- 
dance intime du comte de Yaudreuil et du comte d'Artois pendant 
Fémigration» (1789—1815). — 

Grefve de Yaudreuil, den franske emigrantprinsens trogne följe- 
slagare, inom hofkretsama i Versailles under »Fancien régime» känd 
såsom »le beau Yaudreuil» — »reuchanteur bienfaisant» nämndes han 
af en samtida poet, och en annan egnade honom den vackra minnen- 
runan 

»Yaudreuil se fit aimer, ce fut la sa science» — 

Yaudreuil hade i grefvens af Artois hof en något yngre samtida, som 
täflade med honom i älskvärda umgäDgesgåfvor, och som, när olyckans 
dagar kommo, liksom Yaudreuil blef det franska konungahuset trogen. 
Det var baron, sedermera grefve, slutligen hertig Franpois Des Cars. 

Det är dennes memoirer, som nu för första gången blifvit ut- 
gifna i tvänne ansenliga band, och som kunna förtjäna att i en svensk 
historisk tidskrift något närmare omnämnas. 

Namnet är välbekapt för alla svenskar, som något studerat Gustaf 
III:s sista regeringsår, men under formen cTEscarSy såsom han själf 
skref sitt namn. Den nu använda namnformen Des Cars angifver 
släktens hem, stamgodset Cars i Limousin. Ätten Perusse des Cars 
räknar sina anor tillbaka till korstågen; dess medlemmar beklädde 
sedan medeltiden höga statsämbeten och åtnjöto af Frankrikes bour- 
bonska konungar^ hederstiteln »coasin»; deras feodala besittningar voro 
vidsträckta. Genom sin börd och sina släktförbindelser en »grand 
seigneur», var Franpois d'Escars — vi bibehålla här författarens eget 
stafsätt — dock såsom »fils cadet» anvisad att söka sin utkomst på 
annat sätt än såsom godsägare i Limousin. Länge förde han såsom 
roaiteserriddare titeln chevalier d'E., innan han efter sin andre broders 
död 1782 antog titeln baron; först 1815, efter den äldste broderns 
död under restaurationen, ärfde han grefvetiteln och året därpå blef 



GUSTAF III OOH BMiaBANTBRNA 187 

han af Ludvig XVIII hedrad med hertiglig värdighet. Eevolutionen 
hade då längesedan bortsopat både grefskap och hertigdömen : slottet 
Cars hade, såsom tillhörande en emigrantfamilj, indragits till staten 
och dess dyrbara inredning skingrats. 

Sedan barndomen, i likhet med många af den höga adelns yngre 
söner, bestämd för det andliga ståndet, sattes d'Escar8 i ett prest- 
seminarium. Men en vacker dag blef denna stuga honom för trång: 
han öfvergaf seminariet och . tog tjänst såsom kadett på ett örlogs- 
fartyg, till sin moders stora förtömelse. Han gjorde åtskilliga sjö- 
expeditioner nnder ynglingaåren, men ombytte snart nog sjötjänsten 
mot krigstjänsten till lands. Redan vid 27 års ålder (1774) finna 
yi honom såsom öfverste för grefvens af Artois dragonregemente, 
sedan han kort förut inträdt i hoftjänst såsom kammarherre hos denne 
furste. 

d'Escars blef en ifrig militär, sysselsatte sig flitigt med militära 
studier, exercis och disciplin, men fick aldrig, fastän han 1788 nått 
graden af »maréchal de camp», föra sina dragoner mot fienden. Ej 
heller såsom emigrant förde han vapen mot sitt fosterland. Efter 
restaurationen blef han dock utnämnd till generallöjtnant — Såsom 
åskådare hade han likväl i grefvens af Artois följe bevittnat den be- 
römda belägringen af Gibraltar 1782. Hans anteckningar om denna 
resa visa, att han ej blott, såsom mängden af hans likar, betraktade 
den såsom en lustfärd, utan hade ett lefvande intresse för belägringens 
militäriska operationer. 

För militära studier gjorde d'E8cars på 1 780-talet resor till Tysk» 
land : den store Fredriks armé gällde då ännu såsom Europas yppersta, 
och vid dess stora parader och fältmanövrer fanns mycket att lära 
för en militär af gamla skolan. d'Escars beundrade, som andra sam- 
tida, denna ^»Gamaschendienst»; men han hade ögonen med sig äfven på 
andra områden, gjorde sig förtrogen med tyska förhållanden, samt slöt 
en nära bekantskap med den gamle prins Henrik af Preussen, hos 
hvilken han ett par gånger gästade på Rheinsberg och som han räd- 
dade ur finansiel förlägenhet. d'Escars hade nämligen genom sitt 
gifte med dottern till en af Frankrikes rikaste bankirer blifvit en 
mäkta rik man. Om prins Henrik och dennes förhållande till sin 
broder, den gamle konungen har han åtskilligt intressant att berätta. 

Dessa resor i Tyskland blefvo i viss mån afgörande för d'Escars' 
senare öden. När revolutionens tid kom, och hjfldp mot dess öfver- 
våld söktes från andra sidan Rhen, så var den bereste hof mannen- 
militären med sina förhindelser i Tyskland en bland dem, som syntes 
lämpligast såsom det hotade konungahusets agent. Ett par veckor 
efter Bastiljens fall, i början af augusti 1789, lemnade han Paris, med 
tungt hjärta, på begäran af grefven af Artois och till följd af Ludvig 
XVI:8 bestämda befallning. Såsom det franska konungahusets diplo- 
matiske agent färdades han under åren 1789 — 92 mellan de tyska 
furstehofven, uppehöll sig längst i Wien, var med om mötet i Pillnitz 
i september 1791, begaf sig på hösten s. å. till Sverige, var så godt 
som åsyna vittne till Gustaf III:s mord och såg här början af för- 



168 STRÖDDA HEDDEL ANDBM OOH AKTSTTCESN 

myndareregeringen och Beuterholms fityrehe, innan han i november 
1792 begaf sig till Tyskland. 

I Berlin lefde d'Escars såsom emigrant några år, men återvände 
under kejsardömet till Frankrike, atan att dock försona sig med 
sakernas nya ordning eller närma sig den mäktige usurpatorn. Han 
lefde i landtlig tillbakadragenhet till Boarbonernas återkomst, återin- 
trädde då såsom »premier maltre d'h6tel» i Ludvig XVIII:s hof, hade 
sin bostad i Tuileriema och gjorde där »les honneurs» för konungens 
gäster. Han afled 1822, 75 år gammal, tillföljd af dietfel vid en af 
konungens middagar. Hans och hans herres gemensamma svaghet för 
bordets nöjen föranledde skämtarna att säga vid den gamle hof*- 
mannens död: »Hier Sa Majesté a eu une indigestion, dont M. le 
duc d'Escar8 est mört». 

Sådana äro i korthet vår memoirförfattares lefnadsöden. Han 
var en man af »Fancien régime», hofraan och militär, älskvärd och 
förbindlig, som älskade att se lifvet från den glada sidan — äfven i 
landsflykten »un courtisan joyeux», »juge excellent d'un bon dlner et 
d'un bon boire», enligt samtidas vittnesbörd. Statsman var han icke, 
lika litet som härförare; och till Europas diplomatiska historia under 
ett af dess mest förvirrade skeden har han hvarken såsom handlande 
person eller memoirförfattare lemnat bidrag af större vigt. Men han 
var en man af pliktkänsla och heder — »en god karl», säger om 
honom Lars v. Engeström på sitt något otympliga språk, »om han ej 
gif^it sig af med affärer, hvilka han ej förstod. Han talade ej heller 
redigt efter middagen.» 

Likväl visa d'Escars* memoirer honom såsom något mera än den 
älskvärde hofmannen, som älskade ett godt bord och ett godt glas 
vin: han var framför de flesta af sina likar en man med intressen, 
äfven literära. I hans anteckningar träder den bildade mannen oss 
till mötes, icke blott genom de citat från klassiska författare, med 
hvilka framställningen ofta kryddas, utan genom hela dess form. Dessa 
memoirer äro en i hög grad underhållande bok, röjande en mer än 
vanlig berättarkonst och full af godt lynne och karaktäristiska drag 
från »rancien régime». En perla i sitt slag är t. ex. den kostliga 
skildringen af författarens ofvannämnda resa till Spanien med grefven 
af Artois 1782, af spanska hofvet i San Ildefonso och af Gibraltars 
belägring, där krigets allvarliga yrke under hertigen af Grillon och 
prinsen af Nassau-Siegen drefs nästan såsom ett skådespel, anstäidt för 
den franske furstens nöje. och där artilleriets betydelse stundom synes 
egentligen hafva uppfattats såsom fyrverkeri till den höga gästens ögon- 
fägnad. Till det franaka hoflifvets historia förekomma många intres- 
santa smådrag, särskildt rörande Ludvig XVI, hvars obeslutsamhet 
tidigt väckte den lojala hofmannens bekymmer. De bilder, författaren 
från sina resor i Tyskland ger af dess furstehof — t. ex. af det 
lilla furstbiskopliga hofvet i Passau — äro rika på iakttagelser, skil- 
drade med godt lynne, samt utgöra värdefulla bidrag till kännedom af 
de förhållanden, som den väldiga omstörtuingstiden för alltid bort- 
sopat. 



QUSTAF in OOH BMIOBANTEBNA 189 

Af dessa memoirer, nedskrifna under författarens äldre dagar, är 
det naturligtvis det kapitel, som handlar om hans vistelse i Sverige 
och hans förbindelse med de styrande där, som för svenska läsare 
företrädesvis äger intresse. Själf berättar han, att han uppsatt och 
länge bevarat en »mémoire detaillé» om Gustaf III:s regering och en 
»joornal exact» öfver förloppet vid hans död och processen med 
konungamördarna; men att han en gång under landsflyktens faror 
ansett försiktigheten bjuda att förstora dessa, så väl som andra 
papper. Hans anteckningar äro således gjorda långt efteråt ur minnet 
— åtminstone delvis äro de nedskrifna 1814 — men uppenbarligen 
ur ett sällsynt godt minne, understödt af en mer än vanligt liflig 
uppfattning. ^ 

Mycket nytt eller upplysande för dem som känna denna period 
af Gustaf III:s historia är emellertid ej att hämta nr d^Escars' anteck- 
ningar, särskildt därföre att de redan till en väsentlig del, för så vidt 
de röra Sverige, äro använda i Geffroy's bekanta arbete »Gustave III 
et la cour de France»^. Om de ej kunna sägas sprida ett klarare 
IjuB öfver konung Gustafs och de franska prinsarnes politik, så äro 
de dock rika på smådrag af intresse. Lifligt har d'Escars skildrat 
sitt första sammanträffande med Gustaf III. Bet var i Aachen, som- 
maren 1791, kort före det franska konungaparets misslyckade flykt 
och olycksdagen vid Varennes. d'E8car8 kom från Wien, där han 
s^tt högt i gunsten hos kejsar Leopold, och konung Gustaf, stående 
framför sitt skrifbord med korslagda ben, sökte utforska honom om 
kejsarens afsigter, men fick endast undvikande svar, så att konungen till 
slut utropade: »Monsieur, vous étes bien boutonné!» Först sedan 
han företett ett bref från den franska drottningen, som röjde hennes för- 
troende, blef d*Escars mera meddelsam. Men denna förbehållsåmhet 
bidrog, enligt hans egen uppgift, att väcka konungens förtroende; och 
det var på Gustaf 111:8 egen begäran, som de franska prinsarna ut'- 
sågo d'Escars till sin representant vid hofvet i Stockholm. Ursprung- 
ligen bestämd för en liknande beskickning i Berlin, blef han ej litet 
öfverraskad att af den preussiske monarkens egen mun vid en fält- 
manöver i Schlesien, på vägen från Wien tiU Berlin, få höra sin nya 
bestämmelse. »Le roi de Suéde m'a joué un bien vilain tour», sade 
Fredrik Wilhelm förbindligt. I Pillnitz fick han uppgiften bekräftad ur 
grefvens af Artois egen mun. — Från Pillnitz-kongressen — »cette 
montagne qui nenfanta quune souris» — begaf han sig till Stock- 
holm, dit åtföljd från Stralsund af en svensk officer, som kommen- 
danten däratädes general Pollett beordrat såsom tolk och följeslagare. 
Anländ till Stockholm, möttes han af baron Taube med underrättelsen 
att konungen väntade honom på Drottningholm, och att »Burmannia», 
galavagnen, skulle möta honom vid Nockeby bro för att i högtidligt 



* GefTroy hade genom Tälvilja af memoirhandskriftens agore fitt begagna den 
for sitt arliéte och ar den förste som presenterat d^Escars för allmänheten såsom memoir- 
forfattare. Utgifvaren af memoirerna i sin helhet har emellertid ansett, att Geffroy 
därvid forfarit mindre grannlaga mot författarens minne (Introdaction, s. V). 



190 STRÖDDA HEDDBIiANDlBN OCH AKTSTTCKEN 

tåg föra honom till den första audiensen. Han undanbad sig dock 
denna ståt och ville ej officielt uppträda såsom diplomat. 

d'£scars' första uppgift blef, enligt hans berättelse, att taga de 
franska prinsarna ur illusionen att konung Gustaf hade sin armé och 
flotta färdiga att landstiga på Normandiska kusten: krigsförberedel- 
serna, hvarpå man räknade i CobJentz, hade aldrig existerat annat än 
i konungens hjärna.^ Icke ens med Byssland hade den öfverens* 
kommelse ännu hunnit afslutas, som var den nödvändiga förutsätt- 
ningen för ett gemensamt uppträdande. d^Escars anser sig hafvastor 
del i det ändtliga afslutandet af Drottningholmstraktaten d. 17 ok- 
tober 1791. Han hade gjort konungen och de ryska sändebuden 
Stackelberg och Pahlen föreställningar om nödvändigheten att komma 
till ett resultat och slutligen aflemnat en vidlyftig not i ämnet, hvilken 
han med en viss själfkänsla refererar. Hans ifver syntes nära att 
ådraga honom konungens onåd under en gemensam resa till Upsala, 
men bidrog i själfva verket, säger han själf, att befästa hans ställning. 
:»Baron Taube och baron Armfelt, hans båda förtrogna och gunst- 
lingar, försäkrade mig, att min not förmått konungen att besluta sig.»^ 

Härmed må nu förhålla sig huru som hälst; aflemnandet af denna 
not torde hafva varit d'Escars' största diplomatiska bedrift i Sverige. 
G erna sedd i den förnäma världen och bland diplomatema, slöt han 
sig särskildt nära till spanska ministern Corral — »Phonneur en chausse 
et en pourpoint; il ne jurait que par la Gasa de Borbon» — OQh 
ryska ambassadören Stackelberg, »qui aimait la bonne chére et n'y 
connaissait rien;^. 

Under Gefle riksdag begagnade han på konungens råd jämte sin 
vän Gorral tillfället att göra en utflykt midt i vintern till Karlskrona 
och Köpenhamn. Insnöad under denna resa i Linköping^, njöt han 
flera dagars gästfrihet hos landshöfdingen amiral Strömfelt, hvareat 
han fann allt inrättadt på stor fot och »une table abondamment servie». 
Han träffade här också vid landshöfdingens bord, i den respektabla 
ställningen af guvernant för husets unga döttrar, en gammal bekant- 
skap, som gjorde sig hos honom påmint som :»Eose, que vous trou- 
viez si jolie». Det var en kammarjungfru hos hans släktinge, hertig- 
innan de Praslin, som — i motsats till andra emigranter — avancerat 
i samhällsställning. 

Först d. 14 mars, tvänne dagar före den ödesd^ra operamaske- 
raden, återkom d'£scars till Stockholm. Dagen dS>tpå hörde han vid 
konungens supé på slottet sin landsman, emigranten grefve de Saint- 
Priest^ för Gustaf III skildra förloppet vid mordet på konungen Johan 
V af Portugal, hvars detaljer sedan S:t Priests beskickning i Lissabon 



* Ett egendomligt intryck efter mottagandet af d^Escais' rapporter böra de 
franska prinsarna hafva erfarit, då de i Gustaf Ilhs bref d. 17 dec. 1791 läste: 
>Le baron d^Escars pourra vous dire que mes troupes et mes vaisseaux étaient 
préts!» (Daudet, Coblentz, s. 325). 

2 Jämf. Geffroy, II, 147, och Gustaf IILs bref till Armfelt (Hist. Handl. 
XII, 3, 147). 

^ I texten står oratt Jönköping; landshöfdingen kallas »Stromfler». 



OUBTAV III OCH KVIOKAMTSRNA 191 

Yoro honom Tälbekanta. »Kunde Gustaf III ana, säger författaren, 
att han följande dag, vid samma timma, sjalf skulle ha fallit for 
mördarens hand?» 

Rykten om mordplaner vid Gefle riksdag hade äfven nått d'£8cars' 
öra, och han hade helt förskräckt gjort allt for att sjalf och genom 
andra varna konungen. Maskeradaftonen befann sig d'^scars, jämte 
en stor del af corps diplomatique, pä en fest hos danske ministern 
Bewentiow, dä underrättelse ingick om den där timade händelsen. För- 
skräckta skyndade diplomaterna till teatern med d'E8ear8 i spetsen. Den 
sårade konungen mottog honom med orden: »Voilä un coup qui va faire 
plaisir ä vos jacobins de Paris. Mandez aux princes et qu'il8 fassent 
savoir au Roi et ä la Beine que, si j'en reviens, mes opinions, mes 
sentiments et mon attachement ne changeront pas.:» Han erinrade 
sig d^Escars' föregående varningar och gaf honom i uppdrag att for 
den bestörta samlingen i operahuset uppläsa Lilljehorns anonyma 
vamingsbref ; och d'£8car8 hjälpte till att ur Anckarströms qvarglömda 
oafskjutna pistol kratsa ut laddningen. När omsider »le premier ohi* 
rurgien Kerell» (Acrel) anländt och sonderingen af såret var gjord, 
förmåddes denne genom ryska ambassadören Stackelbergs entnlgenhet 
att for honom och d^Escars genast tillstå sin mening om sårets be- 
skaffenhet: han ansåg det för dödande.^ 

För öfrigt innehåller berättelsen om konungamordet intet att 
tillägga till det förut kända. Dramatiskt beskrifves, huru grefve Bib- 
bing, vid hvars anbUck spanska ministern Corral redan på opera- 
maskeraden uttalat den åsikten att han hörde till de sammansvurna, 
i konungens förmak dagen efter mordet^ uttalat den formodan, att 
gärningsmannen vore någon fransk jakobin. Ofverste Armfelt, det 
bekanta brushufvudet, som så länge varit i fransk tjänst — »jag 
mindes honom såsom kapten vid Boyal Suédois under Gibraltars be- 
lägring: han talte franska som en gascognare», säger d^Esears — ut- 
brast då: »Och jag fruktar för min del att det är någon 'coquin de* 
gentilhomme suédois'». I samma ögonblick slogos dörrarna tiU för- 
maket upp med fart, och in trädde polismästaren Liljensparre med 
den andra af Ankarströms pistoler och hans knif i hand. »Mördaren 
är upptäckt och gripen, sade han med hög röst; det är Ankarström.» 
— Nå, grefve Bibbing, frågade Armfelt, hade jag icke rätt? — Jag 
måste tillstå, fortsätter berättaren, att Bibbing ej på något sätt för- 
lorade fattningen; han ändrade icke en min och stannade kvar med 
ryggen vänd mot spiseln, då och då höjande sig på tåspetsarna, som 
en ung sprätt, när han vill se sig i spegeln.» 

Att jakobinerna i Paris ej hade något finger med i konunga- 
mordet, framhålles med styrka. Den svenska adeln, som så djupt ha- 
tade Gustaf III, hade, säger författaren, ej bebof af deras hjälp; och 
af den svenska konungen som ej kunde, därföre att den stora kej- 



^ Jämf. Armfelts herättelge, enligt hvilken Acrel var ensam om sin åsikt. 
(Tegnér, Armfelt, I, 451). 
' Rättare: två dagar. 

HUt. Tidskrift 1891 14 



192 STRÖDDA MBDDELANDSN OOH AKTBTTGKEN 

sariiiDaii Katarina ej ville komma det franska konnngadömet tiil hjälp, 
hade jakobinerna intet att frakta. »Ingen har bättre bevis på denna 
oskadligbet än jag», säger d*Escar8. Med liflig ovilja omtalas konnnga- 
mdrdarnes lindriga straff. Särskildt om Bibbing yttrar författaren sig 
med bitterhet.^ 

Det nya systemet efter Gustaf Illts död blef snart nog outhärdligt 
för den ifrige rojalisten. Han protesterade mot erkännandet af konven-> 
tets sändebud Verninac; men ehuru man syntes fasta afseende vid denna 
protest, märkte han snart nog, att de franska »jakobinerna» ej saknade 
sympatier bland den nya styrelsens män. Afven till ryske ambassa- 
dören Staekelberg, sin naturliga bundsförvandt, kom han i spändt 
förhållande, dels därfore att han genomskådat Rysslands tvetydiga 
politik, dels till följd af en lifiigt skildrad tvist af enskild beskaffen» 
het under de sommardagar, då d'E8car8 och Stackelberg båda voro 
hertigen-regentens gäster på Drottningholm. 

Bland dennes nya omgifning hade han inga vänner. Armfelt och 
Taube voro borta, och utgången af det korta fälttåget i Champagne 
uppfattades af den nya styrelsen alldeles icke som en olycka. Det 
var endast den unge konungen och hans guvernör (»Quldenstorp»!) 
som visade honom och den sak, han skulle verka för, någon sympati. 
Af fröken Eudenschöld fick han förtroenden om Armfelts Öde och om 
hertigens älskogsförföljelser mot henne själf. I vredesmod utfor han 
en gång i hofkretsen i bittra ord mot de svenska adelsmän, som visat 
sig otacksamma mot det legitima Frankrikes sak. »Jag vill blott önska, 
utropade han ironiskt, att den nya republiken må fortsätta att betala 
till Sverige samma subsidier som monarkien, och att den svenska 
adeln må fortfarande få öka sin förmögenhet med franska penningar, 
liksom under edra riksdagar ända sedan 1756!» 

Omsider i november 1792 lemnade d'Escars Sverige. De franska 
prinsarna, hans principaler, hade nu alldeles försvunnit från händel- 
sernas skådeplats och lefde undangömda i landsflykt; deras tillstånd 
att lämna sin beskickning kunde och borde han icke afvakta. Han 
reste samtidigt med Toll, då denne skickades i sin landsflykt till 
Warschau, gästade honom på Beckaskog och företog i hans sällskap 
öfverfarten från Ystad. — Vintern 1792—93 tillbragte han i Wien, 
hvarifrån han någon gång lät tala om sig i diplomatiska depescher,^ 
samt bosatte sig sedermera, såsom nämn dt är, i Berlin. 

Med skildringen af det mer än årslånga vistandet i Sverige slutar 
den sammanhängande följden af dessa memoirer. 



Geffroy, som först fäst uppmärksambeten på d'Escar8* memoirer, 
kallar, kanske ej fullt rättvist, d'Escars för en af kontrarevolutionens 

' »Helas! n^ai-je pas rencontré des yeux cet infåme Ribbing, que let Fran^ais 
et les Fran^aises non moins infåmes ont accueilli et nommé le bean régicide^ 
loTsque la plaee Lonis XV fumait encore du sang de Louis XVI et de Marie 
Antoinette. > 

' Se L. y. Engeströro, Minnen, I, 208. 



GUSTAF in OCH EMIGRANTERNA 193 

inaivaBte adepter».* Onekligen hade han en del af emigranternas svag- 
heter. Den stora omstörtningens betydelse insåg han ej; han förblef 
-— längre än situationens allvar gjorde lämpligt — den glade och 
njntningslystne umgängesroannen i den gamla tidens former. Men 
han var en ärlig och lojal man, med sundt omdöme och säker takt; 
hans skaplynne var ej danadt for den politiska intrigen. Hans stånd- 
pankt var ej densamma, som rådde i hufvud kvarteret för emigra- 
tionens politik: Coblentz. Detta intrignäste besökte han endast till- 
fälligtvis: han fick då af de rena rojalistema appbära smädenaranet 
»monarchien», anhängare af konungadömet i förändrad form — något 
som i deras ögon ansågs värre än republikan. 

Daudets nya arbete »Coblentz», som skildrar det skede ur emigra- 
tionens historia, som hade sin förnämsta skådeplats i den lilla staden vid 
stranden af Khen, är liksom hans föregående arbeten till emigrationens 
historia en frukt af flitigt och omsorgsfullt källstudium, så väl af 
den tryckta litteraturen som af arkivalier, i enskild och oflFentlig ego. 
Hans framställning utmärker sig för en hos fransmän sällsynt objek- 
tivitet: han synes vara fri från h varje förutfattad mening i fråga om 
revolution och emigration, republik och konungadöme. Af de väx- 
lande skiftena i kontrarevolutionens diplomati ger han en öfverskådlig 
bild, som kan sägas i viss mån komplettera Sorels förtjänstfulla arbete 
i samma ämne »I/Europe et la revolution franpaise». De nya källor, 
som stått Daudet till buds — det bör i förbigående anmärkas såsom ett 
fel, att källhänvisningar endast allt för sparsamt förekomma — synas 
i främsta rummet vara Calonne's och maréchal de Castries' papper. 
Båda tillhörde, såsom bekant, emigrationens mest framskjutna personer, 
i all synnerhet den förstnämnde. 

Calonne, grefvens af Artois förtroendeman, alltid oroligt verksam^ 
alltid rik på förflugna idéer och på utvägar, som dock sällan förde 
till målet, är en af de mest typiska representanterna for emigrationen 
i Coblentz och för de franska prinsarnas politik. Daudet nämner 
honom med rätta »Fhomme fatal de Témigration» och »Fidöle des 
exaltés»; Calonne underhöll den olyckliga böjelse for skrytsamma demon- 
strationer och falska förhoppningar, som slutade med att göra emigra- 
tionens »preux chevaliers» löjliga. 

Under 18 månader af åren 1791 och 1792 var Coblentz, såsom 
bekant är, tillföljd af de franska prinsarnas vistelse där, centralpunkten 
för de kontrarevolutionära sträfvandena. Kort efter grefvens af Artois 
ankomst dit inträffade katastrofen vid Yarennes, som medförde det 
franska konungaparets inspärrande och Ökade prinsarnas anspråk att 
handla på egen hand, under föregifvande att monarken såsom fånge 
ej vore för sina handlingar ansvarig. Tvisterna mellan konungaparet 
och emigranthofvet i Coblentz blefvo ständigt bittrare. Deras hemliga 
och erkända ombud vid Europas hof motverkade h varandra; och den 
dubbla representation, som härigenom åstadkoms, ökade oredan och 
bitterheten mellan dem, som bort göra gemensam sak. Calonne, prin- 



» Anf 8t. n, 196. 



194 STRÖDDA MBDDELANDEM OCH AKTSTYCKEN 

samas allrådande ministerf och Breteuii, konungaparets förtro^e, repre- 
senterade de båda motsatserna i kontrarevolutionens politik. 

För dessa förvecklingar redogöres utförligt efter delvis obegagnade 
källor i Daudets bok, på samma gång som lifvet i Coblentz under 
det ödesdigra året liiligt skildras. Pompöst var det mottagande, som 
kurfursten af Trier gifvit de franska prinsarna vid deras ankomst, 
storartad den gästfrihet, som de rönte på slottet Schönbomlust, hvilket 
han upplåtit till deras residens. Där inrättade de sig ett litet Ver* 
sailles med den förnäma världens nöjen; dit kommo de båda prin- 
sarnas »maitresses en titre», m:me de Balbi och m:me de Polastron. 
Ett under omständigheterna vanvettigt slöseri egde rum : den enskilda 
hofhållningen slukade under 1792 1,300,000 francs; totalsumman af 
prinsarnas utgifter uppgick till öfver 24 millioner. 

På senhösten 1791 anlände dit de officiella sändebuden från 
Eysslands stora kejsarinna och från Sveriges ridderlige monark, Bu- 
mjantsov och Oxenstjerna, hvilka intogo sin plats i den konselj, hvars 
hufvudperson var Calonne. Hela den i Coblentz församlade franska 
adeln bragte Oxenstjerna sin hyllning genom en högtidlig uppvakt- 
ning; och han svarade, trogen sin instruktion, såsom »en Gustaf Adolfs 
efterträdare genom en afkomling af den store kanslern Oxenstjerna 
borde tala till Tnrennes och andra hjältars ättlingar». 

Men just i samma novemberdagar hade situationen i Coblentz 
börjat antaga en kritisk karaktär. Ett bref hade ankommit till det 
kurfurstliga hofvet från franska nationalförsamlingen, som i hotande 
ordalag anklagade kurfursten att hafva låtit trupper samlas på sitt 
område, bestämda för att inbryta i Frankrike, och fordrade de väp- 
nade skarornas upplösning. Kurfursten vågade, stödd på de förhopp- 
ningar som Rumjantsovs och Oxenstjemas ankomst ingåfvo, helt djärft 
förklara, att ingen väpnad styrka funnes samlad inom kurfurstendöraet, 
endast franska flyktingar, som sökt skydd undan förföljelsen. 

Men svärdet hängde dock hotande öfver emigrationen och dess 
beskyddare i Coblentz, och vintermånaderna 1791 — 92 förflöto under 
ständigt dystrare utsikter. Kejsar Leopolds och Gustaf III:s död i 
mars 1792 voro hårda slag för hofvet i Coblentz. »Utan penningar, 
utan bundsförvandter, utan fristad, misstrodda af sin konung, behand- 
lade med missaktning af Europas hof, bragta till vanmakt genom de 
stränga lagar, som franska nationalförsamlingen beslutat mot dem», 
hade de franska prinsarna och de ett hälft år förut så förhoppnings- 
fulla franska riddersmännen i Coblentz — så syntes det — ingen 
annan utväg än att flykta från det lilla Versailles, som de improviserat 
på andra sidan Rhen. 

Krigsförklaringen på våren 1792 återgaf dem förhoppningarna 
och skänkte för en kort tid ny glans åt Coblentz. Bet var på som- 
maren 1792. De preussiska trupperna sammandrogos vid gränsen: 
kejsar Frans kröntes i Frankfurt; fester och högtidligheter aflöste 
hvarandra; prinsarna hade, tack vare en ny million, ankommen från 
kejsarinnan Katarina, kunnat, såsom författaren uttrycker sig, »förgylla 
sitt hof i alla sömmar». 



GUSTAF m OCH BMIGRANTBRNA 195 

- llll -_- iiiB -■- M 

Men glädjen Tar kort; fälttåget i Champagne gjorde slut på alla 
illusioner. Krigets vedermödor och motgångar var ej det yärsta som 
drabbade den franska emigrationen. Det »nyforgyllda» Coblentz hade 
på hösten 1792 upplöst sig i horder af trasiga och hungrande tiggare, 
som öfversvämmade £uropa, länge forgåfves sökande fristäder, för- 
följda af monarkiens fiender och af — skoningslösa fordringsägare. 
Tungt föll straffdomen öfVer lättsinnet och flärden, öfver oenigheten 
och egennyttan, öfver den skrytsamma ringaktningen för den nya tid, 
som våldsamt brutit sina fördämningar, och Öfver olydnaden mot det 
konungapar, for hvars sak man sade sig strida, men hvars befallningar 
man ringaktade. Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes lif blefvo offer 
for de dårskaper, som utgingo från Coblentz. 



Ej sällan framskymtar i den skildring af Coblentz i dess olika 
faser, om hvars intressanta innehåll vi sökt gifva en antydan, Sverige 
och dess monark, i hvilken emigrationens män sågo sin räddare, och 
som själf drömde om att, liksom Gustaf Adolf på främmande jord 
stridt for protestantismens sak, nu få uppträda inför Europa som 
monarkiens återställare. Konungen i det aflägsna landet i Norden var 
den af Earopas monarker, som kanske mest lät tala om sig vid denna 
tid; af sina afsikter gjorde han ingen hemlighet, och hans ombud ver- 
kade oförtrutet vid Europas hof. Men handlingens timma slog aldrig; 
och det torde vara osannolikt att den någonsin kommit att slå, äfven 
om Ankarströms skott ej gjort slut på Gustafs högtflygande planer. 

Aktstyckena till Gustaf III:s planer för franska monarkiens åter- 
ställande äro fullständigare framlagda än till de flesta andra perioder 
af vår historia. Välbekanta äro de brefväxlingar från åren 1790—92, 
som finnas tryckta i Bihang till Schinkels Minnen och i arbeten af 
ManderstrÖm, Cederstråhle, Tegnér, samt senast och fullständigast i 
en akademisk afhandling af N. Åkesson (Lund 1885 — 86). I Feuillet 
de Conches* bekanta samling »Louis XVI, Marie Antoinette et M:me 
Elisabeth», i Arneth's »Marie Antoinette, Joseph II, Leopold II, Ihr 
Briefwechsel», i Geffroy's förtjänstfulla arbete »Gustave III et la cour 
de France», i Grofs »Katarina II och Gustaf III», i Léouzon-le-Dac's 
»Correspondance diplomatique du baron de Staél» finner man en mängd 
aktstycken till historien om konung Gustafs förhållande till Frankrike 
under denna tid. Vigtigast af alla är dock samlingen af Fersens dag- 
böcker och brefväxling med konungen, baron Taube, drottning Marie 
Antoinette, Breteuil, Bouillé m. fl., utgifven af R. Klinckowström. 

Denna sistnämnda samling är i själfva verket en af hufvudkäl- 
lorna så väl för Daudets framställning som för motsvarande delar af 
Sorels arbete »L'Burope et la revolution fran^aise». Fersen var det 
franska konungaparets rådgifvande minister, jämte Breteuil, liksom 
Calonne var själen i rådslagen i Coblentz; han var också Gustaf III:s 
ombud hos de kungliga fångarna i Paris, på samma gång som Staél 
var Sveriges officielle representant — utan monarkens fortroende. 



196 STRÖDDA HEDDKLANDSN OOH AKTSTTCKEN 

Företrädesvis genom Fersens papper hafva skiftningarna i Gustaf 
111:8 hållning till det franska konungadömets representanter, så väl till 
fångarna i Taileriema som till dem som i Coblentz nsurperat dessas rättig- 
heter, blifvit klar. I början syntes han afgjordt vilja ställa sig på 
samma sida som Coblentz; smickret därifrån, så väl som de braskande 
orden, de djärfva framtidsförhoppningarna och de krigiska trumpet- 
stötarna tilltalade mera hans rörliga sinne, än de varnande ord, som 
hördes från den betänksamme Fersen, hvilken kände konungaparets be- 
lägenhet och dess förehafvanden. Småningom inträdde dock härut- 
iunan en ändring, sedan konungen — delvis äfven genom Oxenstjemas 
depescher — insett huru litet som var att vänta från Coblentz. Fersen 
och Breteuil blefvo åter hans förtroendemän; och det var mot slutet 
af konung Gustafs dagar som Fersen företog sitt äfventyrliga besök i 
Tuilerierna, för att å konung Gustafs vägnar meddela sig med det 
fångna konungaparet. 

Under dessa förhållanden innebär hvad som berättas i Daudets 
bok om Sverige knappast något hittills okändt, om man ej såsom 
sådant vill anse den apokry fiska uppgiften (s. 66) att grefven af 
Artois genom Sveriges minister i Venedig (!) underhandlat om pen- 
ningeförsträckning från sultanen i Turkiet på vintern 1790 — 91. 
Fersen, som vistades i Briissel och genom Bretueil och maréchal 
de Castries underhöll en väsentlig del af konungaparets förbindelse 
med Coblentz, namnes ofta. Han, som fann Coblentz vara »un foyer 
d'intrigues abominables, ou Tintérét general est toujours sacrifié å 
rintérét particulier», passade föga i stycke med koryféerna af den 
emigration, som där samlat sig. Hans reserverade, värdiga väsen 
måste där synas, såsom Castries uttryckte sig, röja :»son caractére en 
arriére et la pédanterie de sa discrétion». 

Gustaf III och hans planer behandlas mera i förbigående; hans 
uppträdande var blott en episod i Coblentz' historia, som ej gaf 
sakerna någon ny vändning. Man söker dock i Daudets bok för- 
gäfves nedsättande och ringaktande omdömen om konung Gustaf, så- 
som hos Sorel och emigrationens historieskrifvare Forneron. Den 
sistnämnde kallar honom rätt och slätt »un fou», som blef mördad 
»Just i det ögonblick, då han skulle kunna hafva gjort någon nytta». 
Äfven Sorel ser i Gustaf III framför allt en fantast, fullkomligt 
duperad af den sluga kejsarinnan och af henne framskjuten för att 
ställa till oreda, medan hon fiskade i grumligt vatten. Emigrationen, 
säger han ironiskt vid skildringen af Gustaf III:s besök i Aachen, 
hade nu »en konung, grefven af Provence, och en connetable, ko- 
nungen af Sverige»; och han beskrifver huru denne, förledd af Ca- 
lounes »politiska romaner» och sin egen inbillningskraft, konstruerade 
ett fantasi-Europa utanför all verklighet. 

Det intressanta bref från Gustaf III till de franska prinsarna, 
h vilket såsom bilaga, jämte andra »documents inédits», åtföljer Daudets 
arbete, är i själfva verket förut tryckt.^ En annan bilaga utgöres 

* Se Åkessons ofTannämnda afhandling, s. 236 ff., i en i mindre detaljer af- 
vikande redaktion.. £n af olikheterna i dessa redaktioner, som ger en olika me- 



BBBF FRÄN KARL XIi:S iJLGBR I SACHSEN 1707 197 

af ett utdrag från ett bref af Gustaf III till Stedingk, d. 24 sept. 
1791, som visar konungeng sympatier för Goblentz i tvisten med 
Tnilerierna vid denna tid. Utdraget uppgifves vara gjordt ur minnet 
af marskalken af Gastriea, hvilket i och för sig icke ökar aktstyckets 
arkivaiiska värde. 

T. 



Bref från Karl XII:s läger i Sachsen 1707. 

Professor Johan Upmarcks, adl. Rosenadier, yngre broder Peter 
Upmarck, skref från lägret vid Breitenfeld kort före uppbrottet ur 
Sachsen följande bref till sin moder, hittills uppbevaradt i Riksarkivet 
bland Joh. Upmarck-Rosenadlers bref, nu aflämnade till K. Bibi. 
Red. har ansett det värdt att meddelas i Hist. Tidskrift, emedan det 
tecknar lifvet i den svenska hären under dess lyckligaste välmakts- 
dagar. Brefskrifvaren stupade som löjtnant vid Pultava. 



Högtährade aldrakiäraste Moder. 

Jag kan wahl tänkia at högt. kiäre Moder lärer hafwa giort sig 
många bekymmersamma stunder om mig, sedan jag reste från Swerige. 
Men Gud ware ewinnerlig lof för den stunden, begynnelsen war fuUer 
swår, aldenstund man låg så länge och skwalpade på siöhn i siu 
weckors tid och i en outhsägelig storm, hwilken förorsakade en gnifwelig 
pest och sjukdomb, som hwar och en af oss angrep, jemwehl och 
mig till slutet, at jag måste ligga i 2 månader ganska illa siuker i 
en stad Anclam, så at jag war uthom wett och förstånd, kiänsel och 
hdrsell uthi 3 weckors tid, och har in till denna stunden ej fådt igen 
min hörsell på wänstra öhrat. Huru det under den tiden med mig 
warit, kan hwar och en wähl tänkia. Men Gud har altid gifwit mig 
goda menniskior, så at jag kan på det högsta bedyra, at jag aldrig 
så af swänskt folk, slächt och vänner kunnat så wähl sytter blefwin, 
som jag där i Anclam af min wärd och wärdinna, kiöpmansfolk, och 
här på många ställen af andra. Rätt som jag begynte gå uppe, så 
kommo b:na Alstrinema^ till mig och det af en slump och lycka. 
De ämade resa fort genom staden, kunnandes omöjl. annat tro, än 



o 

ning och ej saknar gin vigt i sammanhanget, må anmärkas. I den af Åkesson 
tryckta texten (s. 238) läses: >Je peox vons assurer, foi de gentilhomme, qne la 
Reine votre bellesoenr est mécontente* eto. I den franska texten (s. '2&4) heter 

det: »qne la Reine de Franoe est mHocemte'^. 

* Upmarcks systersöner, uppfostrade af professorn. 



19B STRÖDDA MBDDXLAMDEN OCH AKTSTYCKEN 

jag icke wore långesedan vid arméen, då Audreas Äistrin* blir af en 
för mig antagen och hälsader, der på Aiatrin frågar, om jag wore 
där i staden, och så kommo de alla till mig och blefwo så hos mig 
par dagar. Jag kan aldrig så saija, håra underligit det kom för mig, 
jag har nast tiliförende legat och tahlat om dem och Sjst. Alstri- 
nerne, i hufwudjrseln inbillat mig at de woro där i staden, wellat 
och kiöra professorens Lagerlöfs sohn, som war hos mig som offtast 
i min siukdomb, at han skalle skaffa dem till mig med sina lator 
och claveér. Sedan reste de bort och jag där effter i.decemb. månad 
med mina resepengar, som woro inalles 5 ducater, med dem jag och 
kom fram hit till Leipzig 50 mihl. Lieutenant., [med] hwilken jag 
war på skiep från Stockholm, wille intet släppa, ej heller torde han 
gifwa mig lof at resa bort. Derföre måste jag gå änder egen has- 
sard, kom till Stetin, uthwärkade mig permission at f& resu till armeen 
och pass af fältmarskalken Melin; sedan for jag till Berlin i Brande- 
barg, war der i 8 dagar och så genom Dessaa och Zerbig till Leipzig, 
hafwandes ändå en dncat öfwer, med hwilken jag hölt mig halt [=hårdt] 
en lång tid; fohr till fältmarsk. Benschiöld, som lofwade mig at 
blifwa premier corporal änder sit egit compagnie, men jag skalle 
hålla mig sielf häst, och där till hade jag inga penningar. När jag 
na som mast gick tankfaller, råkade jag wid hafwndqaartieret öfver 
aaditearen Isak Fanck, hvilken, när jag påhelsat och gifwit min in- 
tention tillkiänna, skaffade mig straxt häst, at jag skalle föUia honom 
till general aaditearen Lillienstierna i tankar at der hos honom per- 
svadera mig till at blifwa aaditeur, där på och lämnade mig 8 dagar 
at betänkia mig på, men som jag enständigt stogh där på, at jag 
wille blifwa soldat, ty apdrog mig anderofficers tiänst under Diickers 
regiment Dragoner, och blef jag så d. 1 febraarii sergeant under 
öfwerst lieutenantens compagnie Thomas Funcks, och nu sedermehra 
när konungen mönstrade oss feldtvaibel, då jag hela den dagen, sedan 
jag gådt igenom munstringen, hade wacht hos konungen, feck och 
tahla med honom, då han frågade mig, om jag wore swänsk, och 
skalle faller något mehra gifwit mit tillstånd tillkänna, om intet de 
andra herrarna hade kommit emellan med sit språk. Det war och 
lustigt wid samma tillfälle, at doctors Isers^ äldsta sohn stogh ibland 
oss, och i det samma han skulle gå mig förbi, slog han i kull sig 
på golfwet, så långer som han var, at kungen och alla de andra her- 
rarna skrattade där öfver, säijandes åht kungen: det skadar intet, han 
är präst sohn. Jag kan aldrig tillfyllest berömma öfverstlieut. Funck 
för det (sic) godhet och hurtighet han mig bevisat, deiföre jag och i för- 
stonne hade många afundzmän, besynnerlig af de andra underoffice- 
rare, som packat på, det de längre tiänt och sedt sin fiende i näsan. 



* f. 1682 t 1713, Bekiet. hos riksr. Meyerfelt. Några bref fr&n Andieai 
Alstrin till professor Upmarek fr&n Leipzig sommaren och hösten 1707, äfven de 
af intresse, äro införda i Hist. Tidskr. 1884, s. 178 ff. 

* Pastor Primarias' i Stockholm Dr Isers barn adlades Iserhielm 1689. Den 
äldste af de i armén varande b&da sönerna, Mathias, stupade vid Poltava som 
fönrik vid Dalregementet. 



BRBF FbIn karl X1I:8 LÅaEB 2 8AGH8BN 1707 199 

at det många gånger kommit till pliten för oss, då jag den ena effter 
den andra så klypt, at de här effter aldrig nosa på mig. Och bur 
det paeserat at, nåhr de wellat sig beklaga, hafwa de fådt mebra. En 
gång blef jag dock pålagder at betahla faltschäraren. Jag får nu och 
tämmel. revangera mig på dem, effter jag na är feldtvebel, så låter 
iag slå ap på pohlen så underofficier som gemen, ty här äro släta 
tractamenter for ostyrigt folk, ehnruwähl det är en ringa ting, som 
kan störta dem i den olyckan. Elliest har jag nu continuerlig oro 
dag och natt, så att sällan jag får en gång om monaden draga af 
mig stöfwel, besynnerlig nn sedan compaguiet är på 6 el. 7 mihl i 
byarna uthdelade, för lågh wårt compagnie i Leipzig, och måste jag 
fara kring natt och dag. 2 klyppare till hästar har jag kiöpt, kostadt 
mig här på orten 60 rikzdr, af hwilka en måste altid stå sadlat. 
Den hästen jag fådt af kungen törs jag intet annars braka, än när 
hela compagniet sitter up. Gnd ware lof, at jag nogot kunnat hulpit 
sielf, som till hästar och 2 drängar; orsaken är at jag aldrig be- 
höfwer kosta på mig en halfwöre till mat, ty jag har fri disk hos 
min capitain, den jag bekom wid det tillfället, at jag altid jagade 
med honom och bringade nti hans kök nu 10 eller 12 harar, nu 2 
och 3 hiortar om dagen, ty här är en hel annan jagt här än i Swerige^ 
och största lasten som jag hafwer så är det, at när andra sittia och 
dricka, så fat captain och jag uth med öfverstlieutenantens jägare och 
6 eller 7, ja 8 och 10 par hundar och jaga. Med et ord jag lefwer 
och mår hel wähl, ty math och dricka har aldrig felatz mig, och mina 
officerare hålla mehr än jag kan säija af mig.** Här äro de, som till- 
budit mig pengar, equipage, om jag wille komma och blifwa cor- 
nette under deras compagnie, men det har ingen hast, jag tör kan 
hända gå det förbi och blifwa straxt lieutenant, om jag en gång fir 
så mycket pengar, at jag kan equipera mig sielf, och sedan wet jag 
deh, hwilka willia promovera mig, hwilka at i all ting giöra till 
willies består största konsten. Gud ware lof for hälsa och stvrka, i 
Swerige wille jag giäma sofwa hela natten; får jag sofwa 2 timar 
nu, så är det nogh, ehuruwäl jag lär intet länge hålla uth, om jag 
wed denna tiänsten blifwa skall, ty det är den aldrabesvärligaste widh 
et compagnie, som man hafwa kan, besynnerlig effter jag, för så 
mycket wissare at blifwa promoverat, har tagit på mig mönsterskrif- 
warens arbete, at skrifwa raporten alla dagar och hålla journal öfwer 
hela compagniet, det mig i förstone kom något owant på tyska språket. 
Om Erik, syster Anna Oathrinas gåsse, ^ wore litet manligare och 
kunde perfect räkna, så skulle jag låta hemta uth honom i wåhr, här 
äro de, som sittia nu krigscommissarier, som för 4 åhr woro mönster- 
skrifvare; jag will nämna allenast 2, krigscommissarien Melander ooh 
Bergen, de äro nu bemedlade karlar. Men den, som här skall giöra 
lycka, han måste så i dygden och ärbart lefweme wara rotader, at 



^ Svägerskan Anna Catharina, gift med ttadssekreteraren i Upsala Göran Up- 
marek. Erik U. blef regementskommissarie. Hans slaktgren fortlefver bl. a. i 
Intendenten O. Upmark. 



200 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKT8TTCKBN 

han aldrig låter bedraga sig. Här är ibland sombliga et ogudaktigt 
wäsende, at det är synd och skam, skiämmandes ath hela den swänska 
nationen genom sit förbannade horeri. Den som wiste någon god 
ärlig swänsk dräng i Swerige, som wille komma hit uth och tiäna och 
wore katiger af sig, om det skulle kosta mig jag wet icke hwad, så 
skulle jag si, ath jag kunde få honom hit. En tysker har jag, som 
jag mig aldrig kan bättre önska, men den andra är en liffländare, 
en, som jag intet mycket kan lita på. Alt hwad som elliest är pa- 
serat, wet jag wähl at And. Alatrin har skrifvit. Wi stå nu och alle- 
nast wänta på ordre att bryta up; några regementer äro allaredan 
bortmarcherade; jag menar at i dag eller i affton lära wi få ordre. 
Mehra förfaller intet, utan jag befaller högtährade aldrakiäraste moder 
uthi gudz den alldra högstes nådiga beskydd, med förblifwande till 
min dödzstond 

högtährade aldrakiäraste Moders 
Af Breitenfeldt i aldra- lydigste Sohn 

största hast d. 21 Au- P. Upmark. 

gusti St. V. A: o 1707. 

Högtährade kiära Moder må aldrig giöra sig någon onödig qai 
sorg för mig, uthan låta mig i sina böner wara Gudi befallat, så mår 
jag wähl. 

H. W. 



Underrättelser. 

— Professoren i Lemberg Xaveb Liske aiied den 27 nästl. fe 
bruari 53 år gammal. £n polsk fosterlandsvän, intresserade sig den 
tidigt bortgångne historikern bl. a. för frågor, som angingo Sveriges 
en gång så lifliga beröringar med Polen, och trädde i förbindelse med 
åtskilliga svenska historieskrifvare. Första uppslaget till denna be- 
röring torde ha gifvits af framlidne lektor A. 6. Ahlqvist, som under 
en af sina utländska resor sammanträffade med L. och af honom i ett 
och annat erhöll biträde särskildt vid öfversättning från polska till 
tyska. Till Ahlqvist öfversände han ock början till den Ofversikt af 
den polska literaturen med särskildt a/seende pä den svenska histo- 
rien, som sedermera i svensk öfversättning och delvis i sammandrag 
infördes i Historiskt Bibliotek årg. I — VI. Ur urkundsaamlingar, 
memoirer och historiska arbeten meddelade han här dels en mängd 
referat dels urkunder eller texter ang. svenskt-polska förhållanden från 
Gustaf. Vasas till och med Gustaf IILs tid. Det fullständiga tyska 
manuskriptet förvaras i Riksarkivet. En och annan recension af polsk 
historisk literatur lämnade han likaledes till nämnda Bibliotek. I sista 
afdelningen af nyssnämnda ofversikt fäste han bl. a. äfven uppmärk- 
samheten på den Poniatovskiska berättelsen om KaH XI£:s krigståg 



UNDSBBÅTTEL8EB 201 



och underhandlingar, som i förra årg&ngen af denna tidskriffc med- 
delades, och påpekade dess värde. 

— Den berömde tyske knltnrhistorikem Ferdinand Gregorovius 
nfled den 1 maj uti Mnnchen. Hans förnämsta arbete, som också 
beredde honom kallelsen till hedersborgare i Rom, är Die Geschichte 
der Stadt Rom im Mittelalter (1859 — 72), 8 delar, af hvilken tredje 
upplagan hunnit utkomma. Det är också ett i hög grad intressant 
arbete, utmärkt, liksom G:s skrifter i allmänhet, icke mindre genom 
stilens behag än genom forskningens grundlighet. Ar 1874 utgaf han 
en biografisk studie från renässanstiden Lucrezia Borgia. Nach Ur- 
kunden und Gorrespondenzen ihrer eigenen Zeit (äfven denna skrift 
1 nya upplagor) och 1879 Urban VIII im Widerspruch zu Spanien 
und dem Kaiser, Eine Episode des dreisaigjährigen Krieges, Hans 
sista större verk var Geschichte der Stadt Athen im Mittelalter von 
der Zeit Justinian^s bis zur turkischen Eroberung^ 2 band, 1889. 
Afven detta erkännes af den tyska kritiken som ett »standard work:s>, 
hvars författare ännu på ålderdomen framstår n lika hög grad som 
lärd forskare och som stor konstnär» och såsom stilist endast anses 
kunna jämföras med Riehl och Treitschke (jfr Deutsche Zeitschrift 
fur Geschichtswissenschaft 1890, h. 3). 

— Riksarkivet har i dessa dagar fullbordat sin flyttning till de 
nya lokalerna vid Arkivgatan. Andaraålsenligare uppställning, lättare 
tillgänglighet, ökadt utrymme såväl för arkivalier som för forskare 
äro de fördelar som vunnits. Genom 1626 års kansliordning fick 
riksarkivet sin första fasta bostad — i ett par hvalf uti slottet — 
ännu i dag förvaras en del af arkivets handlingar i ett siottshvalf. 
Husvillt genom 1697 års slottsbrand, spriddes det på olika lokaler 
och kunde först 1768 återförenas i hvalf eller rum uti k. slottet, där 

' äfven de låga och trånga ämbets lokalerna voro belägna. Ännu lefva 
forskare eller arkivmän, som började sina studier eller sin arkivverk- 
samhet i de små entresolrummen på slottets norra sida. Under se- 
nare hälften af detta århundrade kom arkivet åter på rörlig fot för att 
nu, såsom man kan antaga, ha funnit en bostad för framtiden. Det 
vandrade 1846 till Ridderstolpeska huset (n:o 2 vid Skeppsbron), 
nära 20 år därefter, 1865, till det gamla Stenbockska palatset på 
Riddarholmen ; 20 år därefter började arbetena med den nya arkiv- 
byggnaden, som skulle sammanbyggas med den gamla, och i maj 1891 
kunde den förra för forskningen öppnas. Planer och önskningar i 
fråga om arkivets framtid ha under de sista årtiondena växlat. Det 
är kanske icke allt hvad man från arkivsynpunkt önskat, som blifvit 
vunnet, men förändringen är nog stor för att kunna betecknas såsom 
en epok i arkivets historia, hvilket ju också har skett på de taflor, 
som till höger och venster möta den inträdande i det nya arkivets 
forstuga. Arkivets chef har icke längre till apeciel uppgift, såsom 
Axel Oxenstierna ville, att vara »riksens historiens», men arkivet har 
i stället blifvit vida mer än hvad det i långa tider varit; det är icke 
endast en skattkammare for rikshistoriografer eller de officielle hi- 



202 UKDBBaÅTTBLSSB 



storieskriframe; det har Öppnat sina tillgångar for en allt talrikare 
krets af enskilda forskare, hvilka med olika sjftemål och intressen 
dock alla lämna bidrag till fäderneslandets och svenska folkets hi- 
storia, som sålunda framträder i allt klarare ljus. Att denna forsk- 
ning må trifvas och förkofras i Riksarkivets nya hus, är en önskan, i 
hvilken alla vår historias vänner förena sig. 

— Frågan om atcuUarkivarietjänaten i Stockholm, som i före- 
gående häfte af denna tidskrift berördes, har, sedan öfverståthåilare- 
ämbetet gifvit magistraten rätt, dragits inför K. Maj:t. I afseende på 
hvad saken gäller kunna vi hänvisa de intresserade till en i Stock- 
holms Dagblad för den 16 maj införd artikel Om vården af våra spe- 
cialarkiv. I en lika lugn som öfvertygande utredning ådagalägges där 
vikten af att dessa mindre arkiv få en verkligt fackmässig tillsyn. 
Också förskrifver sig uppsatsen, efter hvad vi tro oss veta, från en at 
våra förnämste arkivforskare och arkivkännare samt kulturhistoriske 
författare i landsorten. Det är verkligen så, att dessa för vår inre 
historia så viktiga mindre arkiv under nuvarande förhållanden icke 
blott äro svårtillgängliga eller rent af oanvändbara, utan äfven utsatta 
för verkliga faror. Det är icke så synnerligt många år sedan man 
visste berätta, huru vid »gallringen» eller »ordnandet» af ett sådant 
mindre arkiv i hufvndstaden ett icke obetydligt förråd af handlingar 
en vacker dag upptäcktes på en pråm i en af stadens hamnar för att 
snart försvinna, under det att en annan del i mer eller mindre stym- 
padt skick öfvergick i autografsamlares ägo. Det har händt, att vik- 
tiga handlingar, som i ett annat och ett af de allra förnämsta special- 
arkiven i Stockholm bevisligen användts för moderna arbeten från 
senare tid, veckor igenom kunnat förgäfves efterfrågas och eftersökas, 
för att omsider återfinnas genom en förening af lycklig slump och 
anlitande af utvägar, som i vanliga fall måste anses strida mot alla 
regler för ett offentligt arkivs sunda skötsel. Det är på tiden att 
arkiven komma under en vård, som skyddar dem för dylika faror och 
gör dem för forskningen brukbara på normala vägar. 

— Letterstedtska föreningen har till docenten L. Stavenow i 
Uppsala beviljat ett anslag af 500 kronor för fortsättningen af hans 
forskningar i frihetstidens historia. 

— Äkademiaka disputation er: seminarieadjnnkten P. B. Reonér 
har i Uppsala den 21 maj försvarat en afhandling under titel Kriget 
och tillståndet i Vesterbotten 1809 (jämte föregående historik öfver 
ryssarnes infall i Vesterbotten på 1700:talet); vid samma universitet 
har fil. lic. G. R. Fåhbeus den 22 maj likaledes försvarat en af- 
handling Om förändringen af Sveriges allianssystem åren 1680 — 
1682 i dess sammanhang med de europeiska förvecklingarna (X + 
162 sid. + rättelser). — I Lund har läroverksadjunkten £. A. Zbttek- 
aviST den 18 mars försvarat en afhandling med titeln Chundtägg- 
ningen af det svenska väldet i hertigdömena Bremen och Verden 



UNDBRRÅTTBLSBB 203 



(IV + (4) + 192 sid.) och fil. kand. M. Börjrsson den 19 maj eu 
afbandling: om Riksdagen i Stoekholm 1656, 

— Fil. doktor H. Larsson har under våren utgifvit två mindre 
historiska afhandlingar Halland vid midten af det 17:dt århundradet. 
Strödda bidrag till Hallanda historia efter freden vid Brömsebro 
(94 + 7 + 8 + 2 + 1 + 2 + 4 sid. + 3 tabeller, Halmstad 1891) 
samt Grefve Karl Gyllenborg i London åren 1715 — 1717, Ett bi- 
drag till Sveriges yttre politik under Karl XII:s sista regeringsår, I 
(30 sid. Göteborg 1891). 

— Några minnen från 1813 års krig är titeln på några histo- 
riska dagboksanteckningar af d:r Eric Edholm, som finnas införda i 
Tidskrift för Militär hälsovård 1891 (afven jämte andra appsatser 
sammanförda under titeln Studier och Anteckningar af en militär- 
läkare 1890 och utdelade i en liten separatupplaga). Eric Edholm, 
bördig från Jämtland, blef 1812 lifmedikus hos Karl Johan och prins 
Oskar, följde i denna egenskap kronprinsen till Finland och Tyskland, 
blef sedermera förste lifmedikus och tjänstgjorde som sådan hos Karl 
Johan ända till dennes dÖd, för Öfrigt ordförande i Sundhetskollegium 
m. m. Anteckningarna gå från den 26 april 1813 till den 24 jan. 
1814. Några nya historiska upplysningar torde de väl icke kunna 
sägas innehålla, däremot åtskilliga karaktäristiska anekdoter från fält- 
tågets gång eller om de framstående personer, med hvilka förf. 
sammanträffade, upplysningar om hans egen verksamhet o. s. v. Så 
berättar han, för att anföra ett exempel, huru han kort efter öfver- 
komsten till Tyskland i Stralsund kallades till generalmajoren v. Dö- 
beln, som just då råkat i kronprinsens onåd med anledning af expe- 
ditionen till Hamburg. :s>En dag», heter det, )»blef jag afhärotad af 
major Döbeln till hans farbror generalen, ställd för krigsrätt för det, 
att han emot order angripit fransoserna vid Hamburg. Under det 
denne tappre och desperate man skref sitt forsvar, öfverväldigades han 
af sinnesrörelse, med kramp i alla leder, så att han vid mitt inträde 
i rummet låg sanslös med fradga kring läpparne. Jag bände med 
våld upp munnen och lyckades att hälla i honom en matsked droppar, 
jämte en kopp varm dryck, hvarefter han småningom kom till sans- 
ning och talförmåga och utbröt: 'Hvem har skickat bud på er, herre? 
Om Ni nu tror er ha gjort mig en tjänst, så tackar jag er icke där- 
för. Men efter Ni mig ovetande kommit hit, skall jag bedja er göra 
mig en verklig tjänst, den nämligen att, när jag nu dör, som jag är 
på god väg att snart göra, skall Ni öppna min kropp och intyga för 
mina förföljare, att icke jag själf utan de tagit lifvet af mig\ Så 
komplimenterades jag för mitt besvär i första hettan. Sedan blef han 
lugn och älskvärd, som han i hög grad kunde vara och satte sig ned 
att sluta redogörelsen för sitt anfallståg)». 

— Under titeln Grönsö har herr Erik von Ehrenheim i endast 
60 exemplar låtit trycka ett litet häfte om 26 sidor, i hvilket han 
lämnar ett värdefullt inlägg till våra äldre herrgårdars byggnads- 



204 UNDSBBÅTTBL8BR 



historia* GrÖnsÖ anlades redan 1611 af Johan Skytte och tillhör så- 
ledes våra äldre svenska slott. Mycket af intresse har förf. darfore 
att anföra och har han äfven lyckats gifva en tydlig bild såväl af 
slottets forna utseende som af dess inredning; äfven om andra, till 
GrönsÖ hörande gårdars åbyggnader, såsom t. ex. det vid pass 100 
år äldre UtÖ med dess egendomliga inredning, lämnas redogörelser. 
Dessutom meddelas en del värderika uppgifter om diverse äldre tak- 
målningar, om den intressanta porträttsamlingen, om den dyrbara 
»Grönsötapeten», om trädgårdsanläggningarna samt om själfva godset 
m. m. Någon ägarelängd upptages ej, då, enligt författarens utsago, 
en sådan ej ligger inom ramen för hans arbete. Här hade dock varit 
ett kanske ej återkommande tillfälle att i någon mån revidera de 
uppgifter om de äldste ägarne, hvilka förekomma i Schlegels och 
Klingspors »Uplands Herrgårdar:^. Särskildt hade varit af intresse 
att, om möjligt, utreda huruvida verkligen Grönsö kan vara identiskt 
med det i Riksarkivets pergamen tsbref n:o 2005 omtalade »Grunsö», 
som säges vara beläget i Ytter-Selö socken af Selebo härad. I senare 
handlingar skrifves namnet »Gr8en80» (1457 Riksark.) och »Gr0ns00» 
(1465 Riksark.). Ägarelängden kan forökas med Magnus Grens 
broder, kaniken Erik Stensson, ty när efter honom skiftades gods 
1457 d. 20 okt. (Riksark.), erhöll Magnus Gren, utom Gimmersta 
och en stor del andra gårdar i Julita socken, »Gr8ens0» samt Vallby 
och Ekenäs på Tröjden. 

Hvad förf. föresatt sig att lämna i sin lilla uppsats är emellertid 
af uttömmande natur och förtjänar så mycket mera erkännande, som 
det vore att hoppas att hans exempel skulle mana andra innehafvare 
af våra äldre herresäten att i sin ordning göra liknande arbeten och 
därigenom utvidga det knapphändiga material som förefinnes till 
svenska husets historia. ^p jj nr i n 

— Löjtnant Otto Bergström har nyss utgifvit Kongl. Invalid- 
inrättningen på Ulriksdal (4 + 160 sid. Sthlm Norstedt 1891). För 
flertalet af den nu lefvande generationen är säkerligen denna invalid- 
inrättning obekant, så mycket mer som den svenska arméns invalider 
till följd af omständigheternas makt icke på länge påkallat någon all- 
männare uppmärksamhet. Bet var dock meningen en gång att på 
Ulriksdal upprätta ett svenskt )^Hotel des Invalides». 1812 års riks- 
dag hade samtyckt till, att något kungligt lustslott finge upplåtas för 
dylikt ändamål, en komité tillsattes, och efter åtskilliga förslag och 
planer uppläts omsider 1821 Ulriksdals lustslott till lokal för invalid- 
inrättningen och den 28 jan. 1822 Öppnades densamma. Emellertid 
befanns under årens lopp inrättningen vara alltför kostbar, ständerna 
erbjödo redan 1840 den kungliga familjen att till sitt begagnande 
återtaga Ulriksdal, men först 1849 skedde inrättningens upplösning; 
där hade då sammanlagdt underhållits 383 officerare, underofficerare och 
gemene. Öfver invalidinrättningens öden meddelar förf. en fullständig 
historik samt dessutom biografiska notiser öfver inrättningens styrelse- 
personal samt öfver officerare och underofficerare, som där varit in- 



UNDERBÅrrSLSEB 205 



tagna. Uppgifterna äro synbarligen samlade med stor omsorg, bio- 
grafierna kryddade med anekdoter och erbjuda vännerna af personal* 
historien åtskilligt af intresse. 

— Uti tidskriften »Samlaren» 11 årg. har v. bibliotekarien Byg- 
den lämnat en synnerligt intressant uppsats Om ursprunget till den 
historiska mythen om Fåle Bure och däruti visat, att denna ytterst 
torde hvila på en anknytning af någon gammal sägen till en grafsten 
från medeltiden, som ännu bevaras i Sköns kyrka i Medelpad och, 
såsom författaren trott sig finna, blifvit lagd öfver en Fardicekn^ hviiken 
han anser vara samme man, som omnämnes i gamla bref från åren 
1347 — 63 och som i ett af dem kallas »Fardiaekn unge». Han anför 
vidare en fornsvensk namnform Fardhe, som förmedlar öfvergången 
från Fardisekn till Fåle och förekommer i Medelpad, hvarigenom af 
Fardijjekn unge lätt kunnat blifva Fåle den unge. Stödd på graf- 
stenens vapenbild och ett bevaradt sigill af Nils Fardiaeknsson från 
1352, har han sökt visa släktskapen emellan denne och Farditekn unge 
eller Fale den unge. De slutsatser, hvartill han kommit beträffande 
denna nya slägt synas så antagliga som några kombinationer inom 
ätteforskningen kunna blifva, då de ej stödjas på uttryckliga och ostri- 
diga intyg; och därföre torde det också vara skäl att här lämna några 
antydningar, hvilka måhända kunna tjäna till ledning för fortsatta 
undersökningar rörande ämnet. 

Den tvist, som uppstått emellan Fardicekn i Helsingland och 
den myndige Jämtlandsfogden Nikolas Pettersson, kan icke — såsom 
Munch förmodat — hafva varit af så allvarlig politisk art att den 
kunnat föranleda konungen att år 1354 hals öfver hufvud resa till 
Norrland, utan har sannolikt varit af rent privat natur och antagligen 
en »träta» om arf eller om jordagods belägna i Sverige. Detta kan 
med full rätt slutas däraf, att tvisten skall slitas af svenske män; 
och då parterna på förhand förklara sig nöjda med deras dom, synes 
detta antyda att de varit så nära befryndade, att de — likasom Si- 
gurd Hafthorsson och Håkan Jonsson — ansett det olämpligt att 
tvista inför vanlig domstol och därföre hänskjutit saken till en kom- 
promiss. Det är icke heller oantagligt att denne Nikolas varit svensk, 
då man för en så myndig man icke kan uppvisa någon norsk ätt- 
ledning och svenskars anställning i norska ämbeten ständigt före- 
kommer vid denna tid. Att han åtminstone ägt jord i Sverige är 
ostridigt, ty den 10 okt. 1351 (R. A. permebr. n:o 34) köper han en 
mindre jordegendom här i landet, hvilket antagligen skett för att öka 
antalet af de fastigheter han redan ägde i samma trakt. Af flera om- 
ständigheter framgår också, att han icke kommit till Norge såsom en 
fattig äfventyrare utan såsom en ättgod och burgen man, hviiken var 
i stånd att lämna sin konung icke obetydliga penningeförsträckningar. 



^ Manch vill anse troligt, att han varit broder till Petter Nikolasson, hviiken. 
1363 var fehirde och befallningsman i Tönsberg och 1388 sysselman i Ryfylke, 
men Petters vapen var en bjälke och några stod för släktskap och vapenförändring 
har han ej visat. 



206 UMDSRBÅTTKLSBB 



Nu appträder ungefar en mansålder senare en Bengt Nikolctsson, 
som för alldeles samma sköldemärke som i Nils Fardiaegnssons sigill 
och på grafstenen i Sköns kyrka. Afven han är en myndig man 
med betydande kronofordringar, men hans härkomst ännu ej känd. 
Fogde på Akershus 1380—88 sitter han i rådet 1381—89 och inne- 
har ett pantelän. Af hans släktförhållanden^ känner man endast, att 
han varit gift med Ulfhild dotter till Thorgaut Jonsson och enka 
efter den rike Kolbjörn Thorgilsson på Throndstad. Med henne hade 
han 2 barn, sonen Thorgaut och dottern Ingeborg, gift med Bryn- 
julf Jonsson (ros) i dennes andra gifte, då hon själf var enka efter 
en Otto. Äfven Ingeborgs sigill visar den krökta armen med den 
stora handsken. Det torde därfore förtjäna att efterforskas, om denne 
Bengt Nikolasson kan antagas vara son af Nikolas Pettersson och om 
äfven denne fört den krökta armen i sitt sigill — i fall något sådant 
blifvit bevaradt. — Ett sökande härefter torde möjligen föranleda nya 
upptäckter beträffande den nye Fåle Bures släkt. ^q j)ir,rklou) 

— Handlingar till Olai Magni biografi, ur Archivio di Stato 
di Roma (bland »atti notarili:^), meddelas af förre arkivtjänstemannen 
i Eom, nuvarande statsarkivarien i Mantua A. Bertolotti, i första 
häftet för 1891 af »Archivio Storico Italiano» (äfven i separattryck, 
14 sid. Firenze 1891). Efter en notis om de båda berömda brö- 
derna Johannes och Olaus Magni trycker hr B. de tre dokumenten: 
ett köpebref af 5 jan. 1554, enligt hvilket Olaus tillhandlar sig två 
hus i Bom af adelsmannen Joh. Petr. Cafarelli; Olai testamente af 
31 juli 15 67 och ett inventarium öfver hans efterlämnade tillhörig- 
heter, upprättadt den 2 ang. s. å. Af alla tre handlingarne framgår 
att M. Olaus icke var en fattig man, när han afled i S:t Britas hus, 
som erhåller en del af hans kvarlåtenskap. En annan del tillfaller 
Peterskyrkans byggnadsfond, som erkänsla för den graf han utvalt, 
bredvid sin broders, »in basilica principis apostolorum de Urbe . . . 
apud altare Veronice sen Vultus sancti». Hvad som blir öfver, när 
notarien, exekutorerne och Olai tjänare fått godtgörelse, skall tillfalla 
hans »nepotes», Magnus och Olaus Laurentii, hvilka studera »Lovanii 
et Leodii» (i Löwen och Luttich). Vittnena till hans yttersta vilja äro 
en brigittinermunk från il Paradiso i Florens, nu cappellan i S:t Bri- 
gittas hus i Rom, två »clerici leodienses», en »wratislaviensis», en 
»moguntinus», samt tvenne svenskar: »Nicolaus Jo. Petri, clericus lin- 
copensis», »Nicolaus Holms, clericus lincopensis, cappellanus in eccle- 
sia beate Marie de Anima nationis Theutonicorum de Urbe». 

Inventariet uppräknar, efter fördelningen i rum, skåp, lådor, 
pungar etc, kläder, klenoder, böcker, tryckforraar, stilar och andra 
boktryckeritillbehör m. m., penningar i olika slags mynt, samt en 
»mula cum suis fornimentis». I Cöln och Antwerpen har Olaus lager 
af »Histori» rerum gotticarum»; i Rom och S. Brigittas hospital, 
hans vanliga bostad, en mängd böcker af olika slag och två bok- 
pressar, »et nunc sub turculare . . nonnulla volumina revelationum 
S. Brigide, et valoris in totum sunt libri cum torcularibus s(cuti) 



UNDSBRÅTTELSBB 207 



600 auri in aaro vel circa». Olaus har äfven »certi libri secreti artis 
archimiste». 

Ur Bertolotti säger, att dessa dokument beriktiga det hittilla 
uppgifna dödsåret for Olaus Magni, 1568. Så uppgifves emellertid 
icke hans dödsår i svenska biografiska tryck. Där uppgifves 155B 
(måhända beroende på en i sådant fall felaktig »öfversättning» från 
påfligt år till svenskt).^ Dagen, 1 augusti, är densamma i svenska 
uppgifter, sora enligt de nu framdragna dokumenten. (H, W.) 

— Preussiska statsarkivarien C. Sattlek har nyligen fullbordat 
sitt biografiska verk öfver fältmarskalken Kniphausen, hvarmed han 
länge varit sysselsatt. Titeln lyder Reichs/reiherr Dodo zu Innhausen 
und Knyphausen königl. achwedischer FeldmarschalL Seine Lebens- 
geschichte, och i afdelningarna Y och Yl behandlas huns verksamhet 
i svensk tjänst. Yi hoppas snart kunna återkomma till detsamma. 

— Ryske juris kandidaten E. N. Berendts har den 3 februari 
i Petersburg for erhållande af doktorsgraden i finansrätt försvarat en 
diger afhandling om 54 tryckark under titeln Sveriges statshushåll- 
ning. Hvad som nu är utgifvet sträcker sig till 1809. Författarens 
afsikt lärer vara att i ytterligare två band föra sin framställning fram 
till våra dagar. 

— Under titeln Neue Heidelberg er Jahrbucher har den historisk- 
filosofiska föreningen i Heidelberg i år börjat utgifva en periodisk 
skrift (ett större häfte hvart halfår), i hvilken de historiska facken 
särskildt synas komma att tillgodoses. Karaktären skall vara veten- 
skaplig (uppsatserna ha noter), men ämnena vara af allmännare in- 
tresse. Tidskriften finnes tillgänglig hos Historisk Tidskrifts redak- 
tion. I fråga om innehållet hänvisas till den sedvanliga Tidskrifts- 
öfversikten. 

— Bland allt det myckna onda vi läsa om de habsbnrgska regen- 
terna i Spanien är äfven det, att Filip III genom moriskemas för- 
drifvande gaf prof på en blind och inskränkt fanatism och tillfogade 
sitt lands materiela odling ett svårt slag. Om det senare torde me- 
ningarna knappt vara delade; själfva karaktären af den nämnda åt- 
gärden har man nyligen sökt framställa i annat ljus. En spansk för- 
fattare Danvila y Collado har nämligen i en skrift angående detta 
ämne (»La expulsion de los moriscos espanoles^») sökt visa, att åt- 
gärden i Spanien var i hög grad populär, kräfdes af den allmänna 
meningen såsom en handling af själfforsvar mot en fara för den all- 
männa freden och nationela enheten, samt att Filip III i det längsta 
motsatte sig densamma, försökande, ehuru förgäfves, att samman- 



^ Man använde i Rom den tiden >calcQlaB Florentinns». Året 1557 enligt 
denna rakning svarar mot 25 man -31 december 1557 oeh 1 januari — 24 mara 
1558 enligt v&r irsrakning; jnli och augusti falla sålunda enligt båda räkningarna 
på 1557. 

Hitt. Tidskrift 1891 15 



208 UNDEBBÅTTEL8BR 



smälta de båda raserna, den spanska och den moriska Ofr Re^ue 
d^hist. dipl. 1891, h. 1). 

— Af Ridderskapets och adelns nksdagsprotokoll, första serien, 
utkommer under de närmaste dagarne 9:de delen, omfattande riks- 
dagen 1664. Denna del har, enligt uppdrag af Riddarhusdirektionen, 
redigerats af D:r S. Bergh. 



Anteckningar om Lappmarken, särskildt med 

till kristendomens i 
därstädes. 



A7 

E. W. B. 



I sammanhang med Västerbottens kolonisation utsträckte 
fiig regeringens omsorg tillika till de angränsande lappmarkerna. 
Redan änder Magnus Erikssons minderårighet utfärdade drotset 
Knut Jonsson, på grund af en på herredagen i Telge år 1328 
mellan helsingboar och birkarlar träffad öfverenskommelse, fri- 
hetsbref för en hvar, som ville bosätta sig i »den yttersta delen 
af Helsingland mot norr», hvarjämte förklarades att nybyggarne 
i juridiskt hänseende skulle lyda under fogden i Helsingland samt 
att ingen finge hindra lapparne, »homines silvestres et vagos, 
valgariter dictos Lappa», i deras jagt eller ofreda de birkarlar, 
som besökte dem. Såsom regent bekräftade Magnus år 1340 
»till Guds dyrkelse och hans heders förökning och Sveriges rikes 
nytta och bästa» nyssnämnda öfverenskommelse, så att »alla, 
som å Kristo tro eller till kristna tron sig omvända vilja», 
l^de att för sig och sina arfvingar taga mark i Lappmarken, 
»hvilken i forna tider icke hafver varit i många människors 
minne». Ar 1358 afgaf likaledes Erik Magnusson konfirmations- 
bref på dessa privilegier, hvilka »alla inneboende i Norrbotten 
i Lappmarken till Sveriges rikes och kristna trons förökning unte 

och gifne äro, och hvilka birkarlar, som öken skogar 

i förrde endar (råmärken) efter sitt tarf och nytta söka vele, 
det vi dem ingalunda neka». 

De maktägandes omtanka i afseende på Lappmarken och 
lapparne gick således i förstone ut på att kolonisera landet och 

Hist. Tidskrift 1891 16 



210 E. W. B. 

att dymedelst på samma gång bland den hedniska befolkningen 
utbreda den kristna tron. Någon egentlig bosättning i Lapp- 
marken torde dock ännu icke hafva förekommit, då det nedre 
landet ju erbjöd så rikt tillfälle till nybygge. Däremot hade 
lapparne redan tidigt träd t i handelsutbyte med birkarlarne, de 
i kustlandet bosatta handelsmän, som förmedlade handeln med 
lapparne och därvid ofta utsträckte sina handelsresor ända till 
Västerhafvet. Allt eftersom de särskilda lappmarkerna vora 
desses hem närbelägna, fingo de dem sig anvisade till sitt 
handelsdistrikt »att råda öfver».^ För sina handelsrättigheter 
erlade de till kronan en obetydlig skatt, som dock genom sär- 
skild öfverenskommelse med Gustaf I år 1528 något ökades, 
hvaremot de själfve fingo uppbära den skatt lapparne skulle ut- 
göra. Detta birkarlarnes välde öfver lapparne fortvarade omkring 
300 år eller till slutet af Gustaf I:stes regeringstid, från hvilken 
tid birkarlarnes handelsrättigheter småningom alltmera inskränktes 
genom det direkta handelsutbyte, hvari kronan genom sina lapp- 
fogdar ingick med lapparne. Johan III utfärdade åtskilliga be- 
stämmelser om kronans öfvertagande af denna lapphandel i första 
band, och var regeringen härvid mån om att icke bjuda lapparne 
sämre villkor än birkarlarne. Så heter det t. ex. i en odaterad 
instruktion för några lappfogdar, att ^eftersom vi f()rnummit 
hafva birkarlarne plägat årligen efterlåta lapparne till skänks 
något koksalt, vilja vi fördenskull gunstligen efterlåta dem 2 t:or 
och några kannor bränvin». Företrädesvis var det dock Carl IX, 
hvilken närmare ordnade denna byteshandel till kronans förmån.' 

Birkarlarne blefvo vid lifaatraff förbjudna att fara omkring 
i Lappmarken och uppköpa varor på andra orter och tider än de 
af konungen fastställda marknadsplatserna och marknadstiderna 
och skulle därvid lappfogden först uppbära skatten och köpa de 
skinnvaror han på kronans vägnar ville behålla; »sedan må hvar 
handla med den andra». 

Genom sin maktställning hade birkarlarne fått ett välde öfver 
lapparne, som de voro angelägna att icke gå miste om, h varför 
ock, när under Gustaf I:stes tid nybyggesanläggningar i Lapp- 



^ Umeå lappar, som icke voro på detta sätt indelade, kallas i 1533 års 
räkeDskaper »kronans egna lappar». 

' Efter en mantalsuppgift för år 1G07 var antalet birkarlar i de särskild A 
lappmarkerna vid samma tid följande: Umeå och Piteå lappmarker 20, Luleå 
lappmark 18, Torneå lappmark 23 — 61. Dessa birkarlar bildade senare stommen 
till borgerskap i de i början af 1600- talet upprättade norrländska städerna. 



ANTECKNINGAR OM LAPPMARKEN 211 

marken tilläronades, dessa motsatte sig detta förslag, hvilket 
föranledde konungen att i en skrifvelse af d. 12 mars 1544 ttiM 
menige birkarlar, som befallningen hafva öfver lapparne i Väster- 
botten>, skarpt förehålla dem detta, förklarande det vara i strid 
med Sveriges lag och icke stå till att lida att förbjuda någon 
att upptaga hemman af ödemarken och därmed föröka kronans 
ränta, hvarför sådant på det strängaste förbjöds. Men icke blott 
mot nybyggens anläggningar därstädes, äfven mot kristendomens 
införande i landet uppträdde de fientligt såsom stridande emot 
deras handelsintressen, enligt hvad en äldre författare, den med 
den svenske ärkebiskopen Johannes Magni bekante katolske 
diplomaten och historieskrifvaren Damianus a Goöe i sitt arbete: 
Deploratio lapponise gentis ad Paulum Papam (påfven Paulus 
III) tom. III, Lovanii 1544, skrifver: »Vetant Lappones chri- 
stianos fieri, ne subditi suavi jugo Christi aliquid lucelli eorum 
tyrannidi et rapacitati subddcant et aliquid ex vectigalibus de-* 
crescat (se Millén, Disputatio de christianismi in Lapponia per 
regum Sueciae consilia profectibus). Ofta gåfvo ock birkarlarne 
lapparne exemplet af dåliga seder och Carl IX befallte sina 
kommissarier att med dödsstraff straffa de birkarlar, som i 
Lappmarken förde ett sedeslöst, otuktigt lif, Efter band vann 
dock kristendomen här alltmera insteg, ehuru, såsom den med 
Gustaf Vasa samtidige Ziegler säger, deras öfvergång oftast blott 
förestafvades af yttre hänseenden : »De hvarken följa den kristna 
religionen eller undfly den af judiskt hat, utan underkasta sig för 
att därmed villfara de regenter, under hvilkas välde de kommit». 
Den första kända biskopsvisitation inom Norrbotten företogs 
af ärkebiskop Hemming Nicolai år 1346 och sträckte sig ända 
upp till Torneå, vid hvilket tillfälle omkring 20 personer döptes, 
dels lappar, dels finnar från Uleå, Kemi och Simo.^ Visitationen 
omfattade naturligtvis blott kustsocknarna och lemnade således 
Lappmarken oberörd. Här fordrades först en vägrödjande mis- 
sionsverksamhet. Tanken på en sådan hade dock redan väckts 
under senare delen af fjortonde seklet och detta genom en landets 
egen dotter, lappkvinnan Margareta, h vilken så hos de världsliga 
som andliga myndigheterna sökte tända den hänförelsens glöd, 
som i hennes eget bröst lågade för hennes landsmäns omvändelse.^ 



^ Se Åbo domkyrkas svart bok, sid. 154. 

' »Qni errantes et increduli fanc atqae permanentes fidem catholicam snscipere 
di8talerant> (se drottning Margaretas skrifvelse till den svenske ärkebiskopen äc ldo9). 



212 E. W. B. 

Så skrifver bland andra biskop Thord i Strängnäs till kloster- 
bröderna i Vadstena följande om henne: ^ »Kanske är det icke 
atan genom ett inre mysterium denna enkla, fattiga och elända 
kvinna, som icke söker denna världens rikedomar, njutningar och 
ära, utan allena sträcker sin själs begär till det^ som Gud tillhör, 
med så stor nitälskan anropar de styrande, så präster som öfriga; 
ja, kanske man får tro, att Guds Son, som med sin helige andes 
eld itändt henne till dessa maningar, i dessa yttersta tider vill 
för folken uppenbara sitt namn och eder tro». Ehuru Margaretas 
nit väckte de styrandes uppmärksamhet på denna angelägenhet, 
såsom synes af den brefväxling myndigheterna emellan, som 
härom bevarats, så torde dock icke något vidare vid saken åt- 
gjorts, hvilket däraf framgår, att ännu år 1414 säges om henne 
i en skrifvelse till den svenske ärkebiskopen från en abbot i ett 
norskt kloster men på besök i Vadstena, att hon fortfarande 
med böner och tårar anropade de högste, konungen och drott- 
ningen, ärkebiskopen, biskoparna och de förnämsta så i Danmark 
som Sverige. 

Helt visst är det emellertid att betrakta såsom en frukt 
af Margaretas outtröttliga nit, då vid denna tid en viss herr 
Thorsten, denne förste namngifne missionär inom Lappmarken, 
upptog verkligt missionsarbete bland lapparne. I en skrifvelse 
till domkapitlet i Upsala år 1419 uppmanar Erik XIII dom- 
kapitlet att, som denne herr Thorsten sedan några år arbetat 
i Lappmarken och nu hade för afsikt att därstädes bygga 
gudstjänstkapell, understödja honom i denna hans verksamhet 
och äfven uppmuntra andra, som därtill kunde vara villige, att 
deltaga med honom i samma arbete. 

Om någon vidare missionsverksamhet i Lappmarken under 
den katolska tiden förmäla ej de skriftliga urkunderna. Om än 
lapparne sökte skydda sig med det kristna namnet och vissa 
yttre bruk, så torde dock den förut omnämnde Damianus a Goes 
icke utan skäl hafva klagat öfver att ännu vid 1500-talets början 
föga kännedom om Gud och Kristus fanns i lapparnes bygder. 
Lapparnes religiösa behof voro ock ännu så litet tillgodosedda 
att de, såsom Olaus Magnus anför, om de ville låta döpa sina 
barn, hade att färdas till de kristna kyrkorna, »dopkyrkorna». 



' Skrifvelsen, affattad på latin, förekommer i en Vadstenacodex, som numera 
förvaras i Riksarkivet. 



ANTECKNINGAR OM LAPPMARKEN 213 

i nedre landet en vägsträcka af ofta öfver 100 mil fram och åter, 
hvilket de då gjorde en eller två gånger om året med sina ny- 
födda hopsurrade i en kon t på ryggen. Att också hedendomen 
ännu vid den nyare tidens inträde fortfarande i Lappmarken var 
vidt utbredd ser man af konung Gustafs skrifvelse till påfven 
af d. 10 sept. 1523, ännu före brytningen med honom, däruti 
konungen i sammanhang med talet om sina afsikter i afseende 
på kyrkliga reformer bland annat utlofvar att vilja taga i be- 
tänkande, huru lapparne måtte blifva förda ifrån sitt afguderi 
till den kristna dyrkan.^ När snart därefter klosterportarna 
inom landet öppnades och en vidgad verksamhetskrets erbjöd sig 
för de klosterbröder, som kunde följa med den nya tidens anda 
och kraf, se vi ock en bland desse utvälja Lappmarken till sitt 
särskilda arbetsfält. Den 5 juni 1526 utfärdade konung Gustaf 
ett försvarelsebref för Vadstena-munken Benedictus Olai, hvari 
säges, att samme klosterbroder vore :&stadd i sin rätta resa och 
ärende in uti Norrbotten med vår tillåtelse och goda minne till 
att [förkunna?] de fattiga lappar och andra den landsändans inne- 
byggare Guds tro och hvad deras själs salighet tillyder och, om 
så läglighet erna tillsäga, att han må där upptaga en skola för 
förenämnda lappars skull och andra flere goda barn i den 
landsända». 

Mot slutet af konung Gustafs tid skickades ock af konungen 
såsom kristendomens förkunnare en Michael Agricola till Torneå 
lappmark, där, såsom det heter i den kongl. skrifvelsen af d. 24 
juli 1559, »en stor part af lappame ännu icke hafva låtit sig döpa 
och kristna eller något vilja sköta om den del, som en människa 
med rätta är skapad till och bör att göra, nemligen att be- 
komma sannskyldig Guds heliga vilja att veta och sig sedan så 
därefter skicka uti detta timliga och förgängliga lefvernet, att 
hon till det eviga goda lifvet, som ingen ände varder hafvande, 
komma måtte». (I dessa allvarliga ord återspegla sig visserligen 
de tankar, som särskildt vid denna tid torde hafva rört sig i 
den gamle konungens inre.) 

Först under Johan lll:s regering skall emellertid kristendomen 
mera allmänt fått insteg i Lappmarken, såsom den under Carl XI:s 
tid lefvande lappmarksprästen Olof Graan i sin berättelse om Lapp- 
markens kristianisering säger: »Allraförst under konung Johans 



' »Temni Lapponise ab idolatria ad christiannm cultum converti faciemus». 



n 



214 B. W. B. 

tid kommo lapparne till kristendomen, döpelsen och Gads rätta 
kunskap och till tron». Men ännu saknade Lappmarken ordnade 
kyrkliga förhållanden, och inskränkte sig den prästerliga verk- 
samheten till ett eller annat besök om året från de nedre sock- 
narna, till hvi I ka lappmarkerna voro anslagna. 

Carl IX tillkommer, som bekant, hedern att med allvar 
hafva tagit sig an Lappmarkens sak. Redan 1599 gaf han sina 
kommissarier befallning att låta anlägga åtminstone en kyrka i 
hvarje lappmark, »appå det att den fattiga allmogen där uti 
landsändan må varda frälst utaf det mörker, däruti största parten 
af dem stadde äro, och någorlunda blifva uti Gudsord undervi^te 
och till dess rätta kännedom komma, därom vi på vårt dra- 

o 

gande ämbetes vägnar bör hafva åhuga och omsorg». Ar 1607 
kunde ock af lappmarks-kommissarierna till konungen inberättas 
att kyrkan i Lycksele var färdig, Arvidsjaurs och Jockmocks 
likaledes i det närmaste färdiga, £nontekis och Simojervi kapell 
under byggnad och till kyrkan i Torneå lappmark vid Tenoteki 
timmer framfördt, likasom ock präster från det nedre landet till 
samma kyrkor voro utsedda, hvilka skulle aflönas med ^/j-del 
af kronotionden i Lappmarken. Tyvärr var det ej så lätt att 
utfinna dugliga sådana, då mot den ene och den andre af de i 
kustlandet vid denna tid tjänstgörande präster svåra beskyllningar 
gjordes. I afseende på gudstjänstbesökandet lofvade lapparne att 
infinna sig på kyrkoplatsen till Thomasmässan eller senast jul- 
aftonen och då stanna där intill Kyndelsmässan (d. 2 febr.), 
likaledes återkomma till Yårfrudag (d. 25 mars) och uppehålla 
sig vid kyrkan åtta eller fjorton dagar, och skulle vid dessa 
tider prästerna predika för dem hvarannan dag. För att bi- 
bringa dem kunskap i kristendomen fingo de fogdar konungen 
uppsände bland annat befallning att medtaga exemplar af den 
af konungen själf författade katekesen. »Vi hafva ock», heter 
det i fullmakten af d. 19 okt. 1610 för lappfogden Lars Larsson, 
»låtit gifva honom en vår catechismum med, som han .ibland 
lapparne skall låta förkunna och läsa, på det att de må få någon 
kännedom om Gud och den heliga Trefaldighet, som dem härtill 
mest hafver varit förborgadt^. 

Ett försök gjordes äfvenledes att af landets egna söner ut- 
bilda prästämnen. Kommissarien Hiorth fick vid sin resa till 
Lappmarken år 1606 uppdrag att medtaga till Upsala åtskilliga 
lappgossar. Att detta dock icke kunde ske med föräldrarnes 



ANTKCKNINOAB OM LAPPMARKEN 215 

goda minne är naturligt. Hiorth tager ock i sin beifittelse om 
detta sitt uppdrag, att de »så godt som med trug» måste tagas 
från lappame. I allt attogos från de »ärskilda lappmarkerna 
16 gossar. Några af dessa rymde under vägen ^ och resultatet 
af hela företaget skall icke hafva utfallit gynnsamt. I en upp- 
sats om de lappska förhållandena från det följande århundradet 
uttalas ock såsom en allmännare erfarenhet att de lappgossar, 
som sändts till akademien i Upsala, oftast velat bibehålla »sitt 
vilda uppfostringssätt och större delen af dem varit mycket be- 
nägna till fylleri och bränvinssupande, så att genom dem mycket 
ringa i kristendomens fortplantande uträttas kunnat». 

Konungens förtjänstfulla bemödanden om kristendomskunskaps 
bibringande åt lappame och de kyrkliga förhållandenas ordnande 
i Lappmarken stötte på ett allvarsamt hinder i- svårigheten att 
få dugliga och i språket kunniga präster, som ville slå sig ned 
i landet. På kommissarien fialtzar Becks klagomål öfver prä- 
sternas obenägenhet att bo uppe i Lappmarken, dit de endast 
en gång om året ville resa, svarar konungen d. 27 juni 1608, 
att han ingalunda ville det lida; ville icke prästerna stanna vid 
lapp-kyrkorna, så skulle de afsättas. I en senare skrifvelse till 
lappfogden Reinh. Stigher af d. 6 apr. 1611 uttalar konungen 
sitt missnöje öfver denna prästernas motsträfvighet att bosätta 
sig i Lappmarken. Han säger här, att han hört det prästerna 
i stal let -^or att bo vid lappmarkerna uppehålla sig uti stora byar 
ner i landet, draga till Lappmarken allenast en gång om året vid 
julhögtiden och då förde med sig både bränvin och andra köpmans- 
varor och »drefvo snart sagdt större handel än som birkarlarne 
och således mera aktade deras köpenskap än som de akta deras 
ämbete och gudstjänst». Befallningen om att lapp-prästerna skulle 
bo vid lapp-kyrkorna förnyas och all handel förbjöds dem. 

Konung Gustaf 11 Adolf tog vid sin faders verk i förevarande 
angelägenhet såsom i allt annat. Hans första omsorg blef att 
gifva lapp-prästerna en tryggare ekonomisk ställning genom en 
förbättrad aflöning, såsom synes af hans underhållsbref för fyra 
lapp-predikanter af d. 20 juli och d. 27 aug. 1613. En sorglig 
erfarenhet af huru lappame i andligt afseende varit försummade 
fick han vid sin resa omkring Bottniska viken vintern 1614, då 



' >Och ined detsamma kom ett mäktigt, stort stormväder», beter det i Hiorths 
berättelse, >och lät jag strax i samma stunden ransaka i hela socknen efter dem, 
men ingen knnde dem finna». 



216 s. w. B. 

lapparne från T^rnei och Kemi iappmarker fingo framföra sina 
klagomål dU honom. Han säger härom i sitt otnämningslnref 
af d. 14. mars samma år för den ti il Kemi lappmark utsedde 
lapp-predikanten, att s^storsta delen af lapparne icke hafva hört 
någon predikan på tre eller fyra åi* och en part, som aldrig är 
af prästerna på ett eller annat sätt besökta vordna och snart 
sa^t litet eller intet om någon gudstjänst veta säga, därigenom 
det fattiga, asla folket kunna falla uti missfaopp och förtviflan 
om deras salighet». 

För att emellertid kristendomen skulle kunna vinna någon 
allmännare spridning bland lapparne, var af nöden att prästerna 
kunde meddela sig med dem utan tolk och att kristna läroböcker 
funnos affattade på landets språk. Pastorn i Piteå socken, 
Nicolaus AndreaB Rhen (f 16S5), visade sig härutinnan nitisk; 
år 1619 utgaf han det första på lappska tryckta arbete: »En 
liten sångbok, huruledes messan skall hållas på lappska)», samt 
samma år en ABG-bok, hvilka arbeten efterföljdes af en ny 
ABG-bok år 1632, en katekes år 1633 samt förklaring däröfver 
år 1637. Till utförande af detta arbete hade af konungen genom 
skrifvelse af d. 24 febr. 1619 anslagits tionde-spanmåleu af 
samma Piteå socken, äfvensom till sex lappgossars information, 
hvilka kyrkoherden skulle taga i sitt hem, »dem uti bokliga 
konster instruera, upptukta och lära»: första uppränningen till 
den ännu existerande s. k. Skytteanska skolan.^ 

Denna skolas egentliga stiftelsebref är dat. d. 20 juni 1632. 
Skolan förlades till Lycksele och riksrådet Johan Skytte ut- 
nämndes till dess direktor och hans släkt efter honom. Genom 
donationsbref af d. 5 nov. 1634 skänkte samme riksråd till 
skolans underhåll åtskilliga hemman i Umeå socken, med årlig 
ränta af omkring 400 dr s:mt. Epligt 1655 års reduktionsstadga 
voro dessa hemman underkastade reduktionen, men fingo dock 
genom k. brefvet af d. 8 apr. 1687 förblifva vid skolan, dock så 
att de härefter skulle anses såsom en kongl. donation till skolan. 
Grenom en kongl. skrifvelse af d. 17 dec. 1773 förordnades emel- 
lertid att en del af denna fond skulle användas till understöd 
för nybyggen i Tärna lapp-kapellförsamling samt till prästs 

^ Småningom riktades den lappska litteraturen med flere öfversättningar. De, 
som egnade sig däråt, Toro: Johannes Tornaeus, pastor i Torneå socken, f 1671, 
Olans Oraan, till sist pastor i Piteå socken, f 1689, Petrns Fjellström, pastor 
i Lycksele, f 1764, samt Petrus Högström, till sist pastor i Skellefteå, -j- 1784. 
Ar 1811 utkom bibeln fullständigt på lappska. 



ANTEOKNINOAR OM LAPPMARKKK 



21T 



anderbåll därstädes, hvarjäfnte barnens antal från 10 (arsprang- 
ligen 12) nedsattes tiil blott 6. Af skolans f5rsta lärare voro 
tvänne födde af lappska föräldrar, Jac. Mattbiae Bacheus, som 
1640 tillträdde sin befattning, ocb Olaus Stepbani Graan, som 
år 1657 efterträdde den föregående och om hvilken Hernösands 
konsistorinm i en skrif velse till ^^ K. M. af år 1686 afgaf ett 
vackert loford: »Umeå bar nuen iilfödd lapp till rectorem ocb 
pastorem uti berr 01. Stepb. Graan, som in illa gente förer ett 
rart dygdelefverne». I våra dagar, år 1865, förflyttades samma 
skola till den ofvannämnda aflägsna Tärna lappförsamling. 

En ny ansats till ett bättre ordnande af Lapplands kyrkliga, 
förhållanden togs under drottning Christinas förmyndare-regerings 
ocb var det förnämligast upptäckten af ädla metaller på 1630- 
talet ocb den däraf framkallade lifliga bruksrörelsen, som bärtill 
gaf anledning. Regeringen hemställde till prästerskapet vid riks- 
dagen i Nyköping år 1640, »huru gudstjänsten i Lappmarken vore 
rätt att bringa till stånd ocb buru den där med Guds bistånd 
skulle hållas vid makt», ocb genom kongl. brefvet af d. 24 sept. 
samma år förordnades om nybildande af fyra själfständiga lapp- 
marksförsamlingar, alla inom Piteå lappmark, nämligen Arvids- 
jaur, Arjeploug, Silbojock ocb Nasafjäll. 

Af en af Johannes Tornaeus, pastor i Torneå socken och dit- 
börande lappmark, afgifven berättelse om lappmarken från denna 
tid finner man, huru särskildt i Torneå lappmark vid sidan af 
mycket hedniskt väsende ocb vidskepelse äfven kristendomens 
anda fått insteg. Det kan biafva sitt intresse att böra huru 
undervisningen af denne pastor handhades bland lapparne och 
återgifva vi ofvan anförde meddelares skildring däraf med hans 
egna ord: 

»Sedan genom Guds nådiga väckande ifrån 1640 hafira lappame 
i Torneå och Kemi lappmarker vackert augment in catechismi lectione 
et intellectu tilltagit; därtill hafver varit ett godt och bekvämligt 
adminiculum en liten .särskild katekes med korta frågor ocb svar^ 
den jag tre gånger hafver låtit upplägga. Då jag eller koiDministern 
är uti lappmarken, så måste man vissa tre timmar vara med dem i 
kyrkan, först begynnandes med vanliga frågor och psalmer, Kristi 
pinas historia, det de förr intet hafva varit vane till, ej heller kunnat 
melodien; alltså brukar man samma sång, så länge att de lära den 
och kappas de med hvarandra, hvilken af dem bättre kan, sedan stiger 
prästen in suggestum praecibus prsemissis proponera catechismi quse- 
stiones eller Kristi pinas historia identidem repeterande easdem, ut 
intelligant ac teneant. När han nederkommer, examinerar han per- 



218 s. w. B. 

sonatim detsamma, ati det ^fver dem sådan frukt, stimulum och 
aktsamhet, att examen förer mera frukt än concio catechetica, så att 
gamla kvinnor taga ock tämligen till, de unga äro väl kvickare, 
men unga karlar mest lägga boken ifrån sig, taga händerna för sina 
Ögon och svara till frågor, så att man med hugfnad därpå hörer». 

o 

Ar 1642 företog den åldrige 77-årige ärkebiskopen Laurentius 
Paulinus Gothus en visitationsresa, som sträckte sig ända upp 
till Torneå. I Baazii Inventarium eoeh »ueo-gothicum före- 
kommer en redogörelse för denna visitation, i hvilken redogörelse 
profetian i Zacharias 6:te kap. om de fyra vagnarna tillämpas 
på nordlanden och förklaras nu hafya fått en glädjefull upp- 
fyllelse, »i det evangelii ljus spridt sig öfver hela norden, så att 
kristendomens läror icke blott vid många våra gymnasier och 
fikolor inhämtas, utan ock midt i Lappmarken samvetsgrant 
meddelas». Yid denna visitationsresa besöktes icke Lappmarken, 
men några få upplysuingar lämnas dock därifrån, afgifna af 
de pastorer, som från det nedre landet där inspekterat. An- 
gående de nybildade pastoraterna inom Piteå lappmark säges, 
att de dit förordnade prästerna voro alla kunniga i lappska 
språket och af regeringen erhållit särskild t anslag för att oftare 
kunna besöka och undervisa lapparne. Såväl i Arjeploug som 
Arvidsjaur hade katekesförhör anställts; Arvidsjaurs-lapparne 
redde sig något bättre än de från Arjeploug, enär ungdomen där 
haft en yngre lapp till lärare; åtta af de närvarande hade 
ABC-boken, i hvilken de ock kunde läsa, heter det. Långt 
hade icke det bokliga vetandet sträckt sig, om ock en början 
Tar gjord. 

Prästerna i de nedre socknarna sågo dock icke allestädes 
med blida ögon att lappmarksförsamlingarna, som hittills räknats 
såsom tillydande deras pastorater, på detta sätt skulle gå dem 
undan, hvarför ock regeringen fann sig föranlåten att i den 
skrifvelse af d. 29 sept. 1640, hvari ärkebiskopen underrättades 
om de nyinrättade lappmarksförsamlingarna, befalla honom, att 
förmana och åt varna kyrkoherdarna i Västerbotten, att hvarken 
direkte eller indirekte sätta sig häremot, »och billa våra under- 
såtare något in att förhindra vårt hälsosamma uppsåt hårntinnan 
och lapparne samt andra flere öfvertala att framhärda och för- 
blifva uti deras förra beklagliga hedniska lefverne», utan hällre 
låta sig angeläget vara att regeringens kristliga intention måtte 
utan något hinder och motstånd vinna sin tillbörliga effekt. 



ANTECKNINGAR OM LAPPMARKEN 219 

Pastorn i Luleå, Andreas Ganuti, som af ärkebiskopen fått 
i uppdrag att årligen göra visitationsresor till Piteå och Luieå 
lappmarker, skrifver härom till sekreteraren Anders Gyldenklou 
d. 6 jan. 1648, hurusom han därmed haft stor möda, »under 
tiden uti den eländiga öknen rest med renar öfver hundra mil», 
hvarjämte han omtalar huru han efter förmåga påkostat lapp- 
djäknar, som nu vore däruppe att lära lappungdomen läsa, — 
»så att de, som tillförene litet eller intet kunde läsa allenast 
uti det svenska tungomålet, som de dock icke förstodo, desamma 
kunna nu uti deras modersmål läsa deras kristliga tros eller 
katechismi hufvudstycken, deras bordsläsningar, morgon* och 
afton- och andra gudiiga böner och därhos svara till högviktiga 
spörsmål». 

Äfven under Carl XI:s tid visades af regeringen intresse och 
omtanka för Lappmarken så i ekonomiskt som religiöst hänseende. 
Landshöfdingen i Västerbotten, Johan Graan, var särskildt nitisk 
för Lappmarkens förkofran. I en skrifvelse till K. M. år 1671 
säger han bland annat: »Dessutom såsom i lappmarkerna fuller 
är af framfarne konungar en god begynnelse gjord till att draga 
lapparne ifrån deras stora afguderi, som de hafva sväfvat uti, 
så är likväl ännu mycket som fattas och fordras till den rätta 
gudstjänstens fullkomligare inrättande uti de orter, hvarom fram- 
deles och icke långt härefter ett skäligt förslag jag allerunder- 
dånigst ingifva vill». 

£nligt det förslag, landshöfdingen sedermera ingaf, borde, 
såsom redan år 1640 skett i Piteå lappmark, samtliga öfriga 
lappmarker bilda särskilda pastorater med hvar sin pastor på 
stället boende och med fastställd stat för prästens aflöning, hvar- 
jämte, där kyrkor saknades, sådana skulle byggas. Detta förslag 
fastställdes ock af K. M. för Kemi lappmark d. 21 juni 1673 
och för de öfriga lappmarkerna d. 29 sept. samma år och erhöll 
Rammar-kollegium uppdrag att uppsätta den nya staten, hvilken 
ock uppgående till 1,052 dr s:mt af K. M. fastställdes den 2 okt. 
1675, ehuru det visserligen i förstone under krigsåren icke var 
utan sina vanskligheter att utfå dessa medel, enär konungen ville 
annorlunda disponera öfver dem. Nöden var stor i landet och 
förklarar lätt oregelbundenheten i de uppgjorda staternas upp- 
rätthållande. 

Det hade nu således kommit därhän, att de kyrkliga för- 
hållandena i det närmaste blifvit ordnade, såsom de intill senaste 



220 E. W. B. 

tider bibehållit sig: kyrkor voro i hvar lappmark uppbyggda, 
präster, kunnige i det iappska språket, skötte på stället de 
prästerliga åliggandena och kristliga läroböcker funnos i tryck 
på samma språk utgifna. Man skulle hafva trott, att nu allt 
stod väl till och att kristendomens seger öfver det sega hedniska 
väsendet nu var vunnen. Men såsom en blixt från en klar 
himmel kom nu till regeringens kännedom, att fullständig afguda- 
dyrkan med offerställen och träbeläten ännu ganska allmänt gick 
i svang i Lappmarken. Det var vid ett lagmansting denna upp- 
täckt först gjordes, hvarom protokolisutdrag inskickades till hof- 
rätten. Konungen aflät då d. 11 dec. 1685 en allvarsam skrif- 
velse till konsistorium i Hernösand med infordrande af förklaring, 
huru sådant vore möjligt och hvarför icke något meddelande 
därom förut från konsistorium inkommit. 

Konsistorii svar är dateradt d. 15 mars 1686 och innehåller 
i inledningen en kort historik öfver hvad för Lappmarken i 
kyrkligt afseende under förra regenter vidtagits och hvad under 
den senast föregående tiden därutinnan åtgjorts, såsom öfver* 
sättningar till lappska, anställande af präster, kunniga i lappska 
språket, samt visitationsresor. Hvad nu det uppenbara afguda* 
väsendet anginge, »så finna vi för våra personer», heter det vidare 
i samma skrifvelse, »saken sig hafva som vi underdånligen här 
upptäcka». Anledningarna sammanföras i 9 punkter: l:o »att 
själfva I^appmarkens reformation icke så länge sedan är verk- 
ställd, utan de gamla satans tjänare på den orten lefva ännu 
och halta på båda benen, vilja tjäna Baal och Gud»; 2:o lap- 
parnes näringsfång, »skytteri och fiskeri», hvartill de äro vane 
att bruka spådom och annan vidskepelse; 3:o svårigheten for dem 
att ofta komma till kyrkan, hvarför de på aflägsna orter så 
mycket mera äro benägna till att och lättare kunna utöfva sina 
djäfvulskonster; 4:o gränsförhållandena till Danmark och Ryss- 
land, i det somliga lappbyar räknas tillhöra såväl det ena som 
det andra riket, hvilket gör lapparne genstörtiga och öfvermodiga, 
så att de förmena sig kunna få skydd hos den ene konungen 
mot den andra, hvilket synnerligen gäller gränsebyarne i Umeå 
lappmark; 5:o svårigheten för prästerna att hos »ett så förvirrad t 
folk» kunna tvinga dem att oftare besöka Guds hus, låta döpa 
sina barn m. m. utan understöd af civile tjänstemän; 6:o mark- 
nadsväsendet, i det mången fyller lappen med bränvin, ja, som 
nu höres, gluckar (glödgar) det med socker, »så att han kommer 



ANTECKNINGAR OM LAPPMARKEN 221 

drucken i kyrkan; 7:o »emedan ock orten förer med sig åtakilliga 
kroppsbesvär, ty kan man intet förtega att af prästerskapet 
somliga äro uttröttade blefne, andra hafva begynt att, »som pläg- 
se^en där är, öfva sig i otjänliga stycken och alltså göra sig 
inkapabel till ämbetet», och hvilka man måste sätta andra 
skickliga till hjälp, hvaraf föranledts stor fattigdom, då under- 
hållet måst delas mellan flere, ingen vill ock gärna dit trans- 
porteras, som eljest finner sig vara kapabel att förestå annan 
lägenhet; 8:0 den bristfälliga barnauppfostran, i det lapparne 
icke låta sina barn lära sig. läsa i bok utom dem, som sättas 
i skolan, hvilka »härtill med trug äro tagna», då lappen hälst följer 
»sitt barbariska och latefulla lefverne, hvilket de skatta för en 
frihet»; 9:o oaktadt det afgudiska väsendet väl förat varit kändt, 
har dock ingen velat uppträda som accusator af fruktan för 
sådana onda människor. 

Med afseende på medel till oväsendets hämmande föreslås: 
noggrannare kateketisk undervisning med de byar, som ligga nära 
kyrkan, förbud mot äktenskap för lapp, som icke nöjaktigt vet 
sin kristendom; ingen borde admitteras till Herrens nattvard 
utan särskildt förhör; särskilda predikningar med förmaningar 
emot den afgudiska gudstjänsten; några lapp-gossar borde utses 
från de lappmarker, som icke hafva någon skola och sättas i 
närmaste sådan, »emedan att i lappmarkerna inrätta fiere skolor 
synes ej vara af nöden»; dessa gossar kunde sedan användas 
till privat information och följa lapparne i deras boflyttningar; 
präste-visitationer i lapp-kåtorna; uppmuntringar i form af ringare 
gåfvor åt dem, som låta sig ledas och rättas och som angifva 
dem, som ännu äro stadda i sin vidskepelse; präste-visitationer 
ifrån de nedre socknarna; utbyte af sådana prästmän, som icke 
förstå det lappska språket, mot sådana, som äro kunniga däruti; 
»där ock någon med så groft afguderi umgåtts, som meriterar lifs- 
stratf, så vore väl om en sådan blefve andragen och den in loco 
hade sitt strafi" androm till sky, hvilket skulle mycket hjälpa 
verket, emedan lapparne af sig själfva äro bäfvande och rädda»; 
en tillbörlig undersökning om de särskilda ofiPerställena borde 
anställas och dessa, lapparne till skräck, på något sätt utmärkas ; 
bran vi nssäl jandet vid marknaderna borde förbjudas. 

K. M. befalte nu d. 11 dec. 1685 att lagmansting skulle 
hållas i samtliga lappmarkerna för ransakning om det afgudiska 
väsendet. Protokollen vid dessa ting finnas ännu i behåll; som 



222 B. w. B. 

de gifva en synnerligen god inblick i Lappmarkens dåvarande 
religiösa ställning, återgifvas de här fallständigare, hvarvid likväl 
protokollet vid ett tidigare i Luleå lappmark hållet ting angående 
ett liknande mål först må meddelas: 

Anno 1686 d. 1 Febr. hölls laga ting med lappallmogen af Luleå 
lappmark vid Jockmocks tingstalle, närvarande kronans befallnings- 
man välaktad ^gidius Otto samt efterskrefne (12), som i nämnden 
sutto — — — 

Lappen Peder Tomesson, brukskarl i Qvickjock, förehades och 
angafs af brukspredikanten, vällärde herr Johan Graanharomar, för det 
han nästförledne år in decembri vid ett träsk Darrijaur benämdt 
emellan hyttan, Qvickjock och Kittvari gmfva beläget, där tillförene 
ett gammalt lapparnes offerställe varit, offrat horn af en ren, hvarom 
han på tillfrågan bekände sig sådant i många år hafva gjort efter 
sina gamla förfäders bruk och många andra lappars urminnes praxin 
till att därmed vinna och undfå god lycka så i djur, skog som fiske- 
vatten. Sedermera spordes Peder, om han nu för tiden visste några 
flere lappar jämte sig föröfva ett sådant afgudiskt väsende med 
offrande eller någon annan förarglig vidskepelse. Då svarade han sig 
fuUer som oftast hört, att många andra lappar, på åtskilliga orter 
boende, brukat den afgudiska vidskepelsen, isynnerhet med offrande 
vid berg och stora träsk samt Here rum, dock viljandes härutinnan 
inga vissa personer namngifva, ehuru han därom af rätten allvarligen 
förmant blef. Så alldenstund denna ringa rätten icke finner någon 
fullkomlig lag, hurulunda en sådan casus rättsligen afdömas skall, 
oansedt om slik vidskepelse uti H. K. M. vår allern. konungs och 
herres utgångna placat om eder, dateradt d. 2 oct. 1665 och dess 
20:de punkt med annat mera förraäles, att den straffes som för lödgeri 
i mindre, och trolldom i större brott, som den är till etc. och denna 
enfaldiga rätten ingen annan ordning och efterrättelse om of van be: te 
afgudiska eller lödgeriets afdömande iinner än som glorv. i åminnelse 
den salige, store furste och herre, konung Gustafs ordinantie, dat. 
Westerås 1527, och dess 15 punkt innehåller, därest står, att vid- 
skepelse, löfveri och trolldom är lifssak, — men såsom här infaller 
tvifvelsmål, om icke en sådan gammal högl. ordinantie vore in hoc 
seculo abrogerad, besynnerligen den enfaldiga och villfarande lapp- 
allmogen berörande, alltså och emedan underrätterna icke tillätes att 
arbitrera uti någon blind sak, med mindre de icke hafva någon klar 
lag att fundera och stödja sig vid, ty remitteras denna sak under den 
höglofl. Svea hofrättens vidare högrättvisa omdöme och betänkande. 

Lars J, Qruhh 
häradshöfding. 

Lagmanstinget i Lycksele och Umeå lappmarker. 

Anno 1687 d. 11 Jan. hölls ordinarie lagmansting i Lycksele 
och Umeå lappmarker med lappallmogen af Umeå-Wapsu-Raan och 



ANTEOKNINQAB OM LAPPMARKEN 22S 

Graaubyar, närvarande kronans befallningsman väll: de ^gidius Otto 
med eft:ne lappar (8), som i nämnden sutto 

Till underdänigst och Ödmjukt följe så af H. K. M:ts vår aller- 
nådigste konungs och herres resolution och befallning af d. 11 dec. 
1685 som jemväl H. Exc. herr barons, general-majoren och innds- 
höfdingens, herr Hans Abraham Kruses därpå funderade ordres till 
undertecknad af d. 4 jan. och 5 nov. 1B86 begynte jag nu i detta 
år ibland andra tingsärendens förrättande noga inqvirera och ransaka, 
jämväl mig närmare informerad göra, huruledes med en stor del 
lappames härtills på åtskilligt sätt och vis föröfvade afgudiska vid-* 
skepelser medelst offrande och trumspel månde vara beskaffad t. Och 
fördenskull blefvo samtliga lappallmogen af ofvanskrefne byar under 
detta Umeå lappmarks pastorat sorterande för rätten framkallade och 
tillfrågade, om de godviUigen och otvungne ville sanningen bekänna, 
hvilka af dem äro delaktiga uti denna grofva, afgudiska synden. Då 
uppstod ifrån rätten eu gammal, beskedlig man, tolfmannen Olof 
Måusson ifrån Graanbyn, berättandes att han jämte många andra 
lappar efter deras förfaders urminnes bruk och gammal funt allt 
härtills brukat trumman, som eljes på deras språk kallas kåbdes, 
hvilken de åtskilliga gånger om året, dock icke på vissa tider, spelat 
och slagit uppå jämte särdeles jåick eller sjungande efter deras gamla 
maner och plägsed. Sådana trummor, de där med mångahanda slags 
figurer af dem själfva med albark på skinnet afmålade äro, hafva de 
alltid lagt messingsringar uppå och med hamrar af renhorn gjorda 
och utskurna på dem slagit, spelat och sjungit uti den enfaldiga tro och 
mening att därigenom vinna god lycka eller eljes erfara, om någon elak 
eller god lycka dem förestått, förr än de begifvit sig till skogs att 
fånga djur eller eljes med tiskeriens idkande uti sjöar och stora träsk. 

Uppå vidare tillfrågan berättade denne Olof Månsson, att när 
ringarna på trumskinnet lagde vid sjelfva slåendet eller pulserandet 
lupit en stund omkring och omsider synts velat merendels stanna 
eller ändtligen hålla sig vid endera sidan, så hafva de inbillat sig 
vetat hvad lycka eller olycka dem förestått hafver, nemligen om 
ringarna dansat och hållit sig vid den venstra sidan om trumskinnet, 
skall det alltid bemärkt olycka till vanorna, men vice versa vid den 
högra sidan all god lycka uti deras företaganden betydandes. 

Sedermera spordes Olof Månsson, huru han och många andra 
en sådan konst lärt och hvilken dem till en slik vidskeplig galenskap 
bragt och förfört hafver P Svarade, att deras föräldrar och förfader 
en sådan djefvulskap dem lärt hafva. Ytterligare, huru det kommer 
till att messingsringarna understundom stanna och hålla sig vid den 
venstra, stundom ock den högra sidan på trumskinnet, när de på 
henne slagit och spelat? H vartill han svarade: Gud må det veta, 
lappfolket hafva med en sådan föröfvad vidskepelse intet ondt menat. 

Sist tillfrågades Olof Månsson, om han med de andra nu till* 
städesvarande lappar brukat någon vidskepelse med offrande; hvartill 
han svarade och otvungen bekände, att en stor del af dem, dock 
icke alla, hvar höstetid på åtskilliga rum oeh ställen nedgrafvit ett 



224 E. w. B. 

stycke kött och ben ataf hvar lem af en ren jämte ett litet trä på 
olika sätt och vis utskuret och krusadt, på det odjuren icke måtte 
sådant röra vid eller någon skada tillfoga, och när detta har skett, 
hafva de blottat sina hufvuden och tagit af sig sina mössor^ jämväl 
uppräckt sina händer till himmelen och bedt Gud den aldrahögste 
om god lycka, helaa och sundhet. 

Sedan, när denna Olof Månasons, nu gjorda relation för samtliga 
lappallmogen publicerad och uppläsen blef, spordes dem om det sann- 
färdigt var hvad Olof nu således publice bekant och refererat hafver; 
hvartill största delen lappar, de som voro komna till någon ålder, 
svarade och offentligen bekände sig att hafva efter deras gamla för- 
faders information och lärdom sådana vidskepelser allt härtills brukat, 
oaktandes ehuru de af presterskapet äro förmante och åtvarnade vordne 
därmed att afstå, men emedan de nu först hafva fått höra, liuruledes 
H. K. M. vår allern. konung och herre sådana djefvulska vidskepelser 
hårdt ifrat och ingalunda lida och tåla vill vid högsta onåder till- 
görandes, alltså utfäste de samtligen med uppräckta iinger att de och 
deras barn hädanefter aldrig mera skola offra och på trummor spela, 
som de af oförstånd hit intill gjort hafva. Sina trummor, dem de nu 
icke tillstädes hade, lofvade de ock att vilja och skola till annat år 
eller nästa laga ting hörsamligen ifrån sig leverera. 

Lagmanstinget i Luleå lappmark. 

Anno 1687 d. 27 och .28 Jan. hölls laga ting i Luleå lappmark 
vid Jockmocks tingsställe med allmogen af Kautenjaur, Sirckeslockt, 
Socksjock, Terpenjaur och Jockmocks byar, närvarande kronans be- 
fallningsman vältde herr ^gidius Otto med nämnden (12 män) 

Sedan H. K. M:ts allernådigsta skrifvelse — för samtliga lapp- 
allmogen härsam mastades publicerad och uppläst blifvit, tillfrågades dem, 
hvarföre och till hvilken ända de, som nogsamt är vordet kunbart, hafva 
för detta och allt härtills offrat till stockar och stenar, brukat spåtrum- 
mor och andra förargliga vidskepelser. Då svarades, att emedan deras 
gamla föräldrar sådana vidskepelser brukat, så hafva ock de deras 
plägsed därutinnan följt och efterlefvat, bekännandes sig 1) att hafva 
hittills brukat trummor, med hvilka de dock intet ondt sade sig hafva 
gjort, utan bara till att se förut hvad ondt eller godt dem vederfaras, 
jämväl huru med deras skogs- och fiskevånor samt boskap lyckas 
skulle; 2) att de hafva offrat på de gamla rum och ställen, sätt och 
vis, som deras förfäder gjort hafva, näml. först till Thoren eller åskan, 
hvars beläte de efter menniskoansigtens skapnad med yxor uthuggit af 
trä, som de kunnat, dem de vid gamla offerställen planterat och upp- 
rest hafva; 3) berättade ock lappame, att en del hafva uppsökt sig 
stenar till afgudars dyrkande, som hafva haft någon särdeles skapnad 
eller liknelse till något rationale eller irrationale animal, hvilka 
stenar eller beläten de sammaledes vid sina offerställen uppsatt hafva, 
föregifvandes 4) somliga af dem vara Thorens söner och somliga 
Thorens drängar, hvilka de sedan gemenligen offrat, besynnerligen 



ANTECKNINaAR OM LAPPHABXBN 225 

hornen af sina brunstrenar eller harfvas (osnöpte renar), som af dem 
«lafi^ Matthsei tid om hösten ; dels hafva de ock 5) offrat andra kreaturs 
ben, som dem efter trummans anledning blifnt pålagd t, såsom af häste- 
föl, grisar, höns, bockar, får eto., h vilka kreatur uti deras hemviiter fuller 
icke finnas, utan med stort besvär rest en lång vag till Norge ooh 
andra orter, därest de sådana kreatur kunnat uppnegociera ooh för- 
handla; 6) berättade ock lapparne att somliga af dem offrat af de 
slagtade lueaturens blod, dem de uti näfver-skeppor eller riffor för- 
varat och nedlagt hafva vid deras vanliga offerstiillen ; 7) bekände ock 
allmogen att den gamle afguden Thore hafra de ock efter deras för- 
faders inbilian städse haft i åminnelse och honorerat med åtskilligt 
offrande för den orsaken skull, att han skall gifnt dem vackert väder; 
S) hos de framledne eller döda människor hafra de ock deponerat 
och nedlagt sina offer och alltid lefvat uti den enfaldiga tro och 
mening att sådana aflidna människor icke så snart skulle taga dem 
till sig eller rycka dem till sina gifter; 9) en del offrat ock den 
iede satan, att han i dess förmåga icke skolat kunna tillfoga dem 
något ondt; 10) andre hafva ock offrat solen, månen och elementema. 
Alltså tillspordes lappame, om de alla härutinnan äro lika delaktiga 
eller en del allena, som ännu icke äro tiJl den kristliga läran all- 
deles omvända, då fuller största delen med högt rop svarade ja, så 
att sorlet af dem, som därmed höllo, förtog ljudet för några af 
Jockmocks och Socksjocks byar, de där närmast ligga till kyrkan 
och landsbygden och efter vidare förhör och efterfrågande alldeles 
nekade och förklarade sig aldrig hafva brukat sådana djefvulska vid- 
skepelser. 

Sedan blefvo de alla i gemen tillfrågade, om de för detta af 
prästerskapet äro med någon allvarsamhet vordne förmante och åt- 
varnade, att de med dessa grofva synder skulle alldeles afstå och för 
all ting sig omvända och göra en sann bot och bättring. Häremot 
kunde de fuller icke neka, utan bekänna att ju prästerskapet dem 
därifrån afrådt, men såsom föräldrame hållit barnen därtill strax ifrån 
barndomen och de mäkta sällan kunnat komma till kyrkan för oföret 
och deras långa resors skull, så hafva de sådana förmaningar icke 
flå mycket aktat eller på hjärtat lagt utan merendels bortglömt och 
slagit i vädret. 

Eljes, efter noga förhör och inqvisition, befanns sant vara att 
pastor loci, herr Anders Marci Grubb, på 16 års tid eller allt sedan 
han till detta pastorat förordnad och constituerad blef, aldrig rest 
omkring upp till de Qärran och vidt aflägsne lappbyar och dess hem- 
vister, uti hvilket anseende de 'med sina hemmavarande barn och 
legofolk icke rätteligen blifvit informerade och undervista uti sina 
kristendomsstycken, som de eljes och dess utan omöjligen kunna alla 
bara en gång om året komma till Jockmocks kyrka för den långa 
och besvärliga vägens skull; men då största delen af de långvägade 
kunnat ändtligen komma tillstädes, har det skett denna tiden om året, 
på hvilken ordinarie laga ting plägar hållas och kronans räntor upp- 
bäras och clareras, då ock den rätta marknadstiden beramad är och 

Hist. Tidskrift 1891 17 



226 



B» W» B. 



lapparne (tvifv^isutaD) lära då vara mera betänkta och sorgfaliiga om 
deras handel med boigerskapet, an låta lära och undervisa sig uti 
sina salighetsmedel, som de dock hvar morgonstund, medan tinget^ 
uppbörden och marknaden påstått, alltid hafva blifvit hållna tilL 
Men sedan de alla i gemen blefvo allvarligen förmante och åtvarnade, 
att de hädan efter alldeles öfvei^va skulle deras vidskepelser medelst 
offrande och trummespel etc. vid högbem:te H. K. M:ts vår aller- 
nådigste konungs och herres påföljande högsta straff och onåder, där 
någon af dem denna gudeliga och välmenta förmaning befunnes här 
efter icke yilja med godo efterkomma och sig till hörsam efterrättelse 
ställa, så vardt fuller af dem lofvadt och försäkradt, att de aldrig 
mera skulle bruka några vidskepelser, hvarken på ett eller annat sätt, 
utan frukta och dyrka den rätte Guden uti himmelen; men det är, 
oförgripligen sagdt, till befara, att största delen ännu icke hålla eller 
prestera sina nu gjorda promisser och löften, förr än de, som ännu 
uti dessa grofva afgu diska synder och vidskepelser torde vilja fram- 
härda, blefve uti allas åsyn och närvaro en gång exemplariter straffade. 



Lagmanstinget i Torneå lappmark* 

1687 d 31 jan. och 1 febr. hölls laga ting i Torneå lappmark 
vid Juckasjärvi tingsställe med lappall ra ögen af Tinge- och Sigge vaara 
byar, närvarande kronans befallningsman väll: de Jacob Graap och dessa 
eft:ne sutto i nämnden — — — 

Dato vardt noga ransakadt, inqvireradt och skärskådadt, om några 
i denna forsamling före detta brukat och ännu bruka några afgudiska 
vidskepelser medelst offrande vid berg och stora träsk samt kåbdes 
eller trummor de pläga spela uppå med jåick eller särdeles laula 
och stygg melodie? Härtill svarades och allenast efterskrefne af hela 
denna församling (som består af in emot ett hundra skattelappar) 
sig bekände till denna dag brukat trummor eller kåbdes bara uti 
enfaldighet, efter deras gamla förfäders urminnes plägsed, i mening 
att med dem vinna god lycka, som i de föregående protokoller bredare 
är att se och förnimma. 

Och voro allenast dessa efterskrefne, som sig bekände, nemligen 
ifrån Siggevara (3) , ifrån Tingevara (5) — . 

Men offerställen sade de sig vid denna tiden icke bruka, utan 
i forna tider. 

Desse ofvanskrefne utfäste ock att hädan efter vilja alldeles öfver- 
gifva sina trummor och dem ifrån sig lefverera vid första tillfälle 
och när de här näst hitkommandes varda. 



Lagmanstinget i Piteä lappmark. 

Anno 1687 d. 7, 8 och 9 febr. hölls laga ting i Piteå lapp* 
mark vid Arjeplougs tiogställe, närvarande kronans befallningsman 
yäll:de herr ^gidius Otto med nämnden. 



ANTBCKNINOAR OM LAPPMARKEN 227 

Tillfrågades samtliga Därvarande lappallmoge af Piteå lappmark, 
neml. Norrväster-, Söderväster-, Simitsjaur, Arjeploug och Loektebyar 
om och hvarföre de den afgudiska vidskepelsen med spåtrummor och 
offrande alla eller några hafva brukat? Hvartill de äfvensom i Luleå 
lappmark svarade, att de fuUer alla däruti voro lika delaktiga, men när 
rökelängden företogs och examinerades, befunnos några som inga 
trummor hade, men nästan hvar och en bekände sig hafva brukat vid- 
skepelse med offrande på sätt och vis och uti den enfaldiga mening som 
uti nästföregående Luleå lappmarks protokoll finnes vara annoteradt; 
sammaledes och på lika sätt hafva de ock efter sina gamla förfader 
brukat trummor. 

Sedermera uppå tillfrågan bekände de ock att prästerskapet dem 
ifrån sådana styggelser och galenskap tidigt och ofta med ondo och 
godo förmanat och afrådt hafva, som ock hördes sant vara, när de i 
sina kristendomsstycken examinerades och merendels därutinnan så väl 
grundade voro, som af denna nationen kan förväntas. 

Sedan framsteg en lapp benämd Anders Pålsson ifrån Simitsjaur, 
sägandes lapparne vara uti den enfaldiga och galna opinion, att de 
omöjligen skulle kunna subsistera eller på något annat sätt sig ernära 
och underhålla, där de sina förfaders gamla seder med afgudiska vid- 
skepelser öfvergifva skulle. Men icke dess mindre uppå rättens all- 
vårliga förmaning lofvandes allesammans sig här efter sådana vid- 
skepelser aldrig mera bruka vilja, jämväl ock försäkrandes att skola 
med första tillfälle lefverera ifrån sig till sina själasörjare alla de 
trummor och träbeläten hos dem finnas kunna. 

Lagmanstinget i Kemi lappmark. 

Anno 1687 d. 4 mars hölls lagmansting med lappallmogen i 
Sodankylä, närvarande kronans befallningsman väll:de Jacob Graap 
med nämnden. 

Här i församlingen veta lapparne af inga afgudiska vidskepelser, 
hvarken på ett eller annat sätt. Tvänne gamla tolfman, Peder 
Pedersson och Anders Hansson, om sina 70 år gamla, sade sig minnas, 
då de väl voro sina 20 år gamla, att deras föräldrar brukat vid- 
skepelser med offer, besynnerligen på en sten vid Pyhäjärvi på hin- 
sidan Kemiträsk belägen, hvilken de med rensfetma några gånger 
om året, efter som tillfallet gifvits, besmort, jämväl horn kring honom 
nedlagt hafva på grannt björkris, som offerstenen låg uppå, och hvart 
år honom väl lagdt och bäddadt blef. Sammaledes brukades ock den 
tiden trummor, som de framledne gamle lappar spelte uppå; men 
Gud vare evinnerligen ärad, att sedan sal. herr Johan Pictorius för 
en lång tid sedan deras kyrkoherde blef, vardt slika vidskepelser 
merendels utrotade, men alldeles afskaffade, sedan nu varande pastor 
i Tomeå, herr Gabriel Tuderus, sedermera och en lång tid där efter 
till deras kyrkoherde constituerad blef. 

Men hvad de öfriga uti Tomeå lappmark^ neml. Koutokeino, 
Afviovara, Teno och Utsjoki, jämväl uti Kemi lappmark^ Enare, 



228 E. w. B. 

Mnnsalka, Kitka, Kuolajärvi, Kemikylä, Sombioby och Kittilä belägaa 
byar anbelangar och vidkommer, så efter noga h&llen inqvisition be- 
fanns uti alla dessa of van rörda byar inga afgudiska vidskepelser, 
hvarken på ett eller annat sätt nu för denna tiden föröfvas, som 
dock Gudi den alldrahögste bäst bekant är. 

Hvad nu sålunda uti största enfaldighet om lappames bär tills 
i margfaldig måtto f5röfvade afgudiska vidskepelser protokolleradt och 
ad notam fattadt är, heroställes och lemnas H. K. M:ts vår aller- 
nådigste konungs och herres nådigste korrektion och omdöme aller- 
underdånigst. 

Sålunda af ofvanstående datis om lappames uppenbarade af- 
gudiska vidskepelser vara ransakadt, skärskådadt och befunnet, attesteras. 

Lars Jacobsson Gruhb 
haradshöfding. 

Af denna ransakning finner man hvilket mäktigt fäste heden- 
domen ännu hade hos lapparne. Men lappmarken erbjöd äfven 
ljusare bilder, såsom visar sig af det prosteting, som vid samma 
tid år 1685 i dec. d. 24 och följande dagar hölls i Kusamo i 
Kemi lappmark,^ hvilken lappby då omfattade 34 familjer om 
194 själar. Visitatorn, prosten Johan Tuderus, lämnar om denna 
visitation följande berättelse: 

Prostetinget i Kemi lappmark. 

»Med stor hjärtats hugnad mottogo de mig och mitt följe, tac- 
kandes Gud, att de fingo prästen och Guds ord till sig till helgen. 
De examinerades i sina kristendomsstycken, hvarutinnan ungdomen 
mycket hade förkofrat sig, någre kunde ock vackert läsa i bok och 
sjunga, såsom man om julhögtiden varse blef. 

Pastor loci, Henricus Cajanus, framsteg besvärandes sig det tvänne 
lappar från Kitka hade absenterat från Kemijärvi kapell om stora 
böndagen; de excuserade sig därmed, att de hade haft den tiden 
sjukt folk i sina hyddor, hvilka behöfde skötsel, producerande vittnen, 
som med ed ville bekräfta saken således bestå, alltså befriades de för 
straff med åtvarning det de så väl som andfra måtte vakta sig för 
gudstjänstens försummelse och således undvika Guds oeh konungens 
hemsökning. 

Frågades efter om trollkarlar, afgudadyrkare och Guds ords för- 
aktare uti Manselkä by vore; då framsteg och föregaf lappen Junge 
Olofsson, berättandes sig hafva hört hunden skälla en söndagsmorgon 
uti skogen, hvaraf han presumerade att hunden där icke var utan 
husbonde, som med ekorre-skjutande violerade sabbaten. Junge till- 



* År 1670 hade härstädet en allmännare andelig väckelae åstadkommits genom 
lapp-predikanten Gabriel Tuderas fr&n Enare lappförsamling. Ännu i en skrifvelse 
af ar 1723 fr&n den nitiske norske missionären v. Westen fingo Kemi lappar er- 
kännande såsom goda kristna. 



ANTECKNINGAR OM LAPPMARKEN 229 

spordes, om han visste hvem hunden tillhörde, därtill han nekade, 
emedan han sade sig hvarken sett bonden eller hunden, h varför kunde 
i detta mål iutet resolveras. 

Den 12 januari hölls examen catecheticum uti Som bio by. Ung- 
domen därstädes gaf ett sådant öirskligt besked ifrån sig, som ingen 
främmande tro kan, där läto de sig öfvermåttan qvicka ingenia af 
gossar och flickor, så att där tillfället och lägenheten medgåfve, skulle 
en ung nitälskande karl stor lust hafva till informera där in artibus 
literalibus. Hvar afton och morgon inställa de sig under bönestunden, 
hvilket en ingenieuse lappdotter, Brita Pedersdotter, med synnerlig 
andäktighet dagligen förrättar. 

Den 14 januari förhördes Sodankylä lappar i deras kristendoma- 
stycken och gåfvo då ett sådant svar ifrån sig, att man med stor 
fröjd och glädje här den tiden föniötte. 

En lapp, Peder Mattsson, höll morgonbön, reciterandes 16 böner 
med synnerlig andäktighet allt utantill. När bönestunden öf verstanden 
var, förmautes be:te lapp om morgonen bruka mindre böner och i deras 
ställe läsa ett stycke af Kristi pinas historia; om aftonen åter befaltes 
han näst aftonbönerna hålla de böner, som om morgonen besparades, 
och läsa ett kristendomsstycke hvar afton med Luthers förklaring, 
på det de andra, som icke kunna läsa i bok, måtte lära läsa memoriter. 
Slik ordning vill man ställa uti hela lappmarken. 

Culperades Sodankylä-boar fÖr det ingen af dem hade bevistat 
gnidstjänsten i Kemiträsk om julhögtiden; de ville excusera sig därmed 
att manfolket blefvo den tiden förhindrade af bäfverbruket, för hvilkets 
försummelse de potentatema icke hade kunnat prestera utlagorna och 
för kvinnfolket varit omöjligt för den långa och besvärliga resans 
skull att slippa till kyrkan (32 mil fram och åter), men såsom deras 
excusation merendels synes vara obillig, fingo de efter bogetalet något 
bota till Kemiträsks kyrka med allvarsam formaning till flitigare Guds 
heliga ords uppvaktning och Herrens tempels besökande. 

Såsom Sombio, Sodankylä och Kittilä byar mäkta långt bo ifrån 
Kemiträsks kyrka, Sombio 18, Sodankylä 16 och Kittilä 28 mil, 
anhölls om en prästman med underhåll, som continue uti Sodankylä 
finge bo.» 

Efter det lagmansting under åren 1686 och 1687 hade hållits 
öfver hela Lappmarken, företogo året därpå landshöfdingen i länet 
och stiftssoperintendenten en visitationsrera dit för att närmare 
inhämta kännedom om lapparnes religiösa ståndpunkt. Af ett 
ntdrag at deras gemensamma berä.ttelse, dat. Torneå d. 16 mars 
1688, må följande meddelas: 

Först hölls undersökningen i Umeå lappmark^ men därvid, 
heter det i berättelsen härom, var intet barn närvarande, hvilket 
pastorn i församlingen, Olof Graan, förklarade bero på lapparnes 
fruktan att deras barn skulle tagas till skolan, »hvilken räddhåga 



230 B. W. B. 

är gammal hos dem, så att de måste med trug taga barnen 
ifrån dem». Med afseende på lapparnes kristendomskunskap upp- 
gaf pastorn, att de, som gått i skolan, någorlunda kunde göra 
besked för sig i frågor och svar, men med de öfriga hade han 
endast kunnat komma därhän, att de lärt sig katekesen, »såsom 
den står i ABC-boken». I berättelsen heter det ock, att »de läste 
färdigt ända fram, icke stannandes förr än de hela stycket utläst». 

Lapparne från Wapstena by voro »alldeles förhärdade», och 
läto de sig icke, heter det, genom något tal bevekas till bättring, 
»ehuru en sig därom violerade». En, som stod i hopen, föll ned 
och afsvimmade, »såsom de pläga göra, hvilka af ondo anfäktas». 
Ingen af dem kunde läsa i bok förutom länsmannen, hvilken 
nu var borta af räddhåga, »emedan han ock är funnen med 
spåtrumman». 

Sist sammankallades samtliga lapparne (omkring 60 till 
antalet) och tillspordes, om de icke ville hålla hvad de lofvat 
och afstå från all vidskepelse och afguderi och göra bot och 
bättring, då alla ropade: ja. 

I Luleå lappmark var okunnigheten bland lapparne stor, 
så att utom klockaren, som gått i Umeå lapp-skola, ingen kunde 
läsa i bok. På frågan hvad Gud vore, svarade somliga, att han 
vore en rök, andra, att »de intet hafva varit så lärda». 

Bland lapparne från Piteå lappmark^ hvilka vid denna 
visitation hade aflämnat sin trumma, var äfven en äldre lapp 
vid namn Lars Nilsson från Norrvästerby af omkring 60 års 
ålder. När han senare genom döden förlorade sin 6-årige son, 
grep han åter till trumman i tro att därmed återväcka till lifvet 
den aflidne. Han stämdes härför till tinget, där han uppgaf, 
att han hade 3:ne afgudabilder af trä: den första Thor eller 
åskan, den andra Thors eller åskans ängel, den tredje världens 
man eller gud och förklarade inför tinget, att dessas tillbedjan 
varit honom till stor nytta. I förstone hade han anropat den 
allra högste Guden i himmelen om hjälp och bot, då en svår 
sjukdom och mycken dödlighet hade drabbat hans renhjord, »att 
icke hans boskap måtte utrotas, utan mer och mer förökas och 
honom lyckas». Som detta emelleitid icke hade hjälpt, hade han 
försökt andra medel, som ländt honom, yttrade han, till mycket 
mera fromma och till hans boskaps vederfående och förökelse. 
Han förklarade inför rätten att, så länge han lefde, kunde han 
ingalunda umbära sådan afgudisk vidskepelse, utan skulle han 



ANTECKNINQAB OH LAPPMARKEN 231 

>efterlefva och bruka sina förfäders vana, oaktadt hvad högre 
eller lägre öfverhet i detta mål nu eller framdeles honom för- 
bjudandes varder». 

Tingsrätten dömde honom med stöd af 2 Mos. Bok, 22 kap. 
och 5 Mos. Bok, 13 kap. samt Vesterås Ordinantie af år 1527 
och den i Örebro utgifna af ar 1586 till döden. Svea hofrätt 
fastställde domen d. 26 apr. 1692 och skalle han halshuggas och 
tillika med de träafgudar han brukat och spåtrumman och den 
tillhöriga redskap a båle brännas. 

Församlingens pastor, Petrus Noraeus, fick nu uppdrag att 
bereda mannen till döden och kom med honom därhän, heter 
det i den berättelse konsistorium d. 4 apr. 1693 härom afgaf 
till K. M., att »han kunde rent läsa sina fem kristendomsstycken, 
vackert gjorde reda för sig om sin salighets grund, kunde ångra 
och bekänna sina synder». När han kom till rättareplatsen och 
hans träafgudar lades å båle och brändes i hans åsyn, frågade 
prästen, hvad han tänkte om allt sådant. »Hvad skall jag tänka», 
sade han, »jag är ju ren från mina synder»; sedan undfick han 
Berrens nattvard och steg på bålet, ropande på sitt språk: 
:»Je8u, walda ialle minun siulo», d. v. s. »Jesu, tag nu min själ»! 
Konsistorium tillägger, att han med en undersam frimodighet 
undergick döden. «Så mycket fördenskull hans själasörjare af 
hans gudeliga åthäfvor och bekännelse kunnat förstå, vore han 
förvissad, att denne lapp dog såsom en salig man och att detta 
exempel skulle vara andra afgudadyrkare och slika syndare till 
märkligt eftertryck och skräckelse». 

Den skräck detta straff injagade hos lapparne, hvilka samman- 
kallats för att öfvervara exekutionen, gjorde visserligen att det 
uppenbara afguderiet stäfjades, men i hemlighet bedrefs det dock 
fortfarande. Superintendenten i Hernösand, Mathias Steuchius, 
4»krifver härom till K. M. d. 12 nov. 1719 följande: »Lapparne 
vandra ännu, Gudi klagadt, till större delen i ett grofb mörker». 

Kyrkoherden i Torneå, Henrik Forbus, aflät ock i detta ämne 
till K. M. en skrifvelse år 1727 d. 29 mars, ur hvilken skrifvelse 
följande må anföras: 

»Inför E. K. M:ts kongl. tron medelst denna min underdånigste 
«krift att framträda föranlåtes jag af det farliga afguderiet, som i 
lappmarkerna ännu högst beklagligen öfvas skall, hvilket allt till 
denna tiden varit så doldt och lönt hållet, att ingen annan än 
lappa me sjelfve afvetat, men nu genom Guds nåd börjat komma i 



232 B. w. B. 

ljuset, således ?ara beskaffadt såsoia hosföljande beskrifaing utvisar^ 
den E. K. M:t jag i djupaste underdånighet fördristar presentera med, 
föregången kort berättelse om sådant vederstyggligt väsendes afskaffande 
i Danmark på lappska orter, hvarest i 12 nästförfiutna åren enkanner- 
ligen sedan 1722 en stor reformation skedd är och lappa me ifrån 
sitt afgnderi till den sanne Gudens dyrkan förmådde. Skulle H). M. 
af kongl. nåd och mildhet de under E. K. M:ts krona sorterande 
lappar samma frihet förunna, som H. M. af Danmark sina undersåtare 
gifvit, näml. att de utan något påföljande världsligt straff må få göra 
sin bekännelse för vederbörande prästerskap eller andra därtill för- 
ordnade, så förhoppas man igenom den Allsmäktiges nådiga bistånd 
i svenska lappmarkerna äfven samma nytta och frihet att allt af- 
gnderi blir afskaffadt och utrotadt och den sanna gudsdyrkan desto 
lyckligare inplan tad och stadfästad.» 

Med frihetstiden uppgick en ny tid för Lappmarken. Regering 
och folk började mera känna sin förpliktelse mot lappanie. Nya 
skolor inrättades, lärare med verkligt missionssinne egnade sin 
verksamhet åt lapparnes undervisning och till underhåll af en 
sådan missionsverksamhet insamlades kollektmedel öfver hela riket,, 
hvarjämte en särskild styrelse för ledningen af den lappska mis- 
sionen år 1739 tillsattes i direktionen för ecklesiastik verket i 
Lappmarken. Också ansåg sig landshöfdingen Gyllengrip redaa 
år 1734 i en skrifvelse af d. 12 febr. till Kansli-kollegium om 
lapparnes religiösa ställning kunna sålunda yttra sig: »Genom 
tidernas längd och flitig undervisning hafva lapparne uti deraa 
kända lefverne hunnit så långt med sin kristendom, att i en del 
församlingar ock bos dem är så stor gudsfruktan som på något 
annat ställe finnes.» 

Detta landshöfdingens utlåtande gäller, såsom synes. Lapp- 
marken blott delvis, svårligen kunde ock landshöfdingen äga 
nog sakkännedom att döma om förhållandet häratinnan i all- 
mänhet, då lapparne af fruktan lärt sig att blott i största hem- 
lighet utöfva sin vidskepelse och sitt afgudiska väsende. Kyrko- 
herden i Torneå, Henrik Forbus, utlåter sig ock i sin ofvan anförda 
skrifvelse till K. M. sju år tidigare om ställningen i Lappmarken 
såsom i religiöst hänseende lämnande mycket öfrigt att önska. 
Visst är det att hvad man än hade gjort för att bibringa 
lapparne kristendom och civilisation, mycket ännu återstod att 
därutinnan göra, hvarom de prästers och lärares verksamhet, 
hvilka i följande tider däråt egnade sin verksamhet, burit vitt- 
nesbörd. 



Några anmärkningar om uppkomsten ocli 
karaktären af Frihetstidens författning 



AF 

S. J. BOETHinS. 



Om någODfiin en enskild händelse kan sägas bilda en af- 
görande vändpunkt i ett lands historia, så var Karl XII:s död 
en sådan. Därigenom bragtes det väldiga krig att afstanna, som 
hjältekonungen fÖr att bevara Sveriges stormaktsställning full- 
följt med en nästan tragisk pathos; själf va den hjältekraft, hvarpå 
det svenska folket under hans ledning gifvit så lysande prof, 
syntes i och med hans död utsinad, och det kungliga enväldet, 
som under hans sista år framstått mera oinskränkt än någonsin, 
störtade nästan af sig själfb tillsammans. Förklaringen till dessa 
plötsliga förändringar är att söka i Karls egendomliga ställning 
till sitt folk. De offer, som den ojämna striden kräfde, hade 
varit så öfvermänskliga, att sinnena till sist gripits af förtvifians 
likgiltighet, och det bestående statsskicket hade ådragit sig all- 
män ovilja, bl. a. just därför att genom detsamma utvägarna 
beredts till folkets öfveransträngande; hos Karl fanns åter lika 
litet rum för tanken på en inskränkning i den kungliga myndig- 
heten som för en eftergift gent emot Sveriges yttre fiender. Men 
under det sålunda hans statskonst blifvit allt mer främmande 
eller t. o. m. förhatlig för hans undersåtar, fortlefde dock hos 
det stora flertalet af desse kärleken och vördnaden för hans per^ 
son och det med en sådan styrka, att Sveriges folk, så länge 
han lefde, undertryckte sina egna önskningar och med ett nästan 
exempellöst tålamod följde honom på den lidandets väg han nu 
en gång utstakat för detsamma och — sig själf. Men däraf, att 
det sålunda blott varit hans personlighet, som utgjort den be- 
stämmande kraften, följde ock, att när denna kraft i och med 



234 S. .T. BO^THIUS 



hans död upphörde att verka, ett omslag tnåste inträffa; att 
nationen dä vände sig bort från de vägar, på hvilka den blifvit 
intviugad, för att i stället följa sådana, som numera öfverens- 
stämde med dess önskningar och förhoppningar. 

Om också den egentliga förklaringen till de antydda förän- 
dringarna sålunda är att söka däri, att inga funnos, som kunde 
och ville öfvertaga arfvet af Karls lifsgärning, så underlättades 
emellertid deras genomförande däraf, att icke häller några arf- 
vingar, med obestridlig rätt, gåfvos till hans krona. 

Pretendenter saknades visserligen icke. En var Karls yngre 
syster Ulrika Eleonora, som den 24 mars 1715 förmälts med 
arfprinsen Fredrik af Hessen^ Kasael, och en annan var sonen 
till Karls äldre aflidna syster Hedvig Sofia, den adertonårige 
hertig Karl Fredrik öf/ Holstein-Gottorp, hvilken uppfostrats 
vid det svenska hofvet; men bådas anspråk voro ej blott om- 
tvisteliga i förhållande till h varandra, utan ock i och för sig. 

Den svenska tronföljdsfrågans ställning var nämligen föl- 
jande. Då arfsrätten till kronan 1650 tilleFkändes det Pfaltziska 
huset, inskränktes den till dettas manliga medlemmar, men ge* 
nom 1683 års riksdagsbeslut hade ständerna sedan utsträckt den 
äfven till Karl XI:s ättlingar på kvinnoiinien (»kvinkönsarf- 
vingar>>), dock först vid den manliga liniens utgång, och Karl XI 
hade åt detta stadgande gifvit ytterligare helgd genom sitt af 
ständerna gillade testamente af den 15 augusti 1693. Både i 
1683 års riksdagsbeslut och i testamentet hade emellertid Norr- 
köpings arfförening från 1604 åberopats. Genom denna lofvade 
ständerna med afseende på den kvin liga arfsrätten blott att vid 
den manliga liniens utgång erkänna såsom regerande drottning 
den »konunga- eller furstedotter, som då äldst och oförsedd är», 
hvarjämte de vid^ förlust af hennes »rätt:» förbjödo »henne» att 
ingå giftermål med någon, som med dem »icke uti religionen är 
ens», men å sin sida förbundo de sig att ej mot hennes vilja 
påtvinga henne en gemål. Däremot talar arffÖreningen icke om, 
att prinsessor genom olika slag af giftermälsförbindelser före 
tronbestigningen kunde vare sig förverka eller bevara någon 
successionsrätt. Håller man sig strängt till ordalydelsen tillkom 
därför enligt denna lag successionsrätt blott ogifta prinsessor. 
Emellertid skulle man möjligen kunna antaga, att förbudet mot 
giftermål med främmande trosförvandter vid risk af förlorad rätt 
till tronen varit ämnadt att afse alla prinsessor, ehuru det ge- 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÄREN AF FRlflETSTIDENS FÖRFATTNING. 235 

Dom förbiseende erhållit en sådan form, att det blott syntes 
angå regerande drottning, och i sådant fall sknlle äfven gifta 
prinsessor kunnat vara arfsberättigade ehuru först i andra rum- 
met. Bestämmelsen, att äldsta ogifta prinsessa borde vid manliga 
liniens utgång tagas till drottning skulle med andra ord då blott 
angifva ordningen mellan de arfsberättigade, nämligen så, att först 
skulle tronföljden tillkomma de ogifta. — enligt förstfödslorätt — 
och sedan de med lutheraner gifta. Endast under denna förut- 
sättning kan det blifva möjligt att, såsom man stundom gjort, 
anse, det NoiTköpings arfförening äfven skulle uppställt ständer- 
nas samtycke till prinsessas giftermål såsom ett villkor för be- 
varandet af hennes successionsrätt, och visserligen kan detta 
ändock knappast ske annat än genom ett analogislut. Ett så- 
dant samtycke omtalas nämligen i arfföreniDgen ej såsom ett 
villkor för successionsrätten' utan såsom ett villkor för rätt till 
brudskatt, men om verkligen meningen var, att gift prinsessa 
skulle kunna hafva successionsrätt, borde, kan man sluta, stän- 
demas samtycke äfven hafva erfordrats för åtnjutande af denna 
rätt, som ju var viktigare än rätten till hemgift. I alla hän- 
delser är det klart, att prinsessors barn enligt den ifrågavarande 
arflföreningen icke hade någon arfsrätt till tronen. ^ Innebar nu 
den kvinliga tronföljdens åternpplifvande under Karl XI :s rege- 
ring en fullständig återgång till 1604 års arflförening, så saknade 
i själfva verket båda pretendenterna all berättigad grund för 
sina anspråk, ej blott Karl Fredrik, som endast var son till en 
svensk konungadotter, utan äfven Ulrika Eleonora, emedan hon ej 
blott var gift, utan gift utan ständernas samtycke och därtill 
med en reformert furste. Men nu är det ingalunda säkert, att 
meningen med 1683 och 1693 års stadganden var att återupp- 
lifva de anförda detaljbestämmeUerna i Norrköpings arfförening. 



' så vida man ej skulle vilja anse det såsom ett korollarium uf löftet att ej 
påtvinga en gemål, men detta är väl knappast berättigadt. För öfrigt måste äfven 
då i enlighet med den liberalare tolkningen uttrycket äldsta konungs- eller furste- 
dotter fattas såsom representerande prinsessa i allmänhet. 

' Se Stjernman, Alla riksdagars och mötens beslut, I, s. 573. Om prin- 
sar föreskrifver arfforeningen uttryckligt, att de förlorade succesaionBriitten både 
geuom giftermål med främmande trosförvandt och genom giftermål utan ständer- 
nas samtycke. Detta skulle kunna anföras såsom ett analogistöd för den libera- 
lare uppfattningen af prinsessors arfsrätt, men eii motsatt konsekvens kan ock 
dragas. Då gifta prinsar ju hade en tydlig arfsrätt till tronen, var nämligen ett 
sådant stadgande med afseende på dem naturligt, men om meningen ej var att 
tillerkänna gifta prinsessor sådan rätt, egde stadgandet ej på dem någon tilläoip- 
niiig, och dess utelemnande skulle sålunda kunna sägas gifva ett stöd åt antagan- 
det, att de voro alldeles uteslutna från tronföljden. 



236 S. J. BOÉTHIUS 



Visserligen heter det både i riksdagsbeslutet och i testamentet, 
att ständerna skulle ^»styrka» de kvin liga arfvingarna »vid allan 
kunglig rätt efter Norrköpings arfforening», och i testamentet, 
att Karl XI:s kvinliga artVingar skulle hafva samma arfsrättigbet 
tiil riket, som konung Gustaf Adolf i 1634 års regeringsform sin 
dotter »tillegnat», och detta var just den, som bestämts 1604. 
Men i båda handlingarna tillförsäkras arfsrätten åt Karl XI :s 
»barn och efterkommande^ aå långe Jtågon af dem öfverlefver%y 
och under detta uttryck synas så väl gifta prinsessor som deras 
barn böra inbegripas. Det är därför möjligt, att Karl XI:s och 
ständernas afsikt var att utsträcka arfsrätten till alla den förres 
ättlingar på kvinnolinien, och att, då de Åberopade 1604 års 
arff<Srening, de gjorde det, ej för att fullständigt återupplifva 
denna, utan endast för att däri få ett historiskt stöd för den 
kvinliga tronföljden.^ Uvad åter angår ordningen mellan de så- 
lunda alla arfst>erättigade »kvinkönsarfvin garna», skulle då, just 
till följd af frånvaron af bestämmelser därom, det kunna anses, 
att man tänkte sig förstfödslorätten såsom själfklar, då den var 
stadgad för den manliga tronföljden. I sådant fall blef Karl 
Fredrik, såsom den äldsta systerns son, den laglige tronföljaren, 
och detta var också hans och hans vänners uppfattning. 

Men en tolkning var äfven möjlig, enligt h vilken tronföljden 
tillkom Ulrika Eleonora oaktadt hennes giftermål, och denna 
utvecklades af Kongl. rådet N. Tessin i ett betänkande, som han 
den 25 april 1714 afgaf med anledning af prinsessans farhågor, 
att hon genom det.ta — då ännu blott ifrågasatta — giftermål 
skulle förspilla sin arfsrätt.^ Han ansåg, att Norrköpings arf- 
förening fortfarande var den gällande normen, emedan »salig ko- 
nung Karl XI berättas i sitt testamente alldeles hvad successio- 
nen anbelanger skola hafva blifvit vid Norrköpings beslut», d. v. s. 
han ansåg, att konungadöttrar men ej deras barn hade arfsrätt, 
och på denna grund frånkände han Karl Fredrik sådan. Här- 
med var dock prinsessan icke hjälpt^ då giftermålet just stred 
mot samma successionsordning, men detta ansåg han ej hafva 
något att betyda, då konungen gifvit sitt samtycke därtill och 
»ständerna all sin rätt transporterat inpå konungen», så att denne 



' Äfven vid ett annat tillfälle har ea äldre tronföljdsordning åberopats så- 
som stöd för en därifrån afvikande yngre, nämligen i 1772 års regeringsform, 
hvilken, ehoru den blott erkände manlig tronföljd, dock förklarade, att >8nece8- 
sionsrättigheten blifver enligt det som Norrköpings beslut är 1604 stadgar». 

^ Tryckt i Geijers Åcta et litterse ad historiam suecanam s. 66. 



UPPKOMSTEN OCH EABAKTÄREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 237 

»kao göra eller låta i sitt rike efter bebag». Norrköpings arf- 
föreniiig skalle således vara gällande i alla best&mmelser, som ej 
ändrats af den enväldige konangen; nu både den bestämmelse 
däri, som inskränkte tronföljden till konungadöttrar ej ändrats, 
men däremot dispens lemnats från dess stadgande om prinsessors 
giftermål :i alltså var Ulrika Eleonora, äfven om bon gifte sig, 
den rätta tronföljaren. Antagligen bar detta resonemang bäfb 
bennes betänkligbeter mot giftermålet. 

Huru oklara ocb förvirrade meningarna om denna fråga voro, 
ses däraf, att, då ständerna vid 1713 — 14 års riksdag erkände 
den då ännu ogifta Ulrika Eleonoras tronföljdsrätt, medgåfvo de 
på samma gång möjligheten af, att Karl Fredrik efter benne 
kunde vara arfsberättigad.^ Drager man ut konsekvensen bäraf, 
uppstår sålunda en fjärde möjligbet, nämligen att alla »kvinköns- 
arfvingarna» (äfven prinsessors barn) både arfsrätt, men att arf- 
föreningens stadgande om konungadöttrars rätt ändock gällde 
nämligen med afseende på ordningen dem emellan. 

Under sådana förbållanden var det klart, att Karl XII:s död 
måste blifva signalen till en täfiingskamp om kronan. 

Ulrika Eleonora hade redan under hans lifstid förberedt sig 
härpå och öfvervägt bvad som därvid borde göras, såsom ses af 
det betänkande från den 18 maj 1718, som bon låtit det bessi- 
ska hofrådet Hein uppsätta. Den operatitionsplan, som däri ut- 
stakades, var i korthet följande. Genast vid konungens död skulle 
prinsessan för att afskära hvarje tvekan om hennes rätt till tro- 
nen låta utan ständernas sammankallande utropa sig till rege- 
rande drottning ocb kröna sig. Från enväldet skulle hon ej 
afstå, men för att stilla missnöjet med det dittills följda rege- 
ringssystemet skulle bon vid kröningen meddela »ständemas depu- 
terade» en skriftlig plan, som kunde på samma gång »bevara 
konungamakten och främja allmänt väl». Först därefter skulle 
ständerna få framställa »trogna råd», men de skulle ej få före- 
sbrifva några villkor. I händelse af försök till motstånd borde 
våld användas.^ I själfva verket tycktes ej de materiella resur- 
serna härför skola saknas, ty hennes gemål var generalissimus 

' Marku bdr nämligen att Tessin ansftg detta galla ej blott drottning, utan 
af?en prinseflsor. 

' De uttalade nämligen sin fruktan för försök att påtruga dem »någon an- 
nan öfrerket, som, så långe 6nd behagar bespara £. K. M. (Karl XII) och v&r 
milda arfprinsessa lifvet, ingen pretention till riket och kronan hafva kan». 

'Se BoTallins, Om det svenska statsskickets förändring vid Karl XIIts 
död, och Fant, Handlingar till upplysning af svenska historien VI, s. 1. 



238 8. J. BOfiTHIUS 



öfver hela den svenska arméen, och hans ifriga anhängare, gene- 
ralen G. A. Taube, förband med högsta befälet öfver alla i östra 
Sverige och Finland förlagda trupper öfverståthållareskapet i 
hufvudstaden,^ hvarigenom denna helt och hållet var i prinsessans 
våld, när dödsbudet den 5 dec. 1718 dit ankom. Antagligen 
var också denna hennes maktställning den förnämsta orsaken till, 
att rådet den följande dagen förmåddes erkänna henne såsom re- 
gerande drottning. 

Härmed var sålunda den första punkten i Heins program 
genomixSrd. Frågan blef nu, huruvida äfven de andra punkterna 
däri, som gingo ut på enväldets bevarande, kunde förverkligas. 
I själfva verket kan det se ut, som om Ulrika Eleonora genast 
från början måst afstå härifrån, ty for att öfvervinna rådets 
betänkligheter mot hennes erkännande fann hon nödigt att vid 
sammanträdet den 6 dec. förklara, att hon ämnade »fora styrel- 
sen på det gamla sättet med råds rade». Detta löfte var dock 
ganska obestämdt samt behöfde ej innebära något annat, än att 
rådet i allmänhet skulle höras,^ och då därtill kommer att det 
ej rubbade själfva hörnstenen i enväldet eller den oinskränkta 
kungliga lagstiftningsrätten, kan enväldet ej därigenom sägas 
hafva blifvit principielt uppoffradt eller utsikt öppnad till en 
genomgripande forändring af statsskicket. Att rådet ej därpå 
ännu vågade grunda några vissa förhoppningar om en sådan, sy- 
nes också framgå af de öfverläggningar, som den 8 dec. ägde 
rum i rådkammaren angående frågan om ständernas samman- 
kallande till kröningen.'^ Ifall det varit klart, att på riksdagen 



1 Han hade erhållit befälet den 23 sept. 1713 och utnämts till öfverstät- 
hållare den 3 jan. 1716. Malmström, Sveriges politiska historia fr. Karl XII:8 
död, I, 8. 24, ser i den sista utnämningen ett tillmötesgående af Karl XII mot 
Fredrik af Hessen, men Taabe hade redan 1714 af rådsregeringen förordnats till 
öfverståthSllare, h varför hans utnämning väl nästan gaf sig fejälf. 

^ Rådsprotokollen från de första dagarna efter Ulrika Eleonoras erkännande 
tyckas gifva vid handen, att hon ansåg sig hafva beslutande rätten och rådet blott 
befogenhet att gifva råd. Det heter i dem, an att hon »biföll» hvad rådet till- 
styrkte, än att hon befallde en sak, än att hon, sedan rådet uttalat sig, »ville sig 
härpå nåffot betänka», än att hon, sedan hon sagt sin mening, »lemnade till herrar 
kungl. råd» att säga sin, än att hon förklarade sig benägen för en sak, »om 
samtliga kungliga råden funno den rådlig». 

' Huruvida Hein åsyftade, att äfven kröningen skulle försiggå, innan stän- 
derna sammanträdde, beror af hvad han menade med »ständemas deputerade». 
Visst är, att Ulrika £leonora ej gjorde några invändningar mot deras samman- 
kallande till kröningen h varken den 7 dec, då fråga därom först väcktes i rådet 
(af Tessin), eller vid den stora öfverläggniqgen därom den 8. Ständerna hade ju 
också bevistat Karl XII:s kröning, och det är knappast troligt, att hon med sin 
smak för pomp och ståt skulle velat afstå från n^ra af de häfdvunna krönings- 
ceremonierna. Det förtjänar i detta hänseende anföras, att då rådet den 8 dec. af 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅRBN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 239 

ett Dytt samhällsskick skulle genomföras, hade man väl ej bort 
kunoa tänka på annat än ett fullständigt ständermöte med vid- 
sträckt befogenhet, men alla rådsherrarne uttalade då den me- 
ningen, att riksdagen ej borde blifva så talrik som »i de f^rra 
och fredliga tider, utan kan H. M. ett visst antal utsätta eller 
ock det till ständerna lemna, allenast de som uteblifva förse de 
andra med nödiga fullmakter i deras ställe», hvari drottningen 
äfven instämde, framhållande att man ej för mycket fick ingra- 
vera ständerna». Tiden för ständernas samvaro tänkte sig Horn 
så kort, att de skulle samlas omkring l3-dag jul och hinna åt- 
skiljas innan slädföret gått af, och slutligen ville Tes sin, att de 
skalle varnas för att komma med för många besvär, »emedan kriget 
ändock förde besvär nog med sig». Visserligen anmärkte Gron- 
hjelm häremot, att det vore »bedröfligt», om ständerna ej skalle 
få andraga sina besvär för sin öfverhet, men därefter yttrades 
intet vidare om ändamålet med deras inkallande.^ 

Det fordrades i själfva verket en helt annan auktoritet än 
den, hvaröfvrer det fåtaliga och så länge tillbakasatta rådet för- 
fogade, för att kunna nedbryta enväldets imposanta byggnad, 
och ej från denna kår utan från krigsmakten kom det afgörande 
slaget. Sedan enväldet förstört all annan laglig auktoritet inom 
riket än sin egen och sedan denna ej längre uppbars af Karls 
personlighet, var den vid Fredrikshald samlade hufvudhären si- 
tuationens verkliga herre. Hade denna förklarat sig för Karl 
Fredrik, skalle antagligen rådets erkännande föga gagnat Ulrika 
Eleonora. Enligt en sägen skall hon hafva räddats från denna 
fara endast genom sin medtäflares obeslutsamhet.^ Sedermera 
förstod arfprinsen — genom den beryktade utdelningen af krigs- 
kassan och den brådstörta reträtten från Norge — sä exploitera 
sitt öfverbefäl, att hans och hans gemåls aktier stego inom huf- 



spftTBamhetsskäl förordade, att krSningen skulle firas i Stockholm, talade hon f5r 
den häfd^nnna kröningtorten, Upaala. Att hon ocks& sedan genomdref sin mening, 
ses däraf, att landshöfdingame den 26 dec. underrättades om, att kröningen i febr. 
tkolle firas i Upsala. Reg. 

^ Bådsprotokollen, Riksark. På Tessins förslag beslöts äfven, att i kallelsen 
sknlle inryckas, att man gema ?elat foranna ständerna en >längre tid och termin, 
om de forefallande presenta ärenden sådant ej hindrade». Menades härmed tiden 
för ständemas samvaro sknlle den af Tessin påpekade varningen mot att komma 
m^ for många besviir verkligen kanna sägas gifven, eharn på ett indirekt sätt, 
men att döma af riksdagskallelsens slnUiga lydelse afisågs sannolikt med nttrycket 
blott en ursäkt for, att tiden mellan kallelsen och riksdagens öppnande var så kort. 

> Se Skand. Handl., VII, s. 249 och Biischings Magazin IX, 8.820. Jmfr 
ock Malmströms kritik i a. a. I, s. 35 n. 2. 



240 8. J. BOÉTHIUS 



vudhärens ofBcerskår, men vinna denna för enväldets upprätt- 
hållande förmådde han ej. Tvärtom var det, som det följande 
torde visa, just meddelanden om sinnesstämningen inom denna 
kår, som öfvertygade Ulrika Eleonora om nödvändigheten att 
underkasta sig en genomgripande förändring af statsskicket. 

I början af december sändes generalmajor Vilhelm Bennet 
från högkvarteret till Stockholm för att till prinsessan framföra 
krigsbefälets kondolensbetygelse med anledning af konungens död. 
Den anonyme författaren till: Facta till revolutionshistorien un- 
der konung Karl XTLs regering, drottning Ulrika Eleonoras 
samt början af konung Fredriks, berättar om denna beskick- 
ning, att Bennet hade »sig betrodt den hemliga deklarationen, 
det generalitetets oryggliga föresats vore, att Hennes Kongl. Hög- 
het afsvor suveräniteten, ty då först kunde generalitetet och rege- 
mentena finna säker utväg att hylla Hennes Kongl. Höghet till 
Sveriges regerande drottning. Detta villkor» — fortsätter han 
därefter — »var icke så alldeles efter prinsessans vilja, och hon 
hade en som ej var lätt att ändra. Men genom Bennet, som 
hon visste hade hennes kära gemåls vilja med sig, ändrade hon 
sin, blifvande påmint, att, när man vill saken, måste man vilja 
moyenerna, dock med starkt motbjudande».^ Häremot synes vis- 
serligen strida, att Ulrika Eleonora den 11 dec. inför rådet i 
närvaro af Bennet, som blifvit uppkallad för att lemna under- 
rättelse om åtgärderna med afseende på det kungliga likets hem- 
förande, och utan att af honom motsägas, »berättade, i hvad 
ärende generalmajoren Bennet bHfvit uppsänd nämligen att på 
arméens vägnar aflägga sin lyckönskan till H. M:s äntrade till 
tronen, hvaruti de vist sin affection».^ Men detta påstående före- 
faller misstänkt, då arméen först senare fattade sitt beslut att 
erkänna henne såsom drottning, och Bennets tystnad torde ej 
böra tillmätas allt för stor betydelse, då han naturligtvis måste 
finna det obehagligt att i den redan af rådet erkända drottningens 
närvaro dementera hennes ord, hvilket han dessutom torde hafva 
ansett onödigt, enär, såsom vi strax få se, han redan blifvit ense 
med henne i hufvudsaken. Däremot har han verkligen seder- 
mera dementerat henne nämligen på riddarhuset den II febr. 
1719, då han uppträdde och berättade, »hurusom han förnummit, 
att några skola hafva tillagt honom, att han intet som sig bort 



1 Skand. Handl., VII, a. 253. 

2 Rådsprot. 



UPPKOMSTEN OCH KABAKTÅBEN AF FBIHETSTIDEN8 FÖBFATTNING 241 

skall hafva förrättat den kommissioD, som generalitetet och krigs- 
befälet vid konungens död honom gåfvo. Förklarade sig därpå, 
att han uppå milicens vägnar allenast aflade deras condolation 
hos H. M. Drottningen, och då H. M. utlät sig, att hon ville- 
afsäga sig suveräniteten, hade han därpå svarat, att han trodde 
det milicen skulle alltså (= i sådant fall) erkänna H. M. för 
drottning, men ingen vidare deklaration har han gjort efter ho- 
nom ej häller sådant anförtrodt varit». ^ Denna version bestyrkes 
i själfva verket däraf, att Ulrika Eleonora omedelbart efter sin 
nyss anförda redogörelse för Bennets beskickning tillade: :»ehuru- 
väl de (arméen) i begynnelsen haft någon scruple, sä har H. M. 
nu likväl försäkrat generalmajoren, att H. M. är förnöjd med 
deras trogna hjärtan och att H. M. intet annat påstår än hvar- 
igenom H. M. det i nåder kan bibehålla såsom det förnämsta 
bandet för en öfverhet att göra sig om sine trogne undersåtars 
tro och kärlek förvissad». Hvad som ytterligare är egnadt att 
väcka misstro mot Ulrika Eleonoras uppgift, att hon redan nu 
från arméen fått mottaga lyckönskningar med anledning af sin 
tronbestigning, är att, då Gronhjelm, sedan Bennet afträdt, bad 
att rådet skulle få del af de vid arméen frånvarande rådens 
(tältmarskalkarne Mörners och Rhenskölds) ifrågavarande lyck- 
önskningar, så meddelade hon blott konceptet till sina svar till 
dem. Sammanställer man nu allt detta, så synes det verkliga 
förloppet varit följande: sedan Bennet vid sin audiens framfört 
kondelensbetygelsen, har han på ett eller annat sätt låtit henne 
veta, att arméens samtycke till hennes tronbestigning endast kunde 
påräknas, om hon afsade sig suveräniteten (arméens »scruple»), 
och hon har då lofvat detta. Huruvida hon gjorde det själf- 
mant, såsom Bennet uppgaf,^ eller hon öfvertalades af honom 
»med starkt motbjudande» enligt den anonyma berättelsen i Skand. 
Handl., må lämnas därhän och inverkar ej på hufvudsaken, näm- 
ligen att det var genom Bennets meddelanden, som hennes ut- 
tryckliga uppgifvande af suveräniteten framkallades. 

Den uppfattning af Bennets beskickning, som sålunda fram- 
går ur en kritisk granskning af de olika berättelserna därom. 



' Sv. Riddersk. och Adels Riksdagsprotokoll frän och med år 1719, I, s. 44. 

^ Uttryckligt gjorde han det i rådet den 11 dec: > innan han fick tala något 
härom (om enväldets afskaffande), så hade H. M. utlåtit sig, så att han icke behöft 
nämna därom >. I sådant fall var det väl genom bref (från arfprinsen P), hvaraf 
han var öfverbringare, som han gifvit henne kännedom om arméens »scrnple». 

Hitt. Tidskrift 1891 18 



y 



242 8. J. B0ETHIU8 



bekräftas på ett slående sätt af åtskilliga officiella handlingar. 
Den 10 dec. ägde antagligen hans audiens rum, ty då underrät- 
tade hon sin gemål om hans ankomst,' och just denna dag afgaf 
hon det. första officiella löftet om suveränitetens afskafiande, 
nämligen i en skrifvelse till krigsbefälet, hvari hon förklarade 
sig »aldrig ämna tänka på annan suveränitet än den, som däruti 
består att råda öfver sina trogna undersåtars hjärtan».^ Den i 
ögonen fallande likheten i tankegång mellan denna skrifvelse och 
den muntliga förklaring, hon i rådet berättade sig hafva gifvit 
Bennet, hän ty der också på att skrifvelsen föran ledts af audien- 
sen. Sedan det afgörande steget sålunda var taget, synas både 
drottningen och rådet sökt gifva saken det utseendet, att hvad 
hon nu medgifvit redan skulle legat i hennes förklaring af den 
6 dec. Hvarken i den underrättelse, som den 7 dec. uttardades 
om tronskiftet,^ eller i rådsprotokollen före den 11 dec. förekom- 
mer någon hänsyftning på denna, men omedelbart efter drott- 
ningens redogörelse i rådkammaren den 11 dec. för samtalet med 
Bennet, yttrade Tessin att :&det (nämligen hennes uttalande med 
anledning af krigsbefälets »scruple») kommer alldeles öf verens med 
det, som H. M. varit så nådig och straxt af eget mouvement 
utlåtit sig till rådet», hvarefter samtliga råden förklarade sig 
»erkänna sådant med underdånig vördnad», och i de ofvan om- 
talade, i registraturet införda, svaren till Mörner och Rhensköld, 
som ock äro daterade den 10 dec, gjorde hon följande med- 
delande: »och har (jag) alltså antagit mig regeringen, sedan jag 
förut mot de härvarande herrarne af rådet mig förklarat att 
vilja föra styrelsen på den gamla foten, som för riket alltid varit 
hälsosam. Samma förklaring har jag ock än ytterligare upp- 
repat i det brefvet, hvilket jag i dag låter - till H. grefven 
och fältmarskalken samt hela generalitetet afgå». Sedan kon- 
ceptet till dessa svar, såsom ofvan är omtaladt, upplästs i råd- 
kammaren den 11 dec, tillade hon också: »De Kongl. Råden 
lära häraf se, att hvad H. M. lofvat det har H. M. hållit». 
Slutligen heter det i hennes meddelanden till amiralitetet, lands- 
höfdingarna, öfverståthållaren och biskoparna — äfvenledes af 
den 10 dec — om hennes tillträde till regeringen, att det »lärer 
vara Eder så mycket behagligare att förnimma, som vi oss föresatt 



' Se Fl oderus, Handlingar till Karl Xlirs historia III, s. 283. 

^ R. och Adelns prot. I, s. 190. 

' Registr., samt Kongl. Placater, Resolutioner och Förordningar. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTJUtEN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 243 

och emot vårt råd förut förklarat att vilja sätta vårt regemente 
uti det goda stånd och skick, h vilket har varit för riket så 
hälsosamt och lycksaligt, det vi ock ännu ytterligare vele låta 
förståndiga uti vårt kallelsebref till riksens ständers samman- 
komst till den 20 nästkommande januari, hvilket i dessa dagar 
skall utfärdas)^. 

Det är sålunda nu efter Bennets ankomst en afgjord sak, 
att själfva riksdagskallelsen skulle öppna utsikt till en förändring 
af hela statsskicket, något hvarom, såsom vi sett, ej alls var 
tal den 8 dec. 

o 

Återstår nu frågan, huruvida rådet haft något inflytande 
på det beslut, som Ulrika Eleonora att döma af alla ofvan an- 
förda data sålunda fattade den 10 dec. RådsprotokoUerna inne- 
hålla emellertid blott följande för denna dag: »Voro Deras Ex- 
cellenser Herrar Kong. Råden grefve C. Gyllenstjerna, Strömberg, 
Spens, Cronhjelm och Tessin hos H. M. Drottningen uti dess 
gemak, då ock protokollsekreterarne efter förut skedd tillsägelse 
i förmaket sig infunno, men blefvo dock den gången ej inkallade, 
utan kom vaktmästaren med det svar, att de skulle vänta, och 
när de därute väntat till kl. 5, skildes rådet åt och blefvo till 
dagen efter kl. 10 uppkallade». Men just detta, att något proto- 
koll ej fördes öfver denna dags förhandlingar, frestar till an- 
tagandet, att de utgjorde en konfidentiell öfverläggning med an- 
ledning af Bennets då gjorda meddelanden och att det var re- 
sultatet däraf, som fick uttryck såväl i de citerade skrifvelserna 
från den 10 dec. som i den officiella färg, hvilken i dessa och i 
rådsprotokollet för den 11 dec. gafs åt drottningens ställning till 
författningsfrågan. ^ 

Den 15 decf utfärdades riksdagskallelsen. Däri tillkännagaf 
Ulrika Eleonora, att hon på grund af arfsrätt bestigit tronen, 
men att hennes »fullkomliga mening och uppsåt, såsom hon sig 
förut mot rådet förklarat och än ytterligare emot ständerna här- 
med förklarade, var att rätta och ändra hvarjehanda uppkomna 
nyheter och alldeles af skaffa den s. k. suveräniteten, hvilken hon 
för sig och sina efterkommande härmed alldeles afsade», och att 



' Egendomligt nog börjar från och med det första r&dssammantradet efter 
den 11 dec, nämligen den 15, titeln Kungl. råd utelämnas i diskussionsprotokollen, 
ehnrn den bibeh&lles i hvarje protokolls förteckning öfver de närvarande ända till 
årets slut. I det första protokollet för 1719 (den 5 jan.) uppräknas de närvarande 
under titeln Kungl. Råden och Riksråden och i de följande protokollen förekom- 
mer blott den senare titeln, som aldrig användes 1718. 



244 8. J. BOETBIUS 



meningen nu var, att ständerna skulle få vara med om författ- 
ningsrevisionen, synes framgå däraf, att det vidare heter: . »Vi 
draga till Eder samt och synnerligen det nådiga förtroende, att 
I alla med trohet sammansätten Eder med Oss i ett så lofligt 
uppsåt.:» Den begränsning i ständernas antal, som den 8 dec. 
beslöts, och den begränsning i deras verksamhet och samvaro, 
som då ifrågasattes, återfinnes däremot icke i kallelsen. ^ 

Genom denna akt plägar Ulrika Eleonora anses hafva de> 
finitivt uppgifvit enväldet, men, som vi sett, innebar densamma 
blott en uppfyllelse af ett den 10 dec. gifvet löfte, och om, så- 
som jag sökt visa, detta löfte var föran ledt af Bennets meddelan- 
den från arméen, har man sålunda att i dessa söka upphofvet 
äfven till ifrågavarande akt. Däremot kan densamma icke här- 
ledas från det bekanta uppträdet i Uddevalla, då armén verk- 
ligen hyllade Ulrika Eleonora såsom drottning, men på det ut- 
tryckliga villkoret af enväldets afskatfande och riksdagskallelse, 
ty detta inträffade efter den 11,^ ehuru ej senare än den 13 de- 
cember, och underrättelsen därom hade svårligen hunnit till Stock- 
holm till den 15, men denna händelse visade emellertid till fullo 
outförbarheten af alla afsikter på enväldets upprätthållande och 
satte sålunda det slutliga inseglet på dess uppgifvande. 

Tvänne omständigheter ut§yorde, som man finner, den drifvande 
kraften vid denna revolution, — ty en revolution var det onekligen 
att erkänna Ulrika Eleonora såsom arfsberättigad till kronan, 
men beröfva henne de med denna dittills förbundna prerogativen 
— nämligen rivaliteten mellan henne och hertigen af Holstein 
och hatet mot enväldet. Det var genom den förra som hon och 
hennes gemål nödgades uppgifva planerna på att med kronan 
åfven få ärfva en stark konungamakt, och det var det senare, 
som förmådde krigsbefälet att i dylik riktning begagna sig af 
tronföljdsfrågans tvistighet. 

Frågar man då efter orsakerna till detta hat, så är redan 
en antydd, nämligen att enväldet beredt utvägarne till folkets 



* Kongl. Placater etc. Till riksdagen kallades nämligen : alla till laga ålder 
komne adelsmän, biskopar och superintendenter med 2 af hvart kapitel och 1 
prest frän hvart härad, 1 borgmästare med 1 rådman eller annan borgare från 
hyar stad,. 1 bonde från hrart härad samt krigsbefäl till vanligt antal. 

' Detta liksom att man den 13 var framme i Uddevalla ses af dateringen 
på bref från arfprinsen i De la Gardieska arkivet, IX och XVI, och Nordinska 
samlingen, Upsala Bibi. Om förloppet, se Silfverhjelms 'egen berättelse, tryckt 
hos Giörwell, Nya Svenska Biblioteket I, 2, s. 174, och Malmströms redogörelse 
I, 8. 40. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTIbEN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 246 

öfveransträngande, men ej blott genom att på sådant sätt an-- 
vändas utan äfven i och för sig hade enväldet denna tid blifvit 
förhatligt för vida kretsar af nationen. Under Karl XII:s sista 
tid hade det nämligen förgripit sig på hvad så godt som hela 
det offentliga Sverige då ansåg såsom samhällsordningens grund- 
val och lifsvilkor, och häri har man att söka en väsentlig för- 
klaring både till denna styrelseforms brådstörtade fall och till 
beskaffenheten af den samhällsbyggnad, som nu kom att uppföras 
på dess ruiner. 

Det statsskick, som upprättats af de stora Vasaregen ter ne, 
hade hvilat på grundsatsen, att konungamakten visserligen borde 
vara stark, men endast för att kunna »lag styrka»; det var så 
långt ifrån att konungen enligt detsamma stod öfver lagen, att 
denna utgjorde den enda förutsättningen för hans välde, såsom 
både i ord och handling gjordes gällande mot den lagbrytande 
konung Sigismund. 

Vasarnes monarki var sålunda inskränkt i den meningen, 
att den förutsatte uppfyllandet af vissa villkor, men den var det 
äfven på sådant sätt, att folkets olika klasser ägde att medverka 
till statsändamålets realiserande. Den politiska själfstyrelse, 
som på detta sätt uppkom, hade dock intet gemensamt med den 
slags konstitutionalism, som sätter folkets deltagande i det of- 
fentliga lifvet såsom en motsats till konungens, utan hvad här 
åsyftades var en samverkan mellan konung och folk i statsidéens 
tjänst, i enlighet med hvad Gustaf II Adolf vid ett tillfälle 
yttrade: »konung och ständer företräda tillhopa i Guds stad det 
konungsliga höga majestät». På denna grund har den svenska 
riksdagen utvecklat sig. deltagandet i denna betraktades under 
16:de och I7:de århundradena mindre såsom en konstutio- 
nell rättighet än såsom en skyldighet till arbete på stats- 
uppgiftemas realiserande^ likartad med skyldigheten att lämna 
skattebidrag och göra krigstjänst, och häri ligger också förkla- 
ringen till, att den svenska riksdagen till så stor del kom att 
bestå af ämbetsmän. ^ Den utgjorde i främsta rummet en sam- 
manfattning af de krafter, hvilka voro verksamma i förvaltnin- 
gens tjänst. Jämvikten i detta statsskick stördes emellertid 
genom rådsmaktens allt för stora utveckling och genom de sociala 
missförhållanden, hvarpå denna berodde; till följd häraf för- 



* Jfr Hjärne, Våra ståndsriksdagar (Svensk Tidskrift 1875) passim. 



246 8. J. BOÉTHIUS 



lorade rådet slatligen i den allmänna meningen sin rätt att 
såsom hittills vara en själfständig faktor i statsarbetet, under 
det att den ännu tämligen outvecklade riksdagen ej mäktade 
öfvertaga dess roll, ja förlamad af inre split ej ens bevara sin 
egen andel i detta arbete. Ur dessa förutsättningar framgick 
Karl XI:s envälde, och endast medelst dem kan det förstås. 
Lika litet som Vasarnes konungadöme hade det till ändamål att 
ställa konungen öfver lagen, att skapa en despotism, som hade 
sin medelpunkt i konungens personliga vilja i stället för i stats- 
idén. Tvärtom! Det var, emedan den dittills använda formen 
för statslifvet: samarbetet mellan konung, råd och ständer, i följd 
af de två senares tillfälliga oförmåga, ej mer förmådde åstad- 
komma, att den lagliga ordningen nog kraftigt upprätthölls, och 
att statsuppgifterna, särskildt den då mest brännande af alla: 
reduktionsfrågan, behörigen löstes, som rådet och ständerna nu 
måste träda tillbaka och öfverlämna omsorgen om statsarbetet 
helt och hållet åt konungen. Man har stundom kallat Karl XI:s 
envälde en tillfällig diktatur. Menas härmed, att det blott var 
afsedt att bestå under en viss begränsad tid, så är uttrycket 
visserligen vilseledande, men mellan detta envälde och den 
romerska diktaturen finnes dock den likheten, att syftemålet 
med båda endast var att kraftigare tillgodose statsändamålet än 
som för tillfallet var möjligt medelst de vanliga, hvarandra 
begränsande statsorganen, och i denna mening kan jämförelsen 
försvaras. Af denna uppfattning, att enväldet skapats ej för 
konungens skull utan för statsarbetets, var Karl XI själf 
fullständigt genomträngd, och emedan han alltså såg förhållan- 
dena mindre från maktens än från arbetets synpunkt, drog han 
ej häller i betänkande att till medhjälpare i detta fortfarande 
taga ständerna, när sådant befanns lämpligt. Ja han använde 
dem, ehuru visserligen blott såsom redskap, i många fall t. o. m. 
mer än förut, särskildt det sekreta utskottet, hvars blifvande 
maktställning under Frihetstiden härigenom nu just grundlades. 
På detta sätt bibehölls, trots enväldet, hos folket den föreställ- 
ningen, att riksdagen dock utgjorde en integrerande del af stats- 
maskineriet; dess formella rätt bibehölls eller t. o. m. utvidgades 
i praxis, och sålunda bevarade densamma — liksom det engel- 
ska parlamentet under Tudorerne — möjligheten att ännu en 
gång, då enväldet fyllt sin mission, åter kunna träda i full tjänst- 
göring. Men visserligen var riksdagen ej mer själfva härden för 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 247 

Statsarbetet, utan denna var förflyttad till ämbetsverken, d. v. s. 
statsarbetet hade antagit en öfvervägande byråkratisk form. 
Då konungen ensam bar ansvaret för dess behöriga utförande, 
var det nämligen naturligt, att han därvid i synnerhet litade 
till sådana institutioners hjälp, som mera voro beroende af 
hans vilja, och sådana erbjödo sig nu i ämbetsverken. Afven 
^ dessa hade förut ägt en viss själfständighet gent emot konunga- 
makten, men denna hade berott af deras organiska sammanhang 
med aristokratien, rådet och riksdagen, och hade därför fallit 
tillsammans, i och med det att dessa förlorade sin själfständig- 
het. Enväldet medförde sålunda för ämbetsverken på en gång 
ett större beroende och ett ökadt inflytande. Till följd af Karl 
XI:s uppfattning af sitt konungakall urartade dock beroendet 
under honom aldrig till en centralisation å la Ludvig XIV, så 
att ämbetsmännen blefvo redskap för ett kungligt godtycke^ utan 
han band deras verksamhet vid stränga former, dem han själf 
respekterade, likaväl som han fordrade att andra skulle göra det. 
Härigenom utvecklade sig under hans regering inom den svenska 
ämbetsmannavärlden en tradition om nödvändigheten att iakt- 
taga laga former, hvaraf följden visserligen blef åtskilligt pe- 
danteri, men också en viss garanti mot regeringsmaktens miss- 
bruk, och sedan en sådan tradition en gång uppstått, hängde man 
fast därvid med den sega konservatism, som är egendomlig för 
starka byråkratier: ämbetsmännen ur Karl XI:s skola sågo ej 
blott i det inflytande utan ock i den organisation och det ar- 
betssätt, som enväldet gifvit ämbetsverken, själfva grundvillkoret 
för fosterlandets lycka och trefnad. Häraf förklaras ock deras 
ställning till enväldet. Under Karl XI:s regering hade de vant 
sig att betrakta detta såsom palladiet för den fasta byråkratiska 
ordning de så högt skattade, och voro därför då uppriktiga 
vänner däraf, men sonens regering förde dem på andra tankar. 
Huru mycket än Karl XI och de, som hjälpte honom att införa 
enväldet, sökte * dettas ändamål och begränsning i lagen, ligger 
det dock i denna styrelseforms natur, att den kan leda till god- 
tycke, då den ju ej känner några andra skrankor än den sty- 
randes egen vilja, och detta var just hvad som inträflfade under 
Karl XILs regering. 

Då de svenska ämbetsverken med sina fasta och omständ- 
liga arbetsformer visade sig ur stånd att tillgodose de oerhörda 
kraf, som då stäldes på landet, använde han hänsynslöst envålds- 



248 8. J. BOiSTHIUS 



makten till att förstöra den fasta, la^bundna förvaltningsorga- 
nisation, som en våldsmakten under faderns regering skapat eller 
hägnat. De kungliga råden, kollegierna och länsstyrelserna skötos 
åt sidan, och deras verksamhet uppdrogs åt nya myndigbeter 
— ombudsråden, upphandlingsdeputationeu och ordningsmännen — 
hvilka liksom de franska statsråden och intendenterna skalle blifva 
verktyg för en fullständig centralisation. Då förbyttes hastigt 
den svenska ämbetsmannavärldens tillgifvenhet för enväldet i 
ovilja och misstro, i synnerhet som förstörandet af de häfdvunna 
förvaltningsformerna af många ansågs sammanhänga (jlärmed, att 
enväldet svikit den uppgift, som utgjorde så att säga dess legi- 
tima grund, nämligen statsidéens kraftiga realiserande, och nu i 
stället blifvit medel för en krigspolitik, som ej syntes dem be- 
tingad af statens intresse utan af regentens egenvilja. Denna 
byråkratiskt-konservativa framförallt mot fni/hetema» i förvalt- 
ningen riktade opposition var den egentligen framdrifvande kraften 
i den storm, som vid Karl XII:s död reste sig mot det kungliga 
allenastyrandet. ^ Hos de lägre samhällsklasserna rådde visser- 
ligen missnöje och förtviflan öfver de tunga bördor som enväldet 
gifvit Karl tillfUlle att pålägga, men så djupt rot£id var hos 
dessa klasser vördnaden för konungan)akten, att de, så snart 
bördorna blifvit lindrade, antagligen skulle nöjt jsig utan en 
radikal förändring af själfva statsskicket.^ De högre klasserna 
däremot, hvilka i det dåvarande Sverige till största delen just 
utgjordes af civila och militära ämbetsmän, sågo numera i en- 
väldet ej blott ett tillfälligt förtryck, utan en revolutionär om- 
störtning af den så högt skattade byråkratiska ordningen, och 
de kunde därför ej tillfredsställas med mindre än att denna ord- 
ning betryggades genom enväldets fullständiga afskafiPande. 

Ett blott slopande för tillfället af det nya förvaltnings- 
systemet hade i själfva verket ej kraft en så radikal åtgärd, ty 
den omständigheten, att det sammas verkmästare, Görtz, var 
Karl Fredriks förnämsta stöd, hade bragt Ulrika Eleonora i en 
naturlig motsats därtill, och med afseende på denna yttring af 
enväldet var hon därför af sig själf villig att göra gemensam 
sak med den byråkratiska oppositionen. Den skriftliga plan till 
missnöjets stillande, som hon enligt Heins program skulle fram- 



^ Jfr Hjärne, a. a. ss. 703 o. f. 

' £tt fnllgodt bevis härför synes böndernas förhållande vid 1723 irs rilcs- 
dag erbjuda. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅEEN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 249 

lägga vid sin kröning, afsåg antagligen just en dylik reform af 
förvaltningen, och alldeles tydligt var detta fallet med hennes 
löfte i riksdagskallelsen att »rätta och ändra hvarjehanda upp- 
komna nyheter». Och att rådet, hvars hela existens hotats af 
det Görtziska förvaltningssystemet, skulle begagna första tillfälle 
att inskrida mot detsamma, låg i sakens natur. 

Också finner man, att hvad den nya regeringen i första 
hand grep sig an med var åtgärder i denna riktning. Den mest 
uppseendeväckande af dessa, förföljelsen mot Görtz, skola vi här 
ej inlåta oss på, men anmärka, att ifvern att nedslå hans verk 
var så stor, att början gjordes därmed, redan innan \i\ftet om 
»nyheternas» afskaffande gifvits i riksdagskallelsen. Den 13 och 
18 dec. afskaffades Karl XII:s skjutsförordningar, den 13 tvångs- 
värfningen, den 15 återtogs påbudet om pantegodsens inlösning, 
den 8 januari 1719 frigafs bran vinsbränningen, den 12 återställ- 
des Karl XI:s aflöningsstat för länsstyrelserna, och samtidigt 
inskred man mot Upphandlingsdeputationen, själfva själen i den 
Görtziska förvaltningen. Cronhjelm som den 8 dec. 1718 för- 
ordnades att i stället för Görtz vara chef för densamma, för- 
klarade den 17 dec. i rådet, att den var »et fåfängt verk», hvars 
göromål kunde fördelas på de vanliga ämbetsverken; 10 dagar 
därefter frågade drottningen, »om det ej snart kunde »blifva slut 
på deputationen», och den 5 januari 1719 beslöt regeringen dess 
upplösning. 

Men hvad menades med enväldets fullständiga afskaffande? 
Svaret härpå kunde endast gifvas af den nya författning, som 
på riksdagen skulle åvägabringas. Var nu Ulrika Eleonora arfs- 
berättigad till tronen och därmed egentligen också berättigad till 
sina företrädares prerogativ, så fordrades tydligen för hvarje in- 
skränkning i konungamakten hennes medgifvande, och sålunda 
hade hon,- trots löftet att afstå från suveräniteten, möjlighet att 
upprätthålla ett ganska starkt konungadöme. Detta öfverens- 
Btämde emellertid icke med den svenska byråkratiens önskningar, 
och då denna fick tillfälle att på riksdagen framträda med samlad 
styrka, började därför en ny akt i den statshvälfning, hvartill 
Karl XII:s död gifvit signalen. I den första afdeln ingen däraf 
hade, som vi sett, de militära ämbetsmännen spelat hufvudrollen; 
nu trädde de civila mera i förgrunden, men äfven vid detta till- 
fälle var tronföljdsfrågan den murbräcka, som användes till 
konungamaktens nedbrytande. Skilnaden var dock den, att då 



250 8. J. BOÉTHIUS 



man förut erkänt arfsrätten, men begagnat sig af .rivaliteten 
mellan de båda pretendenterna, så förnekade man na, stödjande 
sig på Norrköpings beslut såsom i allo återupplifvadt, att någon- 
dera af pretendenterna hade arfsrätt. Enligt denna uppfattning 
blef Ulrika Eleonoras tronbestigning en usurpation, som borde 
omintetgöras, och om ständerna valde henne till drottning, så 
hade de tydligen rätt att föreskrifva de villkor, de aktade nödigt, 
d. v. s. att helt och hållet, utan hennes inblandning afgöra det 
blifvande stasskickets beskaflfenhet. 

Att hafva gifvit upphofvet till denna rörelse, hvarigenora 
först konungamaktens fullständiga förlamning möjliggjordes, är 
de s. k. »riksfädernas» verk. Redan I7l6 hade landshöfdingen 
i Upsala Per Ribb ing och Uplandslagmannen G ylle nere utz, 
med biträde af advokatfiskalen i banken Schtitz (adlad Freden- 
stjerna) såsom sekreterare, uppgjort grunderna till ett nytt stats- 
skick. ^ Så snart underrättelsen om Karl XII:8 död börjat sprida 
sig, sammanträdde de två förstnämnde med förste ombudsmannen 
Stjerncrona, domprosten i Upsala Molin och justitieborgmästaren 
i Stockholm Hylthén^, och företogo tillsammans med dem i Fre- 
denstjernas närvaro en revision af förslaget. Sedan detta ar- 
bete, som tog en tid af 3 veckor, fullbordats, meddelades resul- 
tatet däraf en mängd högre ämbetsmän,^ »då desse och de före- 
nämnde herrar hufvudsakligen adopterade och antogo den uti 
naturens ej mindre än i Guds och andra fria folks lagar erkända 



* Så Fredenstjerna i sitt >memorial om lagarnes verkställighet» till ridder- 
skapet och adeln den 6 okt. 1766 (tryckt 1769). Den anonyma berättelsen i Sk. 
H. VII, som är den andra hnfvudkällan för vår kännedom om förberedelserna till 
1719 års statsskick, förlägger dessa öfverläggningar tillbaka till tiden omedelbart 
efter Paltava och nämner äfven andra invigde. Fredenstjerna, såsom själf med- 
arbetare, synes dock böra tillerkännas vitsord. Man skulle emellertid kunna tänka 
sig olika öfverläggningar. 

^ Fredenstjerna säger: >3:dje dagen efter det konungens död vardt i Stock- 
holm bekant>. Häremot synes strida, att enligt £. Benzelii dagboksanteckningar 
(Ridderstad, Gömdt är icke glömdt, XI, s. 59, 64) Ribbing den o dec. var i Upsala 
och först den 20 kallades till Stockholm för den Görtziska rättegången samt Molin 
den 14 predikade i Upsala. Tager man den 7, då dödsbudskapet offentliggjordes, 
till utgångspunkt i stället för den 5, då det ankom, så kan dock uppgiften vara 
riktig, om Ribbing och Molin gjort ett kortare besök i Stockholm. 

^ Fredenstjerna nämner: högste ombudsmannen Lejonstedt, landshöfdingame 
J. Creutz, G. Bonde, K. Ribbing och v. Otter, statssekreterarne Barck, Biiben, 
Akerhjelm och J. Cederhjelm, kansliråden £. Wrangel och Cederström, v. presi- 
denterne Herdhjelm, Thegner och Wattrang, krigsrådet Reuterholm, lagmännen 
Fehman och Strömfeldt, revisionssekreteraren Ehrencrona, generalmajorerna Fersen 
och Cronstedt, ärkebiskop Steuchius samt biskopame Gezelius, Rudén och Lund. 
I Sk. H. a. st. näipnas ock andra, men Fredenstjerna, säger också :> m. fl. beröm- 
liga herrar och män af alla R. ständer>. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÄREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 251 

och stadfästade grundregel : att ett fritt folk äger en själfständig 
och oinskränkt rättighet att göra för och om sig sådana lagar 
och förordnanden, som med landets läge, folkets lynne och 
böjelse samt in- och utvärtes behof, fördel och anseende be- 
kvämast och säkrast pröfvas vara». Men desse sammansvurne, 
som de med skäl torde kunna kallas, upptäckte också och 
»adopterade» medlet att göra denna rättighet effektiv, nämligen 
den ofvan angifna toTkningen af successionsfrågan, enligt hvilken 
arfsrätten var utslocknad. ^ 

Bland de till Stockholm anländande riksdagsmännen, började 
därefter de sammansvurne göra propaganda för sina åsikter dels 
på enskilda sammankomster, dels genom flygskrifter^ och hade 
därvid en lysande framgång särskildt inom de 3 högre stånden. 
Ulrika Eleonora synes ej hafva tänkt sig att ständerna skulle 
befatta sig med tronföljdsfrågan; i bref till landshöfdingen af 
den 26 dec. 1718 hade hon omtalat sin kröning såsom en afgjord 
sak, ^ och den man, som var själen i sammansvärjningen, P. 
Ribbing, hade hon utnämnt till landtmarskalk. Då hon nu fick 
kännedom om de åsikter, som g.jorde sig gällande bland riksdags- 
männen, skyndade hon den 21 januari häpen till rådet i för- 
hoppning att hos detta finna ett stöd mot den hotande faran, 
men rådsherrarne hade endast af omständigheternas makt för- 
måtts att erkänna henne såsom arfsberättigad, och då nu sinnes- 
stämningen bland ständerna samt hennes egen vädjan till dem 



^ Fredenstjerna nämner ej detta, men det antydes i Sk. H. a. st. och fram- 
går af de följande händelserna. 

^ De förra omtalades af Ribbing i rådet den 21 januari — själf sade han 
sig af sin egenskap af landtmarskalk haf?a ansett sig förhindrad att bevista dem — ; 
I Nord. Sami. i Upsala Bibi. finnas åtskilliga flygskrifter om tronföljdsfrågan. 
Den märkligaste af flygskrifterna författades af sekreteraren i kommersekollegium, 
David Silvius och bär titeln: Påminnelser angående successionsrättigketen till 
Sveriges rike och det s. k. suveräna våldet. I uppsatsens förra, om tronföljds- 
frågan handlande del, indelar han med ledning af Grotius staterna i sådana, som 
med full eganderätt besittas af monarken, och sådana, i hvilka denne blott på grund 
af bestämda snccessionslagar innehar regeringen. Dessa successionslagar skiljer han 
från lagar, som angå själfva statsförfattningen, hvarför, om också regenten är enväldig 
och sålunda i allmänhet har lagstiftningsrätt, han dock ej kan egenmäktigt ändra 
eller dispensera från de villkor, på hvilka folket uppdragit regeringen åt ätten. 
Då Sverige nu var en monarki af det senare slaget och 1604 års arfforening, så- 
som han söker bevisa, dess gäUande successionslag, kom han till det resultatet, att 
arfsrätten till den svenska tronen nu var ntsiocknad. Det oaktadt omtalar han 
Ulrika Eleonoras tronbestigning såsom en afgjord sak, men detta kan vara ett vid 
skriftens tryckning 1720 gjordt tillägg. Tiden för dess författande uppges på titel- 
bladet hafva varit januari 1719. Vi återkomma i det följande till skriftens se- 
nare del. 

^ Se ofvan s. 239, noten fr. föreg. sid. 



252 8. J. BOETHIUS 



Öppnade ett tillfälle att taga tillbaka detta steg, skyndade de 
att begagna sig däraf. Endast Baner sökte göra gällande, att 
ständerna genom att hörsamma den af Ulrika Eleonora utfärdade 
riksdagskallelsen själfva erkänt hennes rätt till tronen; de öfriga 
med Horn i spetsen förklarade, att ehuru alla önskade henne 
till drottning, fanns dock för henne ingen annan väg till tronen 
än genom ständernas val, och sedan landtmarskalken tillkallats 
och intygat, att detta var den allmänna "meningen bland stan- 
derna, fann hon för godt att utfärda en till den 20 januari ante- 
daterad skrifvelse, hvari hon förklarade, att hon visserligen af 
nit för fäderneslandet företagit sig att ombestyra några ange- 
lägna regeringsärenden, men att hennes af sik t ej varit att be- 
röfva ständerna deras valrätt, enär hon underrättats om, att 
hvarken hon eller någon annan hade arfsrätt till kronan; där- 
jämte erbjöd hon sig nu att, om ständerna önskade att hon 
skulle »framhärda med den tröttsamma regeringsbördan», regera 
»efter de beslut och den regeringsform, hvilka nu eller framdeles 
af Sveriges rikes ständer kunde varda författade».^ Till ytter- 
mera visso förklarade landtmarskalken, då adeln därefter den 
23 januari valde henne till drottning, att det skedde på »de Till- 
kor, att H. M. underskrifver den regeringsform, som ständerna 
ärna uppsätta», och till de ofrälse stånden, som därpå infanno 
sig på riddarhuset och instämde i valet, yttrade han, att någon 
hyllning ej skulle äga rum, förr än man erhållit »en försäkring 
och underskrifven regeringsform». Hylthén, som var borgar- 
ståndets talman, framb-öll dessutom i sitt svar den absoluta 
giltigheten af 1604 års arffö rening, att endast ogift prinsessa enligt 
denna var arfsberättigad samt att ständerna sålunda hade fritt 
val, så att de kunde »välja sig en öfverhet, som tillåter de vill- 
koren, som ständerna sig betinga vilja». Också var det först 
sedan ständerna utarbetat och enats om de nya grundlagarne 
— drottningens försäkran och regeringsformen '■ — och dessa den 
19 februari undertecknats af Ulrika Eleonora, som hon blef krönt 
och hyllad. ^ Ja riksdagen blef icke ens utblåst förr än dagen 



^ Skrifvelsen är tryckt i Ridd. och Adelns prot. I s. 12. RådsprotokoUet 
från den 21 jan. 1719 är tryckt hos Gjorwell, Handlingar nti Sv. Hist. ntg. 
otur UppfostringssällskapetB bibliotek. 

^ Rådet gjorde nu ett försök att genom ständernas mellankomst förmå drott- 
ningen att afstå från Upsala såsom kröningsort. Adeln förklarade också den 
6 mars, att den önskade att kröningen skedde i Stockholm, och landtmarskalken 
uppsatte ett memorial' därom; >men>, heter det därpå i protokollet, »som det be- 
rättades att H. M. intet vill låta kröningen ske här i Stockholm, och R. o. A. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅKEN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 253 

efter sedan drottningen underskrifvit regeringsformen. För att 
reparera den af Baner anmärkta inkonsekvensen, att ständerna 
hörsammat en riksdagskallelse af en person, som de ej erkände 
såsom regent, hade nämligen landtmarskalken den 22 januari 
genomdrifvit, att riksdagen skulle betraktas såsom en fortsätt- 
ning af 17 1 3 — 14 års ständermöte^ samt sålunda ej behöfva 
anses vara auktoriserad genom riksdagskallelse; först sedan Ul- 
rika Eleonoras tronbestigning genom hennes formliga antagande 
af de nya grundlagarna kunde anses såsom en fullt afgjord sak, 
släppte man denna fiktion och lät de vid en ny riksdags öpp- 
nande öfiiga ceremonierna äga rum. Äfven öfriga oegentligheter, 
som blefvo följden af att Ulrika Eleonora före valet utöfvat 
regeringsmakten, sökte man undanrödja. Sålunda nöjde sig ej 
Ribbing med hennes kallelse att vara landtmarskalk, utan lät 
den 22' januari utse sig därtill af adeln; de af regeringen före 
riksdagens sammanträde utfärdade förordningarna — däribland 
de mot det Görtziska förvaltningssystemet riktade — inrycktes 
i själfva valakten för att genom ständernas bekräftelse erhålla 
laglig giltighet, och äfven den af regeringen tillsatta kommis- 
sionen öfver Görtz, sSkie och erhöll ständernas auktorisation 
(dock ej förr än i febr.). 

Frågar man nu hvilka förarbetena och källorna voro till 
det grundlagsarbete, som på ofvan skildrade sätt 1719 kom till 
stånd i vårt land, så må först anmärkas, att i Nordinska sam- 
lingen i Upsala Bibliotek finnes en handskrift, som bär påskrif- 
ten: »Prospekt till regeringssättet 1719», och hvarom Nordin an- 
tecknat på en afskrift: »Tankar om regeringssättet, skrefne an- 
tingen nyligen före eller straxt efter kon. Carl Xlirs död och 
förr än 1719 års regeringsform». Af innehållet är dock klart 
att denna handling ej kan vara det Ribbing-Gyllencreutzska för- 
slaget och i fortsättningen af Nordins anteckning heter det också, 
att originalet »tyckes vara af presidenten Silfverskölds hand». 
Författaren har, tydligen influerad af Grotius och PuffendorflP, 
indelat sin framställning af »jus publicum» i sådant, som »trak- 
terar sättet att uppdraga det högsta väldet», och sådant, som 



intet ville begära af H. M. hvad som H. M. vore emot, blef Bamma memorial 
tillbalca». Kröningen försigKick också i Upsala den 17 mars, men hyllningen ägde 
rnm i Stockholm den 11 April. 

' Den 8 dec. 1718 hade äfven i rådet satts i friga, att så skalle ske, men 
Horn' förklarade då, att riksdagen måste betraktas såsom ny, »sedan H. M. behagat 
stiga på tronen». Rådsprot. 



254 8. j. boSthius 



»trakterar det högsta väldets förvaltande», men hans förslag, 
ehnra ganska egendomliga, äro dock tydligen framkallade af vår 
egen historiska erfarenhet och anknyta sig till företeelser inom 
den äldre svenska författningshistorien. I första afdelningen yrkar 
han på en återgång till valriket, men så att valet skalle vara 
ahsolut bandet vid ätten samt äfven ske efter förstfödslorätt, 
såvida ej i själfva lagen stadgade skäl för en afvikelse kände 
anföras. Härigenom ansåg han att å ena sidan tronföljdsstrider 
skalle andvikas och å andra sidan riket bevaras från alldeles 
odugliga konungar samt en efterträdare kunna hindras att fall- 
följa en företrädares skadliga statskonst. »Det kvinnliga könet» 
borde ej uteslatas, »ty ett lyckligt regemente består ej i mans- 
styrka utan i goda rådgifvare». »Det högsta väldets förvaltande» 
indelar han i 4 »utrikes hufvuddelar» (att börja krig, sluta fred, 
ingå förband och sända legater) och 4 »inrikes» (pålägga skatt, 
stifta lagar, »administrera justitien» och tillsätta ämbetsmän). 

De 4 förra borde lämnas åt konungen att med sitt råds rade 
ombestyra utan att ständernas samtycke eller ens råd behöfde 
inhämtas, emedan sådana ärenden ofta fordrade större skyndsam- 
het och tystlåtenhet än som kunde väntas af en riksdag, men 
för att ej konungen skulle få tillfälle att genom sin utrikes- 
politik undertrycka friheten eller »för något privat afseende 
eller passion, vare sig ambition etc. etc, onödigtvis inveckla riket 
uti stor olägenhet och ögonskenlig onytta», skalle han däremot 
om sådana ärenden vara skyldig att rådgöra med »ständernas full- 
mäktige, som alltid böra vara till hands och formera ett ständigt 
stAtskollegium», och desse borde hafva rätt att, om de ansågo 
sådan fara vara för handen och deras råd ej beaktades, samman- 
kalla ständerna och »sådant med deras auktoritet afböja», dock 
med risk att af ständerna straffas, ifall de ej förmådde inför 
dem »sitt åtgörande och sammankallande justificera». 

Af de inrikes ärendena skulle beskattningen, »det vare 
sig antingen i folks, varors eller penningars utskrifning», ej 
få ske utan ständernas samtycke. För nya lagars och förord- 
ningars åvägabringande föreslås en ganska invecklad procedur. 
Förslag till sådana skalle nämligen endast få utarbetas af 
ständernas ofvan nämnda »fullmäktige» dock med anledning af 
påminnelser från enskilda, ämbetsverken eller konungen. För- 
slagen skulle sedan sändas till konungen, som ägde att i kansli- 
kollegium låta öfverse dem, h varefter de skulle återgå till de 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 265 

fallmäktige, som till slutligt afgörande hade att framlägga dem 
för ständerna. Med afseende på justitieväsendet, hvartill för- 
fattaren äfven räknade utdelandet af belöningar, föreskrifves, att 
»högsta revisionen skulle vara hos ständernas fullmäktige, hvarest 
konungen presiderar och har votum decessivum, om han behagar», 
att ingen skulle få straffas utan efter lag, att konungen fritt 
skulle få utdela penningebelöningar, men kronans fasta egendom 
endast få förlänas på lifstid och att adliga värdigheter visser- 
ligen skulle fritt få utdelas af konungen, men ingen få räknas 
såsom adelsman utan adelns samtycke. Slutligen ville författa- 
ren, att vid ämbetsutnämningar en skulle föreslås, men konungen 
äga rätt att förkasta förslaget och anbefalla uppsättandet af ett 
nytt. Till lägre ämbeten skulle förslaget upprättas af den öher^ 
ordnade myndigheten, men till högre af de underordnade, näm- 
ligen så, att presidenter och andra högre (civila) ämbetsmän 
skulle föreslås af »kollegierna, hvarutinnan de sitta»; generaler 
och fältmarskalkar af krigsbefälet, biskopar »såsom tillförene», 
andra prester af sina åhörare, »guvernörer och landshöfdingar 
af ständerna i hvar provins»^ och utrikes sändebud af kansli- 
kollegiet. 

Huruvida detta »projekts framlades för det utskott, som ut- 
arbetade det slutliga förslaget till regeringsform, är ej kändt; 
åtminstone finner man ej i diskussionerna hos stånden om detta 
några spår af de för »projektet» egendomliga idéerna, så vida ej 
möjligen dess »ständiga statskollegium af ständernas fullmäktige» 
kan hafva gifvit upphof till ett af Ehrenpreutz den 7 febr. på 
riddarhuset framstäldt förslag, att fyra af riksråden skulle väljas 
af ständerna och med dem »af de andra stånden 2 eller 3 ad- 
jungeras, hvilka skulle befordra hvars och ens angelägenheter i 
kollegierna och domstolarna». Förslaget tillbakavisades emeller- 
leitid genast af P. Ribbing som förklarade: »Detta är ett nytt 
verk och nya påfund äro föga nyttiga», och af Cederhjelm, som 
uttalade en farhåga för, att de föreslagna förtroendemännen »skulle 
blifva såsom tribuni plebis hos de Romare och alltså intet nyt- 
tiga». ^ 



' Bet samma hade vrkats i dim bekanta skriften; »Mestadels ständernas och 
goda patrioters betänkande om regementsformen> från 1644 års riksdag, och Söder- 
köpings riksdagsbeslut af 1595 hade stadgat, att alla rikets >förnämliga ämbeten > 
i landsändarna s& skalle besättas. 

2 Ridd. o. Adiflns Prot. I, s. 29. 



256 8. J. BOETUIUS 



Uvad som tjänade 1719 års ständer till ledning vid deras 
grundlagsarbete var däremot det Ribbing-Gyllencreutzska för- 
slaget. Detta finnes tyvärr ej i behåll, hvarken i sin ursprung- 
liga eller förändrade form, liksom ej häller konstitutionsutskottets 
därpå grundade förslag, men diskussionerna i stånden om det 
sistnämnda gifva dock en antydan om det förras förhållande till 
regeringsformen. Om källorna till detta förslag meddelade Fre- 
denstjerna 1766,^ att Ribbing och Gyllencreutz vid dess första 
utarbetande genomgingo alla »förre regeringsformer och deras 
aditamenter såsom konung Gustaf !:& regeringsform för Vester- 
götland af den 9 apr. 1540, särdeles konung Gustaf Adolfs re- 
geringsform af 1634 och konung Karl X:s (sic) regeringsform af 
1660 samt många forna till detta ämnet tjänliga handlingar, 
som man ock ganska sorgfälligt sammansökte utur Archivo regni 
samt Peringskölds, Palmskölds, Schmedemans och Hadorphs sam- 
lingar hvad som till detta viktiga verket hörde. De förglömde» 
— tillägger han — »icke häller att noga utforska visse främ- 
mande frie regeringars och staters inrättningar, statuter och 
reglementer samt hvad Grotius, Puffendorff m. fl. hafva därom 
skrifvit». Från annat håll uppges, att de äfven hämtat ingif- 
velser från Ciarendons historia om den engelska revolutionen. 
Med anledning häraf framställer sig den frågan: hvilket inflytande 
hafva de anförda utländska källorna utöfvat? Att denna tids 
svenska statsmän voro bevandrade i Grotius och Pufiendorfi* kan 
man se af de statsrättsliga kategorier, hvarmed de plägade röra 
sig,^ men då desse författare ej uttalat sig till förmån för nå- 
gon viss statsform, utan blott undersökt principerna för de fak- 
tiskt existerande, kunna urbilderna till Frihetstidens författning 
ej hafva hämtats från dem.* Om Grotius och Pnffendorfi" på 
dennas första upphofsmän haft något annat inflytande än ett 
begreppsredande, har det blott varit, att deras teorier om stats- 
maktens uppkomst — nämligen genom folkets öfverlåtelse (sam- 
hällsfördrag) — gifvit ett stöd åt sträfvandet att göra den nya 

* Se ofvan 8. 250 n. 1. 

^ Exempel härpä hafva vi sett i det s. k. SilfvenköldBka projektet samt i 
Silvii arbete (se ofvan s. 253 o. 251). I rädsBammankorasten dea 21 jan. 1719 
gjorde Horn en liknande indelning af monarkierna som den hos Silvius. 

' Möjligen skulle man knnna tanka sig, att de hos Puffendorff förekommande 
beskrifningarna pä de 3 >reguliära> statsformerna: -> demokrati, aristokrati och 
monarki* f (obegränsad och begränsad) kunnat gifva en ledning, men med ingen- 
dera af dessa statsformer, sädana de karaktäriseras af honom, öfverensstämmer Fri- 
hetstidens författning. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTIrEN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 257 

\ 

grandlagsstiftningen till riksdagens ensak. Ett sådant inflytande 
är emellertid i hög grad sannolikt och bestyrkes särskildt af den 
slående likheten mellan de åsikter, som 1719 års män enligt 
Fredenstjerna »adopterade», och följande sats hos Grotiuis:^ »Folket 
kan välja hvilken styrelseform det vill, och dess rätt i detta 
hänseende må ej bedömas efter den ena eller andra formens för- 
träfflighet, hvarom meningarne äro delade, utan efter folkets vilja». 
Hvad Clarendon angår torde »riksfäderna» knappast från honom 
hafva hämtat något annat än ett stöd för sina konsei'vativa ten- 
de nser.^ 

Uppgiften, att man tog reda pä främmande fria staters »in- 
rättningar» m. m., bestyrkes af den mängd från äldre och nyare 
tider hämtade historiska exempel, som anföras af David Silvius 
i den senare — »om det s. k. suveräna väldet» handlande — delen 
af dennes arbete, ^ genom hvilket författningens upphofsmän för 
allmänheten framlade grunderna tor sitt verk. Granskar man 
närmare dessa exempel, flnner man emelleitid, att de framställas 
egentligen blott såsom bevis på folkens rättighet att pä ett eller 
annat sätt inskränka sina konungars makt, men ej såsom di- 
rekta förebilder med afseende på det sätt, hvarpå detta hos oss 
borde ske.* 

Upplysningar härom ansågo sig Ribbing och hans menings- 
vänner kunna erhålla på långt närmare håll, ty deras mål var 
blott att — om ock med vissa förtydliganden — återställa det 
sveriska samhällsskicket till hvad det varit före enväldet eller, 
för att tala med Fredenstjerna, »återställa Sveriges illa bort- 
spillda frihet uti sin urgamla häfd och anseende», och det var 
for att erhålla säker kännedom om »det forna skick och stånd, 
som varit för riket så hälsosamt och lycksaligt», som de med 
sådan ifver uppsökte inhemska statsrättsliga urkunder. Sådana 



* De jnre belli et pacis I, kap. VIII, 8, jmfr ofvan s. 250. 

^ Clarendon anger själf, att han ville öfvertyga folket om, att det bästa sättet 
för detta att få sina besvär afhjälpta vore den i landets gamla lagar stadgade 
vägen och att en regering med »king, lords and commons» vore den lyckligaste 
konstitution i världen. Det låg nära till hands att tillämpa detta på de dåvarande 
flvenska förhållandena. 

3 Se ofvan s. 251 n. 2. 

^ Af särskildt intresse är, att han uppmärksammat den engelska fiktionen, 
att konungen >kan intet fara vill», utan att ministrame ensamma äro ansvariga, 
hvilken sedermera blifvit den allmänna konstitutionella grundsatsen. Den upptogs 
dock såsom bekant ej i Frihetstidens grundlagar, hvilka tvärtom stadgade, att 
konungen i vissa fall kunde för sina gärningar ufsättas. Äfven på en sådan lag* 
stiftning anför Silvius exempel bl. a. ett inhemskt: Sigismunds försäkran 1587. 

Hiit. Tidskrift 1891 19 



258 8. J. BOETHIUS 



och intet annat utgöra det materiella underlaget till deras verk 
och därmed i hufvudsak äfven till Frihetstidens författning, och 
särskildt gäller detta, såsom Fredenstjerna också anmärkte, om 
regeringsformerna af 1634 och 1660. Från dessa — och ej från 
Puffendorff såsom författaren till det ofvan omtalade »projektet» 
— hämtade de jämväl den formella anordningen af sitt förslags 
och detta blef äfven af betvdelse för dess innehåll. De ofvan- 
nämnda regeringsformerna hade egentligen varit stadgar för för- 
valtningen; först 1719 började man med regeringsform mena en 
grundlag, och det då utarbetade förslaget till en sådan borde där- 
för egentligen ej hafva haft till uppgift att ersätta de äldre re- 
geringsformerna utan konungabalken, ^ men därför att de förra 
användes såsom mönster, inflöt i detsamma ifrån dem äfven en 
tablå öfver rikets hela förvaltningsorganisation. Detta passade 
också förträffligt i stycke med det konservativt-byråkratiska syftet 
med »riksfädernas» arbete. Om de gamla formerna för förvaltningen 
fastslogos i själfva grundlagen, förskaffade man sig nämligen en 
kraftig garanti för deras bestånd, under det att de af Karl XII 
skapade »nyheterna» kände slopas blott genom att ej omnämnas 
i grundlagen. 

I hufvudsak upptogos dessa bestämmelser om förvaltningen 
äfven i den slutliga regeringsformen, ^ men med afseende på en 
förvaltningsdetalj kom dock denna att afvika från det på 1634 
års regeringsform grundade Ribbing-Gyllencreutzska förslaget, i 
det nämligen de höga riksämbetena ej nu återupplifvades. Detta 
sammanhänger med en viktig principiell förändring, som stän- 
derna underkastade detta förslag, innan de upphöjde det till re- 
geringsform. Ribbings och Gyllencreutz' mening hade nämligen 
varit, att den politiska maktens tyngdpunkt nu såsom före 1680 
skulle ligga hos rådet, som å ena sidan skulle inskränka konungens 
myndighet, men å andra sidan intaga en själfständig ställning 
gent emot riksdagen. Af denna anledning ville de ej medgifva 
riksdagen ett allt för stort inflytande på rådets tillsättning; 

^ Af Silvii a. a. ses emellertid, att 1719 års grnndlagsstiftare ej gjort sig 
reda för de äldre regeringsformernas egentliga karaktär, utan fattade dem som 
rena grundlagar. Häraf förklaras, hvarför man valde dessa regeringsformer till 
mönster och jämväl ifrån dem lånade den nya grundlagens namn. 

^ Efter dennas antagande var meningen först, att de personer, som innehaft 
de nya ämbetena, . äfven skulle mista sina löner, då dessa ej voro upptagna i 1696 
års — äfven genom regeringsformen garanterade — stat, men den 13 maj med- 
gaf sekreta utskottet, att de skulle på extra stat få åtnjuta lönen, tills de befordrats 
till värkliga ämbeten. Cederschiöld, Riksdagen 1719, ss. 98 och 241. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 259 

koDstitntionsutskottets förslag innehöll, att konungen skulle hafva 
rätt att fritt utnämna riksråd, så att riksdagens samtycke till 
sådana utnämningar endast i allmänhet behöfde inhämtas, och 
under diskussionen härom på fiddarhuset yttrade Ribbing: »Det 
har i 8:de kap. Konungabalken sitt fundament, att konungen må 
välja sitt råd och jura majestatis kan man ej betaga drottningen». * 
Och till samma mål skulle äfven de höga riksämbetenas åter- 
upplifvande bidraga genom den större auktoritet, som däraf skulle 
tillskyndas rådet. Men stånden antogo i stället, såsom bekant, 
sådana bestämmelser om riksrådsvalen, att riksråden kunde 
betraktas blott såsom »ständernas fullmäktige», och de höga 
riksämbetena synas hafva strukits i konstitutionsutskottet, om 
ej redan vid förslagets första omarbetning, att döma af Hyl- 
théns meddelande till borgarståndet den 7 febr., »att det förra 
väsendet med de höga ämbetena varit i fråga, därest icke de 
andl^a (ofrälse) stånden med allt allvar lagt sig däremot». ^ 

Ehuru dessa afvikelser från »riksfädernas» förslag, genom 
hvilka grunden lades till Frihetstidens parlamentarism, onekligen 
voro nyheter i vår konstitutionella rätt, har man dock ej häller 
att söka upphofvet till dem i några främmande förebilder eller 
abstrakta samhällsteorier, utan i den föregående nationella ut- 
vecklingen. 

Af de tre faktorer, konungamakt, råd och ständer, med 
hvilka det politiska lifvet dittills opererat i vårt land, hade den 
förstnämnda, såsom vi sett, förlorat folkets förtroende, men det- 
samma hade redan förut inträffat med råds väldet på grund af 
de aristokratiska missbruken före reduktionen, hvarjämte det 
genom denna beröfvats sitt materiella underlag. Ständerna hade 
däremot aldrig haft tillfälle att sätta sig i misskredit, och där- 
för hade vid denna tid ständerväldet börjat framstå för folkmed- 
vetandet såsom det bästa om ej enda sättet att realisera den 
rättsordning, som rådsväldet och den oinskränkta konungamakten 
visat sig ur stånd att betrygga; tiden för ständerna att träda i 
full aktivitet var sålunda nu kommen, och de, men ej rådet voro 
enväldets själfskrifna arfvinge. Redan 1713 hade de gjort ett 
försök att sätta sig besittning af arfvet, men detta hade då ännu 
ej utfallit, och den otåliga arfvingen hade ännu någon tid måst 
gifva sig till tåls. Nu hade åter bouppteckningen i enväldets 

' Ridd. o. Adelns Prot. I, s. 32. 
* Cederschiöld, a. a. ». 474. 



260 s. j. boEthius 



dödsbo egt rum, och därför måste hvarje försök att undantränga 
honom blifva fruktlöst. Detta och intet annat utgör förklaringen 
till det oinskränkta ständervälde, som grundlades 1719. Under 
öfverläggningarna om det nya statsskicket åberopades nästan 
aldrig exempel från andra länder^ — hvilket däremot naturligt- 
vis ofta bort ske, om sådana varit rättesnöret — och ännu 
mindre förekommo några försök i den franska revolutionens stil 
att ur allmänna principer framkonstruera en allmängiltig sam- 
hällsteori. ^ 1719 års ständer stodo helt och hållet på den natio- 
nella erfarenhetens mark. Häri låg deras styrka, men också i 
viss mån deras svaghet. De förkastade råds väldet och den oin- 
skränkta konungamakten helt enkelt därför, att Sveriges historia 
lärt dem att inse vådorna af dessa styrelsesätt, men därför att 
denna historia ej gaf dem någon sådan lärdom med afseende på 
riksdagen, upprättade de ett ständernas envälde, som sedan be- 
fanns lika farligt för rättssäkerheten som något kungligt. 

Äfven härvid spelade den konservativt-byråkratiska tenden- 
sen in, ty denna gjorde sig lika mycket gällande hos dem, som 
gåfvo statsskicket dess slutliga form, som hos de första förslags- 
ställarne. Skillnaden var blott den, att, då de sistnämnde sökte 
den garanti för ämbetsmannaväldet, som ansågs behöflig utöfver 
hvad själfva författningen i detta hänseende presterade, i en 
själfständig rådsmakt, sökte de förra en sådan i ett oinskränkt 
ständervälde, och onekligen valde de på grund af riksdagens då- 
varande sammansättning, åtminstone skenbart, det verksammaste 
medlet, ty af de 3 stånd, som under Frihetstiden blefvo de egent- 
ligen »maktegande», bestod adeln nästan helt och hållet af äm- 
betsmän (civila och militära), presterna voro också ett slags 
sådana, och inom borgareståndet hade borgmästare och rådmän 
ett afgörande inflytande.^ I själfva verket sköt man dock öfver 

* Så yidt jag kunnat finna, anfördes sådana endast en i^ång på riddarhuset 
till stöd för att en bestämmelse borde inflyta i deu nya grandlagen — ifråga om 
utnamningsrätten till ämbeten (Ridd. o. Adelns prot. I s. 41). 

' Härmed afses naturligtvis förhandlingarne på riksdagen; att under åe för- 
beredande arbetena på det nya statsskicket hänsyn togs både till utländska exem- 
pel och rådande statsrättsteorier, är redan framhållet, men, som jae sökt visa, 
skedde detta endast för att erhålla stöd för åsikter, till hvilka man på en annan 
väg kommit. Silvii hufvudargumentation mot enväldet är en skildring af dettas 
skadlighet för rättsordningen^ åt hvilken erfarenheten från Karl XILs tid tydligt 
g.fvit färgen, och denna erfarenhet var också den egentliga drif^ädem hos Ribbing 
och Gyllencreutz. Riksdagsmajoriteten gick blott ett steg längre tillbaka än de 
gjort, i det den lät sig bestämmas äfven af erfarenheten från rådsväldets tid. 

^ Borgmästarne ensamma plägade utgöra omkring hälften af ståndet. Jmfr 
Malmström, »Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under Frihetstiden» 
(Smärre skrifter s. 158). Jmfr ock Hjär ne a. a. ss. 709 o. f. 



J 



UPPKOMSTEN OCH EÅRAKTARBN AF FRIHBTSTIDEN8 FÖRFATl^NINO 261 

inålet. Den häfdvuDna förvaltningsorganisationen blef visserligen 
betryggad mot alla attentat, men på samma gång omöjliggjordes 
all yttre kontroll öfver dem, som skalle handhafva den, då re- 
geringen (det vill na säga rådet), som ntöfningen af denna kon- 
troll skalle ålegat, nu i stället underkastades deras kontroll, d. 
v. s. blef beroende af sina underlydande! Följden blef också ej 
blott byråkratiska öfvergrepp mot den öfriga befolkningen utan 
ock slapphet och missbruk i själfva ämbetsutöfningen, hvilka i 
längden ej kunde undgå att menligt återverka äfven på förvalt- 
ningsorganisationen själf, således på just det, som man framför 
allt velat stärka. 

Men å andra sidan medförde det starka ämbetsmannavälde, 
som sålunda blef det utmärkande för Frihetstidens författning, 
under dåvarande förhållanden, äfven vissa fördelar. 

Det har med hänvisning till Englands exempel ofta fram- 
hållits, att ett sundt statslif endast i sådant fall är möjligt i ett 
samhälle med parlamentarisk statsförfattning, att denna utvecklat 
sig öfver en grundval af lokal själfstyrelse (»selfgovernment»). 
En sådan består, såsom bekant, däri, att inom de olika lands- 
orterna delar af statsförvaltningen på grund af frivilligt åtagande 
handhafvas af personer, som till sin sociala ställning äro obe- 
roende af regeringen, men äga solidariska intressen med förvalt- 
ningsområdets befolkning och som därför, under det de verka i 
statens tjänst, dock ej äro egnade att blifva blinda verktyg för 
en despotisk centralmakt. Härigenom erhålles en den yppersta 
stam för rekrytering af den herskande riksförsamlingen med män, 
utmärkta på en gång af själfständighet, erfarenhet i offentliga 
värf samt ansvarighetskänsla, och framför allt räddas samhället 
från den allmänna osäkerhet och det gränslösa partiförtryck, som 
måste blifva följden, om äfven förvaltningen dragés in i den. 
parlamentariska täflingskampens hvirfvel, och detta kan svårligen* 
undvikas, om den är centraliserad, d. v. s. hela dess personal 
beroende af den växlande riksdagsmajoriteten, som i en parla- 
mentariskt styrd stat är den egentliga centralmyndigheten. Nu 
var eller blef, såsom bekant, en ren parlamentarism rådande 
under Frihetstiden, och man har sökt en af de förnämsta or- 
sakerna till att denna författning ej utföll bättre däruti, att 
dess upphofsmän uppförde densamma öfver den rena ämbets- 
mannaförvaltning, som undanträngt den urgamla själfstyrelsen i 
vårt land, i stället för att, om ock i andra former, återställa 



262 



8. J, BOETHIUS 



denna, och man har ansett detta innebära, dels att all själfsty- 
relse då saknades, dels att Frihetstidens författning hvilade på 
en centraliserad förvaltning. Det sistnämnda är till en början 
ett misstag, beroende däraf, att man ej tillräckligt beaktat den 
egendomliga karaktären af vår ämbetsförvaltning under denna 
tid. Den osjälfständiga ställning gent emot regeringen, som man 
plägar förbinda med begreppet statstjänst, existerade i själfva 
verket ej för de svenska ämbetsmännen under Frihetstiden. En 
orsak härtill var redan återupplifvandet och betryggandet af de 
fasta förvaltningsformerna från Karl XI:s tid, men vidare med- 
förde ämbetet till följd af innehafvarens oafsättlighet för denne 
nästan samma själfständighet som besittningen af ett jordagods, 
och denna tids egendomliga, på förslag af vederbörande myndig- 
heter och objektiva meriter grundade befordringslagstiftning gjorde 
de dåvarande ämbetsmännen äfven med afseende på deras be- 
fordran så godt som oberoende af regeringens ynnest. Sedd i 
sammanhang med författningens allmänna karaktär, blir därför 
denna befordringslagstiftning, som kulminerade i det s. k. tjänste- 
betänkandet, mindre orimlig än den i och för sig var, och därför 
fanns det knappast något, som för Frihetstidens statsskick var 
mera betänkligt, än när ständerna företogo sig att med genom- 
brytande af den lagstadgade befordringsordningen själfva till- 
sätta ämbeten, ty därigenom hade förvaltningen kunnat blifva 
beroende af den herskande riksdagsmajoriteten, d. v. s. just 
centraliserad. Lyckligtvis var detta dock i det stora hela undan- 
tag, och i allmänhet berördes därför ej den egentliga förvalt- 
ningen af de politiska parti växlingarna, hvaraf följden blef att 
den fortfarande kunde verka efter fasta rättsnormer och ej efter 
partihänsyn. 

Men ej nog med att Frihetstidens fasta ämbetsmannavälde 
sålunda med afseende på förvaltningens förhållande till central- 
myndigheten åstadkom det negativa resultat, för hvars ernående 
man plägar fordra, att parlamentarismen skall kombineras 
med själfstyrelse; det åstadkom äfven positiva sådana. Fri- 
hetstidens Sverige var nämligen ej en fri stat enligt modernt 
mönster, d. v. s. en sådan, i hvilken — trots alla af praktiska 
skäl gjorda restriktioner — blotta egenskapen af medborgare är 
den egentliga grunden för de politiska rättigheterna. Det var 
ej genom att tillhöra svenska folket i allmänhet, som man där 
kunde erhålla aktiva politiska rättigheter utan därtill fordrades, 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÅREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 263 

att man tillhörde något af de 4 stånden. De ensamma utgjorde 
»den politiska kroppen», men bland dem voro, som vi sett, ämbets- 
männen de rådande. Att detta sistnämnda medförde svåra ölägen- 
heter är ofvan antydt, men fråga är, om det ej var ett nödvändigt 
villkor för att ett fritt statsskick under dåvarande förhållanden 
skulle blifva möjligt, ty sedan reduktionen bortsopat en så stor 
mängd af de stora jordegendomarne, funnos till följd af tidens 
låoa folkbildning ej många i vårt land utom ämbetsmännen, som 
ägde tillräckliga ekonomiska resurser och tillräcklig bildning för 
att kunna egna sig åt det frivilliga politiska arbete — åtmin^ 
stone af högre slag — som den politiska friheten ovillkorligt 
kräfver. I alla händelser var förhållandet nu en gång sådant, 
att hvad som då här utgjorde nationen, politiskt taladt, till den 
väsentliga delen bestod af ämbetsmän, och då desse onekligen ägde 
erfarenhet i offentliga värf och, såsom nyss är visadt, dessutom 
intogo en ganska själfständig ställning till regeringen, vanns 
dock härigenom att riksförsamlingen i en ej föraktlig grad 
kom att besitta de för utöfvandet af en parlamentarisk makt 
nödiga kvalifikationerna. Men icke blott mellan riksstyrelsen 
och förvaltningen ägde sålunda en befruktande växelverkan rum, 
utan en sådan förekom äfven mellan den sistnämnda och allmän- 
heten, och detta berodde i själfva verket dels däraf, att Frihets- 
tiden ej så alldeles, som man ofta antager, saknade själfstyrelse 
i egentlig mening, dels däraf att själfva dess ämbetsmannaförvalt- 
ning företedde drag som berättiga till att karaktärisera den- 
samma eller åtminstone stora partier däraf, om också ej rent af så- 
som en själfstyrelse, så dock som ett kraftigt surrogat för en sådan. 
I allmänhet voro de civila och militära ämbetsmän, som vid 
hvarje riksdag i väldiga skaror från landsbygden strömmade till 
riddarhuset, jordbrukare, ty, om de också ej alla fått något på 
sin lott af de undan reduktionen räddade spillrorna af adelns 
forna jordrikedom, så voro de i stället, tack vare det för Sverige 
egendomliga, af Karl XI genomförda aflöningssättet, i allmän- 
het boställsinnehafvare, och härigenom uppkommo mellan dem 
och hembygdens befolkning band af gemensamma intressen och 
jämväl af kommunalt samarbete.* Vid sidan af den urgamla 

* Betecknande i detta hänseende är landshöfdingeinstrnktionen af den 4 nov. 
1784, hvari det heter, att »häradshöfdingame äro med vissa hemman till boställen 
merendels försedda, och för den skall m&ste landshöfdingarna tillhålla dem att vis- 
tas pä berörda . . . gårdar . . ., att de sålnnda kunna vara allmogen närmare vid 
handen>. Ännu mer var det, såsom bekant, regel, att oflicerarne hade boställen. 



264 8. J. BOÄTHIUS 



själfstyrelsen inom landskap och härad hade nämligen under Me- 
deltiden en ny själfstyrelse utvecklat sig i de af kyrkan skapade 
sockenkommunerna, oeh under det att den förra förföll, utveck- 
lade sig efter reformationen den senare under presterskapets 
hägn med sockenstämman, kyrkovärdar och sexmän såsom sina 
organ. Sålunda påbjöd Gustaf I 1554, att »socknastemna» skulle 
hållas i en särskild på kyrkovallen uppförd byggnad, »socken- 
stugan», och tillämpade på dessa sammankomster den grundsats, 
som hos oss liksom hos andra germaniska folk utmärkt den 
urgamla själfstyrelsen, och hvarigenom denna just varit en lef- 
vande källa för sund politisk frihet, nämligen att själfstyrelse 
ej så mycket innbär en rättighet som fastmer en skyldighet till 
arbete, i det han stadgade böter för förfallolöst uteblifvande från 
sockenstämman. I början af 1600-talet var denna institution ^ 
redan så utvecklad, att protokoll fördes öfver förhandlingarna 
däri,^ och* genom 1650 års privilegier för presterskapet gaf& 
officielt erkännande både åt dettas »makt att hålla sockenstäm- 
mor» och åt församlingens rätt att äfven genom »fullmäktige», 
sexmäunen och kyrkovärdarne, deltaga i den kyrkliga kommunens 
förvaltning. Genom kungliga förordningar af 1680 och 1697 inskärp- 
tes ytterligare skyldigheten att bevista sockenstämmorna,^ ehuru 
annan påföljd för dess åsidosättande än förlust af talan nu ej 
omtalas, men genom resolutionen på presterskapets besvär af den 
10 mars 1719 infördes ånyo böter — de samma som för »kate- 
chismiförhörens» försummande. Samma resolution bekräftade ytter- 
ligare sexmännen i deras egenskap af biträden vid kyrkodisci- 
plinens handhafvande och verkställare af kyrkostämmans beslut 
och utlofvade dessutom, att Kgl. M:t skulle »om silke sockne- 
stämmor en besynnerlig förordning låta utgå, så snart prester- 
skapet efter öfverläggning med de öfriga stånden inkommit med 
ett tjänligt utkast härför». Detta löfte infriades visserligen ej 
under Frihetstiden — den första egentliga sockenstäram oförord- 
ningen utkom först 1817 — men denna tid har dock fullföljt det 
arbete på utvecklandet af den kommunala själfstyrelsen i sock- 
narna, hvarmed den sålunda debuterade. Genom de nya privi- 



' Jmfr C. Montan, Några blad ur de skandinaviska kommunalinstitntiooernaa 
historia (Nationalekonomiska föreningens tidskrift 1883). De här förekommande 
uppgifterna ang&ende dessa frågor, som ej återfinnas i nämnda uppsats, äro hämtade 
ur Modée, Utdrag ur Publica handlingar. 

^ >Kgl. Maj:t nådiga och allvarliga vilja är att ingen utan laga förfall skall 
understa sig att blifva ute från sockenstämman». 



UPPKOMSTEN OCH KABAKTÅREN AF FBIHET8TIDENS FÖRFATTNING 265 

legierna för presterskapet af den 16 oktober 1723 bestämdes, att 
årligen tvänne ordinarie sockenstämmor skalle hållas, och stad- 
gades, att kyrkovärdarne och sexmännen skalle »utväljas med 
församlingens samråd». Stadgandet om böterna återfinnes emel- 
lertid ej här, utan såsom följd af stämmans försummande an- 
gifves endast förlust af talan. De bestämmelser om prestval, 
som gåfvos genom förordningarna af den 14 sept. 1731 och den 5 
juli 1739, bestämde för första gången grunden för rösträttens 
beräkning på sockenstämman, och genom 26 kap. byggninga- 
balken i 1734 års lag blef dennas kommunala beskattningsrätt 
erkänd äfven af den allmänna lagen. 

1 dessa sockenstämmor hafva nu utan tvifvel Frihetstidens 
adliga ämbetsmän, så jordägare som boställsinnehafvare, jämte 
bönderna tagit en lifiig del,' och sålunda har här ett samarbete 
på själfstyrelsens grund verkligen ägt rum. Men äfven själfva, 
deras tjänsteåligganden kunde framkalla ett sådant. 1 första 
hand gäller detta om domarena på landsbygden tack vare den 
dyrbara kvarlefva af den gamla själ fstyrel sen, som i nämnden 
öfverleft den allmänna förstörelsen, och för de militära tjänste- 
männen på landet medförde indelningsverket många anledningar 
till förhandlingar med rust- och rotehållare. '-^ På detta sätt 
kommo dessa ämbetsmän, som bildade den svenska parlamen- 
tarismens stamtrupp, att till sina lefnadsförhållanden och sin of- 
fentliga verksamhet starkt påminna om de engelska landtjunkarne 
(^the gentryn), de egentliga bärarne af Englands både lokala själf- 
styrelse och parlamentarism. Själfva den skillnad, som upp- 
kom därigenom, att de förre voro rena statsämbetsmän och de 
senare i sin förvaltande verksamhet organ för en ren själfstyreise, 
var mera skenbar än verklig. De engelska fredsdomarne och 
sherifferne mottaga äfven de sina mandat af regeringen; ja den 
tyske forskaren Gneist, den vetenskapliga upptäckaren af själf- 
styrelsens verkliga väsen och betydelse, uppställer ett sådant ut- 
nämningssätt såsom en ovillkorlig fordran på all själfstyreise, 



^ Detta deltagande blef TisserligeD mindre, än det bort vara, därigenom, att 
^Isejord och boställen voro befriade från en del kommunala bördor, men lyckligt- 
vis var detta mindre fallet med de kyrkliga, och de adliga ämbetsmännen sak- 
nade därför ingalunda anledning att intressera sig för sockenkommnnernas ange- 
lägenheter. Den 19 jnni 1731 hade t. ex. officersboställen befriats från skyldig- 
heten att deltaga i prestgårdsbyggnad, men detta upphäfdes den 20 febr. 1789, 
då det äfven ålades dem att deltaga i tingshusbyggnad. 

' Erinras må äfven om de denna tid ännu fortlefvande landstingen i Dalarne 
och Norrland. 



266 S. J. BOETHIUS 



därtill förmådd af sin opposition mot den vrångbild af en sådan, 
hvartill folkval blott allt fÖr ofta visat sig leda, i det man ansett 
rätten att deltaga i dessa i stället för sjålfva deltagandet i för- 
valtningsarbetet såsom det väsentliga för själfstyrelsen och de 
genom folkval tillsatta tjänstemännen frestats att betrakta sig 
ej såsom verkande under offentligt ansvar och med offentligt 
uppdrag, utan såsom tjänande privata intressen.^ Visserligen är 
i England denna utnämningsrätt blott formell, och den måste väl 
i hufvudsak alltid så biifva, om själfstyrelse skall kunna sägas 
vara för handen, men såsom vi sett var regeringens rätt att 
tillsätta statsämbetsmännen under Frihetstiden knappast något 
mera. Den enda verkliga skillnaden mellan Frihetstidens svenska 
landtämbetsmän och de engelska landtjankarne med offentliga upp- 
drag blir därför i själfva verket knappast någon annan än den, 
att de förre till följd af sin fattigdom måste aflönas, under det 
att de senare äro nog förmögna att gratis kunna utöfva en 
mängd förvaltningsbestyr, men vill man på denna grund från- 
känna denna tids svenska förvaltning all karaktär af själfstyrelse, 
så måste man också förneka möjligheten af en utsträckt sådan 
i.hvarje samhälle, där egendomsförhållandena icke äro i hög grad 
ojämna. 

Får åter ämbetsförvaltningen under Frihetstiden, särskildt 
den lokala, betraktas såsom ett slags »selfgovernroent:», utöfvad af 
så att säga )»the gentry» inom hvad som då var det svenska folket 
i politisk mening, så måste det anses såsom en inkonsekvens, 
att en del af dera, som deltogo i denna förvaltning, voro ute- 
slutna från folket i sådan mening, nämligen alla civila ämbets- 
män, som ej räknades till borgareståndet. Detta och ej att tiden 
börjat mogna för en representationsreform bygd på allmänt med- 



' Håra rätt Gneist än har i denna sin opposition, torde det dock kanna 
ifrågasättas, om han ej lagt allt för stor vikt vid regeringens (formella) utnäm- 
ningsrätt. Onekligt är det denna, som England i väsentlig mån har att tacka för 
sitt sanda »selfgovernment», men alldeles otänkbart är det dock ej, att liknande 
resaltat skalle kanna vinnas, trots folkval. De folkvalda romerske ämbetsmännen 
nnder republikens goda tid betraktade sig utan tvifvel såsom vårdare af en verk- 
lig statsmakt; de svenska lagmännen och häradshöfdingame hafva säkerligen äfven 
på den tid, då de valdes af folket, ansett sitt kall vara att styrka lag och rätt, 
ej att tjäna enskilda intressen; och har det någonsin fallit en svensk kyrko- 
herde in, att hans ämbete, därför att han valts af församlingen, är af mera privat 
natnr än det, som utöfvas af hans ämbetsbröder i regala pastorat? Det väsentliga 
är här i själfva verket andeny ej sättet, h varpå den åstadkommes, och skalle någon 
gång det verkliga republikanska idealet kanna förverkligas, att nämligen hela fol^ 
ket blir ett medvetet organ för rättsstaten, så vore naturligtvis folkval det nor- 
mala. 



UPPKOMSTEN OCH KARAETÅREN AF. FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 267 

borgarskap, utgör, enligt min mening anledningen till det »memorial 
om tillträde till riksdagarne», som »åtskilliga af civilstaten» in- 
lämnade till 1719 års riksdag. Visserligen åberopas däri »na- 
turliga såväl som medborgerliga rättigheter» och tillskrifves »för- 
fäderna» den meningen »att icke förneka någon infödd svensk 
dess frie röst på en allmän riksdag», men tyngdpunkten i peti- 
tionärernas argumentation faller dock därpå, att bland dem »så- 
dana sttbjecta finnas, som icke mindre än andra Sveriges invå- 
nare skulle något till rikets bästa och nytta kunna anbringa, 
emedan hvar och en af dess förvaltande ämbete haft och hafcer 
tillfälle att göra sig om rikets invärtes tillstånd underrättad och 
jämväl en del genom deras studier och resor samt id och flit 
förvärfvat sig kunskap om det som till rikets utvärtes välstånd 
tjäna kan». ^ Detta resonnemang synes gifva vid handen, att 
här ej föreligger en protest mot tidens byråkratiska ståndsför- 
fattning, utan snarare ett försök att gifva denna dess slutliga 
fulländning. 

Hvad de ofrälse riksstånden angår, så voro de nästan helt 
och hållet utestängde från den egentliga statsförvaltningen, lik- 
som deras inflytande på det parlamentariska arbetet var mindre 
än adelns, men i stället var sammanhanget mellan dem och hvad 
då fanns af kommunal själfstyrelse i egentlig mening i vårt land 
så mycket starkare, hvarjämte flertalet af deras medlemmar med 
ämbetsmannaställning var ännu mer oberoende af regeringen än 
de adliga civila och militära ämbetsmännen. En stor del af 
forsam Ii ngspresterna (i de konsistoriella pastoraten) utnämdes 
nämligen ej ens formelt af regeringen, utan voro med afseende på 
sin befordran i väsentlig mån hänvisade till församlingarnes val; 
borgmästame hade ännu så mycket kvar af sin ursprungliga rent 
kommunala karaktär, att regeringens utnämuingsrätt var inskränkt 
inom ett af borgerskapet upprättadt förslag, och rådmännen till- 
sattes af magistraten och borgerskapet.^ Den paraleli vi upp- 
dragit mellan denna tids adliga landtäm betsmän och de engelska 
fredsdomarne kan med ännu större rätt utsträckas till landt- 
presterne. Dessas inflytande på deras forsamlingar var då minst 



* Ridd. o. Ad. prot. I, s. 119. 

^ Dock så att valet skaUe anderstallas landshöfdingen till bekräftelse. Bot' 
irerakapets ratt att deltaga i valet hade införts af Karl XI. Förut hade magistra- 
ten, såsom bekant, tillsatts genom kooptering. Rådmännen i Stockholm tillsattes 
på samma sätt som borgmästame. Se Resolutionen på Borgerskapets besvär 1723. 



268 s. j. BoäTHius 



lika stort i världsliga ting som i aDdliga. Ledningen af sock- 
narnas kommunala själfstyrelse låg helt och hållet i deras händer. 
För sin utkomst till stor del hänvisade till sina boställen voro 
de ofta äfven med afseende på jordbruket böndernas föresyn. 
Mot adliga godsägare, där sådana af betydenhet funnos, liksom 
mot de civila och militära ämbetsmännen, bildade de en väl- 
behöflig motvikt, och nästan den enda tillflykt undan aristokratiskt 
och byråkratiskt förtryck som bönderna denna tid kunde erhålla 
var att finna hos dem. I de delar af landet, såsom Dalarne och 
Norrland, i hvilka bildade jordägare eller egentliga ämbetsmän 
voro mera tunnsådda, utgjorde presterskapet förnämligast det 
aristokratiska element, hvaraf h varje samhälle och framför allt 
hvarje fritt sådant har behof, ^ och denna aristokrati var en ren 
förtjänst- och bildningsaristokrati samt rekryterades, tack vare 
vår kostnadsfria undervisning, till stor del ur folkets djupa leder. ^ 
För det svenska presterskapets rent andliga verksamhet torde 
visserligen dess sysslande med allehanda världsliga bestyr hafva 



^ fietecknande för den stora betydelse presterskapet ännu i vårt århundrade 
hade för förvaltningen i dessa landsdelar, &r att Hans Jarta, den store kännaren 
af grundvalarna för vårt statslif, bl. a. af den orsak afsade sig landshöfdinge- 
platsen i St. Kopparbergs län, att han ansåg sig skola sakna en af de nödiga 
fömtsättningarne för ett framgångsrikt ntöfvande af sitt ämbete, sedan regeringen 
i en af de stora Dalsocknarne, St. Tuna, tillsatt en enligt hans åsikt olämplig 
kyrkoherde. Den 30 sept. 1821 skref han till L. v. Engeström med anledning af 
regeringens beslut att med förbigående af Jartas kandidat till pastoratet, rektor 
Forslind, gifva det åt kanslirådet Malmström: »Jag är förvissad, att rektor Fors- 
lind blifver nyttigare än någon annan som pastor i Tnna. Jag har mer af all- 
männa skäl än af enskilda bevekelsegmnder önskat att han måtte blifva därtiU i 
nåder befordrad. Jag är däremot lika förvissad, att herr kanslirådet Malmström 
icke kommer att gagna församlingen och icke häller regeringen. Min öfvertygelse 
i det ena och andra afseendet har jag ärligen framställt, och allvarligheten däraf 
går jag att bekräfta på ett sådant sätt, att ingen må tro mig i dennna sak hafva 
handlat af enskildt intresse». Den 7 okt. s. år skref han ytterligare till Enge- 
ström: » . . . det som egentligast gör mitt afsked är kanslirådet Malmströms no- 
mination till Tuna pastorat . . . Jag medgifver gärna, att en ämbetsman icke bor 
begära afsked, därför att en befordring icke sker efter hans önskan. Också har 
jag vid flere tillfallen under nio år saknat framgång åt tnina önskningar att till 
större regala pastorat erhålla män med sådana egenskaper, som församlingarna i 
detta län fordra, utan att jag därför i underdånighet begärt mitt entledigande 
ifrån länsstyrelsen. Annat är likväl att till mitt biträde i nyttiga anstalter f& 
dugliga pastorer, och annat att få en sådan som Malmström i den kanhända svå- 
rast styrda församlingen i länetc Valda skrifter af Hans Järta, Lefnadsteckningen 
af H. Forsell, s. CXXXIi o. f. 

^ Af ven på annat sätt har det protestantiska presterskapet bidragit till en 
sund ståndscirkulation bland vårt folk. De presterliga hemmen gåfvo nämligen i sin 
ordning ej sällan upphof till aristokratiska familjer, och från dem har en ej ringa 
del af vår världsliga medelklass utgått, under det att på 16- och 1700-talet sociala 
fördomar ännu ej lade hinder i vägen för att prestens barn, om de saknade anlag 
för annan verksamhet, återgingo till de kroppsarbetande klasserna. 



UPPKOMSTEN OCH KARAKTÄREN AF FRIHETSTIDENS FÖRFATTNING 269 

medfört sina vådor, men dess öfverklagade förvärldsligande under 
det 18:de århundradet bör dock ej uteslutande skrifvas på denna 
räkning, utan berodde till väsentlig del på den starka neologiska 
strömning, som då genomgick hela den protestantiska kyrkan, 
och äfven i länder, där presterskapet ej hade samma världsliga 
maktställning som i Sverige, ledde till dess förvärldsligande. 
Äfven från de moderna statsteoriernas synpunkt var den själf- 
skrifna maktställning, som det svenska presterskapet då inne- 
hade, en abnormitet, men det gifves inga absolut allmängiltiga 
statsteorier, utan hvarje samhällsinrättning bör bedömas efter 
sin tids behof, och under dåvarande förhållanden lände denna 
»abnormitet» landet till verklig nytta, om den också medförde 
vissa olägenheter, såsom att genom presterskapets politiska in- 
flytande en karaktär af religiös ofördragsamhet stundom påtryck- 
tes denna tids lagstiftning. Det var, såsom vi sett, under prester- 
skapets hägn, som vår nuvarande kommunala själfstyrelse lycka- 
des slå rot, och alldenstund nu detta stånd under Frihetstiden 
var det, som utöfvade största inflytandet på den kommunala 
själfstyrelsen, försvarade det då onekligen sin plats inom riks- 
församlingen, ja ur denna synpunkt sedt, kanske t. o. m. bäst 
af alla de fyra stånden. Den insats det gjorde i Frihetstidens 
parlamentariska lif var också ganska betydande och långt ifrån 
den osundaste. Äfven i städerna funnos denna tid institutioner, 
som måste betraktas såsom organ för en själfstyrelse i egentlig 
mening, nämligen förutom rådet, »den allmänna rådstugan» och 
»borgerskapets äldste», och mellan dem och dessa tjänstemän med 
till hälften byråkratisk, till hälften kommunal karaktär, som stä- 
derna plägade sända till riksdagen, ägde den lifligaste samverkan 
rum. Slutligen bör märkas, att bondeståndets riksdagsombud ofta 
togos bland nämndens ledamöter eller bland socknarnas kommunala 
förtroendemän — k yrko värdarne sexmännen o. s. v. — så att 
sålunda ej häller denna afdelning af riksförsamlingen alldeles 
saknade en genom deltagande i hembygdens förvaltning vunnen 
erfarenhet. 

Frihetstidens parlamentarism hvilade sålunda verkligen på 
grundvalen af en förvaltning, med hvilken den stod i liflig växel- 
verkan, men som ändock bevarade sin själfständighet, och detta 
tbrhåilande torde i själfva verket gifva förklaringen till, att denna 
tids »ständerregering» trots alla dess lyten dock åstadkom ganska 
mycket af bestående värde för vårt statslif. Hade den makt- 



270 8. J. BOÉTHIUS 



ägande byråkratien blått haft själf beherskning nog att underkasta 
sin myndighet en laglig begränsning, är det ej omöjligt, att denna 
parlamentariska ståndsförfattniug kannat blifva pappan, hvarur 
en på allmänt medborgareskap grundad sund politisk frihet och 
lokal själfstyrelse utvecklat sig. 



strödda meddelanden och aktstycken. 



ArTid Gustafsson [Stenbocks] berättelse om drApet pA 
f Altmarskalken lyar MAnsson [Stiernkors]. 

Gustaf Olofsson [Stenbock] hörde till konung Göstas mest be- 
trodda och använda män och stod honom äfven genom släktskap 
nära, sedan konungen gift sig med hans svägerska Margareta Eriks- 
dotter [Leijonhufvud]. Åt de unga Gustafssönerna Stenbock, de 
kungliga Gustafssönemas kusiner, bereddes härigenom en ännu mer 
lysande ställning än härstamningen från tvä gamla frälseätter kunde 
medföra. Ännu närmare knöts familjen Stenbock till konungahuset 
genom konungens gifte med sin svågers dotter Katarina. Så kom 
äfven Stenbockska ätten förklarligt nog att höra till dem, på hvilka 
konung Erik riktade sin misstänksamhet. Abram Gustafsson omkom 
1567 i sammanhang med Sturemorden, och det skall ha varit en 
tillfällighet, som räddade fadern och brodern Erik från detta öde. 
Arvid namnes icke vid detta tillfälle, liksom han icke under Eriks 
regering framträder offentligen; han hörde väl till de yngsta barnen. 

Att med Johans tronbestigning hans fränder i Vestergötland 
skalle komma att spela en roll, var tämligen tydligt. De synas 
emellertid väl ha varit utrustade med stridiga lynnen och haft handen 
lätt färdig till hugg, men däremot mindre utmärkt sig genom stats- 
mannabegåfning eller härföraregen skaper. »Erik Göstafsson är fast 
öfverdådigare än Olof, så att han öfverrider alla i gården», -klagade 
redan 1557 den unge Hogenskild Bielke^ öfver sin lekkamrat vid 
konung Gustafs hof. Olof råkade illa ut både under Eriks och 
Johans regering och hans ömkliga slut är allmänt kändt. Arvid 
torde väl i fråga om hetsigt blod ha bråtts på släkten, ehuru man 
ej ona honom känner så mycket som om bröderna. 

Hans antagonist, Ivar Månsson, af den i början på 1400-talet 
adlade finska släkt, som efter vapnet sedan kallades Stiernkors, var 

> Se Hist. Tidskr. 1885, sid 347. 



272 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 



en på sin tid ryktbar krigare, personligen tapper, men på samma 
gång rå, trätlysten och liksom mången af den tidens svenska adel 
stark uti dryckeslag. Han var en bland de sista, som ställdes inför 
Erik XIVis nämnd. I aug. 1567, då nämnden var förstärkt med med- 
lemmar af rikets råd, sådana som grefve Per, Jöran Gera, Göstaf 
Olsson [Stenbock] m. fl., anklagades Ivar Månsson af Hogenskild 
Bielke, därför att han en afton kommit i hans hus och öfverfallit ho- 
nom :»med öfvervåld och skällsord» och bland annat yttrat, att »den, som 
ville låta bedja saken af, skulle blifva aktad och hållen för en skälm och 
böswicht». Icke desto mindre måste Ivar Månsson inför nämnden falla 
till föga, återtaga allt hvad han sagt och urskulda sig med att han 
den kvällen var »svåra drucken», samt underkasta sig de förliknings- 
villkor, som nämnden förelade honom ^. Händelsen är betecknande 
för mannen. En af Erik XlV:s krigsöfverstar, hade han under her- 
tigarnes uppror till en början kämpat mot dessa, men, icke långt där- 
efter, öfvergått på deras sida. Afven af Johan III var han högt be- 
trodd och utsågs 1571 till fältmarskalk eller närmaste man åt högste 
béfälhafvaren i Finland. Han hade dock själf en gång varit fält- 
Öfverste eller högste befälhafvare. Måhända bidrog denna förändring 
i hans ställning att förbittra hans lynne. 

År 1573 hade konung Johans svenska och tyska legotrupper i 
Lifland vägrat att göra vidare tjänst och tijf och med uppträdt upp- 
roriskt. Det blef nödvändigt att skrapa tillsammans hvad skattkam- 
maren förmådde i guld, silfver och penningar, kläde, »sidengewant» 
m. m. för att tillfredsställa de pockande knektame, och öfver Finland 
till Estland afsändes såsom kommis&arier herr Arvid Göstafssou fri- 
herre till Torpa — det torde varit hans första viktigare uppdrag — , 
herr Hans Kyle till Erstavik riddare, och Erik Gabrielsson [Oxen- 
stierna] till Mörby. Enligt instruktionen af den 28 aug. (riksregistr.) 
skulle kommissarierna betala krigsfolket, så långt pengarna räckte, samt 
söka förmå dem till ett fälttåg mot Ryssland ännu samma höst; for 
öfrigt — hvaraf synes, hvilken nöd konung Johan befann sig i — 
skulle de handla mycket spakfärdigt med krigsfolket. De hade dess- 
utom åtskilliga andra uppdrag, i främsta rummet att taga hyllningsed 
af Eeval och förmå staden att, såsom »inkorporerad med Sveriges 
rike», också underkasta sig dess högsta jurisdiktion. 

Det var i Abo på kommissariernas väg till bestämmelseorten 
som det uppträde inträffade^ hvilket kostade Ivar Månssons lif. Såsom 
af nedan införda berättelse framgår, synes den sistnämnde själf ha 
varit hufvudorsaken till sitt öde. Afunden mot konungafränden, ring- 
aktningen för den ungdom, som nu tydligen gjorde sin första läro- 
spån som krigare och underhandlare, synas ha varit de motiv som 
inverkat på den sannolikt redan till åren komne knekten, hvilken i 
hvarje fall kunde berömma sig om icke af några lysande framgångar, 
åtminstone af många flera och mycket större strapatser än den kung- 
liga legationens unge och förnäme chef. 



1 Jfr £rik XIV:8 Nämnds Dombok, sid. 320. 



OM DBÄPET PÄ FÅLTMABSKAXKBN IVAR MÅNSSON [sTIERNKORs] 273 

Arvid Gustafsson blef, så snart underrättelse om hvad som för- 
siggåit inkommit till konungen, arresterad och satt i förvar på Åbo. 
Den meliankommande vintern synes för tillfallet ha hindrat vidare 
åtgärder; emellertid hade han ännu våren 1574 ej återfått sin frihet. 
Konung Johan svarade nämligen den 12 mars detta år på en supplik 
af änkedrottning Katarina för broderns räkning (riksregistr.). Johan 
klagade öfver Arvid Gustafssons trots, han hade icke vårdat sig om 
att skicka in någon berättelse eller något vittnesmål om förloppet 
och »hvarken med bud eller skrifvelse besökt h. Maj:t om samma 
sak». Man känner ej huru saken vidare behandlades. Att herr Arvid 
Gustafsson lyckades urBkulda sig, därom vittnar hans senare bana, 
och bland Biografica i Riksarkivet finnes en hufvudsakligen af honom 
uppsatt relation (i koncept) om förloppet, hvartill en annan person 
har vidfogat en bestyrkande berättelse om själfva slutscenen.^ Skild- 
ringen är i sitt slag för tidens seder, tänkesätt och språk ganska 
upplysande. Den bestyrker dessutom ett faktum, hvarom den hi- 
storiska forskningen synes ha varit i osäkerhet. Ännu i senaste teck- 
ning af Ivar Månsson heter det, att öfver hans död h vilar ett visst 
dunkel, och anföres blott som ett sannolikt rykte, att han i ett 
dryckeslag blef nedstucken.^ 



Lördaghenn som commissarierne effter thenn 24 dag septembris 
vore komne till Obbo, tha om afftenen klocken vidh sex kom budh 
på min kammare, att saligh Ifvar Monson var kommen på slottet. 
Strax blefve vi kallat til måltid i Lasse Larsons kammare, och ner 
jag kom, var her Hans Kylle och Erich Gabrielson [Oxenstierna] 
'sampt med Lasse Larson och sal. Ifvar der inne för migh, och som 
jag då tog honom i håndh, sade han, att han sog oss der gierne 
och . . . .^ önsket att vi hade kommet tu monat till förene. Sade 
jag: der dett hade varit Gudz villie, hade vi och gierne sett det. 
Der med sette vi oss då til bords, och under moltid var hans snack 
mest til Lasse Larson och Åtte Wistrug^ om den gamble adel och 
then nye. Der til svaret hvar och en effter sitt beten kiande och 
effter man kiende hans sin, blef det ickie så hart på sinnet lagt 
och til svaret, som dett sigh vell bord hade. Siden begynte han att 
seigie: dett var för sent med vor rese. Vi svaret, der dett hade för 
varid kong:e Ma: t och rickid legligit, hade ingien heller sett dett 
en hans kong:e Ma: t; vi hade och ingien [försummeljse tagit forit, 
utten giort der til vår ytterste flitt. Dette repputeret han nogre 



* Rektor F. Ödberg har haft godheten fösta redzns uppmärksamhet på 
detsamma. 

' Sv. Biogr. Lex. N. F. X., sid. 116. Anrep, Sv. Adelns ättartaflor, slutar 
sin lilla biografi öfver imannen: »slutligen utkom ett falsict rykte om honom, att 
har skulle ha blifvit ihjälslagen pä Abo slott af Arvid Gustafsson Stenbock». 

* Oläsligt ord. 

* Otte Wildenstruch, en tysk knekthöfvitsman. 

Hi8L TidshH/t 1891 20 



274 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

reser; jagh sade på dett sittste: hvem der kunne tagfae igienn denu 
framlöpne tid, dett vore en god tingh; effter man dett ickie kunne, 
moste man lickvell giöre dett beste. Svarade han: I vette der föge 
af; I skulle dragé med i markien ibland krisfålkied och höre deres 
besverningh och lide och undgielde med och latte en gong blese på 
eder med. Der til svarede jag, at jag hade ochså i sinnet; jag var 
på dett åstad draghen och kommen. Jag förhopess att velie ride 
så longt framt som nogon annen. Siden hof han an och sade: jag 
seijer dett ennu att vare alt för sent; dett vårre så gott, att vi lade 
folkiet i befestningerne och tenkie till att försvarre vare grenser; 
dett är så tid års och ickie til att giöre sådanne hvimpe tugh och 
strax til backa igienn. Svarade bodhe her Hans Kylle och jag: dett 
råd och de ordh komme ickie öfver ens med vårre bestalning, och 
försoge vi oss, att han effter kongre Martz befalningh skulle med oss 
varrc en att förhielpe, att det togh mötte gå för segh och ickie til 
backe; de ord kunne föge gella eller tienne saken til dett beste. Då 
sade han: eij, skulle min ord ickie gielJe, då hafver jagh ickie heller 
behof att vare med; min ord hafve gullit til förende ibland så gott 
folk, som I erre måske, sade han, I ere konngiens frende. I, och 
koningen förvant, kierre, jå(!) min ord skulle giella så myckit som eders, 
vore I en tie reser konngiens frende, och begynte då så att bryttas 
och reste ord, att meg tygtes då dett ickie velie vell endes, utten 
svarade: hafve I inthet annat att förvitte mig, en att jag är koniugien 
förvant, der tackar jagh Gudh förre, dy jagh hafver der mere ere 
en blygsel af; stod så up och gick udh och gienest til seng. Då stod 
han och med up och ville effter mig med stor undseijelse, hade de, 
der hos varrit, honnom dett ickie förtaget. Så undveck jag honom 
den första gonngh. 

Om såndaghs morgonen kastade jagh en löss kiortel öfver mig 
och gick utt i en annan kammare, der her Hans och Erick Gabriel- 
son låge inne, och talade med them, att vi den dagen ville leygia 
til vegs, effter boren begynte blosa, som då icke lenger stod en tvo 
timar. Kom minn dreng löppandes och sade, att Ifvar var uppe för 
min dör och slog fast derpå och ville in: om han och skulle latte 
up? Jag sadhe ney, lett honom stå. I dett samma kom han igenem 
en annen dör in med 3 sinne tiennare och sin verie lös under armen 
och satte seg gent emott migh uppå en annen sengh och begynte 
att talla migh til ved tetta sett: Hvi bannade I migh så i afftes? I 
må banna eder drenger; jag skall banna eder igienn forit. Svarrade 
jag: dett vill jag lotte til dem, som der hos vårre, hvilkien af oss 
hin annen bannade. Hvi talle I migh så til? Velie I mig nogid, 
då finnes vi vell alltid på en annen tid och stedh, om I ennelig 
velie mig i ullen. Sade han: jo, Gudz dyrre fem, der skal tu litte 
oppå. Rett ner tu vilt. Sade jag: ja, kan troet, Gudz villie skie; 
och gick då utt till att klede migh. Ner jagh då sampt med her 
Hans och Erich oc vört fÖlge hade varit i kappalet och hört Gudz 
ord, földes vi ott op på dett rum, som jagh log. Då sade jagh til 
her Hans och Erich: vi velie hoUa moltld her oppe, effter jagh för- 



OM DRÅPET PÅ FÄLTMARSKALKEN IVAR MÅNSSON [STIERNKORS] 276 

nimmer, som I hafve hört, huru Ifvar söker efifter olycke, till thes 
han for sofve bettre utt och vidare betenckt sigh. De sade ja, dett 
mötte vell varra. I thett kora Lasse Larson in och sporde oss, 
om vi så hade sent budh, att vi ville ette der oppe. Vi sade ja. 
I dett kallade han her Hans och Erich Gabrielson utt för dörren. 
Så komme de in igienn och tilbode att velie förlicke Ifvar och raigh. 
Strax var jagh dertil benegen och feck dem så min håndh på en 
god förlickning. Seden hade de honom der op. Der förentes vi då 
sielfve. Då bad han öfverliudh, att jag ickie ville reputtere dett snack 
för kong:e Ma: t. Dertil svarade jag, att jag var inthet klagebarn, 
och finge hin annen honnden, att tet skulle värre en öfvertallit säck. 
Dermed ginge vi då til bordz, seden holle moltidh, och alt till thes her 
Hiudrich Klasson kom, der var oss ingien ord emellen utten godh. 
Ner nu maten var up tagen, gick jag bort til skorstennen 
och befalte Hindrich Matzson att stelle itt bref til kong:e Ma:t. 
Kom sal. Ifvar bort til skorstennen och ville haft migh til bordet. 
Sade jag: strax jag hafver bestelt om tetta bref. Ner jag dette nu 
så bestelt hade, gick jag til bordet igienn, och som vi då hade 
druckit nogre gongor omkringh, soufnade sal. Ifvar. Vid han så 
satt och föll nid under bordet, latte vi strax taga honom up och 
legien i Otte Wittstrugs seng jempte min. Som han hade sofvet 
pass vid tvo timar, stod han up och gick utt. Som han var nyligen 
uttgongen, kom her Hindrich Klason ditt inn, och ner vi då med 
honom hade tält vår nödtorft, satte vi oss til bordz, kom salig Ifvar 
in, gieck strax til bordet och satte sigh hos her Hindrich och hel- 
sade honom: vellkommen, gubeson, her hafver jagh sittid i dag och 
druckid med desse gode herre r, men jag siger, de komme alt för 
sent; jag talte vell omit i afftens, men de velie ickie hörre saningien; 
jag seger ennu, de komme backeffter. Då svarade jagh: kierre Ifvar, 
jag mente dett snack skulle en gånng varra öfvertalt, vi velie talle 
derom på en annen tidh, vi kunne dermed ingien tid för lengie, 
ingien hafve vi heller försuraet. Då begynte han otter taga så hört 
uppå och sade: I vette godh beskied derom. I skulle draga med 
en gong och latte slo dofftet af eder. Jag svarade honom som til 
förende: jag hade och så i sinnet och var på dett kommen. Då be- 
gynte han gifva migh olidligh sposk ord och sade: hörre, I, jag vett 
ickie en hvadh jag skall kalla eder; kierre, seger mig, hvar hafve I 
och varit för med; seger oss dett, men I vetten så vell, om thett är fÖr 
sent eller ej. Svarade jag: mitt nampn var jag så vell bekiend som 
han sitt; item hvar jag ickie hade varit, kunne jag vell komme. 
Sade han: jagh menner, I skulle vell giöred så gott som eder bro- 
der. Sade jag: hvilkien minn broder? Sade han: Gudz dyre fem, 
rett tin broder Erich, rett Erich Giöstaffson. Sade jag, att jag viste 
ickie annet enn han jo hade höidet sig vell för sin fiender. Då svor 
han och sade: då vett jaget, som hafver sett dett; jag sågh honom 
ennu aldrigh framme för fiender, der dett galt nogit eller hug[g]en 
skulle vonke, utten log altid och kröp back buskerne, med flerre och 
andre smedlig ord, han honom då til vette. Dertil svarede jag: han 



276 STRÖDDA MEDDELANDKN OCH AKTSTYCKEN 

mötte vell hafve sådane smedeligh ord fordragh och seigie honom så- 
dant sielf. Han finge vell svar dernppå. Jagh hade hört så mongen 
ärlig man bodhe högre och nedrige sten der, som hade sett honom i 
markien for fienden. De hade gifvid honom annat vitnesbyrdh. Sade 
han: det jag hafver sagt, vill jag vell bestå, eller måske man skall 
ickie torre seigie eder dett, för I erre drottningiens bror i Sverie; 
kierre, ja, gudz frid, drottningens broder, I görrens(?) inthet, I bitte 
icke månge, man tor vell giörre mer til saken. Så bedes han sin 
daert^ frön drengen och spenten på sig ved bordet med trug och 
undseielse. Seden tågh han rapperet^ til sigh vid bordet. Då stod 
jag up och sporde her Hendrich, om honom syntes dett varra til- 
börlighit att blifve så skeralighen tiltallet och öfverfallen; der dett 
ickie så vare på koug:e Ma:tz hus, skulle jag det ickie så lengie 
lidhät hafve; der han ville så talle migh til, mötte han gå på en 
annen sted. I dett sprong han med up på den andre siden om bordet, 
och de på gulvid stode, tilböde ath velie os hoUe och förhindre, och i 
det rumor komme vi tilhope vidh bordsende, då blefve vi både förwunt(?)' 
i heuderne och han stungen; dett Gud bettre, dett så skie skulle 
synnerlig på den sted; dett mig af hiertzleith er, och hafver dett sig 
så tildraget frå förste och til dett sittste, meg så sannt Gud hielpe 
af thenne och all min nöd. De der hos vårre tilletendes(?), som 
opartieske ere — 



Arvid Gustaffssons berättelse afbrytes här, ehuru meningen tyckes 
ha varit att fortsätta den. I stället har en annan person i följande 
ordalag relaterat och delvis repeterat trätans utgång: 

— — — och frågade her Henrich, om han skulle sådent lidhe, och 
satte sigh igen, men Ifvar hult fort medh sitt gamble snack och 
spotzer, och stodh her Arfved den gången up och sade: effter thet 
kan ickie bätter blifve, så uth för porten, och togh så sin verie 
och gick emott dören, och Ifvar stod i thet same up ifro bordet, men 
her Arffved vennde sigh i same vredhe och bitterhet om och sökte 
till Ifvar och stack till honom, och i thet same antastadhe Ifvar her 
Arfved med skelmske ord. Thå sade her Arfved: är jach en skelm? 
och stack andre resen till honom, hvilkit stingh han afslogh i sin 
hand, och thå kom drengen och stack Ifvar verien i handen, och 
seden kome de i fampn tilhopa. 



* Daert, daggert, dolk. 

* Rapper, smal värja. 
3 Fönountj sårade. 



UNDERRÄTTELSER 277 



Underrättelser. 

— Den franske historikern professorn yid »école normale supé- 
rieure» A. Ohéruel, »le plus aimable, le plus modeste, le plus labo* 
rieux et le plus consciencieux des travailleurs» enligt Monods omdöme 
i Revue Historique, har aflidit den 2 maj i Paris vid 82 års ålder. 
Såsom hans hufvudverk anses VHistoire de France pendant la mino- 
rité de Louis XIV et sous le ministere de Mazarin (7 delar 1879 
— 83). Annars är han åtminstone utom Frankrike kanske mest bekant 
genom sin publikation af Mazarins brefväxling, af hvilken 6 delar ut- 
kommit, den sjätte nyss före utgifvarens död. C. utgaf äfven Saint- 
Simons memoirer i 20 band m. fl. arbeten. 

— Presidenten i Belgiens historiska kommission, förre inrikes- 
ministern Kervyn de Lettenhove har aflidit d. 2 april d. å. 73 år 
gammal. Han har utgifvit en stor mängd historiska arbeten, dels 
arkundspublikationer, dels bearbetningar. Bland de sistnämnda märkes 
äfyen ett arbete öfver Maria Stuart. Hans sträfvanden gingo under 
senare åren hufvudsakligen ut på att återställa Filip ll:s ära och 
systematiskt nedsätta Vilhelm af Oranien. Opartiskhet lärer man ej 
i hans skrifter ha att vänta. 

«— Den protestantiske teologen professor E. Reuss i Strassburg 
har aflidit den 15 april d. å. Han har bl. a. utgifvit Calvins skrifter 
samt författat åtskilliga arbeten angående den äldsta kristna kyrkans 
historia. 

— Universitetsbibliotekarien i Breslau H. Oesterley har aflidit 
den 2 februari d. å. Han har utgifvit dels en »Historisk-geograflsk 
ordbok för medeltiden:», dels en tämligen svåröfverskådlig och dess- 
utom ofullbordad »Wegweiser durch die Literatur der Urkunden- 
sammlungen» i två band. 

— Professor Alexander Bruckner i Dorpat, känd genom åt- 
skilliga arbeten af intresse äfven för Sveriges historia och genom ett 
besök i Stockholm for ett par år sedan personligen bekant för åtskilliga 
svenska historici, har efter 30 års tjänstgöring blifvit entledigad från 
sin professur och lärer med sin familj ha slagit sig ned i Jena. 
Han utnämndes vid afskedstagandet till professor i Kasan, hvarmed 
emellertid lärer följa icke någon tjänstgöringsskyldighet, men väl en 
pension på 3,000 rubel. 

— Ofver Johan Baner, Ostgöta fotregementes förste öfverste, har 
första lifgrenadierregementet på Malmens slätt den 10 juli detta år 
upprest en minnesvård. Stenen utgöres af ett ohugget block af grå 
granit och af väldiga dimensioner, icke mindre än 5 meter högt och 
1 meter bredt, och är rest i skuggan af några träd i närheten af 
regementets offlcerspaviljong. Inskriften, författad af öfverbibliote- 



278 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

karien grefve Snoilsky, har följande lydelse: A t Ostgöta rege- 
meotes till fot förste Öfverste i fält Johan Baner, svenska 
härens högste befälhafvare i Tyskland, Gustaf Adolfs snill- 
rike lärjunge, under motgångens mörkaste dagar upprätt- 
hållare och räddare af hans stora verk, segervinnare vid 
Wittstock och Chemnitz, fiend-ens skräck, outtömlig på 
utvägar, obrottslig i trohet mot fosterlandet, restes denna 
minnesvärd tvåhundra femtio år efter hjeltens död af kongl. 
första lifgreuadierregementet 1891. 

— Den äldre åelen af Stockholms konsistorii arkiv {1596 — 1799) 
har under sommaren såsom deposition tills vidare öfverflyttats till 
Riksarkivet, där det funnit en bättre och lättare tillgänglig förvaringsort 
än den trånga kammare uti Storkyrkan, där det hittills varit inhyst. 

— Af publikationen Svenska Riksdagsakter 1521 — 1718 har 
andra delens andra häfte lagts under pressen för att under hösten 
utkomma. Det omfattar de första åren af Johan III:s regering. 

— På P. A. Norstedt A Söners förlag förberedes en hand- 
upplaga af Sveriges äldre regenngs former och konungaförsäkringar 
1611 — 1809, hvilken under höstens lopp torde komma att lämna 
pressen. 

— Förberedande åtgärder ha under denna sommar börjat vid- 
tagas för en större Ijustryckspublikation återgif vande svenska skriftens 
utveckling från tolfte till och med sjuttonde eller adertonde århun- 
dradet. Utgifvare äro herrar Algernon Börtzell, Emil Hildebrand och 
Harald Wieselgren. 

— Af rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brefverling 
har senare afdelningens fjärde band nyligen utkommit. Det inne- 
håller fortsättningen och slutet på Hugo Grotii bref eller åren 1640 — 
1645 jämte några bref från densamme till Oxenstiernas sekreterare 
Schmalz 1635 — 1638. Det är icke mindre än 581 bref af Grotius, 
som i dessa två band blifvit tryckta, och är denna samling nu den 
enda fullständiga, den för framtiden klassiska. Delen åtföljes af ett 
mycket utförligt och med stort besvär upprättadt person- och ort- 
register. 

— Doktor Carl Wibling, hvars gradualafhandling gälde Sveriges 
förhållande till Siebenbiirgen 1625 — 1648, har fortsatt sina studier 
Öfver detta intressanta ämne och nyligen utgifvit såsom fortsättning 
på nyssnämnda arbete en mindre historisk af handlin g med titeln Carl 
X Gustaf och Georg Rakoczy II (66 sid., Lund). Samtidigt har i 
Ungern en större urkundspublikation börjat utgifvas, i hvilken en 
mängd från svenska Riksarkivet hämtade aktstycken angående dessa 
förhållanden komma att inrymmas. 

— Drottning Maria Stuarts svar till konung Erik XIV på 
hans friarebref, innehållande att brefvets aflemnare skulle personligen 
gifva hennes tanke om saken till känna, såldes nyligen i London på 



UNDERRÄTTBLSEK 279 



auktion å sir Thomas Phillips' samlingar för SL 22 (//. TT. efter 
Pabli8her's Circular 1891 ^s/^). 

— En nyligen genom olyckshändelse omkommen ung amerikansk 
lärd A. M. Reeves har under titeln The Finding of Wineland the 
good. The history of the Icelandic discovery of America utgifvit ett 
ganska intressant och i typografiskt hänseende märkligt arbete. Han 
lemnar nämligen efter en öfversiktlig inledning först och främst en 
engelsk Öfversättning af allt hvad den isländska literaturen och en 
del andra källor meddela om Vinland och dess upptäckt samt därpå 
i särdeles lyckad fotografisk afbildning texterna såväl till Erik rödes 
saga som till berättelsen i Flateyarboken jämte aftryck af desamma 
med normaliserad skrift. Han redogör därjämte för den nyare veten- 
skapliga forskningen rörande denna fråga och ansluter sig själf i det 
närmaste till de åsikter professor Gustaf Storm i Kristiania uttalat. 
Själfva boken lärer till det yttre vara ett praktverk (jfr Arkiv för 
nordisk filologi N. F. III, 4, där bibliotekarien K. Kålund lämnat 
ett referat af arbetet). 

— Preussiska statsarkivarien Georg Irmer har i år med tredje 
bandet afslutat sin stora urkundspublikation Die Verkandlungen 
Schwedens und seiner Verbiindeten mit Wallenstein und dem Kaiser 
(562 sid.). Delen omfattar åren 1633 och 1634 och är, liksom de 
föregående, försedd med en historisk inledning och register. Vi lyck- 
önska den ärade utgifvaren till detta betydande verks fullbordan. 
Det är, såsom titeln antyder, af största vikt äfven för Sveriges historia 
under denna del af trettioåriga kriget och förtjänar en utförligare be- 
handling i Historisk Tidskrift. 

— Baierska riksarkivassessorn P. Wittmann har nyligen offent- 
liggjort resultaten af en forskningsresa han förlidet år företog till 
Sverige. Resan gällde till en del att förvissa sig om, huruvida arki- 
valier af baierskt ursprung under trettioåriga kriget, såsom ryktet an- 
gifvit, blifvit förda till Sverige. Resultatet blef negativt, hvilket 
visserligen icke för svenska arkivmän var någon öfverraskning. Som 
en fördel måste det ju emellertid betraktas, att det en gång konsta- 
terats, att vi svenskar dock icke bära skulden för alla de luckor, som 
möjligen i de tyska arkiven kunna påträffas för 1600-talet eller äldre 
tider. Däremot påträffade och förtecknade herr Wittmann uti Upp- 
sala universitetsbibliotek omkring 500 volymer, som tillhövt det forna 
universitets eller rättare biskopsbiblioteket i Wiirzburg, hvilket Gustaf 
Adolf 1631 verkligen skänkte till Uppsala. 

— Talleyrands memoirer ha med tredje delen nyligen afslutats. 
De ha, som bekant, beredt allmänheten och icke minst den lärda 
världen en icke så liten missräkning. Man har i dem funnit mycket 
litet af den s. k. inre historien, vida mindre än man af en så kvick 
och skarp iakttagare väntat utaf anekdoter eller personliga hågkom- 
ster, så godt som ingenting om den dåvarande biskopens deltagande 
i den konstituerande nationalförsamlingen eller om dennas närmaste 



280 STBÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

efterföljare i Frankrike, men väl en bred, på dokument stödd fram- 
ställning af Frankrikes utrikespolitik under furstens ledning, liksom 
af de motiv, som härunder påverkat honom, i viss mån en apologi 
för honom själf, honom, som förstod att hålla sig uppe under de 
mest skiftande regimer och som »aldrig Öfvergaf en herre, förrän 
denne började svika sig själf». Det har utspunnit sig en ganska 
skarp strid om dessa memoirers äkthet. Af de upplysningar, som 
härunder kommit i dagen, framgår, att memoirerna började redigeras 
efter restaurationen 1814, att fursten själf endast uedskrifvit vissa 
viktigare detaljer, att han dikterat andra partier för sin släktinge, 
sedermera hertiginnan af Dino, och att denna dam under furstens öfver- 
inseende redigerat somliga delar. Efter Talleyrands död ordnades 
dessa fragment af nyssnämnda dam och furstens sekreterare M. de 
Bacourt. Denne sistnämnde har slutligen förfärdigat en afskrift af 
det hela, och det är denna afskrift, som ligger till grund fÖr den 
nu fullbordade publikationen. Däremot ha själfva originalen, om 
man så får säga, spårlöst försvunnit. Att tala om en förfitlskning 
vore emellertid säkerligen en Öfverdrift, men väl kan man endast 
med en viss reservation upptaga det vidlyftiga memoirverket. Det 
faller för kritiska ögon en skugga öfver dess genesis — man vet ju 
ej hvad de nämnda personerna kunna ha undertryckt — och det nya, 
som meddelas, lärer ej vara så mycket. I hvarje fall torde ur verket 
framgå en bild af den ryktbare statsmannen, sådan han själf ville 
ha den, han, till hvilken Metternich, när han 1815 fick sitt afsked, 
ställde frågan : »h vårföre vill Ni ej vara Europas minister jämte oss» ? 
och som två gånger 1814 och. 1830 afgörande ingrep icke blott i 
Frankrikes utan i Europas Öden. Till verkets intressantare partier 
räknas skildringen af »Fancien régime's» Ijufva tid, framställningen af 
de spanska intrigerna 1808, liksom af kejsarmötet i Erfurt samma 
år, då Talleyrand genom sitt uppträdande lärer ha slagit bryggan till 
sin lysande position 1814 och 1815 (jfr för öfrigt Revue d'histoire 
diplomatique 1891, 3, Eevue bleue och Finsk Tidskrift 1891 juni). 



Våra äldsta Mstoriska folkvisor 



AF 

HENBIK SCntJCK. 



Böjelsen att i germanernas folkdikter se en versifierad 
historia är nästan lika gammal som dessa folkdikter själfva. 
Redan Tacitus ansluter sig till denna åsikt, då han i sin Ger- 
mania yttrar: »Gelebrant carminibus antiquis, quod unum apud 
illos memorisB et annaliam genus est, Tuisconem» etc. . , och 
samma nppfattning låg till grund för Karl den stores önskan 
att bevara dessa »carmina, quibus veterum regum actus et bella 
canebantur». Äfven hos medeltidens fransmän gälde sångerna 
om Roland, Ogier och deras kamrater såsom i viss mån histo- 
riska aktstycken; ichansons de geste» d. v. s. historiska sånger 
var det namn, under hvilket de gingo. Hos nordens äldsta, mera 
betydande historieskrifvare återfinna vi detta åskådningssätt fullt 
utbildadt. I företalet till sitt ryktbara arbete åberopar Saxo 
dessa gamla sånger; forntidens danskar hade — säger han — 
»non solum rerum a se magnifice gestarum titulos exquisito 
contextus genere^ veluti poetico qnodam opere, perstrinxisse, ve- 
rum etiam majorum acta patrii sermonis carminibus vulgata 
linguae suae literis saxis ac rupibus insculpenda curasse», och 
som bekant äro de första böckerna af hans historia till största 
delen bygda på dessa sånger, hvilkas historiska trohet Absalons 
gamle clericus aldrig ett ögonblick synes hafva betviflat. För- 
fattaren af Ynglingatal, {^iödolfr or Hvini, tillhörde samma histo- 
riska skola; äfven hans genealogiska poem är bygdt på folk- 
dikter, hvilkas historiska karaktär i de flesta fall torde vara åt- 

HUt. Tidskrift 1891 ' 21 






! • • • 



• • 






282 HENRIK SCHtCK 



minstone tvifvelåktig. På samma ståndpunkt kvarstodo renäs- 
sancens historieskrifvare. Vedel, den äldste utgifvaren af nor- 
diska folkvisor, leddes i sitt intresse för dessa i främsta rummet 
däraf, att »de inholde oc foruare i sig gamle Historiske Bedrifft, 
som vdi fordom tid skeed ere». Messenius, hvilken ämnade att 
för Sverige utgifva en liknande samling, var likaledes af den 
tanken, att han med publicerandet af :bthe älste och sköneste 
Sweriges Rijkes Kämpewijsor, äff hwilke Swenske Chrönikan 
vthdragen är», äfven ojQTentliggjorde en samling historiska akt- 
stycken. 

Dessa »historiska» visor hafva som bekant äfven af en senare 
tids mera kritiska häfdatecknare ansetts för åtminstone i någon 
mån historiska dokument. Icke blott Ericus Olai, Laurentius 
Petri och Messenius, utan äfven Geijer m. fl. hafva någon gång 
hämtat sina uppgifter ur folkvisornas grumliga källa. 

Ett fortsatt studium af dessa visor har ledt mig till den 
öfvertygelsen, att det historiska elementet i dem icke är synner- 
ligen stort. Dikterna visa sig oftast vara författade i en senare 
tid med stöd af tämligen förvirrade traditioner, icke sällan med 
ledning af literära källor. Ett karaktäristiskt exempel på det 
ringa historiska värde en dylik dikt i själfva verket kan äga, 
ehuru den under en längre tid fått tjäna såsom källskrift, hafva 
vi i den s. k. Printzensköldsvisan om upproret på Bornholm 
1658 (se Hist. Tidsk. 1888 sid 329). I en undersökning af själfva 
upproret frånkännes visan allt historiskt värde: »språket visar, 
att den är förftattad i senare tid. De historiska uppgifter, den 
lämnar, äro helt och hållet uppdiktade efter lösa, bland all- 
mogen gängse rykten.» Hvarför skulle medeltidens historiska 
dikter stå på en säkrare grund? 

Folkets förmåga att under århundraden bevara längre dikter 
i minnet har som bekant en tid varit upphöjd nästan till tros- 
artikel. Senare undersökningar — t. ex. af Kalevala, som an- 
förts såsom det mest slående exemplet — hafva icke tjänat att 
stärka denna tro. Väl är det sant, att en folkliteratur, sär- 
skildt om den frodas i afskilda, för nya kulturinflytelser mindre 
tillgängliga bygder, länge kan bevara en århundraden tillbaka i 
tiden liggande literatur, men den bevarar denna sällan i den 
ursprungliga formen. Den ändrar, förkortar och utvidgar, den 
sammanfogar ursprungligen skilda sånger, diktar nya och glömmer 
gamla. Och i bygder, inom hvilka nya kulturströmningar offk 



VÅRA ÅLDSTä HISTOBISKA FOLKVISOR 283 

aflösa hvarandra, kan man alltid misstänka ett literärt infly- 
tande. ^ Beträffande specielt de svenska ballader, hvilka be- 
handla sagoämnen, kända från den isländska fornliterataren, 
synes ett dylikt inflytande ytterst rimligt. På Island och Fär- 
öarna var kännedomen om den gamla literataren aldrig full- 
komligt utplånad. Man läste fortfarande de gamla skinnböckerna, 
och man tog därur ämnen för nya dikter, hvilka sedermera van- 
drade öfver till Skandinaviens fastland. Ehuru jag nu ej anser 
mig kunna bevisa detta påstående, är jag dock öfvertygad om, 
att folkvisor såsom Thor af Hafsgård, Herr Alf, Kung Speleman 
m. fl. haft detta hälft literära upphof. 

Afsikten med denna uppsats är icke att söka bestämma 
dessa visors ålder, utan att undersöka de historiska visor, hvilka 
behandla eller ansetts behandla tilldragelser inom den svenska 
historien före år 1300. 

Yi vända oss först till den s. k. JEriksvisan, hvilken ännu 
1849 af Carl Säve kunde förklaras vara ett urgammalt kväde, 
^under sin närvarande form upptecknadt åtminstone i trettonde 
århundradet, men troligen sammansatt långt förut, och det på 
grund af ännu äldre traditioner:». Redan året efter denna skrift, 
som så sorgligt vittnar om den svenska filologiens dåvarande låga 
ståndpunkt, utgaf den lärde norrmannen P. A. Munch sin ypper- 
liga afhandling »Om Kilderne til Sveriges Historie i den för- 
christelige Tid», hvari han med oemotståndliga bevis ådagalade, 
att diktens konung Erik hämtats från den s. k. prosaiska krö- 
nikan, skrifven på Karl Knutssons tid. Munch anser sig »saa- 
godtsom med Vished kunne bestemme dens Tilblivelses Tid, nem- 
lig 1449 eller 1450». Denna åsikt har sedermera upptagits både 
af Klemming (Sv. Medeltids Dikter och Rim s. 523) och af mig 
(Sv. Literaturhistoria I, s. 120), men en förnyad ompröfning 
af hithörade fakta har nu kommit mig att ändra mening. 

Visan offentliggjordes först som bekant på latin i Johannes 
Magnus Gothorvm Sveonvmque Historia (1554) pag. 27. Ärke- 
biskopen inleder sitt citat med orden: »Circumferuntur in tota 

^ Hnr lätt detta literära inflytande gör sig gällande, tIshs af en anekdot, 
flom en af mina kolleger nyligen berättade för mig. För icke länge sedan upp- 
täckte man i en papyrus eo okänd, fornegyptisk berättelse. Icke längt därefter 
fick en resande af en egyptisk sagoberättare höra alldeles samma historia, endast 
obetydligt ändrad. Hvad var naturligare än att antaga en sedan forntiden oaf- 
brutet bevarad tradition! 6&tan upplöstes emellertid, å^ det upplystes, att hand- 
skriftens upptäckare själf först berättat denna historia i den trakt, där den re- 
sande kort därefter fick höra den såsom folksaga. 






• I » 

• •^* • 

• rf 



284 HENBIK SCHOCK 



patria ante publicam omnium conspectum carmina patrio sermone 
de ejas gestis ab antiqaissimo »uo edita, in quibas praBter caetera 
inulta seqneniiam versuam sensus habetur.» Det som här först 
väcker vår undran, är författarens uppgift, att denna visa på 
hans tid allmänt sjöngs. Formen talar afgjordt däremot. Så- 
vida nämligen den fantasirike ärkebiskopens öfversättning är 
någorlunda trogen, bör det svenska originalet hafva haft samma 
form som den svenska s. k. Lilla Rimkrönikan, d. v. s. diktens 
konung Erik måste tänkas själf i egen person uppträda, be- 
sjungande sina berömliga gärningar, men en dylik dikt kan tyd- 
ligen aldrig hafva varit en sångbar och populär visa. Vidare 
kan man åtminstone såsom ett observandum anteckna, att denna 
enligt Johannes Magnus så ryktbara visa icke finnes i någon 
enda handskrift från 1400- och 1500-talen. Först vid 1600- 
talets början uppträder den i tvänne redaktioner, ehuru båda 
gångerna i öfversättningar af Johannes Magnus* historia. Den 
läses nämligen på svenska dels i Schroderus* 1620 tryckta Swea 
och Götha Crönika sid. 9, dels i Terserus' några år äldre hand- 
skrifna öfversättning (i Kongl. Bibi.). Jämför man dessa båda 
svenska texter af visan, förete de både likheter och olikheter. 
I det hela följa de h varandra troget, men under det att Terse- 
rus* Eriksvisa är a£fattad på 1600-talets vanliga språk, är Schro- 
derus* text skrifven på . en besynnerlig arkaiserande rotvälska, 
hvars förebild tydligen hämtats från runspråket, hvilket just vid 
denna tid började blifva föremål for de lärdes intresse. Att 
anse denna text såsom den ursprungliga — såsom jag i nyss 
citerade arbete gjort — är tydligen oriktigt. Hur dålig den än 
är, anger den likväl en större kännedom om forntidens svenska 
än den, som 1400-talet6 män ägde, och, som nyss nämdes, för- 
utsätter den kunskap om 1600-talets runologiska forskningar. 
Men man kunde ju — såsom Klemming gjort — mycket väl 
antaga, att Schroderus verkligen haft en medeltidsdikt framför 
sig, som han sökt gifva en konstladt ålderdomlig prägel. Gör 
man detta antagande, kan man argumentera ungefär på följande 
sätt för visans äkthet. I början af 1600-talet framträda tvänne 
i det hela lika svenska texter af visan. De äro antagligen obe- 
roende af hvarandra, ty det kan ej förutsättas, att Schroderus 
ägt någon kännedom om Terserus* i en aflägsen landsända för- 
fattade öfversättning. Men om så är, hafva både Schroderus och 
Terserus tydligen haft tillgång till den »allmänt sjungna» visan, 



*■ * * * y » » ^•' 

( to tt k k b 



VÅRA ÅLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 285 

hvilken de upptagit i sina respektive arbeten. Visan, som Jo- 
hannes Magnus enligt denna bevisföring endast öfversatt på latin, 
kan således mycket väl härröra från 1400-talets midt. 

Mot denna mening tror jag mig nu kunna uppställa en 
annan: att visan ursprungligen författats på latin af Johannes 
Magnus och att Terserus endast öfversatt dennes text, hvarpå 
Schroderus underkastat samma öfversättning en bearbetning i 
arkaiserande riktning; ty att den sistnämde kunnat äga känne- 
dom om Terserus' öfversättning, är ingalunda orimligt. Denna 
var icke något af en obemärkt landspräst i all tysthet företaget 
arbete, utan en på officiell väg gjord tolkning, verkstäld af en 
nian, hvilken i viss mån under Karl IX intog en riksfaistorio- 
grafs ställning; att Schroderus, som på Gustaf Adolfs befallning 
nedskref sin öfversättning, ägt kännedom om en dylik föregån- 
gare, är därför ytterst antagligt. Dessutom finnes också rum 
öppet för ett annat antagande. Heming Gadhs bekanta tal, 
som i sin nuvarande form tydligen är ett falsarium af Johannes 
Magnus, blef, såsom Hildebrand visat, särskildt öfversatt — tro- 
ligen på Gustaf Vasas befallning — redan innan Johannes Mag- 
nus' hela arbete framträdt i svensk dräkt. Det ligger häller 
intet orimligt i att antaga, att denna visa lösryckts ur sitt 
sammanhang och särskildt öfversatts någon gång i slutet af 
1500-talet, då både Terserus och Schroderus oberoende af hvar- 
andra kunnat begagna sig af denna äldre tolkning. 

Betrakta vi nu den svenska texten, finna vi, att denna strof 
för strof följer den latinska. ^ Den innehåller intet, hvilket icke 
står att läsa på latin hos Johannes Magnus. Redan detta väcker 
betänkligheter, om man därmed jämför det olika skick, i hvilket 
andra texter af en och samma medeltidsvisa vanligen förekomma, 
men ännu mera förunderlig blir denna öfverensstämmelse, om vi 
observera, att Johannes Magnus enligt eget vittnesbörd endast 
ger ett utdrag ur en större visa (»präster cetera multa»). I så 
fall nödgas vi antaga, att traditionen händelsevis bevarat just 
blott de strofer, hvilka Johannes Magnus öfversatt på latin, ty 
att Terserus icke skulle hafva meddelat hela visan; så vida han 
ägt kännedom om denna, är knappt troligt. Men ser man efter, 
finner man, att hvarken Terserus eller Schroderus uppgifva sig 



' Den enda skilnaden är, att den svenska texten med riktig takt ändrat den 
monologiska formen till ren berättelse om diktens hjälte samt att den äger ett 
omkräde, hvarom mera nedan. 



j-*^ ' -• •< 



286 HSKBIK 8CHUCE 



känoa någon svensk text. Den förre endast öfversätter Johannes 
Magnus: »Vthi hele faderneslandett så wanckar någre rijm, dich- , 
tade på deres inhål vthaf heden höösz om hans gäminger och 
lefwerne. Ibland hwilke desse effterföliande rijm äre giorde, 
effter som de gambles ord, dicht och mening waredt hafPwer.» 
Hade han själf ägt kännedom om någon svensk visa, hade han 
svårligen uttryckt sig så, att »desse effterföliande rijm äre giorde 
effter som de gambles .... mening waredt haffwer». Hos Johan- 
nes Magnus, som förklarar sig endast på latin öfversätta en 
svensk dikt, passar ett dylikt uttryckssätt, men ej hos den^ 
hvilken vill återgifva just detta svenska original. Schroderus 
gör ännu mindre anspråk på att meddela någon originaldikt. 
Han säger blott — såsom Johannes Magnus — »Vti hele wårt 
Fädernesland är nästan vthi hwars mans händer och åsyn någre 
Swenske rijm för mång hundrade åhr sedan dichtade om hans 
bedriffter, ther ibland mycket annat finnes och effterföliande rijm, 

och lyda sålunda först vppå Latijn På Swenske lyda 

the sålunda.» Det är fullkomligt betecknande, att han först an- 
för den latinska texten. 

Vända vi oss till själfva visan, sådan den föreligger på 
svenska, så synes dess form snarast hänvisa på 1600-talets 
början. Den är nämligen icke skrifven på den vanliga ballad- 
metern, utan på en om rimkrönikorna påminnande knittel. På 
en liknande meter äro väl flera af unionstidens historiska dikter 
affattade, men under det att dessa alla sakna omkväde — hvilket 
tillhör den rena balladen — så slutas hos Eriksvisan hvarje 
strof med versen: »Så låther han först ergie i Juthland». För- 
fattaren har — som häraf synes — tydligen velat åstadkomma 
en verklig folkvisa, men han tillhörde eit tid, då man redan 
förlorat känslan för den äkta balladen, och han begick därför 
den osmakligheten att på ett rent krönikeartadt, om de äkta 
balladerna alls icke erinrande kväde häkta ett från dessa häm- 
tadt omkväde. Till 1400-talet, då balladdiktningen ännu lefde 
ett friskt lif, kan man svårligen hänföra en dylik hybrid form, 
hvilken däremot återfinnes hos de försök, som på 1600-talet 
gjordes att efterbilda den gamla balladen; jag tänker på dikter 
som Sithons Hunding Kung och Hading Kung (1646), den i 
Barbro Baners visbok intagna visan om Karl Gustafs krig m. 
fl., hvilka alla med krönikans meter förena omkväde. ' 



* % • • • • 



vIra åldsta historiska folkvisor 287 

Mot alla dessa skäl kan endast ett argument uppställas — 
Johannes Magnus' auktoritet, men den gamle ärkebiskopens till- 
förlitlighet är ej större, än att vi utan fara kunna äfven i detta 
fall uppsäga hotaom tro och lydnad. Läser man för öfrigt Jo- 
hannes Magnus såsom han bör läsas, så låta troligen äfven hans 
uppgifter förena sig med det resultat, till hvilket jag kommit 
beträffande Eriksvisan. 

Den åsikt, enligt hvilken man anser sig kunna affärda de 
gamla historieskrifvarnes mera fantastiska uppgifter med en be- 
skyllning för osanning, är svårligen riktig. Knappt en Johannes 
Magnus tyckes hafva fabricerat uppgifter, om hvilkas haltlöshet 
han själf varit öfvertygad. Det är sant, att hans fakta ofta 
förefalla/ oss såsom rent medvetna falsarier, men — åtminstone 
i regeln — torde detta bero på vår oförmåga att fullt begripa 
denna enastående kritiklöshet, denna otroliga lätthet att kom- 
binera och att af antydningar draga vidtgående slutsatser. Uvad 
nu Eriksvisan beträffar, så har denna för sin tillvaro troligen 
att tacka en af Johannes Magnus' mest betecknande egenskaper: 
hans böjelse att förstora och öfverdrifva. Hans Eriks visa är 
nämligen intet annat än en amplifierad parafras af lilla Rim- 
krönikans inledningsstycke, hvars monologiska form också bibe- 
hållit sig i den latinska omskrif ningen. Denna innehåller i själfva 
verket ingenting, som ej Johannes Magnus hämtat från kröni- 
kans rim om , »Erik första göta konungh». Med detta faktum 
låta Johannes Magnus' egna ord godt förlika sig. Den dikt, 
han haft framför sig, säges hafva innehållit mycket mera (prseter 
cetera multa) än de uppgifter, som Johannes Magnus meddelar. 
Detta passar ju förträffligt in på Lilla Rimkrönikan; och att 
han icke ansåg sig lämna en verbal öfversättning utan blott en 
parafras, synes mig antydas af orden »sequentium versuum sensus 
habetun^. Den popularitet, han tillmäter Eriksvisan, ägdes verk- 
ligen af Lilla Rimkrönikan, och orden »Carmina circumferuntur» 
behöfva ju ej afse en sångbar visa. Schroderus återgaf dem 
troligen riktigt med frasen: »någre swenske rijm» äro »nästan 
vthi bwars mans händer», en uppgift som ju äfven passar in på 
Lilla Rimkrönikan. Att Eriksvisan verkligen skrifvits med krö- 
nikans Eriksrim såsom förebild, antogs redan af Munch, ehuru 
han förmodade, att det var den svenska texten, som redan på 
Karl Knutssons tid nedskrifvits med dessa rim såsom källa. 
Men under det att den latinska texten ännu hibehåller krönikans 



288 HENRIK SOHOCK 



monologiska form, är denna redan öfvergifven i den svenska, 
något som enligt min mening måste för dem, hvilka i öfrigt 
gilla Munchs bevisföring, afgjordt ådagalägga, att den latinska 
texten varit originalet till den svenska. 

I sammanhang med denna undersökning rörande Eriksvisans 
äkthet har jag i ett till denna uppsats fogadt appendix behandlat 
några andra likaledes tvifvelaktiga medeltidsskrifter. 

Vi kunna nu vända oss till visan om Hagbard och Signe, 
som rönt den oförtjänta hedern att upptagas bland »Sveriges 
Historiska och Politiska Visor». Sagan, om hvilken kväden 
funnos både på isländska och forndanska, förekommer som be-^ 
kant i sin äldsta bevarade form hos Saxo. Frågan är nu: i 
hvad forhållande stå folkvisan och Saxos latinska prosatext till 
hvarandra? Enligt Grundtvig (D. G. F. I 273)^ hade Saxo 
framför sig tre folkvisor, behandlande detta ämne, af hvilka vår 
är en ättelägg af den mellersta; »thi — säger han — er end 
Tonen bleven noget lavere, Klangen noget mattere, så er vor 
lille Vise dog endnu det selvsamme kvad, der lod for Saxos 
som forhen for Thjodolfs 0ren». Denna åsikt har egendomligt 
nog blifvit den allmänt antagna. Den ende, som mig veterligen 
framstält en afvikande åsikt, är Rosenberg (Nordboernes Aandsliv 
II, 454). Med rätta påpekar han, att det kväde, Saxo haft framför 
sig, svårligen kunnat vara denna ballad — åsikten om en folk- 
visa på piöSölfs tid (800-talet) är ju uppenbart orimlig — utan 
ett fornkväde i Eddadikternas stil, hvars innehåll sedermera af 
en visdiktare kort efter Saxos tid skulle hafva lagts till grund 
för en ballad. Ehuru denna förklaring naturligen afgjordt är 
att föredraga framför Grundtvigs, kan jag dock ej ansluta mig 
till den. Det synes mig långt rimligare, att en skald på 1400- 
talet med Saxos berättelse såsom källa skrifvit denna visa. Lik- 
heterna mellan bådas framställning äro så stora, att de svår- 
ligen kunna förklaras genom antagande af en under närmare ett 
hälft årtusende fortlöpande tradition. Saxos historia innehåller 
nästan alla de sagodrag, hvilka finnas i visan, och afvikelserna 
äro sådana, att de utan svårighet kunna skrifvas på en sen 
balladförfattares räkning. 

* För att ej i onödan öka uppsatsens omfång, citeras här i regeln blott 
visans nummer i Grundtvigs samling. I detta arbete finnes som bekant en full- 
ständig redogörelse för den ifrågavarande visans alla nordiska redaktioner, och till 
dessa redogörelser får jag en gång för alla hänvisa. 



YÅBA ÅLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 289 

Den onekligen ganska begåfvade skald, som troligen på 1400- 
talet omskref den berättelse han läst hos Saxo, förstod tyd- 
ligen att i den gamla, ännu något råa nordiska sagan ingjuta 
sin tids mera ridderliga uppfattningssätt. Af hans dikt märka 
vi, att vi redan stå på gränsen af de s. k. romanvisornas tid. 
Alldeles såsom lios Jauffre Budel och prinsessan af Trébizond 
vaknar Hagbards och Signes kärlek ännu innan de sett hvar- 
andra; Hagbard vill icke på gammalt nordiskt maner blott för 
ett enskildt tillfälle njuta Signes ynnest, utan såsom den tyska 
dikten Hugdietrichs hjälte förkläder han sig för att under en 
längre tid få vistas i den älskades närhet, och häldre än att 
sönderslita ett af Signes hårstrån låter han föra sig tiil galgen. 
Om ett dylikt drag af romantisk sinnesrubbning påträffats i nå- 
got utländskt medeltidsarbete eller icke, kan vara oss jämförelse- 
vis likgiltigt; vi veta i hvarje fall, i hvilken stilperiod dylika 
fantasier höra hemma: det är romanvisomas falska sentimen- 
talitet, som här slår oss till mötes — eller med andra ord, just 
de punkter, i hvilka balladförfattaren skiljer sig från Saxo och 
uppträder med en viss själfständighet, just dessa punkter erinra 
oss om den stil, som mot slutet af 1400-talet började blifva 
populär inom den nordiska balladdiktningen. I Sverige var 
denna visa troligen ej känd ens på 1400-talet. Johannes Mag- 
nus, som just ej kan beskyllas f5r att i onödan orda om de 
svenska källornas torftighet, anmärker särskildt, att han om 
Hagbard funnit »parum in Sveticis historiis expressum», hvarför 
han måst inskränka sig till ett referat af Saxos framställning — 
en patriotisk själfförnekelse, till hvilken han svårligen skulle 
hafva gjort sig skyldig, såvida han haft visan att tillgå. Då 
Laurentius Petri 1559 omtalar :»gambla svenska vijsor» om Hag- 
bardh och Signill, bevisar detta troligen intet annat, än att den 
danska visan blifvit öfversatt till vårt språk under tiden mellan 
Johannes Magnus' flykt och 1559. 

I det tredje bandet af sin stora samling upptager Grundtvig 
såsom historiska en mängd, äfven i Sverige kända visor, endast 
på den grund, att ett namn, som kan hafva tillhört en historisk 
person, råkat förirra sig in i dem. Men ett dylikt namn visar 
i själfva verket ingenting. Så t. ex. uppträda i den rent fabu- 
lerade visan om kung Didrik och hans kämpar de från vår 
historia välbekanta Ivar Blå och Sune Folkeson, i den tydligen 



290 HENBIK SCHt}CK 



alldeles ohistoriska romanvisan om Thorkil Troneson möta vi 
namnetx Esbern Snare o. s. v. Bättre anspråk på att räknas 
såsom historisk äger icke häller Riddarstigen (Gr. 117). Visan 
innehåller .ej mer, än .att Riddar Stig, hvilken i ett slag för 
hufvudbaneret, stupar efter en tapper strid; den ringaste anled- 
ning — annat än namnet — att identifiera balladens hjälte 
med en på Valdemar I:s tid lefvande Stigr hvitaleSr finnes icke, 
men väl åtskilligt som talar däremot. £n annan visa, Riddar 
Stiga Bryllup (Gr. 76, Bergstr. 46), som Grundtvig likaledes 
hänför till samma historiska person, kan, såvida man faster sig 
vid den svenska redaktionen, afse att beskrifva hvilken som hälst 
förnäm mans boning, ty mera skildras där ej; den danska visan, 
som därjämte berättar, huru Riddarstigen med trollrunor :&lockar» 
konungens syster, är tydligen en rent romantisk dikt utan allt 
historiskt underlag. 

Föga bättre beställt är det med Esbern Snare (Gr. 131), 
och Grundtvig medgifver själf, att det endast är namnet, »som 
kan hjemle den en Pläds imellem vore historiske Viser». Den 
första ballad, hvilken kan sägas behandla en verkligt historisk 
tilldragelse, är visan om Slaget vid Lena 1208 (Gr. 136), men 
om dess samtidighet med den besjungna tilldragelsen synas mig 
befogade tvifvel kunna hysas. Såsom filologisk regel måste man 
ju uppställa den satsen, att ingen dikt är äldre än den älsta 
bevarade handskriften, såvida inga särskilda — yttre eller inre — 
skäl tala därför. Finnas nu några yttre skäl, som tvinga oss att 
förlägga denna dikt till 1200-talets början? Johannes Magnus 
yttrar i sin historia, att ännu på hans tid existerade åtskilliga 
»carmina» om slaget vid Lena; förutsatt nu att ärkebiskopen 
med dessa ord ej blott afser de bekanta munkverserna — nå^ot 
som i betraktande af hans lust att öfverdrifva ej är orimligt — 
utan att han verkligen menar denna ballad, så hafva vi på yttre 
grunder kunnat föra den tillbaka till 1400-talets slut. På inre 
grunder torde man ej kunna föra dikten mycket längre tillbaka 
i tiden. Visan innehåller nämligen ej en enda uppgift, ^ hvilken 

' En strof har visserligen ingen hemul i beskrif ningen öfver slaget, nämligen: 

Det vor om en hellig S0ndag, 
messen vor god at h0re: 
Suercke drager till Oresundt, 
hand läder sit folck offuer före. 

Men denna strof förekommer ock i balladen om Dronning Margrete (Gr. 159 b. t. 
16), och med framställningssättet i denna ballad passar strofen onekligen bättre 



VÅRA ÅLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 291 

en balladförfattare på 1400-talet icke kunnat hämta ur allmänt 
tillgängliga källor, och flera synas t. o. m. icke kunna bero på 
traditionen. Äfven Grundtvig måste för den svenska redaktio- 
nens vidkommande medgifva »en senere Iserd Paavirkning, i det 
begge Sunesennerne Ebbe och Lorentz (Lars) naevnes i Sverkers 
Felge, hvilket ikke ter antages for nogen folkelig Erindring»^ 
men hvarför endast dessa uppgifter skola bero på lärdt infly- 
tande, är ej lätt att förstå, då äfven de öfriga återfinnas i me- 
deltidens vanliga historiska arbeten. Det enda skäl, som kunde 
tvinga oss att gifva visan en högre ålder än 1400-talet, är från- 
varon af allt nationalhat, men om — såsom Grundtvig tydligen 
med rätta förmodar — visan skrifvits i Danmark, bör detta ej 
lägga något hinder i vägen för den datering, jag föimodar vara 
den riktiga. 1400-talets svenskar hyste väl ett bittert hat mot 
sina danska förtryckare, men dessa hade ej samma skäl att hata 
svenskarne, och så vidt jag vet företer 1400-talets danska litera- 
tur inga spår af ett mera utprägladt svenskhat. Hvad nu slut^ 
ligen själfva stilen i balladen angår, gör denna knappt något 
ålderdomligt intryck, och fäste man sig uteslutande vid denna, 
skulle man väl snarare förlägga dikten till 1400- än till 1200- 
talet. 

Yi kunna nu vända oss till den första ballad, som efter 
alla tecken att döma värkligen tyckes hafva diktats ungefär sam- 
tidigt med själfva den händelse, hvilken den besjunger, nämligen 
visan om östgötalagmannen Laurentius Petris brudrof. Inne- 
hållet i denna visa, hvilken numera blott finnes på danska (Gr. 
155), ehuru den tydligen först diktats på svenska, är i korthet 
följande. »Juncker Laueris» fästmö »lidenn Benedicktt» sättes af 
sina fränder i kloster. Sedan Laueris röfvat bort henne ur 
detta, nödgas de för hennes broder »Konge her Byrjal» fly till 
Norge, där mannen efter ett lyckligt, men barnlöst äktenskap 
aflider, hvarpå hans enka återvänder till Sverige och försonas 
med sin broder. Någon samlad framställning af denna kärleks- 
historia finnes ingenstädes i vår medeltidsliteratur, och balladen 
kan således ej vara bygd på någon skriftlig källa. Visans alla 



gamman än med vår visa — v. 16 i red. b. ar nämligen intet annat än ett sam- 
mandrag af v. 25 — 29 i red. a. Det är därför ganska troligt, att denna passus 
endast l&nats från den väl först vid midten af 1400-talet författade dikten om 
Albrekts oeh Margaretas strid. 



292 HENRIK SCHUOK 



uppgifter äro likväl fullt historiskt trogna, ehuru detta endast kan 
kontrolleras genom ett studium af handlingar, hvilka tydligen 
aldrig varit en balladförfattare tillgängliga. De antagligen redan 
på 1200-talet nedskrifna Annales Sigtunenses (Scriptores III 4) 
meddela under året 1244: »Laurentius Ostgotorum legifer rapuit 
sororera regine Swecie», och i några på 1400-talet afslutade 
klosteranteckningar (Scriptores I 54) upprepas samma notis, ehuru 
under året 1245. Konung i Sverige var då som bekant Erik XI, 
h vilken var gift med Katharina, den ena af Sune Folkesons och 
Elena Sverkersdotters båda döttrar; den andra hette såsom vi 
af flera diplom veta Benedicta. Namnen (Laueris och Bene- 
dicktt) äro således fullt riktiga, och det enda misstag, till hvilket 
ballad författaren här vid lag gjort sig skyldig, är att han kallar 
henne konungens syster, under det att hon i själfva värket endast 
var hans gemåls syster. Ett annat likaledes fullt förklarligt 
misstag är, att konungen kallas »Konge her ByrjaU. Härmed 
menas icke, såsom Grundtvig först trodde, konung Birger Magnus- 
son, utan tydligen Birger jarl, hvilken under denna tid var 
Sveriges faktiske konung, och som därför lätt — särskildt då 
det gällde att straffa — kunde träda i stället för Benedictas 
obetydlige svåger Erik. Att Benedicta varit intagen i kloster, 
är väl ej bevisligt, men det förefaller ganska sannolikt, då man 
ser de upprepade donationer, som både föräldrarne och systern 
göra till nunneklostrens fromma. 1237 gjorde Sune och Elena 
en större donation till Vreta nunnekloster (Dipl. I n:r 295), och 
det ligger då nära till hands att tänka, att detta skett i sam- 
band med dotterns intagande såsom nunna. Den enda kloster- 
syster, hvilken omtalas i visan, är »iomffru Sessel-lelle», och 
därmed stämmer det förträffligt, att det nyss omtalade donations- 
brefvet beseglas af »Cicilia priorissa». Att Laurentius flytt till 
Norge, veta vi — såsom redan Strinnholm förmodat (IV s. 315) — 
af Saga Håkon ar Håkonarsonar, som uppgifver att »Lafranz 
fraendi konungsins)» 1249 vistades i Oslo, och »var hann pk enn 
landflotti ur Svia riki fyrir Eiriki konungi ock Birgi jarli.»^ 
Vidare veta vi, att han dött kort efter detta möte, ty Benedicta 
namnes icke såsom gift i en af drottning Katharina 1250 gjord 
donation, genom hvilken Benedicta erhöll Söderköping (Dipl. 



' Att han tillhörde folkungaätten och således var konnngeDS frande, gores 
troligt däraf, att hans hroder Philippns Petri uppräknas bland de vid Herrevad 
stupade herrarne. 



VÅRA ÄLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 29i( 

I n:r 377, 387), och 1253 är hon redan omgift med Svantepolk 
Knutsson (Dipl. n:r 404). Den nyssnämnda donationen visar 
ock, att Benedicta då (1250) redan försonat sig med sina fränder. 
De brott mot den historiska sanningen, som — utom de ofvan 
påpekade — vidare förekomma^ äro ytterst obetydliga. I värklig- 
heten varade Benedictas första äktenskap i sex år och icke i 
åtta såsom visan uppgifver, ocli måhända var det icke barnlöst, 
ty 1293 omtalas värkligen en »Birgitta filia Laurencij legiferi 
(Dipl. II n:r 1085), men dels behöfver denne Lauientins legifer 
ej -vara densamme som den här omtalade, dels kan den ifråga- 
varande Birgitta hafva varit hans dotter i ett föregående äk- 
tenskap. 

Denna historiska trohet i samband med frånvaron af till- 
gängliga källskrifter, hvilka af balladförfattaren kunnat rådfrå- 
gas, tvinga oss att hänföra denna visa till 1200-talets slut, då 
händelserna inom släkten ännu stodo i friskt minne. Dikten, i 
och för sig intressant, vinner naturligen icke så litet i värde 
genom att visa sig vara vår äldsta daterbara ballad. 

Det brudrof, som skildrats i denna visa, återupprepades på 
sätt och vis i nästa generation, i det att Svantepolks och Bene- 
dictas dotter Ingrid 1288 bortröfvades af Folke Algotsson, till- 
hörande den vilda, i våra ballader så ryktbara lagmanssläkten i 
Västergötland. Äfven om denna uppseendeväckande historia 
hafva våra medeltidsannaler mycket att förtälja, utförligast Ericu» 
Olai^: »Eodem anno — d. v. s. 1288 — mense Martio rapuit 
dominus Folche, filius domini Algoti legiferi Yestgothorum, do- 
micellam Ingridem, filiam domini Svantepolk, desponsatam do- 
mino David Torstenson de Dacia, et cum ea fugit in Norvegiam. 
Hac de causa eodem mense captus est dominus Algotus, pater 
ejus, et dominus Röricus fräter ejua. Alii autem fratres sui, 
dominus Petrus Cancellarius, Benedictus et Garolus fugerunt in 

Norvegiam, et a rege Norvegia sunt recepti Eodem anno 

— d. v. s. 1289 — liberati sunt a captivitate dominus Algotus 
et Röricus filius ejus. Garolus autem fräter ejus Rörici in Lindöö 
decapitatus^, ubi rapuerat Ingridem domicellam. Röricus autem 



* Se ock Annales Sigtnnenses (Scriptores III 7) och Uosteranteckningarne i 
Scriptores II 63. 

' Enligt en annan uppgift (Scriptores I 26) skedde detta 1290. Af ryktet 
öfverdre£B konungens stränghet mot Algotssönema. Vita S. Brynolphi uppgifver 
brödernas antal till elfva, af hvilka sju skulle hafva halshuggits, men se Anner- 
stedt i Scriptores III, II 156. 



294 HENRIK SCHUCK 



fugit in Norvegiam, ubi et mortaas est.» Detta brudrof skildras 
i en visa, hvilken föreligger i en mängd svenska, danska och 
norska redaktioner (se Gr. Ill n:r 180). Den svenska visan 
skildrar blott huru, ^^Falken Albrektson» infinner sig, omgifven af 
riddare och svenner, utanför jungfruns bostad samt huru han 
med hennes eget samtycke bortröfvar henne och rider till Norge; 
en liten småsven underrättar Herr Jöns (d. v. s. David Thorsten- 
son) om rofvet; men underrättelsen kommer för sent: de älskande 
hafva då redan hunnit undan. I den norska redaktionen, hvil- 
ken förefaller såsom den historiskt mest trovärdiga, sker rofvet 
mot brudens önskan. Hon älskar David Thorstenson, och denne 
upphinner värkligen röfvaren, med hvilken han för en het strid, 
som dock lyktas med hans nederlag. 

Ehuru denna visa nog ingenting innehåller, som direkt 
strider mot de historiska fakta, vi kunna kontrollera, gör den 
likväl ett långt mera romantiskt och mindre värklighetstroget 
intryck än visan om Laurentius och Benedicta. Visans hufvud- 
parti, som skildrar riddarens samtal med en af jungfruburens 
väktare, är troligen, såsom Grundtvig förmodar, hämtadt från 
»en annen Vise med lignende j£mne: om en ubensevnt Unger- 
svens Ridt til sin jomfru, som havde sendt ham bud^.» Att 
visan icke skrifvits med klosterannalerna eller Ericus Olai såsom 
källa är tydligt, ty i så fall skulle nog flera därifrån hämtade 
historiska notiser hafva upptagits, och dess ton hade då ock 
blifvit mera lärdt krönikeaitad. Ehuru således efter alla tecken 
att döma balladförfattaren endast haft att stödja sig på tradi- 
tionen, behöfver visan därför icke hafva diktats samtidigt med 
själfva händelsen. Af de vittnesmål, hvilka anföras i Vita S. 
Brynolphi, finna vi att tra4itiouen om Magnus Ladulås stränghet 
mot Algotsönerna ännu mot slutet af 1400-talet ej hunnit för- 
blekna. Då t— såsom strax skall visas • — dylika brudrofs- 
ballader en tid tyckas hafva varit mycket moderna, finnes ingen- 
ting som hindrar oss att antaga, att en författare på 1300- eller 
1400-talet med stöd af denna tradition författat den ifrågavarande 
visan. Utan att direkt vilja påstå detta, tror jag dock, att ett 
dylikt antagande har större sannolikhet för sig än den åsikten, 
enligt hvilken dikten skulle hafva författats något så när sam- 
tidigt med själfva händelsen. En samtida författare, for hvilken 



* Man torde obsenrera likheten med Fjolyinsmål. 



VÅRA ÄLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 295 

alla de faktiska detaljerna vid enleveringen måste hafva stått 
fällt klara, skulle svårligeu hafva lyckats att till den grad bann- 
lysa alla dylika från sin dikt. Om denna skrifvits för en tid, 
hvilken varit fullt förtrogen med händelsen sådan den värkligen 
skett, skulle den troligen icke fått denna rent romantiska form, 
och den skulle i så fall nog hafva upptagit flera historiskt sanna^ 
men ästetiskt öfverflödiga detaljer. I detta fall är det icke utan 
intresse att jämföra denna ballad med den om Laurentius och 
Benedicta. Ehuru denna är författad af en onekligen begåfvad 
skald, finner man dock, att kännedomen om händelsens faktiska 
förlopp värkat förlamande på hans behandling af ämnet. Hans 
dikt hade otvifvelaktigen vunnit i konstnärlig begränsning, om 
den afslutats med de älskandes lyckligt värkstälda flykt, men 
han visste, att lagman Laurentius dött i Norge samt att enkan 
återvändt till Sverige, där hon försonat sig med sina fränder, och 
dessa händelser stodo för honom ännu i så lifligt samband med 
själfva flykten, att han icke kunde underlåta att i sin dikt med- 
taga äfven dem. Hans ballad närmar sig visserligen därigenom 
mer rimkrönikans framställningssätt, men å den andra sidan 
gör den af samma skäl ett kraftigare intryck af samtidighet. 
Visan om Folke Algotsson, hvars författare icke med ett ord 
omnämner h varken de älskandes vidare öden ejiler Magnus Ladu- 
lås stränghet mot Algotsönema, ehuru detta dock var ett ämne, 
som på det lifligaste syselsatte samtiden, förefaller däremot icke 
att vara diktad af en skald, hvilken ännu befann sig under 
trycket af denna faktiska kunskap. För att kunna uppfatta 
händelserna med den romantiska frihet, han lägger i dagen, bör 
skalden gärna hafva stått dem icke så få årtionden fjärran. 

Af denna ballad finnes en ganska egendomlig variant (Gr. 
181), i hvilken hjälten benämnes »Mognus AUgreffuensenn», en 
tydlig förvrängning af Magnus Algotsson; i omkvädets »Thi Alle- 
grefifvens sener aff Loland thi bedes om fredenn» ser Grundtvig 
tydligen med rätta: »De Algotsenner af Getland de bedes om Fre- 
dem d. v. s. de voro fredlöse. Innehållet är i korthet följande. 
Medan »Drots her Luomand» (d. v. s. Drotseten David Thorsten- 
son) reder sitt bröllop, infinner sig den redan fredlöse Magnus 
Algotsson utanför brudens bostad med hundra väpnade män, i 
själfva bröllopssalen kommer det till en strid, i hvilken drotse- 
ten och hans män stupa, hvarefter Magnus sätter sin forna 
fästmö på sadelknappen och rider bort med henne. Någon strid 



296 HENBIE SCHtCE 



mellan de båda rivalerne, i hvilken David Tborstensson skulle 
hafva stupat, har historiskt aldrig ägt rum, ty David Thorsten- 
son lefde länge efter 1288, och vidare var det Folke och ej 
Magnus Algotsson, som bortröfvade drotsetens brud. På 1290- 
talet tyckes värkligen, såsom Grundtvig påpekat, Magnus Algots- 
son hafva begått något röfveri i Västergötland, men att döma 
af brefven (Dipl. II n:r 1256 ff.) härom icke af en brud, utan 
af vanliga ägodelar, och på grund däraf hade han kastats i fän- 
gelse, ur hvilket han lösgafs först 1298; enligt rimkrönikans 
uppgift gälde den nyförmälda drottning Märetas första bön till 
konung Birger just den fångne riddarens frigifvande. 

Denna poetiska relation af förloppet vid det ryktbara brud- 
rofvet stöder sig tydligen på en ännu mera förvirrad tradition 
än den föregående visan, men denna traditions uppkomst är dock 
ej alldeles obegriplig. Hufvudpunkten i hela denna historia var 
naturligen att den mäktiga västgötasläkten råkat ut för konun- 
gens vrede och drifvits i landsflykt,^ därför att en medlem af 
släkten förbrutit sig mot den då nyligen stiftade lagen om 
kvinnofrid. Af Algotssönerna erinrade man sig kanske lifligast 
Magnus, emedan denne under en längre tid försmäktat i ett 
hårdt fängelse och befriats ur detta vid ett tillfälle och på ett 
sätt, som voro egnade att fasta hans namn i samtidens minne. 
Det är därför ganska möjligt, att inom några årtionden en tra- 
dition utbildats af det innehållet, att han och ej Folke föröfvat 
det ryktbara brudrofvet samt att hans hårda fångenskap varit 
ett straff för detta brott. En följd däraf blef då, att hans namn 
insattes i visan i stället för broderns. Den redaktion af denna, 
i hvilken Magnus uppträder såsom hjälten, är likväl så pass 
olika den förut nämnda, att man trots öfverensstämmelsen mellan 
flera enskilda strofer har svårt att betrakta dem såsom endast 
varianter af samma visa. Snarare synas de vara tvänne olika, 
oberoende af hvarandra diktade visor, hvilka likväl genom äm- 
nets likhet sedermera invärkat på och lånat strofer från hvar- 
andra. I hvarje fall förefaller visan om Magnus Algotsson vara 
mera romantiserad och mera påvärkad af andra rent fabulerade 
brudrofsvisor äri balladen om Folke Algotsson. Ett dylikt, ohi-' 
storiskt balladmotiv, som här smugit in, är uppgiften att Mag- 
nus såsom barn varit trolofvad med diktens hjältinna, att han 



* Denna tanke nttryckes här också ganska tydligt genom omk?ädet (se ofVan). 



VÅRA Ildsta historiska folkvisor 297 

sedan drifvits i landsflykt och att hon under hans bortovaro 
bortlofvats åt en annan. 

Samma motiv återfinnes ieke dess mindre i en tredje visa, 
behandlande samma tilldragelse, Herr Mattia og Stolt Ingefred 
(Gr. 179). Äfven här äro de fyra bröderna Herr Mattis, Herr 
Karl, Herr Falquor Loumandssen och Herr Berial förklarade 
fredlöse; något skäl angifves icke — »den herre vor vorden vred» 

— men fredlösheten är icke en följd af brudrofvet, ty detta för- 
iägges senare i tiden. Att Algotssönerna afses med diktens fyra 
bröder framgår af namnen. Folke bär sitt vanliga balladnamn 
Falquor Lovmandssen (d. v. s. Folke son af lagman Algot), 
hans broder Karl återfinnes äfven, och i »Herr Mattis», hvilken röf- 
var bruden, hafva vi troligen en förvrängning af den föregående 
visan »Herr Magnus»;^ »Berjal» aren sammandragning af »Birger 
jarl», h varmed naturligen icke den bekante statsmannen kan 
afses, utan troligen den Birger Filipsson, som 1280 afrättades 
af Magnus Ladulås och hvilken i folktraditionen tyckes hafva 
förblandats med Algotssönerna (se nämligen den sedan omtalade 
visan om Karl Algotsson). Innehållet i balladen om Herr Mattis 
är följande. De fyra bröderna äro fredlöse. Innan Mattis flyr, 
infinner han sig hos stolt Ingefred och tvingar henne att fly med 
honom från Sverige, som det synes från den brudgum, som 
väntar henne; seglen hissas, och de resa bort öfver sältan sjö. 

Den tradition, från hvilken denna visa utgår, är redan be> 
tydligt förvirrad och synes redan vara påvärkad af en annan 
folkvisa. I strid med historiens uppgift är hjälten redan fredlös 
på grund af konungens vrede, och såsom fredlös man röfvar 
han sin brud. Likheten i situationen mellan denna visa och 
visan om Hane Jonson är påfallande. Rane, Erik Glippings 
trolöse kammarsven, är fredlös; konungen är vorden dem vred 

— heter det i en visa om de fredlöse. Rane infinner sig då 
hos sin älskade. Mot hennes och föräldrarnes vilja tvingar han 

— liksom Herr Mattis — jungfrun att följa honom i lands- 
flykten. Ofverensstämmelsen mellan denna dikt och visan om 
Herr Mattis äro så stora, att de båda balladerna förefalla nästan 



' Ed möjlighet är äfyen, att — såsom Grundtvig förmodar — Mathias 
Tliyiiesson afses. Han var gift med en syster till Ingrid Svantepolksdotter vid 
namn Ingegerd. De bagge systrames likljndande namn tknlle i så fall hafva åstad- 
kommit förväxlingen. Man visste, att en af Svantepolks döttrar bortröfvats ; vidare 
kände man, att en af dem varit gift med Herr Mattis, och slutsatsen blef, att Herr 
Mattis röfvat sin brnd. 

Hitt. ndshrift 1891 22 



298 HENBIE SCHt^CE 



såsom varianter af samma visa, d. v. s. inDehållet synes till 
största delen vara hämtadt från Rane Jonsena Giftermaal (Gr. 
148), men namnen från någon ballad om Algotssönemas kloster- 
rof. Troligen är det denna visa om Herr Mattis, som påvärkat 
den nyss omtalade dikten om Magnus Algotsson, hvars hjälte 
likaledes skildras såsom fredlös redan före själfva bradrofvet. 
Egendomligt nog äro visorna om Rane de enda, om hvilka vi 
med full säkerhet veta, att de under medeltiden sjungits i Sverige; 
detta uppgifves nämligen uttryckligen af Ericus Olai (Scrip- 
tores II 67). 

På grund af det, jag här anfört, är det tydligt, att de båda 
sistnämnda visorna svårligen kunna betraktas såsom några hi- 
storiska aktstycken, utan att de i stället måste antagas bero på 
en sen och förvirrad tradition. Detta framgår ännu tydligare, 
om man undersöker några därmed besläktade ballader. 

Inom medeltidens episka literatur var brudrofvet ett gärna och 
ofta behandladt motiv; konungadottern lockas ombord på ett 
fartyg af den till köpman förklädde älskaren, hvilken vanligen 
där gifver henne en sömndryck, hvarpå hon af honom bortföres 
till främmande land. Renast förekommer detta motiv i den 
populära visan om Valivan, men det återfinnes äfven i balladen 
om Rvdhegull (Gr. 124, Arw. 24), som dessutom ger oss ett 
karaktäristiskt exempel på Grundtvigs lätthet att historisera 
rent romantiska ballader. Rudhegull öfverenskommer med »Inga 
lithen:>, att hon skall fänta på honom i femton år. De femton 
åren äro nästan tilländalupna, och Rudhegull har icke åter- 
kommit; då besluta Ingas bröder att gifva systern åt den rike 
Herr Tooll, men på själfva bröllopsaftonen kommer Rudhegull 
seglande, bruden går ned till Sjöstrand, ^»stiger i skeppet in» och 
— slutar dikten 

JungfruD hon somnar i skepparns famn, 
Hon vaknar ej förr än i tredje kungaland. 

Början på denna dikt är högst omotiverad. Wollemor (eller 
Kong Wollemor; sv. Kong Walmar) samt Rosengar (sv. Rudhe- 
gull) spela guldtafPel med hvarandra, och Wollemor tappar, under 
det att Rosengar vinner. Då frågar Rosengar, hur länge Hylle- 
lylle (svenska Inga) vill vänta på honom; sedan hon svarat: 
femton år, fortsätter visan på ofvan angifna sätt. Som man 
ser har Wollemor just ej mycket att göra i visan, ur hvilken 



VÅRA ÅLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 299 

faan försvinner efter dessa inledningsstrofer, eharu man tydligen 
väntar, att detta tärningsspel skall blifva af betydelse för mo- 
tivets utveckling. Grandtvig har emellertid ifundet sig bef0jet 
at antage» visans WoUemor vara konung Valdemar I och dess 
Rosengar en dansk riddar Rotingarus, af hvars biografi intet 
annat är bekant, än att han undertecknat ett diplom. Nu har 
visans Wollemor tydligen intet med Valdemar I att skaffa. 
Visan finnes nämligen äfven på ett annat ställe i Grundtvigs 
samling (n:r 72), utan att Grundtvig egendomligt nog observerat 
sammanhanget mellan dessa båda visor. Balladen börjar här 
med att unge Herr Tuor och stolt Selfi^uermuor leka guldtaffel; 
under det att de spela, lofvar stolt Selffuermuor Herr Tuor att 
vänta på honom i åtta år. Då dessa förgått, lofva hennes 
fränder henne åt :»den rike grefven:^, hvarefter dikten fortsätter 
ungefär såsom den nyss refererade. Här finnes det sammanhang 
mellan början och fortsättning. Det är jungfruns kärlek, som 
är spelets insats. Då ungersvennen vunnit, lofvar jungfrun ho- 
nom att troget vänta i åtta år. »Wollemor» — ett namn, som 
sedan af en okunnig afskrifvare eller sångare ändrats till Kung 
Wollemor — är således intet annat än jungfruns namn, när- 
mast motsvarande »Selfiuerinuor». Det är sant, att namnet i 
visans senare del blir Hylle-lylle, men detta beror tydligen på, 
att två varianter af samma visa, hvilka varianter haft olika 
namn på de uppträdande, här råkat i beröring med hvarandra. 
I den svenska versionen är detta ändå tydligare. Jämte den 
nyss omtalade namnförväxlingen förekommer där äfven en annan, 
i det att »Rudhegulb på ett ställe ändras till »Lagman». Dä 
nu detta genomgående är hjältens namn i en annan variant, 
framgår häraf tydligt den invärkan, som de olika varianterna 
haft på hvarandra. 

Men det har sannolikt ock varit en växelvärkan mellan 
dessa visor och balladerna om Algotssönerna. Att Herr Mattis 
bortför sin fästmö öfver »sältan sjö» — och icke ridande såsom 
Folke Algotsson — beror nog på inflytande från dessa ballader, och 
sannolikt är det samma inflytande, som röjer sig däri att Magnus 
Algotsson först efter en längre bortovaro återvänder till sin brud 
samma afton, hon firar sitt bröllop med en annan; i dikten om 
Folke Algotsson är ju David Thorstensson ej ens när^^arande, 
och om något bröllop är icke tal. Men äfven ett motsatt in- 
flytande torde spåras. Så rymmer unge Herr Tuor och jungfru 



300 BENBIK SCUUCK 



Selflfuermnor till Norge — tydligen en reminiscenä från Folke 
Algotssons historia. Vidare hafva de uppträdande ofta namn, 
hvilka antagligen äro förvrängningar af de historiska. Hjälten 
kallas ofta »Lagman», hvars upphof vi sannolikt hafva att söka 
i »Folke Lagmansson»; i den försmådde älskarens namn, »Herr 
Tool» eller »Herr Tor», igenkänna vi troligen »Thorstensson» eller 
»Torsten», hvilket senare namn blifvit den danske drotsetens i 
den norska versionen af visan; hjältinnans namn »Inga» skiljer 
sig ännu mindre från det historiska »Ingrid». 

Af dessa bradrofsvisor förekommer en mångfald varianter, 
af hvilka jag här endast vill omnämna en, emedan den af 
Arwidsson förklarats vara »enligt alla kännetecken en af 
våra äldsta folkvisor», nämligen Harald och ung Thor (Arw. 
l70). Denna höga ålder får sig visan tilldelad förmodligen 
blott tillföljd af det yfverborna språket samt de inlagda invo- 
kationerna till Odin och Thor. I själfva värket är visan blott 
en dålig omskrifning af en ballad om Algotssönernas brudrof, 
skrifven på 1700-talet af någon halflärd författare af samma 
literära skola som den, hvilken diktat den urkraftiga kämpavisan 
om Grimborg, som så länge fått gälla såsom en af våra aldra 
äldsta folkvisor, under det att den i värkligheten är en bland 
de yngsta. 

Men visan om Algotssönernas brudrof har invärkat äfven 
på en annan visa, hvars historiska innehåll man egendomligt 
nog aldrig betviflat; t. o. m. våra grundligaste häfdatecknare 
hafva upptagit den såsom historisk källskrift. Enligt den vanliga 
uppgiften skulle den mäktige Sune Folkeaon (väl omkring 1210) 
hafva bortröfvat Helena (Elena, Elin), Sverker II:s dotter, ur Vreta 
kloster, hvarefter de vid h varandras sida fört ett högst olyckligt 
sanilif, som först upplösts genom Helenas död. Enligt min 
mening är den visa (6r. 138), h varpå denna historia grundar 
sig, skrifven så pass sent i medeltiden, att den ej förtjänar 
någon tilltro. Den är icke blott behäftad med en mängd histo- 
riska fel, utan såsom jag tror, hvad själfva händelsen angår, 
först i senare tid uppdiktad. 

Sune Folkeson har enligt min mening aldrig röfvat Elin 
Sverkersdotter ur Vreta kloster. Mig veterligen är Messenius 
den förste, som inrangerat händelsen i vår historia, och han 
stöder sig tydligen endast på visan, som af honom ock anföres. 
Denna har också sedermera förblifvit uppgiftens enda hemul. 



VÅRA ÄLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 301 

Medeltidsannalerna, som omnämna både lagman Laurentius' och 
Folke Algotssons brudrof, nämna intet om Sune Folkesons, ehuru 
denne var en under den äldre medeltiden mycket bekant person- 
lighet, hvilken ofta omtalades. Det som redan från början väcker 
vår betänksamhet, är, att — under förutsättning af visans histo- 
riska trohet — mormoder, mor och dotter drabbas af samma 
öde: Sune Folkeson bortröfvår Helena, deras dotter Benedicta 
bortröfvas af Laurentius, och hennes dotter Ingrid af Folke 
Algotsson. Samma historia återupprepas i tre generationer af 
samma ätt, och man erinrar sig därvid ovilkorligen den kända 
tendensen hos medeltidens epos — jag tänker närmast på Frank- 
rikes Chansons de geste — att med obetydliga variationer an- 
vända samma händelser, som ursprungligen hört till hjältens 
historia, äfven för dennes senare uppdiktade faders och sons 
poetiska biografier. Äfven här tyckes en dylik rekapitulation 
föreligga af de dikter, som skrifvits om brudrofven i ättens båda 
senare generationer. 

För det första förefaller det föga troligt, att Sune Folkeson 
ens behöft bortröfva Helena för att få henne till sin maka. 
Hans fader Folke hade tydligen varit konung Sverkers mäktigaste 
anhängare, och han hade i slaget vid Gestilren stupat vid dennes 
sida. En förbindelse mellan bådas barn borde således hafva betrak- 
tats såsom ett i allo lämpligt politiskt parti, hvilket icke alls behöfts 
inledas under sådana omständigheter, som visan skildrar. Dennas 
uppgift, att Helena blifvit ej Sunes maka, utan hans frilla, är 
rent absurd, då ett dylikt förhållande tydligen förbjudits redan 
af hennes börd; hon var ju konung Sverkers dotter och konung 
Johans syster. Att de värkligen varit gifta, intygas dessutom af 
bevarade bref (Dipl. 295 och 302). Någon broder Knut ägde 
Sune såvidt man vet icke. Denne kan nu visserligen hafva 
existerat, ehuru han ej omtalas af historien, men det, som gör 
ett dylikt antagande mindre sannolikt, är, att de verser, i hvilka 
denne Knut förekommer, helt enkelt äro tagna från visan om 
Laurentius och Benedicta. Öfverensstämmelsen blir ännu mera 
talande, då vi observera, att det är samma kloster (Vreta), ur 
hvilket både mor och dotter röfvas, båda gångerna af tvänne 
bröder, hvilka yttra precis samma sak. I ena fallet säger sig 
Laurentius — med full rätt — frukta Birger jarl, i det andra 
fallet påstår sig Sune frukta konung Magnus hämd. Här stöta 
vi på en serie af historiska misstag. Såsom Helenas fader upp- 



302 HENRIK SCBCCK 



gifves i visans alla redaktioner konung Magnus, och icke såsom 
i värkligheten konung Sverker. Denne Magnus förklaras vidare 
aflida i Upland af sjukdom, under det att Sverker stupade på 
ett slagfält i Västergötland och Magnus Ladulås, som tydligen 
afses, dog på Yisingsö. Den fruktan för konungens hämd, som 
visan uttalar, passar dessutom naturligen vida bättre för Birger 
Jarls och Magnus Ladulås tid än för Sverkers, enär dessas sträng- 
het i upprätthållandet af kvinnofriden outplånligt måste hafva 
fäst sig i eftervärldens minne, under det att däremot samma 
edsörelag enligt den vanliga och väl riktiga åsikten ej ens exi- 
sterat under Sverkers regering. Konungen säges vidare äga tvenne 
döttrar, Elin, diktens hjältinna, hvilken gifvits i kloster, och 
Karin, hvilken skulle »för landet stå» d. v. s. ärfva riket. Denna 
uppgift är absurd, enär Sverker som bekant efterlemnade en 
son, hvilken ock ärfde riket, under det att han däremot icke så 
vidt man vet ägde någon dotter Katharina. Denna är tydligen 
hämtad från Laurentius* och Benedictas historia. Benedictas 
föräldrar ägde värkligen tvänne döttrar, af hvilka den ena röf- 
vades ur kloster, under det att den andra, Katharina, blef Sver- 
ges drottning. Men äfven Elin är kopierad från de senare ballad- 
hjältinnorna, och löjligt nog från båda. I likhet med sin dotter 
Benedicta är hon gifven i kloster, i likhet med sin dotterdotter 
Ingrid är hon därjämte förlofvad — med konungen af »Spanie- 
land» — hvilka uppgifter åtminstone blott med svårighet kunna 
förenas. Att visan om Sune är diktad senare än visan om 
Laurentius, framgår vidare af Elins profetia på dödsbädden, att 
en af hennes döttrar skulle liksom hon röfvas ur kloster, och 
namnet Magnus antyder, att balladen är senare äfven än Folke 
Algotssons brudrof. Den hänsynslösa kraft, med kvilken Mag- 
nus Ladulås vid detta tillfälle uppträdde, gjorde naturligen, att 
han framför alla framstod för folkfantasien såsom den kränkta 
kvinnofridens hämnare. Då vår visa begagnar sig af denna typ, 
bör den gärna vara diktad icke så få år efter balladerna om 
Algotssönerna. Själfva skildringen af klosterrofvet beror tydligen 
på en sammanblandning af de båda andra balladernas framställ- 
ning. Liksom Benedicta röfvas hjältinnan ur Vreta kloster, 
men liksom vid Ingrids bortröfvande — sådant detta skildras i 
balladen om Magnus Algotsson — ^ uppstår det en het strid mel- 
lan röfvaren och hennes försvarare. Då bruden — såsom i den 
nyssnämnda balladen — bortröfvas midt ur bröllopsskaran, är 



VÅRA ÅLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 303 

en dylik strid fullt naturlig, men här är den rent orimlig. I 
nunneklostret är Elin nämligen omgifven af en vakt af — tolf 
svenner, hvilka stupa till hennes försvar liksom David Thorsten- 
sons män stupat kring Ingrid Svantepolksdotter. Författaren 
har i sin kompilationsifver förbisett den motsägelse, i hvilken 
han här invecklat sig, ty en vakt af tolf man inne i ett nunne- 
kloster omedelbart utanför en nunnas cell har naturligen aldrig 
funnits. 

Ehuru jag således tror, att denna ballad diktats långt efter 
de båda andra samt med dessa såsom mönster — att döma af 
den något bigotta och moraliserande tonen först mot 1400-talets 
slut — så är den dock möjligen icke utan all historisk betydelse. 
Det förefaller nämligen ej alldeles otroligt — ehuru detta natur- 
ligen endast gissnings vis kan yttras — att Sune Folkesons ka- 
raktär kopierats från någon äldre, nu förlorad visa om Folke 
Algotsson, hvari äfven skildrats hjältens och hjältinnans lif efter 
enleveringen. Så vidt vi af de sparsamma historiska underrättel- 
serna kunna gissa oss till, tyckas Algotssönerna hafva varit syn- 
nerligen vilda naturer, och det är därför ej alldeles oantagligt, 
att Folke Algotsson ursprungligen stått modell för balladens 
karaktäristik af den brutale och utsväfvande kvinnoröfvaren. 

Huru lätt en person kan göras till hjälte i en ballad, med 
hvilken han ursprungligen intet haft att skaffa, hafva vi sett af 
visan om Magnus Algotsson; ett annat exempel känna vi från 
den bekanta dikten om Magnus och Sjöjungfrun^ hvars hjälte 
— dock troligen först på 1700-talet — identifierades med Gustaf 
Vasas sinnessjuke son. Ett nytt exempel härpå äga vi i en ännu 
ej omnämnd ballad, hvars hjälte är den förut omtalade Folke 
Algotsson, ehuru denne i värkligheten tydligen intet haft att 
skaffa med den i den ifrågavarande balladen skildrade tilldragel- 
sen, nämligen visan om Folke Lovmands0n og Dronning Helvig 
(Gr. 178). Falkuor Lovmandsen är en ung riddare, som med 
höfviskhet och tukt tjänar i konungens gård, älskad af hvarje 
fru och mö, men mest af drottning Helvig. Konungen, hvars 
svartsjuka väckes, låter fängsla honom och kasta honom i en 
spiktunna. Riddarer bedyrar högt sin oskuld, men — låter 
visan honom säga — skall jag dö i dag, gör jag det hälst för 
drottning Helvig. Drottningen, som likaledes i tukt och ära 
älskat den unge riddaren, visar sedermera hans minne den största 
heder, i det hon följer hans lik till grafven samt anslår tusen 



304 HBNBIK SCHUGK 



mark till mässor för hans själ. Dikten slutar med att drott- 
ningen inför konungen intygar renheten af sin böjelse för Falk- 
uor, hvarefter hon öfverväldigad af sorg aflider. Åtminstone 
redan på 1500-talet ansågs denna ballad behandla en tilldra- 
gelse ur den danska historien och förmodades syfta på Valdemar 
Atterdag och dennes drottning Helvig, men, som Grundtvig visat, 
häntyda namnen obestridligen på Magnus Ladulås och dennes 
drottning Helvig. Det är af hans bevisning klart, att åtminstone 
balladförfattaren tänkt sig, att tilldragelsen timat i Sverige, men 
det synes mig kunna starkt ifrågasättas, om icke visan ändå 
skildrar en rent fingerad händelse. De faktiska uppgifterna 
passa ej alls in i Folke Algotssons historia, och äfven efter de 
mest halsbrytande gissningar kan Grundtvig ej aflägsna de skä- 
rande motsatserna mellan diktan och värkligheten. Att Folke 
skulle hafva afrättats af Magnus Ladulås, är åtminstone ytterst 
osannolikt, enär de historiska skrifterna, som etjes med sådan 
utförlighet redogöra för Algotssönernas öden, ingenting innehålla 
därom, och om han också skulle hafva afrättats, så hade anled- 
ningen varit hans brudrof och icke någon kärlekshandel med 
drottningen. Under det att denna folkvisa ingenting känner om 
Folkes förhållande till Ingrid — hvilket är faktiskt — känner 
historien intet om hans böjelse för drottning Helvig. Att döma 
af de sparsamma notiser vi äga, tyckes förhållandet mellan ko- 
nungen och drottningen hafva varit godt, och så mycket är hi- 
storiskt säkert, att Helvig — i strid med balladens uppgift — 
öfverlefvat konungen. Visan nämner intet om något föregående 
kvinnorof; Falkuor har ständigt lefvat vid hofvet såsom drott- 
ningens svärmiskt hängifne beundrare, och intet mer än namnet 
erinrar om den från historien och balladen bekante kvinnoröfva- 
ren Folke Algotsson. Det vill redan häraf synas, som om balla- 
den ursprungligen handlat om andra personer och först senare 
satts i samband med de historiska namnen. Denna gissning 
öfvergår nästan till visshet, då vi betrakta en skottsk ballad 
Younff Waters (Child n:r 94), hvars likhet med folkvisan om 
Falkuor Lovmandsen och Drottning Helvig både Child och jag 
oberoende af hvarandra uppmärksammat. 

Balladen om Karl Algotsson (Gr. 182) stöder sig däremot 
troligen på en historisk tradition, om än denna redan från bör- 
jan varit tämligen förvirrad. Såsom Grundtvig gissar, hafva här 
tvänne händelser sammanblandats. Man minnes, att några herrar 



VÅRA ÅLD8TA HISTORISKA FOLKVISOR 305 

af folkungasiäkt 1278 öfverföllo och fängslade konungens svär- 
fader,^ under det att denne vistades i Västergötland, samt att 
Birger Filipsson m. fl. två år därefter halshöggos till straff" för 
detta öfverfall. Tio år senare halshöggs Karl Algotsson såsom 
medhjälpare i broderns klosterrof. Det är dessa båda händelser, 
som sammanblandats, i det balladförfattaren låter Karl Algots- 
son gå till döden, därför att den djupt förolämpade konungen ej 
kan förlåta, att fången en gång öfverfallit och fUngslat honom 
själf.^ Sannolikt är äfven en tredje- besläktad händelse sam- 
manrörd med de båda andra. Bland dem, hvilka bönföUo om 
nåd för den lifdömde, uppträder äfven en Knut Mulle, i hvilken 
Grundtvig troligen med rätta igenkänner den Ragnvald Mule, 
hvilken 1298 — samtidigt med det att Magnus Algotsson lös- 
gafs ur fängelset — erhöll ersättning af Magnus* släkt för den 
skada, han tillfogat honom. Det är därför ganska antagligt, att 
Ragnvald Mule, som ju var målsägande mot Magnus Algotsson 
i den sak, på grund af hvilken han fängslats, nu — sedan släk- 
ten försonat honom med böter — lagt sig ut för den fångnes 
frigifvande och att detta i traditionen sammanblandats med de 
försök, som af Algotssönerne åtta år tidigare gjorts att få Karl 
Algotsson befriad från det honom ådömda dödsstrafi^et. Samti- 
dig med själfva händelsen kan en ballad, som gör sig skyldig 
till så grofva misstag, tydligen icke vara. 

Från denna grupp af ballader vända vi oss till dem, som 
handla om konung Valdemar och drottning Sofia. Under det 
att dessa dikter af äldre författare ansågos syfta på Valdemar 
Atterdag, har — som bekant — Grundtvig sökt ådagalägga, att 
de i själfva värket afse Valdemar den store och dennes drott- 
ning. Ehuru denna tolkning allmänt antagits vara riktig, så 
är den enligt min mening icke dess mindre falsk. Såsom jag 
nu vill gå att visa, hafva de flesta af dessa ballader ursprung- 
ligen handlat om Valdemar Birgersson i Sverige och dennes 
drottning Sofia samt, först sedan de ^fverförts till Danmark, 
knutits till Valdemar den stores person; då slutligen typerna så 



* Konungen själf hade enligt Rrmkrönikans uppgift p& ett liknande sätt till- 
fångatagits af Peder Pons. Denna händelse -synes här halva förblandats med den 
i texten nämda. 

^ Enligt yisan sitter Herr Karl ängslad i Stockholm, och rimkrönikan upp- 
gifter, att de fängslade folkungame sändts till Stockholm, »innan eth torn wid 
Norre bro», och där blefvo, de ock halshuggna. Den historiske Herr Karl blef 
däremot afrättad på Lindö i Östergötland. 



306 ' HENRIK SCHtJCK 



småningom utbildats, ökades cykeln med en eller flera i Dan- 
mark skrifna nydiktningar. 

Den äldsta af dessa Valdemarsvisor och den, som nog ätven 
bäst åskådliggör den af mig uppstälda meningen om dikternas 
uppkomst, är balladen om Valdemar och Tova, Den isländska 
versionen^ af denna (Islenzk Fornkvaeöi II, 188) har i korthet 
följande innehåll. Konungens frilla Tofa får veta, att Valde- 
mann gift sig med »Suflfaralin i Qöinsey». På älskarens fråga, 
huru hon ämnar ställa s.ig till hans unga brud, svarar hon, att 
hon vill älska henne såsom sin egen son Kristoférus. Då ko- 
nungen sedermera beträffande Tofa framställer samma fråga till 
Snffaralio, svarar denna, att hon vill älska henne, såsom hon 
älskar ulfven i skogen. Därefter lockar hon Tofa in i en bad- 
stuga, där hon bränner henne till döds, hvarvid sonen Kristo- 
forus gör fåfänga försök att befria henne. I sin förbittring öfver 
denna illgärning utropar konungen: 

Betri var hun Töfa min i nåttserki sin, 
en J)u, Suffaralin, i Sviarikjum pin. 

Därefter förskjuter han drottningen, hvarpå visan slutar: 

AÖra festi hann friina sér, 
Kristin var hiin nefnd fyrir mér. 

Af historien framgår, att Valdemar den store aldrig för- 
sköt sin hustru, såsom visan uppgifver, och den omständigheten 
att hon äfven under sin makes sista lefnadsår skänkt denne barn, 
häntyder på ett fortfarande godt förhållande dem emellan. Ej 
häller gifte han någonsin om sig, enär drottning Sofia öfver- 
lefde honom. Att han ägt en frilla Tova, hvilken var moder 
till hans omkring sju år före giftermålet födde son Kristoffer, 
är sant, men ingenting antyder, att han äfven efter sitt gifter- 
mål fortsatt sin förbindelse med henne. 

Den bild, som folkvisorna gifva af konungens och drott- 
ningens karaktärer, är, såsom Steenstrup (Vore Folkeviser s. 229) 
ådagalagt, alldeles stridande mot verkligheten. Drottningen skil- 
dras såsom ytterst hämdgirig och svartsjuk, och konungen fram- 
står såsom typen för en äktenskapsbrytare, hvilken med sin 
liderlighet förenar en brutal grymhet. »Saaledes — yttrar Steen- 

' Afven Grnndtvig anser, att den isländska versionen återger visan i en 
synnerligen nrspmnglig form. 



VÅRA ÄLDSTA HISTOBISKA FOLKVISOR 307 

strup — findes i denne Vise kun een Ting at vsBre rigtig, nem- 
lig Personernes Navne (eller dog flere af dem); Begivenheden 
selv er ubekrseftet eller i allerheieste Grad usandsynlig, eftersom 
alle andre historiske Oplysninger bringe os til at opfatte For- 
höidet mellem de handlende Personer paa en hel anden Maade.» 
Men det fanns äfven ett annat nordiskt konungapar med 
samma namn, och på detta passar visornas karakteristik vida 
bättre. Af medeltidens nordiske konungar var Valdemar Birgers- 
son kanske den mest ökände äktenskapsbrytaren. Ej blott att 
han begick det 1 samtidens ögon fasansfulla brottet att pläga 
köttsligt umgänge med sin svägerska, utan hans egen och som 
det synes fullt sanningsälskande broder Bengt intygar själf, att 
den då afsatte konungen lefde samman med de »uslaste kvinnor» 
samt att han genom sin liderlighet väckte allmän förargelse 
(Dipl. n:r 798). I samma 1285 daterade bref nämner härtigen 
— hvilket för denna undersökning är af vikt — att Valdemar 
för dylika förbindelsers skull förskjutit sin lagliga hustru. De 
gottländska franciskanermunkarnes kronologiska anteckningar 
(Scriptores I, 41) upplysa oss om namnet på den kvinna, för 
hvilkens skull Valdemar öfvergaf sin maka. Under året 1279 
uppgifves det: ^»Resignavit Dominus Valdemarus rex partem suam 
de regno ad manus fratris sui regis Magni et in Daciam propter 
quandam Ghristinam recessit». Att denna Kristina verkligen, 
såsom visan uppgifver blef hans laggifta hustru intygas uttryck- 
ligen af Erikskrönikan: 

Ok haD var sidan j Danmark qwänter 
ok war aff krononne wel belänter 
Tho matten hona ey lenger agha 
före skäpno lagh ok dödzens plagha 
The frw hon heet Cristina 
sidhau fik han ena heet Katrina. 

Visans alla uppgifter om konungen vinna således en lika 
fullständig som oväntad bekräftelse af Valdemar Birgersons hi- 
storia. Vi vända oss nu till drottningens person. Valdemar 
BirgersBODS drottning var en dansk prinsessa. Sannolikt är det 
på detta förhållande, som visan syftar, då den uppgifver, att 
Valdemar gift sig med »Snffaralin i Odinsey», och säkert är, 
att Sofia vid det tillfälle mordet på Tova sker uppfattas såsom 
drottning i Sverge: bättre var Tova i sin enkla nattdräkt — 
säger konungen — än du i ditt Svea rike. Att således den 



308 HBHRIK SCHOCE 



svenska drottning Sofia åsyftas i visan, torde ej kunna för- 
nekas; nu kan det frågas: passar hennes där gifna karakteristik 
också med den verkliga drottningens? Att på de sparsamma 
historiska underrättelserna från denna tid bygga någon karak- 
teristik, är naturligen ej lätt, men hvad nu först drottningens 
svartsjuka beträffar, så synes verkligen Erikskrönikan gifva en 
antydan om denna egenskap. Hon säges hafva älskat konungen 
högt (ed. Klemming, sid. 15), och hennes tillstånd, sedan hon 
fått veta konungens kärlekshandel med Jutta, skildras af kro- 
nisten med följande ord: 

Thager drotningen fik tbet vitha 

rödh ok bleek ok mänga lita 

fik hon a siin vana kyndor 

Awy the sorgh iak aldreg forwinder 

sagde henne [Juttas] syster ve er mik ee 

at hon skulle noger tid Swerige see. (a. a. b. 22.) 

Direkt grym tyckes hon^ ej hafva varit, men genom sin 
skarpa tunga hade hon gjort sig oerhördt hatad, och af rim- 
krönikans framställning att döma tyckes förbittringen i landet 
nästan lika mycket hafva vändt sig mot henne som mot Val- 
demar. Magnus Ladulås gifver henne enligt nyssnämda fram- 
ställning den hufvudsakliga skulden till oenigheten mellan brö- 
derna : 

i haffuen giort ider hustru vilia 

Thet i driffuen mik for eth haat 

hon halp ok til thet mesta bon gaat. 

Efter Valdemars fall var det hennes fiender, som kommo till 
väldet, och det är ytterst rimligt, att hennes dåliga egenskaper 
af dem öfverdrifvits och att hon därjämte fått sig åtskilliga nya 
pådiktade. 

Denna visa vandrade sedermera till Danmark, där man 
naturligen lätt förleddes att identifiera dess Valdemar och Sofia 
med det danska konungaparet med samma namn. Nu visste 
man, att Valdemar den store ägt en frilla Tova och en oäkta 
son Kristoffer och därför fogade man in dessas namn i stallet 
för dem, hvilka den svenska visan haft och hvilka förmodligen 
varit andra. Att visan ursprungligen varit svensk, torde efter 
den föregående utredningen icke kunna bestridas, och någon annan 
antaglig förklaring af de i den svenska historien icke passande 
namnen Tova och Kristoffer synes ej heller kunna gifvas. Själfva 



VÅRA ÄLDSTA HIST0BI8KA FOLKVISOR 309 

händelsen förefaller väl fantastisk för att verkligen hafva pas- 
serat, och visan diktades nog ej heller i Sverige förr än Valde- 
mars och Sofias lif redan börjat omgifvas af ett-visst romantiskt 
skimmer; den danska bearbetningen är naturligen ännu senare. 
Emellertid är det från denna den i Sverige upptecknade redak* 
tionen af visan härstammar. 

Om Sofia handlar antagligen ock en annan visa, som hit* 
tills — äfven af våra historiker — allmänt ansetts åsyfta Val- 
demar^ den stores dotter Bichissa; i stället att skildra en till- 
dragelse från 1210 beskrifver den, såsom jag tror, en händelse 
från 1260. Visan (Gr. 137) redogör först för, huru den svenske 
konungen genom en ambassad till det danska hofvet friar till 
»danerkonungens» dotter — namnet namnes ej. Under stora 
festligheter föres prinsessan till Sverige, hvarvid hennes högmod 
dock tager sig ett uttryck i de bekanta rimparen: 

»Vor ieg paa min faders land, 

da finge ieg karm oc ki0rre-8tieiid.» 

Ther-till svared thi suenske fruer: 
^I forer oss ingen iodske seder! 

Sadell aff s0]fE oc forgyldene mile: 
Saa pleier di suenske fraer at ride.:» 

Egendomligt nog har man ej uppmärksammat den slående 
öfverensstämmelsen mellan visans skildring och Erikskrönikana 
framställning af Valdemars frieri och giftermål, utan föredragit att 
hänföra visan till Erik Knutssons 1210 firade biläger med Ri- 
chissa, om hvars detaljer historien ingenting meddelar. Visans 
skildring är hållen i så pass allmänna ordalag, att man — från- 
sedt den ledning man äger i rimkrönikan — kan gissa på hvarje 
dansk prinsessa, hvilken gift sig med en svensk konung. Men 
en uppgift passar endast in på Sofia. Den svenska ambassaden 
framför nämligen enligt visan sitt anbud till prinsessans fader 
»danerkungen». Richissa bortgiftes däremot af sin broder, 28 år 
efter faderns död. Enligt rimkrönikans väl tillförlitliga upp- 
gift lät Birger jarl fria för sin son Valdemar, medan prinses- 
san Sofias fader konung Erik ännu var i lifvet, ehuru den blif- 
vande brudgummen då endast var på sitt tionde år. Krönikan 
omtalar vidare, huru j ar len på det präktigaste utrustade en am- 
bassad af riddare och svenner, hvilka af konung Erik fingo »blid 



310 HENRIK SCHtlCE 



och god antswar». Sedan fördes prinsessan »vänliga til landa 
mz store frygd for vtan wanda, mz mykin heder ok mykin tukt». 
Bröllopet firadeB på det mest ståtliga sätt, och den gamle krö- 
nikeförfattaren blir nästan vältalig, då han heskrifver all den 
prakt, som därvid utvecklades. Detta biläger bör gärna hafva 
fäst sig i folkets minne, och en skildring af frieriet och brud- 
färden lämpade sig ju icke illa för en balladförfattares penna; 
de bittra ord, med hvilka dikten afslutas, visa att dikten ned- 
skrifvits på en tid, då drottning Sofias högmod redan hunnit 
blifva en nationell trosartikel. Ingenting hindrar oss dock från 
att hänföra den lilla balladen till Magnus Ladulås* tid. 

Möjligen syfta äfven tvänne andra ballader på Valdemar 
fitrgerson och drottning Sofia, ehuru de förut hänförts till Dan- 
marks historia. Mettelille og Dronning Sofie (Gr. 130) skildrar, 
huru Valdemar bortgifter sin frillodotter. Han gifver henne en 
stor hemgift — femten borgar, säger visan — och detta väcker 
den högmodiga drottning Sofias högsta förtrytelse: »thett er ind 
for mogit til ett slefi^redbarnn». 1 sin förbittring förgiftar hon 
den unga bruden, hvarpå konungen dräper giftblanderskan och 
äktar en sin frilla. Ehuru traditionen här tydligen är sen — något 
som visas redan af den öfverdrifiia grymhet, både konungen och 
drottningen lägga i dagen — är det ej alldeles osannolikt, att 
balladen verkligen äger en historisk kärna. 

Att döma af ett den 16 aug. 1280 utfärdadt bref, i hvilket 
Sofia benämner konungen »dilectus maritus noster», tyckas de då 
ännu ej hafva varit definitivt skilda, ehuru, såsom af ett ofvan 
gjordt citat framgår, konungen vid denna tid åtminstone de facto 
synes hafva öfvergifvit sin hustru. Såsom skäl till oenigheten 
uppgifver visan den ståtliga hemgift han gifvit en frillodotter. 
Nu finnes verkligen en vid denna tid gjord donation, som möj- 
ligen har afseende härpå. Den 20 aug. 1279 skänker nämligen 
Valdemar åt »Margarete Ragnildis famule dilecte uxoris nostre 
Sophie» och hennes arfvingar gården Lodharstad. (Dipl. 685. 
Bref härom utfärdades redan föregående år; se Dipl. 653). Det 
som här väcker någon förvåning, är, att faderns namn ej namnes, 
utan blott moderns; detta synes endast kunna bero därpå, att 
antingen modem varit af en synnerligen förnämlig börd — hvil- 
ket här icke tyckes hafva varit fallet — eller ock att Marga- 
reta varit frillodotter. Gissningsvis kan man därför möjligen 
antaga, att Valdemar här gjort en donation åt sin oäkta dotter 



VÅRA ÄLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 311 

med Ragni Id, drottning Sofias forna hofdani. Möjligen har denna 
gåfva framkallat en tvist mellan konungen och drottningen, 
hvilken tvist af en senare tids förstorande fantasi uppfattats så- 
som själfva anledningen till skilsmässan och utrustats med en 
mängd romantiska tillägg. I enlighet med verkliga förhållandet 
är alltid, att konungen strax efter denna donation försköt — 
om än icke dödade — drottningen samt gifte sig med en af sina 
frillor. 

Möjligen finnes det ock ett svagt historiskt underlag för 
balladen Liden Kirstin og Dronning Sojie (Gr. 128). Härvid 
är att märka en ganska genomgående olikhet mellan de danska 
och de svenska texterna. De danska af slutas fullkomligt legen- 
dariskt: liten Kirstin skickas af den onda drottningen till hedna- 
landet för att dödas, men blir där i stället den hedniska ko- 
nungens brud, hvarpå hon omvänder sin make och hela dennes 
folk till kristendomen. Detta är näppeligen äkta balladstil; .för 
denna existerar — såsom Steenstrup ådagalagt — öfver hufvud 
icke några religiösa eller legendariska motiv. Det förefaller där- 
för, som om den svenska versionen af visan återgaf denna i 
en i det hela ursprungligare form. Enligt den svenska visans 
framställning fattar drottningen hat till liten Kirstin, som tjänar 
i hennes gård, och drifver henne bort från hofvet. Då konungen 
får veta detta, slår han »drottningen på rosenblommand' kind» 
och skyndar efter liten Kirstin, hvars skepp just lagt ut från 
land. Visan slutar med att konungen sätter drottningen i svartan 
mull, men 

Han tog liten Kirstin alt uti sin famn, 
Gaf henne gullkronan och drottningenamn. 

Undantager man, att Valdemar aldrig satte Sofia »i svartan 
mulb, utan blott försköt henne, så återger denna ballad icke 
illa den från krönikorna kända äktenskapshistoria, i hvilken 
Valdemar, Sofia och Kristina uppburo hufvudrollerna. 

Såsom af dessa visor framgår, började hufvudpersonerna så 
småningom att öfvergå till rena typen Deras grymhet blir allt 
större, ju senare och ju mindre historiska själfva balladerna äro. 
Sedan typerna, antagligen redan i Sverige, utbildats i denna, min- 
dre sympatiska riktning, vandrade visorna öfver till Danmark, 
där de snart tyckas hafva lokaliserats samt delvis äfven om- 
arbetats. Men man nöjde sig ej därmed, utan företog en serie 



312 HBNRIK SCHtCK 



nydiktningar, i hvilka viscykelns typer ytterligare chargerades. 
I balladen n:r 129 hos Gr. förgiftar Sofia en af sina hofdamer 
endast därför, att denna vågat dansa med konungen, len annan 
visa (Gr. 127) piskar Vademar ihjäl Lucelil på en falsk angif- 
velse af drottningen; i en tredje, om Buris och liten Kirstin 
(Gr. 126), röjer han en ännu mera bestialisk grymhet. Då den 
onda drottningen för honom yppat Buris och Kristinas kärleks- 
handel, knutar han ihjäl den senare — sin egen syster — med 
en läderpiska, samt bländar och hugger hand och fot af den 
förre. Hvad den sistnämda visan beträflFar, är den tydligen — 
se härom Steenstrups utläggning 233 fP. — en allmänt europeisk 
ballad, som historiserats i Danmark, men historiserats så sent, 
att balladförfattaren genom sin obekantskap med den äldre hi- 
storien gjort sig skyldig till de gröfsta misstag och förväxlingar. 
Härmed har jag afslutat redogörelsen för de visor, hvilka 
behandla tilldragelser ur Sveriges historia före 1300-talets början. 
Såsom resultat synes mig framgå, att de aldra flesta af dessa 
diktats efter själfva tilldragelserna; endast tvänne — visorna 
om Sofias brudfärd samt om Laurentius' brudrof — något så 
när samtidigt med själfva händelserna. Då nu de historiska 
visorna^ äro de enda, hvilkas ålder med en något så när stor 
visshet kan bestämmas, har detta resultat väl ock betydelse för 
frågan om folkvisediktningens ålder i allmänhet, då man kan 
antaga, att det, som gäller om de historiska visornas ålder, ock- 
så gäller om de icke-historiskas. Den bekante franske filologen 
Gaston Paris, hvars ord i dylika frågor väger tyngre än andras, 
har nyligen beträfi^ande de europeiska folkvisornas ålder uttalat 
en mening, som bjärt afsticker mot de åsikter, hvilka förfäktats 
af Grundtvig och dennes skola. På tal om de piemontesiska 
folkvisorna yttrar han (Journal des Savants för 1889 p. 673): 
»Je rappelle seulement que, si je ne me trompe, aucun des groupes 
mentionnés n'a, une antiquité sensiblement difiBrente de celle que 
j*ai cru pouvoir attribuer au notre: la critique a peu a peu 
rapproché considérablement de nous les dates qu*on se plaisait 
å assigner aux romances, aux gwerziouy aux ballada^ et aux 
kämpeviser. Sauf exceptions isolées et qu*il faudra solidement 
établir, on peut dire que toute cette extraordinaire floraison de 
poésie lyrico-epique surgit a peu prés en méme temps, c'e8t-å- 
dire au XV:e siécle ou au plus tot au XlV:e, dans les diffé- 



^ En undersökning af de danska leder till samma resultat; se Steenstmp a. s. 



VÅRA ÅLDSTÅ HI8T0BISKA FOLKVISOR 313 

rents pays d'Europe». I likhet med Steenstrap (sid. 319) tror 
jag, att tidsgränsen för de nordiska visorna — samt sannolikt 
ock för de tyska — möjligen är något för knapp. Äfven om 
hufvudmassan af våra ballader tillhör 1400- och 1500-talen, är 
det dock så godt som säkeit, att icke så få nå upp till 1300- 
talet, en eller annan t. o. m. till slutet af 1200-talet. Denna 
åsikt synes mig — så vidt ett dylikt resultat genom en partiell 
undersökning kan vinnas — hafva bestyrkts af den kritik, jag sökt 
underkasta våra historiska visor. Men äfven om dessa, hvad inne- 
hållet beträffar, icke med skäl kunna föras längre tillbaka i 
tiden, så kan ju möjligen folkvisan på andra skäl förläggas till 
de tidiga århundraden, hvilka Grundtvig anser såsom den nor- 
diska balladens egentliga blomstringsperiod. Vi skola undersöka 
denna möjlighet. 

»Paa Island — säger Rosenberg II 408 — omtales Dans^ 
hvormed altid maa taenkes forenet Sang, sserlig Visesang, ferst 
i den for 1200 forfattede del af Sturlunga-Saga, hvor »dansleik» 
enda henferes til Ingemunds Gilde 1119, samt i Jon Ogmunds- 
s0ns Saga fra Tiden naer efter 1200, hvor det heder (Bisk. Sögur 
I, s. 165—166): 

Den Leg var meget yndet, siden den bellige Jon blef biskop 
(1105), at Karl skulde kvasde til Kvinde i Dans et bledagtigt og 
anstedeligt Evsede, og Kvinde til Karl Elskovs-Viser. 

en Skildring, som passer neje til vore Viser, naar Indholdet er 
erotiskt — den straenge Dadel maa selvfelgelig skrives på Munke- 
bornerthedens Regning. I Sturla Thordssens Del af Sturlunga- 
Saga fra omkr. 1270 — 80 omtales Dans endog jaevnlig, og et Par 
Versestumper vise os Formen; den ene, en hel iireliniet Strofe, 
henferes til Aaret 1221: 

Loptr ligger i eyum, (Loptr ligger paa 0erne, 

bitr lunda bein; gnaver Lunde-Beo (en Sofugl): 

SsBmundr er å heiÖam, Saemund er paa Hedeme, 

etr berin ein. seder ikkun Basr); 

af den anden, der udtrykkelig kaldes »dans», og som henferes 
til 1264, meddeles kun det förste Vers: 



Minär eru sorgir pungar sem bly. 



» 



Författaren påpekar vidare Knut den stores bekanta improvisa- 
tion (Merrie sungen the muneches binnen £ly) samt den i Godex 

Hisi. Tidskrift 1891 23 



314 HINBIK SCHOGK 



Runicas af Skåoelagen (omkr. 1300) citerade versen (Dremde 
mik en drem i nat um silki og aerlik paei). 

Att balladen varit en dansvisa är obestridligt, men däraf 
följer ej, att alla dansvisor, som omtalas i medeltidens literatar, 
också varit ballader d. v. s. kortare dikter af ett öfvervägande 
episkt innehåll. Inom den äldre europeiska medeltidsliterataren 
voro dansvisor ingalunda sällsynta; sådana omtalas från de kel- 
tiska landen, från Tyskland och från Frankrike, men dessa voro 
lyriska, eller åtminstone öfvervägande lyriska. Bartsch (Das 
Altfr. Volkslied i Gesam. Vorträge 1883) anför en mängd fran- 
ska folkdikter, af hvilka flera härröra från 1100-talet. De äro 
af en öfvervägande lyrisk karakter, ehuru det episka elementet 
ofta icke alldeles saknas; alla äro af erotiskt innehåll och hafva 
omkväden, hvilket sannolikt häntyder på, att de föredragits så- 
som våra folkvisor. Finnes det nu, kan man fråga, någonting 
som hindrar, att dessa på Island omnämda danslekar varit af 
denna öfvervägande lyriska art? Den beskrifning, som Stur- 
lungasagan gifver af dem — de karakteriseras ju såsom erotiska 
kväden — passar onekligen vida bättre för sånger af denna art 
än för de strängt episka balladerna, och de anförda omkvädena 
fiynas likaväl lämpa sig för dylika hälft lyriska sånger som för bal- 
lader. I hvarje fall utgöra de af Rosenberg meddelade citaten 
icke något bevis för de nordiska, episka folkvisornas existens 
på Island under 1200-talet. Den strof, hvilken i en engelsk 
klosterkrönika från 1 100-talet tillägges Knut den store, må vara 
afgörande för versformens ålder — därom vågar jag ej döma — 
men dess beviskraft för själfva den episka folkvisans ålder för- 
mår jag ej inse. Didriksagans ofta citerade företal kan knappast 
häller anföras såsom skäl, ty — ehuru själfva sagan affattats 
1250 — 1265 — är företalets ålder däremot oviss, och för öfrigt 
tyckas de där omtalade kvädena snarare hafva varit dikter 
i Eddasångernas stil än folkvisor. Det vittnesbörd, som ligger i 
Saxos berättelse om den tyske sångare, hvilken tre gånger för 
Knut Lavard (1131) upprepade den »kända» dikten om Grim- 
hilds förräderi, är för oss af mindre betydelse, redan på den 
grund att detta kväde var tyskt. Att det icke — såsom man 
påstått — var Nibelungenlied eller något utdrag ur denna dikt, 
som han sjöng, är visserligen tydligt, men vi känna intet om 
den form, som de korta, episka dikter haft, hvilka föregingo 
Nibelungenlied. Den dikt, som den saxiske sångaren tre gånger 



VÅBÅ ÅLDSTA HIST0BI8XA FOLKVISOR 315 



recitetade för Knut, kan åtminstone tänkas hafva varit en dikt 
i samma stil som den gamla Hildebrandslied; då man icke känner 
någon tysk ballad före 1300-taIets midt, så synes det vara djärfb 
att uttala några meningar om det utseende, som en mer än två 
århundraden äldre, förlorad dikt möjligen haft. 

Det första säkra vittnesbörd, vi äga om våra folkvisors ålder, 
är således enligt min mening citatet i Skånelagens Codex Ru- 
nicus, men därmed hafva vi äfven på denna väg icke nått längre 
fram än till 1300-talets början — den gräns, till hvilken vi 
leddes äfven genom den föregående undersökningen af visornas 
innehåll. 



Appendix. 

1 sammanhang med Eriksvisan må några ord nämnas om äkt- 
heten af ett par andra misstänkta medeltidshandlingar. Yi vända oss 
först till Heming Gadds bekanta tal (jämf. Hist. Tidskr. 1886, sid. 
235). Att detta från början till slut skulle vara uppdiktadt af Jo- 
hannes Magnus, förefaller knappt troligt; denne skulle i så fall hafva 
lyckats gifva sig ett långt större sken af trovärdighet, än som annars 
låg i hans förmåga. I kap. 20 (bok 23) omtalar han denna oration 
på ett sätt, som synes utesluta tanken på, att han uppfunnit hela 
historien på fri hand. Han låter ärkebiskopen bedja Gadd att få 
låna det ifrågavarande talet, hvarpå han meddelar Gadds svar på 
samma begäran. Stilen i detta svar synes mig så mycket erinra om 
Gadds brefstil, att jag har svårt att tro på en förfalskning, och hvad 
innehållet beträffar, förekomma så många i ett bref naturliga o väsent- 
ligheter, att Johannes Magnus knappt kan hafva hittat på dem endast 
för att ådagalägga äktheten af det tal, han sedermera meddelar. Ett 
dylikt besvär gör han sig åtminstone ej för att styrka sina öfriga 
uppgifter, ehuru dessa sannerligen icke äro mera trovärdiga; öfver 
hufvud röjer han icke någon forfalskaretalang, utan är tämligen lätt 
genomskådad, då han af chauvinistiskt iutresse begår något pia fraus. 
Brefvet lyder: Synserissima reverentia praemissa. Orationem illam non 
tam pro Lubicensibus, quam pro nostra republica factam tradidi 
serenissimo Principi; is eam, cui voluerit, permittet. Saxonis Danici 
historias apud praefectum curise meae in Lincopia Dominum Torchillum 
prsebendatum deposui, cui etiam praecipiam, ut nuntium reverendis- 
simae P. V. ipsas, cum illuc venerit, libere transscribere permittat, 
At mea commentaria, quse tam de Sueticis, quam de danicis antiqui- 
tatibus longo tempore collegeram, usque ad meum in patriam reditum, 
in abditis repositoriis conservari mandavi. Felicissime valete, Pater 
reverendissime. 



316 



HENRIK SCHUCK 



Är detta bref äkta, ligger däri ock ett starkt vittnesbörd dm det 
där omnämda talets äkthet. Utan att alls upprepa det gamla, tydligen 
oriktiga påståendet om de massor af historiska handlingar, som Jo- 
hannes Magnus skulle hafva fört med sig från Sverge, kan man väl 
dock våga antaga, att han värkligen därifrån medfört några af Gadds 
bref och tal. Arkebiskopen visar sig som en varm beundrare af 
Gadds personlighet, och under dennes electus-tid var han kanik i 
Linköping; att dessa papper råkat i hans våld, är således icke något 
halsbrytande antagande. Men å den andra sidan var Johannes Mag- 
nus ej den, som led af en modern utgifvares betänkligheter. Hade 
han en gång ett tal af Heming Gadd, var det tydligt, att han skulle 
skrifva om detta, så att det lämpade sig för hans syften. Läser man 
det latinska talet — Gadds var väl antagligen på svenska, ehuru den 
nu kända svenska texten, såsom Hildebrand visat, endast är en öfver- 
sättning från den af Johannes Magnus meddelade latinska redaktionen 
— känner man stundtals igen Johannes Magnus retorik, men icke 
sällan tycker man sig äfven höra ljudet af Gadds stämma. Johannes 
Magnus skref för ett utländskt publicum, och det var inför detta han 
sökte uppvisa danskarnes uselhet; Heming Gadd talade i samma syfte, 
men inför svenskar. Läser man nu ett anfall sådant som följande, får 
man afgjordt det intrycket, att det är beräknadt för en svensk publik; 
en italiensk hade tydligen aldrig kunnat fatta det nedriga i danskar- 
nes här skildrade tillvägagående: »Gothica (lingua) vero adeo con- 
temptim et corrupte utuntur, ut a nostris gotbis vix intelligantur. 
Nos siquidem Jacobum Jacob appellamus, quem dani Ippum, Jeppum 
dicunt, Johannesque a nostris Johan vocatur, quera dani Jusse, 
Jesse nominant. Nicolaus autem a nobis Olaus et a danis Niss, 
Nesse dicitur; qualis etiam corruptio est in aliis compluribus verbis 
a danica vanitate corruptis.» 

Jag misstänker, att vi här liksom i Eriksvisan hafva en äkta 
stomme, hvilken af Johannes Magnus efter hans vanliga metod blåsts 
upp till ett oratoriskt praktstycke — ett förfarande hvilket var desto 
lättare, då det gälde att på ett främmande språk återgifva Gadds ord, 
i synnerhet då detta språk var det, på hvilket Johannes Magnus läst 
Ciceros vältaliga filippiker. 

I sitt arbete har ärkebiskopen äfven infört Nicolaus Ragvuldis 
tal vid kyrkomötet i Basel (kap. 28, bok 16). Äfven dettas äkthet 
har — dock utan anförande af skäl — blifvit bestridd af en norsk 
forskare. Men att Nicolaus Ragvaldi värkligen hållit ett tal af unge- 
fär samma innehåll som det af Johannes Magnus meddelade, intygas 
af en bland hans samtida, den spanske biskopen Alphonsus a Car- 
thagena, som i kap. 7 af sin Reg. Hisp. Anacephalseosis ger ett kort 
referat af det svar, han gifvit på det ifrågavarande talet, och ingen- 
ting i innehållet låter oss — så vidt jag kunnat finna — misstänka 
ett falsarium. I sammanhang härmed kan jag nämna, att det tal, 
som Nicolaus Ragvaldi höll såsom fredsmäklare i Ärras och hvilket 
omtalas af Hardouin, finnes i Paris Bibi. Nat. Ms. fonds latin. n:r 
1448 (fol 126), h varifrån jag för ett par år sedan afskref det. 



VÅRA ÅLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR 317 

Af ven beträffande det s. k. Ingrid Persdotters kärleksbref tror 
jag, att man kan göra gällande den synpunkt, från hvilken jag ofvan 
betraktat Eriks visan och Gadds tal. Också här tror jag, att vi hafva 
en senare — under slutet af 1600- eller början af 1700-talet gjord 
— omskrifning af ett äkta Vadstenabref. De skäl, som af S — e i 
Samlaren X, 106 anförts mot äktheten af brefvet, synas mig knappt 
öfvertygande. Att censor librorum och kanslikollegiet 1708 förklara 
detta bref vara »en förargelig och lättfärdig skrifft om hvarjehanda 
älskogssaker», innebär icke ens ett då afgifvet omdöme om brefvets 
äkthet, utan blott en förkastelsedom öfver innehållet — väl närmast 
af den anledningen att utgifvaren tagit sig det orådet före att dedi- 
cera sin skrift till »en förnäm fröken här i staden». Men äfven om 
censor och kanslikollegie.t såsom sin mening uttalat den åsikten, att 
brefvet varit understucket, kan denna dom näppeligen vara bindande 
för oss. Brefvet var då åtminstone trettio år gammalt, och de medel, 
som kanslikollegium hade att afgöra frågan om dess äkthet, voro 
säkerligen inga andra än de, som ännu stå oss till buds. Detta 
spörjsmAl är tydligen ett, som måste afgöras genom en undersökning 
af själfva brefvet. 

I brefskrifvarinnans tal om sina smycken (ett gyllene beläte, ett 
litet skrin o. s. v.) ser S — e en »betänklig obekantskap med Vad- 
stena klosterregel», men utan att sätta någon tro till de första prote- 
stanternas bittra tillvitelser mot klostren, kan man väl dock antaga, 
att klosterregeln icke alltid tillämpats i all sin stränghet. T. o. m. 
svårare saker fingo passera. Såsom ett bevis mot äktheten anför S — e 
vidare följande »öfverraskande offenbachiad» : »bröderne och systrarna 
leka på spel, dricka vin och dansa med hvarandra i trädgården afton 
och morgon». Tyvärr veta vi, att dylika »offenbachiader» värkligen före- 
kommit i birgittinerklostren. Mot konfessom Matthéeus anförde fräter 
Petrus 1506 bl. a. följande klagomål (Scriptores I, 225): »Non multo 
post idem fräter Matheus omnes et singulas moniales in die Sancte 
Anne in monasterium seu culinam fratrum introduxit ad edificia con- 
spicienda ceteraque loca fratrum. Q,ue quidam moniales duodecim 
amphoras vini secum deferentes, quarum quedam in refectorio sedentes 
bibebant cum fratribus, relique vero cellulas fratrum perscrutando 
discurrebant sicque tempore trium horarum eciam in clavicordio lu- 
dendo protelabant; hiis pactis ad propria redierunt. Cena it«rum 
eodem die facta moniales tanti beneficii non immemores fratres con- 
verso in earum monasterium invitaverunt vina eis et cerevisiam in copia 
propinantes intervenientibus complurimis amplexibus osculisque» etc. 

Brefvet citera» första gången i Dijkmans 1703 tryckta Antiqvi- 
tates Ecclesiasticae ^, hvilket arbete likväl enligt författarens egen upp- 
gift var afslutadt redan 1678. Är brefvet förfalskadt, måste det så- 
ledes vara förfalskadt före denna tid. Men citaten tala däremot. 
Dels är språket hos Dijkmans utdrag värkligt medeltidsspråk, dels är 
det väl antagligt, att Dijkman haft en något så när gammal afskrift 

^ Egendomligt nog har man ej observerat, att brefvet citeras tvänne gånger; 
ntdrag förekomma icke blott sid. 57 utan ock sid. 242. 



318 HENRIK SCHOCK 



framför sig, då ban anser brefvet vara gammalt ocb äkta. Men under 
midten af 1600-talet ägde man tydligen ej den kunskap om Vadstena 
kloster, att man kunnat dikta ett dylikt bref. Det som ytterligare 
styrker mig i min åsikt, att ett äkta bref legat till grund for skriften, 
är de tydliga missförstånd, som där förekomma af vissa Vadstena- 
termer. Så t. ex. stämma de älskande möte i »Systrames yttersta 
tullport». På 1600-talet visste man ej längre, att kommunikationen 
mellan klosterfolket ocb världsliga personer skedde genom den s. k. 
taluporteu, ocb då detta ord förekom, ändrade man det därföre till 
det begripliga, om än bär meningslösa »tullporten». På samma sätt 
förbåller det sig med den titel, som »riddarsvennen» Per Nilsson er- 
båller ocb bvari S — e ser ett skäl alt bär misstänka ett falsarium. 
I afskrifterna står vanligen »reddersvennen». ocb i en bland de bättre 
t. o. m. »redbeswän» '. Originalet bar tydligen baft »redosvennen», 
en syssla b vilken omtalas i klosterregeln (sid 42 i den tryckta upp- 
lagan). Bland klostrets innevånare fanns värkligen en Petrus Nicolai, 
bvilken namnes såsom »laycus» ocb som således måste bafva skött 
någon af de fÖr lekmän afsedda sysslorna, till bvilka äfven redo- 
svennens borde. 

Att en förfalskare vid 1600-talets midt känt till klostrets »talu- 
port», »redosvennens» syssla, Mariecrons dotterförbållande till Vad- 
stena, biskopens af Linköping skyldigbet att inviga munkar ocb nun- 
nor m. m. — detta är knappt troligt. Flera af tankarna påminna 
äfven om medeltidens sista årtionden. Jag erinrar bl. a. om talet 
om de »spefulla människor», som stält sig mellan de älskande ocb 
som med förtal sökt vända deras bjärtan från bvarandra; bär känna 
vi igen den från 1400- ocb 1500-talets visor så välbekanta klago- 
låten öfver »klaffare» ocb deras värksambet. Grundtanken i brefvet 
är ju densamma, vi återfinna i dikten vKlosterjungfrun» (Arw. 123), 
bvilken tydligen författats under medeltiden: 

Herr' Gud gifve vårt kloster vore brändt 
och alla våra nunnor döda, 
så skall jag fly med en fager ungersven, 
som mig kan kläda och föda. 

Svårigbeten att identifiera alla de i brefvet omtalade kloster- 
personerna, beböfver ej förskräcka oss, då vi veta, att registret ej är 
fullständigt. Men å den andra sidan är det klart, att brefvet inne- 
båller många moderna beståndsdelar.^ Den antagligaste förklaringen 
af motsägelsen är väl den, att man i slutet af 1600-talet — i äste- 
tiskt syfte, ej i afsikt att bedraga — omskrifvit ett äkta, men nu för- 
loradt Vadstenabref till ett epistolarstycke i samtidens smak. 



* Nordin, Kvart nr. 1898. Den där gjorda af skriften säges vara »efter en 
copia, som år 1677 blifvit jämförd med själfva originalet» — en uppgift, som 
stämmer med Dijkmans. 

^ Så t. ex. tror jag ej, att ett bref sådant som detta haft någon uppgift om 
året då det skrifvits. 



Svenska flottan under Vasakonungame 

AF 

A. HAMMARSKJÖLD 



Svenska flottans historia åren 1522 — 1634. Af A. Zettebsten. 
XI 4 511 sid. Stockholm, Seligmann, 1890. 

Hvarken för Europa eller för Sverige själft ha dess sjökrig 
varit af så stor betydelse som dess landtkrig. Sveriges armé 
har ju ett par gånger stått i hjärtat af Europa och djupt in~ 
gripit i dess öden, den har ock ett par gånger varit den första 
i världen, och som sådan gjort epok i krigskonsten. Vår flotta 
däremot har i nyare tider på långt när icke varit af en sådan 
betydelse, ty utom Östersjön har hon aldrig betydt mycket, och 
inom detta haf har hon endast under Gustaf I:s och Erik XIVis 
regering varit härskarinna. Hon har likväl äfven senare i sin 
mån bidragit till, att vårt fädernesland kunde blifva en stormakt, 
men i väsentlig mån har hon ingripit i krigshändelserna endast 
1644 och 1700 samt 1790; förstnämnda år understöddes hon 
dock af De Geers värfvade flotta, det andra åter af en engelsk- 
holländsk. Hvad själfva sjökrigets utveckling angår, har vår 
flotta knappast någonsin varit ett mönster, efter hvilket andra 
land bildat sina, ehuru två svenska män ha utöfvat ett stort 
inflytande på själfva byggnaden och konstruktionen af fartyg. 
Fredrik Henrik af Chapman var ju den förste, som byggde 
fartyg efter vetenskapliga principer. Det är dock omtvistadt, 
huruvida hans system omedelbart varit af någon betydelse for 
andra lands flottor. Men om så än varit förhållandet, kan han 



320 A. HAMMARSKJÖLD 



dock på långt när ej mäta sig i betydelse med John EricsBon, 
hvilkens verksamhet ja varit af världshistorisk betydelse, och 
detta i dubbelt af seende. 

Men om ock våra sjökrig ej hafva den vikt och betydelse 
som våra landtkrig, äro de likväl högst intressanta, ty vårt folks 
goda egenskaper ha därunder gjort sig gällande på ett ärofullt sätt. 
Vår flottas historia har därför ock blifvit särskildt behandlad af 
flere författare. Den förste, som det gjorde, var dåvarande 
docenten, sedermera ärkebiskopen i Finland, Jakob Tengström. 
Han författade en »Historisk af handling om svenska sjömakten 
i äldre tider», som finnes införd i Vitterhetsakademiens hand- 
lingar år 1783. Tengström hann dock ej längre än till och med 
Erik XIV:s regering. Några år efter honom utgaf C. G. Torn- 
qvist, som med utmärkelse tjänat på franska flottan under nord- 
amerikanska frihetskriget, sitt »Utkast till svenska flottans sjö- 
tåg». I ett bref till öfveramiralen grefve Ehrensvärd, dat. den 
30 jan. 1788, gaf Gustaf III sitt bifall till, »att löjtnanten vid 
vår örlogsflotta och riddaren af franska orden pour le merite 
militaire Carl Gustaf Tornqvist, som företagit sig att skrifva 
Svenska sjöhistorien från äldre till närvarande tid, måtte undfå 
tillträde så väl till vårt Riksarkiv som Amiralitets- och Kammar- 
coUegii akter och handlingar». Hans verk skulle dock ej få sträcka 
sig längre än till 1720. Tornqvists arbete är i hög grad för- 
tjänstfullt, i synnerhet om man betänker de svårigheter, som 
forskaren på hans tid hade att kämpa med. Den danske för- 
fattaren Chr. Bruuu,ger honom äfven stort erkännande. Tornqvist 
står också som forskare långt öfver sina närmaste efterföljare, 
han kan ock därför sägas ha lagt den första nödtorftiga grunden 
till vår flottas historia. De flesta af hans efterföljare ha ock 
nöjt sig med att omskrifva hans verk. 

Detta gäller i synnerhet om amiralen K. A. B. Gyllen - 
granat, som år 1840 utgaf Sveriges Sjökrigshistoria i samman- 
drag, hvilken slutade med år 1790. Till Gustaf III:s sjökrig 
har Gyllengranat visserligen lämnat åtskilliga viktiga bidrag; 
han hade dock haft en föregångare i expeditionssekreteraren 
G. von Schantz, som år 1817 utgaf ett för sin tid rätt för- 
tjänstfullt arbete om kriget emellan Sverige och Ryssland 
1788 — 90. Gyllengranat hade dock tillgång till bättre källor 
än Schantz, enär han fick begagna de bägge utmärkta amiralerna 
O. H. Nordenskjölds och G. af Klints bref och anteckningar. 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNG ARNE 321 

-■— ^-■-■-— ' --Il II.' ■■■ I- -■■■■-■-■ I — - i-i. ■ I I I ■■ ■■ — ■ ^ ■■■ ■ ■■ ■■ ■ -^— — >i^i^^»^^^^i^^»^^^— 1»^ 

Men han förstod lika litet att behandla dessa som andra källor 
med tillbörlig kritik. 

Samma fel vidlåda också H. af Tro lies populära arbete^ 
>^Syenska flottan, dess minnen och öden från äldre tider till våra 
dagar». Däremot utmärker sig detta arbete för ett lifligt och 
angenämt framställningssätt. Det är väl också hufvudsakligen 
härigenom som det vunnit en så talrik läsekrets, att det för 
längesedan är utgånget ur bokhandeln. 

Skärgårdsflottans historia har särskildt behandlats af två 
författare. Amiralen J. H. Kreuger utgaf nämligen 1845 en 
:^Kort framställning af svenska skärgårdsflottans bedrifter», som 
har sin betydelse egentligen därför, att författaren var en 
fackman och en varm vän af skärgårdsflottan. De tre sist- 
nämnda arbetena ligga hufvudsakligen till grund för »Studier 
öfver svenska skärgårdsflottans historia, krigssätt och använ- 
dande vid Sveriges försvar af en infanterie officer». Detta arbete, 
som utkom 1845, lär hafva till författare den om vår krigs- 
historia en gång så förtjänte kapten J. Man kel 1. 

I detta arbete behandlar författaren kritiskt sina föregån- 
gares framställning och uppvisar på ett enkelt och klart sätt 
målet för och sammanhanget mellan krigsrörelserna, hvilket i 
synnerhet Gyl lengranat underlåter att göra. 

Men trots alla dessa här ofvanför uppräknade arbeten, måste 
vi svenskar instämma i den nyssnämnde danske forskaren 
bibliotekarien Chr. Brunns omdöme: den svenske sökrigshistorie 
er overmaade ufuldständig behandlet. En fullständig sjökrigs- 
historia, hvilande på grundliga och omfattande arkivaliska 
studier, äger vår litteratur verkligen ännu icke. Ty »Svenska 
flottans historia», utgifven af amiralitetskammarrådet P. O. Bäck- 
ström, år 1884, kan ej sägas uppfylla berättigade fordringar i 
detta afseende. Hans arbete röjer nämligen väl ofta, att det 
kommit till under en alltför stor brådska. Och då författaren 
därtill visar sig vara ännu mer okritisk än Gyllengranat, är det ej 
underligt, att hans »Svenska flottans historia» fått en mycket 
dilettantmässig karaktär. 

I. 

Öfver vår flottas historia mellan åren 1522 — 1634 har inten- 
denten Axel Zettersten i fjor utgifvit ett arbete, som icke blott 



•-322 A. HAMMARSKJÖLD 



är det bästa af alla dem, som behandla samma ämne, utan 
äfven ett af de förtjänstfullaste historiska arbeten, som på senare 
tider hos oss utkommit. Ingen annan person torde häller hafva 
kunnat gå så väl rustad till detta verk som denne författare. 
Ty såsom en erfaren och på olika områden ofta använd tjänste- 
man vid vår flotta, har han kunnat förvärfva sig en mängd 
insikter om vårt sjöväsende, hvilken en utom flottan stående 
person aldrig, eller endast högst ofullständigt kunnat vinna.. 

Härtill kommer, att han är den störste kännaren af de 
urkundsamlingar, som handla om vår flottas uppkomst, organisa- 
tion och författning. Han har ock haft högsta öfverin seendet 
och ledningen vid ordnandet af flottans stora arkiv på Skepps- 
holmen. Dessutom har han varit i tillfälle att studera de hand- 
lingar, som finnas i Karlskrona och i Riksarkivet. Härigenom 
har han fått den grundligaste kännedom af de resurser, som stå 
en flottans historieskrifvare till buds, men han har ock förstått 
att göra sig dem till godo på ett synnerligen förtjänstfullt sätt. 
Ty hans arbete kan sägas vara epokgörande för den gren af 
vår historieskrifning, som det behandlar. Hvar och en, som 
något sysslat med historisk forskning, inser genast huru mycken 
tid, huru mycket arbete, huru mycket tålamod hans verk måste 
hafva kraft för att blifva hvad det är. 

Efter en kort Öfversikt öfver skeppslagsinrättningen öfver- 
går herr Zettersten till framställningen af »styrelsen» och »skepps- 
folket». 

Gustaf I har lagt grunden till Sveriges sjömakt. Men 
både han och Erik XIV ombesörjde -»personligem^ sin stora flottas 
styrelse och förvaltning i alla detaljer. Under fredstid hade de 
inga amiraler till sitt biträde. Denna titel hade först under 
Gustaf I börjat vinna burskap i Sverige, den användes för 
befälhafvaren Öfver en större eller mindre flotta, ja, ända ner 
till två å tre skepp. Amiralen tillsattes för hvarje särskildt 
sjötåg, efter hvars slut han upphörde att vara amiral. Erik 
XIV hade ej mindre än 25 amiraler. Först under Johan III 
eller 1569 tillsattes en ständig amiral, »öfversteamiral», som skulle 
under konungen hafva högsta uppsikten öfver flottan. Den 
förste ständiga öfversteamiral var den ryktbara Klas Fleming; 
i en skeppsgårdshandling af 1577 kallas han till och med »riksens 
amiral». Men snart tillsattes äfven ständiga underamiraler i 
stället för tillfälliga — , den förste tillfållige underamiralen var 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VA8AK0NUNQARNE 323 

Jakob Bagge, som 1541 beklädde denna post. Den första stän- 
dige underamiralen åter var Henric Arvedsson [Gyllenankar] 
som härtill utnämndes 1575, och sedan han drunknat, Bengt 
Söfringsson [Gylienlod]. Från de ständiga underamiralerna må 
man noga skilja ett annat slag af amiraler, nämligen skepps- 
gårdsamiralerna i Finland från 1583 och holmamiralerna i Stock- 
holm från år 1600. De fasta underamiralerna upphörde med 
år 1619, och deras plats intogs dels af amiralerna i amiralitetet, 
dels af vice amiraler. Sistnämnda titel förekommer visserligen 
redan i 1577 års löningsregister, men blir ej allmänt nyttjad 
före år 1620. Ar 1628 tillkom en ny amiralsgrad, skepps- 
majoren, hvilken benämning senare öfvergick till den af schout- 
bynacht. 

Ar 1602 utbyttes titeln öfversteamiral mot den af riks- 
amiral. Axel Nilsson Ryning var den förste, som innehade detta 
höga riksämbete, hvilket han var långt ifrån vuxen. 1611 blef 
han riksmarsk, hans efterträdare som riksamiral blef Göran 
Nilsson Gyllenstierna, hvilken redan 1610 blifvit förordnad till 
»riksens öfverste amirab, hvilken titel herr Zettersten iden- 
tifierar med den af riksviceamiral. Före inrättandet af amiralitets- 
kollegium voro riksamiralens åligganden tämligen obestämda. 
Som hans biträde omtalas, år 1612, en riksviceamiral Hans 
Bielkenstierna, men sedan Karl Karlsson Gyllenhjelm 1620 
blifvit riksamiral, fick han s. å. till närmaste man, eller »under- 
amiral, ryttmästaren under Upplandsfanan Klas Larsson Fle- 
ming. Genom hans utnämning kan man spåra första början till 
amiralitet, »hvarmed här förstås formen för flottans öfverstyrelse 
vid öfvergången från en ensamt styrande riksamiral till ämbets- 
verket amiralitetskollegium». Nyssnämnde Klas Fleming, som 
1634 vardt Stockholms förste öfverståthållare, var under 24 år, 
eller till sin död 1644, »själen i flottans styrelse». Riksamiralen 
var nämligen sjuklig och ofta frånvarande från Stockholm, samt 
dessutom föga driftig. 

Det hade dock snart blifvit tydligt, att tvenne personer 
i »amiralitetet» ej voro tillräckliga för verkets behöriga drif- 
vande. Redan 1627 hade riksamiralen klagat öfver, »att så 
få voro i amiralitetet», och begärt assistans. Denna begäran 
uppfylldes dock först, då öfverste Erik Ryning år 1630 utnämn- 
des till »att jämte Klas Fleming vara amiral i amiralitetet». Genom 
denna tillökning anser herr Zettersten, att amiralitetet detta år 



324 A. HÅMMABSEJÖLD 



kan anses hafva blifvit färdigbildadt. Dock torde ett inkast 
kunna göras mot detta påstående, ehuru amiralitetets registratur 
d. å. tager sin början. Ty dels säges det, att omständigheterna 
gjorde till en början om intet den åsyftade kollegiala be- 
handlingen af ärendena, dels ock, att »1632 höll senaten för 
rådligt», att ett collegium amiralitatis inrättades. Och sedan 
det den 14 mars 1633 på riksdagen beslutits, att de fem höga 
ämbetsmännen »skalle förestå hvar sitt collegium eller broder- 
skap», torordnade senaten den 26 mars, att riksamiralen jämte 
amiralerna Klas Fleming och Erik Ryning skulle »utgöra amirali- 
tetet. Klas Fleming anhöll visserligen i senaten den 9 april s. 
å., att tvänne af riksens råd äfven måtte närvara i amiralitetet, 
när riksamiralen presiderade, men detta föranledde ej då till 
någon åtgärd». Men enligt amiralitetskollegii slutliga stadfastelse 
och instruktion genom regeringsformen af år 1634, bestämdes 
det, att riksamiralen i detsamma skulle presidera och ha till 
assessorer två riksråd, »helst sådana, som tjänat till sjös», fyra 
viceamiraler eller de äldsta och förståndigaste skeppskaptener, 
däribland alltid holmamiralen eller holmkaptenen. Denna sam- 
mansättning tyckes ha sitt upphof i Klas Flemings ofvannämnda 
förslag af den 9 april och i ett troligen af Gyllenhjelm uppsatt, 
odateradt memorial, som Odhner^ omtalar. För vår del tro vi, 
att Odhner har rätt, då han i Sveriges inre historia om drott- 
ning Christinas förmyndare säger: »Förrän 1634 har amiralitetet 
ej fått kollegial organisation». Herr Zettersten påstår med all 
rätt, att den vanliga uppgiften, »att amiralitetskollegium inrätta- 
des år 1617, icke förtjänar något afseende», men han synes äfven 
ha samma uppfattning om den öfverstyrelse för flottan, som, en- 
ligt Odhner,^ framgår af 1618 års kammarordning; åtminstone 
omnämner han den ej. 

Sedan en öfverstyrelse för flottan blifvit inrättad, befunnes 
snart äfven civila ämbetsmän nödiga, den förste blef bokhållaren, 
som omtalas redan 1620, den andre, sekreteraren, som kan spåras 
redan 1626. Sedan amiral itetskollegium upprättats, tillkommo 
notarier och skrifvare samt fiskal. Hvad skeppens befäl beträfiar, 
så förde 4, 5, ja, ända till 7 höfvidsmän befälet öfver de större 
skeppen, ehuru en af dem synes ha statt öfver de andra. Ofver 
de mindre fartygen åter förde skeppare befälet. Kaptensbenäm- 



' Se anf. arb. s. 149. 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNG ARNE 325 

ningen förekommer i riksreg. först i 1535 års skeppsrätt, i skepps- 
gårdshandlingarna åter första gången 1591. Hertig Karl hade 
dock redan 1581 tvänne kaptener på sina privata skepp, och år 
1597 utbyter han benämningen höfvidsmän mot den af kaptener. 
Af de senare fannos liksom af de förre flere olika grader. Kart 
IX förberedde en fast officerskår vid flottan, men först år 1614 
företogs själfva organisationen af en sådan, då ett större antal 
kaptener afskedades, och blott sexton behöllos kvar i tjänsten». 
I skeppsgårdshandlingarne för år 1615 uppräknas femton ordi- 
narie kaptener, hvilka äro flottans officerskårs första fasta stam. 
Benämningen löjtnant användes i skeppsgårdshandlingarne 
första gången år 1563. Deras antal var dock endast nio, men 
dessa hade samma lön som höfvidsmän nen. Titeln förekommer 
sparsamt ända till 1620-talet. Först efter 1623 blir löjtnants- 
kåren organiserad. I 1626 års stat fanns det )»27 bollands leut- 
nanter och 22 svenske». Löjtnanterna förde nu i allmänhet be- 
fälet på de mindre medelstora skeppen och på de större små- 

o 

fartygen. Ar 1563 omtalas äfven fanrikarne, men liksom löjt- 
nanterna förekomma de dock mycket sparsamt ända till 1620- 
talet. Märkvärdigt nog var deras gradställning mellan kapten 
och underkapten. Efter 1626 omtalas de ej, troligen uppgingo 
de bland löjtnanterna. I motsats till kaptenerna, som i allmän- 
het utnämndes af konungen, antogos och afskedades löjtnanter 
och fänrikar af riksamiralen eller amiralitetet. 

Officerarne tyckas ha antagits utan någon slags föregående 
pröfning. Ty i det af Odhner omnämnda memorialet, ^ som han 
tror vara af Gyllenhjelm, »påyrkas examen med alla, som tagas 
i tjänst; äfven föreslås straflurbete vid galererna». ^ Enligt herr 
Zettersten klagade Klas Fleming 1632 i rådet öfver den stora 
bristen på godt folk i flottan, han föreslog därför, »att unga 
adelsmän borde i tid vänjas vid kronans tjänst och i synnerhet 
söka vinna någon erfarenhet till sjös, så att de kunde antagas 
till kaptener vid sjöstaten». Hvarken det ena eller det andra 
af dessa förslag kom till utförande ännu på länge, ty först 
1757 inrättades en kadettkår i Karlskrona till utbildande af 
sjöofficerare. 

Hvad underbefälet angår, så var skepparen den förste under- 
officersgrad, som uppstod, änskönt han och styrmannen ursprung- 



I ^ Se anf. arb. s. 150, n. 1. 



326 A. HAMMARSKJÖLD 



ligen hade utgjort det enda befälet ombord. Snart blefvo dock 
skepparoe af Gustaf I underordnade höfvidsmännen, ty åt dessa gafs 
befälet på de stora och medelstora skeppen. Skepparne åter 
blefvo dels böfvidsmännens underbefäl, dels fingo de befälet öfver de 
mindre fartygen, hvadan deras kår blef ganska talrik. Redan på 
1620-talet omtalas öfverskeppare och underskeppare. Närmast 
skepparne stodo höfvidsbåtsmännen eller högbåtsmännen. Dessas 
antal var dock betydligt ringare än skepparnes. Styrmännen, som 
ursprungligen varit skepparnes närmaste män, voro egentligen lotsar, 
som förhyrdes för hvarje resa. Redan under 1500-talet började 
de dock utgöra en ständig kår, som under 1600-talet ökades. 
De rekryterades hufvudsakligen från skärgårdarna På 1620- 
talet började man indela styrmännen i grader, nämligen i öfver- 
styrmän, medelstyrmän och understyrmän. Till underofficerame 
hörde äfven arklimästarne, som hade tillsyn öfver skeppens skytt- 
och fyrverk, på samma gång som de voro bysseskyttarnes när- 
maste förmän. Med 1623 upphörde denna grad, arklimästarnes 
plats intogs nämligen därefter af konstaplarna. Med dessas 
»framträdande äro svenskU flottans gamla underofficersstater full- 
taliga: skeppare-, styrmans- och artilleristaterna». 

Hvad flottans manskap eller båtsmännen beträfiar, erhöllos 
de under 1500-talet dels genom utskrifning, dels genom värfning. 
Redan Karl VIII har, enligt Styffe, befallt utskrifning genom 
sina höfvidsmän. Under 1500-talet beslötos utskrifningar på 
riksdagar och landskapsmöten. Riksdagsbesluten härom, voro 
dock ganska sväf vande och gåfvo alltid konungen en vidsträckt 
fullmakt. Båtsmannautskrifningarna indelar herr Zettersten i 
fyra perioder. Under den första, som går till 1567, fanns ingen 
närmare bestämmelse för deras sätt, men på 1565 års riksdag 
hade ständerna lofvat att, »när K. M:ts bud till oss kommer», 
lämna dugligt folk till flottan, till det antal, »som kan oss på- 
lagdt varda», 1567 sattes en utskrifningsnämnd till biträde åt 
och till kontroll å förrättningsmannen. Med 1606 börjar den 
tredje perioden, då bestämdes procenttalet, eller att hvar tionde 
man både i stad och å land skulle utskrifvas. Den fjärde perio- 
den börjar med 1618, då den första utskrifningsförordningen för 
flottan kan sägas ha blifvit utfärdad, denna ligger ock till grund 
för följande instruktioner (s. 111). Ståthållaren och en annan 
kunglig kommissarie skulle enligt 1618 års förordning till en viss 
dag sammankalla lagmannen, häradshöfdingen och häradsnämnden 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VA8AK0NUNGAENE 327 

för att hålla utskrifning, vid hvilken, utom prester och fogdar^ 
äfven en flottans kapten skulle vara närvarande. Denne sist- 
nämnde ålåg det att mottaga de utskrifne. Presten skulle till- 
handahålla mantalslängderna. Alla, som voro under 15 och 
öfver 60 år skulle uteslutas därur, men ^e öfriga skulle indelas 
i rotar, nämligen 10 man i hvar rote af skatte- och kronobönder 
med deras barn och tjänstfolk samt 20 man i roten af frälse- 
bönder med barn och tjänare, som icke ligga sätesgårdarna en 
mil nära. Ur hvar rote skall sedan ståthållaren taga en var- 
aktig karl, som icke är under 18 år eller öfver 40 år», endast 
om ingen annan fanns, finge själfva bonden tagas. Om någon 
hade skäl att klaga, skulle han göra detta inför mönsterherren 
i närvaro af lagmannen, kaptenen och nämnden. Den sistnämnda, 
jämte . prästerna, betraktades särskildt såsom de, hvilka skulle 
bevaka allmogens rätt. Ofvannämnda institution har samma 
innehåll som den för knektutskrifn ingen af 1620, detaljerna äro 
dock i den senare bättre utarbetade än i den förra, därför skedde 
ock 1621 en båtsmansutskrifning efter denna instruktion för 
knektutskrif ningen. 1622 utfärdades instruktion för ståthållare 
m. fl. att hålla utskrifning öfver hela riket efter 1620 års in- 
struktion. Vid den allmänna utskrifning på landet af båts- 
män, som skedde 1634, följdes en instruktion af år 1633, som 
skiljer sig från föregående hufvudsakligen däri, att adeln skulle 
deltaga i utskrifningen lika med allmogen, bland hvilken utskrif- 
ningen nu, liksom 1621, skedde efter mantal och ej efter hemman- 
talet. Prästerskapets drängar skulle roteras för sig och prosten 
nämna hvar fjärde till båtsmän, som bäst kunde mistas, och 
kommissarierna pröfvade dugliga (s. 111 — 117). 

I städerna skedde utskrifningen efter samma grunder som 
på landet, den skulle ske inför magistraten och med dess sam- 
tycke. Städernas kontingent till flottans bemanning var icke 
obetydlig, »dock saknades den förutsättning, som var nödvändig, 
för att städerna skulle kunna prestera godt sjöfolk, nämligen att 
de idkade någon större sjöfart». Intet folk utan en stor handels- 
flotta, har någonsin blifvit en verklig sjömakt. Städernas stän- 
diga båtsmanshåll är att räkna från 1610 års riksdag, då bor- 
gareståndet lofvade, att 10 borgare i hvarje stad skulle anskaffa 
en båtsman, hvilket löfte sedan flere gånger förnyades. »De 
upprepade utskrifningarne för mantalets vidmakthållande, voro 
för städerna särdeles besvärliga». För att befrias därifrån ut- 



328 A. HAMMARSKJÖLD 



lofvade borgareståndet 1624 att hålla kronan ett kompani värf- 
vadt sjöfolk, »men 1627 voro städerna nog oflfervilliga att bevilja 
såväl atskrifning af hvar tionde man som äfven fortsatt ut- 
görande af 1624 års gärd för det värfvade båtsmanskorapaniet; 
1629 förbundo sig städernas fullmäktige att, mot frihet för ut- 
skrifning, årligen hålla ett bestämdt antal godt och dugligt sjö- 
folk. Den första uppsättningen uttogs genom utskrifning, men 
befanns vid mönstringen på Skeppsholmen till stor del oduglig. 
Sin ursäkt härför och ny förpliktelse om ofvannämnda manskap 
afgåfvo städernas fullmäktige 1629». Oaktadt dessa goda löften 
voro städerna ganska försumliga att hålla sitt båtsmanstal, stä- 
dernas magistrater måste därför gång efter annan med allvar upp- 
manas att hålla detsamma i komplett skick. »Stockholms riksdags- 
beslut den 7 juni 1631 är den urkund, hvarigenom båtmanshållet 
blef ett för städerna ständigt onus, som ännu fortfar, ehuru under 
form af vakansafgift, men med uppsättningsskyldighet vid på- 
fordran». Städernas ständiga båtsmanshåll kom efter 1634 på 
en mera ordnad fot. Fullständigt skulle det utgöra omkring 
1,200 man, men 1644 åtogo borgerskapet sig äfven fördubblingen 
(s. 117—121). 

Hvad landsbygden åter angår, kan det ständiga båtsmans- 
hållet, enligt herr Zettersten, ej såsom många vilja tro, här- 
ledas från hertig Karls förordning af den 9 februari 1602, där 
det bestämmes, att »de hemman, som båtsmän innehafva, skola 
såsom i Sverige vara förskonade från gärdeutskrifningar» m. m., 
ty något sådant förordnande är ej kändt i Sverige (s. 121 — 122). 
Till grund för landsortens ständiga båtsmanshåll ligga tvenne 
Gustaf Adolfs instruktioner af 1623, enligt h vilka landshöfdingen 
i Finland, Nils Bielke, ståthållaren på Åland, Stellan Mörner, 
och landshöfdingen i Uppland, Gabriel Oxenstierna, skulle socken 
för socken öfverenskomma med bönderna i skärgårdarna inom 
sina län om upprättandet af 4 kompanier båtsmän a 400 man, 
nämligen 2 i Finland, ett på Åland och ett i Uppland och 
Södertörn. Allmogen skulle hållas före, att på det K. M:t måtte 
hafva stadiga och vissa båtsmän och allmogen blifva förskonad 
från de idkeliga utakrifningame^ så skulle åt hvar, som vill 
hålla kronan en båtsman, fritt öfverlåtas ett hemman, som ran- 
tade 18 daler i vissa och ovissa persedlar. Rantade något hem- 
man mera, skulle öfverskottet utgöras till kronan, men rantade 
det mindre, skulle bonden erhålla fyllnad af andra räntor. »Den 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGARNE 329 

l)onde, som tog båtsmannen till sig, skulle blifva fri från all 
titskrifning, gärd, landshjälp, byggningspenningar ra. ra.» Hem- 
manen »skulle indelas efter en af konungen fastställd längd och 
-ordning, så att officerarne tilldelades större ränta än de andra.» 
Om det underhåll bonden skulle gifva båtsmannen var också 
noga stadgadt (s. 123). För att »slippa hålla båtsmän, men 
•dock själfva njuta frihet från utskrifningar och gärder, satte sig 
iiere bönder tillsaramans på en gård i de båtsmansindelade 
trakterna, hvarigenom flere indelade kronoheraman koramo att 
stå öde. Därför befallde konungen amiral Klas P^leming att 
ransaka härom och tillsäga bönderna att taga och förskaffa sig 
•egna hemman; den det icke gjorde, skulle skrifvas till båtsman.» 
1634 fann amiralitetet nödvändigt att begära tillökning i båts- 
mansdistrikter. Detta beviljades s. å.; båtsmanshållet ställdes 
på ständig rotering och utsträcktes till alla utmed sjösidan 
belägna socknar. Fyra krono- eller skattebönder skulle med 
frihet för utskrifning hålla en båtsman. De för de 4 indel- 
ningskompanierna anslagna kronoräntorna indrogos till amirali- 
tetet. 

Ett annat sätt att anskaffa sjöfolk var värfning. Detta 
sätt begagnade sig Gustaf I och ännu mera Erik XIV af. 

De värfvade voro dels svenskar, dels tyskar, nederländare 
och skottar. Utskrifningarna och det ständiga båtsmanshållet 
■eller förhyrningar inom landet gjorde likväl snart utländingarne 
•öfverflödiga. Sista gången inom denna period, som utländske sjö- 
män till något större antal värfvades utomlands, var 1617. Några 
år senare fick visserligen Klas Fleming befallning att af såväl 
inländskt som utländskt sjöfolk upprätta ett kompani på 400 
man; det kallades »hyreskompaniet i Stockholm» och tyckes mest 
ha bestått af svenskar. Städerna åtogo sig, såsom redan sagdt är, 
dettas underhåll 1624. Det tjänstg,jorde vid Stockholms skepps- 
gård. Vid Göteborgs skeppsgård fanns ett par år äfven ett 
dylikt värfvadt, ehuru svagare kompani. Båtsmännens antal 
växlade betydligt, så t. ex. utgjorde det 1567 3,800 man, 1591 
åter endast 57; 1615 utgjorde det 319 man, men steg successivt 
under de följande åren, så att det 1620 uppgick till öfver 1,000 
man. Under de följande åren stiger det än ytterligare successivt, 
fiå att det 1634 är nära 3,000 man. Dessa voro redan 1623 
fördelade på kompanier, 1633 föreslog Axel Oxenstierna att 
flottan och dess manskap skulle fördelas på 4 amiralskap eller 

Hiit, Tidshrift 1891. 24 



330 A. HAMMARSKJÖLD 



regemeoten. Skeppsskrifvare omtalas första gången redan 1535 ^ 
på amiral Somes flotta under grefvefejden, således ej, såsom herr 
Zettersten säger, först år 1543, och en tid därefter har efter regeln 
hvarje skepp sin skrifvare. Amiralskeppen hade flere. 



Utom båtsmän hade skeppen äfven knektar till bemanning. 
Som skeppen under striden ofta lade sig sida vid sida af hvar- 
andra, h varvid det enas besättning äntrade in på det andra, 
antog sjöstriden karaktär af en landstrid. Men som härvid ej 
sjövant folk var nödvändigt, och som därjämte tillgången på 
knektar alltid var inom landet större, än på sjöfolk, så sattes 
ej obetydligt med knektar på skeppen. Dessa voro indelade på 
fänikor. Herr Zettersten anser att fänikans normalstyrka var 
525 man (s. 138). För min del anser, jag ej denna uppgift all- 
deles ovedersäglig. På Johan III:s tid var bevisligen fänikans 
styrka 1581 ^ öfver 1,000 man. Och att döma af Erik XIV:s 
svar af den 26 juni 1564 på amiralernas skrifvelse (riksreg.), 
ser det ut, som om fänikorna på flottan detta år haft of van - 
nämnda styrka. Ty konungen skrifver, att amiralerna »med 
ingen fog» kunna sig beklaga öfver brist på krigsfolk, emedan 
de hade »icke långt ifrån till en sextusen man allenast knektar». 
Ty »till de 4 fänikor I haden först, när I drogen ut i år, hafven 
I fått till en tutusend man», såsom »vi nogsamt kunne bevise». 
De förutnämnda 4 fån i korna synas sålunda böra ha ut^joil 
4,000 man. För min del anser jag det vara troligare, att denna 
konungens uppgift om 6,000 knektar gifvit upphof till den »obe- 
styrkta sägen» om Erik XIV:s 6,000 man starka skeppsrege- 
mente, än de 8 fänikor knektar, som 1566 voro ombord på flottan 
(s. 139, noten). Men dessutom bör man beakta, att konungen 
den 14 juni 1565 i sitt svar på Klas Kristerssons bref skrifver 
(riksreg.), att herr Klas har »allaredan så när ett helt regemente 
knektar». Just detta uttryck »regenjente» kan ock möjligen ha 
»gifvit upphof till denna obestyrkta sägen.» Herr Zettersten säger 
i sina ur registraturet hämtade uppgifter om antalet af de knektar, 

* Riksreg. d. 30 april, om skeppsrätten. 

^ Se »Registr. p& Kongl. Majtts vår aldra nådigsie heiTes krigsfolk uti Fin- 
land och Lifland, item uppå krigshären anno 81, först som nu är förordnadt med 
Herr Pontus De la Gardie och Arfved Hendersson, fältöfverste till den nogärdske 
rese». Handlingar angående ryska kriget 1570 —1595 i Riksarkivet. 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGARNE 331 

som användes på flottan, att de finska knektarne, Anders Guld- 
smeds fänika från Tjust och en fänika tyska knektar år 1565 
skulle ha varit kommenderade på flottan. Dessa skulle således 
ha utgjort hvad konungen kallar »så när ett regemente.» Vare 
härmed huru som helst, så måste det medgifvas, att det är 
mycket svårt att veta, hvad som under Erik XIV:s tid menades 
med ett »regemente». 

I sammanhang med sistnämnda bref af Erik XIV torde 
det tillåtas mig att äfven nämna, det herr Zetterstens högst in- 
tressanta och upplysande öfversikt af båtsmännens antal under 
tiden 1545 — 1634 (s. 131 — 132) kan suppleras ur detta bref för 
år 1565, om hvilket han ej tyckes ha något sig bekant i nämnda 
afseende. Konungen skrifver nämligen, att utom knektarne 
»hafven I ock fyra tusend båtsmän, undantagandes skeppare, 
styrmän och bysseskyttar». 



Redan under medeltiden hade flottan haft en särskild sjörätt, 
roderätten. Men grunden till sin flottas rättsväsende lade Gustaf 
I genom 1535 års skeppsrätt och 1559 års sjörätt, hvilka bägge 
åberopa gårdsrätten. I stället för den sistnämnda åberopa 1570 
års sjöartiklar, som dock ej finnas i riksregistraturet, de af Gu- 
staf I 1545 utfärdade krigsartiklarne. Redan i 1535 års skepps- 
rätt kan man spåra en under- och en öfverrätt, hvilka ännu 
tydligare framträdde i den på 1620-talet sig för flottan utbil- 
dande holmrätten, hvars protokoll och dombok finnas i behåll 
från och med 1631. 

Skeppsrätten af 1535 innehåller ganska märkliga saker om 
själavården på flottan, strängheten var ett genomgående drag i 
stadgarna för densamma. Det heter nämligen: »Man var ganska 
angelägen att hålla skeppsfolket till gudsfruktan», som man kan 
sé af skeppsrullen af 1535. K. M. har skickat »predikanter och 
kaplaner på skeppen, som skola messa, predika och kungöra för 
folket Guds ord och Hans heliga vilja och budord. Alla skola 
vara tillstädes, då det messas och predikas, den det försummar, 
blifve kastad i vattnet tre resor, så ofta han det gör. Den där 
ock icke är stilla, så länge det predikas, lide samma strafl^. Den, 
som smädar Guds heliga namn, hans död eller pina, kastas i sjön 



332 A. HAMMARSKJÖLD 



under kölen, så ofta han det gör». 1559 års sjörätt och 1570 
års sjöartiklar innehålla lika stränga stadganden. 

Hvad herr Zettersten lär oss om hälsovården på flottan är 
ock mycket lärorikt. Under det tidehvarf författaren framställer 
stod det visserligen ofta illa till med flottans hälsovård, dock på 
långt när ej så bedröfligt som under frihetstiden och Gustaf IILs 
regering. Hvad som gjordes under 1500-talet var dock mycket 
litet. Examinerade läkare voro denna tid ytterst få, läkekonsten 
utöfvades fördenskull hufvadsakligen af »fältskärer och äfven- 
tyrare». På flottan kallades de omväxlande »bardskärer, bard- 
berere eller balberere», som utgjorde ett skrå. Bardskärer funnos 
redan på Somes flotta. Någon fast anställning fingo de likval 
ej förrän på 1620-talet. 1634 funnos en mästerbarberere och 10 
bardberere vid Stockholms skeppsgård eller någon annan. 

Skeppsgårdarna voro, säger författaren, en plats, där en 
större eller mindre del af örlogsflottan plägade förläggas, vanligen 
fanns på samma plats äfven varf för nybyggnader och repara- 
tioner. Skeppsgårdarna voro till antalet 12, af hvilka 5 funnits 
redan omkring 1556 och 9 vid periodens slut. Stockholm, 
Elfsborg, Kalmar, Abo och Viborg voro de äldsta, senare till- 
kom mo Helsingfors, Kexholm, Riga och Elbing. 

Stockholms skeppsgård låg först nedanför nordöstra och 
östra sidorna af slottet innanför den s. k. kransen, som gick 
ungefär efter nuvarande skeppsbrokajen. Under 1400-talet bygg- 
des fartyg på denna skeppsgård, men de äldsta i behåll varande 
räkenskaper för densamma äro af år 1541. Gustaf I:s flotta 
var ock förlagd i skeppsgården vid Stockholms slott. Men se- 
dan Erik XIV ökat flottan, flyttades hon troligen 1564—1565 till 
den midt emot liggande Käpplingeholmen eller gamla Skepps- 
holmen, hvarefter nästan endast småfartygen lågo kvar vid slottet. 
Under 1564 — 1565 lågo i Stockholms skeppsgård enligt räkning 
65 större och mindre skepp, och 1566 skulle Klas Kristers- 
son Horn efter slutadt sjötåg förlägga 53 fartyg i vinterläge i 
Stockholm, men 8 i Kalmar och 7 i Reval. 

o 

Ar 1608 fick holmamiralen befallning att lägga »somliga af 
skeppen vid Lustholmen», hvilken förut hetat Vangsholmen eller 
Vongisön, men hvilken sedan af den lustpark och trädgårdar, som 
Johan III där anlagt tillika med ett lusthus, fått namnet Lust- 
holmen. Någon allmännare flyttning af flottan till densamma skedde 
dock först 1640, hvarefter den fick namnet »Nya Skeppsholmen». 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGARNE 333 

Befälet öfver skeppsgårdarne fördes först af fogdar, skeppare, 
höfvidsmän och ståthållare, öfver de större skeppsgårdarne fingo 
dock snart amiraler, som då ock på samma gång vanligen tillika 
voro ståthållare, befälet. 

Vid Stockholms skeppsgård var under 1500-talet skepparen 
högste militärpersonen, utom då öfversteamiralen var närvarande. 
Efter år 1600 blef han dennes närmaste man, under namn af 
gårdsskeppare, öfverskeppare eller gårdskapten. Vid de andra 
skeppsgårdarne återfinnes han äfven, och detta antingen såsom 
andra eller ock ibland äfven såsom förste man. 

Handtverkarne i skeppsgården kallas vanligen »ämbetsmän» 
eller »ämbetsfolket på holmen» De voro fast anställda. »Skepps- 
byggmästare funnos en eller flera, på samma gång högst fem. 
De voro handtverksfolkets förmän. Den förste skeppsbyggmäst- 
aren är Hans skeppsbyggare, som omtalas 1531. Kvartersmännen 
voro timmermännens närmaste förmän. De förste skeppsbygg- 
mästarne och timmermännen inkallades från Tyskland, Holland 
och Skottland, men ingen synes ha varit från Venedig. Finland 
tyckes före det egentliga Sverige, under Gustaf I, haft dugliga 
timmermän. 

Ehuru varfven i urkunderna ofta kallas skeppsgårdar, stun- 
dom äfven skeppsbyggningar, skiljer herr Zettersten dem från 
hvarandra; ty med varf, säger han, menas »en plats, där skepps- 
byggnad förehades för kronans räkning, men som ej var tillika 
förläggningsplats för någon del af flottan, i hvilket fall varfvet 
blir skeppsgård». I Finland kallas ofta varf för »bankstad». 
Varfven under denna period voro många, riksregistraturet och 
skeppsgårdshandlingarna visa, att deras antal varit 33. De flesta 
voro dock obetydliga och af kort tillvaro. Det äldsta och för- 
nämsta var Vestervik, som med blott 13 års afbrott var i verksam- 
het från 1548 till 1634. Det var äfven i verksamhet så sent 
som under Gustaf III:s krig, ty under detta byggdes där flere 
skärgårdsfartyg. 

Om de andra varfven tillåter oss ej utrymmet att tala, utom 
hvad det i Finnmarken angår. Herr Zettersten har nämligen 
åtskilligt att tillägga till hvad A. Cronholm förtalt om denna 
sak. Som bekant var suveräniteten Öfver lapparne i Finnmar- 
ken under 1500-talet mycket omtvistad. I vissa trakter erlades 
skatt till Sverige, Ryssland och Danmark — Norge. Af ett in- 
tyg synes, att sjöfinnarue vid Titisfjord, hvilkens läge dock icke 



334 A. HAMMARSKJÖLD 



tyckes kunna bestämraas, gifvit skatt till Sverige under Gustaf 
I:s tid. På mötet i Flacksjöbäck år 1603 mellan svenska och 
danska fullmäktige, förklarade de förre, att Norges gräns var 
vid Titisfjord, och att hela kusten därifrån med falanger, Alten, 
Porsanger och Varanger hörde till svenska kronan. Konung 
Karl IX öfvergick från ord till handling och skickade år 1608 
fartyg till dessa trakter att upptaga skatt och fiska, men ej nöjd 
härmed, sökte han år 1610 anlägga ett befastadt skeppsvarf i 
Finnmarken». I december 1609 uppdrog konungen åt kaptenen 
vid flottan Lars Eskilsson att bygga tvänne skepp vid Altenfjord. 
Där skulle han äfven bygga en fast skans, som skulle bestyckas 
med 4 kanoner. Att Lars Eskilsson och hans följe kommit fram 
till Finnmarken, framgår af konungens instruktioner att upp- 
bära skatt af sjöfinnarne mellan Titisfjorden och Malanger, samt 
att, om de hindrades af danska fogdar, möta våld med våld. Om 
det blifvit något af med skeppsbyggnaden är svårt att säga, däremot 
synes skansen ha blifvit anlagd och varit en af orsakerna till 
det därefter utbrytande danska kriget (s, 320 — 21). 



Om fartygen, deras namn, storlek och beskaffenhet samt 
tillkomst, meddelar herr Zettersten intressanta upplysningar. 
Hvad särskildt fartygen angår, uppräknas af dem mellan 20 och 
30 olika slag, som närmare beskrifvas. För dessa upplysningar 
måste h varje forskare vara författaren tacksam, jag kan dock 
icke ingå i några närmare detaljer i detta afseende, utan hän- 
visar till sid. 322—23. 

Men af ännu större intresse är den öfversikt författaren ger 
öfver svenska flottans storlek under hvar och en af Vasa- 
konungarne. Vid Gustaf I:s död bestod hon af 6 stora och 19 
medelstora skepp samt 28 småfartyg. Erik XIV efterlämnade 
en flotta, som var »dubbelt större och kraftigare», än den han 
mottagit af fadern. Under Johan III:s tid nedgick flottan till 3 
stora och 5 medelstora skepp samt 38 småfartyg, men under 
Karl IX ökades hon till 3 stora och 27 medelstora skepp samt 
63 småfartyg och var ungefär lika stark, som den hans fader 
efterlämnat. Vid 1634 års slut hade Sverige en flotta af 14 
fitoifa och 30 medelstora skepp, 47 småfartyg och 5 lastdragare, 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VA8AK0NUNGARNK 335 

hvilka först under detta århundrade omtalades. Denna flotta 
var ^»således i afseende på antalet fartyg närmast jämförlig med 
den stora flotta, som Erik XIV efterlämnat, men den var betydligt 
öfverlägsen genom sin organiserade bemanning och sin kraftigare 
bestyckning». 

Svenska skärgårdsflottans anor gå långt tillbaka i tiden. 
Själfva kusternas beskaffenhet hafva vållat byggande af smärre 
fartyg. Under 15 — 1600-talen kallades dessa fartyg gemenligen 
»farkoster»; till undvikande af missförstånd har herr Zettersten 
utbytt denna benämning mot småfartyg. 

Under Johan 111:8 tid tyckes denna flotta ha varit störst. 
På Ladogasjön ville konungen ha några »lättfärdiga» båtar 
eller lådjor. Huru stark hon blef, är obekant, men enligt ett 
inventarium af 1585 förde hon 212 kopparskytt och 110 järn- 
skytt. Afven Karl IX vårdade sig väl om skärgårdsflottan, 
liksom om örlogsflottan. Hans son försummade ej den lilla 
flottan, men dock förlade han sjöförsvarets styrka i de stora 
skeppen. 

Hvad de olika folkklassernas förhållande till flottan beträffar, 
menar författaren (s. 197 — 198), att man tyckes ha ansett, som 
om det egentligen tillhörde städerna att vidmakthålla skepps- 
flottan, emedan det för dem måste vara af en synnerlig vikt, 
att en flotta fanns mäktig att skydda deras handel. Men äfven 
riksrådet, ridderskapet och adeln kommo flottan till undsättning. 
Enligt riksdagsbeslutet af år 1629 beviljade adeln till flottans 
utredning 50 daler för hvar rusttjänsthäst. Minsta bördan hvi- 
lade på presterskapet. — Vi se sålunda, att hela bördan på 
långt när ej hvilade ensamt på allmogen, om än utskrifningen 
tyngst drabbade densamma. 

Af det ofvan anförda framgår, att alla Vasakonungarna i 
liög grad vårdat sig om flottan med undantag af Johan III, som 
<lock visst icke saknade intresse för eller underkände hennes vikt 
•och betydelse. Men olyckan var, att han lika litet i afseende 
på flottan som i andra angelägenheter förstod att förverkliga 
sina planer eller göra sig åtlydd. Hvad Karl IX angår, an- 
märker herr Zettersten, att »oförtjänt synes det hårda omdöme 
vara, som flottans alla historieskrifvare och äfven andra fällt 
om Karl, eller att han, liksom Johan III, vanvårdat flottan och 
låtit henne förfalla» (s. 367), ty Gustaf Adolf mottog, såsom 
ofvan är nämndt, en icke föraktlig flotta. Hvad Karl IX sak- 



336 A. HAMMARSKJÖLD 



nade, var dagligt biträde och äfven bemanning, men hans son 
skaffade sig både det ena och det andra. 

Om Erik XIV yttrar herr Zettersten, att han kunde, son» 
man säger, »sätta lif i spelet:». Vid genomläsandet af hans re- 
gistratur finner man, att han var själen i det hela, att det var 
hans förtjänst, att skeppsfolkets styrka, som vid hans tillträde- 
till regeringen uppgick till 1,000 man, då kriget 2 V2 är därefter 
utbröt, genast fördubblades, och året därpå eller 1564 åter för- 
dubblades så att styrkan blef 4,000 man, som sedan år 1567 
ökades ända till nära 5,000 man. Därefter inträdde konungens^ 
svaghetsperiod, och då sjönk äfven flottans styrka. 

Elos Gustaf II Adolf har herr Zettersten upptäckt nya och 
hittills så godt som okända eller förgätna sidor af hans lysande- 
mil it äriska snille. 

I Johan Hands dagbok omtalas, att när konungen kom i 
Elfsnabben ombord på skeppet, anställde han ordentligt förhör 
om skeppets tillstånd och visste namn på allt, som var ombord,, 
löst och fast, tackel och tåg,; stora och små segel, »rätt som det 
hade varit en Indianisk skeppskapten», tillägger Hand mycket 
förvånad. Sedan öfvade konungen under resan båtsmännen och 
soldaterna i vapnens bruk och skeppets regerande under strid. 
Någon sjösjuka led han ej af. Gustaf Adolfs stora fältherre- 
gåfvor hafva orsakat, att hans sjömannaskicklighet blifvit mindre 
uppmärksammad, än den i själfva verket förtjänat (s. 70). Ar 
1623 förde konungen själf befälet öfver sin flotta. Sedan Anund 
Jakobs dagar hade ingen svensk konung i egen person gjort detta. 
Gustaf Adolf hade vid detta tillfälle under sig 4 amiraler, en 
hvar för sin egen afdelning. Han »utfördade ock då en segelord- 
ning, som i flera delar påminner om långt senare tiders bestäm- 
melser vid eskader seglings. Denna »ordning, h varefter skeppsflottan 
skall segla, när hon löper till sjös», utgaf Gustaf Adolf ombord 
på skeppet Stockholm till ankars i Elfsnabben den 10 juni 1623. 
Den där liggande flottan, som konungen själf sedan förde till Danzigs 
utgjorde fyra flottor eller eskadrar, med Stockholm som chefsskepp 
i l:a flottan, Kronan i 2:a, Riksnyckeln i 3:e och Tre kronor i 
fjärde flottan. Första flottan bestod af sex skepp, de öfriga af 
fem hvardera (se vidare beskrifningen härom 393 — 397). 

Holberg säger i sin historia, då han jämför Kristian den IV 
med Gustaf Adolf, att den senare var endast en stor general^ 
men att Kristian den IV var både en stor general och en stor 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKON UNGA RNE 337 

amiral. Att jämföra dem med h varandra som fältherrar, var väl 
redan på Holbergs tid en löjlighet, men om man förut varit be- 
nägen att ställa Kristian som amiral öfver Gustaf Adolf, så 
torde väl ingen göra det hädanefter, ty i sin bok om slaget vid 
Colberger Heide har bibliotekarien Bruun visat, att Kristian den 
IV ej var någon stor amiral. Men då man läser herr Zetterstens 
beskrifning på ofvannämnda segelordning, får man det intrycket, 
att Gustaf Adolfs militäriska snille äfven framlyser hos honom 
som amiral, om han också ej fick tillfälle att utbilda sig till 
en lika stor amiral som general. 



Mycket annat om vår flottas uppkomst, 'organisation, sty- 
relse och ekonomi kunde vara att meddela ur detta innehållsrika 
arbete, men utrymmet medgifver det ej. Dock måste jag på- 
peka, att det äfven innehåller högst lärorika statistiska utred- 
ningar, som måtte ha kostat ett ofantligt arbete. Man måste 
äfven vara författaren tacksam för de viktiga bidrag till våra 
amiralers och sjöhjältars biografier, som han gifvit genom att 
utförligt angifva deras meritförteckningar m. m. Mot de upp- 
gifter författaren i detta hänseende meddelar ur egna forskningar, 
har jag intet att anmärka. Däremot torde åtskilliga uppgifter^ 
som han hämtat ur tryckta källor, icke vara lika tillförlitliga 
eller fullständiga, som författarens egna, men jag vill ej nu 
närmare inlåta mig på denna sak. 

I ett arbete, som uppkommit ur ett så svårhandterligt ma- 
terial och som utmärker sig genom en hardt när öfverväldigande 
massa af nya och intressanta detaljer, ha naturligtvis, trots den 
största omsorg, åtskilliga smärre oegentligheter ej kunnat und- 
vikas. En och annan anser jag mig min plikt likmätigt böra 
påpeka. 

»Den beständiga rådsinstitutionen» kan sålunda icke sägas 
»leda sitt ursprung från riksdagsbeslutet af 1602» (jfr sid. 11). 
Enligt den nu gällande uppfattningen, anses den ha tagit sin 
början först 1634. S. 18, vid tal om amiralitetskollegium, säger 
författaren, att det fungerade i 157 år. Häremot kunde intet 
vara att invända, om ej författaren tillika framhållit, att detta 
kollegium under samma tiderymd fungerat såsom »flottans fast 
organiserade öfverstyrelse». Månne man ej snarare bör säga, 



338 A. HAMMARSKJÖLD 



att amiralitetskollegiam förlorade denna egenskap 1780 och att 
det aldrig sedan återvann densamma. I skrifvelsen af den 5 
maj 1791, genom hviiken Gustaf III upplöste amiralitetskollegiet 
och inrättade general-sjö-militiaekontoret, framgår ovedersägligen, 
att amiralitetskollegium, under den närmaste tiden före sin upp- 
lösning, ej varit någon öfverstyrelse för flottan, utan endast för 
en mindre del af de till sjöväsendet hörande delar». S. 36 står 
det: »ett annat slag af fasta amiraler äro skeppsgårdsamiralema 
i Finland från 1583», men s. 69, att skeppsgårdsamiraler funnos 
redan 1582. S. 115 — 116 säger författaren: »På Hisingen och 
i Askims härad i Bohuslän hölls utskrifning år 1629». Felskrif- 
ningen är ögonskenlig. S. 285 står det, att »efter många års 
ansträngningar intogs Riga af Gustaf Adolf den 16 sept. 1621». 
Detta uttryck är något oklait, ty Rigas belägring varade ju 
knappast fem veckor, och först nyssnämnda år kan man säga, 
att kriget mellan Sverige och Polen åter egentligen började, ty 
under Gustaf Adolfs regering rådde ju så godt som hela tiden, 
utom 1617—1618, ända till 1621 stillestånd mellan de bägge 
rikena. S. 286 säges det, att »Elbing förblef under svenska kro- 
nan till freden i Oiiva, 1660» i stället för till stilleståndet i 
Stuhmsdorf, 1635. S. 345 vid tal om antalet af skepp, som er- 
öfrats från fienden 1565, uppges det, att det var 1 som togs, 
men s. 419, att i slaget den 7 juli 1565 eröfrades 3 skepp. 



II. 

Den näst sista delen af herr Zetterstens arbete — ty den 
sista berör på några sidor lotsverket — handlar om sjötågen 
(s. 399 — 499). Denna del har författaren långt mindre utförligt 
behandlat än flottans styrelse, folk, förvaltning, ekonomi samt 
skeppsgårdar och varf. Man bör icke klandra författaren härför, 
ty sistnämnda grenar af vår flotta ha hittills varit alltft^r myc- 
ket försummade för krigshistoriens skull. Och ehuru författaren 
i framställningen af sjötågen vid vissa tillfallen hade kunnat 
och bort vara mera utförlig, har han likväl, äfven hvad sjökrigs- 
historien angår, åstadkommit ett i hög grad förtjänstfullt och 
dus;ande arbete. 

Anmärkningar kunna visserligen göras mot flera faktiska 
uppgifter, detta beror hufvudsakligen på de källor författaren 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGABNE 339 

begagnat. En af dessa, eller Clement Rentzels berättelse, inne- 
håller flera oriktigheter, som författaren ej behöft råka ut för, 
GU) Gustaf I:s riksregistratur mer an vänd ts. Men som X och 
XI delarne af detsamma,^ när författaren skref sitt arbete, 
kanske icke voro i tryck tillgängliga, är han till stor del ur- 
säktad, för att han icke framför allt sökt hämta sina uppgifter 
ur denna källa. 

Hvarje vän af Sveriges historia och af »svenska flottans 
minnent måste likväl vara herr Zettersten mycket tacksam för, 
att han, i sin framställning af Gustaf I:s sjötåg, framhållit den 
stora och afgörande roll vår flotta spelade under grefvefejden, 
samt därför, att han är den ende svenska historieskrifvare, som 
i våra dagar i tryck påminnt svenska folket om en förtjänt man, 
hvilken blifvit så godt som alldeles förgäten af detsamma. Det 
hade likväl varit att önska, det författaren mera i detalj skildrat 
svenska flottans verksamhet under detta krig. Detta skulle 
utan större svårigheter låtit sig göra, om han mera omfattande 
genomforskat de svenska källorna och sedan med vederbörlig 
kritik sammanarbetat de fynd han i dem gjort, med hvad utländska 
författare, enkannerligen de danska, åstadkommit om detta krig. 
Ty det är ett egendomligt förhållande med grefvefejdens historia, 
att medan icke allenast danskar och tyskar, utan äfven norr- 
män behandlat denwiama, senare svenska forskare icke vidare 
uppmärksammat detta rika och storartade ämne. Och likväl 
torde vårt folk sällan tagit del i ett krig, aom haft så djupt in- 
gripande verkningar på den skandinaviska nordens yttre och 
inre förhållanden. Ofta torde heller icke våra vapen i så hög 
grad som i detta krig, främjat Nordens intressen och därjämte 
handelns och sjöfartens utveckling i allmänhet. Men detta krig 
var ock i själfva verket mera en europeisk än en en rent skan- 
dinavisk fråga. 

Äldre svenska historieskrifvare, såsom Tegel och efter ho- 
nom Tornqvist, hafva dock framhållit Sveriges stora inflytande 
på utgången af detta krig. De hafva visserligen understundom 
gjort detta mindre opartiskt, än de bort göra. Men i det hela 
taget ha de varit mera opartiska än de danska författarne, hvilka 
senare svenska forskare följt, medan de så godt som förbigått 



' Dessa delar af konung Gustaf I:s registratnr äro, liksom de föregående, ut- 
gifna af arkivarien m. m. d:r Victor Granlund. De utgöra en grufva för dem, 
som ur svenska kullor vilja studera grefvefejden. 



340 A. HAMMARSKJÖLD 



Tegel och Tornqvist. ^ Härigenom har också följden blifvit, att 
man i senare tider fått en ofullständig biW af Sveriges och 
svenska mäns deltagande i detta händelserika och i sina följder 
så märkvärdiga krig. 

Med tacksamhet och glädje må vi svenskar visserligen er- 
känna, att många af Danmarks senare historieskrifvare visat 
stor oväld vid bedömandet af historiska händelser, i hvilka vårt 
fädernesland haft del, så ock i uppfattningen af våra »tora män. 
Jag behöfver nämligen endast nämna bibliotekarien Chr. Bruun, 
professorerna E. Holm, J. Stenstrup, d:r J. A. Fredricia 
och kapten A. Larsen. Men till denna grupp kan man alls 
icke räkna författaren af »Den dansk-norske sjömagts historie», 
H. G. Garde. Och endast med betydliga modifikationer kan 
man göra det med den utmärkte historieskrifvare, som grund- 
ligast och utförligast af alla nordiska författare behandlat »Gre- 
vens Feide», C. Paludan-Muller, som en af hans hängifne 
och tacksamme lärjungar nyligen kallat »den store afdöde». 

Man måste visserligen medgifva, att Paludan-Muller erkän- 
ner, att Gustaf I och Sveriges ingripande i kriget hade ett af- 
görande inflytande på dess utgång, han erkänner till och med, 
att svenska flottan var »oumbärlig» för Kristian III, ehuru han, 
så mycket han förmår, söker förringa detta senare erkännande 
genom att gifva Peder Skräm hela äran af sjösegrarne. Den 
svenska flottans verklige öfveramirals namn namnes däremot 
endast i förbigående. Att svenska flottan var den bästa af de 
tre förbundnas, erkänna visserligen både Paludan-Muller och 
Garde, men genom att pådikta sin landsman, Peder Skräm, ett 
öfverbefäl, som han han aldrig haft, samt genom att uteslutande 
tillerkänna honom, som dock under det egentliga sjötåget endast 
var en af den svenske amiralens underbefälhafvare, förtjänsterna 
af framgångarna, hafva de gjort sig skyldige till ett svårt fel 
mot den historiska sanningen och mot Danmarks bundsförvandter, 
svenskarne. Ty ur historiska urkunder låter det sig ej bevisa, 
att Peder Skräm under grefvefejden någonsin fått »overtage en 
af de vanskligste opgaver, der nogensinde ere stillede en dansk 
krigsman». Det strider därför ock mot rättvisan, då man på 



' Den författare, som i senare tider, om ock endast i allmanna drag, verk- 
ligen framhållit Gnstaf Vasas och Sveriges afgörande ingripande i grefvefejden, iir 
herr C. T. Odhner. Hans >Iärobok> har mera och bättre framhållit detta, än 
utförliga historiska arbeten. 



SVENSKA FLOTTAN UNDBR VASAKONUNGARNB 341 

grand af hans lösning af »eu opgave)^, som han aldrig fått, säger, 
att den »gjort hans eget Navn udödeligt i Danmarkjs Aarböger». 
Har någon af de amiraler och krigshöfdingar, som voro med 
på detta sjötåg, mera än de andre haft en sådan »Opgave, hvis 
heldige Lösning har mere end alt Andet bidraget till Faedre- 
landets» — och Nordens — »Frelse», och som bort göra hans 
namn odödligt i Skandinaviens historia, så är det icke Peder 
Skrara, utan en svensk man. Härmed vare det långt ifrån mig 
att vilja söka förringa det danska folkets stora krigiska ära 
och allra minst dess flottas och sjöhjältars lysande bragder. Det 
är ej min mening att söka nedsätta Peder Skräm, utan endast 
att låta honom få dela med sig åt den, som enligt urkun- 
derna har gjort lika mycket eller mera än han. Ty ur historiska 
handlingar kan det ej bevisas, hvarken att Peder Skräm haft 
högsta befälet öfver svenska eller öfver hela den förenade flottan, 
och fråga kan blifva, om han ens förr än efter slaget i Svend- 
borgssundet fått befälet öfver Kristian III:s flotta. Berättelserna 
om Peder Skräms verksamhet under sjökriget före flottans in- 
löpande i Öresund hviia, så vidt jag vet, hufvudsakligen på 
Hvitfelts framställning och fru Olive Skräms anteckningar om 
sin fader. Den förres framställning vimlar från början till slut 
af oriktigheter. Hvad fru Olive Skräms berättelser' åter angår, 
ha de större historiskt värde än Hvitfelts, men äfven hennes 
uppgifter måste användas med varsamhet. Hon nämner icke 
den svenska amiralens namn, men hon säger ej heller uttryck- 
ligen att hennes fader var svensk öfveramiral, om man än kan 
uttolka "hennes ord så, att hon tager detta för gifvet. Däremot 
iåter hon verkligen sin fader ha hedern af allt, hvad som ut- 
fördes. Men hon är icke den enda nära anhöriga till en berömd 
man, som förstorat och förökat hans bedrifter. Mot bägge dessa 
•danska författares och deras efterföljares framställningar kunna 
vi svenskar däremot sätta »gamle kung Göstas» bref icke blott 
till hans »kära dannemän», riksråd och adel, utan äfven de bref, 
«om han skrifvit särskildt till sin amiral, och som denne ej 
skulle få meddela åt andra. Dessutom har Gustaf I utfärdat 
«n formlig skeppsrätt eller instruktion, där han gör vetterligt 
»med detta vårt öppna bref, att vi utskickat hafve denne vår 
troman och amiral, Måns Svensson, med vår skeppsflotta emot 
vare, Sveriges rikes, Danmark och Norges rikers fiender, de 

* Danske Magazin Tredje Raeklce, s. 81. 



342 A. HAMMARSKJÖLD 



lybske, deras anhängare och medhjälpare. Det är således icke 
Peder Skräm till Urup, utan Måns Svensson Some till Vesterby, 
som konung Gustaf I förordnat till öf versteam iral öfver sin och 
Sveriges rikes skeppsflotta. Peder Skräm var visserligen då 1 
svensk tjänst och ombord på svenska flottan, hans dotter må 
gärna tilldela honom värdigheten af »amiral», konung Gustaf har 
dock aldrig gifvit honom denna titel. I alla konungens bref, 
där han skrifver till svenska flottans befälhafvare och höfvids- 
män gemensamt, nämner han först Måns Svenssons och därefter 
de andres namn, och visserligen först af dessa Peder Skräms 
namn, så länge han förblef i svensk tjänst. De flesta brefven 
äro dock ställda ensamt till Måns Svensson Some, de utvisa ock 
ovedersägligen att den store konungen hade mycket höga tankar 
om sin amiral, samt att denne åtnjöt sin kunglige herres oin- 
skränkta förtroende. Ur fru Olive Skräms anteckningar, liksom 
ur Paludan-Möllers framställning, kan man visserligen få fram, 
att Måns Svensson var en nolla, men detta låter sig ej göra ur 
Gustaf I:s bref till honom. 

Att danskarne underskattat Some, är ej underligt; på sitt 
sätt kunna de likväl sägas mera ha uppmärksammat honom, än 
det 19:de århundradets svenskar gjort. Ty dessa ha till allra 
största delen förbisett honom, enär ingen af dem före herr 
Zettersten ens nämnt hans namn. Kanske skulle Måns Svensson 
Somes namn ännu vara hemfallet åt glömskan, om ej en af 
våra nu lefvande främste häfdatecknare framhållit hans förtjän- 
ster i Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien, då fråga 
väcktes om, hvilka amiralers och sjöhjältars namn skulle pryda 
sjökrigsskolans nya hus på Skeppsholmen. Detta hans ingri- 
pande hade ock till följd, att Måns Svensson Somes namn 1879 
anbragtes på nämnda hus. Detta är ock snart sagdt den enda 
hedersbevisningen en sen eftervärld egnat honom. ^ I denna an- 
mälan är ej utrymme for en utförligare behandling, men jag 
vill en annan gång försöka göra en skildring af hans sjötåg. 



' I tionde bandet af Svenskt Biografiskt Lexikon, ny följd, har omsider en 
biografi öfver honom influtit. Den stöder sig dock endast på vanliga tryckta källor 
och är både kort och ofullständig. I Nordisk Familjebok, annars så fullständig, 
söker man honom förgäfves. 



8VBNSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNG ARNE 343 

■'■'■■■'■■ ■ ■ ■' ' ■■ ■■■■ ■-■■■■ — ■■■■!■ I II ■ ■ — _■ ■■ ■ 

Bedan på skolbänken har hvarje svensk fått ]ära sig, att 
vår flottas ärofullaste tid varit under det nordiska sjuårskriget, 
särskildt år 1565. Herr Zetterstens framställning jäfvar icke 
häller denna uppfattning. Dock hade det varit att önska, att 
han mera i detalj, eller så att säga mera utredande och bevi- 
sande, behandlat sjöstriderna under detta för alla Ostersjösta- 
terna så viktiga krig. Man önskar, att hans framställning vore 
riktig, men man känner långt ifrån visshet i detta afseende, om 
man studerat utländska arbeten och framför allt ett svenskt. 
Herr Zettersten har, synes det mig, varit för litet kritisk samt 
allt för troget följt äldre svenska författares skildringar och 
detta utan att vederlägga senare från dem afvikande framställ- 
ningar. Och dock torde knappast någon svensk forskare såsom 
herr Zettersten varit kvalificerad att lägga en säker grund för 
svenska flottans historia under detta sjökrig. Ty för att säga 
meningen rent ut, detta krigs historia behöfver undergå en 
grundlig revision. Hvarken danska eller svenska skildringar af 
detsamma äro tillnärmelsevis, hvad de borde vara, kanske mest 
därför, att hvad som svenska och danska källor innehålla om 
detta krig icke ännu efter vederbörlig kritik blifvit samarbetadt. 

Tornqvist och Vestling bland svenskar. Garde bland danskar^ 
hafva jämte andra gjort aktningsvärda bemödanden, men mycket 
återstår ännu att göra. Den sistnämnde är i sitt arbete »Den 
dansk-norske Sömagts Historie» lång ifrån opartisk eller kritisk^ 
men han har understundom uppgifter, som äro ovärderliga eller 
åtminstone förtjäna att uppmärksammas för att efter vederbörlig 
kritik användas. Om herr Zettersten rådfrågat denna författare, 
tro vi, att hans framställning skulle vunnit icke obetydligt,. 
Sant är visserligen, att Sveriges mest lysande sjökrig enligt 
Garde ter sig i en helt annan dager, än vi svenskar äro vana. 
att se detsamma. Men egendomligt nog torde dock hans skild- 
ringar på de flesta svenskar göra ett långt mera tillfredsställande, 
för att icke säga sympatiskt, intryck, än t. ex. Fr. Vestlinga 
framställning af samma krig i hans arbete :»Det Nordiska Sjuårs- 
krigets Historia». Efter läsningen af detta arbete torde de fleste 
stå undrande och spörjande, om Klas Kristersson Horn och 
svenska flottan verkligen skurit några lagrar. Man har svårt 
att under läsningen af detsamma värja sig för den misstanken^ 
att vår nationalfåfänga gjort mer af deras strider, än som varit 
öfverensstämmande med verkligheten. Och ehuru Zettersten i 



344 A. HAMMARSKJÖLD 



allmänhet ej delar Vestlings uppfattning, bryr han sig dock ej 
om att söka vederlägga dennes uppgifter eller leda sina egna i 
bevis. Och likväl hade det varit så mycket större skäl till 
att göra detta, som Vestlings arbete redan synes vara, eller 
åtminstone kommer att blifva, grunden för utländingarnas upp- 
fattning af sjöstriderna under ofvannämnda krig. Atmfnstone 
åberopar en tysk forskare Otto Bliimcke i sitt arbete Pom- 
mern wåhrend des nordischen siehenjährigen KHeges gång på 
gång detsamma. 

Frågan blir därför nu, om Vestling har rätt eller icke i sin 
framställning af sjöstriderna? Om så vore, skulle de äldre svenska 
skildringarne vara otillförlitliga. I någon mån torde dessa också 
öfverdrifva svenskarnes framgångar, men på sitt vis gör sig äfven 
Vestling saker till öfverdrifter, ehuru i motsatt riktning. Ty så 
samvetsgrann och noggrann än denne forskare i allmänhet är, 
torde många läsare likväl ha svårt att i allo förlika sig med 
hans framställning. Han, som dock egentligen har sin styrka 
i detaljerna, försummar nämligen väl ofta att komma fram just 
med de detaljer, som äro belysande och af görande för en klar 
och tydlig uppfattning af själfva händelserna, och därigenom fkr 
hans framställning icke sällan något skeft. Därtill kommer, att 
han har en viss förkärlek för utländska, icke minst danska källor, 
medan han nästan tycks negligera de svenska. Såsom exempel härpå 
vill jag till en början anföra hans skildringaf slaget vid Öland. ^ 

Detta slag f ramställes af de flesta svenska historieskrifvare 
som en seger. Af Vestlings framställning åter får man icke 
detta intryck, men det framgår icke heller att det varit ett 
nederlag. Slaget skulle således ha varit oafg,jordt. Garde har 
ungefär samma uppfattning,^ och äfven Odhner ansluter sig i 
sin lärobok till samma åsikt. Herr Zettersten däremot^ anser, 
att det var en seger. H vilken af dessa motsatta åsikter är nu 
den rätta? Vestling synes mig, såsom redan sagdt är, allt för 
mycket lita till utländska källor. Han har visserligen sett 
Erik XIV:s bref »till den menige man utöfver hela Sveriges rike 
belangendes den lycke och seger emot fienderna» af den 15 
september 1564, men antingen har han icke ansett sig kunna 
sätta tro till konungens ord, eller också har han icke tagit 



* Vestling, Det nordiska sju&rskrigets historia, s. 69, 70. 

* Garde, s. 67. 
3 S. 416-417. 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGARNE 345 

kännedom om skrifvelsen i dess helhet. Som Erik XlVrs bref 
i många fall är högst upplysande och, så vidt jag vet icke 
tryckt, och som man från denna tid har så ytterst få skildringar 
af samtida om sjöslagen, vill jag anföra följande nr detsamma:^ 
»Och alldenstund vi hade vår skytt och alle vare krigsmuniiioner 
i Kalmar, dit man ock med minste omkostnad och omak kunne be- 
komma tillförning både med spannemål, fetalie och andre nödtorfter, 
som man behof hade, ty toge vi oss dette råd före och droge till 
Kalmar — — — — — — — — — — — — 

Emellertid vi voro på tåget och komme till Strömsrum, finge vi 
«pörje tidender om vår skeppsflotta, att det gick fast sielsindt och 
olike till; både var folket sjukt utaf den orsak att amiralerna hade 
«mot vår befallning slagget mera folk tillsammans, än som sig väl 
kunne rymme på förbemälte skepp. Därutöfver blef af fetalien för- 
«tördt och intet uträttadt, så hade ock amiralerne satt sig före att 
begifva sig hem åt Stockholm igen och mente det vara nog, hvad som de 
hade uträttedt med de narviske kofarter, som de tillförene bekommit 
hade. Då vi sådant förnumme, blefvo vi ille tillfrids och besvärade 
oss fiux öfver den store oskäl, de oss och riket i så måtto hade till- 
fogat, i det att de så hade försummet tiden och föge uträttat det 
riket kunne hafve gagn utaf för all den bekostnad och omak, som 
på vår skeppsflottas utredning var användt; förskickede fordenskuld 
våra gode män och tjenare herr Klas Kristersson samt Göran Peders- 
son in oppå skeppen, att de skulle ransaka, hvilken som rätte orsaken 
var till samma försummelse, gåfve dem också i befallning, att där 
^om skulden finnes hos amiralerna, skulle de sätta dem af befall- 
ningfen, och herr Klas Kristersson blifve i deras stad för amiral. 
Och när förbemälte herr Klas och Göran kommo dit tillstädes in på 
skeppen och begynte förhöres och Törhandles därom, fanns då uti san- 
ning, att amiralerne vore här mest vallandes uti, i det de ville icke 
fort till fienderne, hvarföre tog då herr Klas Kristersson sig den be- 
fallning oppå, som vi honom ombetrott hade. Medan detta skedde, 
kommo fienderna dragandes in till våra skepp, som då logo vid norra 
Olands udd, och efter vädret var sunnan den dagen och blåste flux, 
ty hade vare ingen annan råd, utan måste låta gå till sjös undan 
fienderne och höUe deras kosa upp under Gulland, och blefve då 
den tid vare slagne på flykten, dock finge vi ingen skade på vare 
skepp, utan de blefve alle behåldne. Sedan fienderna det såge, att 
våra vore afvekne, satte de under norra Ölands udd med deras skepps- 
flotta och begynte bränna. Men strax därefter fogade Gud det så, 
att vädret förändrade sig i norr, så att vare finge en tjänlig vind, 
hvarför de ock vände strax om och sökte till fienderna igen. Och 
när våra örlogsskepp komme löpandes till dem, tågade fienderna [med] 
deras slättste skepp fram ut med landet och stälte sig till motvärn. 

' Det visar också tydligen att Horn ej levererat slaget, såsom flere berättelser 
förtälja, i konungens åsyn. Ett bref af den 8 aiig. är ock viktigt för närmare 
kunskap om Horns öfvertagande af befälet. 

Hi8t. Tidskrift 1891 25 



346 A. HAMMARSKJÖLD 



Men när vare begynte flux skjute på dem, då måste de omsider lyfte 
deres ankar och gifva sig till segels, slogos så med vare den hele 
dagen igenom något in på natten. Men efter tre af iiendernes skepp 
vore uti skärmytseln oförseendes komne ibland vare örlogsskepp, och 
hade dar satt (sic), därföre medan de voro på flykten och aktade 
löpa sin kos, blef vår amiral dem varse och tog dem så till fånga, 
ett af dem kallas Böselejonet, det andra Morianen, det tredje David. 
Däroppå voro fem utaf den danske adeln, som ock fångade blefve» 
nämligen herr Arved Ugarp, Peder Dåå, Torbjörn Dåå, Kristiern 
Sörensson och Verner Kloot samt sexhundra gemene fångar. Togs 
där ock ett köpmansskepp, hvilket var tillforene af vare fånget och 
upptaget i sjön, och sedan svekligen drog sig undan, när skärmytslen 
angick. Och efter vi ändå ingen viss kunskap hade bekommit utur 
sjön, huru med vare örlogsskepp var gånget, därfÖre läto vi sätta 
oss utöfver till Öland på samma dag slakten stod med en ge- 
svadher tyska ryttare och två fänikor knektar uti den akt att där 
fienderna hade behållit sjön och fått öfverhanden med vare, att vi då 
hade kunnat försvara Öland. När vi kommo in på landet, finge vi 
då se fiendernas skepp, där de lågo i sjön, dem vi tålde, och vore 
de då icke mere än 30, men Ölandsboame, som hade sett dem till- 
förene, den tid de först drogo till vår skeppsflotta, sade oss förvisso, 
att de då vore 40 skepp alle tillhope, hvarföre ock intet tvifvel är» 
att 6 utaf fiendemes skepp skole vare omkomne utöfver de, som 
fångade blefve. Men det hafve vi i visse sanning förstått sedan af 
dem, som hafva sett skeppsvraket och folket vid stranden utmed Öland, 
att 2 väldig skepp skole hafve strandet och blifvit borta för fienden.» 
I hnfvudsak måste detta bref få anses tillförlitligt, åtmin- 
stone bör man ej, såsom Yestling gjort, lämna det så godt som 
utan allt afseende och egentligen endast sätta sin lit till den 
danske amiralens uppgifter, om ock denne var en sådan man 
som Herluf Trolle. Icke häller kan man gärna sätta tro till 
Gardes uppgift, att de tagna danska fartygen icke under slaget 
varit förenade med Trolle, utan att de kommit annorstädes ifrån 
för att förena sig med honom, enär ju Trolle i sitt bref säger, 
att han först saknade^ dem den 15 augusti, eller dagen efter 
sista sammandrabbningen. Däremot äro både svenska och 
danska historieskrifvare eniga om, att svenska amiralsskeppet 
Elefanten strandat, men som detta skedde den 16 augusti enligt 
herr Zettersten, så får man väl ursäkta konungen, att han ej 
omtalar dess förlust. Men att märka är, att konungen erkänner, 
det svenska flottan blef slagen på flykten vid första dagens strid. 
Det är därföre svårt att tro annat, än att hans uppgift om 
fiendens flykt den andra dagen också är riktig, och att svenska 



* Yestling, b. 70 n. 



SVENSKA FLOTTAN UNDKR YASAKONUNGABNE 347 

flottan behållit slagfältet. Hvad som äfven talar för svenska 
flottans seger är, att 3 fartyg togos från fienden. Äfven Ölän- 
dingarnes uppgifter om den fiendtliga flottans styrka torde vara 
riktiga, ty Garde erkänner, att med den ursprungligen 36 segel 
starka dansk-lybska flottan hade 3 andra fartyg förenat sig/ 
Jämte det af konung Erik omnämnda köpmansfartyget får 
man således 40 skepp. ^ Däremot är det svårt att tro, det dan - 
skarne förlorat flere skepp än de tre ofvannämnda. De 6 eller 
7, som Erik saknade, hade ju kunnat vara bortskickade.^ 

Yestling tyckes knappast bättre ha undersökt konungens 
bref för år 1565 än för år 1564. De danska källorna anser 
han fortfarande för bättre än de svenska, därför får man ock 
det intrycket af hans framställning, att de båda sjöslagen den 
4 juni och 7 juli varit oafgjorda. Möjligt är det likväl, att 
svenskamaa sjösegrar under 1565 icke alltid varit fullkomligt 
hvad man säger taktiskt afgjorda, men faktiskt torde de dock 
ha varit det, hvilket äfven är hr Bliimckes åsigt.^ Ser man 
på danskamas förluster under detta år, kan jag ej finna annat, 
än att de vore betydligt större än svenskarnas. Hvitfelds eska- 
der af 9 skepp blef ju dels ödelagd, dels gjord onyttig, så länge 
kriget varade. Att Horn varit öfverlägsen den 4 juni framgår 
så väl af konungens svar af den 14 juni på hans bref, som 
däraf att Herluf Trolle ej kunde hindra de med proviant lastade 
svenska fartygens framkomst till flottan, samt vidare däraf att 
förbindelsen mellan Sverige och de pommerska städerna, som 
danska konungen framför allt ville afskära, fortfarande upp- 
rätthölls. 

Hvad slaget den 7 juli vid Bornholm angår, så synes mig 
detta med större skäl än slaget vid Öland i augusti 1564 kunna 
kallas oafgjordt. En skildring i detalj af detsamma torde dock 

* Garde, s. 62 n. 

' Jag har hällre följt detta bref än ett tidigare af den 19 augusti till ståt- 
h&llame på Stockholms slott, ty det tyckes som om konungen varit bättre under* 
rattad, da han skref bref vet af den 15 september, än då han skref till nämnde 
ståth&llame. Af brefvet till desse framgår, att man slaeits den 10 och 11 augusti 
och såsom det tyckes äfven deu 13 eller den 14, ty då konungen kom öfver till 
Öland den 14 augusti hade allaredan >de vare» slagit fienden på flykten, så vida ej 
härmed skall menas, att konungen då först fick underrättelse om, att Horn segrat. 
Dunkla punkter finnas i detta bref. 

' Att Vestling uppenbarligen icke begagnat detta bref i sin helhet framgår, dels 
däraf att han följer Trolles uppgift om de danska fångamas antal, dels ock däraf 
att han ej bestämdt vågar säga, att konungen låtit sätta sig öfver till Öland, hvilket 
dock tydligt framgår af hans bref. 

« Anf. arb., s. 201 och 236. 



348 A. HAMMARSKJÖLD 



visa, att svenskarna äfven här i det hela stridt med framgång, och 
att Klas Kristersson icke utan skäl ansett sig haft öfverhanden. 
Gardes framställning af detta sjöslag, det största och blodigaste 
under hela kriget, hör till hans bättre skildringar. Enligt denne 
författare har hufvudstriden utkämpats mellan Horns amirals- 
skepp St. Erik och 8 andra svenska skepp å ena sidan samt 
danska amiralsskeppet Jägmästaren jämte 5 andra danska å den 
andra. Har, såsom Erik Ruds bref och andra danska källor 
uppgifva, den öfriga delen af danska flottan så godt som hållit 
sig på afstånd från striden, så har väl detta ock varit förhållan- 
det med flertalet af de svenska skeppen. Därom förmäla dock 
våra källor intet, och åtskilligt gör, att man måste anse Erik 
Ruds uppgifter i icke ringa mån färglagda. Mera sannolikt 
förefaller det, att denna del af danska flottan ej kom amiral- 
skeppet och dess sekundanter till hjälp, just emedan den icke 
kunde det för de andra svenska skeppen. Skulle Erik Ruds 
och Gardes skildringar vara riktiga, så skulle ju flertalet af 
svenska och danska fartyg ej allvarsamt varit i elden, men 
huru skall man då kunna förklara, att svenskarna förlorat i döda 
och sårade öfver 5,000 man. Äfven Vestling uppger, att förlusten 
i manskap säkerligen varit å båda sidor flera tusen man. Detta 
förefaller icke osannolikt, men då Vestling har denna uppfatt- 
ning, är det bra egendomligt, att han kan påstå, det flertalet 
danska skepp hållit sig »overksamt på afståi^d». ^ Otto Rud 
skulle således endast med sina 6 i striden varande skepp till- 
fogat den 46 fartyg starka svenska flottan ofvannämnda stora 
förluster. 

Enligt Garde skall på Jägmästaren af 1,100 man endast 
100 man varit öfriga. Erik Rud i sitt bref erkänner, att hans 
skepp af 500 man endast haft 150 kvar. Att de öfriga danska 
och liibska skeppen, som kämpade vid sidan af amiralskeppet, 
haft förluster i samma proportion, framgår äfven af Gardes 
framställning. Hans uppgifter om de fem svenska faitygen och 
deras besättningars styrka förtjäna tilltro. I så fall måste också 
svenskarnas förluster såsom Magnus Stigtomtensis och efter 
honom herr Zettersten och flera andra författare uppgifva, vara 
alldeles för låga, så vida hela svenska flottan, såsom jag tror, 
varit i elden. 



« Veitling, 8. 100. 



SVENSKA FLOTTAN UNDBR VASAKONUNGARNE 849 



Om de ömsesidiga förlasterna af fartyg äro uppgifterna 
mycket olika. Vestling menar, att Erik XIV endast uppger ett 
fartyg såsom taget från fienden, men konungens ord synes mig 
dock kunna tolkas annorlunda. Han skrifver nämligen: »Vi 
förnimme, att fiendernas amiral (så skref man denna tid i stället 
för amiralsskepp) är eröfradt vorden, desslikes ock ett af deras 

förnämsta skepp med ståtlige krigsmunitioner» ^ '■ 

Däremot talar konungen ej om några förlorade skepp, men af 
brefvet framgår dock indirekt, att svenska flottan gjort stora 
förluster, men äfven fienden. De 6 skepp, som Resen omnämner 
såsom eröfrade af svenskarna, och som äfven andra författare 
omnämna, voro nog ej, såsom Tornqvist tror, danska fartyg, utan 
svenska, hvilka .danskarna enligt Resen eröfrat, men sedan måste 
släppa. Till dessa hörde väl de 4 skepp, sonji för svenskarna 
skjötos i sank eller uppbrändes. Ätt den dansk-lybska flottan 
blifvit illa tilltygad framgår äfven af Erik Ruds bref och af 
andras uppgifter. Ha endast två af dess fartyg blifvit skjutna 
i sank, så ha dock flera blifvit otjänstbara. Den på svenska 
flottan börjande farsoten nödgade Horn att återvända hem, hvar- 
till äfven förlusterna i slaget nog också ha kunnat bidraga. 

Jag har sagt, att detta slag snarare än det vid Oland kan be- 
traktas såsom oafgjordt. En jämförelse mellan konungens bref 
af den 15 sept. 1564, den 14 juni 1565 och den 18 juli sist- 
nämnda år torde bevisa giltigheten af detta påstående. I de 
båda första brefven säger konungen uttryckligen, att hans flotta 
segrat. I det sista däremot säges väl, att »fienden kommit på 
kneken», men på samma gång talas det om framgången i mera 
reserverade ordalag. Sistnämnda bref är af följande lydelse: 

»Oss är eder skrifvelse till hända kommen, af hvilken, såsom 
ock utaf Bengt Räfs berättelse, vi hafve förnummet huru ock I nu 
den nästförledne 7 julii dock hafve varit till mangels med fienderne, 
och huru den slagtning hafver sig begifvit, som sen est skedde till 
siöss. Vi hafve ock förstått, att 1 strax därefter hafve begifvit eder 
med vare örligs skepp på hemvägen, och are nu komne in uti Stock- 
holms skär, så täcke vi Gud den allsmäktigste, som hafver samme 
slagtning så foget, att vi på vare side någon lycke ibland olycke 
haft hafve, och att fienderne någen afbräck denne gången skedd 
är, och ändock man hade väl haft god lägenhet till att göre dem 
yttermere skade och myckit godt uträttet S[verige8] rike till gode 
mere än som nu skedt är, hvar man hade förhållit sig q var i siöen. 



• Rikareg. Erik XIV till Horn den 18 juli. 



350 ▲. HAMMABSEJÖLD 



till dess I hade bekommit den forfordring, som yi till eder forordnet 
hade, likväl icke dess mindre efter det vi förnimme, att fiendernes 
amiral är eröfredt vorden, desslikes ock ett af deres fömämpste skepp, 
med ståtlige krigsmunitioner utrustedt, så late vi oss det väl behage, 
hvad såsom i så måtte är utrettedt, hafve ock fordenskuld befälet 
vare ståthållere uti Stockholm, att de skole undfånge eder på vare 
vägne med någen triumf och solenitet, och att höfvidsmännerne, så 
månge som uti samma resa hafve stått eder manligen och ärligen bi, 
skole därfore bekomme en tilbörlig föräring. Deslikes hafve vi ock 
befälet, att det krigs- och skeppsfolk, som uti förbemälte slagtning 
hafve bevist sig väl, besjnnerligen de der hafve varit i mäste drabb- 
ningen med fienderne, skole och bekomme någet till skänks uti pen- 
ninger, efter som hvar hafver förhållit sig till. 

Videre efter den olycke hafver sig tilldragit på skeppen, att 
någre vare trogne tiänere äre, såsom vi förnimme, omkomne, såsom 
dess värre skedt är med Peder Axelsson och någre andre flere, så 
hafve vi gifvit ståthållerue uti Stockholm därom tillkänne, huruledes 
om deres begrafning skall beställt blifve, och för godt ansett att 
både Peder Axelsson och Sten Svantesson skole föres till Upsale och 
där uti domkyrkan blifve begrafne och till vitnesbyrd om deres 
trohet; är herr Dionisius befälet att göre någre sköne dikt och epi- 
taphia, hvilke seden på deres grafstener skole uthugges, hvarföre hafve 
v. k. fru mor samt de högborne fränkor v. k. systrer, deslikes grefve 
Svante begifvit sig på vägen till Upsale, på det de döde måtte med 
dess större äre komme till jorden. 

Yi vele ock, att den fångne amiral måtte till oss väl förvarad 
förskickad blifve samt de fyre adelsmän, som med honom äre, seden 
de äre införde till Stockholm, på det vi måtte själfve förhöre dem, 
men de gemene fånger hade vi fast heller sett, att I hade låtit göre 
af med dem, efter här äre allt för månge af det sällskap tillforene; 
dock efter de äre förskonte, så må man förskicke dem somblige till 
Salebärgit, en part till Upsale och flerestädes där de något gagn göre 
kunne, efter som ståthållerue där om videre befallning bekomme 
skole. 

Oss synes ock ingelunde rådeligit vare, att det sjuke folk, som 
på skeppen äre, skole instädies uppå Stockholm, anten i staden eller 
på slottet, alldenstund de hafve den besmittelige sjukdom, blodsot, 
därigenom hela staden skulle sedeu blifve besmittet, uten hafve be- 
fälet och för godt ansett, att de måtte for[s]endes till Oregrund, Öst- 
hammer och Gefle och där föriägges hos borgeme, deslikes ock på 
landsbygden hos bönderne, och skall dem förskaffes gode bårdskärere, 
som dem uti deres sjukdom hjelpe skole; vi hafve ock eljest låtit 
doctor[er]ne tillpynte någen medicin for samme sjukdom, hvilkes råd 
de ock bruke skole, efter som dem här med blifver tilbkicket. 

Videre efter det fienderne äre nu till deres krigsmakt myckit 
vordne förlamade, så synes det fast nyttigt och rådligt vara, att man 
måtte icke öfvergifve med det, som nu skedt är till siöss, uten på 
det häftigaste besökie dem än en tid, hälst efter sommeren är ännu 



SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGARNE 351 

för handen. Eljest hvar så icke sker, där är till förmodandes, att 
där vill följe en stor skade med, både i det att förbemälte fiender 
skole på nytt ruste sig upp i gen med deres örligs skepp och förr, 
än man vet där af ett ord, skall man förnimma dem in under Öland 
och den svenska skärgård, till att göra skade och eljest uppsnappe 
de skepp och kofarter emellan Calmare och Stockholm, som tillforing 
liit i riket nu giort hafve. Desslikes vill det ock vara oss till stort 
binder, hvar samme skeppsflotte skulle icke än en tid i år utkomme, 
iörty eljest varde fienderne der af bekommendes tillfälle, att sättie 
deres krigs- och skeppsfolk i land, och i så måtte förstärkendes sig 
emot oss på vårt landtåg, samme [le] des skall ock konungen af D[an]- 
mark, som nu eljest till frid är benägen, när han varder fornim- 
mende, att vare Örligs skepp äre afvekne utur siön, få sig ett annet 
betänkende och afslå alle vänlige fridshandlinger, ändock han oss 
nu nyligen genom bref och skrifvelser hafver låtit besökie och till- 
budit, att han måtte sig på tillbörlige conditioner med oss förlike; 
vill för den skuld högeligen vara förnöden att för:de vare Örligs skep 
måtte med det allerförste utrustes och förskickes till siöss på nytt 
igenn, och efter det Gud allsmäktig hafver nu gifvit eder god lycke, 
så att I någet godt utrettet hafve emot fienderne, och nu eljest bäste 
tillfälle är att göre dem yttermere skade, afbräck och nederlag, efter 
det de äre komne på kneken; därföre förse vi oss till eder, att I late 
eder finnes obesväret, efter som I oss det tillförene lofvet och tillsagt 
hafve, att blifve vid amirals embetet in till den förestämda tid, som 
i instractionen förmäld är, n[ämligen] till Mårmesse, görendes oss 
härutinnen den behagelig och anammelig tjänst, och på det I må 
vete hvad förfordring, som I till samme skepps utredning bekomme 
skole, såsom här nu skall förtaldt blifve: till det förste, efter vi för- 
nimme att någre utaf de förnämste och förste skepp, båd S. Erik 
och andre flere, som hafve bordet med fienderne, hafve fått någon 
skade utaf fiendemes skytt, så att de icke väl kunna komme till siöss 
igen, förr än de blifve hulpne, därföre är så befälet, att alle de skepps- 
timbermän i Vestervik och Elfkarby, desslikes så månge, som man 
eljest kan bekomme utaf alle städer, desslikes ock den finske skär- 
gård, skole förskrifves till skeppsfanen, hvilke skole hålle uppå ocb 
forbygge hvad som behöfves, och hvar samme skeppsbyggning kunde 
hafves förhanden uti Dalarön, såge vi det gärne, på det att skeppen 
kunne dess snarare komma till siös, och krigs- och skeppsfolket icke 
måtte hafve tillfälle att stinga sig af vägen, utan hielpe till samma 
skeppsutredhing. 

Därnäst efter flere knekter väl behöfves på skeppen, så hafve vi 
efterlatit där till två fäniker godt krigsfolk n[äm]igen] en fänicke, 
som äre komne ifrån Jämteland, sammaledes den Tiuste fänicke, som 
Anders GuUsmedh hafver i befallning, vi hafve ock eljest låtit af- 
fårdiga en benämnd Petter Bölcke till Tyskland och gifvit honom 
uti befallning, att han skall antaga uti Tyskland tre fänicker knekter, 
och dem hit in i riket förskaffa, och äro tillfrids att I en af för- 
bemälde fänicker på skeppen antaga mage, när I under den tyske 



352 A. HAMMARSKJÖLD 



side kommende varde, till att bekomme sjöfolk, där skeppen kunde 
bemannas med; hafve vi ock gifvit ståthållerne mångehande foralag^ 
och medel före, huruledes de sig därutinnep förhålle skole, n[ämligenl 
i så måtte, att efter uti Finland, Upland, Östergötland, Vestergötland,. 
och andre landsänder iiere är myckit siöfolk blifvit igen, som senest 
blefve utnämnde, hvilken för någen tid seden genom Vår skrifvelse 
äre uppfordrade; därföre skole ståthållerne ännu hafve deres bud ut 
efter dem, och så bestället, att de måtte komme i tid tillstädes, så 
skole de ock eljest beflite sig att antage flere, ehvar de dem bekomme 
kunne. 

Desslikes och efter till Stockholm äre någre engelske skepp an- 
komne, och man nu eljest förmoder en hel hop skepp och kofarter ifrån 
Strålsund och andre pomerske städer med tillföring till Stockholm,, 
så skole ståthållerne förhandle med det skepps folk där på äre, och 
vinnlägge sig att komme dem där till, att de måtte tjäne oss på vare 
skep i denne sommer fÖr en skälig hyre; hvar där ock vore någre 
bysseskytter uppå, skall man ock uti like måtte medh dem förhandle,^ 
vi hafve ock eljest affardigit en benämd Anders Hannstedt till Tysk- 
land och gifvit honom uti befallning att antaga 500 båtsmän, dess- 
likes en hop bysseskytter, dem han hafver förpliktet sig vele komme 
till väge och med det förste hit in i riket förskaflfe. 

Och efter på skeppen väl till äfventyrs någre skeppere och höf- 
vidsmän behöfves, så skole ståthållerne ock där vinnläggia sig om^ 
ehvarest de dem i städer né kunne uppspörje, desslikes mage de ock 
väl själfve beställe om höfvidsmän, som på skeppen äre, och icke allt 
lite uppå oss, alldenstund vi eljest där förutan nog hafve till att be- 
ställa. Dock icke dess mindre kunne man bruke Måns lUe och Erik 
Tommesson till sådane befallning; hvar någre flere fattes, mage ståthål- 
lerne där till förordne dem, som där till tjänlige äre — .» 

Det närmast följande i brefvet handlar on^ flottans förseende 
med öl, bröd och torr fisk, som dels från Finland öfver Söder- 
köping till Kalmar, dels ock från Stockholm till sistnämda stad 
skulle skickas för att sedan därifrån sändas ut till flottan. 
Vidare framgår af brefvet, att 60 skepp från de pommerska 
städerna voro ankomna till Kalmar med hvarjehanda varor. 
Konungen befalde om dem, att all den spanmål och fetalie, som 
dessa skepp förde, skulle uppköpas för flottans behof. Men 
det var nog icke endast lifsmedel, som Sverige fick från Pom- 
mern. I ett bref af den 8 aug. 1564, således kort före Horns 
första batalj, skrifver Erik att flottan, som Klas Fleming höll 
på att återföra hem, »åter måste ut till sjös igen till att för- 
skaffa tillföfing i synnerhet af saltpeter, krut, harnesk, värjor, 
salt, kläde och andre slike nödtorfter». 

Häraf kan man förstå, h varför den danske konungen, såsom 
jag redan förut påpekat, var så angelägen att afskära förbindelsen 



SVENSKA FLOTTAN UNDBR VASAKONUNGARNE 358 

mellan Sverige och Pommern. Men månne icke den omständig- 
heten, att nyssnämda 60 pommerske skepp vågade sig ut och 
oskadde lyckades framkomma till svensk hamn, är ett tydligt 
bevis på, att 1565 års sjökrig varit segerrikt för Sverige, och 
att danska flottan blifvit så illa tilltygad, att hon icke kunde 
hålla sjön och således tillåta att skeppsfarten värd t fri, åtmin- 
stone tidtals. 

Mycket annat kunde vara att meddela om detta intressanta 
krig, men af det, som jag påpekat, torde framgå, att detta krigs 
historia behöfver underkastas grundligare undersökningar än de, 
som hittills blifvit gjorda, för att man skall kunna få en klar 
och säker uppfattning af detsamma och af Erik XIV:s politik. 
Märkvärdigt är att se, huru den ene tyske forskaren efter den 
andre intresserar sig för konung Erik och hans historia. I de 
flesta fall öfverskatta de honom kanske, i några fall åter torde 
vi svenskar underskatta honom. En af herr Zet^erstens många 
förtjänster är, att han uppvisat och framhållit, huru denne Erik 
XIV förstod att »sätta lif i spelet», då det gällde flottan. Och 
hvarje svensk, som skrifver om Erik XIV, må komma ihåg, att 
han med alla sina fel och brister likväl var — en Vasakonung, 
och en sådan måste många synder varda förlåtna, åtminstone 
af svenskar. För att närmare lära känna och rätt bedöma 
Gustaf I och hans söner vore det önskligt, att de krönikor om 
deras tid, som ännu endast finnas till i manuskript, blefve befor- 
drade till trycket. Det är svårt att förklara, hvarför ej detta 
för längesedan blifvit gjordt. 



Till sist anser jag mig äfveu böra påpeka en annan sak, 
om hvilken jag icke kan vara ense med herr Zettersten, och det 
är hans framställning af svenska flottans besättningsstyrka. 

Garde ^ nämner om ett register öfver den svenska flot- 
tans bemanning för år 1565, hvilket finnes i ett af de 
danska arkiven. Är detta register riktigt, så måste det vara 
mycket upplysande rörande svenska flottans besättning i all- 
mänhet och för detta år i synnerhet. För min del har jag 

' S. 76 n. 



354 A. HAMMARSKJÖLD 



nämligen svårt att tro, det svenska flottans besättning under 
de olika krigsåren varit så svag, som herr Zettersten upp- 
ger (s. 414 — 417), så vida han ej menar, att de här anförda 
siffrorna endast afse sjöfolket, men icke knektarna. Men om 
detta är författarens mening, hvilket ock torde öfverensstämma 
med den tablå han (s. 131 — 132) ger öfver flottans besättning 
mellan åren 1545 — 1634, så hade detta, för att missförstånd 
måtte undvikas, bort bestämdt angifvas. Af konungens bref till 
Klas Kristersson Horn af d. 14 juni 1565, som jag förut citerat, 
framgår ju, att flottan utom 4,000 båtsmän haft nästan ett helt 
regemente knektar, således troligen omkring 3 eller 4,000 sådana. ^ 
Flere andra bevis finnas ock för, att besättningen måste ha varit 
starkare, än som herr Zettersten uppgifver, och själf har han ju 
(s. 138) omnämnt, att 3 fänikor knektar detta år voro på flottan. 

Jag måste nu ända min anmälan af herr Zetterstens arbete. 
Ehuru jag särskildt hvad sjökriget angår ansett mig böra påpeka 
åtskilligt i hans framställning, som efter mitt förmenande kunnat 
och bort vara annorlunda, är jag den förste att erkänna hans 
arbetes stora och ovanliga förtjänster. Han har haft många och 
stora svårigheter att öfverviuna. Arbeten som dessa äro både 
mödosamma och tålamod spröfvande, men han har visat sig väl 
kvalificerad att lösa sin uppgift och har i de flesta fall lyckats. 
För en hvar, som studerat hans innehållsrika och omsorgsfullt 
utarbetade verk, måste det vara tydligt, att vår litteratur genom 
det samma blifvit riktad med ett arbete af beståndande värde. 
Det kommer att blifva en rik grufva för kommande häfdateck- 
nare, som mer eller mindre utförligt vilja behandla svenska flot- 
tans historia under Vasakonungarne. Hvarje vän af vår historia, 
likasom af vår flotta, har därför ock alla skäl till att vara för- 
fattaren tacksam för detsamma. 

Arbetet är tillegnadt svenska flottans förnämste vän och 
gynnare H. M. konungen. 



* Se vidare härom g. 830 i denna oppsats. 



strödda meddelanden och aktstycken. 



Falsk nrsprungsbeteckiiing. 

P. Wieselgrens verksamhet i svensk litteratur- och personalhistoria 
bär öfver allt spår af en glödande fosterlandskärlek; i sin patriotiska 
ifver går han dock ofta för långt, och man märker icke sällan en stark 
lokalpatriotisk tendens jämte den förra. Särskildt röjer sig detta i 
fråga om härstamning^ och så många märkliga män som möjligt söker 
han göra till svenskar och hälst till — småläudingar. ^ Ett praktstycke 
af dylik genealogisk forskning finner man i del XXII s. 83 ff. af 
Biographiskt Lexicon under namnet Johan Warelius. Denne själf, en 
helt obetydlig person (ambassadsekreterare år 1699 vid sin morbroder 
Samuel Göthes m. fl:s beskickning till Ryssland), har fått plats i 
verket, såsom utg. medgifver, endast för att däri någon gång skulle 
kunna inflyta en märklig ofrälse genealogi; han var nämligen nära 
befryndad bl. a. med grefliga (ej såsom sådan introducerade) ätten 
Liljeroth samt adliga och friherrliga (ej introd.) Göthe. Utom det 
att denna genealogi äfven för de kända svenska medlemmarne af 
Eosander-släkten innehåller flera felaktigheter, har förf. uppställt det 
såsom en sannolikhet — ehuru väl med en viss reservation — att 
»Tysklands Göthe» härstammade från denna familj. I detta samman- 
hang passar förf. äfven på att omnämna en del andra utländska, 
särskildt tyska storheter, som skola hafva svenska fäderneanor — 
tydligen för att »visa tyskarne, hvilket godt gry det ligger i det 
svenska blodet». Emellertid framgår det af en närmare undersökning, 
att de flesta, som [Wieselgre]n här anför, städse likväl åberopande andra 
auktoriteter, utan tillräckliga grunder hafva ansetts aga svensk här- 
stamning; vi ha således här exempel på det äfven i den litterära 
marknaden ofta förekommande fallet: falsk ursprungsbeteckning ,'^ 

^ I detta fall stöder han sig näg^n gång pä den lika lokalpatriotiske Gahm- 
Persson; jfr t. ex. beviset för att Haqvin Spegel var smäländing därur att hans 
föräldrar flyttat fr&n Småland till Ronneby blott f& m&nader innan han föddes, 
hvilket »Gahm med stor möda utransakat» (Biogr. Lex. XV s. 157). 

^ Till en annan slags falsk nrsprungsbeteckning göra sig utländske författare 
icke sällan skyldige, i det att de vilja tillerkänna sina resp. fädernesland äran af 
att vara stammodern för åtskillige berömde svenskar; särskildt rörande skalder och 
konstnärer eger detta rum ännu i dag. Att uppvisa falskheten af en sådan ur- 
sprnngsbeteckning vore nog äfvenledes behöiligt, i synnerhet för > tyskarne >. 



356 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTTCKEN 

Dessa genealogiska funderingar, som man ännn alltjemt ser upp- 
repade i historiska och ohistoriska publikationer, röra, utom Goethe, 
särskildt Kant och Schiller,^ hvarjämte [Wieselgrejn bl. a. »med nöje» 
erinrar om »de många skälen för antagandet att Kejsarinnan Catharina I 
var en svensk mans dotter». 

Rörande Katarina Ls af Eyssland härkomst hafva, som bekant, 
en mängd rykten gått i omlopp och vunnit tilltro äfven af våra äldre 
historiska författare; ja, ännu 1856 utgafs och försvarades i Lund en 
af handling »om kejsarinnan Catharina 1:8 af Ryssland härkomst» (af 
G. B. Nedström), som med stöd af åtskilliga kvasi-urk under ville 
bevisa henne vara född af svenska föräldrar. På ett öfvertygande 
sätt hafva dock dessa gissningar och uppkonstruerade bevis blifvit 
vederlagda af Jakob Gröt i en till svenskan öfversatt, i Historiskt 
Bibliotek bd VII (1880) införd uppsats, men ännu är åtminstone 
här i Sverige den gamla historien om hennes härstamning från familjen 
Rabe allmänt trodd. Om hennes familj (Skovorodskij) och de från 
den samma härstammande, af Katarina upphöjda greiliga ätterna Skaw- 
ronskij (utslocknad strax före detta århundrades början med grefve 
Paul Martin o witsch, en tid gesandt i Neapel) samt Hendrikow och 
Jeiimowskij, hvilka senare ännu lefva, men, liksom den förstnämnda, 
icke utmärkt sig för några lysande egenskaper, kan man vidare in- 
hemta upplysningar i A. Kleinschraidts intressanta »Russland's Geschichte 
und Politik, dargestellt in der Geschichte des russischen hohen Adels» 
(Cassel 1877) s. 492 ff. 

Mindre allmänt spridd är uppgiften, att den store filosofen 
Immanuel Kant skulle härstammat från Sverige, ehuru en tradition 
om hans förvandtskap med den i Sverige bosatta familjen Kant ännu 
fortlefver. [Wieselgre]n angifver såsom stöd för sin förmodan ett bref 
från Gustaf Wetterstedt till Benjamin Höijer, skrifvet under en resa 
år 1797, af innehåll att Kant vore »Svensk och Småländning till på 
köpet ... En bonde i Småland hade många barn, hvaribland den äldste, 
en Lieutenant . . . flyttade ut till Tyskland och är far till den stora 
])hilosophen.» Hvarifrån Wetterstedt fått denna notis uppgifves visserligen 
icke; men osannolikt är ej, att det var genom Jacob Lindblom, då 
biskop i Linköping, som han under sin resa erhållit den samma. 
Det tyckes nämligen, att döma af några bref bland Lindbloms papper 
i Linköpings bibliotek, som om det varit denne, som först funderat 
ut Immanuel Kants svenska härstamning. I Tjust härad af Småland 
och Linköpings stift, hvarifrån flere märklige män — bl. a. Lindblom 
sjelf (»Tiustia oriundus») — utgått, hade i början af 1700-talet en 
familj Kant slagit sig ned, hvilken ock florerade där på Lindbloms 
tid. Denne synes då hafva kommit på den tanken, att han kunde vara 
landsman med »Philosophorum Princeps», hvilket han skulle räknat 
för en stor ära, såsom han i ett af J. Sundblad: »Bland Kräcklor 
och Mitror» s. 138 ff. aftryckt bref försäkrar. L. lät därför göra 

' FicHTE, som äfven af [Wie8elgre]ii här upptages, torde verkligen enligt en 
af sonen berättad familjetradition hafva härstammat från en svensk soldat, som 
efter JlO-åriga kriget stannat kvar i Tyskland. 



FALSK URSPRUNGSBETECKNING 357 

efterforskningar genom presterskapet i Norra Tjust, och från en kyrko- 
herde hade han erhållit en genealogisk tabell, som skulle bevisa att 
I. K. härstammade från en landtbrukare Johan Kant, död omkring 
1720, af hvars fem söner en (Lars) såsom sergeant tjenat i Karl XII:s 
krig och sedan bosatt sig i Kiel, där han gift sig och blifvit fader 
till Königsbergeriilosofen. För att få närmare upplysningar om saken 
skref L. direkt till denne ett artigt bref, det nyss omnämnda. Emellertid 
hade en af Kants förmodade släktingar, som bodde i Lamm, val fått 
höra om dessa biskopens åtgöranden och trott att den berömde pro- 
fessorn också var en rik man, hvarfor han tillskrifvit denne sin »cousin» 
och begärt, att denne skulle »ihm auf einige Jahre mit 8 ä 10 tausend 
Thalern Kupfermiintze gegen Interessen dienen, durch welche er 
gliicklich werden könne», såsom Kant berättar i sitt svar till Lind- 
blom, dateradt Königsberg den 13 oktober 1797 (likaledes förvaradt 
i Linköpings bibliotek). Kants skrifvelse är därför icke i samma 
artiga stil som biskopens; han hade, upplyser han, flera nära släktingar 
ännu i lifvet, nämligen en syster, 6 systerbarn, af hvilka några åter hade 
afkomlingar, och en broder, pastor Kant i Altrahden i Curland, med 
4 barn; dessa hade helt naturligt först anspråk på och rättighet till 
hans hjälp, och det kunde därför icke blifva något öfver »fiir eine 
entfernete Vetterschaft, deren Naheit selbst noch problematisch ist». 
Rörande själfva släktskapen anmärker Kant, att den oratalte krigaren 
ingalunda kunde ha varit hans fader; ^ denne hade i hans egen när- 
varo dött i Königsberg. Enligt L. E. Borowski: »Darstellung des 
Lebens und Charakters Immanuel Kant*s von Kant selbst genau revi- 
dirt und berichtigt (bd III i »Uber Immanuel Kant» von E. A. Ch. 
Wasianski. Königsberg 1804) var Kants fader »Sattlermeister, in der 
s. g. Sattlergasse wohnhaft», han skref sig, liksom sonen i början, 
med C (Cant), och, »wie sich Kant von ihm gehört zu habeu oft 
erinnerte, stammte von Vorfahren her, die in Schottland gelebt hatten^ 
(a. st. s. 21 noten). Detta bestyrkes också af följande passus i Kants 
bref till Lindblom: »Dass mein Grossvater, der in der preussisch- 
litthauischen Stadt Tilsit lebte, aus Schottland abgestammt sey: 
dass er einer von den Vielen war, die am Ende des vorigen undim 
Anfange dieses Jahrhunderts aus Schottland, ich weiss nicht aus wel- 
cber Ursache, in grossen Haufen emigrirten und davon ein guter Theil 
sich unterwegens auch in Schweden, der Rest aber in Preussen, vor- 
nehmlich iiber Memel verbreitet hat, beweisen die dort noch beste- 
hende Familien der Simpson, Maclean, Douglas, liamilton und anderer 
mehr, unter denen auch mein Grossvater gewesen und in Tilsii ge- 
storben ist, war mir längst gar wohl bekant. Von lebenden Ver- 
wandten väterlicher Seits und, ausser den Descendenten ra einer Ge- 
schwister, ist also (da ich selbst ledig bin) mein Stammbaura völlig 



* »SoUte sUenfallB eher GrossTater lauten», anmärker Kant till Liodblom; 
men den omtalade Lars Kant, som efter Carl XII:8 krig bosatt sig i Kiel och där 
gift sig, kan — redan för tidsannolikhetens skull — omöjligt ha varit farfar 
till L K., som föddes 1724. 



358 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 

geschlossen.»^ Kant anser därför naturligen sin härstamning »von 
guten Bauern in Ostgothland (welches ich mir zar Ehre anrechne)» 
såsom åtminstone obevisad; något som biskop Lindblom icke tyckes 
tagit väl upp att döma af hans af Sandblad meddelade svar, i hvil- 
ket han ger Kant en något oberättigad släng, i det han säger sig 
aldrig hafva misstänkt »någon ringare härkomst såsom möjligtvis 
förolämpande för en philosophe». — Enligt hvad som blifvit mig 
berättadt af en medlem utaf den ännu i Sverige florerande familjen 
Kant (kand. G. Kant i Upsala), fortlefver inom den samma en tradi- 
tion, att den skulle hafva inkommit från Tyskland eller Holland, samt 
att den store filosofen skulle varit af samma släkt (hvarför han dock 
icke behöfde vara af den svenska grenen). En Kant var på sjuåriga 
krigets tid mönsterskrifvare :»vid Smålands regemente:» (möjligen var 
det han som bodde i Tjust); han skulle enligt traditionen varit kusin 
till filosofen (och sålunda härstammande från en broder till den ofvan- 
nämnde krigaren Lars, Immanuel Kants föregifne fader). I en »lef- 
nadsbeskrifning:!^ öfver I. K., som varit i den svenska familjens ägo, 
hade det omtalats, att filosofen i Sverige :»ägde en ung släkting vid 
namn Johan Peter Kant, som idkade musikaliska studier;» denne var 
son till mönsterskrif v